Karine och jag åkte till Tønsberg imorse för att tävla agility med Lassie (klass III) och Shejpa (klass II). Tävlingen gick i ridhus och domare var Ronald Mouwen från Nederländerna. Han satte genomgående ganska svåra banor, som exempel kan nämnas att agilityklass III medium, gick en enda hund felfritt och bara sex hundar lyckades undvika disk. Av 28 (har jag för mig) hundar. Jag tyckte att banorna var roliga, men utmanande. Jag är inte helt nöjd med min egen insats, men väldigt nöjd med min underbara hund!

Första klassen var hoppklass II. Jag hade banvandrat starten (3 hopp och tunnel) som en rak linje, men när jag ställde mig i position vid tunneln såg jag inte Shejpa mellan hinderstöden och insåg att jag måste ha satt henne fel (det krävdes väldigt precision för att lyckas sätta hunden på en rak linje där). Jag gick tillbaka lite och serpentinade hinder 2, vilket funkade bra, men naturligtvis inte är optimalt fartmässigt (det går ju alltid snabbare att springa rakt). Hann absolut inte med ett framförbyte mellan 6-7 som jag hade banvandrat (eftersom jag verkligen inte ville göra bakombyte där). Eftersom jag inte hann fick det bli bakombyte ändå, med lite småvingel som följd. Vi behöver jobba mer på väldigt svaga svängar i bakombytena, det är verkligen svårast att få till. Fick en dålig sväng i boxhörnet eftersom jag slängde in ett ”gå” i bakombytet för att få henne att gå framåt och inte svänga så väldigt. Trodde inte att hon skulle reagera på kommandot speciellt starkt, men det gjorde hon och flög över hinder 9. Shejpa missade första porten i slalom och jag fick ta om. Surt. Resten av banan flöt på rätt okej. 5 fel och placering 4. Jag var ganska bitter över slalomfelet efteråt. Det borde inte hända. Här är en film på loppet:

Agilityklass II var en ganska klurig bana med en 180-graders sväng till slalom efter balansbommen. Jag har försökt minnas banan och den såg väl ut ungefär så här:

Shejpa sprang verkligen snabbt efter framförbytet vid 5 och jag hade ingen chans att hinna upp till mitt planrade threadle + bakombyte mellan 7-8. Jag fick se Shejpa segla över baksidan av 10 och så var vi diskade. Tråkigt, men samtidigt roligare än slalomfel i loppet innan. Att Shejpa springer ifrån sin matte totalt visar ju i alla fall på att jag har lyckats med målet att få henne att springa snabbt på agilitybanan! Vi körde klart banan efter det och jag är väldigt nöjd med kontaktfälten, både balansen och gungbrädan. Tyvärr blev det ingen film på loppet när vi försökte filma eftersom en gubbe ställde sig framför kameran. Beate sa att hon hade filmat det och skulle lägga ut det, så kanske kan jag visa det senare. Uppdaterat: Här är filmen!

Agility Tønsberg 010309 – Shejpa from Obelix on Vimeo.

Sista loppet var en öppen agilityklass och där är jag verkligen missnöjd med min egen insats. Shejpa rev första hindret och det gjorde nog mig lite störd. Hon hade en fin balansbom och sedan var planen att jag skulle låta henne jobba själv i en 180-graderssväng medan jag placerade mig för nästa framförbyte. När jag gjorde väl var där så rörde jag mig inte till position i rätt tid, insåg det alldeles för sent och bara slängde mig iväg och framförbytte och tappade totalt blicken på Shejpa och fokus på samarbetet. Shejpa blindbytte på mig (!) och sprang upp på balansen igen. Det var kanske inte greatest dog, men definitivt shame about the handler! Tyvärr fick vi inte springa klart banan efter disken, det var några andra sekvenser i banan (Petter Holmberg dömde här) som var spännande och utmanande.

Innan tävlingarna kändes det som att det var hindersäkerheten som var vår största brist, inte handlingen. Efteråt känner jag mig rätt besviken på min handling. Flera gånger kände jag att jag var ur position och att jag hade fel fokus. Jag behöver bli mycket bättre på att hela tiden tänka på mina uppgifter när vi tävlar. Jag stressar och tänker på fel saker. Det är svårt när det går så snabbt som det börjar göra nu och jag måste vänja mig att röra mig och tänka i ett snabbare tempo. På något sätt känns det som att allt går mycket snabbare på tävling än på träning. Jag vet inte om det beror på att vi kör för enkla grejer på träning, eller om jag bara stressar på tävling, eller om Shejpa faktiskt lägger in en extra växel när vi tävlar nu. Klart är i alla fall att vi behöver köra tävlingsmässig träning med svåra utmaningar på träning. Och att jag framför allt behöver jobba med min egen prestation på agilitybanan. Shejpa var faktiskt superduktig och jag är glad att kontaktfälten funkade så bra.

Nu är det nästan två månader till nästa tävling, så vi får gott om tid på oss att bli bättre och slipa på detaljerna.

Vi är hemma igen från tävlingarna i Moelv (och hemma låg det enorma mängder snö som kommit under helgen). Jag är hungrig och trött, så den här bloggen blir kanske inte helt sammanhängande. Jag är jättenöjd med helgen, vilken superhund Shejpa har blivit! Hon har förändrat sig jättemycket de senaste månaderna och jag trodde faktiskt aldrig att hon skulle bli en så behaglig hund. Snällare och enklare hund än Shejpa kan man nog inte ha med sig på tävling. Hon är lika fräsch klockan sju på kvällen som tidigt på morgonen. Shejpa är verkligen inte en uthållig hund, hemligheten ligger snarare i att hon verkligen slappnar av och sover mellan loppen. Att andra hundar kör agility rör henne inte i ryggen, hon är helt avslappnad fram till det är dags för henne att starta. Jag märker också att hon börjar tycka att det är riktigt roligt att köra agility på tävling. För varje start var hon mer och mer förväntansfull. Innan sista loppet började hon spontant kampa med sitt koppel när vi stod och väntade på vår tur. Det trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva… Under själva loppen har jag haft känslan av att hon verkligen gör sitt allra bästa. Jag hoppas verkligen att den här känslan håller i sig 🙂

Lördag:
Agilityklass II – DISK. Shejpa hoppade över en port i slalom och jag märkte det inte. Hade som mål att få till en bra gunga med nosduttar och det lyckades vi med.

Hoppklass II – 0 fel och vinst. Inte direkt det bästa loppet, men vi kom runt.

Öppen hoppklass – 0 fel och vinst. Det här var nog det bästa loppet vi gjorde i helgen och jag blev jätteglad över att vi lyckades vinna när vi mötte klass III-ekipage och landslagsdeltagare. Fick till några riktigt fina bakombyten på rad som jag tror hade stor del i vinsten. På slutet svängde Shejpa fel väg ut ur en tunnel som jag bytte bakom. Vi förlorade nog någon sekund eller två där och jag trodde att vi skulle vara långt ifrån prispallen eftersom ganska många var felfria.

Söndag
Agilityklass II – 0 fel och 2:a plac. Passagen tunnel – slalom – gunga var det som oroade mig här. Shejpa visade på förra tävlingen att hon inte förstår den typen av slalomingångar och jag har inte hunnit träna på det. Fick rädda situationen med en ful threadle som vi tappade massa tid på. Fick dåligt med fart till gungan och när Shejpa inte hamnade i 2 på 2 av när gungan slog i marken, så fattade hon inte hur hon skulle komma i position för att nosdutta. Det tog 8 sekunder innan jag kunde släppa henne… Resten av banan gick bra och vi kom felfritt i mål. Vi blev tvåa i klassen (endast 1,5 sekund efter vinnaren, trots pausen på gungan).

Hoppklass II – 10 fel och 5:e plac. Vägran på tunneln i början av banan. Shejpa vände och kom ut igen när jag inte bytte bakom efter att ha skickat in henne. Jag hade ett litet brott i koncentrationen just där, men samtidigt är det någonting vi behöver träna på, är hon inne i en tunnel så ska hon inte vända och komma ut, oavsett vad jag gör. Vi fick också en rivning efter slalom. Annars var det en kul bana och Shejpa var snabbast av alla small- och mediumhundar trots strulet vid tunneln.

Här kommer film på tre av loppen (de andra fick jag inte filmat). Varken det bästa (öppen hopp) eller det sämsta (disk i agilityklass) är med, så det får väl ses som ett genomsnitt:

Sammanfattningsvis är jag jättenöjd med Shejpa. Vi har samarbetat så bra den här helgen! Jag är så glad att jag har ett handlingssystem som jag trivs med som gör att min duktiga hund kan springa snabbt och svänga tight. Men så klart, när man kommer hem så tänker man mest på allt man behöver jobba på. Och det är en hel del…

• Slalom. Behöver jobba på svåra slalomingångar som känns ”flickiga”. Jag är alldeles för feg på träning med att göra saker som jag tycker känns som en flick, trots att det är helt ”lagligt” i systemet. På tävling dyker ofta situationerna upp och då sitter man där med skägget i brevlådan. Behöver också generellt jobba med mer sug in i slalom och högre fart i slalom. Jag vill ha vår nu!
• Gungbräda. Ett försummat kapitel. Bara att träna mera.
• Starter. Mer fart i starterna.
• Tunnlar. Jobba på att hon slutför hindret oavsett vad jag råkar göra.

Shejpa har verkligen varit i god form idag. Vi har tävlat i Flatebyhallen, en fin hall med konstgräs. Domare var Jan Egil Eide och han hade gjort trevliga banor. Första loppet var hoppklass och Shejpa kändes riktigt, riktigt snabb. Svängarna kändes därmed enorma, men det borde jag ju inte klaga på när hon faktiskt springer snabbt! Hon snubblade i platta tunneln och kom ut som en kraschlandad anka. Då blev jag tvungen att följa med henne närmare nästa hinder, med ett dåligt placerat framförbyte som följd. Annars gick det fint och vi vann klassen på noll fel!

Nästa lopp var ett laglopp som blev lite konstigt. Jag testade en sak i slalomen som jag var osäker på om vi skulle fixa. Det gjorde vi inte. Sedan drog jag på för mycket mot en tunnel där jag skulle byta bakom, vilket fick till följd att hon vände i tunneln och fick en vägran när jag bytte bakom. Tillslut missade hon balansbommen helt när vi kom ut ur platta tunneln och vi fick en vägran och fick göra om. Kontaktfältet var jättefint! Jag tror kanske att jag hade lite dåligt fokus på lagloppet, men det kändes väldigt bra att ha ett agilitylopp till, där jag kunde rätta till mina misstag.

Agilityloppet blev jättebra! Inga direkta missar, bra fart och inga fel. Kontaktfältet på balansbommen var verkligen med minsta möjliga marginal. Men efter träningen i torsdags var jag ju beredd på det. Det blir bättre när vi får chans att träna lite mer på det. Gungbrädorna har varit fina idag, om än inte perfekta. A-hindret sitter alltid, så det var inga problem. Vi vann klassen (20 startande) med över 8 sekunders marginal till näst bästa tid!

Nu är vi uppflyttade till klass II i båda hopp och agility. Shejpa har tagit pinne i varje lopp under de tre senaste tävlingarna. Innan dess gjorde vi en tävling med nästan bara disk, det var debuten på OODK, men efter det har det bara gått bättre och bättre! Jag ser verkligen fram emot att tävla med Shejpa i år och det ska bli kul med lite mer utmanande banor i klass II, det passar oss jättebra. Nästa tävling är Moelv om två veckor, två veckor efter det ska Karine ta med Shejpa till Bö och tävla med henne och veckan efter det är det tävling i Tönsberg. Sedan borde vi väl vara klara för klass III, önsketänker jag 😀

Missy fick också ett lopp, men tyvärr blev det alldeles för stressigt då det krockade med Shejpas agilitylopp och jag fick en egen banvandring på typ 30 sekunder och sedan sprang jag och letade efter Siri som hade värmt upp Missy, slängde av täcke och halsband på startlinjen och körde 😀 Hade planerat ett bakombyte i slalom, men det glömde jag och då blev det omöjligt att ta sig i mål. Missy var fin och hoppade bra. Sjukt snabb som vanligt och banan var lite för snabb för att jag skulle kunna hinna med. Ser fram emot att tävla med Missy till våren och att kunna ta mig tid att köra henne ordentligt också. Hon hade kul på sina 30 sekunder på agilitybanan i alla fall 😀