Vi har tränat ganska mycket slalom den senaste veckan, och det börjar ge resultat. Idag filmade jag två pass, där jag under det andra passet för första gången satte fyra pinnar på en helt rak linje. När pinnarna kom ihop fick hon problem med ingångarna från klockan 11-9 (tänk dig att slalomen är riktad mot klockan 12, en ingång rakt framifrån blir alltså från klockan 6) och jag fick till slut hjälpa henne genom att öppna upp sista porten lite, vilket hjälpte. Det är också de ingångarna som hon har haft svårast för tidigare i träningen, så jag kanske ska låta portarna vara lite öppna under nästa pass också, om jag tränar på de vinklarna. Det märks också att hon får svårt att hålla sig kvar i slalomen om jag själv kommer med hög fart. Det har inte varit något problem tidigare i träningen, men nu måste hon ju verkligen svänga. Det är verkligen kul att träna med Squid och att få träna slalom med en ny hund! Jag ser fram emot fortsättningen, när hon börjar få lite flyt på fyra raka pinnar. Tyvärr är inte våra träningsförhållanden de bästa, på det här steget hade jag verkligen velat kunna sätta fast delarna i marken, så att de inte rör sig när hunden trycker mot dem. Men det blir svårt i ridhus, och utomhus har vi ingen möjlighet att träna.
Siste oppdatering av gå foran i line & delmomenttrening til fremadsendingen. Endelig begynner cockeren å forstå at det er skritt som gjelder. Bra at han forsterker fars holde på kriteriene-atferd, det kan behøves. Nå er det bare å doble avstanden han går mellom belønningene og sette på kommando…
Må også passe på å gratulere Siv & Kry med strålende elitedebut i Tønsberg i konkurranse med Norgeseliten, Bodil & Ted med seier i AG3 i Voss og Astrid og kleiner münsterlender Blink som gikk til finalen i sin første VK-start på fuglehundprøve høyfjell vinter. Meget sterkt jobba alle 3!
På mandag begynte jeg å lære Pogue å frysmarkere post it-lapper med min lukt med tanke på innlæring av neseprøven (vittringsapportering). Igår la jeg til ”luktfrie” lapper (håndtert med plasthanske). Tanken er å splitte opp øvelsen i to deler, først finne min lukt (og frysmarkere som en midlertidig meldingsform), og senere andre del, nemlig apporteringen. Det kan være bra å trene disse to delene hver for seg med hunder som er veldig glad i å gripe eller bære, så de først blir skikkelig gode på å finne rett pinne før de får lov til å ta pinnen. Her et kveldens økt:
Mens jeg holdt på med dette kom jeg på hvor lett det er å belønne halvbra utførelse (som feks 3. repetisjonen på filmen), fordi jeg selv så gjerne vil at hunden ”lykkes”. (Trolig var gulvet kontaminert av min lukt her, så Pogue ble litt forvirret. Derfor byttet jeg sted til neste repetisjon. Likevel hadde det nok vært lurt å ta bort hunden og begynne på nytt istedet for å la han fortsette etter en kort feilmarkering og deretter usystematisk søk.)
Tilbake til saken, ser man litt mer objektivt på treningen, så er det vel ikke å lykkes å belønne noe som ikke er bra? Det føles nok bra for både trener og hund der og da (for det er jo moro å belønne hunder!). Men i fortsettelsen så kan det være frustrerende å feile hunden eller å måtte gå tilbake for å fikse opp i slurv. Synd å si, men hunden presterer sjelden bedre enn vi har lært den og man får det man forsterker.
Så vi er nok både ”snillere” (mot oss selv og hunden) og mer effektive om vi er mer kresne på hva vi belønner (selv om det gjør litt vondt i hjertet og rykker i belønningsarmen;).
Idag har vi varit i AH-hallen i Karlskoga och tränat. Underbart att kunna träna inomhus ibland. Den här månaden fokuserar jag på två saker med Squid och Shejpa – torrhandling och hoppteknik. Framför allt blir det torrhandling, jag försöker få till 1-2 pass om dagen. Shejpa behöver verkligen en uppfräschning för att inte glida ut i sidled på cirklarna. Squid tycker att torrhandling är det häftigaste som finns (okej, efter vallning) och behöver lära sig att behärska sin entusiasm lite. Hon är väldigt duktig (men har gett mig ett fett blåmärke på ena låret när hon blev lite för entusiastisk). Den stora utmaningen just nu blir att få henne att släppa fort iväg på spikraka linjer när jag springer rakt fram, men att aldrig glida ut och iväg på cirklarna. Här är en liten video på Squid från dagens träningspass i hallen:
Vi har också kört några få pass med 2×2-slalom den senaste månaden. Idag i hallen passade jag på att köra 2 x 3 minuter och så här såg det ut:
Jag lovade ju att blogga oftare, men nu har det varit lite dåligt på den fronten. Det handlar väl egentligen mest om att jag inte har så mycket att skriva om just nu. I helgen var jag och Shejpa på Klubbarps Hundklubb i Mantorp och höll kurs. På lördagen var det shaping och på söndagen var temat tävlingslydnad. Det var jättetrevligt, men kallt! I början på veckan fick vi planen här hemma plogad, vilket skapade helt nya träningsmöjligheter. Framför allt har det blivit mycket vallning i veckan, det har nog blivit två pass om dagen. Senare i veckan kom det nästan en decimeter snö till, men planen funkar fortfarande att valla på.
Fåren tröttnade på all snö och började rymma ut på planen när den hade blivit plogad. En gång tog de också en promenad ner mot Kälkesta, så att Thomas fick åka och leta efter dem med bilen. När det ligger så mycket snö i hagen, kliver de lätt över staketet om de vill. Så Thomas har byggt ett fort runt fårhuset, en liten hage av grindar. Där har de hållt sig än så länge (och Squid får jobba på att valla i lite trånga utrymmen också), som tur är. Baggen vi skaffade för nästan två månader sedan tycks först nu ha insett att han bor ihop med åtta brudar, så här blir det kanske väldigt sena lamm.
Annars har det blivit en hel del inomhusträning hemma. Vi har också varit i ridhuset några gånger i veckan. Thomas och Pogue slipar på klass II-momenten och jag har haft med mig Shejpa och kört torrhandling och lite slalomträning. Jag har lite nya idéer om slalomträningen som det ska bli kul att jobba vidare med. Agility är verkligen en omständlig sport. Medan Thomas tränar lydnad i ridhuset i en timma, tränar jag i kanske tio minuter. Resten av tiden går åt till uppvärmning, släpande av hinder och nedvarvning.
Idag var det -22 grader ute när jag gick upp. En riktigt kall dag. Det hade varit svårt att ta sig ut, om det inte hade varit för att vi fick besök av Marlene och hennes huskies. Squid fick ett till pass med 2×2-slalom (så nu har hon nog fått totalt 10 minuters slalomträning på två månader, dags att börja träna mer regelbundet…) och ett pass där hon fick leka med figurant och träna lite lydnad. Dessutom har vi vallt två pass idag också. Det var jättekul att ha Marlene här och få lite input från någon som aldrig har hållt på med vallning. Lite utifrånperspektiv är alltid bra!
Här är en liten film på vallning med Squid från igår. Det börjar kännas bättre och bättre, men det är frustrerande att vara nybörjare och inte ha riktig koll på vad man gör. Ser fram emot att få lite hjälp i februari, så att jag vet att vi är på väg år rätt håll.
Squid har återhämtat sig bra efter magdramatiken tidigare i veckan. Hon kom hem mitt på dagen i onsdags och var pigg och glad, men väldigt hungrig och törstig. Vi köpte med oss torrfoder (sådant där dyrt specialfoder som ska vara bra för magen) som hon ska få i många små portioner, utan att äta för mycket på en gång. Det blir ungefär en deciliter varannan timma under dagen, och det ger ju många möjligheter till lugn inomhusträning. Planen för veckan var stadga, så det får vi jobbat en hel del med. Vi har också jobbat en del med förkunskaper för bakombyten, genom bakombyten på sittande hund. Det är inte speciellt svårt att lära hunden att vrida huvudet när man går bakom ryggen på dem, svårigheten ligger i att få signalkontroll. För när hunden börjar förstå leken, är det lätt att de vrider huvudet bort från föraren innan bakombytet. Det enda som ska signalera ett bakombyte är att jag korsar hundens linje, inte att jag kommer nära, viftar med armarna eller något annat. Att träna med sittande hund är perfekt inomhusträning och kan, som ni ser, gärna göras framför tv:n.
En sak som vi tränade på under några pass under kursen var rutan. Med Squid väntade jag ganska länge med att börja träna rutan, eftersom jag ville se till att hon hade bra grundkunskaper på plats först. Första träningspasset var under kurs med Maria Hagström i november. Sedan dess har det blivit några pass när vi har haft möjlighet (det blir ju inte så mycket utomhusträning i det här vädret), kanske drygt 5 stycken. Jag är väldigt positivt överraskad över hur snabbt det har gått att få en riktigt bra förståelse för momentet.
Jag har shejpat det utan hjälper, genom att först bara lära henne att springa rakt fram bort ifrån mig. Sedan gjorde jag samma sak, fast med rutan framför oss. Hon har fått belöning kastad över huvudet när hon är i rutan. Jag började alltså med en normalstor ruta på 5-15 meters avstånd. Tack vare hennes grundkunskaper blev det en väldigt hög lyckandeprocent och aldrig något problem med snurr i rutan, tidiga stopp eller intresse för konerna. Har flyttat rutan ofta och ändrat avståndet från rutan för varje repetition. I början hade hon naturligtvis ingen aning om att hon sprang mellan fyra koner, men under kursen idag såg jag verkligen att hon spanar in rutan direkt på avstånd och hittar in i den även om det inte innebär att springa rakt ut ifrån mig (hon sprang iväg till rutan en gång när vi tränade något annat och då fick hon liksom springa i en båge för att ta rätt linje).
Nu när hon har bra förståelse för att springa igenom rutan, började vi träna lite mer på att hon ska få förståelse för mitten av rutan. Jag vill gärna att hon själv tar ansvar för att hamna rätt i rutan, jag litar inte helt på att jag klarar av att kommendera ”stå” på rätt punkt varje gång. Så idag varierade vi mellan vanliga skick från långt håll, och att stå nära och belöna henne för att hon rör sig runt i mitten av rutan. Jag vill inte börja med det här steget förrän hunden har bra sug ut till rutan och mycket förväntan framåt. Det är mycket vanligare att färska hundar börjar stanna för tidigt, än tvärt om.
Fullt så ille er det ikke, men nå tilbyr han halsing ganske lett og kan også halse når vi trener på feks avstandskommandering hvis han er litt het. Jeg har valgt å fokusere på flyten og at han kan halse flere ganger etter hverandre uten å tenke alt for mye på hva han gjør med labbene. Så nå hadde jeg lyst til å teste en metode for å få han til å holde forbeina stille ved å ha hunden på balanseballen. Jeg har prøvd dette for 3-4 uker siden, men da klarte han ikke å få fram noen lyd på ballen. Idag gikk det ganske lett. Når jeg ser på filmen ser jeg minst 2 ganger der jeg klikker akkurat i det han løfter en labb. Men forøvrig så klarer han å holde seg ganske stille. Film er ganske genialt for å justere kriteriene og treningsopplegget. Jeg har også tenkt å skaffe en amerikansk fotball som han kan stå på med forlabbene mens han halser (som Maria og Ylle har gjort), men har ikke kommet så langt. For de som har halsmelding (skallmarkering) i skogen kan det være smart å trene på balanseball, for jeg har figget for hunder som har litt problemer med å halse når de samtidig må balansere på en fjellknaus eller på annet ustødig underlag.
Vår artikel om apportering är väldigt populär och många använder metoden för att få till en riktigt snygg och säker apportering till lydnad- och bruks. Artikeln skrevs för flera år sedan och är fortfarande bra, men även vinnande koncept måste utvecklas. Vi har inte ändrat på några större saker sedan vi skrev artikeln, men jag känner ändå att det finns ett behov av att uppdatera den. Framför allt är det grundträningen vi har blivit bättre på. Vår filosofi i nästan all inlärning är att se till att hunden kan utföra beteendet näst intill perfekt innan vi plockar in det i det sammanhang det till slut ska användas i. På så sätt behöver vi aldrig belöna hunden för slarvigt fotgående, snurr i rutan, sneda sättanden eller slarv med apporten, samtidigt som vi kan hålla en hög försärkningsfrekvens under hela inlärningen.
Det här är kanske extra viktigt när det handlar om apporteringen. Tyvärr träffar vi många hundar som tycker att apportbocken är jätteäcklig – även klickertränade hundar. Det är lätt att man lägger press på hunden utan att tänka på det och därmed skapa en tråkig attityd kring apportbockar. Genom att se till att attityden är precis så häftig som du vill ha den, innan du introducerar apporten, så kan du undvika sådana dyrköpta misstag. Man kan naturligtvis ha olika målsättningar för sin apporteringsträning, men för egen del vill jag att hunden ska ha en riktigt häftig attityd kring apporter. De ska huggas så fort som möjligt och hållas stenhårt oavsett störningar, tills hunden får ”tack”-kommandot. Och oavsett vilka störningar hunden utsätts för, så ska hunden utstråla självförtroende och glädje. Jag är väldigt nöjd med Missys apporteringar, så när jag tränar Squid är det här ett av mina första mål. Squid har ju inte haft riktigt samma klipp och tryck som Missy i träningen, men som ni ser på videon är det på god väg!
En bra apportering bygger på en bra kamplek, i alla fall för mig. Om hunden griper leksaker direkt, håller emot och lägger vikten bakåt, har man vunnit mycket inför apporteringsträningen. Jag lägger gärna extra tid på att utveckla kampleken istället för att sätta igång med apporteringsträning för tidigt. Som jag har skrivit i bloggen tidigare, jobbar jag också med en del lekapportering också, där valpen får plocka upp leksaker och trycka dem i min hand. Det hänger inte direkt ihop med den formella apporteringen, men jag tror att det hjälper genom att valpen får röra sig med saker i munnen och genom att valpen lär sig att alltid skynda sig tillbaka till mig när hon griper någonting. Jag brukar vänta med att introducera apportbocken tills valpen har fått sina vuxentänder, innan dess jobbar vi med förkunskaper.
Den viktigaste förberedande apporteringsträningen jag gör, handlar om att shejpa hunden till att dra i föremål som jag håller fram. I början använder jag mjuka, lätta föremål (om jag inte har en kampgalen piraya som kanske behöver något tråkigare för att inte gå i taket) och går sedan vidare till andra typer av föremål (plaströr, teskedar, pennor, handskar, kedjor, koppel… allt man kan dra i). Det här är inte kamplek, jag är passiv och hunden är aktiv. Det är alltid hunden som söker upp föremålet, aldrig jag som stoppar in det i munnen på hunden. I början är det okej att hunden står upp och kanske rycker lite när hon drar. Senare börjar jag kräva att hunden sätter sig ner för att jag ska presentera föremålet. Och att hon sitter stilla medan hon håller och lägger vikten bakåt. När hunden håller ett lugnt och stabilt grepp i apporten börjar jag släppa korta, korta stunder. I början släpper jag kanske bara med en hand, eller minskar på trycket lite. Till slut kan jag ta bort båda händerna en halv sekund. Jag avslutar alltid med att ta ett ordentligt tag igen och kontrollera greppet, innan jag säger ”tack” och belönar. Målsättningen är att hunden ska hålla lika hårt när jag tar bort händerna, som när jag håller i föremålet. Därför vill man inte gå för fort fram och inte heller bli förutsägbar. Jag kompletterar också med omvänt lockande och andra självkontrollövningar.
När man har kommit en bit på väg med den här träningen, bör omtag och tugg vara någonting som händer väldigt, väldigt sällan. Det gör att man kan (och bör, tycker jag) göra en stor affär av det när det händer. Du är ju nära och kan reagera snabbt med perfekt timing. Ryck bort föremålet och uttryck din stora förvåning och förskräckelse (eller spring ett ärovarv med den fina grejen på egen hand). Låt inte hunden få en ny chans direkt, spela lite teater och låt hunden sedan tigga tillbaka föremålet för en ny chans. Förutsättningen för att det här ska funka är naturligtvis att du har hunnit bygga värde för föremålet och träningen.
Så, sammanfattningsvis:
Lägg en bra grund med kamplek och lekapporteringar
Träna korta, fartfyllda pass med mycket lek
Shejpa hunden till att dra i föremål du presenterar
Låt alltid hunden gripa föremålet, tryck det aldrig mot hunden
Låt hunden sätta sig för att få dig att presentera föremålet (när hunden kan dra)
Se till att hunden hela tiden jobbar för belöning, det får inte bli kamp med föremålet för kampens skull
Belöna för ett lugnt, men tungt drag. Du ska känna att hunden lägger vikten bakåt trots att den sitter
Släpp föremålet kort, kort i början. Ta tag igen och belöna om hunden håller kvar
Öka tiden hunden får hålla på egen hand
Använd omvänt lockande för att öka förståelsen (kan göras på alla steg)
Testa under rörelse
Testa med alla möjliga typer av föremål
Utvärdera hela tiden hundens attityd. Hunden ska verkligen vilja ha föremålet!
Hunden får bara släppa på klick eller ”tack”, inte på andra ljud eller kommandon (självklart väljer du släppkommando själv…)
Här är ett pass med apporteringsträning med Squid. Ni får stå ut med att det mest är lek – så är det 🙂
