Running contacts på nytt underlag

Idag bytte jag ut den smala och rangliga plankan mot kontaktfältsnedfarten (lutad mot bordet). Det märktes att det blev skillnad för Shejpa. Jag gjorde det enkelt och satte mig själv på marken några meter ifrån bommen. Första tio repetitionerna var riktigt dåliga, vi satte 20-30%. Nästa pass om tio repetitioner var betydligt bättre. Åtta av tio korrekta och till nästa pass med tio repetitioner ökade jag kriterierna och började handla – springa före, stanna kvar bakom, höger sida, vänster sida etc. För de gånger då jag höll mig bakom henne, hade jag en tygbur fem meter från bommen som hon kunde söka fram mot. Vi fick 90% lyckanden och till nästa pass ska jag höja plankan med en lastpall. Shejpa fick också köra den nya slalomen två gånger och hon var duktig och snabb trots att slalomen är så ful att hon borde bli bländad.

Jag har lyckats börja tycka om de riktigt fula färgerna på banan, den rosa/gula kombinationen som faktiskt gör mig rätt glad även om den gula kunde vara en bättre nyans. Jag har svårare för kombinationen som är på kontaktfältshinderna/slalomen/däcket/långhoppet som känns så jäkla tråkig och inte alls passar ihop med de rosa hinderna. Okejdå, jag visar väl några bilder…


Ett rött däck var verkligen pricken över i…


Färgen är betydligt värre i verkligheten, det här ser ju nästan fint ut


Platta tunneln…


Runda tunneln blev ju rätt okej

Agilityträning

Att vara klar med lydnadstävlandet i helgen är ungefär som att ha gjort en examen eller något. Nu kan vi göra roliga saker igen… Igår och idag har vi tränat massor med agility och börjat träna lite roliga tricks. Eva, Misty och Tizla kom på besök igår kväll och har tränat en del med oss. Shejpa har varit väldigt duktig och Missy har gnistrat till någon gång hon med. Här är kombinationerna vi har kört idag. Eva byggde och det var intressant att någon annan gjorde kombinationerna. Jag har nog en tendens att träna på ungefär samma saker. Eva la till exempel in många threadles där jag istället hade prioriterat 270-graderssvängar om det hade varit jag som bestämde:

Det är kul med agility! Nu väntar vi bara på vår hela bana.

Fåren

Sex tackor och 12 lamm flyttade hit häromdagen. Imorse smakade de på hundträningsgrejorna. Border colliesarna  bryr sig inte så mycket om man inte ber dem. Shejpa har hälsat på lammen och tycker att de är söta. Resten har nog inte helt upptäckt dem än.

Hoppteknik trots rörelse

Vi har haft ytterligare en fantastisk dag med sol och värme. Jag och Nina tog en promenad i förmiddags med Pavlov och Missy och sedan fick hundarna bada i poolen. Thomas och jag åkte en sväng in till stan och hälsade på Bim, en människovalp på sex veckor som hans bror har skaffat sig. Vi kom hem lagom till kurs och Shejpa fick följa med ner på planen och demonstrera olika övningar på agilitykurs. Det var första samlingen och vi tränade på cirkelarbete, bakdelskontroll på kloss, nosduttar, söka hopphinder och lite hoppteknik. Shejpa var rätt galen efter en tråkig dag, men skötte sig fint. Tror att jag ska sätta upp någon liten kombination till henne imorgon och försöka lägga lite mer energi på att komma vidare med nosduttarna. Jag känner att jag liksom är tillbaka till att belöna alla försök och att jag måste ta mig vidare lite nu. Hon är grymt bra utan target när jag står nära, men nu måste jag liksom ut på avstånd och få lite mer variationer. Jag får nog också lita på att det riktiga trycket kommer när hon blir mer säker, så har det varit på alla andra nivåer där vi har haft svårigheter (från hand till target, från target till utan target etc.).

Jag tog ut Missy på kvällen (visst är det skönt när man kan träna i dagsljus klockan 22!) och tränade en del. Vi började med några hopp i spindeln. Hon gjorde det skitsnyggt, så jag la till lite upphetsning (”klara… färdiga…” och ett steg framåt när jag gav fri-signalen). Då rev hon två gånger på rad, eftersom hon bara slängde sig framåt. Tredje och fjärde gången lyckades hon samla sig. Det var intressant, jag tror absolut att det är dags att lägga på lite mer rörelse i hoppteknikövningarna för Missys del, det är då hon får problem. Vi jobbade också på att hoppa tight över ett hinder, något som sakta men säkert går framåt. Även här får hon problem så fort min rörelse blir för stor eller farten blir för hög. Vårt cirkelarbete börjar faktiskt se riktigt bra ut och hon klarar av mer och mer fart utan att flanka eller lämna sidan. Vi gjorde också lite nosduttar och signalkontroll på stå, sitt och ligg under marsch. Hon var duktig idag 🙂 Avslutade med sitt och plats i några minuter var. Har upptäckt att Missy är väldigt lättlurad efter några minuter och hon kommer glatt till mig om jag ropar ”bra” eller ”tiden är ute” efter att ha legat plats en stund. Det måste vi jobba på!

Här kommer lite snygga bilder som Malin tog i helgen. Hoppas att hon inte har något emot att jag inte kunde låta bli att lägga ut dem.

Avlæring av apportering

Alle lurer på hvordan man skal lære hunden å apportere eller øke hundens driv, fart og motivasjon i øvelsen. Jeg har derimot brukt de siste treningene til å forsøke å avlære Pavlov å apportere. Jeg har ikke lykkes ennå…

Pavlov er nemlig den typen hund som elsker apporter. Da han var 10 uker gammel og vi øvde på å plukke opp sporpinner i gresset, plukket han fint to ganger, reagerte på klikket og byttet med enten saftige godbiter eller lek med fille. Tredje gangen derimot titta han på meg da han hørte klikket og deretter stakk han full frat i motsatt retning. Riktignok har vi ikke dette problemet lenger, men det sier litt om hans forhold til gjenstander generelt. Apporter er ofte morsommere enn vanlige belønninger.

I klasse 1 måtte jeg jobbe litt for å få han til å slutte å tenke på apporten etter at den øvelsen var ferdig og vi skulle videre til hoppet. I klasse 2 skal vi til og med kaste apporten og deretter gjøre to nye øvelser før belønnningen kommer helt til slutt. Bortsett fra at Pavlov har problemer med å slippe apporten mentalt etter at øvelsen er ferdig, så griper han apportene med alldeles for mye vekt på forparten.

For å løse to problemer i ett, kom jeg på min nye plan: Jeg skal forsøke å avlære apporten. (”Avlære” – hva er det for et ord egentlig? Hvor kommer det ifra? Kan man virkelig ”avlære” noe? Vel, vi kan øke og minske sannsynligheten for atferder, men vi kan ikke skrive om eller slette historien. ”Avlære” er altså et veldig dumt ord.) Uansett, målsetningen med min nye plan er altså å få Pavlov til å slutte å apportere. Ikke helt da, men litt. Når vi shaper atferder i bevegelse, så gjelder det å passe seg for å klikke på akkurat samme punkt flere ganger etter hverandre. Da er det lett å få en hund som stopper opp i bevegelsen og lurer på om ikke den kan få en belønning for det. Dette er hva jeg er ute etter. Jeg la ned apporten på kort avstand (1/2 meter). Når han startet for å ta den, klikket jeg og bød inn til belønning hos meg. Som oftest bråsnur han og tar belønningen hos meg, men innimellom må han bare fortsette fremover og ta meg seg apporten inn til meg. Særlig når vi øker avstanden. I begynnelsen klikket jeg når han akkurat hadde startet, men etter hvert kunne jeg klikke og avbryte apporteringen like før han skulle til å gripe. Nå fikk jeg en hund som bremser opp like før opptaket og legger vekten bakover. Og jeg har fått en hund som så småningom synes at kamplek iblant er morsommere enn å apportere:)

Noen gamle bilder. Iblant er leker bedre enn apporter.

 

 

Men hva om jeg ikke klikker da? Jo, da kommer han fint inn til siden og holder fast til jeg sier ”takk”;)