Laura är här

Publicerat 12 augusti 2008 av Fanny

Ni får ursäkta lite låg aktivitet i bloggen. Jag har bara så fullt upp och har varit så trött att det inte blir så mycket bloggande. Laura Derrett är här och håller handlingskurs just nu och det är so far långt över förväntan, både med tanke på instruktören och med tanke på hur det har gått för mig. Laura är supertrevlig och superduktig och jag är verkligen hur glad som helst för att vi har tagit in instruktörer som Justine och Laura i sommar. Det går knappast att ha det trevligare eller mer utvecklande! Måndag och tisdag har vi haft grundkurs och mest kört dubbelbox. Trots att jag har gjort det många gånger förr är det alltid utvecklande och kul! Shejpa har fått vila sig i form och jag har kört med Missy. Vi har haft jättekul ihop och för första gången så tycker jag verkligen att det är kul att köra med henne! Tidigare har det mest känts jobbigt, men nu börjar det verkligen lossna! Missy har inte rivit alls så mycket som tidigare, hon höll till och med bommarna uppe när vi körde serpentiner. Dessutom har vår träning på att lägga in ett extra steg innan sväng hjälpt och hon gjorde några riktigt snygga nedbromsningar på min handlingssignal!

Vi har också provat vår balansbom igen. Det har inte direkt blivit någon träning under de senaste veckorna när vi har varit bortresta och så. Missy var riktigt duktig! Laura klockade henne till 1,25 sekunder och hon hade väldigt hög lyckandeprocent när vi sprang rakt fram. Jag körde också några 180-graderssvängar av bommen till leksak med nedbromsning i min handling och några gånger gjorde hon riktigt snygg samling på kontaktfältet och svängde tight! På eftermiddagen körde jag sväng mot hopp i ca. 90 graders vinkel och då hade hon större problem med att hamna tillräckligt långt ner på kontaktfältet, så det får vi jobba mer på. Det är helt klart vinklar som är den stora utmaningen med running contacts. Shejpa hade inte vilat sig i form lika bra som Missy, hon slarvade mer, men kom sig på kvällen och gjorde några riktigt, riktigt snabba och fina balansbommar.

Imorgon ska vi köra mer avancerad handling och jag hoppas att jag orkar köra båda hundarna. Jag kommer nog prioritera Shejpa, men vi får se…

Hmm… ser ut som att jag inte har lyckats fixa de knepiga färgerna på bilderna i alla fall 🙁

Agilitytränarutbildning

Publicerat 9 augusti 2008 av Fanny

Nu är vi hemma från bröllopsresa och kan konstatera att intresset för våra tränarutbildningar nästa år är stort! Tyvärr kommer inte alla som har sökt steg 2 att få plats eftersom det redan är anmälningar till alla platserna. Det går dock fortfarande att anmäla sig. I vinter ser vi igenom alla anmälningar och plockar ut de bäst kvalificerade deltagarna. Det här innebär att det blir hög nivå på både steg 1 och steg 2 och jag hoppas att fler anmäler sig till steg 1 där det fortfarande finns lediga platser.

För att ge fler möjlighet att gå en utbildning hos oss under nästa år, väljer vi att också arrangera en agilitytränarutbildning för den som vill satsa helhjärtat på agility. Det blir också en chans för de som gått steg 2 i år att gå vidare och vidareutveckla sig under nästa år. Läs mer om utbildningen här

Här kommer också några bilder från vår resa. Färgerna blev helt konstiga, men jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det eftersom de såg bra ut i photoshop. Är lite för trött för några stora projekt just nu, vi väntade på världens sunkigaste flygplats i 20 timmar igår innan vi äntligen fick flyga hem till Norge. Tack för det Norwegian…

Nygifta

Publicerat 3 augusti 2008 av Fanny

123

Tack till Anneli för bilderna! Det kommer fler när vi får tid att se på alla. Imorgon åker vi på bröllopsresa till Kroatien och är borta tills på fredag. Tack till alla som var med och gjorde vårt bröllop till en oförglömlig dag!

Fina Twiggy

Publicerat 28 juli 2008 av Fanny

Twiggy, min 11-åriga border collie som numera bor hos mina föräldrar, var på besök i helgen. Hon hade det härligt med bad i havet, massor med uppmärksamhet och bäst av allt – en agilitybana på gården! Twiggy har inte kört agility på flera år på grund av skador, men jag kunde inte låta bli att låta henne ta några hinder i lugnt tempo. Hon blev så glad! Twiggy är Pavlovs och Missys moster, så vi tog några bilder för att dokumentera släkten också 🙂

Idag har det varit ännu varmare och jag sov faktiskt bort större delen av förmiddagen. Innan dess hann vi träna pyttelite i värmen. Missy fick gå lite fot och göra en vittringsapportering. På eftermiddagen åkte vi till IKEA och köpte en ny säng och sedan var vi på bio för första gången på år och dag. Mysigt! Jag hoppas på lite svalare väder under resten av veckan, det hade varit skönt att orka träna lite.

Sol og sommer

Publicerat 26 juli 2008 av Thomas

Takk for alle fine kommentarer i forbindelse med tapet av Pia. Det setter jeg stor pris på. Men nå er det på tide å se fremover og kose seg med de hundene vi har hjemme. Sommeren er her for fullt og det er veldig varmt, så fysisk trening består fortsatt mest av svømming og nattlige sykkelturer. Pi har vært interessert i vann og på ingen måte engstelig, men hadde ikke svømt på egenhånd før nå. De to siste dagene har jeg tatt henne ut i bassenget og blitt med uti selv. Nå hopper hun opp på kanten og vil i selv og har oppdaget en ny hobby:). Forhåpentligvis roer hun seg ned litt og får bedre svømmeteknikk med litt rutine, men jeg er glad for at hun også kan få et godt grunnlag med svømmetrening frem til september.

Bildet er tatt av Mette.

N S LCH Kimuras World War III ”Pia” 15.08.97-24.07.08

Publicerat 24 juli 2008 av Thomas

Pia sovnet stille inn idag og slipper dermed å plages mer av kreften som hadde satt seg i beinvevet i bekkenet. Hun fikk først malignt melanom i en tå som ble amputert for i 2006 og fikk mot alle odds 2,5 år til som sprek og frisk gammel dame. Nå kom kreften derimot tilbake og hun fikk slippe før hun ble altfor dårlig. Det er alltid en veldig trist og tung avgjørelse, men samtidig er det en del av ansvaret som hviler på menneskene når vi anskaffer husdyr.

Her kommer noen bilder til minne om den flotte rottweileren som alltid har stilt opp og gjort sitt beste i lydighetsringen. Hun har lært meg masse om klikkertrening til lydighet, spor og rundering, og ikke minst hvor effektiv positiv forsterkning er i treningen av hunder med masse integritet.

Spesielt godt husker jeg sesongen 2005 der Pia lærte meg at bra hundetrening gir resultater, uansett alle dumheter og slurv som vi har gjort i tidligere trening. På to stevner i løpet av en uke ble hun norsk og svensk lydighetschampion og klubbmester i rottweilerklubben i eliteklassen.

Tusen takk for 11 fine år!

Pis ruta

Publicerat 16 juli 2008 av Fanny

Nu har vi kommit så pass långt med rutaträningen att jag ser resultat och vågar skriva några ord om det. Min målsättning har varit att få snabba resultat och det har vi verkligen fått. Vi har nästan en färdig klass II-ruta med extremt liten insats. Pi är ingen hund man tragglar med, speciellt inte när det gäller den här typen av moment som innebär att springa bort från matte utan att egentligen springa bort 😀 Allt som allt har vi kanske kört 6-7 träningspass och jag är väldigt nöjd med framgången. Jag ska försöka att inte lockas av färdigt moment allt för fort, utan jobba lite mer på att öka hennes förståelse för olika vinklar, avstånd och störningar. Vi får väl satsa på elitklass i alla fall…

Till metoden. Den var inte färdig i huvudet när jag började och det har varit lite trial and error, men jag har hittat ett sätt som tycks funka för oss. Jag utgick ifrån entusiasmen vi har i burlekarna – driva in i buren, hålla positionen och lösa ut på ”fri”. Konceptet är lätt att överföra till nya situationer och att springa och ställa sig i en ram av pvc-rör med stor entusiasm gick på nolltid. När hon förstod den nya leken satte jag koner på hörnen och fortsatte leka. Skickade från olika avstånd och flyttade rutan ofta. Gick tillbaka och körde flera snabba repetitioner på nära håll för att hålla kvar det höga värdet.

Rutan under den inledande delen av träningen

I början av veckan experimenterade jag med lite olika sätt att ta bort ramen. Jag provade bland annat att bara ta bort ramen och gradvis göra rutan större. Det funkade bra på liten ruta, men när rutan blev stor sökte hon sig till konerna och försökte sig på diverse cirkuskonster på dem. Det som istället funkade bättre, var att låta ramen ligga kvar i rutan som jag ganska snabbt förstorade till 3×3 meter. Nästa steg blev att gradvis göra ramen mer och mer osynlig. Det har jag gjort på två sätt. Dels genom att ta bort sidor på ramen, så att jag bara har 3, 2 och till slut 1 sida. Dels genom att lägga gräs på och framför ramen, så att den knappt syns på avstånd. I slutet av dagens träningspass tog vi bort sista delen av ramen (framkanten) och låt bara gräshögen ligga kvar. Vi hade fina skick ut till rutan, men hon stannade inte själv i mitten (vilket är min målsättning, snabba, säkra resultat, kanske inte lika flashigt, men säkert…) så imorgon tror jag att jag ska lägga tillbaka hela ramen och ta bort sidorna i motsatt ordning, så att bakkanten ligger kvar till slut. Får se om det hjälper på förståelsen om var man ska stanna.

En sida med gräs på

Stannar bakom framdelen på ramen

Ramen är borta och kvar är endst en sträng med rivet gräs

Jag är övertygad om att jag inte hade fått så här snabba resultat om jag hade kört med en musmatta, men jag kan inte riktigt förklara varför. Det ska bli roligt att jobba vidare och se om det blir så bra som det ser ut nu. Det är dags att börja utmana hennes förståelse av momentet. Vi har bara tränat 6-7 korta pass under två veckor, så jag kanske inte ska ropa hej allt för tidigt, men jag vet att många är nyfikna och jag börjar tro på att metoden kanske passar fler än oss. Trodde inte att den skulle bli standard här hemma, men jag tror att den börjar bli en favorit! Vad tror ni?

Söt setter 🙂

Pavlov 3 år idag

Publicerat 15 juli 2008 av Thomas

Agilitytävling i Lillehammer

Publicerat 13 juli 2008 av Fanny

Idag har vi varit på agilitytävling i Lillehammer. Jag fick lov att köra hoppklassen med Bodils fantastiska border collie Ted (de var på agilityläger hos oss i veckan, så vi har tjuvtränat lite ihop). Ted är som sagt en underbar agilityhund och Bodil har tränat honom jättebra, så det är ett rent nöje att springa ihop med honom. Snabb är han också. Vi fick tyvärr en rivning, men som vanligt var han långt snabbare än resten av startfältet. Tre sekunder snabbare än vinnaren. Det var jättekul. Åh, vad jag längtar efter att tävla agility med egna hundar. Det är kul att se sig själv på film, jag märker att jag fortfarande gör irriterande saker med armarna, speciellt när jag inte litar fullt ut på Ted:

Bilder från dagen