Snart på väg hem

Dags att packa och åka hem från Edmonton för den här gången. Jag har haft två dagar med lydnadsträning, en valpdag och en dag med agilityhandling. Folk verkar jättenöjda och jag har haft det trevligt. Tyvärr har jag blivit förkyld och har ont i halsen (dessutom fick jag ont i halsen av att prata så mycket de första dagarna, det är tydligt att engelskan anstränger andra delar av rösten än vad jag är van vid). Det blir kanske jobbigt att flyga hem ikväll. Jag hoppas att planet inte är helt fullt, men det är nog att hoppas på förmycket. Jag har i alla fall fått mina iced cappucinos, chili ost och annat gott som man saknar hemma. Däremot var det lätt surrealistiskt när de började spela Basshunder på radion :S

Jag saknar hundarna och är motiverad att träna när jag kommer hem. Nu kommer vi prioritera agilityn, men jag tänkte också att Shejpa ska få börja träna lite lydnad. Hon hade varit en väldigt häftig lydnadshund. I övrigt tror jag att jag ska prioritera gungbrädan, svängar av balansbommen, hoppteknik, slalom i kombinationer och långhopp.

Det blir mer och mer tydligt att det går osanna rykten om oss, någonting som man nog får räkna med när man är så pass offentliga som vi är. Samtidigt blir det ju inte mer kul för det, speciellt inte när det ibland handlar om rykten som tycks vara uppdiktade med syfte att skada oss och vår verksamhet. Andra tycks mer handla om felaktiga slutsatser. Tänkte bara påminna er om att inte lita på andrahandsinformation och att ni gärna kan maila oss och fråga om ni hör ett konstigt rykte. Det är förmodligen inte sant.

I Edmonton + rutatankar

Gårdagen ägnades åt 16 timmars resande. Det kändes inte så långt faktiskt, jag börjar bli van vid långa flygresor över Atlanten och tiden bara flyger iväg på planet. Man sover, äter och läser och vips, så är man framme. Jag bytte plan både på Heathrow och i Calgary. Som tur är har jag ledigt idag och fick sovmorgon och kan ta det lugnt. Vi har tränat lite running contacts med Justines hundar och ikväll ska jag följa med när Justine håller kurs. Imorgon och på torsdag ska jag hålla kurs i tävlingslydnad. Det ska bli riktigt spännande. Nordamerikansk lydnad är väldigt annorlunda mot vår lydnad, framför allt i inställningen till träning och hundarnas attityd. Precision (raka sättanden) är allt här, medan fart och attityd inte är prioriterat. Det hoppas jag kunna ändra på. Dessutom använder ”alla” stryphalsband eller stackel på hundarna i lydnaden. Här är en video på en framgångsrik lydnadshund i Amerika. Det ska bli spännande imorgon i alla fall.

Tänkte också skriva några rader om att träna rutan. Jag skrev ju i juli om min rutaträning med Pi. Det har tyvärr inte blivit någon mer träning med henne, jag har haft fullt upp med de andra och just nu fokuserar husse och Pi på höstens jakt och jaktprov. Jag tror att jag ska satsa på att träna lydnad med henne mer i vinter, när inomhusträningen startar igen. Däremot testade jag en snabbvariant av metoden på Missy inför NM. Det var jättenyttigt för henne och jag ska backa tillbaka lite och köra det mer noga och genomfört. Med väldigt lite träning blev i alla fall rutan väldigt mycket bättre och förrutom att jag inte lyckades ställa henne (hon la sig direkt) under NM, så hade hon massor med sug mot rutan och bättre stopp än någonsin förrut. Jag är jättenöjd och kommer att använda samma metod när jag får valp. Testa gärna själva!

The Perfect Dog

Tänk vad man kan köpa på TV-shop nu för tiden… Jag undrar hur många ovetande hundägare som faktiskt köper skiten och förväntar sig att få den perfekta hunden (samtidigt som de får lite information om hur skadligt det är med godbitar…)

Länken

Nygifta


Tack till Anneli för bilderna! Det kommer fler när vi får tid att se på alla. Imorgon åker vi på bröllopsresa till Kroatien och är borta tills på fredag. Tack till alla som var med och gjorde vårt bröllop till en oförglömlig dag!

Sol og sommer

Takk for alle fine kommentarer i forbindelse med tapet av Pia. Det setter jeg stor pris på. Men nå er det på tide å se fremover og kose seg med de hundene vi har hjemme. Sommeren er her for fullt og det er veldig varmt, så fysisk trening består fortsatt mest av svømming og nattlige sykkelturer. Pi har vært interessert i vann og på ingen måte engstelig, men hadde ikke svømt på egenhånd før nå. De to siste dagene har jeg tatt henne ut i bassenget og blitt med uti selv. Nå hopper hun opp på kanten og vil i selv og har oppdaget en ny hobby:). Forhåpentligvis roer hun seg ned litt og får bedre svømmeteknikk med litt rutine, men jeg er glad for at hun også kan få et godt grunnlag med svømmetrening frem til september.

Bildet er tatt av Mette.

Pi HD A

 

 

Idag fikk vi diagnosen: Pi har A-hofter:) Ikke overraskende siden samtlige kullsøsken også har A-hofter.

Forøvrig bedriver vi for det meste fysisk trening for tiden. Pax begynner å komme i storform og Pi er ikke langt etter. Nå ser vi frem til at båndtvangen er over slik at vi kan komme oss til fjells igjen. Det er travle dager for tiden og det blir herlig med 2 uker jaktferie i september. Vi gleder oss!

Fått hem agilitybanan

Nu har vi äntligen fått hem agilitybanan. Det hade kännts kul. Om det inte var för att färgerna är superhemska! Verkligen helt, helt fel… Vad gör man då? Klagar? Målar om? Man orkar ju inte vänta hela sommaren på nya hinder heller…

Hundar som har ont

Under varje teorikväll passar jag på att säga till folk att de ska vara uppmärksamma på att en del träningsproblem faktiskt kan bero på fysiska problem. Under de år jag har jobbat heltid med hundkurser har jag blivit väldigt förvånad över hur många hundar som faktiskt är skadade och har ont. Jag har också blivit förvånad över hur hundägare och veterinärer resonerar kring det här. Hittils har jag bett minst ett 20-tal ägare att ta med sin hund till veterinären. Jag har inte haft fel en enda gång. Senaste tråkiga beskedet kom idag. Hunden som inte ville springa på agilitykurs i helgen har ont i ryggen. Inflammation eller i värsta fall cancer. Jag har länge varit säker på att någonting inte är rätt där. (Det är för övrigt andra gången jag skickar samma hund till veterinären, första gången fick vi konstaterat patella luxation med operation till följd. Jag vågar inte ens tänka på vad han har konstat totalt i veterinärkonstnader.) I maj hade jag staffen Mio på kurs i Bergen. Mio har tidigare gått kurs för oss i Oslo, men nu var han en helt annan hund. Enligt matte hade han slutat leka ganska direkt efter flytten. Jag beordrade dem raka vägen till veterinären, där man hittade kraftiga förkalkningar på en armbåge.

Ofta är sådana här upptäckter tråkiga och ibland leder de också till att vi kanske får ändra våra tränings- och tävlingsplaner eller i värsta fall ta bort en älskad kompis. Ibland är det dock helt fantastiskt både för förare och hund. Du har kanske kämpat i ett år med att få din hund att leka, eller hålla fokus på träningen. Du tycker att du gör allt rätt, men ibland så vill hunden bara inte. Du får massor av goda råd, men de hjälper bara en kort stund och du kommer ingenstans i din träning. Och så hittar ni felet. Det var inte din träning, det var smärtan som gjorde att hunden inte ville. Din kompis får behandling och rehabilitering, och när han är frisk igen har du fått en ny hund som glänser på både träning och tävling. Det är ett scenario vi har sett flera gånger hos kursdeltagare och det är lika fanastiskt varje gång. Tveka inte om du är osäker när det gäller din egen hund. Låt inte hunden lida i onödan och kasta inte bort värdefull träningstid i onödan. Det är bättre att kolla upp hunden en gång för mycket än en gång för lite.

Några tecken på att du bör ta din hund till en duktig veterinär:

  • Hunden ändrar beteende utan förklaring (slutar leka,  stannar långsamt, ändrar rörelsemönster i slalom, vill inte gripa apporter etc.)
  • Hunden är jätteengagerad ena stunden, men står och stirrar ut i luften nästa stund
  • Det verkar inte som att träning hjälper
  • Hunden är lättirriterad
  • Hunden vill inte göra vissa rörelser (hoppa in i bilen, gå i skritt, svänga åt höger etc.)
  • Hunden blir orimligt snabbt trött
  • Hunden vill inte äta
  • Hunden slutar sträcka på sig
  • Hunden skakar sig inte från nos till svans

Följande bortförklaringar duger inte

  • ”Vi var hos veterinären och han sa att Fido är helt frisk” (Vanliga veterinärer har tyvärr dålig koll på till exempel muskelskador. Gå till en veterinär med specialkompetens som du litar på. Bor du i Osloområdet rekommenderar vi absolut Laxmi. Ett annat problem är att veterinärer i Norge verkar mena att tonsillit inte existerar. Vi fick åka till Sverige för att få en diagnos och behandling.)
  • ”Men han är ju så arbetsglad när vi spårar/vallar/kör agility/apporterar” (Hundar har en tendens att ”glömma bort” att de har ont när de gör någonting de älskar. En del hundar visar inte tecken på smärta så länge vi uppmärksammar dem. Det kan ju också tänkas att en viss aktivitet inte gör ont på samma sätt som en annan)
  • ”Hon sprang ju agility hela helgen, då hade hon minsann inte ont” (Se ovan. Tänk också på att det kanske inte är så konstigt om hunden är ur form på måndagen om hon har sprungit agility hela helgen utan att vara helt frisk (eller utan rätt uppvärmning och nedvarvning).)
  • ”Jag har inte sett honom halta” (Hunden behöver inte halta för att ha ont!)

Checklista – be din veterinär kolla upp:

  • Nacke och rygg
  • Muskler
  • Tänder
  • Öron
  • Hals
  • Blodprov (hormonnivåer, fästingburna sjukdomar)
  • Prostata/livmoder
  • Ögon

Ta din aktiva hund regelbundet till en duktig rehabterapeut/veterinär. Håll din hund i god form. Värm upp din hund noga och ta hand om honom efter aktivitet. Massera. Ge äldre aktiva hundar glukosamin. Ge ett foder du tror på. Var uppmärksam på förändringar och tveka inte att vara en hönsmamma. Och sist men inte minst. Tro mig om jag säger åt dig att åka till veterinären. Hittils har jag aldrig haft fel.

Hajlydnad och kontaktfältsträning

Det regnar och åskar ute, så jag skjuter upp träningen jag hade planerat med motiveringen att jag inte vill ha en blixt i huvudet. Jag är ganska trött, var uppe tidigt i morse och körde Thomas och Pavlov till flygplatsen. De är i Finland nu och håller kurs ihop med Anna. Jag vill förresten passa på att gratulera Anna. Hon debuterade i lydnad med Arvid i tisdags och fick ihop imponerande 187,5 poäng. För mig som lärde känna Arvid för två år sedan, är det här helt fantastiskt. När jag träffade Anna och Arvid första gången hade Arvid bara vallat får och sprang och gömde sig när Anna tog fram träningsgrejerna. Första gången Arvid vad med på tränarutbildningen (andra helgen) blev det inte mycket gjort. Han blev rädd för lite allt möjligt och hade svårt att slappna av och fokusera på träningen. När det sedan var dags för fjärde helgen fick vi se en helt annan hund som jobbade minst lika bra som de andra hundarna i gruppen. Anna har gjort ett fantastiskt jobb med Arvid och jag ser fram emot att se dem tävla i högre klasser snart (och så håller vi tummarna för att han får vara frisk nu)! Hajlydnad fick en ny innebörd helt plötsligt.

När jag hade kört Thomas till flygplatsen körde jag till Skui och tränade med Karine. Huvudfokus blev på balanshinder. Missy och Shejpa fick köra nosduttar på både balansbom och gungbräda. Båda var rätt bra på gungan, med Shejpa kunde jag gå snabbt fram trots att hon nästan aldrig har varit på gungbrädan. Jag använde targeten för att hjälpa henne och höll upp brädan i luften. Hon fick stå längst fram på gungbrädan och på ”klara – färdiga – tryck!” fick hon skynda sig ner i targetposition medan gungbrädan föll mot marken. Missy fick göra samma sak och var duktig på att hamna i position med nosen på target, men blev lite skrämd när gungan slog i marken och ville lämna den med bakdelen. Vi körde lite gungterapi istället och kampade på gungan medan Karine rörde på den.

Shejpa fick köra både nosduttar och running contacts på balansbommen. Nosduttarna var rätt okej, men hon var lite oengagerad och blev snabbt trött. Hon är bra på det tekniska, men jag måste få henne att tycka att det är ännu roligare. Running contacts var rätt kassa om jag släppte henne från toppen av hindret, bättre om jag startade henne längre ner. Som tur var blev det bättre med tiden, men inte tillräckligt bra för att det ska kännas hela bra att träna så mycket på balansbommen. Jobbigt. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra övergången från plankan till hindret, jag får försöka hitta någon konstruktion där jag gradvis kan höja balansbommen tror jag. Jag trodde att Premierbommen var ställbar i höjd, men det såg inte ut så på den jag tittade på idag…

Nu ser det ut som att regnet har gett upp, så jag ska ta en sväng på planen med Pi och Missy och träna lydnad.