Kurser i sommar

Det blir några kurser här i Fjugesta i sommar! Klicka på rubrikerna så kommer du till kurssidan där du kan läsa mer och anmäla dig. Hoppas att vi ses i sommar!

16 juli – Kurs i Grundhandling

En heldagarskurs med fokus på handling och att hunden ska förstå dina signaler. Kursen passar både för unghundar (från 6 månader) som ska lära sig olika handlingssignaler, och för mer erfarna hundar som behöver mer självständighet, tydlighet och förståelse. Vi jobbar med 1-3 hopphinder och tunnel.

17 juli – Kurs i Hoppteknik

Se till att hålla hunden balanserad och stark mellan sommarens agilitytävlingar, eller introducera unghunden för hoppande på ett klokt sätt. Under den här heldagskursen går vi igenom grundläggande hoppteknikövningar och anpassar övningarna så att de passar så bra som möjligt för de deltagande hundarna. Om du redan har varit med på hoppteknikkurs med mig kan den här dagen fungera som fortsättning.

26 juli – Kvällskurs Threadlar och Japaner

Kursen fokuseras delvis på förarens förståelse (när ska man använda en threadle eller en japan?), rörelser och timing, men minst lika mycket på att hunden ska förstå uppgiften och utföra den självständigt så att föraren kan röra sig framåt i full fart medan hunden hoppar hindren.

9 + 23 augusti – Kvällskurs i apportering

Vi jobbar systematiskt på den nivå du är – allt från grundträning till tävlingsträning. Fokus ligger på apportering för tävlingslydnad, men vi anpassar efter varje ekipage, så det går också att träna på apportering av andra föremål till till exempel uppletande eller mondioring.

Bud lär sig slalom

Bud och jag har i veckan satt igång slalominlärningen på riktigt. Han är nu 17 månader och känns mogen för utmaningen. Träningen är himla rolig och det är kul att klura på vad som ska bli nästa steg. Det allra första träningspasset gjorde vi i januari, bara för att testa när jag såg två pinnar stå i Väsbyhallen:

Efter det har vi inte direkt tränat, men i förra veckan körde jag några pass på två respektive fyra pinnar som inte finns på film. Fokus var på att han skulle hitta ingången självständigt från alla möjliga vinklar.

Den här veckan har vi kört med 12 pinnar i en allé. I början utan några störningar och med kastad belöning:

Dagen efter flyttade jag slalompinnarna till en annan plats på planen, och la till en tunnel och några hopphinder:

Tredje dagen (idag) har jag kört två pass med fokus på att han ska stanna kvar i slalom trots att han får belöningen hos mig och jag kanske stannar upp, låter, eller viftar med leksaken:

Jag kommer att fortsätta lägga ut klipp från vår träning på Instagram. Så följ oss på @fannyftw eller under taggen #slalombud

 

 

 

När kan man börja träna running contacts?

Jag får ofta frågan om hur gammal hunden ska vara när man börjar träna running contacts. Jag brukar svara att det beror på. Det beror på hunden och det beror på hur man vill träna.

Det första jag funderar på är fysisk mognad. Har hunden god kroppskontroll i full fart? Rör sig hunden kontrollerat och moget? Vad händer om hunden trillar av balansbommen i full fart? Det sliter förmodligen inte så mycket på en ung hunds kropp att bara springa rakt fram i full fart, men det kan vara svårt att få till ett bra rörelsemönster om hunden är väldigt omogen i kroppen. Utan kroppskontroll minskar chansen för bra repetitioner, och risken för att något går fel ökar. Så länge man tränar på låg höjd är det kanske inte så farligt, men med höjd ökar risken. Jag skulle inte börja med träning på balansbom förrän jag tycker att hunden har en vuxen hunds kropp.

Nästa sak jag funderar på är mental mognad. Jag tycker att running contacts-träning kräver ganska mycket av hundarna. Jag vill gärna kunna skicka hunden mot en belöning och sedan inte belöna om det blir fel. För att det ska fungera bra måste hunden ha lärt sig att hantera utebliven belöning och vilja prova igen med god attityd. Man kan naturligtvis anpassa träningen för en ung hund, genom att till exempel belöna alla försök, men ge jackpot för de bästa, men jag vill hellre jobba med grunder tills jag känner att hunden är redo för lite svårare uppgifter.

Shejpa i Ulricehamn

Shejpa – lärde sig running contacts när hon var 2, men har varit enormt stabil och är fortfarande framgångsrik. Hon fyller 10 i nästa vecka och är kvalad till European Open i sommar. 

Hos mina hundar tycker jag att det har varit ganska tydligt att de som varit äldre när jag påbörjat träningen lärt sig mycket snabbare än de som varit yngre. De har förstått snabbt och jag har kunnat öka kriterierna ofta. De har också sprungit jämnare och bättre på alla steg i träningen. Senaste hunden jag tränat – Wilco – var 17 månader ungefär när vi påbörjade träningen. Han var långbent och omogen både fysiskt och mentalt väldigt länge, och jag tyckte egentligen att han fortfarande var ganska barnslig när vi satte igång. Hade det inte gått så väldigt lätt och fint när vi väl började hade jag nog pausat och väntat lite till. Bud är 15 månader imorgon, och jag känner att det verkligen kommer att dröja innan jag gör något med honom, trots att han har varit fysiskt mogen ganska länge. Däremot jobbar vi med grunder, och det är i hur han hanterar dem som jag avgör när det blir dags att ge sig på balansbommen.

Vad kan man göra för grunder innan man börjar träna hunden på planka och/eller balansbom? Det här gör jag:

  • Olika kroppskontroll-övningar där hunden blir stark, medveten om sin kropp och duktig på att använda både fram- och baktassar.
  • Shapingövningar där hunden lär sig att klick betyder ”Bra! Gör om det” och att det inte är farligt att inte få belöning – då är det bara att försöka på nytt och kanske ändra något.
  • Hoppteknikövningar där hunden lär sig att anpassa sitt steg beroende på målet – korta och länga steget men samtidigt behålla rytm och balans.
  • Springa-fort-övningar där hunden lär sig att springa i full fart mot ett mål (ofta en belöning) med olika störningar. Här lär jag också hunden att jag ibland kan avbryta när hunden är på väg mot belöningen. Jag kan kalla in, sätta hunden eller bara säga ”oj!” (om hunden till exempel springer utan att ha fått lov) och få hunden tillbaka för en ny repetition.
  • Targetövningar där hunden lär sig att träffa en target på marken i full fart.

Vår Running Contacts-kurs online startade igår, men det går fortfarande bra att anmäla sig om man vill vara med! Vi anpassar oss till varje ekipage och hittar lösningar som passar just din hund. 

Klicka här för mer info och anmälan 

Hoppteknik

Hoppteknik har blivit väldigt populärt och bloggar och sociala medier är fulla av klipp på hundar som gör olika hoppteknikövningar. Jag har egentligen som regel att inte uttala mig negativt om hur andra tränar, och det är inte heller meningen med det här blogginlägget. Jag vill gärna hjälpa till så att fler hundar får träna hoppteknik – men på ett uppbyggande och effektivt sätt. Tyvärr blir jag ofta illa till mods när jag ser hoppteknik-klipp på nätet, eftersom hundarna jobbar på ett sätt som helt motverkar de målsättningar jag har med träningen. I det här blogginlägget tänkte jag försöka ge lite tips och råd som gör att du kan anpassa din hoppteknikträning så att hunden får en chans att jobba på ett skonsamt och uppbyggande sätt istället för att slita på kroppen och självförtroendet. Jag hoppas verkligen inte att någon tar illa upp. Jag tycker själv att jag börjar få ett bra grepp om vad jag vill få ut av hoppteknikträningen (och hur/varför) efter 9 år med träning av både egna och andras hundar och ett nästan ohälsosamt intresse för att titta på hur hundar hoppar och rör sig.

Vad är hoppteknik?

Hoppteknik är för mig ett samlingsbegrepp för en mängd av övningar som kan ha väldigt många olika syften. Innan man sätter igång med en övning är det viktigt att tänka igenom vad det är man vill lära in eller utveckla hos hunden. En övning som är perfekt för en hund kan vara mindre lämpad för en annan. Det kan bero på att hundarna är på väldigt olika nivå, men också på att man kanske behöver utveckla helt olika sidor hos två olika hundar. I det jag kallar hoppteknik ingår till exempel olika övningar som:

  • Hjälper hunden med mekaniken i ett effektivt och skonsamt hopp där ryggen är stark, stabil och flexibel på rätt sätt. Där bakbenen är ”motorn” som ger hunden kraft över hindret och landningen är så mjuk och effektiv som möjligt för att spara på både kropp och tid på banan.
  • Hjälper hunden att hitta självförtroende och effektivitet i vägen mellan hinder, för att ta bort extra steg och osäkerhet som kan göra att hunden blir långsam eller ineffektiv.
  • Hjälper hunden att hitta explosivitet och snabbt fotarbete
  • Stärker hundens hoppmuskler och bygger kraft och fart
  • Låter hunden återhämta sig från ansträngning eller komma tillbaka från skada på ett mjukt och avslappnande sätt
  • Ger hunden mentala utmaningar och skapar eftertänksamhet
  • Lär hunden att växla mellan full utsträckning och full samling
  • Introducerar nya hinder eller utmaningar för hunden

Jag skulle kunna fortsätta och dela upp det ännu mer och hitta ännu fler användningsområden och delar som jag tränar genom ”hoppteknikövningar”. Poängen är att olika övningar (och hur man varierar samma övning) kan träna väldigt olika saker och vara lämpligt för olika hundar. Att bara träna ”hoppteknik” kan vara meningslöst eller kontraproduktivt om man inte förstår vad man tränar och varför.

Grunden måste finnas

För att få positiva effekter av hoppteknikträningen måste man börja med grunden. En bra jämförelse tycker jag är styrketräning för människor. Styrketräning har mängder med positiva effekter på prestation, hälsa och välmående. Att låta muskler jobba med hög belastning under kort tid är jättebra för både atleter och stillasittande pensionärer. Samtidigt förstår alla att det är jätteviktigt att lyfta tunga vikter med god form och en stark kärnmuskulatur. Om ryggen böjer sig för vikten och muskler i mage och rygg inte klarar av att stabilisera ryggraden riskerar man både skador och att man inte får den effekt av träningen som man hade tänkt sig. Det handlar både om ren styrka i kärnmuskulaturen och om kunskap om vad som är rätt form och förmåga att utföra rörelsen med låg belastning innan vikten ökar.

För en hund som ska hoppa gäller precis samma princip. Det är inte skadligt för hunden att hoppa högt och tungt om han använder rätt muskler, skjuter ifrån med kraften från bakbenen, klarar av att stabilisera ryggen och landar med minimal belastning på fronten. Vissa hundar är naturbegåvningar, men de allra flesta hundar (och speciellt de som redan har problem med hoppandet och därför ordineras ”hoppteknikträning”) behöver tid för att utveckla de här färdigheterna innan höjden (vikten) ökas och vi lägger till andra svårigheter som tar fokus från uppgiften och kräver att tekniken är automatiserad för att det ska bli bra. Om man tränar hoppteknik och hela tiden låter hunden jobba på ett sätt som inte är bra, så blir hunden förmodligen bara bättre på att hoppa på ett dåligt sätt och stärker fel muskler.

Här kommer två exempel på svåra, tunga hoppteknik-övningar som främst är till för att bygga styrka under vintersäsongen. Var lite osäker på om jag skulle visa dem, för – Don’t try this at home! Om hunden inte redan har en mycket bra hoppteknik (och du har förmåga att utvärdera den) kommer det göra mycket mer skada än nytta. De här övningarna lär inte hunden att hoppa – de utmanar och bygger muskler på hundar som både är naturligt begåvade och har tränat i flera år.

Epic visar kraft och full kontroll på höga hinder i tungt underlag. Det ser varken jobbigt eller svårt ut, och ryggen är stark och mjuk i alla lägen.

King visar också grym kontroll på höga hinder. I den här övningen finns ingen fart som hjälper hunden att komma över hindren – hunden måste utnyttja ”motorn” i bakdelen och samtidigt behålla full kontroll till nästa hopp. 

Kärnmuskulaturen behöver ofta tränas upp med andra övningar än ren hoppteknik. Personligen utvecklar jag framför allt styrka i rygg och höfter genom att se till att hunden kan stå på fyra ben med god form och aktivering i kärnmuskulaturen. Därifrån går jag vidare till kontrollerade skiften mellan stå-sitt och stå-ligg. Jag tycker också att jag får god effekt av skritt-träning i kuperad terräng. Om hunden inte har en välutvecklad kärnmuskulatur kan det vara svårt att få till bra hoppteknik, speciellt för hundar med lite längre ryggar.

Ett bra hopp

Viktförskjutning och landning jobbar jag framför allt på med ett hopphinder. Den första och viktigaste hoppteknikövningen jag gör med hundar är den vi kallar för ”set point”, där hunden i lugn och ro får lära sig om viktförskjutning, kraft, form och balans. Alla anpassningar jag gör i den här övningen handlar om att uppmuntra hunden att använda bakbenen som en fjäder som skapar kraft, slappna av i front och rygg och hoppa med god form som möjliggör en skonsam och effektiv landning. Alla delar hänger ihop – utan viktförskjutningen där bakbenen trycker ifrån får man varken bra form över hindret eller en bra landning. Det finns ingen poäng i att lägga på höjd på hoppet innan hunden har hittat tekniken. Höjd utan teknik kommer bara att tvinga hunden till ännu sämre teknik och potentiellt göra hunden osäker och spänd inför hoppande i alla lägen.

Bud, 12 månader, hoppar 45 cm för första gången. För att vara nybörjare gör han det här riktigt bra, eftersom jag har lagt förhållandena till rätta för ett korrekt hopp. 

Det som hjälper Bud att hoppa bra i den här övningen är:

  • Han sitter rakt, balanserat och fokuserat i starten.
  • Han sitter nära så att han inte behöver fundera på hur han ska sätta tassarna – behöver bara kliva in i mellanrummet och ta av.
  • V-ställda bommar som startpunkt ökar viktförskjutningen.
  • En djup oxer ökar viktförskjutningen och uppmuntrar en god form där ryggen sträcker ut sig utan att svanka.
  • En extra snedställd bom inne i oxern ger honom mer att titta på och ökar viktförskjutningen.
  • En utlagd belöning på marken ger honom lågt fokus och motivation framåt.
  • Stillastående matte ger honom arbetsro och fokus.

Låt oss titta på stillbilder på hoppet för att analysera de olika delarna i ett bra hopp:

Screen Shot 2016-02-15 at 13.02.24 pm

Huvudet är lågt och frambenen är avslappnade när hunden kliver in i övningen.

Screen Shot 2016-02-15 at 13.03.39 pm

Hundens bakben kommer in under kroppen för avstamp. Huvudet höjs något, men rycks inte upp och nacke och rygg ser fortfarande avslappnad ut. Frambenen är kvar på marken tills bakbenen får chans att skapa kraft.

Screen Shot 2016-02-15 at 13.04.30 pm

Bakbenen trycks ihop så att de kan fungera som fjädrar som skjuter hunden över hindret. Frambenen lyfts bara upp under kroppen, men skapar ingen direkt kraft. Rygglinjen är rak och huvudet i samma linje.

Screen Shot 2016-02-15 at 13.05.25 pm

Bakbenen är maximalt utsträckta och hunden kan slappna av över hindret i en lätt böjd linje. Huvudet är lågt och benen är samlade.

Screen Shot 2016-02-15 at 13.06.04 pm

Bakbenen lyfts upp över hindret och är redo att skjuta ifrån i landningen. Rygglinjen är fortfarande mjuk och rak (men lätt böjd) och fokus är framåt/nedåt.

Screen Shot 2016-02-15 at 13.06.58 pm

Huvudet är lågt, frambenen absorberar landningen genom att fjädra och bakbenen kommer in under kroppen för att skjuta ifrån igen (inte världens mest balanserade landning eftersom han bara behöver gå till leksaken efter det här, men tillräckligt bra för att illustrera min poäng).

Sammanfattning

Jag hoppas att det här blogginlägget kan hjälpa till att skapa lite mer förståelse för ”hoppteknik” (som är så mycket…), vikten av grundstyrka, mekaniken i ett bra hopp och vilka förhållanden som kan lägga tillrätta för ett bra hopp. Det finns enormt mycket att skriva om ämnet. Från och med Januari 2019 kan du gå onlinekurs för mig genom en grupp på Facebook. Fördelen med onlinekurs är att man verkligen kan titta på och förstå detaljerna med hjälp av stillbilder och slow motion-film. I onlinekursen hjälper jag dig också att anpassa övningarna så att de passar så bra som möjligt till just din hund.

Jag hjälper också gärna till med snabba utvärderingar i mån av tid. Tagga mig på Facebook eller Instagram (@fannyftw) i en kort(!) film där din hund hoppar, så ger jag några snabba tips på vad du kan göra för att förbättra övningen om jag har tid (helt gratis). Vill så gärna se fler hundar hoppa effektivt och bra istället för att få känslan av ”gym fail”…

Utmaningar med Bud

Att träna med Bud är så himla roligt! Det är också svårt och utmanande. Jämfört med andra hundar i hans ålder kan han nästan ingenting. Många jämnåriga har sprungit långa agilitykombinationer i flera månader. Jag har tävlat lydnadsklass med en engelsk setter som var yngre än honom. Jag har inte bråttom med valpar och unghundar och försöker att inte jämföra mig med någon annan. Jag vet vad jag tycker är viktigt i träningen och fokuserar på det. Det är samarbetet vi kommer att ha under de kommande, förhoppningsvis många, åren som är det viktiga. Att träningen kan flyta på utan störande element, att jag inte behöver anpassa träningen en massa efter hundens svagheter, att jag har en hund som verkligen förstår och tycker om det vi gör. Att lära in färdigheter är egentligen en väldigt enkel sak när tränings-samarbetet fungerar, och det är aldrig värt att offra det samarbetet för en färdighet.

Bud är en lugn och mysig hund i vardagen och han är duktig på att titta på när andra jobbar och springer utan att hetsa upp sig. När vi tränar själva blir han dock lätt hetsig. Han är snabb, explosiv och mycket förtjust i både leksaker och godis. Idag när vi tränade fick jag verkligen en känsla av att han påminner om en del terriers jag har haft på kurs. Jag brukar älska att se dem jobba och det är kanske därför jag tycker att det är så roligt med Bud.

Om man jobbar med shaping och lugnare övningar med mycket godis kan Bud hålla sig lugn. Han blir inte frustrerad av att behöva tänka själv och prova olika beteenden. Där fungerar vårt samarbete riktigt bra, och det är till den känslan jag går tillbaka när vi stöter på problem i andra övningar. Mer godis, mer tänka själv, mindre kommandon.

När vi jobbar med mer lek och högre intensitet, i kombination med kommandon, kroppsspråk och fart så kan det bli fel om han inte är helt, helt säker på vad han ska göra. Då början han skrik-skälla och blir märkbart frustrerad. Är han trött blir det ännu värre. Jag har aldrig haft en hund med ljudproblematik, men alltid tänkt att jag borde få det någon gång så att man får erfarenhet av det (men också tänkt att det måste vara det tråkigaste problem man kan ha).

Jag hade nog lite otur med Bud, för jag tänkte att jag skulle göra som ”alla” andra och använda lite mer lockande i inlärning av vissa beteenden – bara för att testa. Ett sådant beteende var att runda föremål – en viktig förkunskap för både lydnad och agility. Och jag tänkte också att jag kunde lägga på kommando ganska tidigt eftersom jag ändå visade vad han skulle göra. Stort misstag! Det hade säkert fungerat med de flesta andra hundar, men inte med Bud. Att ta honom i halsbandet för att rikta honom rätt, säga ”sväng-sväng-sväng” och visa honom runt en stolpe ledde till en totalt galen hund som bara skällde och skrek.

Jag slutade naturligvis fort med hjälperna och kommandona, men känslan satt i. Vi har jobbat lugnt och metodiskt för att få till rundning av föremål frivilligt, att sätta kommando på det väldigt lugnt och tyst, att lägga på min rörelse och mitt kroppsspråk (man behöver ju liksom det till agility), att kunna hålla honom i halsbandet innan jag skickar etc. Det har tagit tid, men det börjar lossna!

Parallellt har vi jobbat med andra saker som har varit betydligt enklare – shaping av till exempel positioner och postionsskiften (sitt/ligg/stå), självkontroll (enklare, men inte enkelt när man är besatt av leksaker), stadga, hoppteknik, targeting etc. I sådana övningar har han inget ljud (om jag inte gör det för svårt och han är trött när jag ger kommandon, då kan han börja skälla väldigt upprört). Därför blir det ganska enkelt att träna honom på ett sätt så att det blir minimalt med skall och skrik, samtidigt som han får förtroende för mig som samarbetspartner och inte blir frustrerad. Det är faktiskt ganska tacksamt med en hund som tydligt berättar när man är en dålig tränare. Då kan man göra någonting åt det direkt, istället för att ljuden kommer när beteenden sätts ihop till kedjor eller efter några år på tävlingsbanan.

Jag tror att många ljudande hundar gör det av samma anledning som Bud. De vill så mycket och tycker så mycket om sina belöningar, men vi går lite för fort fram och bygger in frustration i vissa beteenden. Frustrationen associeras lätt med kommandon och det är ofta precis när vi (eller tävlingsledaren) ger kommandon som ljuden dyker upp. Jag ser det lite på Wilco som kan skälla till när jag ser kommando om ”ut” eller ”sväng” på agilitybanan. Det finns ju hundar som har andra typer av ljudproblematik också, till exempel de som ”läcker” små-pip hela tiden. Det måste vara mycket svårare att träna på!

Idag var vi i Väsby-hallen och tränade och Bud fick sitt kanske tredje träningspass på hopphinder (undantaget hoppteknik). Är riktigt glad över att jag fick till 4 helt tysta minuter (man ser dock en del terrier-tendenser när han hoppar efter leksaken…)

Vad har du för erfarenheter av hundar som låter? Finns det andra tecken på frustration som inte är så ljudliga?

Hopp inför vintern

Som sagt – vintern är inte min favoritårstid. Och den här veckan har verkligen inte varit upplyftande. Först snö och is, och så på det en förkylning som gjort att jag inte orkat göra någonting med hundarna (samtidigt som Thomas varit och hållit kurs i Norge).

Det som verkligen har fått mig peppad på vintern är jobbet med min nya onlinekurs Vinteragility. Samtidigt som jag lägger upp kursen och övningarna så faller planen för mina egna hundar på plats. Jag har funderat kring periodisering av agilityträningen (till den grad att det blev en hel bonuslektion) – alltså, hur vi kan lägga upp agilityträningen i perioder under året för att maximera prestation och återhämtning. För mina hundar ser planen väldigt grovt ut så här. Det blir ganska lugnt i 6 veckor, med skogspromenader, färdighetsträning och träning på grundstyrka. Sedan fortsätter vi med 6 veckor hårdare styrketräning, för in färdigheterna i mer agilitylika situationer och drillar handling. Sista perioden innan agilitysäsongen sätter igång på riktigt går vi över på mer explosivitet och fart, samtidigt som vi ökar på agilityträningen och kör mer banor och kombinationer.

Nu vill jag bli frisk så att vi kan komma igång!

VintergängÅtta av hundarna på skogspromenad i början av veckan

Unghundsträning – prioriteringar

En vän och valpköpare, som har Buds bror, skrev en tänkvärd fråga på Facebook som jag tänkte svara på lite längre här. Hon uttryckte att hon kände sig splittrad, då hon gillar att träna många olika hundsporter och är nyfiken och gärna testar nya grenar. Samtidigt tycker hon att det är svårt att få tid och ork till allt, och att det kanske är bättre att satsa på en eller två saker för att kunna göra det seriöst. Jag tror att det är många som känner igen sig i de här tankarna, och jag tror också att vi är många som någonstans – medvetet eller omedvetet – väljer och väljer bort för att kunna hålla fokus och få tid till träningen. Det finns naturligtvis inget rätt eller fel när det handlar om hur man prioriterar, men jag tänkte delge mina tankar.

Bud

Min grundtanke med en valp eller ung hund är att bygga en stabil och bred bas. Jag försöker att titta på hunden som helhet och fokuserar mer på att få fram den hund jag vill ha om ett par år, än att fort lära in moment och bli tävlingsklar i någon gren. För egen del innebär det att jag lägger mycket tid på saker som är generella oavsett vilken gren jag väljer att satsa på. Jag tror att en bred bas och goda grunder faktiskt sparar tid i slutändan, eftersom hunden blir så mycket enklare att träna och tävla med i framtiden.

Många saker är lika oavsett vilken gren man vill satsa på – belöningsutveckling, kroppskontroll, träningsfärdigheter (upprepa för att få belöning, försöka bättre med bra attityd om man inte får belöning etc.), stadga, självkontroll, signalkontroll, vardagslydnad, miljöträning, avslappning etc. Med Bud kan jag inte påstå att jag har kommit igång med speciellt gren-specifik träning i något förutom vallning.

Jag har naturligtvis funderat en del på vad jag ska göra med Bud i framtiden. Det är lätt att fastna i egna fördomar om hunden – vad man tror att han passar till. Men om man bara går på vad hunden har talang för (eller undviker det man tror att hunden har svårt för) gör ju också att man riskerar att förstärka de dragen genom att inte utveckla andra sidor hos hunden.

Jag gillar att grunda alla hundar i lydnad. Dels finns det många nyttiga och roliga beteenden att jobba på där, som man har nytta av vad man än vill göra. Dels känns det bra att kunna ta upp lydnadsträningen vid senare tillfälle om man vill – till exempel om hunden (eller jag!) skulle bli skadad och inte klarar av belastningen som agility innebär. Med Shejpa grundade jag inte direkt någon lydnad, och det ångrade jag. När hon var äldre och jag ville sätta igång med lydnaden så blev steget på något sätt för långt eftersom hon inte ens kunde det grundläggande. Då bestämde jag mig för att inte göra det misstaget igen – alla ska grundas i lydnad.

Squid är ju mer än grundad i lydnad, även om det aldrig har varit speciellt prioriterat så har hon ju ett par förstapris i elitklass och har jättefina moment. Med pojkarna har det blivit lite mer halvdant även om ambitionen har funnits där. Epic och jag tränar fortfarande lite lydnad, men med fokus på mondioring eftersom vi fuskar lite med bitarbete. Wilco har inte kommit speciellt långt. Jag tycker att det är roligt att grunda lydnadsdetaljer med valparna, men så har det inte blivit speciellt mycket mer. När jag tänker på saken så tror jag att jag vill ha som målsättning att både Wilco och Bud ska starta lydnadsklass 1. Jag tror att det är bra med en sådan målsättning för att verkligen vara gott igång med lydnadsträningens alla delar (inte bara snygga fjärrförflyttningar).

Det var länge sedan jag höll på med bruks. Squid och jag tränade lite sök när hon var ung, men det var på den tiden då hon var väldigt svårmotiverad, så det gick trögt och tog lite för mycket tid som jag inte hade. Jag tycker att få saker slår söket när det gäller att bygga självförtroende hos unghundar, så det vore verkligen någonting som hade varit positivt för Bud. Jag har ingen förhoppning om att jag ska ha tid att satsa på sökträning, även om det är väldigt roligt, men jag tror att det är någonting värt att satsa några dagar på.

Epic fotgåendeUng Epic på lydnadsträning

Agility då? Det är kanske det jag lägger minst tid på med valparna. Även om mycket av det jag gör naturligtvis är med tanke på agility. Jag tränar lite grundläggande ”torrhandling” – att lära valpen att följa min kropp utan hinder. Jag tränar nosduttar i handen som kan bli till ett kontaktfältsbeteende. Jag jobbar på kroppskontroll och styrka för att hunden ska ha så lätt som möjligt för att göra rätt när vi väl börjar med hinder. Jag vill också att han ska vara duktig på att höra vad jag säger även när han springer fort och är väldigt upphetsad, så vi fokuserar mycket på signalkontroll (även om det just nu ser mest ut som tricks/lydnad).

Hur tänker du kring prioriteringar med unga hundar? Hur tänker du med din vuxna hund?

Vinteragility

Idag har vi haft ytterligare en solig och skön dag. Tyvärr orkar inte solstrålarna riktigt över träden och ner på vår gård på vintern, men det gick bra att träna både lydnad och agility ändå. Annat var det för fem år sedan – då fick vi ordentligt med snö den här veckan. Jag hoppas att snön kan hålla sig till några veckor i december den här vintern.

Det kan vara svårt att hitta motivation och inspiration till att hålla igång träningen under vintern. Vissa har tillgång till inomhushallar, men här är det långt till närmaste och både dyrt och tidskrävande med agilityträning inomhus. Det gäller att planera så att den träning man får på bra underlag blir optimal. Som tur är finns det mycket man kan träna på utan tillgång till agilityhinder eller konstgräs.

110214-1

Jag tycker att vintern är en ganska spännande period träningsmässigt. Det är nu man kan fundera över vad man behöver bli bättre på till nästa säsong, påbörja nya projekt och reparera beteenden som kanske blivit lite sämre under året. Jag vill gärna ge mina hundar en period av vila från ren agilityträning (blir ofta i samband med att jag reser bort i några veckor för att hålla kurs utomlands), samtidigt som jag vill ge dem lite extra styrketräning så att de kommer tillbaka starkare och snabbare näst säsongen börjar.

Idag har jag satt mig ner och skrivit ner vad jag tycker att mina tre tävlingshundar ska bli bättre på. Vad får vi fel på lite för ofta? I vilka situationer vågar jag inte lita på att den mest offensiva lösningen blir bra, utan säkrar upp istället? Var tappar vi tid? Jag behöver nog fundera lite mer, men listan är påbörjad. När jag vet vad jag vill förbättra, börjar jag fundera på vilka grunder jag kan lägga utan tillgång till agilityhinder. Hur kan jag öka hundens förståelse i den träning jag gör inne i köket, eller på gårdsplan? Kan jag träna något under skogspromenaderna? Jag funderar också på vad jag kan göra med ett eller två hopphinder på liten yta, medan det fortfarande är okej underlag ute.

Är du också intresserad av att göra den här vintern rolig och utvecklande? Häng med på min onlinekurs som handlar om just det här – att hålla igång träningen, utvecklas och ha roligt även när det är kallt, mörkt och halt ute.

Klicka här för mer information och anmälan

Vad gör Bud?

Bud är 8 månader nu och vi tar det ganska lugnt. Jag tycker väldigt mycket om honom, och han har många fina kvaliteter. Tanken är väl mest att köra agility med honom, men jag tycker att många grunder är lika för lydnad och agility, så inga dörrar är stängda för framtida lydnadsträning. Bud är väldig olik Wilco fysiskt – liten och stadig istället för långbent och smal. Efter normala border collie-aktiviteter som vallning, bad, träning och att springa med de andra hundarna är hans stora passion i livet gummi. Leksaker i gummi är bäst! Tyvärr tycker han också att det är gott att äta gummi, så inga leksaker lever speciellt länge om han får ha dem inne…

Bud 7 månader

En egenskap som han delar med pappa och storebror är att han kan ta det lugnt när andra springer och tränar. Han har varit med på en del tävlingar och kan ligga helt avslappnat vid sidan av, eller träna ihop med mig och vara fokuserad på det. När jag tränar de andra hundarna kan han ofta vara med och ligga stilla om vi håller oss ganska nära honom. I träning är han entusiastisk och älskar både lek och mat. I vardagen är han väldigt okomplicerad och tar det lugnt inomhus.

Det finns också en del utmaningar att jobba på. Eftersom han är så förtjust i belöningarna kan han ha lite svårt att släppa belöningstanken, speciellt när vi jobbar med leksaker. När det gäller kamplek vill han gärna hugga först och tänka sedan… Han kan också tappa fokus ganska snabbt. Wilco var mer en lugn valp som orkade tänka länge även om han kanske inte alltid tog i till max. Bud är mer explosiv men med sämre uthållighet. Det är någonting jag måste ta hänsyn till i träningen, och tänka på att träna korta pass och lägga upp träningen så att det är lätt att vara engagerad även om man inte får hugga leksak hela tiden…

Bud 7 månader

Vad gör vi då? Jag tycker om att ta det lugnt med valpen och har inte bråttom. Det innebär inte att jag tycker att man inte ska träna och göra mycket med valpar och unghundar, det handlar snarare om vad man gör. Agilityhinder står långt ner på prioriteringslistan. I träningen fokuserar jag egentligen mest på de här sakerna:

  • Att han ska lära sig att använda sin kropp på ett bra sätt, och bygga rätt muskler för framtiden.
  • Att han ska ”lära att lära” på ett bra sätt, så att våra framtida träningspass blir så effektiva som möjligt. Det handlar om belöningshantering, fokus, självkontroll, att hantera utebliven belöning och tänka själv.
  • Att han ska lyssna på och skilja mellan kommandon.
  • Grundläggande agilityhandling (utan hinder) och beteenden för framtida hinderinlärning.
  • Att han ska vara en trevlig och lydig familjehund som är lätt att ha med sig i vardagen, i skogen, på resa, på träning och tävling.

Flera av punkterna jobbar jag med parallellt. De övningar jag väljer ut är ofta sådana som både tränar kropp och huvud. När jag har ett bra beteende lägger jag kommando på det och försöker att jobba på att han ska lyssna och göra rätt. Här är några exempel på vad vi jobbar på just nu:

  • Skiften mellan stå/sitt/ligg med låsta tassar (fjärrdirigering är en av mina favorit fys-övningar!)
  • Att gå lugnt och kontrollerat runt till exempel ett träd. I början jobbade vi på plan mark, nu utnyttjar jag gärna lite ojämn eller sluttande mark i skogen så att han måste anstränga sig mer för att hålla en fin cirkel.
  • Cirkelarbete (att följa mig på både höger och vänster sida när jag springer cirklar). Här lägger jag gärna in belöningsstörningar, till exempel att vifta med leksaken på andra sidan av kroppen, så att han måste visa självkontroll och tänka efter.
  • Fotposition på både höger och vänster sida. Svängar och stegförflyttningar.
  • Inkallningar
  • Stadga i stå/sitt/ligg och att bara röra sig på fri-signal.
  • Snurrar åt höger och vänster
  • Att accelerera till utlagd leksak på verbal och fysisk signal (och att inte springa och stjäla leksaker utan signal!)
  • Att stanna på station när andra tränar
  • Nosduttar i handen med belöningsstörning
  • Kamplek på änden av gungbrädan (med fokus på viktförskjutning och att hålla sig kvar med baktassarna på brädan). Jag har höjt några centimeter så att det blir lite ljud och rörelse.
  • Att gå i skritt i ojämn terräng i skogen

Det är säkert mycket mer vi gör som jag inte kommer på just nu, men det här är en liten lista i alla fall 🙂 Ska se om jag kan få till en liten film på lite av det vi gör till nästa vecka.

Bud, Epic och Wilco

Bud, pappa Epic och storebror Wilco

Vinster till Wilco och Squid

Hundarna och jag har varit ute på en härlig road trip i södra Sverige. Vi började med agilitytävlingar i Kungsbacka. Mina föräldrar bor i närheten, så det blev perfekt att kunna tävla alla tre hundarna på förmiddagen och sedan umgås med familjen på eftermiddagarna. Det var lite stressigt att köra två hundar i klass 3, samtidigt som jag skulle köra Wilco i klass 1, men tack vare att parkeringen var nära och inroparna flexibla gick det bra. Wilco gick helt okej. I ett hopplopp var han bara en rivning från nollan. I agilityklasserna sprang han förbi balansbommen på första försöket båda dagarna. Han hade också lite slalomstrul i några klasser. Epic gick fint, men rev i alla lopp. Squid gick jättefint! Hon nollade båda agilityklasserna (tredje agilitynollan på rad!) och kom 1:a på lördagen och 3:a på söndagen. I hoppklassen på lördagen hade hon en rivning, men snabbast tid. På söndagen missade hon något förvånande slalomingången genom att gå runt första pinnen istället för att gå in mellan pinne ett och två. Här kommer film på tre av Squids lopp:

Från Västkusten åkte vi vidare till Birgitta utanför Nybro, där vi hade härliga dagar med agilityträning, promenader och hundbad. Torsdag och fredag blev det vallning hela dagarna, och på lördag och söndag åkte vi på klass 1-tävlingar i Skåne. På lördagen kändes Wilco trött och bitvis ofokuserad. Han var nog trött efter veckan! På söndagen tog vi sovmorgon och fick sedan till två bra lopp. I agilityloppet satte han både slalom och balansbom på första försöket, men fick en vägran på gungan. Hoppbanan var enkel och fartig och vi fick till vår första nolla, vår första pinne och vår första seger!

Efter ett besök hos hundarnas sjukgymnast utanför Göreborg i måndags är vi nu hemma och ska ta det lugnt i några dagar innan vi åker på agilitytävlingar i Falköping i helgen.