Kategoriarkiv: Agility

Här kan du läsa våra blogginlägg om agility. Du hittar beskrivningar av vår träning, rapporter från tävlingar, filmer, kurser med mera.

Buds debut i agilityklass

Publicerat av
Svara

Idag har vi varit i Kinnaredshallen utanför Ulricehamn. En riktigt fin hall med supermöjligheter för trevliga tävlingar. Har tävlat båda klass 3 och klass 1 där i höst och kan verkligen rekommendera det!

Bud är så härlig att ha med på tävling! Han bryr sig inte om andra hundar eller människor, utan är bara fokuserad på mig än så länge. Han skulle kunna vara utan koppel hela tävlingsdagen. Lite stressad blir han nog av den trånga miljön inne i hallen, men det märks inte mycket. Mellan loppen (mellan nedvarvning och uppvärmning) får han vila i bilen. Det var milt och skönt idag, så med ett täcke hade han det mysigt där.

När jag kom dit på morgonen var jag superglad och förväntansfull. Äntligen! Sedan blev jag jättenervös inför första loppet! Vet inte varför egentligen, det var som en rent fysisk reaktion där jag kände att jag inte riktigt fungerade som jag borde. Som tur var hjälpte Bud mig att komma över nervositeten genom att riva första hindret, och då var det ju bara att köra på som om det var träning 🙂

kinnaredag1bMin tolkning av Agilityklass 1B 

Agilityklass 1B (som gick först) var fin med en lite klurig avslutning för oss med running contacts. Om man inte hann byta sida innan tunnel 15 var det lätt att missa målhindret och att hunden istället tog nummer 3. Jag startade banan med Bud på vänster sida och blindbytte mellan 2-3. Jag kunde inte ge honom rakast möjliga väg 1-2 om jag ville ge honom gott om plats i starten, så jag satte honom lite snett (i hörnet). Tyvärr rev han ju 1:an. Han tog av väldigt tidigt, så jag tror kanske att han blev störd av tidtagningsutrustningen. En sak jag borde ha tränat på tidigare! Man kan ju sätta upp långhoppspinnar eller extra hinderstöd innan hindret för att vänja dem vid att alltid titta på bommen när de hoppar.

Resten av banan flöt på ungefär som jag hade planerat. Jag tog det lite lugnt vid gungan för att vara säker på att han skulle klara av att bromsa. Han tycker att det är lite svårt att bromsa första gången på en ny gunga – kanske inte helt säker på skillnaden mellan gunga och balans än. Det har också hänt att han bromsat väldigt på balansens uppfart för att han tror att det är gungan. Jag är jättenöjd med att han stannade i 2på2av på gungan och väntade på min fri-signal! Det har varit en stor målsättning inför agilityklassdebuten att jag ska kunna lita helt på hans gunga. Nu är jag ju inte helt där (eftersom jag bromsade en aning), men det blev rätt i alla fall och det kändes inte som en slump utan som resultatet av bra träning de senaste veckorna!

När han var uppe på balansen var det bara att springa som tusan för att hinna blindbyta och skicka honom in i tunneln. Tycker väl själv att träffen var hårfin, men det som var allra skönast var att jag inte blev stressad över att det var en sväng och ett byte efter balansen, jag kände att ”det här kan vi!”. Om träffen blev hög var det nog snarare lite osäkerhet på ny balansbom som var problemet.

kinnaredag1a

Min tolkning av Agilityklass 1A

Nästa agilityklass var kanske lite klurigare. Framför allt kändes balansbommen supersvår för hundar med running (och det var även många med stopp som fick fel). Jag tittade på ganska många hundar innan det var vår tur och det var mer regel än undantag med fel på balansen i den här sekvensen. Hundarna sprang rakt mot väggen. Bara att lita på träningen igen, och det gick vägen. Duktiga Bud! Sedan satte han en himla fart som jag kände att jag blev lite överraskad över och jag bakombytte in i tunnel 8 istället för att blindbyta innan som planerat. Full fart fram till slalom där jag hade planerat ett bakombyte för att ge honom arbetsro i slalom. Tyvärr gick han ur efter några pinnar. Kanske blev han störd av bakombytet? Kanske blev han störd av att jag fick för mig att säga ”sssssshhhhh” när han gick slalom för att uppmuntra honom (brukar jag göra det med honom? ingen aning…)? Kanske var det den där extra farten som fick honom att tappa huvudet lite. Vi tog om slalom och tog oss i mål med 5 fel igen…

kinnaredhopp1

Min tolkning av Hoppklass 1

Sista klassen var en hoppklass med massor av fart! Många hade problem med slalom. Det var också svårt att få en bra sväng 3-4 och framför allt 8-9. En hel del hundar gled förbi hoppet när de fick en lite vid sväng ut ur tunneln. Slutsträckan var också klurig. Om man bytte innan platta tunneln missade hunden lätt 16. Att byta efter var svårt att hinna! Att ligga kvar med hunden på höger sida gav lätt fulsnurrar och krockar mellan 16-17. Min plan var att hinna byta mellan platta tunneln och hoppet. I den här banan gick dock en hel del av mina planer i stöpet, en liten tvekan för att det känns som att det går för snabbt och det är för sent. Jag hade planerat blindbyte mellan 9-10, men det blev ett lite dåligt placerat framförbyte istället för att plocka in honom och vara säker på att han inte missade 9. Och det där blindbytet efter platten vågade jag mig inte på, så jag låg kvar med honom på höger sida och var väldigt tacksam att han tog målhindret. Vi var faktiskt nollade och Bud tog sin andra pinne i hoppklass 1 på sin tredje start!

Nu är det en dryg månad kvar till nästa tävling och vi längtar redan! Det finns massor att träna på tills dess. Att det blev fel i slalom idag gör att jag tänker sätta igång ett projekt med slalom som jag skjutit lite på eftersom han känts så säker på träning och tävling. Nu finns inga ursäkter längre! Jag känner också att jag kan slappna av lite med vår hysteriska träning på däck, mur, platt tunnel och liknande. Han har ganska bra koll nu och jag litar på honom. Gungan är däremot ett projekt att fortsätta med så att jag om en månad kan springa på och lita på att han gör det perfekt! Lite balansbommar ska vi också träna – en sådan här dag påminner en om att hunden faktiskt måste vara färdigtränad för att vara säker i klass 1. Få domare tar nog hänsyn till svårigheter för running-hundar när de designar klass 1-banor. I övrigt är det självständighet och att fästa på hinder som är vårt stora mål för vintern. Där finns det mycket att förbättra.

Första månaden av Buds running-träning

Publicerat av
3

Varning för nörderi på hög nivå!

I dagens inlägg har jag tänkt att visa viktiga delar av Buds running contacts-träning. Hittills är jag väldigt nöjd med resultatet och tycker att han är riktigt duktig, även om det alltid finns saker att förbättra. Han är väldigt säker på låga träffar rakt fram, han klarar många svåra svängar och framför allt – om han gör ett misstag brukar han fixa det i nästa försök. Hans misstag är sällan rena missar, oftare lite höga träffar. Men det händer också att jag kan få honom att missa helt.

Passen jag visar i det här inlägget är sådana där det blir en del fel (ofta precis efter en höjning). Det är ju mer intressant att se vad folk gör när det blir fel än att se filmer där allt blir rätt. Filmerna ger mig enorm sommarlängtan. Värme, ljus, gröna gräsmattor och bästa träningskompisarna!

Buds running contacts-träning startade den 25 juni, när han nyss fyllt 18 månader. Okej – han hade sprungit på en planka ett par gånger innan det. Enligt Instagram sprang han över en planka och igenom en slalomallé (samtidigt) för första gången den 5 maj. Men det var verkligen inte många gånger. Maj och juni var hektiska, och jag var hela tiden fundersam kring om han verkligen var mogen för att börja träna. Efter midsommar kom tiden, lusten och känslan av att ja – han är nog mogen.

När han sprang över plankan försökte jag mest göra honom van vid konceptet – springa runt en kon/pinne, springa över plankan och in i tunnel – få belöning. Plankan var ”inramad” av pinnar (som en alléslalom) för att göra det enklare för honom och för att jag tänkte att han kanske skulle lära sig lite slalom på köpet. Min planka är platt (plywood med matta på), något längre och en del bredare än en balansbomsnedfart.

Den 25 juni höjde vi plankan för första gången. För att den skulle bli stabil spände vi fast den över en balansbomsnedfart. Vi la ena änden mot en back för att få lite vinkel, och lät honom hoppa upp på plankan i farten. Han sprang mot en kort, rak tunnel igen. Hittade en liten Instagram-film på första träningspasset. 

Dagen efter gick vi vidare till en låg, hel balansbom som vi under dagen kunde höja till typ 60 cm eftersom han var så duktig! Jag har höjd med 5-10 cm i taget när han har känts stabil på en höjd. Jag har inte lagt så mycket tid på att träna en massa olika variationer (ex. svängar) på låga höjder, utan nöjt mig med att han träffar fint och ser bekväm ut.

Två dagar senare (tror att vi tog en vilodag emellan) provade vi 70 cm för första gången. Det började med ett riktigt bra skick, men vi hade också några som jag inte vad nöjd med. Jag har valt att lägga ut hela pass utan klipp för att ni ska kunna se allt som händer. Tyvärr händer en del utanför bild också. Han springer mot en rak tunnel hela tiden. Ni får också höra en del snack träningskamrater emellan.

Ett till pass från samma dag, med diskussioner om ifall man bryr sig om uppfarter eller inte 😉

Dagen efter tänker jag att det kanske är dags att ta bort den där plankan och låta honom springa på en normal balansbom. Jag hade fel:

Så vi fick sätta tillbaka plankan och köra igen. Då gick det bra!

Sedan åkte vi på agility-SM, gick vallhundskurs och vilade några dagar. Tillbaka igen den 8 juli. Kanske lite högre höjd, och mycket diskussioner med publiken om kriterier:

Dagen efter – balansen på nytt ställe och vi skickar från ett annat håll. Då får han också lite problem, innan han kommer på det i slutet på passet:

16 juli – första gången på full höjd (med en arg vorsteh i bakgrunden):

Plankan på nedfarten tog jag bort i början av augusti och har aldrig behövt den sedan dess. Fram till dess var den dock nödvändig för att han skulle känna sig trygg och glad. Vi fick såga av den i omgångar så att den fortfarande skulle passa balansen utan att bli för lång.

Jag får ofta frågan om vilken metod jag har använt, men det är svårt att svara på. Jag gör det som fungerar! Efter nio år med running contacts och efter att ha tränat flera olika hundar så är jag öppen för det mesta. Det tog en dryg månad att gå från ingenting till ganska färdig balansbom på full höjd med Bud, så jag tycker inte att jag har varit långsam. Ändå tycker jag att det vanligaste felet folk gör är att gå för fort fram. Jag gillar inte genvägar, vilket nog är anledningen till att han 18 månader innan jag startade. Jag ville vara säker på att han hade mognad och förkunskaper nog att vara trygg, fokuserad och klok. Jag ville inte behöva kompromissa med någonting.

Jag har tränat med hårda kriterier och inte varit nöjd med någonting annat än episka träffar (även om jag ibland har belönat sämre träffar för att jag tyckte att det var bra gjort i en ny situation). Jag har haft fart från början, men jag har aldrig pressat honom att springa snabbare. Fart har aldrig varit ett kriterium, det är snarare en grundförutsättning. Jag är väldigt noga med att hunden känner sig trygg och har fokus framåt. Jag ser till att balansen är så stabil som möjligt, höjer den i små steg och använder en extra planka för att sudda ut kanten mellan balansbom och marken om hunden behöver det.

 

Balansbommar med Bud

Publicerat av
1

Bud och jag utnyttjar att snön är borta och planen är träningsbar igen genom att träna lite balansbommar. Just balansen kan vara svår att få plats med inomhus, så det gäller att utnyttja barmarken medan vi har den (även om man blir lite lerig). Det är mindre än en månad kvar till debut i agilityklass, så det gäller att hitta ”hålen” i träningen. Den största utmaningen med att tävla blir förmodligen att det är en ny balansbom på ett nytt ställe i en ny situation. Som tur är verkar han tycka att det är ganska okej med nya balansbommar, men man märker ju att första repetitionen ofta är lite försiktigare än de som kommer efter.

Idag tränade vi först på att springa rakt fram till ett hopp, sedan på högersvängar i olika situationer (vanlig sväng, sväng med blindbyte och till slut en push) blandat med lite rakt fram. Det var svårt att se hur han träffade i svängarna när jag låg före, men filmen avslöjade att det var helt perfekt! Jag har jobbat på att få låga framben i svängar, och det var precis vad han gjorde i både blindbytet (som var rätt dåligt – jag hade tänkt att göra ett framförbyte, men insåg att jag inte skulle hinna) och i pushen.

Idag har jag gått igenom filmer från i somras (åh, vad man längtar tillbaka till sol, fina gräsmattor och bästa träningssällskapet!), så imorgon kommer tillbakablickar på hela träningspass och tankar kring hur Bud lärde sig running contacts. Stay tuned!

Varför är Squid inte SM-klar?

Publicerat av
1

Squid har just nu 9 SM-pinnar i agilityklass och 3 stycken i hoppklass. Det behövs fyra i varje för att kvala till SM. Hur kan det gå så dåligt i hoppklass? Jag tänkte gå igenom alla våra hopplopp den här kvalperioden för att ta reda på vad som är problemet:

Fagersta 7 juli: Vi börjar kvalperioden i Fagersta och Squid är lite galen och banorna passar oss dåligt. Får vägringar och rivningar och diskar oss. Dagen efter nollar hon båda agilityklasserna…

Hulahoppet 21-24 juli: Fyra hopplopp på fyra dagar. Vi börjar första dagen med en nolla och SM-pinne. Dagen efter river hon två hinder i hoppklassen. Tredje dagen känns hon sliten i kroppen och både vägrar, river och springer under hopp. Konstigt nog lyckas hon vara på topp och nolla agilityklassen efteråt… Sista dagen river hon två hinder. Den här tävlingsveckan är det alltså rivningarna som ställer till det i hoppklasserna.

Linköping 27 augusti: Två hopplopp. En rivning i första klassen och en snöplig disk på hinder 2 i andra klassen.

Örebro 28 augusti: En rivning i första hopploppet. En dum disk där hon går runt ett hinder istället för att ta det från framsidan i nästa lopp.

Tidaholm 3-4 september: Äntligen en nolla och SM-pinne i lördagens hopplopp! River två hinder på söndagen (nollar båda agilityloppen den här helgen).

Söderköping 17 september: Disk i hopploppet. Ett litet missförstånd som gör att hon sätter huvudet in i slalom vid fel tillfälle.

Ulricehamn 29 oktober: Jag försöker att köra lugnt och säkert för att hon inte ska riva. Nollar båda hopploppen och kommer 5:a i det första med SM-pinne, men hamnar mycket förvånande utanför pinnplats i det andra loppet. Det brukar aldrig hända!

Mora 13 november: Squid river ingenting i de två hopploppen, men vi får ett klantigt missförstånd i varje lopp. Lite nerver från min sida tror jag.

Sammanfattningsvis: Ja, det är en hel del rivningar som ställer till det. När det gäller rivningarna så tror jag verkligen att Squid gör så gott hon kan. Ibland orkar hon inte över. Fortsättningsvis ska jag köra för fullt och fokusera på att vara så tydlig och offensiv som möjligt, inte ta det lugnt och vara rädd för rivningar. Hon kan hoppa även om jag springer på! Flera av diskarna kommer nog av att jag är lite passiv. Oj, vad jag ska springa i helgen! Nu när jag tänker på det så är det ju supertråkigt att köra tråk-agility för att man ska ta SM-pinnar. Dags att byta fokus.

Här kommer en film på när Squid tog sin 9:e SM-pinne i agilityklass i helgen. Hon kom tvåa efter sin son Qii.

 

Buds agilitydebut

Publicerat av
8

Jättekul med alla kommentarer på förra inlägget. Det är roligt att äntligen se att någon faktiskt läser bloggen. Om du gillar bloggar och vill uppmuntra folk att fortsätta är det en bra idé att kommentera i bloggarna med jämna mellanrum (och inte bara kommentera på Facebook). Det försöker jag att göra i bloggar jag läser.

I helgen var vi i Mora och tävlade agility. Planen var från början att bara tävla klass 3 med Squid och Epic, men någon gång i förra veckan fick jag feeling och frågade om jag fick efteranmäla Bud till söndagens hoppettor. Jag hade absolut kunnat tänka mig att köra agility 1 också, men de låg på lördag morgon och hade krävt en extra övernattning, så det fick vara. Dessutom är det nog bra att få en månad till av träning på framför allt gungan.

Tanken med Bud har hela tiden varit att jag inte vill tävla förrän jag kan köra honom som en ”vuxen” hund. Jag vill inte behöva kompromissa med handling och kriterier för att jag måste hjälpa honom med saker som han inte kan bra nog. Nu blev det ändå så… Handlingsmässigt känns han mer än redo för klass 1, men när det gäller hinderkunskaper har vi en del kvar att jobba på.

I första loppet var både däcket och platta tunneln med. Platta tunneln har han aldrig haft några direkta problem med, men vi har verkligen inte tränat mycket på det eftersom jag inte har någon platt tunnel hemma (och det finns inte heller någon i hallen där vi brukar träna). Jag tror aldrig att han har gjort den i en längre kombination och det var flera månader sedan han såg någon sist. Däcket har vi tränat mer på, men det tycker han faktiskt är svårt. Ibland går det jättebra och ibland får han någon slags härdsmälta där det bara inte går om han inte får en massa hjälp.

h1amora

Min tolkning av H1A i Mora 2016-11-13

Handlingsmässigt var banan lätt och både däcket och platta tunneln låg i situationer där man kunde hjälpa hunden ganska mycket. Jag placerade mig väldigt nära hans linje efter däcket, så att jag såg honom igenom det när jag startade honom. Han tog det på första försöket och då var det bara att springa som tusan för att hinna före igen. Jag blindbytte mellan 5-6 och var noga med att hinna före honom vid utgången från tunneln. Det var en lätt vänstersväng från 6-7 och om man inte var medveten om det sprang hunden lätt förbi hoppet. Att behöva hjälpa till med den svängen gjorde att det var lite svårt att hinna upp och ge en tydlig svängsignal vid 9. Dessutom var jag lite orolig för att han skulle svänga för tight och få sned ansats till platten. Att inte ge svängsignal kunde ge sned ansats från andra hållet. Med facit i hand borde jag tydligt valt att antingen ge tydlig svängsignal, eller att säga ”hopp” och svänga honom på marken, för han rev hinder 9. Jag var lite efter och gav väl en halvvhjärtad svängsignal, vilket gjorde att han inte samlade sig nog. Han tvekade lite innan och i platta tunneln, men tog den på första försöket. Jag skickade in i slalom på höger hand och bakombytte när han gick in i slalom. Sedan blindbytte jag 14-15. På filmen ser jag att alla mina blindbyten är lite sena. Vid 5-6 hade jag nog bara svårt att hinna eftersom jag var kvar vid däcket så länge, men vid 14-15 litar jag nog bara inte nog på honom. Duktigt av honom att inte riva när jag är sen!

Nästa bana innehöll bara hopp, tunnlar och slalom, men krävde mer handling. Det passade oss bra! Det var roligt att gå banan eftersom man kunde välja olika handlingsalternativ, och jag bestämde mig för att lita på Bud och välja de lösningar jag tyckte kändes roligast.

h1bmora

Min tolkning av H1B i Mora 2016-11-13

2-3 var en ganska kraftig sväng för en snabb hund, och framförbyte 2-3 verkade som den bästa lösningen. De som hade kvar hunden på vänster sida och bakombytte tunneln fick problem efter den eftersom hundarna svängde ut ur tunneln mot baksidan av 6/13. Man kunde också bakombyta 4, vilket vissa fick till, men det ledde ofta till rivningar. Jag hade planerat att vara väldigt tydlig och vara i princip färdigroterad när jag startade honom, men blev lite nervös för att han skulle starta på min rotation, så jag roterade efter att han hade startat istället. Han borde ha läst bytet bättre ändå, men fick en stor sväng mellan 2-3 eftersom han inte landade åt rätt håll. Jag framförbytte på landningssidan av 6 när han kom mellan 5-6. Jag valde framförbyte istället för blindbyte för att vara säker på att få en bra sväng och att han inte skulle titta på slalom. Vid 9 funderade jag mycket på om jag skulle ge svängsignal och framförbyta i god tid, men jag var rätt för att hamna i samma situation som i förra loppet och få en rivning för att jag var bakom och otydlig. Jag valde därför att säga ”hopp” och framförbyta när han landat. 13-14-15 handlade jag som en serpentin och jag är jättenöjd med den lösningen och hur fint han hoppade över 14. Där fanns det många alternativ, men serpentinen kändes enklast och tydligast.

Bud vann det här loppet och fick sin första pinne!

På träningsplanen inför nästa tävling om en knapp månad står framför allt hinderkunskaper. Han behöver träna på däcket och gungan. Däcket är han osäker på och jag behöver träna i små doser och fokusera på självständighet, kanske på låg höjd till att börja med. Gungan är fortfarande ett projekt. Han verkar inte osäker på den och han har inte några direkta tendenser till att flyga av den. Jag har fokuserat mycket på perfektion – att han ska sätta framtassarna i marken samtidigt som gungan slår i marken, utan att tveka. När vi gör flera hela gungor efter varandra blir han ofta lite mer försiktig och bromsar lite så att gungan hinner slå ner innan han är i position. Samtidigt vill jag fokusera på självständighet och stadga (att han väntar i position tills jag ger fri-signal), men det har blivit lite nerprioriterat eftersom det är svårt när jag inte är helt nöjd med utförandet. Vi måste också träna på gungan i samma kombination/bana som balansbommen, så att jag vet att han inte blir förvirrad på tävling.

Vinteragility och utlottning

Publicerat av
28

Vi klarade oss i några dagar längre än de flesta, men idag faller snön här. Snö är verkligen något av det värsta jag vet i väderväg, men det gäller att bita ihop och hoppas att det töar bort snart. Igår hade vi det bättre och njöt av sol och barmark i skogen efter ett agilitypass i Hackvad hundhall.

img_2891.jpg

För att hålla humöret uppe under vintern gör jag långsiktiga träningsplaner för att vi ska komma tillbaka starkare, snabbare och säkrare när våren kommer. Jag funderar på vilka detaljer vi behöver förbättra, försöker utnyttja tiden vi har till inomhusträning i hall på absolut bästa sätt och planerar övningar vi kan göra hemma i huset och ute på promenad i snön. Begränsningar i träningsmöjligheter kan faktiskt vara en riktigt bra katalysator för kreativitet, och begränsning i träningstid ökar i alla fall ofta kvaliteten på min träning. Igår var jag alldeles hög av träningsglädje efter 60 minuter (inklusive fram- och undanplockning) med mina tre hundar i hallen.

Vill du ha hjälp och inspiration under vintern? I år kör jag Vinteragility Online igen! Det blev en riktigt bra kurs förra vintern och hjälpte både mig och flera andra att hitta inspiration, målsättningar och möjligheter under de mörka och kalla månaderna. Kursen kommer att vara liknande förra årets, men innehåller en hel del nya övningar och helt nya kombinatoner.

Kursen anpassas väldigt individuellt efter din hund och dina förutsättningar. Det blir ett smörgåsbord av övningar där du kan välja det som passar just er, oavsett om du har en unghund som precis ska börja med agility eller en erfaren tävlingshund. Du kan fokusera på fysträning, kontaktfält, starter, självständighet i handling, tighta svängar eller på att sätta svåra handlingskombinationer. I varje lektion får du flera övningar att välja mellan som du kan göra på liten yta eller till och med inne i huset. Du får också en övning att göra på ett hopphinder, och en längre kombination om du har tillgång till träning i inomhushall (12 x 24 meter) då och då. Om du har egna önskemål om vad du vill träna på under vintern hjälper jag dig med träningsplan och övningar.

Vi håller på i tre månader – december, januari och februari. Under den tiden publiceras fem lektioner. Läs mer och anmäl dig här.

Eftersom jag vill uppmuntra er som läser bloggen utan att hitta den genom Facebook så tänkte jag lotta ut en plats med hund på Vinteragility Online bland er som kommenterar det här inlägget inom 24 timmar (fram till 9 november klockan 16:30).

 

Agilitykurser i höst/vinter

Publicerat av
Svara

Äntligen har vi fått en inomhushall på rimligt avstånd hemifrån. Hackvads Hundhall öppnade i höst och det innebär att det blir agilitykurser i vinter!

Jag kommer att köra kurs på onsdagskvällar klockan 18-20 under november och december. Det blir en kurs för klass 1-2 som fokuserar på fart, flyt, självständighet och grunder. Den andra kursen är för klass 2-3 och fokuserar på avancerad handling, analys och utmaningar för dig som har kommit längre.

Handingskurs klass 1-2

Handlingskurs för dig som tränar på grundläggande nivå och vill få bättre flyt, fart och säkerhet på agilitybanan. Två intensiva timmar i Hackvads Hundhall fyra gånger under november och december.

Vi kombinerar handlingsträning för föraren med smarta hundträningstips för mer fart och självständighet, grundträning och bananalys.

23 november 18-20
7 december 18-20
21 december 18-20
28 december 18-20

Pris deltagare med hund: 1600 SEK (inklusive hallhyra)

Handlingskurs klass 2-3

Handlingskurs för dig som tränar på avancerad nivå och vill få utmaningar för både dig och hunden. Två intensiva timmar i Hackvads Hundhall fyra gånger under november och december.

Vi kombinerar finjustering av din handling med smarta hundträningstips, bananalys och tidtagning av olika handlingsalternativ och vägval.

2 november 18-20
16 november 18-20
30 november 18-20
14 december 18-20

Pris deltagare med hund: 1600 SEK (inklusive hallhyra)

Anmäl dig här:

    Välj vilken kurs du vill gå

    Deltagare med hundObservatör

    Ditt namn

    Din e-post

    Telefonnummer

    Din adress

    Postnummer och ort

    Hundens namn

    Hundens ras

    Hundens ålder

    Övriga upplysningar

    Jag accepterar att anmälan är bindande

    Agility-VM 2017

    Publicerat av
    Svara

    Förra helgen tillbringade jag i Zaragoza, Spanien, för att se på VM i agility. Det är mitt sjunde VM som åskådare och jag tycker alltid att det är lika roligt att titta på. Med tanke på att det var en del strul med livestreamen är jag glad att jag var på plats. Visserligen kan det vara väldigt bekvämt att se tävlingarna hemifrån, men stämningen och spänningen måste upplevas på plats! Zaragoza var också en ganska perfekt stad att uppleva VM i. Vädret var härligt, maten var god och prisvärd och allt låg inom lagom avstånd.

    VM i agility är ett stort arrangemang! 42 länder skickar hundar, och de flesta ställer upp med fulla lag. Få hundsporter kan skryta med sådan mångfald av länder – Kina, Japan, Venezuela, Brasilien, Argentina, Uruguay, Costa Rica, Chile, Sydafrika, USA, Kanada, plus de flesta länder i Europa. Man tävlar både i lag och individuellt. Varje land får skicka lag bestående av fyra hundar i small, medium respektive large. Individuellt får 9 hundar tävla från varje land. De flesta skickar tre i varje storleksklass, men en del väljer att tävla med fler hundar i någon storleksklass och färre i de andra. Både lag och individuellt avgörs i två lopp – hoppklass först och sedan agilityklass. Resultaten läggs ihop. En hund som tävlar både lag och individuellt kör alltså fyra lopp totalt.

    Förutom att heja på det svenska landslaget var jag framför allt på plats för att heja på min goda vän, elev och valpköpare Mari med Squids dotter For The Win Mist som debuterade i VM-sammanhang i det norska landslaget, både i lag och individuellt. De är ett fantastiskt team som har alla möjligheter att lyckas. De startade tävlingarna med en nolla, och det norska laget låg bra till inför fredagens lagfinal med noll fel. Även svenskarna lyckades bra i de första lagloppen, både small- och medumlagen tog medalj i hopploppet och låg riktigt bra till inför finalerna. Svenska mediumlaget var de enda som klarade av att hålla ihop i finalloppet också, och de tog silver! Här är en film från finalen i large. Det är Susan Garrett med Swagger från Kanada som visar att man kommer långt med god hundträning även om man inte kan springa så fort själv:

    Dags för de individuella loppen! Har nog sällan varit så nervös, rörd och glad som när Mari och Mist kom in i ringen. De gjorde ett kanonlopp som hade tagit dem till 8 plats (precis före årets världsmästare) om det inte varit för en tråkig rivning. Svenska laget råkade tyvärr också ut för rivningar – både Jenny och Lilli och Tobias och Ross fick en rivning var, men kanontider. Jouni och Neela nollade! Här är en film på Mari och Mist:

    Vann hoppklassen individuellt i large gjorde Tysklands Daniel Schröder med Gin, framför Tereza Kralova med Say från Tjeckien. Här kan man se dem sida vid sida:

    Finalen i large blev väldigt speciell. Banan var svår! Bara 12 hundar lyckades nolla den, jämfört med 61 nollor i hoppklassen. Många var upprörda över att banan var onödigt svår och tog bort spänningen. Själv tyckte jag att det var otroligt spännande och framför allt inspirerande. För första gången under VM blev jag verkligen sugen på att åka hem och träna och tävla. Visst kan det vara tråkigt med många diskar och fel, men det roliga med den här banan var att diskar och fel dök upp på så många olika ställen. Och så det allra roligaste – att se de som verkligen fick till det! Skillnaden mellan de som inte hade en aning om hur de skulle lösa banan, och de som gick in och verkligen ägde den! Där måste jag verkligen nämna Jenny Damm med Lilli från Sverige. Fantastiskt lopp, trots en vägran på näst sista hindret.

    14449999_546225258900226_3392622602590935253_nBild lånad från Canis Curiosus på Facebook

    VM vanns av Anne Lenz från Tyskland. Hon låg på åttonde plats efter hopploppet och gjorde en riktigt bra insats på finalbanan!

    Här är ettan (Anne och Chi) och silvermedaljören Romina och Wish från Argentina sida vid sida. Det är intressant att se hur jämna de är trots olika handlingsval, och hur running contacts blir väldigt utslagsgivande på slutet:

    I medium gick segern återigen till Martina Klimesova med mudin Kikki. Ett otroligt team som alltid är med i toppen.

    I hopploppet var Silvia Trkman med supersnabba pyrren Le bara en hundradel från Martina och Kikki tidsmässigt, men fick tyvärr en rivning:

    Small var väldigt spännande att titta på. I hopploppet satte norskan Eli Beate Saether och hennes unga (svenska) sheltie ett kanonlopp och kom på andra plats! I finalen gjorde de ett otroligt lopp, och hade tagit guldet om det inte vore för en försmädlig rivning. Guldet gick till vinnaren från hopploppet – Tobias Wüst från Tyskland med den mycket meriterade sheltien Peanut. Här är Eli Beate och Zeldas alla lopp från VM:

    Nästa år går VM i Tjeckien, på samma plats där vi var 2012. Det var det bästa VM jag har varit på hittills, så det blir förmodligen ännu bättre 2017! 2018 går VM i Sverige! Det är första gången och det ska bli otroligt roligt och spännande. Förbered er på semester i Kristianstad!

     

    Agilitykurser i september

    Publicerat av
    3

    I september blir det lite roliga agilitykurser igen. Några här på plats i Fjugesta, och en onlinekurs. Vi börjar med onlinekursen, som jag verkligen ser fram emot och tror att många kan ha stor nytta av:

    Grundkurs Agilityhandling Online

    Den här kursen startar den 12 september och passar för dig som vill lära din hund snabb, säker och självständig förståelse för din handling. Det spelar ingen roll om du startar med en helt färsk unghund eller om du vill öka förståelsen och lära in nya färdigheter hos din tävlingshund.

    Vi kombinerar verbala signaler med effektiv handling som gör att du kan ligga före hunden så mycket som möjligt och visa vägen på ett effektivt sätt oavsett hur snabb du själv är. Träningen är rolig för hunden och vi jobbar med belöningar och förståelse för att få hunden att springa så fort han bara kan. Efter den här kursen har du verktyg för att klara av vilken bana som helst.

    Läs mer och anmäl dig här

    Kvällskurs Japaner och Threadlar

    Vi ses den 14 september för att nörda i olika sätt att få hunden att komma in mellan hinder och ta nästa hinder från ”fel” håll. Kursen fokuseras delvis på förarens förståelse (när ska man använda en threadle eller en japan?), rörelser och timing, men minst lika mycket på att hunden ska förstå uppgiften och utföra den självständigt så att föraren kan röra sig framåt i full fart medan hunden hoppar hindren.

    Läs mer och anmäl dig här

    Heldagskurs Grundhandling

    Söndag den 18 september kör vi en heldag med grundträning i handling för agilityhunden. Kursen passar både för unghundar (från 6 månader) som ska lära sig olika handlingssignaler, och för mer erfarna hundar som behöver mer självständighet, tydlighet och förståelse. Vi jobbar med 1-3 hopphinder och tunnel.

    Läs mer och anmäl dig här

    Kvällskurs Framförbyten/Blindbyten/Bakombyten

    Framförbyten, blindbyten och bakombyten är på sätt och vis stommen i agilityhandling. Men när ska man använda vilket byte? Hur ska de utföras? Och hur tränar vi hunden till att förstå dem på bästa sätt och vara så självständig att vi kan placera oss i rätt position för olika byten?

    Den här kursen passar för hundar på alla nivåer. Vi anpassar övningarna efter ekipagets förkunskaper och förutsättningar. Hunden bör vara över 6 månader gammal och kunna hopphinder och tunnlar. Vi ses mellan 18-21 den 19 september.

    Läs mer och anmäl dig här

    Epic s-sväng

    Hoppteknik och Running Contacts 1 augusti

    Publicerat av
    Svara

    Den 1 augusti startar nya omgångar av våra populära onlinekurser i hoppteknik respektive running contacts.

    Hoppteknik, styrka och kroppskontroll är kursen för dig som vill göra din hund snabbare, starkare, säkrare och mer självsäker på agilitybanan, samtidigt som du förebygger skador och slitage. Du får många övningar, och obegränsat med snabb och personlig feedback i 14 veckor.

    Running contacts är en av de roligaste sakerna som finns att träna. Beroendeframkallande helt enkelt! De senaste har jag bland annat ägnat åt att lära unge Bud att springa på balansbommen, och vi har haft så mycket kul ihop. Min metod är individanpassad och bygger på stark förståelse ihop med ett avslappnad och naturligt rörelsemönster med fart och fokus framåt. Kursen håller på i 16 veckor och du får obegränsat med personlig feedback på filmer och frågor.