Kategoriarkiv: Agility

Här kan du läsa våra blogginlägg om agility. Du hittar beskrivningar av vår träning, rapporter från tävlingar, filmer, kurser med mera.

Glädjen i att ha ett handlingssystem

Publicerat av
8

Så, då var man tillbaka i vardagen igen. Eller, egentligen är det väl inte vardag riktigt än. Idag har vi haft ett föredrag om förebyggande fysisk träning, uppvärmning m.m av Laxmi B Melwani. Imorgon börjar hoppteknikkurs med Vappu Alatalo. Jag borde egentligen sova så att jag får upp ångan lite igen. Jag är dödstrött och har ingen energi till någonting just nu. Det har verkligen inte blivit speciellt mycket valpträning den senaste veckan. Jag har med nöd och näppe lyckats upprätthålla koppelgåendet i alla fall. Och social träning har hon ju fått…

Det jag tänkte skriva om idag är hur jäkla bra det är att ha ett handlingssystem och hur bra det passar mig. Det är två anledningar till att jag har börjat träna så mycket agility (jag började ju med agility för sådär 14 år sedan, men det lockade mig inte så mycket som lydnaden förr): Dels handlar det om att sporten har blivit så teknisk, det handlar om så små detaljer att agilityn definitivt är mer teknisk än lydnaden nu. Dels handlar det om att jag har hittat ett handlingssystem som passar mig så bra. Förr när man gick agilitykurs lämnades man alltid med känslan av att ”jo, vi fick ju till det nu, men hur tusan ska jag tänka nästa gång vi stöter på problem?”.

Fördelar med att ha ett handlingssystem:
– Minskar risken för missförstånd mellan förare och hund (en signal = ett beteende)
– Gör det lättare att analysera banor och banvandringen går superenkelt för det mesta.
– Ger tydliga mål för hundträningen (en signal = ett beteende)
– Gör det lättare för föraren att få ”flyt” på eget beteende
– Lättare att få bra timing på olika handlingsmanövrar

Fördelar med Greg Derretts handlingssystem:
– Är det enda jag har sett som känns helt logiskt och konsekvent
– Bygger på att föraren ska kunna springa fort (inget baklängesspringande, armar kors över kroppen eller onödiga svängar)
– Är utvecklat av extremt tävlingsinriktade personer, det är till för att vinna med!
– Bromsar inte hunden i onödan
– Bygger på att hela tiden hitta den snabbaste linjen
– Har en teoretisk grund
– Bygger på ganska få principer
– Fungerar för alla hundar och alla förare (ja, kanske inte för de som inte gillar konsekvens och/eller hundträning) eftersom det finns flexibilitet i systemet

Systemet är inte uppbyggt på antaganden eller regler för reglernas skull. Reglerna finns där av en anledning – att göra det så tydligt som möjligt för hunden. Hundträning och handling glider in i varandra. Handling är ingenting annat än signal -> beteende, signal -> beteende, signal -> beteende, precis som i annan hundträning. När vi helt plötsligt börjar kräva olika beteenden på samma signal, blir det naturligtvis mer otydligt för hunden och vi får ”frågetecken” (hunden tittar mot föraren), längre vägar eller lägre fart. Jag vågar påstå att om systemet inte känns logiskt eller konsekvent, så vet du inte nog om det. Och om du hittar logiska luckor eller brister trots goda kunskaper, så är jag säker på att Greg gärna vill höra det och diskutera det.

Trötta och nöjda

Publicerat av
5

Phu! Snacka om att vara trött efter de här dagarna med kurs. Det är så himla kul att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Idag är jag mycket mer nöjd med hundarna (eller, kanske, min egen insats som avspeglar sig på hundarna). Speciellt Shejpa har verkligen kommit sig. Jag har mest kört henne, för när hon är på rätt humör så kan det ju bli hur bra som helst. Missy har så många brister att det liksom inte blir helt kul. Hon river en massa, en del handlar om min handling (och det är ju hur bra som helst att få reda på vad som gör det), en del handlar om att hon helt enkelt inte kan hantera att jag accelererar. Gregs lösning är en massa fartcirklar i varierande form, gärna med nittiograderssvängar där hon verkligen måste anstränga sig. Låter klokt, så det ska vi göra. Idag har vi framför allt jobbat med olika kombinationer på 10-13 hinder. Hopphinder och en tunnel. Shejpa sprang på bra för det mesta, men det blev lite för mycket strul på vissa ställen för att jag ska känna mig helt nöjd. Som Greg sa: ”She’s got her moments of brilliance”. Det stämmer verkligen, för när det blir bra så blir det riktigt bra! Imorgon ska vi köra banor, det blir spännande.

På slutet av dagen körde vi kontroll av kontaktfältshinder och slalom. Det blev inte så jättemycket, men han tog tiden på hundarna och vi fick lite proofinguppgifter. Shejpa var hur duktig som helst! Inga problem på ny balansbom och hon fixade proofingen – att vi bara fick springa med längs halva hindret, sedan var vi tvugna att stanna. Shejpa gjorde en fin inbromsning, träffade under sista stegpinnen och svängde tight tillbaka till mig. Härligt, speciellt när det funkar under press och på första försöket på ny plats. A-hindret var inga problem, det flyter ju alltid. Gungan trodde jag skulle vara riktigt svag efter att ha kört balansbommar, men det gick faktiskt riktigt fint det med!  Slalomen var snabbare än jag trodde (2,7 s.) och hon var nog den enda hund som klarade alla proofinggrejer (springa rakt ut åt sidan när hunden går in i slalom, springa med halva slalom och sedan vända och springa baklänges). Skönt att sluta dagen med något som vi var så bra på! Duktiga, duktiga Shejpa 🙂

Ikväll har vi bytt massage mot lydnadsträning hemma hos Linda som jag bor hos, så Shejpa har fått en pro helkroppsmassage och är förhoppningsvis helfräsch imorgon när vi ska köra banor och vara jätteduktiga. Jag har inte så jättemycket energi över för valpträning, så Squid får mest social träning. Hon leker med kelpiekompisen Scout och har hälsat på Lindas barn och hundar ikväll. Hon är helt enormt stor, säkert tre gånger så stor som lilla Scout som bara är en vecka yngre. Jag börjar fundera på om hennes pappa kanske egentligen är en berner sennen…

”Peak Performance is Meditation In Motion”

Publicerat av
4

Då är vi nästan halvvägs igenom Greg-kursen. I måndags hade vi teori hela kvällen och även om det mesta är saker man redan vet om, så är det alltid bra att få det förklarat på nya sätt och få klarhet i vissa saker. Idag började vi med lite utvärdering av hundarnas torrhanding. Missy gjorde väldigt fint cirkelarbete (jag tog henne eftersom jag visste att vi skulle få cirkelarbeteskommentarer när vi väl vara på hinder sedan, men det blev ju svårt nu när hon var så bra :D), men drog förbi mig mot leksak trots att jag stod stilla. Väldigt förvånande, det trodde jag inte. Sedan körde vi en del övningar på två hopphinder som jag verkligen ska jobba massor med när jag kommer hem. Mina hundar har verkligen visat sig från sin sämsta sida idag. Missy – galen och river. Shejpa – springer iväg och nosar. Inser dock att mitt eget beteende spelar stor roll där. Jag vill för mycket. Vill springa för snabbt och hamna i rätt position så fort som möjligt. Jag måste tagga ner och försöka flyta fram mer. Jag hinner! Båda hundarna gick som allra bäst när jag började röra mig lugnare. Målsättningen för imorgon blir att se riktigt trött ut på banan 😀

Mer ridhusträning

Publicerat av
2

Igår var det dags för träning i det andra ridhuset, med vår klubb Follo BK. Jag hade med alla tre hundarna, vilket för mig innebar 2,5 timma i konstant rörelse (värma upp-träna-gå ner, värma upp-träna-gå ner, etc…). Jag tycker ju att jag inte motionerar så mycket, men tänker man efter så….  Squid fick vara med och plocka ut hinder, vilket för hennes del innebar att springa fram och tillbaka i tunnlar på egen hand, hångla med folk och skälla på den fula lilla hunden i spegeln. Efter träningen körde vi lite cirkelarbete och lekapportering. Jag hade med råa kycklinghalsar, hennes absoluta favoritmat, och vi fick till jättebra apportering av leksaken. Det känns som att vi är på rätt spår inför Vappu-kursen, med lite träning i nästa vecka kommer hon nog vara den mest lättränade hunden på hela kursen. (När man tränar hoppteknik är det bra om hunden kan: 1) Sätta sig på både vänster och höger sida. 2) Sitta kvar medan föraren lägger ut leksak bortanför 5 hinder. 3) Fokusera på leksaken 4) Starta mot leksaken på signal 5) Komma tillbaka med leksaken och leka.)

Shejpa och Missy fick fokus på balansbommar idag. Det är för mycket snö för att köra något annat än nedfarter hemma, så vi får utnyttja chansen i ridhuset. Egentligen var det väl inte så jättesmart med Missy inför Greg-kursen, hon borde köra dubbelbox, starter och luuuugn. Raka motsatsen mot balansbommar i full fart. Kanske går det att sätta upp en dubbelbox hemma i helgen? Missy har inte kört en hel balansbom på länge, vi har jobbat på nedfarten hemma och fokuserat på svängar. Någonting som faktiskt har blivit riktigt bra. Första repetitionerna på full balansbom i ny miljö var hon störd av och hoppade, det är tydligt att hon behöver generalisering. Gör man balansbommen på 1,25 sekunder, har man inte så mycket utrymme för misstag och osäkerhet. Sedan blev det bättre och det blev riktigt bra. Hon gjorde flera riktigt snygga 180-graderssvängar och andra roligheter. Största problemet hade hon faktiskt i full fart från en raksträcka när jag sprang i full fart framåt, farten blev för hög för att hon skulle vara i balans på nedfarten och hon liksom bara studsar till och flyger av. Det är i alla fall uppenbart att vi har hittat ett sätt att jobba med svängarna som verkligen fungerar, nu behöver vi bara säkerhet och generalisering.

Shejpa var faktiskt sämre än Missy idag, jag vet inte vad det beror på, det är ju extremt sällan hon missar och hon missar i princip aldrig på en raksträcka. Jag tror inte att hon missade några kontaktfält igår heller, men hon missade definitivt kriteriet flera gånger. Svårt att säga vad det beror på och det blev i alla fall betydligt bättre under andra träningspasset, där hon klarade samma utmaningar som Missy. Första träningspasset var rätt dåligt över huvud taget. Jag belönade med mat och det var ett misstag. Shejpa är visserligen galen i kycklinghalsar, men om det blir för mycket så blir hon liksom lat. Jag slutar aldrig att förvånas över hur bra hon tränar mig. Andra träningspasset körde jag med kamplek och såg till att hon bara fick mat om hon gav sitt yttersta i både agility och lek. Det blev mycket, mycket bättre.

Det diskuteras ju ofta huruvida alla hundar ”måste” kampa. Jag är i alla fall väldigt glad att jag har lagt ner tiden på att få Shejpa att kampa riktigt bra. Trots att hon är matgalen och trots att hon inte alls ville kampa som ung, så går hon så mycket bättre i agilityn om jag kör mycket kamp och lite mat. Hon får kämpa mer helt enkelt, får slita och dra och använda kroppen. Kamplek gör att saker sker inne i kroppen på hunden som vi inte kan få fram med bara mat. Missy, som är tokig i kamplek, skulle jag säkert kunna träna med bara mat, hon har så mycket driv i sig själv. Men utan kamplek för de mer svårflirtade hundarna som Shejpa och Pi, så tror jag inte att jag hade kommit så långt som jag har.

Film på Squid, 11 veckor

Publicerat av
6

Fy vad jag avskyr snön. Idag fick jag trotsa min skräck och ge mig ut och köra för att komma till ridhusträningen. Det gick väl rätt bra, fast jag hade skyhög puls och skakade när jag kom fram till ridhuset. Det var inte just idag jag ville möta rådjur på vägen liksom. Jag borde ta lektioner från Bodil som är helt grym på att köra i snorhala backar.

Ridhusträningen är så kul! Det var Karine, Lene, Ingerid och jag där idag. Jag började med Missy som fick köra lite hoppteknik. Karine hade satt upp en distance grid, men Missy är ju så himla bra på det att jag bestämde mig för att sätta dit ett hinder till och låta henne göra extension – collection – extension. Började med första och sista hindret på mediumhöjd, men höjde sedan till 60 cm. De tre hinderna i mitten är på smallhöjd. Avstånden var 12 – 6 – 6- 15 (fot). Missy var jätteduktig! Hon fick slita lite, men det blev väldigt bra, även när jag sprang med. Missy fick också köra cirkelarbete under uppvärmningen och det såg kanonbra ut!

Shejpa fick köra torrhandling och en hoppkombination där vi slipade på lite allt möjligt. Diagonala framförbyten, push through-framförbyten, threadlar och inkallningsstart. Jag var inte helt nöjd med henne. Ljuset var på men det var inte många hemma. Stora svängar och lite nonchalant attityd, trots att hon var rätt snabb.

Squid var dagens stjärna. Hon är så söt och duktig. Karine var snäll och filmade lite så att ni får se henne igen, jag har ingen kamera just nu (men jag får en ny till helgen!). Vi körde lite cirkelarbete, lite utgångsställningar och burlekar. Hon var så söt i buren. Vi har ju jobbat med att folk går förbi med hundar och droppar godis ned i buren. Så fort en hund sprang förbi henne idag så tittade hon upp i taket. Hon lär sig så snabbt! För en vecka sedan började hon skrika när hon såg hundar springa agility eller leka. Nu är hon stenlugn. Härligt. Susan har verkligen rätt när hon skriver You Only Get One Chance to Make A First Impression . Det blir väldigt mycket enklare när hunden får lära sig rätt beteende från början.

Hemma har vi jobbat lite på att sätta fyra tassar i vattenskålen och det går riktigt bra nu, vi fick många repetitioner med alla fyra tassarna i. Vi jobbar också vidare med utgångsställningar och signalkontroll på sitt. Jag försöker få till minst ett pass med signalkontroll om dagen så att jag inte glömmer bort det.

Här är filmen, tyvär utan ljud. Det blir andra bullar när jag får hem min nya kamera! Tack för hjälpen Karine!

Amerikansk agility

Publicerat av
6

Det finns en del olika varianter på agility i det stora landet i väster. Dels finns det ju de som vinner VM, dels finns det diverse små organisationer med egna regler och hinder. De attraherar oftast de som ”bara vill ha roligt” med sin hund. Här kommer några smakprov:

TDAA (Teacup Dogs Agility Association) – hinder anpassade för minihundar

UKC (United Kennel Club) – väldigt lydnadsinspirerad agility

NADAC (North American Dog Agility Council) – Lite speciella klasser, som här, hoopers

Shejpas running contacts

Publicerat av
5

Jag skrev ju häromdagen om att jag har börjat jobba med Missys och Shejpas balansbommar igen, med fokus på att faktiskt få bra svängar efter balansen och utförande helt oberoende av min kropp. Jag sa också att jag skulle ta bort Shejpas svängpinne mer gradvis den här gången, men så blev det inte. Jag fokuserade på kriterier och tog fram bästa belöningen (råa kycklinghalsar) och fick väldigt snabbt ett fint beteende. Hon blev helt självständig och klarade alla typer av svängar och handling. Enda nackdelen är väl att farten på nedfarten gick ner när jag placerar mig långt bak, men det kan man väl leva med. Farten kommer säkert mer när hon blir säkrare och inte behöver tänka så mycket. Här är en film från idag:

Svängar av balansbommen…

Publicerat av
Svara

Idag har det varit fint väder och jag har fått tränat en del. Missy fick ett pass med balansbommar på eftermiddagen när Nina var här och tränade med oss. Har beslutat mig för att ta tag i det där med svängandet av bommen på båda hundarna, var lite skeptisk ett tag eftersom beteendet blev sämre när jag jobbade mycket med svängande, och för att de flesta andra som tränar running inte verkar lägga någon tid på det och accepterar stora svängar efter hindret (se bara på hur det såg ut på VM för de med running…). Min största anledning till att träna running är dock inte att ta lättaste vägen, snarare att lära mig så mycket som möjligt om det eftersom jag är övertygad om att det är framtiden. Så nu ska vi ta tag i svängandet igen, springa snyggt med förväntan på belöning framåt kunde ju Missy redan efter en veckas träning, så varför traggla vidare på något som är enkelt?

Med Missy har jag hittat en metod som verkar funka bra, en musmatta på slutet av bommen som får henne att fokusera mer på var hon sätter tassarna. Jag kräver inget speciellt beteende på musmattan, hon behöver inte ens träffa den. Det enda jag tittar efter är riktigt låga träffar (under sista stegpinnen) med tassarna. Musmattan hjälpte till att få upp lyckandeprocenten och jag kunde utmana henne rätt mycket. Tror inte heller att det blir så svårt att ta bort den senare, hon är inte speciellt fokuserad på den. Det här är ingen metod jag hade rekommenderat alla som håller på med running contacts (och vi vet ju inte ens om den funkar ännu), utan något jag trodde skulle passa just Missy.

Shejpa fick också jobba med svängarna, men för henne tog jag fram kycklinghalsar som jag belönade med hos mig, samtidigt som jag var strikt med kriterierna. Jag satte också tillbaka pinnen vid hörnet på nedfarten, eftersom det tycktes funka bra sist. Den här gången ska jag dock fasa ut pinnen lite mer systematiskt. I övrigt var Shejpa riktigt kul att träna och köra agility med idag. En väldig fart och super hindersug. Hon höglöper nu och är kanske på lite bättre humör än vad hon var i helgen. Hoppas att hon kan vara så här när vi ska på kurs för Greg Derrett om några veckor! Jag tar med mig Missy som reservhund om det blir för mycket för Shejpa, Missy lägger i alla fall aldrig in en lägre växel på agilitybanan 😀

Ett annat vinterprojekt är att lära om slalomen på båda hundarna med Susan Garretts 2×2-metod. Mina hundar är tränade med ”vanlig” shaping och jag ser brister i inlärningen. Det är ju lite pinsamt att Pavlov (som är tränad med 2×2, men är mycket mindre erfaren än mina hundar) är så mycket bättre på slalom än Shejpa och Missy… Jag tycker att mina hundar har rätt bra slalom, men på tävling är ju slalomfel mer regel än undantag och de gånger jag har demonstrerat 2×2-metoden på kurs med Missy har jag sett direkt att hon hade haft väldigt mycket nytta av det! Imorgon släpper Susan en e-bok om 2×2-metoden på sin hemsida (www.clickerdogs.com). Jag har fått smygläsa den och den är så bra att man blir helt glad! Den ska enligt uppgift vara rätt billig att ladda hem, men kommer bara finnas där under en kort period (fram tills DVD:n släpps den 10 december). Passa på att köpa den, ni kommer inte att ångra er!