”Tävlingsdebut” för Squid

Nu är man trött efter fyra dagar med lydnadkurs! Det har verkligen varit kanonbra för inspiration och motivation. Inte nog med att jag har fått aha-upplevelser i lydnaden, en del ljus har som sagt faktiskt gått upp om agilityträning också. Squid har skött sig alldeles utmärkt under kursen. Jag kunde inte vara mer nöjd. Hon ligger snällt i sin öppna bur medan andra hundar jobbar och hennes matte engagerar sig i annat. Flera av våra medkursare har varit snälla och kommit förbi med sina hundar och slängt godbitar in i buren. Inte en enda gång har hon visat humör mot en annan hund, bara glada svansviftningar. I träning är hon väldigt fokuserad och lätt att ha att göra med. Jag inser att hon kan en massa, trots att det känns som att vi tränar alldeles för lite.

I uppgift till idag hade vi att bestämma oss för en kedja att köra tävlingsmässigt. Här insåg jag vikten av att faktiskt bli färdig med en del moment, så att man kan börja köra kedjor och tävlingsträning. Med lilla Squid fick det bli något enkelt – sitt kvar medan jag gick fem meter bort och tillbaka och sedan ett stå under baklänges marsch där jag bröt och belönade för bra kvarstannande. Det här blev ”debuten” i tävlingsträningssammanhang. Squid var duktig och höll rätt bra fokus och gjorde det jag bad henne om.

Sedan delade vi upp oss i två grupper och körde inmarscher på planen. Det var jättefin träning för Squid! Vi körde också lite baklängesfot med kommendering – jätteenkelt med vanlig kommendering, men väldigt svårt när Erika böjade kommendera oss på bäbisspråk 😀 Att köra kedjor och tävlingsträning gör att man upptäcker brister och luckor i hundens utveckling. En sak som blev väldigt tydlig när vi körde inmarscherna, är att jag inte har tränat någon stadga i utgångsställning. Utan sittkommando eller belöningar blev hon osäker och började erbjuda annat. En annan sak är som sagt att få ihop lite hela moment så att vi kan köra mer kedjor. Man är ju sugen på att börja med rutan, fjärren m.m, men det kan vara smart att inte bara ha små bitar utan helhet.

På eftermiddagen bestämde jag mig för att ta tag i fria följet. Det har inte blivit så mycket tränat på det. Jag började ju i julas när jag la ut video på inlärningen, men sedan dess har vi haft rätt dåligt med möjligheter till träning utomhus och det har mest blivit pill på utgångsställningar och vändningar. På ett kort träningspass fick vi fria följet att se riktigt fint ut! Jämför gärna fria följet under träningen på inmarscher med det träningspass där vi tränar fritt följ. En stor skillnad!


Film på Squid från dagen och lite bonusfilm på Shejpas balansbommar

Imorgon ska planen plogas, så jag hoppas att vi slipper mer snö på ett tag och att underlaget är bra nog till en massa lydnadsträning med både Missy och Squid! Shejpa och Missy fick var sitt agilitypass idag på lunchen. Shejpa körde balansbommar (se slutet av filmen) och Missy fick träna på att sitta stilla och ta det lugnt runt agilityhinder. Och så fick hon också träna lite kontaktfält när hon var lugn och fin. Vi har långt kvar innan hon har bra attityd i agilityn, men kanske tar det inte så lång tid att få till det i lydnaden, där handlar det nog mest om finjusteringar. Om två veckor ska vi träffa Maria igen, eftersom vi ska gå hennes ”elitsatsning”. Då hoppas jag på att kunna visa upp en Missy med lugn attityd och riktigt bra fritt följ!

Lunchagility

Jag passar på att utnyttja luncherna till agilityträning. Shejpa fick några balansbommar idag och hon var jätteduktig 🙂 Det var svårt att få henne att göra fel idag:

Med Missy har jag jobbat med att ändra hennes attityd. Jag har mer och mer insett att det är attityden som ställer till med problem i lydnaden. Alla problem vi har tycks lösa sig automatiskt när hon har en lugnare attityd. Fria följet blir bra, halter och utgångsställningar blir raka, stadgan blir bättre och det blir mindre rörelse i fjärrdirigeringen. Istället för att fokusera på detaljerna där ska jag fokusera på hennes attityd. I agilityn har jag insett att det nog handlar om samma sak. Allt det vi har problem med: rivningar, att hålla sig kvar i slalom, att korta in sig och svänga tight, att sitta helt stilla i starten, att träffa rätt på balansbommen varje gång. Alla de sakerna tror jag hade löst sig om hon bara kunde tagga ner några steg. Vår agilityträning har därför fått en helt annan prägel de senaste dagarna. Det är tråkigt, men nödvändigt. Mycket sitta stilla, omvänt lockande och passiva godbitbelöningar. Här är en film på våra lunchpass. Jag har klippt bort det tråkigaste, så ni kan ju tänka er dubbelt så långt med bara sitta stilla också:

Ta det lugnt Musen!

Andra dagen med Maria Hagström och idag mår jag faktiskt mycket bättre! Gårdagens krasslighet är som bortblåst och jag har haft mycket energi. Vi började dagen med att göra en tävlingsmässig kedja. Med Missy bestämde jag mig för att göra ett kort fritt följ, inkallning med stå och ligg och sedan transporten till nästa moment (rutan). Jag började uppvärmningen med att friska upp inkallningen, men ägnade större delen av tiden åt att få henne i rätt sinnesstämning för fritt följ. Mycket omvänt lockande i halterna och lugn och ro. Jag fick fram en jättebra attityd under uppvärmningen, men så fort vi kom in i ridhallen och det blev tävlingsmässigt, så gick hon upp ett hack i aktivitetsnivå. Fria följet var mycket bättre än igår, men hon behöver vara ännu lugnare. I inkallningen tjuvstartade hon från stå, så jag gjorde om. Den blev inte jättebra, men okej. Efter inkallningen fick hon sin vanliga låsning där hon bara tänker på konen, så det var där jag hade lagt belöningen för att kunna belöna att hon söker upp mig och går en bra transport. Det var trögt, men jag fick till slut till bra fotgående mot konen och kunde belöna.

I nästa pass fick vi värma upp hundarna igen och jobba med inmarsch på plan och att starta upp fria följet. Nu kändes Missy helt underbar under uppvärmningen och jag insåg att mina problem med snea sättanden nästan helt är beroende på för hög aktivitetsnivå. När attityden var rätt blev också halterna och utgångsställningarna perfekta. Väldigt skönt att veta! Inne på planen gick hon återigen upp i aktivitetsnivå (och de snea högerhalterna kom tillbaka), men hon var lugnare än under det tidigare passet. De här två passen med tävlingsträning var jättenyttiga och det är enormt viktigt för oss att göra mycket av den typen av träning om vi ska få till det på tävling. Det är ju som Maria säger, väldigt dumt att behöva göra alla misstag på tävling istället för att få fram dem under träning och fixa dem. Och om man inte kör långa sekvenser och tävlingsmässig träning utan belöningar, så får man förmodligen inte fram de fel som poppar upp på tävling. Dessutom vet jag hur enormt stor skillnad det blir på Missys tävlingsprestation om vi kör mycket tävlingsträning, det var väldigt tydligt i somras när vi körde en liten drive med det inför NM.

Sista passet blev mer slipande på detaljer. Jag ville kolla på fjärrdirigeringstekniken och apporteringarna. Min egen slutsats kring fjärren är nog att det också handlar väldigt mycket om aktivitetsnivå. Om jag kan få henne lugn och stadig där så löser det sig nog väldigt lätt. Hon har ju rätt bra teknik i grunden. Apporeringarna var generellt bra idag. Jag ska tänka på att träna med väldigt lätta apporter för att undvika omtag när de dyker upp på tävling. Marias slutord till oss var som vanligt: ni måste bara träna! Och tänka på attityden. Och se till att det blir tydligare för hunden när det blir fel… Det har jag lite svårt för, det där med att hitta bra sätt att ”fela” hundarna på. Ska absolut börja experimentera mer med det.

På lunchen satte jag upp balansbommen, en tunnel och ett hopphinder och körde kontaktfält med både Shejpa och Missy. Shejpa var duktig 🙂 Visst blir det fel ibland och höga träffar, men det är ju så det ska vara. Den dagen jag inte kan hitta en utmaning som får henne att misslyckas har jag nog fått för dålig fantasi. Den taskiga tekniken från förra veckan är helt borta, nu är det utmaningar som kan få henne att slarva lite, men även de är tydliga träffar på kontaktfälten, bara inte tillräckligt djupa. Missy var också rätt duktig, hon har ju knappt sett en balansbom på flera månader. Ser fram emot våren, så att jag kan träna lite ordentligt med henne! Just nu blir det prioritet på Shejpa när vi har begränsad tillgång till agilityträning. Shejpa ska tävla agility redan nästa helg igen. När det gäller Missys agility så fick jag lite aha-upplevelser idag. Egentligen borde jag nog tänka precis likadant i agilityn som i lydnaden. Få ner aktivitetsnivån och få en lugnare sinnesstämning. Träna mycket passiva beteenden (starter…) och belöna i passivitet. Ta korta pass och se till att skillnaden mellan rätt och fel blir större. Jag har en tendens att bara köra, köra, köra med Missy eftersom hon kan och vill. Speciellt idag var vi nog båda så glada över att få köra balansbommar igen att det blev alldeles för intensivt och högvarvat.

Imorgon är det Squids tur att gå kurs! Det ska bli jättekul att få tips på vad vi ska fokusera på framåt. Vi tränade lite inne i teorilokalen idag när kylan inne i ridhuset blev outhärdlig. Jag fick fram frivilliga ställanden och ställanden på kommando på avstånd. Det satt långt inne! Hon har liksom fått för sig att stå bara funkar vid min vänstra sida. Nu har det förhoppningsvis lossnat lite och hon kunde göra det både frivilligt och på kommando på några meters avstånd. Dags att börja fundera över vad jag vill träna på för Maria i helgen. Det mesta flyter ju på bra med lilla damen, men jag tror att jag är sugen på att få tips på tidig störningträning. Det ska bli en rolig helg. Ny grupp med hundar (en hel del unga hundar, kul!) och förmodligen massor av nya tips!

Fina balansbommar i ridhuset

Idag hade vi vår tisdagstimma i ridhuset, det var Karine, Therese, Cathrine och jag. Vi var väldigt duktiga och strukturerade och fick till massor med bra träning trots att vi bara hade 60 minuter på oss att få ut hinder, träna, och få tillbaka alla hinder på sin plats igen. Vi hade burarna med in i ridhuset och körde 30-sekunderspass. Enormt effektivt! Med Shepa fokuserade jag helt på balansbommar, eftersom det uppenbarligen fungerade väldigt dåligt i förra veckan, både på tisdag, torsdag och sedan under andra agilityloppet på tävlingen. Men det tycktes ha hjälpt att hon fått lite regelbunden träning igen, för idag var det inte alls några större problem. Hon var duktig och fixade många svårigheter och jag lyckades också hitta utmaningar där träffarna blev högre och vi fick jobba med att förtydliga kriteriet. Kändes jättebra! Shejpa var snabb och superfokuserad under hela träningen och jag gav mig lite innan de andra för att hålla attityden uppe.

Shejpa har över huvud taget förändrat sig mycket under den senaste tiden. Hon har blivit en mycket mer behaglig och härlig hund att leva med. Till och med Thomas har börjat ösa beröm över henne och tycker att hon är trevlig och duktig, kors i taket! Hennes överdrivna, lätt tvångsmässiga sidor har absolut tonats ner. Hon har blivit mer social med både människor och hundar och allt handlar inte om henne längre. Det är nog svårt att förklara för er som inte har träffat henne, men det är en stor skillnad! Jag hoppas att det här håller i sig, för det är väldigt mycket lättare att leva med och älska den här versionen av Shejpa.

Justine Davenport kommer tillbaka

Äntligen har jag fått bekräftat datum för när Justine kommer tillbaka. Justine var här förra året och höll handlingskurser och det var enormt uppskattat. Jag har aldrig fått så många positiva kommentarer efter en kurs med en extern instruktör. Justine kör Greg Derretts handlingssystem och förklarar det på ett pedagogiskt och tålmodigt sätt. Hon tillhör den nordamerikanska eliten och har tävlat VM med två shelties de senaste åren. Med sin sheltie Chase har hon vunnit ett individuellt agilitylopp på VM. Nu har hon också unga, lovande hundar som jag ser fram emot att se på VM i år! Justine tränar för Greg flera gånger per år och har utvecklat sin hundträning hos Susan Garrett i Kanada. Hon tränar också ofta hoppteknik för Susan Salo och kan ge bra tips om hoppteknik.

Planen är som följer:

Handlingsläger 18-21 augusti

Clinic om Running Contacts (ihop med mig) den 22 augusti

(På söndagen är det tävling i Hønefoss och Justine har lovat att tävla med Missy)

Mer info finns här

Storslam i Flatebyhallen!

Shejpa har verkligen varit i god form idag. Vi har tävlat i Flatebyhallen, en fin hall med konstgräs. Domare var Jan Egil Eide och han hade gjort trevliga banor. Första loppet var hoppklass och Shejpa kändes riktigt, riktigt snabb. Svängarna kändes därmed enorma, men det borde jag ju inte klaga på när hon faktiskt springer snabbt! Hon snubblade i platta tunneln och kom ut som en kraschlandad anka. Då blev jag tvungen att följa med henne närmare nästa hinder, med ett dåligt placerat framförbyte som följd. Annars gick det fint och vi vann klassen på noll fel!

Nästa lopp var ett laglopp som blev lite konstigt. Jag testade en sak i slalomen som jag var osäker på om vi skulle fixa. Det gjorde vi inte. Sedan drog jag på för mycket mot en tunnel där jag skulle byta bakom, vilket fick till följd att hon vände i tunneln och fick en vägran när jag bytte bakom. Tillslut missade hon balansbommen helt när vi kom ut ur platta tunneln och vi fick en vägran och fick göra om. Kontaktfältet var jättefint! Jag tror kanske att jag hade lite dåligt fokus på lagloppet, men det kändes väldigt bra att ha ett agilitylopp till, där jag kunde rätta till mina misstag.

Agilityloppet blev jättebra! Inga direkta missar, bra fart och inga fel. Kontaktfältet på balansbommen var verkligen med minsta möjliga marginal. Men efter träningen i torsdags var jag ju beredd på det. Det blir bättre när vi får chans att träna lite mer på det. Gungbrädorna har varit fina idag, om än inte perfekta. A-hindret sitter alltid, så det var inga problem. Vi vann klassen (20 startande) med över 8 sekunders marginal till näst bästa tid!

Nu är vi uppflyttade till klass II i båda hopp och agility. Shejpa har tagit pinne i varje lopp under de tre senaste tävlingarna. Innan dess gjorde vi en tävling med nästan bara disk, det var debuten på OODK, men efter det har det bara gått bättre och bättre! Jag ser verkligen fram emot att tävla med Shejpa i år och det ska bli kul med lite mer utmanande banor i klass II, det passar oss jättebra. Nästa tävling är Moelv om två veckor, två veckor efter det ska Karine ta med Shejpa till Bö och tävla med henne och veckan efter det är det tävling i Tönsberg. Sedan borde vi väl vara klara för klass III, önsketänker jag 😀

Missy fick också ett lopp, men tyvärr blev det alldeles för stressigt då det krockade med Shejpas agilitylopp och jag fick en egen banvandring på typ 30 sekunder och sedan sprang jag och letade efter Siri som hade värmt upp Missy, slängde av täcke och halsband på startlinjen och körde 😀 Hade planerat ett bakombyte i slalom, men det glömde jag och då blev det omöjligt att ta sig i mål. Missy var fin och hoppade bra. Sjukt snabb som vanligt och banan var lite för snabb för att jag skulle kunna hinna med. Ser fram emot att tävla med Missy till våren och att kunna ta mig tid att köra henne ordentligt också. Hon hade kul på sina 30 sekunder på agilitybanan i alla fall 😀

Nya threadleteorier från högsta ort

Jag har pratat lite med Justine som precis kommit hem från soliga Florida och kurs för Greg, Laura och Susan. I Gregs grupp hade de diskuterat när man ska använda en threadle och när man inte ska göra det. Definitionen på när det är okej att använda en threadle tycks ändra sig hela tiden. När videon ”Great Dog, Shame About the Handler” kom så användes threadle armen flitigt – för att tighta in svängar, för att dra hunden av fällor etc. Senare fick vi lära oss att en threadle definieras utifrån vad hunden ser vid landning och det var mycket fokus på så kallade aktiva linjer. Jag gillar att utvecklingen går framåt, för de nyaste teorierna passar mig väldigt bra rent teoretiskt. De gör också att det blir färre threadlar i praktiken, vilket i sin tur för med sig att både förare och hund kan röra sig snabbare runt banan (det är ju svårare att springa fort samtidigt som man gör en threadle, jämfört med om man bara springer och vrider kroppen åt det håll hunden ska).

Threadle: Två armbyten mellan hinder som skapar en S-formad linje i hundens väg (mer eller mindre, ibland vrider sig bara hundens huvud). 

När man funderar över huruvida man ska använda en threadle eller inte, blir frågan numera: ”Kan jag få hunden att utföra det här på bara en axelrotation, utan att skapa inkonsekvens i min handling?”. Om svaret är nej, bör man använda en threadle. Inkonsekvens i handlingen är till exempel om samma (eller väldigt liknande) axelrotation både kan innebära att hunden ska gå runt ett hinder och ta det från baksidan, och innebära att hunden ska ta hindret från framsidan. Då behöver man förtydliga det ena alternativet med en threadle. Annars kommer man skapa frågetecken hos hunden, och förmodligen också sämre självständighet.

Det som var helt nytt för mig av det Justine sa, var någonting som känns väldigt bra och väldigt självklart när man väl tänker över det. Nämnligen att man inte behöver en threadle för att dra hunden av mittenhindret i ett ”pinwheel” om det är på en rak linje och man använder en axelrotation för att ta hunden av det. En hund som tar hindret rakt fram ignorerar blindbyteslinjens ändring. Förr var det här alltid en solklar threadle, eftersom man tog hunden förbi en aktiv linje (hinder + vägranslinje).

Jag tror inte att det här blev helt förståeligt för er som inte är insatta i Greg Derretts handlingssystem. Men jag hoppas att ni andra förstår i alla fall 😀

Snö och slask…

Det är inte jättemotiverande att träna just nu, underlaget på planen är snö och slask och det är svårt att få till lydnads- eller agilityträning. Dessutom har jag mycket jobb att göra framför datorn, riktigt tråkigt. Gud vad jag längtar efter sommar, med grönt gräs, sol, värme och ljusa kvällar. Jag är verkligen ingen vintermänniska!

Squid har inte fått så mycket träning. Jag tror att folk kanske inbillar sig att jag tränar hund hela tiden, men det är långt ifrån sant. Jag borde träna mycket mer om jag ska nå de mål jag har satt upp. I söndags körde vi som sagt lite sökträning med Squid och så fick hon ett pass med signalkontroll på kvällen i köket. I måndags pillade vi kanske med något hemma, jag kommer inte ihpg. I tisdags hade vi teorikväll på grundkurs och Squid var med. Hon fick visa ett pass med signalkontrollsträning. Igår blev det en koppelpromenad med Squid där Missy sprang lös och vi jobbade på att gå fint i kopplet och inte bry oss om hunden som sprang runt. På kvällen höll jag föredrag och Squid var med. Idag har Squid varit hos veterinären och fått en rabiesspruta. Och så har hon fått några pass med träning i köket. Vi har jobbat med signalkontroll (jag har lagt kommando på ”backa” och växlar nu mellan fyra beteenden på kommando), utgångsställningar och nostargeting till luktdiskriminering. Hon fryser nosen mot post it-lapp på köksluckorna och har nog börjat använda näsan lite för att hitta den.

På lördag är det agilitytävling och det är frustrerande att inte kunna träna så mycket som man hade velat. Missy hade behövt köra mycket dubbelbox innan tävlingen för att hoppa bra och hålla huvudet kallt. Båda hundarna hade haft gott av hoppteknikövningar. Shejpa hade behövt slipa på kontaktfälten. Men när träningsplanen bara är snö och slask så blir det ingenting av med det. Det får gå som det går. Ikväll var det i alla fall träning i ridhuset och jag hade med Shejpa. Jag fick till kanonbra träning ihop med Karin och Marianne där vi körde hundarna i trettiosekunderspass. Det var perfekt för Shejpa som var totalt fokuserad och snabb under hela träningen. Jag borde aldrig köra pass som är längre än ett tävlingslopp i agility! Allt funkade jättebra, förrutom kontaktfälten på balansbommen. Jag vet inte vad som är fel riktigt, hon la in steg som inte har funnits där förrut och träffade konstigt. Det blev väl lite bättre, men jag känner mig inte alls trygg på dem inför tävlingen. Jag blir lite orolig att hon kanske har ont någonstans, men jag såg inga sådana tendenser någon annan stans och a-hindret såg bra ut. Kanske är det bara det att hon bara har tränat balansbom två gånger under en och en halv månad? Det är ju färskvara på sätt och vis, speciellt så här tidigt i karriären. Det konstiga var att hon missade de raka, snabba, men var bättre på de där hon var tvungen att tänka och svänga tight. Jag får bara hoppas att det går över tills på lördag. Gungbrädorna såg i alla fall jättefina ut, slalomen satt som den skulle, farten var topp och samarbetet kanonbra.

Artonde januari

Just när man började få hopp om att kunna träna en del utomhus, började det snöa. Det har kommit minst två decimeter och det snöar fortfarane. Vilken besvikelse! Vi hann i alla fall träna en del i helgen innan snön kom. Ingvil och Grethe var här och vi turades om att hjälpa varandra både igår och idag (fast idag fick vi bryta efter lunch för att gästerna skulle lyckas ta sig hem i snön).

Igår började jag med Pi. Hon är härlig att träna! Härligt fokus och attityd i fria följet trots att vi inte har tränat det på länge. Hennes uthållighet är det verkligen inget fel på. Läggande under gång var fint och en apportering fungerade bra. Sedan körde vi rutan, som är största problemmomentet i klass II. Hon är helt enkelt inte säker nog på uppgiften (speciellt inte när det var typ tre månader sedan vi gjorde det sist…) och började med att apportera en kon. Vi skulle behöva träna ofta och mycket och bygga lika mycket värde för rutan som hon har för buren eller för en apport.

Shejpa fick ett kort pass som gick kanonbra! Har oroat mig lite för hennes fart och motivation, men idag var den på topp! Vi tränade på 270-graderssvängar och piffade upp det med burlekar.

Squid fick påbörja lite sökträning, dels springa mellan två figuranter och leka med dem (på planen), dels hennes första vindövningar där hon fick springa fritt och få vittring av figurant under kamouflagenät. Det tyckte hon var kul och spännande. Hon kan absolut bli bättre på att leka med figuranterna, jag tror att mat hade fungerat bättre i dagsläget, men jag ser ingen poäng i att vänja henne vid det. Det ställer krav på att figuranterna verkligen kan leka, men jag tror också att det kommer bli helt annorlunda när hon blir äldre. Nu håller hon dessutom på att byta tänder, vilket gör leken lite sämre. Idag fick hon i princip samma övningar, bara lite svårare, och jag var jättenöjd med resultatet. På sista vindövningen sprang hon en liten omväg, upp på en hög med korrugerad plåt och gled ner på andra sidan. Kanske en önskan om att bli ruinsökhund? 😀

Jag hade dåligt samvete för Missy, som inte fick göra något kul igår (förrutom lite inomhusträning sent på kvällen), så jag tog med henne ut på joggingrunda i morse och sedan fick hon träna som första hund och fick ett ganska långt pass. Det mesta funkar bra, det är bara det att hon är lite för het för att jag ska känna mig riktigt glad. Och så är det en del detaljer vi måste fixa med… konskicken, placeringen i rutan, ett omtag på vittringspinnen, signalkontrollen i dumrutan, sättandena i fjärren… Jag ser fram emot kurs med Maria Hagström! Behöver absolut en hel del inspiration för att komma vidare, och det brukar jag få av Maria! Det ska också bli kul att få Maria att titta på Squid och få tips om hur vi ska gå vidare med lydnaden.

Nu har alla hundarna fått var sin fryst kalkonhals, så de är upptagna en stund och har det mysigt. Nej, vänta, Shejpa är naturligtvis klar med sin, hon hade nog slagit världsrekord om det fanns ett sådant.

Helgkurs i agilityhandling

Fira den norska nationaldagen hos oss i Son med att lära dig eller slipa på dina kunskaper inom Greg Derretts handlingssystem. Jag har satt upp en helgkurs i handling den 16-17 maj. Kursen är mestadels praktisk, men börjar med en genomgång av systemet. Hunden bör vara van vid hoppkombinationer, men behöver inte kunna kontaktfältshinder eller slalom. Vid behov delar vi upp kursen i grupper efter kunskapsnivå. Det går också bra att vara observatör på kursen.

Läs mer här