I måndags och tisdags höll jag kurs på Oxie BK i Malmö. Temat var shaping och running contacts. Därifrån åkte vi till Hässleholm och två dagar på Snapphanefejden. Det var min och Shejpas första tävling i Sverige (och min första tävling i Sverige på fyra år), så jag hade många tankar om hur det skulle vara att tävla i Sverige. Tävlingen var väldigt välarrangerad och det var väldigt trevligt att vara där. Startfälten var större än vad jag tidigare varit med om, runt 90 hundar i klass III (medium) och många toppekipage från Sverige, Danmark och Norge. Jag hade någon bild av att banorna skulle vara jättesvåra, men de passade oss kanonbra.

Första loppet var en hoppklass med en lite klurig del där man skulle ta hunden förbi en del hinder som inte skulle tas. Vi gick in och gjorde ett helt okej lopp och kom 6:a (danskt i topp och norskt på andra plats). Det blev en SM-pinne!   Andra loppet var agilityklass och där gjorde vi nog vårt bästa lopp någonsin. Shejpa hade jättebra fart, snäva svängar och perfekta kontaktfält. Synd bara att hon sprang ur slalom (andra hindret i banan) och nosade på en nummerskylt innan hon kom tillbaka och gjorde resten. Jag höll henne länge på gungbrädan och väntade på flera nosduttar. Trots det (och trots slalomvägran) klarade vi referenstiden med god marginal. Jag som var orolig för att de svenska referenstiderna skulle vara så hårda :D. På torsdagen fortsatte den goda formen där det kändes som att handlingen stämde perfekt och vägarna blev kanonbra. Tyvärr fortsatte också slalomproblemen. Vägran i slalom i både agilityloppet och hopploppet. I agilityloppet tappade jag lite fokus efter slalomen och vi diskade oss, i hopploppet kom vi i mål utan några andra problem på en ganska svår bana. Fy tusan vad tråkigt det är med slalomstrul när allt annat funkar så bra. Imorgon sätter jag igång och tränar om vår slalom med 2×2-metoden. Visserligen fungerar slalomen väldigt bra i träning, hon sätter även riktigt svåra ingångar och har bra fart, men om det inte funkar på tävling så är det ju inte värt så mycket. Jag skulle gissa att 75% av alla fel vi får på tävling är slalomfel 🙁 Dessutom ser jag en tydlig trend i att hon startar lite långsamt i loppen, men ökar farten betydligt efter slalom. Jag hoppas verkligen att orsaken inte är fysisk, utan en ren träningsfråga…

Det blev inget European Open för oss, av flera anledningar. Dels hade det blivit superstressigt för mig att köra ensam fram och tillbaka och vara hemma i tid till vårt agilityläger. Dels fick jag med mig Squid som ska ha ögondroppar fem gånger om dagen i tio dagar. Dels kände jag mig väldigt trött och sliten efter en intensiv sommar. Alla de tre sakerna hade jag kunnat leva med, om jag kände att vi var i toppform, men när vi får fel i slalom i nästan alla lopp, så kändes det inte så kul att köra till Nederländerna på egen hand över en helg.

Efter Snapphanefejden känner jag mig i alla fall peppad och glad. Förrutom slalomfelen så flöt allting väldigt bra – handling, svängar, kontaktfält och hoppande. Att kvala till SM nästa år känns inte svårt om vi bara får ordning på slalomen.

Shejpa och jag är i Arendal och tävlar agility. Idag är det vilodag och vi har kommit halvvägs genom sex dagar. Under de första tre dagarna såg tävlandet ut så här:

Söndag:
Agilityklass 3 – disk. Svår bana av en av VM-domarna, bland annat med hopp som hunden inte skulle ta 3 meter rakt framför balansbom och a-hinder. Vi föll dock på att Shejpa ignorerade ett bakombyte och tog a-hindret…

Öppen agilityklass – 5 fel, vägran tunnelHoppklass 2 – 0 fel, pinne.

Måndag:
Agilityklass 3 – disk. Ännu en bana av en VM-domare där vi föll på att Shejpa inte kunde låta bli balansbommen när den stod bredvid slalom som skulle tas. Resten gick finfint

Öppen agilityklass – 0 fel, placering 2 av 58!

Hoppklass 2 – 0 fel, pinne och uppflyttning till klass 3!

Tisdag:
Agilityklass 3 – 5 fel. Såååå nära certet. Fick en marginell vägran på slalom (vad är det med vår slalom på tävling? varför funkar den inte som på träning?). Annars var vi snabbare än alla felfria och loppet kändes bra. Även här hade domaren placerat ett hopp 3 meter framför balansbommen, som hunden inte skulle ta. Istället skulle man göra en 180-graderssväng till ett annat hopp. Shejpa klarade det strålande med en tight sväng och låg träff på kontaktfältet!

Öppen hoppklass – disk

Hoppklass 3 – 5 fel. Testade en vågad lead out som misslyckades och hon sprang förbi andra hindret. Resten felfritt.

Jag sliter lite med att få upp den där riktigt bra farten på Shejpa den här veckan. Första dagen kändes det nästan som om något var fel på henne, hon sprang inte alls som vanligt och var väldigt trött runt banan också, bara nosade eller låg ner. Men sedan har det egentligen bara blivit bättre och bättre för varje dag, även om dag 1 var den bästa rent vädermässigt. Första loppet på morgonen känns nästan alltid snabbast, tur att det är agilityklass 3, den enda klassen som verkligen gäller något (här finns inga cert i hoppklass). Men ska det fortsätta så här får vi nog verkligen ta tag i det där med farten. Det är inte katastrof alltså, men Shejpa ska vara snabbast av alla om vi får till ett bra lopp, och det är hon inte nu. Idag får hon vila, så tar vi nya tag under resten av veckan.

Idag har det varit ännu varmare (27 °C), men till min stora glädje har Shejpa varit snabb och taggad i alla tre loppen. Tyvärr räcker inte tiderna till att slåss i den absoluta toppen, det känns som att vi förlorar 3-4 sekunder i varje lopp på hopphöjden. Jag tycker verkligen synd om alla små largehundar som måste hoppa 65 centimeter höga hopp hemma! En glad överraskning var i alla fall att vi tog oss till steeplechasefinalen som går imorgon. Vi kom femma i det nollade loppet igår. Inte dåligt alls faktiskt. Förhoppningsvis blir banan lite knixigare i finalen och då kan vi kanske tjäna in lite tid på det. Mest är jag bara jätteglad över att vi har fart och action trots värmen! Det lovar gott inför sommarens tävlande.

Justine och Riot

Första loppet idag var agilityklass. Shejpa gjorde det bra, men missade slalomingången (180 grader efter balansbommen). Ganska bra tid för att ha en vägran. Andra loppet var gamblers. Vi försökte oss på gamblen, men misslyckades, jag har verkligen ingen verbal styrning på Shejpa, inte ens rakt fram. Fick ihop en hel del poäng innan dess, så det var helt okej. Gjorde alla balanshinder två gånger och det var bra träning inför morgondagens agilitylopp 🙂 Sista loppet var hoppklass (utan slalom). Banan var väldigt enkel, så många nollade och självklart blir det extra svårt för oss att slåss om topplaceringar när det bara är höga hopp genom hela banan. Vi var i alla fall också nollade och 11 sekunder under idealtiden (de är väl tilltagna här). Jag har inte sett några resultatlistor, så jag vet inte hur det har gått för andra. Man tävlar dessutom i tre olika grupper och rör sig runt tre banor under dagen. Därför ser man inte alla hundar i sin klass. Idag har vi i alla fall tagit 214 poäng. Det krävs 350 för att man ska kvala till nationals och det bör vi ju klara med tre lopp imorgon. Inte för att vi ska åka på nationals, men det är ju kul att kvala i alla fall.

Idag var första dagen på tävlingen. Regionals börjar egentligen imorgon, idag var det bara två steeplechase-lopp som kvalificerar till söndagens final (har inte riktigt förstått hur många som går vidare och det har inte heller kommit upp några resultatlistor). Steeplechase är en klass med flytiga, snabba banor. Det är som hoppklass, fast med a-hinder. Antingen ska man ta slalom två gånger, eller a-hindret två gånger. Idag körde vi två lopp, ett med två passeringar över a-hindret och ett med två slalompasseringar. Storleksklasserna är annorlunda här, vilket innebär att Shejpa är ett par centimeter över gränsen och måste hoppa 22″ (55 cm). Det innebär också att vi tävlar i den största klassen, med en massa border collies. I första klassen var hon lite ovan vid höjden och rev de två första hoppen, annars felfri. I den andra klassen var vi felfria, men några sekunder efter de snabbaste. Det känns tråkigt att vi inte kan vara med och slåss i toppen när hon faktiskt springer på riktigt bra i värmen. Men, vi får se det som en utmaning. En dag ska vi kunna slå border colliesarna trots att hindren är höga. Kanske blir det lättare redan imorgon när banorna blir mer tekniska. Man fick också köra en uppvärmningsrunda på balanshindren som kommer användas imorgon (och fick belöna med leksak i ringen). Körde lite balansbommar och gungbräda. Båda delarna är lite annorlunda mot hemma, så det var bra att vi fick göra det. Hon blir lite förvirrad när varken balansbom eller gunga har stegpinnar. Nu är det dags att sova och så tar vi nya tag imorgon när det ska bli ännu varmare…