Kategoriarkiv: Agility

Här kan du läsa våra blogginlägg om agility. Du hittar beskrivningar av vår träning, rapporter från tävlingar, filmer, kurser med mera.

VM dag 2

Publicerat av
3

Klockan är mycket och jag borde nog egentligen sova. Det blir långa dagar här i Dornbirn, jag var inte tillbaka på rummet förrän klockan var nästan midnatt. Idag skippade vi buss och tåg och tog en taxi från arenan istället, men det tog sin lilla tid att få tag på en taxi och sedan skulle man lyckas förklara för taxichauffören vart vi skulle. Folk är inte jättebäst på engelska här, de flesta förstår ingenting.

Dagens tävlingar har varit väldigt spännande. Det har körts individuella hoppklasser och final i lagklass för medium och small. Sverige tog silver i lagklass small! Väldigt bra jobbat av small-laget som satte tre nollor i dagens agilityklass! I de individuella klasserna har det varit ganska flytiga banor där många har gått felfritt. I small höll jag tummarna lite extra för Jessica Martin, en jättetrevlig tjej och cool handler från Kanada som jag har träffat på Greg-kurser. Hon tävlade för första gången med sin unga sheltie och fick till ett kanonlopp. Tyvärr rev hon oxern, som var näst sista hindret. Väldigt tråkigt att inte få se dem slåss om medaljerna, de har tydligen riktigt bra running contacts också. Snabbast tid av alla small-hundar hade de i alla fall, bra jobbat med en ung hund! Tyvärr diskade sig alla svenska smallhundar. I medium hejade jag på Justine och Riot, som nollade, men inte med en jättebra tid. Imorgon kan dock allt  hända. Silvia Trkman och La fick tyvärr fel fem och samma sak drabbade svenska Martina med Troja. Troja gjorde ett riktigt snabbt och bra lopp, men rev muren 🙁 Martina fick också fem fel med Csilla, slalomen strulade. Håkan med Max diskade sig tyvär. Helt outstanding i det här loppet var den engelska border collien Dizzy, som vann med flera tiondelar. I toppen var det faktiskt inga shelties förrän på tionde plats, istället var det border collies, mudis, terriers och pyrrar. Det blir en väldigt spännande final i medium imorgon, många hundar såg riktigt snabba ut – men hur fixar de en mer teknisk bana (som jag hoppas att det blir imorgon)?

I large var det också många nollor, över 60 stycken, så morgondagens final blir en helt öppen historia. Två svenska ekipage nollade – Mette med Tux och Isabelle med Noa. Tyvärr inte med jättebra tider, men som sagt – allt kan hända imorgon! Sven och Flax diskade sig. Silvia Trkman glömde bort banan när hon körde Bu och fick en vägran. Väldigt tråkigt att inte ha med henne i final. Förrutom svenskarna så hejade jag naturligtvis massor på Susan Garrett med Encore. Det blev inget perfekt lopp, några stora svängar, men trots det räckte det till en fantastisk andraplats, framför alla de stora namnen. Vann gjorde en spanjor som jag inte har hört talas om förrut, en border collie som framför allt hade fantastisk fart och heltighta svängar på marken. Largefinalen imorgon blir en riktig rysare! Jag hoppas på en utmanande bana som samtidigt kräver att förarna kör för fullt.

Vill du läsa mer resultat så är det här en bra sida: http://www.lhbsystems.nl/wc2009/ 

Godnatt ifrån Götzis, Österrike 

Agility-VM 2009

Publicerat av
1

Då var första dagen på agility-VM slut och jag är på plats i Dornbirn, Österrike. Det har varit en lång dag (klara vid klockan 20, sedan tog det två timmar innan vi var hemma på hotellet) och luften inne i hallen är inte den bästa. Jag hade hört att arrangemanget skulle bli så mycket större när det var på kontinenten och inte i Norden, som det har varit de senaste två åren. Men det visade sig att hallen var hälften så stor som den i Finland förra året, och den känns redan ganska full första dagen. Vågar inte tänka på hur trångt och varmt det blir på söndag. Det blir i alla fall en intensiv och härlig stämning och det är ju det som gör det så speciellt att uppleva VM på plats (i år kan man nämnligen se alla lopp streamade live via internet) – all glädje, all besvikelse, all upphetsning. Att få se folks ansiktsuttryck när de väntar på sin tur – och när de har gått i mål. Att få träffa agilityfans från hela världen. Det är otroligt kul!

Jag kom till Zürich i onsdags kväll, träffade Mija och tog in på ett litet hotell med rock-tema. Igår tog vi sovmorgon och åkte sedan tåg till Götzis där Mija skulle bo och jag hade jättetur som lyckades få ett rum på samma hotell, som egentligen var fullbokat. Sedan tog vi tåget till Dornbirn för att se träningarna (alla lag får en stund på sig att träna på mattan och hindrena), men den var nästan slut när vi kom dit. Idag har det varit lagtävlingar hela dagen. Först hoppklasser och till slut finalen för de stora hundarna i agilityklass. Imorgon blir det finaler för small- och mediumlagen samt hoppklass individuellt. Jag upplever att banorna har varit svårare i år än tidigare år, på gott och ont. Det är väldigt kul att se hur världseliten löser svåra utmaningar, men samtidigt är det naturligtvis tråkigt om alla måste fegköra för att komma runt. Så blev det till exempel i de stora hundarnas final idag, en riktigt svår bana där bara ett lag kom runt utan fel – grattis Ryssland! Alla de svenska largehundarna diskade sig och där försvann medaljchansen (de låg 7:a efter hoppklassen). Mest imponerande idag var helt klart Silvia Trkman som gjorde strålande insatser med både Bu och La. Nu är det dags att sova, vi åker till arenan klockan 7 imorgon och tävlingarna avslutas 12 timmar senare – om de håller tidschemat. P.S. Flera har frågat om nästa års tränarutbildningar. Det blir tränarutbildningar 2010 och det kommer snart ut information om dem! 

Mellan tränarutbildningarna

Publicerat av
10

A house without a dog is not a home, heter det, och jag får nog hålla med. Gud vad tomt det är här utan hundar. Efter kursen igår stack Thomas till fjälls och tog med sig alla hundarna i bilen. Egentligen borde jag kanske ha hängt på honom, men jag är inte sugen på långa resor i bil, så jag ska flyga till Bergen och möte upp Thomas där imorgon. Sedan väntar två dagar med tränarutbildning för ett härligt gäng. Hoppas att jag har lika bra tur med vädret som jag brukar ha i Bergen. Det jag inte var beredd på när jag bokade flyg till Bergen, var att vi inte skulle ha två bilar. Just nu har vi sålt den lilla vita och väntar på en ny, en Nissan Kubistar. Det var för dyrt att ta med sig företagets bil från Norge till Sverige, det gick däremot bra med den stora bilen, som vi äger privat. Så imorgon blir det alltså promenad till Fjugesta, buss till Örebro, tåg till Bålsta, buss till Arlanda, flyg till Oslo och till slut flyg till Bergen. Ett väldigt flängande och jag blir alltid nervös över att någon buss ska bli försenad eller något, så att man missar flyget.

I helgen hade vi tränarutbildning här hemma. Det blev en riktigt bra helg och vi fick jobbat med det som folk behöver, tror jag. Vi började som vanligt med tävlingsträning och jag tycker att deltagarna har blivit väldigt mycket bättre på att lägga sig på rätt nivå och ha en bra attityd – samtidigt som det verkligen märks att hundarna har fått tävlingsträning sedan sist och kunde prestera bättre i en tävlingsmässig situation. Ett tema som många deltagare upplevde att de hade problem med, var det här med signalkontroll. Det är någonting som många klickertränare kämpar med, kanske delvis för att det är så mycket roligare att lägga tid på frivilliga beteenden, kanske delvis för att man som klickertränare lättare ser bristerna i signalkontrollen eftersom man har en klar bild av vad det är. Vi fick i alla fall till ett pass med signalkontroll på söndag morgon och jag tror att de flesta fick sig några aha-upplevelser. För de flesta handlar det om att få in mer lugn och ro i träningen, förstärka mer passivitet och vara noga med att inte släppa in skräpbeteenden i passet – varken från hund eller förare. Signalkontroll-träning blir så mycket svårare om hunden är kvar i en aktiv sinnesstämning och fortsätter att bjuda beteenden.

Vi pratade också en del om vad som egentligen är riktigt viktigt i träningen. Det är naturligtvis ett bra långsiktigt mål att ha perfekt signalkontroll, beteenden som är proofade för alla eventuella störningar och en hund som aldrig tar blicken från föraren. Men måste man ha det för att komma ut på tävlingsplanen? Nej, långt ifrån. Det är nog få elithundar som har perfekt signalkontroll, aldrig gör fel och aldrig tappar fokus. Om det är målsättningen kommer man kanske aldrig ut på tävlingsbanan. I min egen träning strävar jag naturligtvis efter de här sakerna, men jag är medveten om att det egentligen är andra saker som spelar en större roll. Om man siktar mot ett lydnadschampionat eller SM-kval i lydnad, så är det oftast inte detaljerna som tar en dit. Det är för det första säkerhet – att inte göra några stora missar. Och för det andra handlar det om attityd och tävlingsträning – en hund som tycker att det är kul att träna och tävla och som presterar så nära träningsstandard som möjligt på tävling. I Missys fall spelar det till exempel inte så stor roll att hon ibland flyttar sig någon decimeter i fjärren, eller att hon nosar lite extra på vittringsapporterna, eller sätter sig snett någon gång ibland. SM-kvalet hänger fortfarande på säkerheten i momenten, att inte göra de stora, grova missarna. Med Squid tränar jag mer signalkontroll än vad jag har gjort med tidigare hundar, jag är säker på att det lönar sig i längden. Men jag tänker också på hur vi ska få säkerhet i momenten på kort sikt, vilket innebär att jag lägger tid på att lära in ritualer inför de moment som ofta skiter sig i klass I – läggande och ställande under gång.

På söndag eftermiddag körde vi också lite hoppteknik med två kelpies som ska bli agilityhundar. Det blir ju som regel inte så mycket agility på de vanliga tränarutbildningarna, men det finns alltid utrymme för individuella önskemål. Hopptekniken är väldigt rolig att jobba med och det var kul att se två nya hundar. Vi testade också kelpiesarna i fårhagen och det slog mig hur likt vallningen och hopptekniken är. Utgångspunkten är att det är förstärkande att göra rätt, om hunden får upptäcka ett bra sätt att göra det på, kommer han att välja det i framtiden. Därför behöver vi inte straffa felaktigheter eller hålla inne med belöning om det blir fel. Ett bra hopp är belöning i sig och fårens beteende förstärker hundens goda val. Tränarens uppgift ligger i att sätta hunden i situationer där han får chans att testa sig fram och göra rätt. Det kanske inte är så konstigt att vallning och hoppteknik är det jag tycker är roligast just nu, det är ju så väldigt likt varandra (och samtidigt så väldigt olikt).

I helgen ska Squid och jag iväg på vallningskurs, det ska bli väldigt spännande. Har tränat mycket mindre den senaste veckan eftersom jag känner att vi inte kommer så snabbt framåt som jag tyckte att vi gjorde tidigare. Paus kan vara det som behövs och dessutom gillar jag inte att stånga huvudet i väggen och träna utan att det går framåt, då tar jag tag i någon annan lös tråd istället.

♥ Squid ♥

Publicerat av
4

I helgen har vi haft agilitytränarutbildning och dessutom har vår vallningscoach Anna varit på besök. Squid börjar verkligen bli en fin hund. Hon har varit lite tjurig och knepig under en period, men nu har det verkligen lossnat. Hon börjar visa så många trevliga sidor! I agilityn har vi jobbat mer med hoppteknik, vilket går kanonbra. Vi har också jobbat vidare med våra kontaktfält, springande till balansbom och A-hinder och nosduttar till gungbrädan. Här går det också framåt, vi har börjat leka lite olika gundbrädelekar och jag tror att Squid får en riktig kick av att både göra sina älskade nosduttar och få leka på en planka som rör sig och smäller. Hon är en härligt orädd hund.

I fårhagen har det hänt massor! För varje pass går det verkligen framåt och jag får verkligen anstränga mig för att inte träna för mycket. Hon är inte alls galen längre och visar så många fina sidor. Jag är verkligen i sjunde himlen just nu, att Squid skulle förändra sig så här mycket på så kort tid trodde jag aldrig. Jag är väldigt glad över att vi har hittat en träningsmetod som både är trevlig och plockar fram det bästa i hunden. Det här ska bli hur kul som helst!

Agilitygrunder

Publicerat av
17

Jag håller mer och mer handlingskurser, vilket jag är glad över, eftersom jag verkligen tycker att det är jättekul. Tyvärr blir ofta kvaliteten på kurserna något lidande, eftersom så få hundar har den grundträning som krävs för att man ska kunna handla riktigt effektivt. Ofta går mycket tid åt att faktiskt lära hundarna saker, istället för att fokusera på förarens handlingfärdigheter. Det verkar som att de flesta är överens om att man behöver bra grundträning för att bli riktigt bra på agility. Framför allt handlar det om tre stora delar: Hinderfärdigheter (självständiga kontaktfält, slalomingångar, hålla sig kvar i slalom, hoppteknik etc.), förståelse för handlingssignaler (torrhandling) och att hitta sin linje och ”suga” på hinder (hoppteknik, hinderträning och one jump-övningar). En hund som kan de delarna blir väldigt mycket lättare att handla, eftersom föraren kan koncentrera sig helt på att placera sig så bra som möjligt för att ge hunden maximalt med information i så god tid som möjligt.

Frågan är varför de här delarna inte är intressanta för folk. Kanske för att det går att komma långt tävlingsmässigt utan dem (man kanske inte lyckas alla gånger, men de flesta agilitymänniskor gillar ju att tävla varje helg, oavsett hur det går). Kanske för att man vet att man borde, kanske till och med vet hur, men man orkar inte. Jag vet inte, själv tycker jag att en bra grundträning gör agilityn så mycket roligare. Höstens kurser här har fyllts upp snabbt, det finns några enstaka platser kvar, men intresset har varit bra. Med ett undantag. Grundkursen i agility har inte en enda anmäld. Samma trend såg vi i Norge. Det finns helt enkelt inget intresse. Och så får man ägna handlingskurserna åt att lära hundarna grunderna. Det är väl bara att acceptera, men jag tycker att det är jättetråkigt!

Årets bästa vecka?

Publicerat av
10

Jag sitter på ett hotellrum i Stockholm och bloggar. Justine tog flygtåget tidigt i morse och därmed avslutades en av årets bästa veckor. Jag hämtade Justine efter tävlingarna i söndags och sedan dess har vi haft en vecka fullspäckad av handling, hundträning, trevligt sällskap och fest. Tisdag till fredag höll Justine handlingsläger och jag var med med Shejpa. Kul att få finslipa sin handling och köra roliga banor och kombinationer. Det var också ett väldigt trevligt gäng som var med på lägret och flera nya, trevliga bekantskaper.

På lördagen höll jag och Justine gemensamt en clinic om running contacts och vi hade den stora turen att ha många hundar på olika nivåer närvarande. Vi upptäckte också att det går att sänka min balansbom till ungefär halva höjden, med hjälp av två sågbockar. Perfekt för hundar som träffar rätt, men saknar självförtroende och driv över bommen. Pogue påbörjade sin träning och vi började baklängeskedja den låga balansbommen med honom efter fyra pass! Shejpas balansbommar har varit perfekta hela veckan, även när vi fick en utmaning under handlingslägret med en serpentin bakåt efter kontaktfältet. Med henne började jag jobba med att göra en push av balansbommens kontakfält (med serpentinarm medan hon är på bommen), vilket hon tyckte var svårt. Justines hundar har inte haft problem med att bara göra det, så jag provade, men vi behöver jobba lite på det, för hon träffar högre när jag springer förbi henne i sidled.

För egen del fick jag det största utbytet av den hoppteknikträning Justine och jag har gjort med Shejpa och Squid på kvällar och lediga dagar. Justine arrangerade precis en avancerad workshop med Susan Salo hemma i Kanada och kan en massa om hoppteknik som jag verkligen behöver! Squid har gjort enorma framsteg när det gäller hopptekniken och Shejpa har fått kluriga, avancerade teknikövningar som känns väldigt utvecklande.

En annan spännande nyhet är att vi fick hem våra får i torsdags. Det är åtta gotlandsfår från Lekeberga gård som är alldeles perfekta träningsfår. Squid har fått 2-3 pass om dagen sedan i fredags (har ju haft turen att ha coach-Anna med i fårhagen nästan hela veckan) och utvecklingen är fantastisk. När hon var på kurs i juni var hon ett skrikande monster som inte kunde lugna ner sig själv i fårhagen. När vi satte igång henne i fredags var hon bättre, men fortfarande väldigt spänd och intensiv. Igår, innan jag åkte, vallade hon lugnt och helt utan att slänga sig fram i kopplet. Jag är verkligen förtjust i det här sättet att jobba med unghundar. Inget bråk och skrik, inget rusande hos hundarna, bara utveckling av eye och trygghet. Det här ska bli jättekul!

Shejpas ANDRA cert!

Publicerat av
23

I Frövi idag var det en snabbare och mer springig agilitybana. Shejpa fick bevisat att hon faktiskt kan ta cert då också, den här gången vann hon till och med! En ganska enkel bana utan speciella svårigheter (vilket jag egentligen tycker är lite tråkigt). Shejpa fick en stor sväng i en threadle, men annars gick det som på räls. I hoppklassen var Shejpa lite okoncentrerad och nosig, så vi fick en halvtaskig tid och en rivning. Tråkigt, jag hade gärna haft med en hoppinne också, men man kan inte få allt. Efter tävlingen åkte jag och hämtade Justine på flygplatsen, på tisdag börjar handlingslägret med henne och det ska bli jättekul att få vara elev och bara fokusera på egna hundar 🙂

Shejpas första CERT!

Publicerat av
17

Idag har Shejpa och jag varit i Frövi och tävlat agility. Magne Alden hade ritat både agility- och hoppklass och det var många som hade problem med banorna. I smallklassen var det en nollad i agility och två nollor i hopp. I medium var det fyra nollor (och bara 13/55 som inte blev diskade) i agilityklass, hoppklassen har jag inte koll på eftersom jag åkte innan den var klar, men när jag åkte hade ingen nollat. Banorna var inget problem för oss. Shejpa är väldigt lättstyrd och vi vinner bara på att det är svåra banor eftersom hon väldigt sällan gör något annat än vad jag visar och eftersom jag är rätt bra på att visa henne vart vi ska 🙂 Ett bra handlingssystem gör agilityglädjen så mycket större för mig, även om det irriterar många.

Vi gick ut sent i agilityklassen och satsade på att göra en säker nolla. Jag höll henne ganska länge på gungbrädan och vi fick en olycklig sväng runt ett hinder där hon inte hade gjort samma decision making som jag, haha. Nollan satt i alla fall och allra gladast var jag så klart över att vi klarade oss utan slalomstrul. Hon sökte in i slalom jättefint! Vi kom tvåa efter mellanpudeln Soda och fick vårt första cert i agilityklass! I hoppklass klantade jag verkligen till mig. Shejpa rev hindret innan slalom och istället för att följa min säkra plan och köra för en snabb fem-felare, så började jag ändra planen och ta risker, vilket ledde till att hon gick ut ur slalom i näst sista porten. Så hade jag definitivt inte gjort utan den där rivningen, så det var idiotiskt av mig att inte fortsätta jobba med mina uppgifter och ta oss i mål utan fler fel. Jag tror att det är en gammal vana som slår in, man är så van vid att allt är kört om man får fem fel, men när det handlar om att jaga SM-pinnar på svåra banor så kan 5 fel faktiskt räcka långt. I agilityklassen var det ett par stycken som fick SM-pinne med 10 fel! Jag är gränslöst irriterad på mig själv, men det blir en lärdom inför morgondagen. Håll tummarna för oss då!

Slalomproblem, husprojekt och valpuppdatering

Publicerat av
3

Då har vi bott här i över en vecka och vi trivs fortfarande kanonbra. Just nu är det uppfräschning av arbetsrummet som gäller, vi har slängt ut garderoberna som stod där och ska tapetsera om rummet och måla de brunbetsade fönsterkarmarna vita. Thomas har också påbörjat uppsättandet av fårstaket runt hagen och fått en av hundgårdarna klar. Igår hade vi träningstävling i agility. Det var ungefär 30 startande hundar, vilket visade sig vara alldeles lagom, vi var klara i god tid innan det blev mörkt. Med Shejpa var fokuset så klart på slalomen, skulle det funka i tävlingssituation nu när vi tränat om med 2×2? Det gjorde det inte. Hon snurrade till det i båda klasserna. Förmodligen borde jag ha satt upp enklare slalomingångar för att få rätt och möjlighet att belöna. Å andra sidan verkar ju inte lätt eller svår ingång spela så stor roll på tävling ändå. Dessutom var jag en dålig handler igår, så att hon missade första slalomen berodde förmodligen lite på att jag var helt ur position. Det var inte lätt att arrangera träningstävling och samtidigt fokusera på att vara en bra handler. I övrigt var jag väldigt nöjd med Shejpa. Hon sprang snabbt och gjorde en kanonfin balansbom där jag stack tidigt och sprang in i serpentinposition långt bort från kontaktfältet. Idag körde jag lite slalomträning och försökte göra tävlingsmässiga starter. Nu fungerade det kanonbra och hon var som målsökande på slalomen. Det är uppenbart att det är i tävlingssituationen som problemen framför allt uppstår. Kanske får vi möjlighet till tävlingslik träning under Justine-kursen i nästa vecka.

Missy ska ju tävla imorgon och vi kämpar på med träningen. Det mesta går riktigt bra, men vi är lite ringrostiga eftersom jag har varit bortrest så mycket i sommar. Vi hoppas på fint väder, trevligt sällskap och lite tur på tävlingen imorgon, så blir det nog kul.

Squid har väl inte fått så jättemycket träning under de senaste veckorna, men jag tycker mig se en positiv utveckling hos henne. Hon börjar bli mer lättstyrd och samarbetsvillig, samtidigt som hon har fått mer tryck i både arbete och lek. Jag har upplevt henne som ganska omogen (hon har inte löpt än, snart 11 månader gammal) och bestämt mig för att skjuta tävlingsdebut lite på framtiden. Det är svårt nog att hitta lediga helger att tävla med de två hundar som ska kvalas till SM och satsas på just nu, så det känns som en win-win-situation. Det jag verkligen hade velat just nu, är att hitta en sökgrupp eller i alla fall få något tips om var man kan träna sök i Örebrotrakten. Vi var på sökträning i Trondheim för två veckor sedan och både Squid och Pogue har utvecklats massor och det hade varit fint att få till regelbunden träning med dem. Thomas satsar nog på tävling i höst med Pogue (om han får en ledig stund från alla husprojekt), som är en mer okomplicerad typ än sin orangea syster. Thomas har verkligen fått en liten guldklimp i den cockern!

Nyflyttade

Publicerat av
13

Det har varit ganska tyst i bloggen under de senaste veckorna. Flytten har tagit mycket tid och energi och det är mycket som ska organiseras. Det tar två-tre veckor att bli folkbokförd i Sverige och innan dess kan man nästan inte göra någonting. Inte beställa bredband, mobilabonnemang, tv eller liknande. Tänk att allt ska vara så krångligt. Till slut fick mamma beställa ett mobilt bredband i sitt namn och jag fick ett speciellt modem som minsann skulle fungera på mac. Modemet är det kanske inget fel på, men programvaran stänger ner sig själv hela tiden innan jag kommer på internet, så vi får samsas om Thomas dator. Jag hade velat ta lite bilder på huset nu när vi börjar komma i ordning, men mitt lilla inomhusobjektiv har gömt sig i flytten. Vi har i alla fall skaffat oss en soffa och en tv, så att vi kan slappa lite ibland. Fast just nu står tv:n mest och ser snygg ut, vi kan ju inte beställa något tv-paket och det var så länge sedan jag hade tv att jag inte har någon aning om hur man använder de här moderna sakerna. Kanske går det att få in SVT utan några speciella arrangemang, men jag har ingen aning. Tekniskt sinnade får gärna komma förbi på en fika! Thomas bygger hundgårdar och skulle kunna få jobb som landskapsarkitekt. Han lägger plattor i fina mönster och mäter varje yta med vattenpass. Andra utomhusprojekt är att få upp staket runt fårhagen så att det kan flytta in ett gäng ulliga, och att försöka få stora appellplanen i träningsbart skick. Kanske går det i år, annars får vi vänta till nästa år när vi ändå har tänkt så nytt gräs där.

I helgen var vi tillbaka i Vestby, Norge, för en helg med tränarutbildning steg 1. På lördagen var det varmt och hundarna blev snabbt trötta. På söndagen var det kallt och regnigt. Trots lite extremt väder jobbade alla kursdeltagare bra och vi är stolta och nöjda med deras utveckling. Vi fokuserade mycket på störningsträning av olika slag och började nosa på tävlingsträning, som egentligen är temat för nästa helg. På onsdag ska vi ha träningstävling i agility och vi har fått massor av anmälningar. Det är en del som ska organiseras tills dess också, och jag hoppas att det blir ett uppskattat arrangemang. Shejpa har vilat från agility sedan agilitylägret för ett par veckor sedan, men nu är det dags att sätta igång igen. I helgen är det agilitytävlingar i Frövi och i nästa vecka är Justine Davenport här och håller kurs. I början av veckan ska jag fokusera på 2×2-slalom igen och förhoppningsvis kan jag få belönat en bra slalom på träningstävlingen på onsdag. Missy har också kommit igång med en del träning. Hon ska tävla på fredag på vår nya hemmaklubb Kumla. Träningen med henne har gått ganska bra, svagaste momentet är nog tyvärr apportering med dirigering, vårt paradnummer som bara totalt var förstört över en natt. Något konstigare har jag faktiskt inte varit med om i hundträningsväg, visst händer det att tidigare bra moment blir sämre, men det brukar inte vara speciellt svårt att få ordning på det. Dessutom brukar man ha en aning om varför momentet helt plötsligt faller ihop (tidigare fel kommer tillbaka, man har inte tränat på länge, hunden får en obehaglig upplevelse eller förstärkning för fel beteende), men det har jag inte alls nu. Det var perfekt ena dagen och dagen efter kunde hon bara hämta mittenapporten, ett problem som vi aldrig tidigare har haft. Resten av momenten känns ganska bra, trots att man alltid känner att man borde ha mer tid att träna på. Jag har anmält mig till en tävling till tre veckor senare och får se den här tävlingen lite som ett test.

Nu ska jag återgå till att packa upp kläder och fixa här hemma. Kurserna fyller förresten upp sig ganska snabbt, så om du vill ha en plats på någon av höstens kurser är det läge att anmäla sig nu!