Agilityträning – Bättre sent än aldrig

Igår vaknade jag och var riktigt deppig. Det snöade vilt, och planen som blev plogad i fredags (precis när jag åkte till Stockholm över helgen) snöade igen, redan innan jag hann använda den. Man är ju enormt trött på snö just nu. Visserligen blir det ljust och rent och jag har väl egentligen inget emot snön, så länge det kunde låta bli att komma mer hela tiden. Idag var det lite lättare att vakna – strålande sol! En sådan här dag får man verkligen vårkänslor. Ännu bättre blev det ju av att Thomas och våra två praktikanter fixade i ordning planen och bar ut lite agilityhinder.


Praktikanterna Frida och Josefine

Jag har inte fått till någon ordentlig agilityträning sedan innan lucia. I början av året var det så himla kallt, och sedan stängde de vårt ridhus på grund av all snö som låg på taket. Lite torrhandling och lite hoppteknik är allt vi har fått till i år. Inser att vi är betydligt sämre förberedda än många andra, som tycks ha lagt in högväxel i träningen så här mitt i vintern. Det är tävling i Linköping på lördag kväll, får mest se det som en utvärdering av vad som funkar och vad som inte funkar. Andra tävlingar inplanerade ganska snart är Rättvik nästa helg och Gåsahoppet i Skåne till påsk.

Idag fick vi tränat lite i alla fall, och jag prioriterade balansbommen, som vi inte har tränat sedan någon gång i höstas. Jag har tyckt att Shejpa har börjat slarva lite på raksträckor, vilket kanske inte är så konstigt, eftersom jag knappt har brytt mig om vad hon gör på raksträckor över balansbommen sedan jag lärde in den. Satte upp en Manners Minder (fjärrstyrd godbitutdelare) och lät henne springa mot den, för att få riktigt med fart och tryck över hindret. Det var inga problem, perfekta träffar hela vägen. Kanske är problemet att hon inte trycker på så bra som hon hade kunnat göra på tävling?

Imorgon har jag bokat AH-hallen, så då blir det lite mer agilityträning, på nya hinder. Efteråt vallar vi på nya djur. Perfekt, det behöver vi verkligen just nu! Squid har verkligen utvecklats i fårhagen och det börjar kännas realistiskt med vallhundsprov till försommaren. Men då måste vi ju ut och se till att hon kan vara lika klok på nya får och nya platser, som hon är här hemma.

Luktdiskriminering og lysten til å ”lykkes”

På mandag begynte jeg å lære Pogue å frysmarkere post it-lapper med min lukt med tanke på innlæring av neseprøven (vittringsapportering). Igår la jeg til ”luktfrie” lapper (håndtert med plasthanske). Tanken er å splitte opp øvelsen i to deler, først finne min lukt (og frysmarkere som en midlertidig meldingsform), og senere andre del, nemlig apporteringen. Det kan være bra å trene disse to delene hver for seg med hunder som er veldig glad i å gripe eller bære, så de først blir skikkelig gode på å finne rett pinne før de får lov til å ta pinnen. Her et kveldens økt:

Mens jeg holdt på med dette kom jeg på hvor lett det er å belønne halvbra utførelse (som feks 3. repetisjonen på filmen), fordi jeg selv så gjerne vil at hunden ”lykkes”. (Trolig var gulvet kontaminert av min lukt her, så Pogue ble litt forvirret. Derfor byttet jeg sted til neste repetisjon. Likevel hadde det nok vært lurt å ta bort hunden og begynne på nytt istedet for å la han fortsette etter en kort feilmarkering og deretter usystematisk søk.)
Tilbake til saken, ser man litt mer objektivt på treningen, så er det vel ikke å lykkes å belønne noe som ikke er bra? Det føles nok bra for både trener og hund der og da (for det er jo moro å belønne hunder!). Men i fortsettelsen så kan det være frustrerende å feile hunden eller å måtte gå tilbake for å fikse opp i slurv. Synd å si, men hunden presterer sjelden bedre enn vi har lært den og man får det man forsterker.
Så vi er nok både ”snillere” (mot oss selv og hunden) og mer effektive om vi er mer kresne på hva vi belønner (selv om det gjør litt vondt i hjertet og rykker i belønningsarmen;).

Torrhandling och slalominlärning

Idag har vi varit i AH-hallen i Karlskoga och tränat. Underbart att kunna träna inomhus ibland. Den här månaden fokuserar jag på två saker med Squid och Shejpa – torrhandling och hoppteknik. Framför allt blir det torrhandling, jag försöker få till 1-2 pass om dagen. Shejpa behöver verkligen en uppfräschning för att inte glida ut i sidled på cirklarna. Squid tycker att torrhandling är det häftigaste som finns (okej, efter vallning) och behöver lära sig att behärska sin entusiasm lite. Hon är väldigt duktig (men har gett mig ett fett blåmärke på ena låret när hon blev lite för entusiastisk). Den stora utmaningen just nu blir att få henne att släppa fort iväg på spikraka linjer när jag springer rakt fram, men att aldrig glida ut och iväg på cirklarna. Här är en liten video på Squid från dagens träningspass i hallen:

Vi har också kört några få pass med 2×2-slalom den senaste månaden. Idag i hallen passade jag på att köra 2 x 3 minuter och så här såg det ut:

Bakombytesgrunder

Squid har återhämtat sig bra efter magdramatiken tidigare i veckan. Hon kom hem mitt på dagen i onsdags och var pigg och glad, men väldigt hungrig och törstig. Vi köpte med oss torrfoder (sådant där dyrt specialfoder som ska vara bra för magen) som hon ska få i många små portioner, utan att äta för mycket på en gång. Det blir ungefär en deciliter varannan timma under dagen, och det ger ju många möjligheter till lugn inomhusträning. Planen för veckan var stadga, så det får vi jobbat en hel del med. Vi har också jobbat en del med förkunskaper för bakombyten, genom bakombyten på sittande hund. Det är inte speciellt svårt att lära hunden att vrida huvudet när man går bakom ryggen på dem, svårigheten ligger i att få signalkontroll. För när hunden börjar förstå leken, är det lätt att de vrider huvudet bort från föraren innan bakombytet. Det enda som ska signalera ett bakombyte är att jag korsar hundens linje, inte att jag kommer nära, viftar med armarna eller något annat. Att träna med sittande hund är perfekt inomhusträning och kan, som ni ser, gärna göras framför tv:n.

MyDog 2010

Jag sitter på tåget på väg hem från Göteborg, där Shejpa och jag har tävlat agility på My Dog. Det har varit en rolig och välorganiserad tävling och jag gillade verkligen banorna som kändes utmanande på ett bra sätt. För Shejpa var det ett jättelyft att få tävla på en bättre matta, hon kunde ta i och tycke att det var kul. Tyvärr blev det inga jättebra resultat för oss, tre diskningar och ett fel med en vägran. Men jag är mycket mer nöjd efter den här helgen än vad jag var efter våra fyra nollade lopp i Kista, hellre fort och fel än sakta men säkert.

Första loppet på lördagen var en hoppklass som var knepigare än vad den såg ut. Shejpa halkade mellan hinder 1-2 och rev nummer två. Då tappade jag fokus och vi diskade oss senare i banan. Jag var väldigt arg på mig själv för att jag safeade slalomingången istället för att satsa på den bästa lösningen, när vi ändå redan hade fel. Dessutom så var det nog min försiktighet som orsakade disken, för jag kom för långt efter efter slalom. Agilityklassen kändes jättelång och man fick verkligen anstränga sig för att banan skulle sätta sig i autopiloten innan man gick in. Samma tunnel tre gånger är som upplagt för problem. För vår del började dock problemen tidigare, Shejpa ignorerade en threadle och tog fel tunnelingång. Jag är väldigt nöjd med hur jag laddade upp och genomförde banan, speciellt med spurten på slutet, som jag faktiskt inte hade trott att jag skulle hinna.

På söndagen började vi med agilityklass. Shejpa klarade en slalomingång jag trodde att vi skulle ha svårt för och vi hade bra flyt fram tills a-hindret, som hon sprang förbi och diskade sig genom att ta nästa hopp. Så här i efterhand så inser jag ju att det var mitt fel helt och hållet. Jag hade inte trott att hon skulle vara så duktig på att läsa mina axlar, men hon hade ju helt rätt! Om jag skulle göra om banan hade jag gjort ett bakombyte på a-hindret istället, för att slippa stå och vänta vid a-hindret efter framförbytet. Jag hade för bråttom mot serpentinposition vid nästa hopp efter framförbytet, och drog på så sätt henne av a-hindret. Hoppklassen gick bra, men vi fick en snurr innan slalom, som gav en vägran. Jag förstår att vi fick vägran, men det kändes lite surt att nästan hälften av startfältet gjorde liknande snurrar utan att få vägran. Vår tid hade nämnligen räckt till en andraplats efter Martina och Troya och därmed cert och championat… Jag hade kunnat safea slalomingången igen, men jag bestämde mig för att sluta med sådant och välja de bästa handlingsvalen istället. Vi får helt enkelt träna mer slalom.

Att vi inte lyckades fullt ut den här helgen var lättare att skita i när det gick bra för våra vänner. Barbro och Alize vann hoppklassen på lördagen och Martina med Troya tog hand om båda förstaplatserna på söndagen. Grattis!

Här är en liten film från söndagen:

Aktiv start på det nya året

Det nya året har börjat ganska aktivt. I helgen var Squids uppfödare Mikaela här, tillsammans med våra vänner Anna och Krille. De hade med fem border collies  (varav fyra släktingar till Squid) som var sugna på lite vallning. Vi lastade fåren på transport och körde till ridhuset där vi tränade några timmar i kylan både på lördag och söndag. Fåren var väldigt coola och vi tog bort några lite surare tackor och fick en kanongrupp att träna på. Vår lilla bagge är himla snäll och lugn, så han fick vara med. Squid och jag fick massor av bra tips och bra träning. Nu vill jag bara ha vår, så att vi kan träna utomhus också. Just nu är det lite för mycket snö i träningshagen.

Tyvärr gick vår lilla bil sönder på väg hem från ridhuset i lördags. Lite dålig timing, eftersom den stora bilen inte startar heller… Så att ta sig till agilitytävlingarna i Kistamässan var inte det lättaste. Som tur var skulle ju våra gäster österut, så jag och Shejpa kunde lifta med Mikaela till Hölö och sedan få skjuts till Liljeholmen på måndag morgon. Därifrån tog vi tunnelbana och pendeltåg ut till Kista. Resultatmässigt var det inte vår bästa helg. Shejpa halkade mycket på mattan och kändes okoncentrerad i vissa lopp. När jag väl fick till en bra uppvärmning och fick fart på henne, så kändes det som att hon blev straffad för det, genom att hon halkade i svängarna. Vi nollade alla fyra loppen, men placerade oss bara hyfsat i agilityklassen på måndagen, där det blev en 3:e-plats. Bäst med tävlingen var alla snälla människor som gjorde att vi klarade oss utan bil. Tack Mikaela, Cecilia, Håkan, Mija och Barbro! Vad skulle man göra utan vänner? Vi kom hem utan problem, men vi har fortfarande ingen fungerande bil hemma. Thomas har spänt Pax och Pi framför en spark när han har haft ärenden att göra i Fjugesta, men det blir lite svårt att ta sig till Göteborg på det sättet. Så vi får se om vi kommer oss till MyDog i helgen eller inte, förhoppningsvis gör vi det, det mesta brukar ju ordna sig.

Gregkurs och Stora Stockholm

Då var jag hemma igen efter en dryg vecka på resande fot. Förra helgen höll jag kurs i Bromölla. En dag med shaping och en dag med slalom och kontaktfält. Det var riktigt roliga kurser med entusiastiska, frågvisa kursdeltagare. På söndagen fick Squid sitt allra första slalompass när vi demonstrerade 2×2-metoden. Det blev väldigt uppenbart hur mycket man vinner på bra grunder. Squid kom längre på tre minuter än vad kursdeltagarna gjorde på hela dagen. Lekintresse, shapingvana, lite one jump-övningar och springa-rakt-fram-mot-ingenting visade sig vara förkunskaper som gjorde slalominlärningen busenkel. Nu har vi fortfarande bara gjort det där enda passet, men jag är sugen på att sätta igång på riktigt snart.

Efter Bromölla åkte jag till Malmö för kurs med Greg Derrett. På måndagskvällen var det föredrag, på tisdagen dubbelboxkurs och på onsdag och torsdag var det en mer avancerad kurs. Jag hade egentligen planerat att köra Squid under dubbelboxkursen, men bestämde mig för att låta Shejpa springa istället. Det kändes vettigare att kunna koncentrera sig mer på handling och mindre på hundträning. Shejpa gjorde ett bra jobb under alla tre dagarna och jag var nöjd med valet att låta Squid mogna och träna mer innan hon får vara med på handlingskurs. Squid fick komma ut när vi hade paus och träna cirkelarbete i ridhuset.

På dubbelboxkursen blev det naturligtvis mest dubbelbox. Vi tittade också på en del förkunskaper för bakombyten (sittande bakombyte och cirkelarbete på insidan) och avslutade dagen med att utvärdera hundarnas kontaktfältskunskaper. På onsdagen körde vi kombinationer med hopp och tunnlar. Torsdagen började med lite mer bakombytesövningar (på hinder den här gången) och avslutades med två banor, en från European Open och en från VM. För vår del blev det lite dumt att avsluta tre dagar med banor. Shejpa var inte riktigt lika galen som hon kan vara på tävling om hon är laddad, så det var inga problem att få henne runt. Tiden går alldeles för snabbt när man har roligt och jag hoppas att det inte tar ett helt år innan vi får träna för Greg igen. Jag fick ut massor av kursen och framför allt är jag full av idéer på vad jag behöver träna på med båda hundarna. Just nu känner jag bara för att träna agility.

Från Malmö åkte vi direkt till Stockholm där vi var anmälda till agilitytävling på lördagen. Jag hade laddat för den här tävlingen, men tyvärr visade det sig att tre dagar på kurs och en hel vecka hemifrån inte var den bästa uppladdningen för Shejpa. Kanske blev hon också tröttare än vad jag trodde av att ligga i bur i mässhallen utan att ha mig inom synhåll. I hoppklassen gick det rätt så hyfsat, men vi diskade oss på slalomingången. Jag visste att vi hade tränat precis den slalomingång som det var, så jag bestämde mig för att köra för fullt och hoppas att hon skulle fixa det. Det gjorde hon inte, hon flög in i en tunnel istället. Jag vet att slalom är vårt svagaste hinder och nu ska vi fixa det inför nästa säsong.

Många timmar senare var det dags för agilityklassen. Nu var Shejpa jättetrött och satsade på charm istället för agility. Redan i starten försökte hon hälsa på hinderfixarna, men jag lyckades kalla henne till mig. Sedan gick hon runt ett hinder, återigen för att hon tänkte på hinderfixaren. Vi kom vidare med en vägran och när jag skulle skicka henne in i en runt tunnel, så sprang hon fram och hälsade på en funtionär som satt på en stol bredvid tunneln. Vägran igen. Sedan var hon helt bortkopplad i slalom, så vi struntade i den och diskade oss där. Hon hann springa fram till hinderfixaren vid tunneln en gång till innan vi sprang i mål. Ingen jättekul avslutning på tävlingsåret, men det var bara att skratta åt henne. Vi var båda trötta efter veckan och det blev en viktig lärdom om vad hon inte orkar med. Det var kul att se att flera andra som var med på kursen i veckan hade hundar som var fräschare och lyckades bra i Stockholm. Mija med Rasken visade storform och tog SM-pinnar i båda klasserna. Mette med Tux kom fyra i hoppklassen på lördagen och gjorde sedan en väldigt fin insats på Nordiska dagen efter, bästa svenska largehund på både NoM och VM! Barbro och Alize kom trea i agilityklassen och Helene med Daisy kom 10:a i agilityklassen. Hoppas att jag inte har glömt någon nu. Vi ska vila upp oss och försöka vara piggare till Kista och My Dog i början av januari.

Agilityträning

Här har kylan slagit till och det är härligt att slippa tvätta och torka hundar (läs: Squid, som har lite mer päls än resten och dessutom kravlar runt i fårhagen en hel del) varje gång man har varit ute. I två dagar hade vi dessutom solsken och på kvällarna lyser fullmånen upp promenaderna. Här hemma har vi börjat julpynta lite och njuter av värmen från brasan. Träningsmässigt försöker vi förbereda oss inför kurs med Greg Derrett nästa vecka. För Shejpas del blir det också förberedelser inför agilitytävlingarna på Stora Stockholm ett par dagar efter Greg-kursen. Squid och jag vallar en hel del och det går framåt, vi har också ägnat oss åt lite luktdiskriminering och fjärrdirigering inomhos på kvällarna.

Unghundarna Pogue och Squid är alltså anmälda till sin första agilitykurs och vi känner oss väl i ärlighetens namn inte helt välförberedda. I ridhuset har vi jobbat med lite dubbelbox-övningar, varvat med fartcirklar och hoppteknik. Squid har gjort några dubbelbox-övningar på largehöjd, men hoppar mest på medium. Hon känns fortfarande inte helt säker på höga höjder, tar gärna i lite i överkant och svävar över. Efter Greg-kursen blir det lite paus med handlingen och mer fokus på hoppteknik, kontaktfält och slalominlärning. Vi har bjudit in Vappu Alatalo i februari och det ska bli kul att få lite feedback på hopptekniken igen.

Med Shejpa har jag kört två banor av Mia Laamanen som dömer hoppklassen i Stockholm den 12 december. Förra veckan kändes Shejpa väldigt okoncentrerad och flamsig, det blev konstiga fel och jag var inte alls nöjd. Igår satte vi upp en ny bana och nu kändes Shejpa mycket bättre. Slalom är fortfarande vårt svagaste hinder tror jag och Mia Laamanen älskar utmanande slalomingångar. En annan sak som var lite dålig igår var reaktionen på armbyten. Så idag när vi tränade i ridhuset satte jag upp kombinationen nedan för att kunna träna på båda sakerna. Körde mycket svåra slalomingångar med bakombyte och övningar där vi växlade mellan diagonala framförbyten och framförbyten där jag tog henne direkt tillbaka. Hon var faktiskt grymt duktig på dagens träning och det är härligt att känna att träning hjälper.

Kombination 2009-12-03

Imorgon åker jag ner till Skåne för att hålla en helgkurs i Bromölla, innan färden går vidare till Malmö och Greg-kursen som jag har längtat efter i ett helt år.

Running Contacts med Shejpa och Squid

När det blir mörkt så här dags och man har svårt att komma till skott, är det bra att man har elljus i trädgården så att man kan träna agility klockan 22.30 om man har lust med det. Ikväll fokuserade jag på balansbommar. Jag tränar sällan det med Shejpa, för hon är ganska klockren, men efter flera tävlingar kan det ju vara bra att kolla så att det fortfarande funkar riktigt bra. På tävling är det väldigt sällan vi får några utmaningar när det handlar om våra running contacts, vilket är lite synd, för det hade varit kul att visa hur bra hon svänger samtidigt som jag kan göra vad som helst. Det enda vi fortfarande inte har tagit tag i är ett verbalt kommando för sväng bort från mig. Shejpa är ju inte direkt bäst i världen på det där med kommandon och även om jag har lärt in en vänstersnurr, så har jag inte signalkontroll på den än. Det borde bli ett vinterprojekt! Dagens träningspass gick verkligen jättebra. Full fart och lätt att svänga tight hur som helst. Synd att det inte finns VM i balansbommar…

Squids running contacts har som sagt lossnat. Vi tränade lite då och då under början av hösten, men det verkade inte som att polletten trillade ner. Sedan tog vi en längre paus och när vi testade igen för några veckor sedan så var hon plötsligt jätteduktig. Snacka om latent inlärning! Vi kunde ganska snabbt höja plankan från att ha legat i en nedförsbacke på gräset, till den låga balansbommen (sågbockar). Det var inga problem och det häftiga är att hon, till skillnad från de andra hundarna jag har tränat, inte verkar bry sig om ifall det står hinder på sidorna eller om man ber henne att svänga. Kanske beror i alla fall det första på att jag har kastat belöning hela tiden, istället för att skicka till utlagd belöning. Idag provade jag balansbommen på full höjd, eftersom jag ville träna Shejpa på den. Det var inga problem alls, kanske något fler fel än vad hon har haft på den låga, men inga direkta hopp, det verkar snarare som att hon försöker komma på hur man ska placera tassarna i den här vinkeln. Ibland sätter hon baktassarna i marken precis första centimetern efter hindret, istället för att skjuta ifrån på kontaktfältet. Jag testade också lite svängar när jag sprang diagonalt ut i sidled, och det gick faktiskt bra.