MH, A3 och andra hundaktiviteter

Det var en intensiv helg för mig och mina hundar. Jag och Shejpa åkte till Upplands-Väsby för första helgen på A3-utbildningen och Squid gjorde MH, vallade och tränade sök ihop med husse.  Jag vet inte riktigt i vilken ordning vi ska ta det, men vi kan ju börja med Squids MH, som hon gjorde på Hammarö BK i lördags. Vi hoppas ju på att komma ut och tävla sök någon gång, och då är det bra att ha MH gjort. Det gick i alla fall fint, bra socialt, bra lek (hon sprang till och med iväg och grep lilla jaktbytet båda gångerna, det hade jag gissat att hon inte skulle gripa), direkt ut till avståndsleken och fin lek där ute. Hon fick 2:or (”liten båge eller tempoväxling vid någon av passagerna) på ”kvarstående rädsla” på både dumpe och skramlet, men det var så små reaktioner som husse inte såg alls. Stora överraskningen var väl spökena. Där blev hon arg och var ganska modig. Hon höll sig framför husse hela tiden, kontrollerade båda spökena och hotade en del. 😀 Sen blev hon väldigt glad när hon kom på att de var människor till slut. Leken var lika bra på slutet som i början och skotten stod vi över (inte för att hon är skotträdd, utan för att det känns som en onödig risk att ta).

Efter MH åkte husse och Iddisen hem och träffade Anna och Krille med hundar för vallning. De tog ut de kvicka fåren i den stora kohagen och tränade hämt. Squid hade skött sig bra och igår när jag testade lite hämt i lilla hagen var de mycket bättre, så någonting måste de ha gjort rätt 🙂 På söndagen fick Squid också vara med på sökträning och göra lite hitta-övningar (hon har inte tränat sök på väldigt länge nu). Skönt att komma hem till en trött och välaktiverad hund när man bara har haft med sig den ena på kurs.

Under tiden var Shejpa och jag alltså på agilityinstruktörsutbildning. Lärare är Anita Axelsson, Ninnie Lindvall och Camilla Brundin. Vi är nio deltagare och alla håller hög nivå och det var en väldigt bra stämning i gruppen. Vi fick oväntat börja med att köra en bana tävlingsmässigt. Den filmades och skulle sedan analyseras av gruppen. Det var Shejpas utomhuspremiär för året. Loppet gick ganska bra, men hon hade en gång där hon bara ville nosa iväg lite och direkt efter det gick hon ut i nästa sista porten i slalom. Egentligen var jag väldigt nöjd, för loppet avslöjade våra svagheter (fokus, slalom, driva igenom hela svängar) och den grupp som analyserade kom fram till samma saker som jag själv har gjort tidigare. Svagheterna ifrån det här loppet låg också till grund för söndagens träning (där en annan i gruppen var min instruktör) och för de projekt som vi ska jobba på inför nästa träff, i oktober. Vi skulle välja två projekt och mina projekt är slalom (att aldrig gå ur slalom) och verbala höger/vänster in i tunnel efter balansbommen. Det ska bli spännande att jobba med. Det ena projektet är någonting som verkligen inte funkar på tävling just nu, och det andra är någonting vi behöver, men som jag har svårt att komma mig för att jobba med, eftersom det så sällan behövs på tävling… Tack alla för en trevlig helg! Synd att det är så lång tid till oktober…

Vårträning

Tänk att våren äntligen är här på riktigt. Man tvivlar liksom varje år när snön aldrig tycks försvinna. Nu är det i alla fall ingen tvekan om att våren är här: Snön är nästan borta över allt, det blir för varmt med tröja på när man tränar mitt på dagen, det börjar dyka upp blommor i trädgården och det går att vara ute och träna tills klockan nästan är 21. I det här vädret får man verkligen lust att träna. För tredje kvällen i rad åkte vi till en klubb och tränade, vad härligt det är att träffa lite folk och få lite störningar i träningen. Samtidigt tycker jag att det är lite svårare att hålla en hög kvalitet på träningen nu när utomhussäsongen har börjat, jag måste verkligen ta tag i det där och planera innan, så att jag inte faller i fällorna. Det är så lätt att bara ta hunden ur bilen, gå ut på planen och ”träna lite”. Speciellt nu när jag har börjat träna lydnad igen. Fortsättningsvis ska jag vara noga med att träna lika strukturerat utomhus på klubben, som jag har varit under inomhusträningen de senaste månaderna.

I tisdags var vi på Örebro Hundsällskap BK. Squid fick börja med ett slalompass, det första på gräs! Ny plats, nytt slalom och nytt underlag. Inga problem alls med fyra pinnar, så jag improviserade lite och lade till fyra till efter ett par meter. Och när inte det heller var något problem, satte jag ihop sektionerna till ett åtta-pinnars-slalom. Sedan körde vi igenom alla moment i lydnadsklass I med kommendering. Squid var väldigt duktig och gjorde inga större missar. Det blir framför allt tävlingsträning i olika former som gäller inför debuten.

Igår kväll åkte vi till Kumla BK. Där var det en del liv och rörelse och hundarna fick välbehövlig störningsträning. Shejpa fick köra cirkelarbete och lek och var väldigt taggad efter några tråkiga dagar. För Squids del blev det lite väl mycket störning när vi la en plats med främmande hundar. Det var inget problem med nya hundar, men däremot blev det för svårt när de körde agility bakom ryggen på henne. Hon låg kvar, men började pipa och skruva på sig. Vi tränade också lite fotgående med störning och det gick bra. När det blev lite lugnare körde vi slalom igen. Hon fixar åtta pinnar bra, men behöver få lite mer flyt på tekniken. Thomas har filmat passen, det blev inte jättebra film, men lite kan ni nog se i alla fall:

Jen har kommit in i flocken som om det var världens mest naturliga sak. Hon är mild och vänlig och alla hundarna accepterar henne. Hon har fått följa med och miljöträna på olika platser, och det märks att hon inte har sett så mycket tidigare i livet. Hon verkar i grunden social, vänlig och orädd (har aldrig haft en hund med sådan icke-respekt för kompostgaller, till exempel), men behöver komma ut och se mer för att bli riktigt trygg. Både Jen och Squid har fått valla en del, och jag har nog bestämt mig för att det blir ytterligare en debut i maj – tänkte anmäla Squid till vallhundsprov. Spännande och väldigt nervöst!

Mästare!

Jag har varit lite dålig på att blogga de senaste dagarna. Förkylningen i kombination med mycket att göra har tagit all energi. Vi kom till slut iväg till AgIF’s Nationella Agilitymästerskap i Vårgårda, tack vare snälla vänner och bekanta (vad hade man gjort utan Facebook?) som skjutsade, ställde upp med boende och passade fåren. Jag var lite förkylningsdimmig, speciellt på morgonen, så det passade mig bra att kvalet mest bara handlade om säkerhet. Vi satte en säker nolla i hopploppet och gick säkert runt, men fick fem fel (kontaktfält), i agilityloppet. Det placerade oss på en tredje plats i kvalet och vi var bland de 10 som gick till final. I finalen var vi båda rätt trötta, men klarade oss nollade runt banan. Vi ledde efter det loppet och med två hundar kvar som skulle gå blev det lite spännande. Rose-Marie och Mascot, som låg tvåa efter kvalet, diskade sig i början av banan. Sista hund ut var en häftig dvärgschnauzer som gjorde ett jättefint lopp, men med ett kontaktfältsfel hamnade de efter oss i resultatlistan. Vi vann alltså ”Ras-SM” i medium och fick massor av fina priser. Mija med Råttan kom tvåa i large, vi måste ha varit duktiga på vårt lilla ”träningsläger” tidigare i veckan, med tanke på resultaten. Det var en väldigt trevlig tävling i en fantastiskt fin hall. Tack till arrangörerna och grattis till alla andra som gjorde bra resultat i lördags!

Igår kom Anna och Krille hit med sina fem border collies och vallade hela dagen. Jag fick bra tips av Anna och fick tillbaka vallningsmotivationen. Det var också väldigt kul att se valparna, Race och Flynn, valla lite. På kvällen kom äntligen Thomas hem från Norge och med sig hade han Jen, border collien som kom från England i torsdags. Hon är väldigt mild och snäll, men lite ovan vid vanligt familjeliv och att vara inomhus (trots det föredrar hon att kissa inomhus, ute har hon liksom inte riktigt tid). Vi kunde inte låta bli att släppa henne lite på fåren och hon var tänd och entusiastisk. Här finns en liten film. Det ska bli spännande att se vad det blir av henne, jag tror inte riktigt att hon har visat sitt rätta jag ännu.

Idag har det varit riktigt härligt vårväder och vi har ägnat större delen av dagen i fårhagen (i t-shirt!). Vi har några stora kohagar som vi kan använda till vallningsträning och idag blev premiären där ihop med Magnus och Gert som kom på besök. Jag började dagen med ett lydnadspass, men kände mig verkligen inte inspirerad. På kvällen åkte vi till klubben för lite lydnadsträning innan medlemsmötet och då kom inspirationen tillbaka. Jag körde igenom de flesta klass I-momenten med Squid och insåg att vi kan det mesta riktigt bra. När jag kom hem anmälde jag oss till klass I i maj, så nu finns det ingen återvändo. Dags att börja träna lydnad igen!

Bra och dåligt

Vi har haft två jättebra dagar med agilityträning ihop med Mija och kelpies. Igår var vi i ridhuset i några timmar och idag åkte vi till AH-hallen i Karlskoga för mer träning. Igår fick Shejpa ett pass med att stanna kvar i slalom och Squid fick träna två pass med running contacts och ett pass med slalom. Idag körde Shejpa en kombination tävlingsmässigt och sedan tränade vi gungan. Squid fick precis som igår ett pass med slalom och två med running contacts. Idag fick jag också äntligen svar på min dispensansökan och klartecken att gå SBK:s A3-utbildning (agilityinstruktör steg 3, första steget på lärarutbildningen) som börjar nästa helg. Det ska bli väldigt spännande! Thomas är fortfarande i Norge, han har hållt tränarutbildning i två dagar och åker nu vidare mot fjällen och jaktprov med Pi. Idag hämtade han också nya border collien Jen på Gardermoen. Det ska bli så kul att få träffa henne efter helgen.

Det var de goda nyheterna. Resten här hemma är ganska tungt just nu, jag borde inte klaga, men jag behöver skriva av mig lite. Bilen startade inte i tisdags, så jag har varit utan bil hela veckan. Jag hade väldig tur som fick besök av Mija med bil i två dagar. Det gör det ju också lite krångligt att ta sig till AgIFs Ras-SM på lördag. Dessutom har jag varken boende eller någon som kan se till fåren, så det är verkligen frågan om jag kommer iväg. Det hade varit så roligt att få vara med! Dessutom har jag börjat bli sjuk och har ont i halsen och huvudet. Fåren ska ha mat två gånger om dagen och jag får så ont i armarna av det att jag ikväll inte kunde hålla en telefon eller skriva på datorn på en timma efteråt. Jag hoppas att det hänger ihop med att jag är sjuk och att jag inte är så jäkla klen att jag inte klarar av lite enkelt gårdsarbete (även om det finns risk för det…).

Så, nu har jag klagat nog! Här kommer två videos från idag, en på slalomträningen (körde ett pass igår som inte är filmat, förrutom det så följer det här passet på förra videon) och en på lite kontaktfält på full höjd.

Squids Running Contacts

Jag har börjat träna Squids running contacts igen, efter en längre paus under vintern. Efter att ha analyserat en del video, kan jag konstatera att hon har valt en annan teknik än Shejpa och Missy. De äldre hundarna har valt att skjuta ifrån med baktassarna längst ner på kontaktfältet. Squid å andra sidan, väljer att sätta en framtass mitt på kontaktfältet och sedan skjuta ifrån med baktassarna i marken. Det är väldigt svårt att se skillnaden medan man tränar, det är inte lätt att se om baktassarna är på kontaktfältet eller precis nedanför. På ett sätt tycker jag att hunden ska få välja den teknik som hon är mest bekväm med. Å andra sidan föredrar jag nog den andra tekniken, den känns både snabbare och säkrare. Men eftersom jag uppenbarligen har stora problem med att se skillnaden när jag tränar (jag trodde att alla repetitioner på filmen var så som jag ville ha dem när jag tränade…) så ser jag praktiska problem med att ändra tekniken. Och samtidigt vet jag inte ens om jag vill det… Här måste tänkas! Jag och Mija ska till AH-hallen och träna idag, ska försöka filma ett pass där också och se om jag blir klokare…

Gåsahoppet

Påsken har jag tillbringat i Skåne, närmare bestämt i Skurup, där det anordnades agilitytävlingar i fina Nils Holgersson-hallen. Det blev långa dagar och man blev helt slut av alla ljud och intryck, men gud vad kul det är att tävla! Speciellt när man får 3-4 lopp om dagen (de anordnade en öppenklass på fredagen och två på lördagen, i tillägg till officiell hoppklass och agilityklass). Jag är riktigt nöjd med tävlingarna. Framför allt är jag glad över att jag till stor del lyckades göra mig av med tävlingsjävulen och istället fokuserade på att se loppen som en utvärdering av vad vi kan och vad vi behöver bli bättre på. Om man alltid safear på tävling för att sätta nollan, är risken att man glömmer bort vart man är på väg och att man aldrig blir riktigt nöjd ändå. Den här gången blev det fem diskade lopp av sju, men jag är så otroligt mycket med nöjd med dem än med många av nollorna vi har satt tidigare. I tre av loppen tog jag dessutom mod till mig och belönade med lek på banan (två gånger efter slalom, en gång efter gungbrädan). Shejpa hade bra engagemang och helt okej fart i alla lopp, fast i en del var hon snabbare än i andra. Det är svårt att vara mentalt förberedd på olika scenarier, eftersom jag aldrig riktigt vet hur fort det kommer att gå. Jag gjorde precis samma miss i fredags som jag gjorde i Rättvik i november – Shejpa var snabbare än vanligt och jag var inte så effektiv som jag borde vara och missade en serpentin. Precis som den gången blev det en dålig placering på ett nollat lopp, trots att hon sprang snabbt…

Trots att jag mest fokuserade på att träna inför kommande tävlingar, var det skönt att få till i alla fall ett bra resultat. I lördagens agilityklass gjorde vi en stabil nolla och kom 2:a av 71 efter en dansk landslagssheltie. I helgen är jag speciellt nöjd med att slalomingångarna verkar komma sig. Hon satte 6/7 ingångar, trots att jag medvetet utmanade och valde handlingsval som jag tidigare inte har vågat på tävling. Sist ingången missade hon, men det känns som att det mest var mitt fel. Däremot gick hon ut ur slalom för tidigt två gånger (även det när jag utmanade och gjorde precis som jag hade gjort om det var träning, istället för att springa med som de flesta andra). Det måste vi verkligen träna på! På träning känns det som att jag kan göra vad som helst när hon är i slalom, men uppenbarligen inte på tävling. Jag är också glad över att hennes gungbrädor blev bättre och bättre, den sista var näst intill perfekt. Där har vi mycket jobb kvar att göra, men det är skönt att se att det går åt rätt håll, precis som med slalomträningen.

Vikten av pauser

Sista dagen i Halmstad, snart rullar jag, hundarna och den buckliga bilen utan bakruta ner mot Skåne. Igår hade jag föreläsning för ett trevligt gäng på kvällen. Temat var shaping och jag pratade bland annat om vikten av pauser. Jag berättade bland annat att pauserna hjälper oss att utvärdera träningen ofta, och att jag även tycker att hunden verkar ”lära sig” under pausen. Ofta är hunden mycket bättre när den kommer ut igen efter en paus, än vad den var när man avslutade förra passet. Jag tänker fortsätta att lägga ut klipp från vår slalomträning, för dagens två pass kunde inte illustrera den här poängen tydligare. Idag bestämde jag mig för att för första gången lägga till hopphinder och tunnel innan fyra pinnars slalom. Jag använde en slalomsektion som fanns i ridhuset, så att pinnarna satt fast hela vägen och inte kunde flytta sig. Första passet började lite dumt, med att Squid blev lite skrämd och upprörd av ett annat ekipage. Det kanske bidrog till att det verkade som att alla hennes kunskaper var som bortblåsta. Vi fick en massa konstiga fel!

Jag lyckades också göra ett klassiskt fel, som de flesta av oss gör om vi inte tänker efter. Om allt går bra i träningen, är det jättelätt att vara en bra tränare. Man tar lekpauser ofta och håller träningspassen korta. När det däremot kör ihop sig behöver man verkligen leka mycket för att hålla hundens attityd på topp, och ta paus tidigare, så att man kan utvärdera träningen och göra nödvändiga förändringar. Tyvärr funkar i alla fall inte jag så automatiskt. Om det kör ihop sig vill jag gärna träna lite till och ytterligare lite till, för att liksom få till det till slut. Det här är en tendens jag ofta ser hos mina elever också. Alltså blev mitt första pass lite för långt. Jag fick till hela 26 repetitioner, där jag normalt ligger runt 15… När vi var klara med 5-minuterspasset satte jag undan Squid, tittade på filmen och antecknade mina reflektioner. Till nästa pass bestämde jag mig för att sätta på en timer på 3 minuter och att köra ingångar från klockan 3 utan hinder innan, för att se till att hon inte fick två svårigheter på en gång.

När jag tog ut henne igen, började jag lite enkelt, men insåg snabbt att det nu var en helt annan hund jag jobbade med. Hon fick 11 försök på alla möjliga vinklar och ingångar, och klarade 10 av dem perfekt. Vilken skillnad! Jag hoppas att ni kan dra lärdom av det här och tänka över hur långa pass ni kör och prioritera pauserna i träningen. Här kommer filmen:

Träning i Halmstad

Nu är jag utanför Halmstad och håller kurs och har det så lyxigt! Trevliga kursdeltagare, omtänksamma arrangörer och fantastiska träningsmöjligheter. Och inga tidiga morgnar. Igår höll jag tre timmars kvällskurs i agilityhandling, idag har jag tre timmars tävlingslydnad med start om tjugo minuter och sedan ett föredrag om shaping ikväll. På gården här finns ett ridhus med fint gummiunderlag och fullt av agilityhinder! Igår fick jag till två korta slalompass med Squid i ny miljö. Under första passet verkade hon lite förvirrad, kanske av den nya miljön och av att det var lite liv och rörelse runt omkring. Under andra passet var hon betydligt säkrare. Hon fick också visa lite torrhandling under kursen och Shejpa visade one jump-övningar och bakombyten. Vi bor i en mysig lägenhet över stallet och passar på att träna i ridhuset på lediga tider.

Idag fick Squid ett hoppteknikpass på nya hinder och nytt underlag. Hon hoppade riktigt fint och jag provade en oxer på 65 centimeter för första gången. Inga problem! Det känns som att hon hanterar höjd mycket bättre nu och att hon anpassar höjden till bommen när jag sedan sänker den. Nu ska vi jobba vidare med att få henne att läsa avstånd bättre och lära henne att anpassa sin steglängd för att få så effektiva hopp som möjligt. Sedan körde vi ett slalompass med fyra raka pinnar som jag var nöjd med. 75% lyckanden och aldrig mer än ett fel i rad (hon bytte alltså direkt strategi om hon inte fick belöning). Hon hanterar min fart bättre, även om det fortfarande behöver bli bättre, och hon fixar alla typer av ingångar bra. Bakombyten såg inte heller ut som något problem, däremot kan hon ha lite svårt om jag skickar henne från min högersida in i ingångar från klockan tre. Vi avslutade med ett pass där jag för första gången introducerade däcket. Jag shejpade henne igenom och fick bra flyt på hopp igenom lågt (och ganska litet) däck på några få minuter. Nästa steg blir att lägga in däcket i hoppteknikövningar. Shejpa fick korta pass med cirkelarbete mellan Squids pass. Jag är inte riktigt nöjd med hur hon jobbar där när jag jämför med hur duktig Squid är, så vi har jobb att göra!

Här kommer ett klipp ifrån dagens slalompass. Nu när jag har börjat visa er träningen på film, är det kul att visa fortsättningen också. Den här gången har jag inte orkat lägga på musik, så stäng av ljudet om ni inte vill höra Shejpas bakgrundssång…

Fortsättning på slalomträningen

I förra veckan upplevde jag som sagt att vi körde fast lite i slalomträningen och att träningen inte gick framåt på det sätt jag hade önskat. Filmer och träningslogg bekräftade känslan. Det är viktigt att ha kontroll över framgången i träningspassen, så att man direkt kan ändra sin träning om någonting inte går som det borde. Jag gav Squid ledigt över helgen och funderade på hur jag skulle ändra planen. Jag visste att jag inte ville göra ingångsvinkeln enklare, eftersom vi i så fall hade tränat på något vi inte hade problem med, istället för på svårigheten. Lyckandeprocenten i träningspassen hade naturligtvis gått upp, men träningen hade ju knappast gått speciellt mycket framåt. Hon hade fortfarande inte förstått hur man hanterar ingångar från 10-11 med raka pinnar. Istället bestämde jag mig för att behålla den svårigheten (med undantag för en repetition där jag testade att hon fortfarande kom ihåg hur man gjorde från andra hållet), men plocka bort alla andra svårigheter för henne. Jag gick tillbaka till en port och höll den öppen till att börja med, för att kunna utröna när problemet uppstår. När det inte var problem med en öppen port, stängde jag den gradvis, fick något fel, men väldigt snart bara rätt. Sedan lade jag till en öppen andra port, medan den första porten var rak. Jag ville inte att hon skulle behöva krångla med andra porten ifall det skulle visa sig att hon fick problem med den första när det blev flera pinnar. När även det gick bra, stängde jag gradvis den andra porten, tills alla fyra pinnarna stod på en rak linje. Då klarade hon med lätthet en ingång från klockan 11 på långt avstånd. I de två sista repetitionerna testar jag en enklare ingång, men med mer rörelse från mig. Då fick hon problem en gång och det kommer vara nästa sak jag prioriterar i slalomträningen – att hon ska klara fyra raka pinnar oavsett i vilken fart jag springer.

Film från dagen kommer här. Vi tränade i totalt 4 minuter, fördelat på två pass. Alla repetitioner förutom den allra första (rakt på en öppen port) är med här och det enda jag har klippt bort är lek. Tänk vad mycket man kan göra på fyra minuter: