Jag kom av mig lite med bloggandet efter fredagens händelser i Norge. Vi var på väg hem från tävlingarna i Ulricehamn när vi hörde om bomben i Oslo på radion. Under helgen har vi haft besök av familj och vänner, samtidigt som Fly och jag tävlade vallning i Pålsboda. I måndags startade agilitytränarutbildningens sommarläger som idag är inne på tredje dagen. Som vanligt när vi har agilityläger är det varmt och svettigt, men hundarna jobbar på väldigt bra ändå. I fredags blev jag förkyld, lite tungt och jobbigt att vara sjuk på sommaren när det händer så mycket. Nu är det kurs hela dagarna, sedan ska man ha lite tid att träna egna hundar, ta hand om valpar och få besök av valpköpare och andra som vill pussa på valparna. Det är väldigt, väldigt trevligt med både kurs och besök, men det tar på krafterna. Till helgen tar jag med mig cockrarna till Dalarna för att tävla agility igen. Sedan åker vi direkt till Obedience Rules för att vara observatörer på lydnadskurser i en knapp vecka.

Jag får väl berätta lite om tävlingarna i Ulricehamn också. Jag åkte ner ihop med Håkan och våra fyra cockrar. Det var min första tävling ihop med Pogue (husse stannade hemma och tog hand om valpkullarna) och det var roligt att köra honom. Första loppet (agilityklass 1) lyckades vi nolla och vann med över tre sekunders marginal. I torsdagens hopplopp fastnade han på något sätt i slalom och ville inte göra klart hindret efter det. På filmen syns det knappt att han fastnar, men när jag sprang med honom var det helt uppenbart att någonting hände som han tyckte var obehagligt. Slalomproblemet fortsatte tyvärr i resterande klasser, och det blev inga fler nollor. Handlingsmässigt flöt det på väldigt bra och vi hade lätt nollat flera lopp om han bara hade vågat ta slalom som vanligt. Nu får det bli slalomträning fram till helgen.

Med Shejpa tyckte jag att jag fick till mycket bra, men det var stolpe ut i princip hela helgen. Jag blir otroligt irriterad över det, vi lyckades bara nolla ett enda lopp (en öppen agilityklass som vi vann) och vi borde kunna så mycket bättre. Jag ska bli duktigare på att strukturera upp träningen med Shejpa och höja oss ytterligare en nivå. Hon kommer kanske aldrig att bli allra, allra snabbast, men vi bör i alla fall nolla majoriteten av de lopp vi kör. Inför SM 2012 har vi inte en enda hopp-pinne och det var i hopploppen vi hade mest oflyt i Ulricehamn. På torsdagen gjorde vi ett bra lopp, men rev sista hindret. På fredagen klarade vi alla svårigheter, men Shejpa flög in i fel tunnelingång på slutet. Jag var nog lite slarvig i min handling, kunde valt ett framförbyte eller i alla fall en tydligare threadle, men jag är så van vid att det aldrig är något problem att få henne in i rätt tunnelingång att jag inte planerade något annat än ett armbyte i farten.

Igår var jag på en jättebra vallhundskurs för Jonas Gustafsson med Epic. Idag har vi mest tagit det lugnt, myst med valparna och städat huset. Imorgon ska jag på kurs igen, den här gången kommer Thomas och Win med också. Sedan åker jag och cockrarna ihop med Håkan och hans två cockrar till Ulricehamn för två dagar med agility. Jag får äran att tävla med Pogue och det ska bli roligt, för han är riktigt snabb och duktig. Hoppas bara att han tycker att det är okej att tävla ihop med mig. I sommar har jag bott i bilen under tävlingar och det var faktiskt en himla bra idé. Ingenting som behöver bokas, inget som behöver sättas upp eller fixas. En tältsäng bak i bilen och jag har en egen stuga. Helt perfekt!

En lite suddig mobilbild av mitt rullande sovrum innan avfärd mot Skutskär.

Sommarens tävlingar med Shejpa har gått sådär. I Skutskär tävlade Shejpa och jag två agilityklasser och en hoppklass innan jag åkte hem igen för att hämta Tweet på flygplatsen och ta emot Squids valpar som föddes samma dag som jag kom hem. I agilityklasserna nollade vi och fick SM-pinnar. I hoppklassen blev det tyvärr en disk. Resten av Skutskärstävlingen tävlade Shejpa med Åsa, och även om det gick bättre och bättre under helgen och de nollade några lopp, så räckte inget till pinne.

Från Skutskär fick Shejpa skjuts till Fagersta där vi tävlade i två dagar. I båda agilityklasserna sprang Shejpa ut i skogen för att jaga. Det var rätt konstigt att hon testade det först nu, fem år gammal. Själv har jag mest varit förvånad över att det aldrig har hänt tidigare. Hoppklasserna kändes riktigt bra, Shejpa hade både fart och engagemang trots nästan en hel veckas tävlande. Tyvärr fick vi en rivning på måndagen och sprang förbi ett hinder på tisdagen. Fortfarande inga SM-pinnar i hopp med andra ord. Bara en SM-pinne kvar i agilityklass.

Nu borde jag egentligen gå ut och träna lite agility med cockrarna, så att vi är i form till torsdagen.

Jag har samlat tid och inspiration för att skriva ett blogginlägg om SM, men det har inte riktigt hänt. I måndags blev Epic akut förgiftad och fick tillbringa dagen hos veterinären. Han hade ätit upp sitt fästinghalsband och fick kramper och ryckningar i benen och dreglade. Det var riktigt obehagligt och skrämmande innan vi förstod vad som hade hänt, att han saknade fästinghalsbandet upptäckte vi först i undersökningsrummet hos veterinären. Efter några timmar hos veterinären, kräkning, dropp och kol var han som vanligt på kvällen men han har fått ta det ganska lugnt i veckan för säkerhets skull. Igår och idag har vi hållit agilitykurs och flyttat får till nytt bete. Just nu har vi massor av trevligt folk hemma från när och fjärran samtidigt som vi väntar på att Jen ska valpa. Temperaturen har sjunkit rejält och är på väg upp. Om allt går efter planen (men så är det väl aldrig när det gäller valpningar) så borde hon valpa i natt. Jag tror dock att hon håller sig en stund still. Imorgon är tanken att vi ska åka på vallhundskurs för Derek Scrimgeour, men om Jen tänker valpa strax så kommer vi kanske lite sent dit.

Till SM då. Jag var riktigt omotiverad och uppgiven veckorna innan SM. Tyckte inte att vi presterade jämnt på tävlingarna vi var på. Visserligen fick vi en vinst, men de andra loppen kändes verkligen inte bra. För att motivera mig själv tänkte jag att jag i alla fall skulle satsa på att göra en bra laginsats och inte göra bort laget. På SM gjorde Shejpa dock en utmärkt insats och jag borde kanske tänka att hon faktiskt presterar riktigt bra när det verkligen gäller. Hittills har hon inte svikit mig när det är mästerskap eller annat viktigt. På landslagsuttagningarna gjorde hon ett bra jobb och på SM var jag väldigt nöjd med henne (både i år och förra året). Vi började i alla fall med ett individuellt hopplopp. Allting stämde som jag hade planerat det och vi fick bra vägar, tiden hade räckt till en femteplats men tyvärr fick vi en rivning som placerade oss på plats 25 istället.

Andra loppet på lördagen var lagloppet, för övrigt mitt första laglopp någonsin. Murphys Lag har lyckades ju snabbt kvala till SM medan Shejpa var skadad/löpte och vi har inte fått möjlighet att tävla med helt lag innan SM. Jag var sist ut i laget. Håkan och Max fick 15 fel (två uppfartsfel – hur ofta händer det i medium?), Dionne och Stacy diskade sig och Linda och Buffy 5 fel. Jag gick ut ganska säker på att vi skulle sätta banan bra, men Shejpa gjorde sin enda attitydsmiss under helgen och vägrade på slalom. Laget kom i mål på 25 fel och det kändes ju inte väldigt upplyftande. Jag blev förvånad när jag hörde att vi ändå låg på femte plats.

På söndagen började vi med lagfinalerna klockan 7.00. Det var lite svårt att hitta SM-känslan så tidigt på morgonen. Inget lag hade gått runt båda loppen utan att diska sig innan vi gick in. Max fick en rivning, Stacy fick en rivning, Buffy fick en rivning. Trots att alla hade fått fel så var i alla fall hela laget igenom innan det var min tur. Shejpa och jag nollade, så laget fick 10 fel i klassen och totalt 35 fel i båda klasserna. Efter vårt lopp var det bara att titta på de andra lagen och vänta… Lag efter lag diskade sig. Plötsligt hade vi brons! Silver! Sista laget gick ut och oj! De diskade sig också! Plötsligt var vi det enda laget som gått runt utan disk i två klasser och guldet var vårat! Oväntat, roligt och lite konstigt.

Vi avslutade SM med vårt individuella agilitylopp. Jag var hungrig, blöt och trött och trodde nog inte riktigt att Shejpa skulle vara med. Shejpa gjorde dock allting perfekt. Själv var jag för trött för att hinna med en serpentin och fick göra en volt för att få henne till rätt sida om ett hinder. Jag är ganska besviken på mig själv för att jag inte klarade av att vara skärpt och pigg i kropp och huvud. Till nästa år måste jag förbereda mig bättre och se till att ha någon med mig på SM som kan hjälpa mig att prestera på topp. Jag måste lita på att Shejpa kommer att göra sitt jobb och förbereda mig själv bättre både fysiskt och mentalt. Vi kom 12:a totalt med vår rivning (bäst på 5 fel). Utan rivningen hade tiden räckt till en fjärdeplats, men jag är ganska säker på att jag hade skärpt mig mer i agilityloppet om vi hade varit felfria i hopploppet, men det irriterar mig väldigt att det är så. Jag ville ju prestera bra i agilityloppet också!

Generellt är jag väldigt nöjd med SM:et. Jag lyckades med min målsättning – att göra en bra laginsats. Shejpa var underbar hela SM, men min insats kunde ha varit bättre i sista loppet. Jäkla rivning!

Bilder från SM av Lovisa Kallerhult – 4fota.se. Tack!

Vi har haft en jättebra helg nere i Skåne! Landslagsuttagningarna är definitivt årets roligaste tävling och jag längtar redan till nästa år. Man får köra roliga banor i hård konkurrens, man får titta på Sveriges bästa agilityekipage och det är jättespännande när det står landslagsplatser på spel. I år tyckte jag att jag lyckades mycket bättre med allt runtomkring och var på gott och fokuserat humör hela helgen. Jag tycker också att jag lyckades göra förbättringar inför varje lopp och på söndagen hade vi riktigt bra flyt, bortsett från två rivningar (som kostade oss en tredjeplats och en andraplats om jag kommer ihåg rätt). På lördagen lyckades vi diska oss i två lopp och det var bara mitt fel. I ena loppet snubblade jag i en tunnel så att hon hoppade av A-hindret, i andra loppet hade jag inte tillräckligt med tålamod i ett bakombyte efter en serpentin.

Till första loppet lyckades jag inte med uppvärmningen och Shejpa var inte i rätt läge. Då kommer alltid slalomfel som ett brev på posten. Det var himla synd, för ingen var felfri i det loppet och alla utom sex hundar blev diskade. I resterande fem lopp lyckades jag bra med uppvärmningen och med belöningarna efter loppet. Hon blev bara mer och mer taggad under helgen och gjorde allt som jag bad henne om. Shejpa är verkligen duktig på att göra som jag säger. Hennes svaghet – att hon egentligen inte går igång på agility speciellt mycket (jag måste fixa det med rätt uppvärmning och smarta superbelöningar) är också hennes styrka. Eftersom hon inte tycker att agilityhinder i sig är speciellt spännande så finns det ingen anledning för henne att göra något annat än det jag visar henne. Min uppgift är därför helt enkelt att hålla Shejpa på bästa möjliga humör och sedan visa henne runt banan på bästa möjliga sätt.

Vi kom på 10:e plats i uttagningarna, en bit ifrån landslagsplatserna. Det är ovanligt för oss att bara nolla ett lopp av 6 och det känns som att vi har kapacitet att göra det mycket bättre. Det har inte varit banornas svårighetsgrad som har varit problemet, utan små skruttmissar som rivningar. Jag är jättenöjd med Shejpa och känner mig inte det minsta bitter eller besviken på resultatet. Det har bara varit roligt att tävla med finaste cockern igen och jag är så glad att operationen gick bra och att hon kom igån så snabbt igen efter den.

Video på våra lopp: