Äntligen återförenad med Epic och Shejpa igen efter en vecka på tu man hand med Squid. Epic och jag jobbar på med träningen. Det är otroligt mycket som ska bli klart på de där månaderna mellan att kroppen har blivit ”vuxen” och att det är dags för tävlingsdebut. Samtidigt är man ju rädd att träna för mycket och överanstränga kroppen. Den här veckan har det inte blivit så mycket slalomträning, så där är vi kvar på samma nivå som innan jag åkte till Belgien. Vi har jobbat på lite hoppteknik, någon dubbelboxövning och så kontaktfält. Hans nosduttar är hyfsade, så där borde jag bara gå vidare. Jag har tagit bort targeten någon gång, men borde lägga fokus på det, samtidigt som jag borde göra mer nosduttande på gungan. Han har provat lite olika gungalekar utan problem, men borde göra mer. Våra running contacts kändes hopplöst dåliga i början av veckan. Jag hade höjt dem till en höjd där han inte längre kunde ta tre steg utan att hamna för högt och där han inte hade en tanke på att ta fyra steg. Följaktligen missade han nästan vart enda kontaktfält. Lösningen blev att hoppa upp på full höjd istället. Jag började med att han fick komma i sväng upp på balansen, så att han inte kunde ta tre steg. Idag försökte jag med rak ansats och han lyckades ta fyra fina steg och träffa kontaktfältet flera gånger. Det känns som att vi är på rätt väg.
Jag är ute på resa igen. Efter en knapp vecka hemma åkte Squid och jag till Belgien för att gå agilitykurs för Greg Derrett. Vi har blivit väldigt väl omhändertagna här och det har absolut varit värt resan. Det har varit lite svårt att ta sig till och från Arlanda eftersom min bil gick sönder och står på verkstad. Att åka tåg med en jättestor flygbur är verkligen inte enkelt. Som tur är verkar hemresan äntligen ha löst sig. Skönt! Tur att man har bra vänner och släktingar som ställer upp.
Det känns inte riktigt som att Squid och jag är riktigt samkörda och vältränade efter hennes mammaledighet, så det här var ett alldeles utmärkt tillfälle att få se alla svagheterna, så att vi vet vad vi ska fokusera på i träningen. Att köra kombinationer och banor på träning handlar mycket om det – att se var bristerna ligger så att man kan träna på dem. Precis som när man kör kedjor i lydnaden. Fokus för mig på en sådan här kurs ligger till 90% på träning, inte handling. Handlingen kan jag rätt bra, både i teori och praktik. Det gäller bara att få hunden att reagera perfekt på alla signaler också.
Ännu bättre är det att vi får gå kurs för Greg igen redan i december (då i Malmö). Det innebär att jag har en tidsplan när det handlar om förbättringar och att jag verkligen får en chans att utvärdera hur bra träningen har fungerat och diskutera nya lösningar med Greg. Det ska också bli otroligt roligt att få gå handlingskurs med Epic för första gången!
Epic tränade ganska intensivt under förra veckan, när jag var hemma. Vi körde bland annat flera pass med slalom. Jag tycker att det är jätteroligt med slalominlärning och har väntat på att Epic ska bli tillräckligt gammal för att klara av den påfrestande slalomrörelsen fysiskt. Här är två filmer från vår träning. Först första dagen han gick fyra pinnar på en rak linje och sedan första dagen han gick sex pinnar på en rak linje:
Nu har jag varit i Frankrike i ett drygt dygn. Kom fram till CDG igår kväll, svor och svettades på tåg och metro och hittade till slut Mija och Moa som visade mig till hotellet (där de inte hade rum till mig, men hade bokat på ett annat hotell på andra sidan vägen). På väg till hotellet såg jag också Eiffeltornet. Då kan vi bocka av det från listan. Vi åt en sen middag på uteservering och sedan stupade jag i säng på hotellet. Klockan ringde 5.50 och vi startade strax därefter resan mot Liévin och VM i agility. Från taxin genom Paris hann jag se ytterligare landmärken och tycker att jag har gjort en bra speedsightseeing. Jag var grymt imponerad av det jag såg av Paris, men vet inte om jag hade orkat med någon längre tid där. Metron var hemsk, människorna inte speciellt trevliga och priserna hutlösa.
Väl på arenan var det inte mycket trevligare. Knappt någon pratar engelska, de har massor av konstiga regler och det går inte att få information om ens så enkla saker som i vilken ordning klasserna går imorgon. Tyvärr inget internet där heller. På plusssidan var arenan ny och fräsch, men lite liten. Det kommer att bli trångt på söndag! Idag var det träning för alla länder och vi hann se det mesta. Missade tyvärr både USA och England på morgonen, men kom lagom för att se det svenska laget träna. De såg riktigt bra ut och träningen kändes välorganiserad. Det är lätt att träningarna på VM blir kaotiska, med hundar som krockar och inte så genomtänkt träning. En favorit idag var absolut Japan, som hade en välorganiserad träning och var de som belönade hundarna absolut mest. Jag blev också helt kär i Italiens smallhundar – jättesnabba, häftiga terriers.
Det är lite svårt att få information om något här nere, men nu har vi äntligen fått tag på internet och inser att de har ändrat ordningen på klasserna sedan tidigare år. Imorgon börjar det med de individuella hoppklasserna. Det blir spännande!
Det har varit en väldigt härlig dag på agilitytävling idag. Solen sken och arrangemanget flöt på bra. Kul med tävling på hemmaplan! Idag var det klass 1 och jag körde två gånger agilityklass 1 med Pogue. Det ville sig inte riktigt. I första loppet glömde han att bromsa i slalom och missade andra porten. I andra loppet glömde han att bromsa på gungbrädan och lämnade den alldeles för tidigt. Sedan glömde han att bromsa på A-hindret och publiken drog efter andan när han flög över toppen, gjorde något skate-inspirerat trick och sedan landade på kontaktfältet.
Jag tog några bilder, men det var lite för mycket blandning av sol och skugga för att det skulle bli riktigt bra. Mest gillar jag bilder som visar när något går lite fel, eller något annorlunda. De här var dagens favoriter:
Det är regnigt och tråkigt ute den här veckan, men det hindrar oss inte från att träna. Squid har fått jobba på svagheterna från helgen. Hennes slalom var ju katastrofdålig efter det långa uppehållet, men det verkar ha gått lätt att fixa. En sak jag verkligen gillar med 2×2-metoden är möjligheten att gå tillbaka och öppna första porten för att förtydliga för hunden vad det är vi är ute efter. Det fungerade helt strålande på Squid och nu visar hon både självförtroende och säkerhet i ingångarna. Vi har också tränat lite på kontaktfält. Under de senaste veckorna har vi experimenterat en del med running, men på tävling vill jag ha nosduttar just nu. Jag körde nosduttar i banor i Tromsø, men det blev bara dåligt (jag tror att hon tyckte att det var riktigt otrevligt att nosdutta i det vassa gruset). Så hemma har vi bara gått tillbaka lite och kört enkla uppgifter med superbelöning och även här fått tillbaka glädjen, självförtroendet och säkerheten. Det ska bli roligt att tävla på söndag!
Epic tränar mycket kontaktfält just nu, idag har han faktiskt hunnit med både nosduttar, running contacts och uppfarter. Igår såg hans running contacts ut så här:
Nosduttarna har jag inte på film, men det går framåt. Jag har tidigare haft lite problem med att få honom riktigt engagerad i nosduttar när han ska göra dem i trappan, men har nu kommit på ett sätt som gör honom väldigt engagerad samtidigt som han blir mer avslappnad i agilityträningen över huvud taget. Jag blandar nosduttar i trappan med vår running contacts-träning. Det är nämnligen väldigt lätt att en hund som Epic blir stel och okontaktbar när det handlar om att rusa i full fart genom en tunnel och över en balansbom om och om igen.
Jag är väldigt noga med att mina hundar håller sig avslappnade och öppna i agilityträningen. Man kan testa det på olika sätt – Kommer de direkt och gör engagerade nosduttar om jag sträcker fram handen? Gör de avslappnade utgångsställningar på båda sidor? Sitter de helt stilla och balanserat i starten? Kan de ta kontakt med mig och gå fot mellan övningar? En period handlade större delen av vår running-träning om att han skulle bjuda mig olika typer av frivilliga beteenden för att få lov att sticka in i tunneln. Nu är han mycket mer avslappnad och öppen i huvudet. Dessutom kan jag ju använda running-träningen för att öka engagemanget för uppgifter som han har haft svårt att verkligen gilla – som nosduttar på target i trappan. Nu går vi till trappan mellan repetitionerna och så får han bjuda på nosduttar, riktigt fina och engagerade sådana. När han gör det får han sin leksak och sedan kör vi ett varv genom tunneln och över balansen och tränar running. Perfekt! Det är 3 i 1 – värde för nosduttar, öppen atittyd på agilityplan och träning på running contacts. En fin balans i träningen.
Uppfarterna då. När vi tränar running har jag lagt en bump innan balansbommen för att han ska träffa uppfältet så bra som möjligt. Jag vill ju inte repetera skräp. För det mesta blir det bra, men jag tror inte att han lär sig jättemycket på lång sikt. Därför har jag också börjat träna uppfarter separat. Idag hade vi första passet och jag tror att videon talar för sig själv ganska bra:
Jag sitter på flyget på väg hem från sista helgen med Tromsø-gänget (för i år, i alla fall). Squid har fått följa med den här gången och vi har passat på att träna lite inför tävling nästa helg. Squid känns otroligt fin och stark trots att det inte är länge sedan hennes valpar flyttade. Jag är så glad att vi är ingång med träning igen. Handlingsmässigt känns hon över förväntan, det stora problemet är att hon verkar ha glömt bort slalom under den långa pausen. I våras jobbade jag mycket med ingångarna i slalom och var äntligen nöjd, men nu efter uppehållet verkar hon riktigt förvirrad. Träningsfokus den här veckan får ligga på det. Jag får göra som i våras och öppna upp ingångsporten och träna systematiskt. Förhoppningsvis kommer hon snabbt på det igen, hon kunde det ju våras.
Hon verkar hetsa upp sig över agility lättare nu än när vi tog paus, flera steg tillbaka med andra ord. Det räckte att folk sprang lite på banvandringen, eller att en hund gick kopplad över agilityplanen för att hon skulle börja skrika och skälla (Ja, hon är extrem och har varit det sedan hon var 8 veckor. Tycker ändå att jag kan hantera det ganska bra och hon har faktiskt aldrig sagt ett ljud på tävling). Jag lät henne göra det några gånger för att kunna träna på starter i upphetsat läge. Hon lugnar ner sig väldigt fort och sitter jättefint i starten. Bra starter (balanserad kropp, avslappnad attityd, helt stilla till fri-kommando) är verkligen en förutsättning för bra lopp. En liten svank i ryggen eller ett framtungt sittande och risken för rivningar ökar markant.
Sist vi tävlade kraschade ju Squid i däcket och jag har varit lite orolig för att hon fortfarande skulle vara osäker på det hindret. Hon hoppar för det mesta bra, men har en liten osäkerhet som gör att hon kan lägga in något extra steg inför däcket. En gång i helgen slog hon i det i hoppet och då vägrade hon nästa gång. Kanske ska åka till klubben och köra lite hoppteknik med däcket i veckan.
För Squid har en av helgens höjdpunkter varit att leka med sin dotter Mist, 10 veckor. Jag trodde att Squid kanske skulle vara lite sur på henne, men det var tvärt om. De har lekt, och lekt, och lekt. Squid var kanske mest barnslig av de två. Så gulligt!
I helgen ska jag hålla sista helgen av fyra av en agilityhandlingskurs i Tromsø. Det är ganska sorgligt att kursen lider mot sitt slut, för det har varit otroligt roligt och trevligt. Speciellt roligt har det varit att det har gått så bra för deltagarna. Nollor, pinnar och cert har bara trillat in.
Tromsø-gänget
Nu presenterar jag samma upplägg här hemma under våren 2012. Passa på att toppa formen inför sommarens tävlingar!
Agilityhandling 2012
Den här kursen passar för ekipage på tävlingsnivå som vill handla enligt Greg Derretts handlingssystem. Kursen fokuserar framför allt på förarens handlingsfärdigheter – att analysera banor, välja rätt handling, timing och utförande av olika handlingssignaler etc.
Eftersom jag älskar hundträning blir det också många tips om och övningar för hur man kan träna hunden till bättre förståelse, fart och förmåga.
Kursen hålls i Fjugesta utanför Örebro. På vinterhalvåret är vi i ridhus.
Tid: 10-17 lördag, 9-16 söndag.
Idag har cockrarna och jag varit och tävlat i Karlstad. Jag kom till tävlingsplatsen lite för sent och fick med mig en halv minut av banvandringen i hopp 1. Det räckte dock, för Pogue gjorde ett stabilt och fint lopp och vann klassen med över 6 sekunder. Nu är han uppflyttad till hoppklass 2!
I agilityklassen gick han jättefint, men tyckte att a-hindret skulle tas en gång mer än vad domaren hade tänkt sig. Han var jätterolig att köra idag, han har lagt in en till växel på tävling och känns mer stabil över huvud taget. Det känns som att han gör så fina saker trots väldigt lite träning. Han har en massa potential, så egentligen borde han tränas mer och bättre. Får nog tjata på husse om det.
Shejpa tävlade igår också. Då var vi i Väsby och tog en tredjeplats och SM-pinne i agilityklass 3. Hoppklassen diskade vi typiskt nog. Idag regnade det fruktansvärt under agilityklass 3, så jag strök Shejpa och laddade inför hopploppet. I hopploppet lyckades vi ta oss runt i lervällingen och äntligen sätta en nolla efter en hel sommar med olika saker som strulat i hopploppen. Men naturligtvis var det många nollor och vår tid räckte bara till sjätteplats. Det var fem pinnar… Tur att man fick byta ut Pogues rosett mot en chokladkaka att tröstäta på väg hem.
När vi kom hem från Obedience Rules hade vi plötsligt inget internet hemma. Tydligen hade modemet gett upp och vi fick vänta en stund innan Telia skickade ut ett nytt. Det gick ändå ganska smärtfritt för att vara Telia… I veckan har höjdpunkten varit hoppteknikkurs med Vappu Alatalo. Deltagarna hade alla hållt på med hoppteknik en hel del sedan innan, så vi kunde jobba med ganska avancerade övningar. Vi var fem border collies och tre jaktcockrar med på kursen, inte den största rasvariationen. Själv deltog jag med Shejpa och Epic, men fick köra många övningar med Pogue också (Thomas var så upptagen med arbete).
Epic var jätteduktig hela kursen. Det märks verkligen inte att han bara är 12 månader. Han är så fokuserad, så mogen och har så bra kontroll på kroppen. De flesta övningar löste han utan några problem. Allra sist på kursen jobbade vi med lite övningar där han skulle hoppa i sväng på ett lite högre hinder och då var han trött och fick problem med att välja rätt galopp. Shejpa började ganska dåligt, jag har slarvat med hennes hoppteknikträning. Efter ett tag kom hon igång och på onsdagen gjorde hon riktigt fina saker ibland. Det var i alla fall en väldigt trevlig kurs och jag hoppas att vi kan få hit Vappu igen om inte allt för länge.
Annars är det mycket valpar här just nu. Jens åtta valpar är sju veckor och det börjar närma sig leverans. Squids fem valpar är fem veckor och börjar bli riktigt aktiva. För det mesta umgås båda kullarna ihop och det blir väldigt många valpar som hänger i skosnören och byxben när man försöker ta sig fram på gården. De är alla alldeles ljuvliga och det ska bli så roligt att följa dem i framtiden. En av Jens valpar stannar här, i alla fall ett tag. Jag är öppen för att sätta ut henne på foder eller sälja henne när hon blir vuxen, beroende på hur det ser ut med hälsa och vallning. Man kan tyvärr inte har hur många hundar som helst. I veckan var det dags att välja valp och det här är lilla Seven:
Speciell stil på gungan
Samma stil som Pogue
