Äntligen börjar kvällarna bli ljusa och planen är torr och fin. Jag har planerat in tre agilitykurser med olika teman på vardagskvällar under april och maj. Kurserna är på 2 x 3 timmar (18-21 båda dagarna)
Running Contacts – 18 april och 9 maj. Running contacts är det snabbaste sättet för hunden att ta sig över balansbom och a-hinder. Hunden stannar aldrig på kontaktfältet, utan lär sig att springa över hindret och placera tassarna på kontaktfälten. Träningen är fartfylld och glädjen och farten smittar ofta över på resten av agilitybanan också. Till den här kursen kan du också välja internetcoachning. Läs mer här.
Hoppteknik – 30 april och 14 maj. Hopphinder i olika former är de absolut vanligaste hindren på agilitybanan, samtidigt är det dem som vi ofta lägger minst tid på att träna. Hoppteknikträning kan göra att din hund river färre hinder, men fördelarna med att jobba med hoppteknik är mycket mer än så. Genom hoppteknikövningarna lär sig hunden bland annat att hoppa på ett effektivt och skonsamt sätt, att svänga tight, att bedöma avstånd och lägga in korrekt antal steg mellan hinder. Hoppteknikträningen ger hunden självförtroende och kraft i steget. Läs mer här.
Agilityhandling– 7 och 28 maj. Den här kursen passar för dig som har kommit igång med agilityträningen och vill lära dig mer om hur man visar hunden runt banan på ett effektivt sätt. Kursen utgår ifrån Greg Derretts handlingssystem. Hunden bör vara på tävlingsnivå (men du behöver inte ha färdiga balanshinder, för de är inte med) för att du ska få ut så mycket som möjligt av kursen. På kursen jobbar vi för att få hög fart och snäva svängar. Vi går igenom framförbyten, bakombyten, serpentiner och threadlar. Läs mer här.
I slutet av april har jag också en handlingskurs i Oslo. Om du vill vara med på den finns det platser kvar. Du kan läsa mer om den här
I helgen är Shejpa, Squid, Epic och jag på Gotland och tävlar agility. Jag har mått ganska dåligt i veckan efter kraschen i Rättvik, så jag var inställd på att det kanske inte skulle gå att köra alla lopp här – men jag ville så gärna åka. Det har gått över förväntan att köra både bil och agility. Lite huvudvärk och illamående ibland, men inte alls så mycket som jag trott. Helgen har verkligen bjudit på både glädje och frustration. Det blir så många lopp att hålla reda på att jag tror att jag redovisar dem hund för hund.
Shejpa behöver två SM-pinnar i hoppklass om det ska bli något SM individuellt i år. Det går verkligen troll i hoppklasser med henne, och det har fortsatt i helgen. Igår gjorde hon ett jättebra hopplopp, men fick en skitvägran på en tunnel. Idag missade hon slalomingången. I agilityklass har det gått lite bättre. Shejpa vann agilityklass 3 igår och gjorde ett riktigt fint lopp idag, men missade någon port i slalom som var näst sista hinder. Igår fick jag tyvärr inte filmat något, men agilityloppet från idag finns med på filmen från idag nedan. Shejpa har varit på gott humör i helgen och sprungit snabbt! Som vanligt förlorar vi mycket på slalomstrul. 🙁
Squid har faktiskt varit helgens stjärna. Igår vann hon både hoppklass 3 och agilityklass 2. Vinst i hoppklassen innebar också Squids första cert! Det var ett lopp utan några större missar, där vissa svängar blev jättebra och andra lite yvigare. I agilityklassen kändes hon väldigt lugn och sansad, gjorde perfekta kontaktfält och svängde fint. Vi tog andra pinnen i agilityklass 2. Full pott för Squid igår med andra ord!
Idag har hon också varit duktig, men inte riktigt lika bra. I agilityklass 2 slarvade hon med kontaktfälten igen (jag hade ju egentligen planerat att belöna kontaktfält tre tävlingsstarter på rad, men valde att köra hela banan igår och blev väl övermodig när det funkade perfekt) och jag tog om balansbommen och belönade den när det blev rätt. Jag vill verkligen inte hamna i situationen att behöva ta om dåliga kontaktfält igen, så nu är det träning som gäller och mer belöning på tävling när det blir rätt på första försöket.
I hoppklass 3 idag gick hon riktigt fint – hade snabbast tid av alla i mål. Tyvärr rev hon två hinder. Båda i samma typ av situation – där jag skickar på baksidan av ett hinder och sedan gör en serpentin. Något att träna mer på! I Rättvik förra helgen hade vi fruktansvärt stora svängar ut ur tunnlar. Det var någonting som vi tränade på i måndags när jag gick kurs för Veronica Bache. Egentligen gjorde vi inte så mycket mer än att faktiskt börja träna det. Jag valde att använda samma ord som jag använder för tighta svängar på hopphinder och belönade svängar några gånger. Idag fungerade det riktigt bra! Jag tycker att Squid fick bra svängar ur alla tunnlar.
Squid har varit väldigt lugn och duktig hela helgen! Jag tycker att jag hanterar henne bättre och bättre, och för varje gång jag lyckas hålla henne i bubblan ihop med mig innan och efter loppen så blir det lättare och mer avslappnat. Skönt att känna att det går åt rätt håll och blir bättre och bättre för varje lopp.
Epic har inte fått några resultat i helgen. Igår rev han en del i hoppklassen, vilket störde mig massor. Sedan diskade han sig efter ett hinder i agilityklassen, eftersom han tog tunneln som låg under balansen istället för att gå på balansen. Det är något som han har haft problem med på träning tidigare också, men jag trodde inte att vi skulle råka ut för det i klass 1… Vi körde vidare och jag belönade nosduttar på gungbrädan. Idag rev han igen i agilityklass, och jag belönade gungbrädan. Och i hoppklass blev slalomingången (klockan 3-4) för svår och han orkade inte ta andra porten när han kom i full fart. När jag väl fick tagit om slalom lämnade han tidigt mot en lockande tunnel. Vi gjorde om två gånger innan det blev rätt och jag belönade.
Jag tycker att det var ganska svåra klass 1-banor i helgen. En del saker som man inte hade förväntat sig att se (tunnel under balansbom och a-hinder, klockan 3-slalomingång) och en del handling med rätt svåra linjer. Bra att få inspiration till saker vi måste träna på. Det märks att Epic fortfarande är väldigt ung och orutinerad. Rivningarna förbryllar mig. Visserligen har han rivit en del tidigare, men det har känts mer stabilt än så här i det senaste. Jag får göra en ordentlig utvärdering av hans hoppande i veckan – sätta upp lite olika situationer och se hur det ser ut. Kanske är det så enkelt som att de enfärgade, vita pinnarna syntes dåligt mot ridhusbotten för en orutinerad hund? I Rättvik var pinnarna två-färgade och hemma syns också bommarna bra. Klart är i alla fall att vi har massor att träna på. Det är tur att vi har gott om tid på oss.
Squids två vinstlopp från igår:
Två fina lopp från idag som tyvärr inte räckte hela vägen fram:
Det var lite deppigt att köra sex lopp idag utan att lyckas i något. Men samtidigt får man se varje misslyckat lopp som en chans att dels lära sig något nytt man behöver träna på och dels att belöna någonting som behöver belönas mer. Epic har fått belöning inne på banan i tre lopp av fyra under helgen. Två gungbrädor och en slalom. Squid har fått belöning för kontaktfält på balansbommen. Shejpa har fått belöning för slalom. Ingenting att vara speciellt missnöjd med. Med mer träning blir det bra.
I helgen var jag i Rättvik och tävlade för första gången med fyra hundar (Shejpa i klass 3, Squid i klass 2+3, Pogue i klass 1+2 och Epic i klass 1). Roligt, men lite stressigt ibland. Jag hade inte klarat mig utan snälla vänner som ställde upp med hundhållande och liknande. Det känns lite jobbigt. Resultatmässigt kändes det illa under lördagen, men blev bättre på söndag.
Lördagen började med klass 2. Squid har två pinnar kvar i agilityklass 2, men jag har bestämt mig för att inte ta dem förrän kontaktfälten känns klockrena. Hennes kontaktfält på balansbommen har förstört tre lopp tidigare i år och nu måste jag se till att de fungerar perfekt så att jag slipper störas av det. Vi fick till några bra träningspass ihop med Karine och Catrine i veckan, och planen var att belöna kontaktfältet på tävling. Eftersom balansbommen var näst sista hinder gjorde jag en egen bana istället och körde balansen som nummer tre. Squid kändes lugn och fin inför starten och klarade av att samla sig hyfsat vid hinder två. Jag fick belönat kontaktfältet, även om jag tror att hon tjuvstartade och lämnade innan klicket första gången. Det får bli ett par tävlingar till med träning i ringen 🙂
Pogue startade hoppklass 2 gånger två. I första loppet fick han en vägran på slalom och hoppade sedan mellan däcket och ramen på upploppet. I andra loppet var vi felfria fram tills upploppet där jag sprang för att hinna visa honom däcket efter platta tunneln. Pogue kom in framför mina fötter efter tunneln, jag ramlade handlöst och slog huvudet i ramen till däcket:
Jag fick ett sår i huvudet och fick hjälp att ta mig till akuten i Mora, där de limmade ihop såret. Jag har också ett stort blåmärke på ena kinden och en liten skada på ett pekfinger. Resten av lördagen mådde jag sådär, men hade inga problem med att köra mina tre resterande lopp (även om inget av dem gick strålande). Jag la mig tidigt och sov gott. På söndagen mådde jag alldeles utmärkt och kände mig pigg och fräsch. Det blev en lång dag och när jag körde hem kände jag mig trött och illamående på slutet. Tänkte att det inte var så konstigt med tanke på att jag förmodligen var väldigt trött efter helgen. Igår, måndag, vaknade jag också pigg och glad och satte mig i bilen för att gå kurs för Veronica Bache i Kungsör. Kursen gick bra och både hundarna och jag kände oss på topp. När jag var klar med kursandet kom dock illamåendet över mig igen och jag mådde inte alls bra. Lyckade köra hem och tillbringade resten av kvällen i soffan utan att ens orka sitta vid datorn. Har nu sovit i nästan 12 timmar och mår bättre, men ska ta det lugnt en längre stund och hoppas att jag snart är återställd.
Tillbaka till tävlandet: Shejpa och jag fick inte till det i något lopp på lördagen. Hon var över allt i agilityloppet och i hopploppet fick hon flera vägran av någon anledning. Squid rev andra hindret i hopp 3 och hoppade sedan mellan däcket och ramen på upploppet så att hon blev diskad. Squid kändes inte riktigt i balans inför loppet, jag råkade tappa koncentrationen på henne en kort stund och då hann hon se hunden innan gå i mål och blev galen.
På söndagen gick det bättre. Jag bestämde mig för att hålla stenkoll på Squid inför vårt lopp, att inte tappa fokus på henne för att vara artig mot inroparen eller någon annan. Det fungerade. Hon kändes riktigt avslappnad när vi gick in och satt fint i starten och samlade sig bra i de första svängarna. Sedan tappade vi massor av tid på att hon var supervid ut ur två raka tunnlar (tur att vi började träna på snäva svängar ur tunnlar på kurs för Veronica igår) och att hon nästan stannade i ett framförbyte där hon skulle till andra sidan av ett hinder. Inte alls snyggt. Felfria var vi i alla fall fram till däcket, där hon återigen valde att hoppa vid sidan av och blev diskad när hon tog sista hindret.
Shejpa gjorde en bra, men lite yvig insats i agilityklass 3. Tyvärr fick vi en rivning (som var mitt fel), men jag var nöjd med både slalom och balansbom. Det var inte så många nollor i klassen, så Shejpa fick en SM-pinne (som vi inte behöver) med 5 fel. I hoppklass 3 lyckades vi faktiskt nolla. Jag hade dock ingen större förhoppning om SM-pinne, eftersom det var en bana som inte riktigt passade Shejpa (många snäva svängar i starten) och eftersom det kändes som att många nollade. Döm om min förvåning när jag insåg att vi hade blivit 3:a med SM-pinne. Då var det bara två SM-pinnar kvar att ta i hoppklass…
När klass 3 var slut byggdes det om till klass 1 och det var dags för Epics debut. Vi började med agilityklass och där drog vi på oss en del fel. Först handlade jag lite klantigt till slalom och det verkar som att Epic halkar lite och går in fel. Sedan kom vi till gungbrädan där han plötsligt flyger av åt sidan och börjar nosdutta på nummerskylten när jag säger ”tryck”. Väldigt gulligt! Han gör om hindret och nosduttar fint på marken. Sedan får vi en vägran på ett hopp (och här borde vi väl tekniskt sett ha varit diskade, men resultatlistan säger 15 fel). Banan avslutas på bästa möjliga sätt med balansbom och ett hopp nästan rakt fram. Epic gör ett fint kontaktfält!
När det är dags för Epics hoppklass krockar den nästan med Pogues agilityklass 1. Jag får hjälp att hålla Pogue medan jag kör med Epic. Hoppklassen är väldigt enkel och det handlar mest om att springa och undvika rivningar. Det klarar vi och går i mål nollade, ett lopp som räcker till 4:e plats och pinne. Jag sätter undan Epic och tar Pogue som verkar ha taggat en massa på att se mig köra med Epic. Pogue gör ett riktigt snyggt lopp och vinner agilityklass 1 med flera sekunder. Det var riktigt häftigt att köra honom och jag får nog se till att vi tränar lite mer ihop, så att vi kan bli ett bra team även i de högre klasserna.
Det räcker inte med fysisk förmåga och en tidig, tydlig signal. Hunden måste också tycka att det lönar sig att svänga riktigt snävt. Det kräver helt klart mer energi från hunden att svänga snävt än att hoppa flackt. När hunden hoppar långt kan han utnyttja farten han redan har och behöver inte anstränga sig så mycket. En del hundar tycks ha lätt att samla sig och svänga tight, och hittar snabbt värde i de snäva svängarna. Andra hundar måste alltid påminnas om nyttan och värdet med samling och sväng.
Några saker att fundera på:
Vad tycker hunden är mest värdefullt? Dina belöningar eller att springa fort mot agilityhinder? Hunden som upplever full fart in i en tunnel som mer förstärkande än en belöning från dig kommer att ha svårt att se värdet i en tight sväng.
Hur ofta belönar du hunden för bra svängar? Lika ofta som du belönar kontaktfält?
Hur placerar du belöningen? Kan olika belöningstyper och belöningsplaceringar ge olika resultat?
Vill din hund helst springa nära dig, eller på en stor cirkel runt dig? Många hundar (speciellt border collies) reagerar på vår rörelse med att springa på en båge iväg från oss (likt en vallhund runt fåren). Den här medfödda viljan kan vi behöva motverka genom att belöna hunden för att springa nära oss – till exempel genom cirkelarbete med hög kvalitet på belöningarna.
Vad händer när hunden blir upphetsad? Är värdet för svängarna så högt att hunden fortfarande klarar av att samla sig och svänga snävt? Det här är Squids stora problem på tävling…
Om vi vill ha snäva svängar räcker det inte med att hunden har en bra styrka och teknik. Handlern måste också ge en tidig, tydlig och konsekvent signal som förbereder hunden på svängen. För att kunna svänga snävt måste hunden lägga in ett (ibland flera) extra steg, viktförskjuta och välja avstampspunkt riktigt nära hindret. Att ge hunden information om svängen vid avstamp, eller i luften, leder inte till en snävare sväng och skapar ofta rivningar.
Det vanligaste problemet är att hunden får informationen för sent och därmed inte kan anpassa tekniken till den snäva svängen. Personligen vill jag gärna ge hunden informationen så fort hunden landar från hindret innan. Allra senast behöver hunden informationen ett steg innan avstamp.
Signalen måste också vara så tydlig att hunden inte kan missförstå den. Själv har jag två typer av signaler – en kroppssignal och en verbal signal. Kroppssignalen är att jag bromsar in kraftigt, eller att jag står stilla i linje med hundens avstampspunkt. Den verbala signalen är ”back” eller ”sväng” beroende på riktning på svängen. En annan typ av sväng-signal (som jag inte använder) är att man påbörjar framförbytet tidigt och vänder kroppen mot hundens hoppriktning. Den verbala signalen använder jag framför allt när jag inte kan vara riktigt tydlig med kroppen (om jag till exempel ligger långt efter hunden, eller om jag ska bakombyta).
Jag tycker att det är viktigt att svängsignalen inte överanvänds, det vill säga att jag inte använder den för att snäva till ”vanliga” svängar där hunden inte ska svänga så snävt som möjligt tillbaka. Jag försöker också tänka på att inte använda min sväng-signal (kraftig inbromsning eller stillastående förare) i situationer där jag inte förväntar mig ett extra steg, samling och snäv sväng tillbaka. Situationer där det är lätt att göra det är när hunden är på väg mot en tunnel (hundarna har ofta så bra tunnelsug att man kan bromsa tidigt utan att de vägrar) eller när hunden är på väg mot slalom (lätt att bromsa omedvetet för att hjälpa hunden med ingången).
Hur visar du din hund att det är läge att lägga in ett extra steg, viktförskjuta, ta avstamp nära hindret och svänga snävt runt hinderstödet? Eller är du alltid i position för att stolpa (trycka hunden runt handlerns kropp) hunden så att svängen sker innan hindret och hoppbågen blir längre?
Att svänga snävt över ett hopphinder kräver en del fysisk förmåga av hunden. Hen måste ha både muskelstyrka och mekaniska färdigheter för att klara av det. Ett snävt hopp kräver att hunden går in riktigt nära hopphindret och tar avstamp bara några decimeter ifrån det. För att klara av att ta av så nära hindret och ändå komma över den höga bommen måste hunden vara duktig på att flytta sin vikt till bakdelen och använda bakbenen som en fjäder. En hund utan viktförskjutning får inte till några snäva svängar. Eftersom hunden inte bara ska ta av och landa nära hindret, utan också svänga, är det det inre bakbenet som måste skjuta ifrån kraftigast. Hunden kan alltså inte fördela vikten jämnt mellan bakbenen.
I luften måste hunden vara flexibel i ryggraden och böja den. Landningen måste vara stark och mjuk. Frambenen fungerar som stötdämpare (även här är det det inre benet som tar den största belastningen) och bakbenen kommer snabbt in under kroppen för att skjuta ny fart. En dålig landning gör att hunden tappar all fart och måste starta från noll igen.
Självklart påverkar hundens kroppsbyggnad möjligheterna att utföra de här rörelserna på ett bra sätt. En hund med dåliga bakbensvinklar eller för lång rygg kommer få svårt att viktförskjuta och använda bakbenen för frånskjut. En hund med dåliga frambensvinklar har svårt att ta emot stöten i landningen. En hund med stel rygg får svårt att böja ryggen i luften. Skador eller ömheter kan också göra att hunden får problem att svänga tight. Om hunden har ont i ländryggen får man till exempel ofta problem med viktförskjutningen.
Den här fysiska förmågan tränar vi upp genom generell fysträning och hoppteknikträning. När det gäller den fysiska träningen handlar det om att bygga muskler både för kraft (till exempel starka lårmuskler för ett kraftfullt frånskjut i upphoppet) och muskler för stabilitet (kärnmuskulatur som gör att hunden ”håller ihop” igenom hoppet). Det handlar också om att se till att hunden är flexibel i ryggraden och att hen kan böja den lika bra åt båda hållen.
När vi tränar hoppteknik använder vi många olika övningar för att lära hunden de olika delarna. Avståndsbedömning, avstampspunkt, viktförskjutning, vinkel på upphoppet, landning, att hoppa i sväng etc. Utan både styrka och kunskap hos hunden spelar det ingen roll hur bra vår handling är – hunden kommer ändå inte att kunna klara uppgiften på ett bra sätt. Man kan kompensera genom att trycka hunden bortåt för att ge hunden en avstampspunkt där han inte behöver samla sig lika mycket och/eller svänga i luften. Det kallas ofta för stolpning. Själv föredrar jag att låta hunden välja avstampspunkt utan att jag stör den med min kropp, men ibland kan jag se att hundarna själva väljer att kliva ut lite för att få en enklare hoppvinkel. Hoppteknik- och styrketräning syftar inte bara till att få hunden att svänga tight för att spara tid, utan också för att hunden ska hoppa och landa på ett så skonsamt sätt som möjligt.
Hittills i år har jag haft ganska många handlingskurser. När man pratar om agilityhandling hamnar fokus väldigt ofta på tighta svängar. Idag tänkte jag skriva lite om hur jag tänker kring tighta svängar, men först måste vi kanske fundera på om snävast alltid är snabbast… Det är omöjligt att svänga snävt utan att tappa fart. Det vi förlorar i fart, vinner vi i väg, så i många situationer är de snäva svängarna att föredra. Det kan dock gå till överdrift, så att vi tar oss långsammare runt banan trots att vi väljer den snävaste vägen. På kurs i helgen diskuterade vi en situation där det var möjligt att få till en rak linje genom att svänga hunden riktigt snävt över tredje sista hindret. Det andra alternativet var en S-formad-linje som handlades som en threadle. Vi provade båda alternativen med Epic och kom fram till att den snäva svängen som skapade en bättre linje faktiskt var 0,2 sekunder långsammare. Det kan naturligtvis skilja sig mellan hundar och vi borde ha tagit tid på flera ekipage, men jag tror ändå att det stämmer ganska bra.
Blå väg var 0,2 sek snabbare än röd.
Vi kan ändå konstatera att vi ofta vill ha tighta svängar. Om vi skulle tillbaka till baksidan av 3 är jag säker på att den röda hunden hade kommit dit snabbare. Vilka faktorer är det som gör att vi kan få de där riktigt snäva svängarna över hopphinder? I veckan kommer jag att presentera tre olika faktorer som jag tror är viktiga. Håll utkik här på bloggen, och kommentera gärna!
Squid, Pogue och jag var i Linköping i lördags och tävlade agility. Viktigaste loppet för Squid var agilityklass 2 och det var det vi började med. Det gick åt skogen eftersom jag fick kalla fötter och fick för mig att stanna henne på balansbommens kontaktfält med kommandot ”tryck”. Vilket hade kunnat vara en bra och säker plan om det inte var så att jag bara har tränat running med henne hela vintern, typ. Hon såg mest förvånad ut och tog ett jätteskutt av balansen och flög in i fel tunnelingång. Dålig planering och orättvis matte!
Pogue var väldigt glad och entusiastisk och sprang med en himla fart i hoppklass 2. Fast slalom ville han inte göra den här gången heller. Vi får nog faktiskt ta och träna lite innan nästa tävling. Hans husse har så fullt upp med elitlydnad och sök att agilityn kommer i sista hand. Pogue har verkligen tänt till och tycker att agility är så roligt, så det vore kul att få tränat honom så att han kan få visa sig från sin bästa sida på tävling.
Till slut var det Squids tur i hoppklass 2. Hon är ju uppflyttad till klass 3, men eftersom det numera är frivillig uppflyttning och vi inte har startat klass 3 än, så startade jag henne eftersom hennes lopp var direkt efter Pogues. Det loppet gick fint, men hon rev ett hinder. Härligt att känna att handlingen sitter och att hon kan göra en riktigt bra tid. Det känns roligt inför debuten i trean om några veckor. Då ska vi försöka att inte riva något hinder…
Squid har två chanser till på agilityklass 2 under februari, vi ska till Borås och tävla nästa helg. I veckan har jag därför prioriterat hennes stoppade kontaktfält och det krävdes inte många repetitioner för att få dem klockrena på träning. Som tur är ska jag runt och hålla kurs i olika inomhushallar i nästa vecka, så vi får säkert till lite mer tävlingsmässig träning innan tävlingen också.
Igår var vi i Hundarenan i Kungsör och gick kurs för Veronica Bache. Det var jätteroligt, även om Veronica nog tyckte att det var lite svårt att ha en regelfixerad gregorian på kurs. Squid skötte sig riktigt fint i första passet, men gick igång på att möta kelpien Jackaroo nära agilityhindren inför andra passet och så tappade hon huvudet lite. Hon har ju väldigt svårt att hantera känslorna när andra hundar kör agility, och den känslan har genom klassisk betingning förts över till vissa andra saker – till exempel Jackaroo. Det är det här som händer på tävling också, hon blir lite som en annan hund. Det här är säkert någonting som många border collie-ägare känner igen. För Squid betyder det mest att hon blir yvigare, mer utåtriktad och svänger sämre. Det måste verkligen vara huvudprioritet i hennes träning. Dels att stärka svängar och värde för mig ännu mer, dels att träna henne i situationer där hon blir lagom upphetsad.
Epic fick köra sista passet och han var så himla duktig! 18 månader gammal slog han Squid på fingrarna i flera sekvenser. Han kändes himla snabb, men var hela tiden uppmärksam och kunde svänga hur tight som helst när det behövdes. En del saker behöver han mer erfarenhet för att fixa riktigt bra, men på många ställen imponerade han mig stort. Jag antar att han kommer att tagga upp flera gånger under året och bli svårare att köra, men han är så cool med att andra kör att jag hoppas att han kan fortsätta vara så eftertänksam och fokuserad.
Idag har Cecilia och jag tränat i ridhuset. Epic har gjort sin första hela gungbräda och att han satte det på första försöket gjorde min dag 🙂 Nu ”kan” han alla hinder och det är hög tid eftersom debuten är om en månad. Det kommer nog krävas fortsatt hårdträning på hinder, eftersom han också ska klara gungbrädan på tävling och inte förväxla den med balansbommen. Squid fick köra balansbom och gunga med nosduttar – som sagt ovan var det inga problem alls. Epic körde running på balansen och jag var riktigt nöjd med sista passet.
Imorgon kommer Kenth Svartberg hit för att prata relation med våra instruktörselever. Helgen fortsätter sedan med instruktörsutbildning och nästa vecka kommer jag att tillbringa mycket tid i bilen. Fjugesta – Göteborg – Oslo – Göteborg – Borås – Fjugesta – Rygge (och sedan flyg till Bergen) är planen för veckan. Håll tummarna för att bilen går bra.
Vi väntar dessutom valpar när som helst. Fly är på dag 63 sett från första parningen idag, men verkar inte ha någon brådska med att föda…
Någonting blev fel när jag lärde Squid running contacts för ett par år sedan. Hon lärde sig att sätta en framtass högt upp (ibland högt upp på kontaktfältet, ibland ovanför det) och sedan flyga tills baktassarna träffade marken precis efter balansbommen. Ibland missade hon kontaktfältet helt, men ofta hade hon en tass precis i överkant. Det stora problemet var nog att jag upptäckte det för sent, jag tyckte att det såg bra ut hela tiden (för det gör det om man inte tittar väldigt noga). När det väl var ett etablerat rörelsemönster hade jag svårt att få henne att göra något annat. Eftersom det inte kändes som att hennes running var säkert så la jag på nosduttar (som hon redan kunde från gungbrädan) på kommando på balansbommen. Det har vi kört på tävling fram tills nu (förutom en gång i en öppenklass där hon gjorde en vacker springande balansbom på kommando). Jag trivs ganska dåligt med stoppen och har velat träna om hennes running och nu i vinter har vi kommit igång lite. Vi har provat lite olika sätt och i veckan hittade vi äntligen någonting som fungerade! Hoppet om att aldrig behöva stoppa henne på en balansbom igen lever! Det lutar åt att jag låter henne springa på vårens tävlingar.
Idag blev Epic och Win 18 månader och därmed får de tävla agility om de vill. Win har väl inte kommit så långt med agilityplanerna (men desto längre i vallning och lydnad), men Epic hade gärna velat tävla. Det är inga klass 1-tävlingar i den här delen av landet på länge, så Epics debut får också vänta. Jag har anmält honom till Rättvik och Gotland i mars. Vi måste jobba mer på gungbrädan, för den är fortfarande på inlärningsstadiet. Mest handlar det om att jag har tränat för lite, Epic kan nosdutta och han har inget problem med att gungbrädan rör sig och smäller. Vi har satt igång en liten kampanj. Jag ser verkligen fram emot att börja tävla med Epic. Han är alltid engagerad och entusiastisk, men blir aldrig stressad eller övertänd. Och han bryr sig inte nämnvärt om att andra hundar kör agility. En riktigt behaglig hund. Han gör dessutom massor av fina saker och rör sig så mjukt och fint. Jag såg hans bror Hero tidigare i veckan och blev alldeles tårögd av hur fin han var. Jag hoppas att Epic kommer att se lika fin ut när vi börjar tävla.
18 månader idag <3
Det är riktigt kallt här nu, mellan -10 och -15. Vi har ändå lyckats få till riktigt, riktigt bra träning i ridhuset i veckan. En ordentlig uppvärmning gör både hund och människa varma, dubbla täcken på hunden hjälper till och en värmefläkt i bilen gör att hundarna snarare blir för varma i pauserna än tvärt om..
.
