Trippelnolla i Hammarö

Squid har mest tränat lydnad och kroppskontroll den senaste veckan, men i söndags åkte vi till Karlstad för Hammarös klass 3-tävling i agility. Shejpa och Pogue var med också. Pogue visade att en hel vinter utan agilityträning inte riktigt fungerar för honom – han har ju så mycket att lära fortfarande. Shejpa var däremot stabil, hon nollade första hoppklassen och kom 4:a, i andra hoppklassen fick vi beröringsfel när jag snubblade och hamnade på marken mellan två hinder, så det var ju knappast hennes fel. I agilityklassen gjorde hon också ett fint jobb, men hoppade över ett hinder på upploppet.

Squid däremot var i god form. Hon var lite yvig i första hoppklassen, där det var många (18) nollor. Vi kom 4:a. Den andra hoppklassen var lite knixigare, men jag gillade den verkligen. Det gällde att ha bra svängar och därmed kunna få fina, raka linjer. Omöjligt med cockrarna som inte riktigt svänger, men en fröjd med Squid som är så duktig på att växla mellan tighta svängar och acceleration på linjer. Det var bara 17 av 52 startande i large som gick runt utan disk. Squid blev tvåa, bara 0.4s efter Malin och Nick. Squid har faktiskt nollat alla hopplopp i år, med placeringarna 1:a (Kista), 1:a (Kista), 2:a (Hammarö), 3:a (Väsbyhallen/Knivsta), 4:a (Hammarö).

Agilityklassen var också lite knivig, bara 12 i mål av 44 startande. Squid gick som på räls och vann klassen med över fyra sekunder och fick sitt andra agilitycert. Härligt när allt bara stämmer och hon känns balanserad och stabil. Tyvärr fick jag inget filmat i söndags.

Agilitycert i Hammarö

Agilityn måste byta huvudman!

SBK som huvudman för agilitysporten är en katastrof! När information om landslagsuttagningarna sent om sider (och tack vare att en medlem skrev ett öppet brev till Centrala Agilitygruppen och Landslagsledningen) dök upp igår, stod det klart att SBK inte tänker ta ut ett landslag till European Open. Det öppnade för att vem som helst kunde anmäla sig och att Sveriges platser tog slut innan de flesta fattat vad som hände. Själv var jag nog för långsam, jag blev så chockad att jag började diskutera saken på Facebook istället för att se till att anmäla mig själv så fort som möjligt. Osmart!

I år går VM i Sydafrika. Det innebär att det kommer att kosta massor av pengar, att hundarna måste resa långt och att ingen egentligen vet hur det kommer att gå att lösa praktiskt (Många hundra hundar som åker till samma flygplats samtidigt? Väldigt strikta införselsregler och mångder av blodprov som måste tas vid exakt rätt tidpunkt). Från svenska landslagsledningen har det varit knäpptyst kring de praktiska arrangemangen – och kring uttagningen fram tills igår.

Med ett osäkert VM på andra sidan jorden blir European Open enormt prestigefullt och viktigt. Till och med länder så långt bort som USA och Kanada har uttagningssystem. Intresset från Sverige i år är stort och alla har nog förväntat sig att vi ska ha någon slags uttagning. Nu blir det alltså inte så och Sverige representeras av den som anmälde sig först. Skandalöst!

Det här är bara det senaste i raden av misstag från SBKs sida. Ständigt påminns man om att det varken finns intresse eller kunskap inom organisationen för att förvalta en stor sport i ständig utveckling.

Kennelklubben verkar ha förstått problematiken och kommer enligt rykten komma ut med en enkät inom kort. Jag hoppas verkligen att alla som svarar på den inser att vi måste få en egen huvudman – ett eget agilityförbund!

Huvdmannaskapet handlar inte om huruvida vi ska ha agility på våra lokala brukshundklubbar/hundungdomsklubbar/kennelklubbar. Agilityverksamhet har funnits på klubbarna oavsett huvudman (historiskt har SHU, SKK och SBK varit huvudmän i olika perioder utan att det har påverkat verksamheten på lokalklubbarna i någon större utsträckning). Huvudmannaskap handlar om hur sporten utvecklas och administreras på central nivå.

VAD GÖR HUVUDMANNEN FÖR AGILITY, RENT KONKRET OCH I STORA DRAG?
– Ansvarar för regelrevideringen (även om SKK alltid slutligen fastställer alla regler).
– Ansvarar för landslag och landslagsuttagningar.
– Ansvarar för den löpande förvaltningen av verksamheten (SM, tävlingsadministration mm).
– Ansvarar för funktionärsutbildningar och konferenser (med visst ekonomiskt bidrag från SKK).

Det är den här delen som inte fungerar inom SBK och därför behöver vi ett fristående agilityförbund under SKK! Nu!

5 tips för högre fart på agilitybanan

En diskussion på Facebook fick mig att vilja skriva lite om hur man kan tänka om man känner att hunden inte springer så fort som han kan på agilitybanan. Här kommer fem lite längre tips och ett gäng korta förslag.

1. Kampa!
Det är lätt att tro att hundens favoritbelöning också är den som skapar mest fart på agilitybanan. Motivation borde ju leda till fart. Eller? Min erfarenhet är att kampleken i sig skapar ett annat tempo än bara godisbelöning. Min cocker spaniel Shejpa är ett bra exempel på det. Hon är ingen naturlig kampare, när hon var ung stack hon iväg för att hitta på något annat när jag presenterade en kampleksak utomhus. Däremot är hon helt galen i mat. Den förvånande slutsatsen jag har dragit med henne är att hon springer snabbare på agilitybanan ju mer vi kampar och ju mindre mat hon får. Hon behöver fortfarande få matbelöning för att tycka att det är värt att träna ihop med mig, men ju mer matbelöningen kan kopplas bort från agilityn (till exempel genom att den enda mat hon får är i form av en externbelöning i bilen när vi avslutar träningspasset) desto snabbare springer hon.

Det är inte alla hundar som är naturligt galna i kamplek. Det verkar också som att hundar som är naturligt galna i kamplek sällan har problem med fart på agilitybanan. De som väljer bort kamplek för att istället favorisera godis är vanligare i gruppen som skulle behöva mer fart. Det går att lära hunden att kampa med en leksak även om den inte är intresserad av det från början. Även om hunden bara kampar för att få godis så får man i alla fall en stor del av effekten och fart-ökningen. Ju bättre man kan kan få hunden att kämpa och engagera sig i kampleken, desto större effekt får man.

En annan fördel med kampleken är att den kan användas som belöning på tävling. Det är inte tillåtet eller uppskattat att ta fram godbitar på tävlingsplanen om man vill belöna ett snyggt kontaktfält eller en snabb sväng, men en kampleksak är inga problem att dra fram om man ändå är diskad (så länge man gör det snabbt och diskret utan att ta onödigt lång tid på sig). När hunden inser att han kan få belöning på banan på agilitytävling ökar ofta farten på tävling.

Tänk också på att det i början är viktigt att det inte blir en massa väntetid mellan lek och agility. Utnyttja den aktiva känslan hunden får i leken och lek hela vägen fram till start på träning. En snabb startritual gör att tiden mellan lek och agility blir kortare. Det här kan du träna på separat (lek -> ”sitt” -> gå ifrån -> belöna sittandet i starten eller kalla in och belöna – variera). Försök att få tiden mellan lek och att du kan gå ifrån så kort som möjlig.

2. Placera belöningen på linjen
Om alla belöningar kommer från din hand, vilket ofta är fallet när man jobbar med godbitar, blir belöningen dels sen (kommer ofta långt efter att hunden har gjort det som var bra), dels felplacerad. Varför ska hunden springa jättefort bort från dig om alla belöningar ändå kommer ifrån din hand? Försök istället att placera belöningen på den linje du vill att hunden ska springa på. Det kan göras genom att du i förväg placerar ut en leksak eller godisburk på linjen (i början kan hunden få veta om att den är där, men senare är det en fördel om den dyker upp som en glad överraskning när hunden gör rätt) eller genom att du eller en medhjälpare kastar belöningen på linjen när hunden gör rätt. Självklart finns det tillfällen där det är smart att belöna från handen också (till exempel när du ligger före hunden och vill att hunden ska jaga dig), men se till att du inte bara belönar så.

3. Se till att hunden vet vart han är på väg
En av de vanligaste anledningarna till att hundar inte springer så fort som de hade kunnat göra är att de inte vet vart de är på väg. Om hunden inte vet vart han ska så behöver han sakta in för att vänta på informationen. Det är lätt att slarva lite och ”lura” en långsam hund för att man är rädd att hunden ska sakta ner ännu mer om man ger den signaler som att det kommer att komma en sväng. Därför är det lätt att springa i full fart mot ett hinder som hunden ska svänga tillbaka ifrån, för att sedan tvärvända och springa åt andra hållet när hunden väl landar. Jag är övertygad om att det här kanske fungerar på vädigt kort sikt, men på lite längre sikt kommer hunden att sakta ner på hela banan eftersom han aldrig kan lita på att din ”full-fart-framåt”-signal verkligen betyder att ni ska full fart framåt. Plöstligt kan det ju dyka upp en sväng och därför är det bäst att aldrig springa i full fart mot ett hopp.

Lösningen är att ha tydliga och tidiga signaler som ger hunden information om ifall ni ska behålla full fart framåt, eller om det är dags att förbereda sig för en sväng. Gör svängandet roligt och belönande för hunden (till exempel genom Silvia Trkmans cik and cap) så att dina svängsignaler inte fungerar som ett straff, utan som en motivation. Var inte rädd för att träna svängar med en lite långsammare hund, det är viktigt för motivationen att hunden förstår hur man svänger och tycker att det är häftigt. Annars finns risken att hunden bara har roligt på klass 1-banor, och det är inte dit du vill!

4. Tappa aldrig fokus på hunden
Var alltid helt engagerad i hunden när du är på agilitybanan. Ta alltid hand om din hund innan du pratar med instruktör eller träningskompisar. Se till att din hund får belöning om du råkar göra något fel på banan och vill bryta och göra om. Om din hund råkar göra ett misstag måste du ha en smart plan för hur du ska behålla hundens fokus och engagemang utan att belöna misstaget. Du kan till exempel be om ett nytt beteende som är lätt för hunden att lyckas med (nosdutt i handen, ”sitt” eller något enkelt trick). Det kan du belöna och sedan transportera hunden till starten med belöningen.

5. Träna i korta pass
Ett agilitylopp är över på ungefär 30 sekunder. Det finns alltså ingen anledning att träna uhållighet på agilitybanan. Agility handlar om explosivitet. Med en hund som behöver mer fart och engagemang i agilityträningen försöker jag hålla mina pass till 30 sekunder. Det innebär en repetition på en lite längre kombination, eller 3-5 försök på en kortare sekvens eller hinderträning. Därefter får hunden pausa en stund uppbunden eller i bur, medan träningskompisarna kör några korta pass innan han får en ny chans. Hur många korta pass man kan köra under ett träningstillfälle beror på hur mycket hunden orkar. Om den börjar tappa fart eller engagemang har du kört för många.

Shejpa SM -11Bild på Shejpa från SM 2011 – hunden som lärt mig mest om fart och motivation

 

Fler tips i korthet

  • Se till att din hund är helt frisk!
  • Se till att din hund är slank och vältränad
  • Ta tid på din hund i olika situationer så att du alltid kan välja det snabbaste vägvalet på tävling.
  • Experimentera med olika uppvärmningsrutiner så att du hittar det som tänder din hund mest.
  • Att heja på hunden för mycket med röst och kroppsspråk kan dels riskera att dämpa hunden, dels fungera förstärkande på långsamt beteende. Jobba lite tystare, men belöna hunden entusiastiskt när han ökar farten-
  • Träna hoppteknik – ökar självförtroendet, motivationen och tar bort onödiga steg på banan.
  • Var förutsägbar och konsekvent på banan. Lägg inte plötsligt in nya handlingsmanövrar som din hund inte förstår utan att först träna in dem i torrhandling /övningar med ett hopphinder. Se också till så att hunden inte kan blanda ihop eller missförstå dina signaler.
  • Starta ihop med hunden så att du kan springa från första steget
  • Lägg in fartcirklar i träningen så att hunden får sträcka ut.

Lycka till! Har du frågor? Ställ dem här!

Agilitykurser i vår

Vilken härlig start på året vi fick! Båda hundarna fortsatte att gå bra idag. Squid var ett beröringsfel från vinst i agilityklass 3, men kom istället tia. Shejpa kom 2:a i agilityklassen och blev därmed klar för SM. Hon nollade också hoppklassen, men fick lite stora vägar och placerade sig inte så bra. Banan var ganska enkel och fartig, så det blev många nollor. Squid lyckades att gå snabbast av alla i large, och vann hoppklassen idag också!

Squid har gått fantastiskt bra på den mycket hala mattan in Kista. Jag hade inga större förhoppningar, för jag mindes hur mycket Shejpa halkade för två år sedan när vi tävlade på den. Shejpa var bättre i år, men hon halkar fortfarande mycket mer än Squid. Det brukar ju vara largehundarna som halkar mest, men jag tror att den stora skillnaden mellan dem är att Squid nästan alltid landar i nästa hinders riktning. Hon behöver alltså sällan vända på marken, och hon siktar aldrig på fel hinder för att sedan behöva byta riktning i sista sekund.

Att kunna förutsäga och påverka hundens landningspunkt är någonting som jag har fokuserat mycket på i träningen av mina yngre hundar. Tyvärr kunde jag inte så mycket när jag startade med Shejpa, hon hade verkligen haft nytta av att kunna hoppa och svänga istället för att nästan alltid landa rakt fram och sedan svänga på marken.

I vår erbjuder jag några kurser där du kan få lära dig handling och träning där:

  • Hunden alltid vet vart han är på väg, vilket ökar farten och tar bort onödiga steg på banan.
  • Du kan förutsäga och påverka hundens landningspunkt vid varje hopp, vilket gör att hunden landar riktad mot nästa hinder efter varje hopp.
  • Enklelhet, tydlighet och konsekvens genomsyrar handlingen.

Jag håller en handlingskurs den 2-3 februari i ridhuset här hemma. Det finns några platser kvar. På kursen kommer det att finnas hundar på olika nivåer och träningen individanpassas så att du får träna på just det du och din hund behöver. Kursen fokuserar på att göra dig till en bättre handler såväl som på hur du kan träna din hund för att han ska förstå dina signaler bättre.

Jag kommer också att starta upp onlinekurser i agilityhandling. Det blir dels en upprepning av höstens ”Agilityhandling Grund Online”, och dels en fortsättningskurs för de som vill bygga vidare på kunskaperna från höstens kurs. Grundkursen handlar mycket om hur du får hunden att på ett så effektivt sätt som möjligt ta raksträckor, mjuka svängar och riktigt tighta svängar. Vi introducerar också bland annat framförbyten, bakombyten, serpentiner och threadlar. I fortsättningskursen fortsätter vi att utveckla kunskaperna med mer komplexa övningar och kombinationer.

Välkommen på kurs i år!

Kista dag 1

Årets första tävling, husdjursmässan i Kista. Både Squid och Shejpa har gått fint. Squid vann hoppklass 3 och blev hoppchampion! Hon hanterade underlaget fantastiskt bra. Shejpa hade svårare med underlaget och fick en vägran på hinder 2 på grund av det. Sedan råkade jag diska oss längre fram i banan.

I agilityklass föll Squid i samma fälla som de flesta andra – tunneln under balansen. Men vad gör det när Malin och Lava vann! Jag fick i alla fall belönat ett kontaktfält. Shejpa och jag höll ihop i agilityklass och kom 3:a! Härlig dag.

Pinnar i Kumla

Igår tävlade jag klass 2 i Kumla ihop med Epic och Pogue. Pogue körde bara ett lopp i hoppklass 2, men lyckades ta sista pinnen och är nu uppflyttad till hoppklass 3. Epic körde fyra lopp och vi lyckades nolla ett och ta andra pinnen i hoppklass 2. Här kommer en liten film från tävlingen. Det är mycket kvar att jobba på, speciellt slalom – som fungerar bra på träning men inte på tävling just nu.

Squid 4 år <3

Har haft en rolig vecka med två agilitykurser. Först var jag i Oslo och höll handlingskurs för ett gäng elever som jag har jobbat med en hel del tidigare. Väldigt trevligt, kul att se framstegen och kul att träffa Squids valpar som bor i Oslo. Mina hundar fick också köra en del agility och vi fick med oss nya saker att träna på hem. I måndags fick hundarna en genomgång hos rehabveterinär Laxmi och de var välmusklade och fit for fight. Härligt!

Epic i tight sväng runt hopphinder. I bakgrunden ser ni några av de mängder av dagis-/skolbarn som sprang runt agilitybanan. Mer störning för förarna än för hundarna. (Foto: Catrine Bjerch)

I fredags fyllde Squid 4 år. Tänk vad mycket vi har hunnit med på så kort tid – agility, vallning, lydnad, valpkull… Nu får hon väl räknas som medelålders och jag ser fram emot att verkligen tävla med henne framöver. Bäst orangea hunden!

Foto: Catrine Bjerch

I helgen har jag haft grundkurs i agilityhandling. Vi var en liten grupp och hade massor av tid till att sätta ihop hoppteknik och handling. Det är verkligen en kurs som är rolig att hålla. Lika rolig är den online, där vi har ett stort gäng som skickar in videofilmer och frågor varje dag. Online har vi också tävlingslydnadskurs, där det är dags för lektionen om vittringsapportering imorgon. Hoppas på många filmer från våra duktiga lydnadselever i veckan. Det är skönt med höst! Lagom väder, lagom uppbokat i kalendern och roliga saker att se fram emot. Men jag ser inte fram emot vintern. Hoppas verkligen att den blir lika mild och snöfri som förra året.

Onlinekurs för Jessica Martin

I somras var Jessica Martin här och höll agilitykurs för oss. Vi var många som var väldigt nöjda med kursen och som gärna ville fortsätta träna för Jess. Vi bestämde oss därför för att arrangera en online-kurs, där vi kommer att jobba på handling och hundträning med fokus på handlingssignaler. Det ska bli jättekul! Eftersom Jessica kommer från Kanada så blir kursen naturligtvis på engelska. Du hittar den på fannygott.com, där du också kan anmäla dig direkt. Vi startar den 26 september och jag hoppas att många vill vara med!

Rivningar

En av de största utmaningarna jag har med Epic är rivningar på hopphinder. Vi har missat pinne i många fina lopp för att en bom har trillat (och det tycks som att det händer oftare när allt annat är felfritt). Rivningar är ett problem vi delar med många unga, snabba border collies. Det klart att marginalerna blir mindre när man springer så fort man kan, samtidigt som man ska försöka hoppa.

Rivningar är ofta ett frustrerande problem, eftersom det kan vara svårt att förstå vad de beror på, och ännu svårare att veta vad man ska göra åt det. Det är ju lättare att gå hem och skapa en träningsplan om hunden missar ett kontaktfält, eller går ut ur slalom för tidigt. Lösningen blir ofta att föraren försöker straffa bort rivningarna, genom att till exempel lägga hunden ner när den river. Det är en lösning som säkert fungerar till en viss grad, många hundar river mindre efter sådan träning, och jag tror att det är väldigt vanligt på toppnivå.

Själv är jag inte så sugen på en sådan lösning. För det första är jag övertygad om att det tar fart och självförtroende från hunden. Vi lär inte hunden något nytt om hur han ska använda sin kropp, så hans lösning blir som regel att springa lite långsammare, lägga in extra steg och hoppa högre än nödvändigt. Jag är fascinerad av tanken på att få ut hela min hunds kapacitet, och det tror jag inte att jag får om jag straffar istället för att utveckla våra kunskaper.

För det andra är jag ödmjuk inför att det är en svår uppgift för hunden, och att det kan finnas många olika faktorer som gör att han river. Den vanligaste orsaken till rivningar är kanske dålig handling. Om hunden får besked om vart han ska i fel tid, eller får kontraorder när han är mitt över hindret, är det inte så konstigt att han inte kan hoppa bra. En annan orsak kan vara att han halkar, är stel eller har ont, har för dåliga muskler eller blir bländad av solen. Många resonerar som så att eftersom vi själva inte kan vara perfekta, så måste vi se till att hunden kompenserar för våra misstag genom att alltid vara perfekt själv (dvs. inte riva trots att vi gör fel). Jag är inte bekväm med tanken på att lägga över allt ansvar på min hund. Agility är en teamsport och det är min uppgift att ge hunden rätt information i rätt tid. Om jag tvingas att utveckla min handling, istället för att skylla på hunden när han river, kommer jag nog också närmare min målsättning om att få ut hela hans kapacitet. (Självklart är min målsättning att hunden ska hantera störningar från handlingen också, men det är någonting vi tränar på istället för att bara kräva att hunden ska klara det).

För det trejde tycker jag att det är väldigt spännande att lära min hund och mig nya saker. Jag tror att det jag lär mig i processen kommer att vara till enorm nytta för mina egna hundar och alla de ekipage jag har på kurs. Det är en otroligt spännande och lärorik process, även om det också är frustrerande ibland. Jag tycker att jag har lärt mig mycket under de senaste månaderna genom de kurser jag har gått för Vappu Alatalo och Jessica Martin. De har satt igång tanke- och träningsprocesser som har tagit oss många steg framåt. För en vecka sedan påbörjade jag också en kurs med fokus på hoppande online. Instruktör där är Mary Lou Hanlon. Hittils verkar den väldigt lovande, med feedback på alla delar av hoppandet – både hundens hoppteknik och bristerna i min handling.

Jag har också ökat på och systematiserat fysträningen av hundarna. Styrketräning i skogen, träning för kärnmuskulaturen på balansboll och kroppskontroll-/styrkeövningar i form av tricks och liknande.

Här är lite film på Epic ifrån gårdagens klas 2-tävling på Danderyd-Täby BK. Jag är väldigt nöjd med utveckligen i hans hoppande. Typiskt nog rev han näst sista hindret i det enda loppet där allt annat gick bra, han missbedömde helt enkelt avståndet och tog av för tidigt istället för att lägga in ett extra steg mellan tunneln och hoppet. Sedan rev han inget mer, men vi hade lite slalomstrul i två lopp och disk i det sista. Det var lite speciella banor, där man till exemempel skulle ta samma hinder fram och tillbaka, men också trevliga passager med en blandning av fina linjer och lite svårare handling.

Imorgon startar agilityhandling grund online

Imorgon startar agilityhandling grund online. Det går fortfarande att anmäla sig! Så här ser kursplanen ut för de 6 lektioner som kursen innehåller:

  1. Tankar kring belöning och belöningsplacering i agility.
    Ett signalsystem för agilityhandling
    Målsättning för agilityhandlingen
    Handling utan hinder
    Söka hinder
    Söka vägranslinjen
    Raka linjer
  2. Tre typer av hopp. Hur signalerar vi raksträckor, vanliga svängar och tighta svängar? Vilket beteende vill vi ha från hunden? Hur ska hunden hoppa? Hur lär vi hunden att utföra beteendena? Vilka verbala signaler kan man använda, och hur lär man in dem?
  3. Framförbyten i olika former. Diagonala framförbyten, decel-framförbyten, ”tvingade” framförbyten, inkallning med framförbyte. Placering, fotarbete, timing.
  4. Bakombyten. Hur lär vi hunden bakombyten? Hur utför man ett bakombyte? Hur lär man hunden att skilja mellan flacka och tighta bakombyten?
  5. Tunnlar. Hur signalerar vi rakt fram, lätt sväng och tight sväng ut ur tunnlar? Vi tränar dessutom på lite mer utmanande tunnelsituationer och på att inte ta tunneln om vi inte visar på den.
  6. Serpentiner, threadlar och kombinationer av flera kunskaper. Vad, när och hur med serpentiner och threadlar? Vi sätter också upp en lite längre kombination och kombinerar flera handlingsmanövrar.

Självklart kommer jag att ge er personliga läxor och uppgifter om någonting blir för lätt eller för svårt, eller om ni har någon speciell del som ni får problem med.