Kategoriarkiv: Agility

Här kan du läsa våra blogginlägg om agility. Du hittar beskrivningar av vår träning, rapporter från tävlingar, filmer, kurser med mera.

Onlinekurser Agility 2022

Publicerat av
Svara

Äntligen är våren här och det går att börja träna utomhus. Kanske är du sugen på en onlinekurs för att få vägledning och hjälp i träningen. Onlinekurser kan du gå som deltagare med obegränsad feedback på dina filmer, eller som observatör där du får tillgång till alla övningar och kan se vad andra jobbar med. De här onlinekurserna kan du starta i början av varje månad. Just nu erbjuder jag:

Agility Valp Online
Den här kursen passar för valpar i alla åldrar och så klart även för äldre hundar som behöver lära sig det grundläggande inför agilityträning. Du behöver inga agilityhinder för att vara med – här lär vi istället det grundläggande inför hinderinlärningen och många andra övningar som är bra att ha med sig.

Agility Grundhandling Online
I den här kursen lär du dig allt du kan behöva när det gäller verbala signaler och handlingstekniker på en agilitybana. Vi börjar från början med grundövningar utan hinder, går vidare till inlärning av olika varianter av hopp och tunnlar på ett hinder och utvecklar till små kombinationer där vi sätter ihop färdigheterna.

Hoppteknik Online
Bygg styrka, smidighet, fotarbete och teknik med roliga hoppteknikövningar som också hjälper till att öka självständighet och fokus på linjen. 

Running Contacts Online
Få hjälp med inlärning eller problemlösning av running contacts på balansbom och A-hinder. Med femton års erfarenhet av running contacts och efter att ha tränat mängder av egna och andras hundar kan jag hjälpa dig att undvika misstag, frustation och osäkerhet. Running contacts kan vara bara roligt!

Avancerad Handling Online
Är du sugen på roliga handlingsutmaningar, inspiration i träningen och en gemenskap att utvecklas i? I den här onlinekursen får du färdiga banor och kombinationer med moderna och spännande utmaningar. Du får olika varianter att köra på varje kombination och pushas att prova olika alternativ. Vi tittar på vad som är den snabbaste varianten för just er och hur du kan spara sekunder på banan genom träning, handling och motivation.

Välkommen på kurs!

Snooker-träning med Epic

Publicerat av
2

I tisdags var Epic och jag i Kungsör och tränade snooker. Bud fick stå över, för han halkar så mycket på mattan. Tyvärr halkade Epic också lite, så nu känner jag mig inte alls sugen på att träna inomhus här omkring – vill bara ha vår och gröna gräsmattor.

Om du vill veta mer om hur snooker fungerar rekommenderar jag det här inlägget.

Vi körde en bana som domaren till den svenska uttagningen la ut på Facebook som en träningsbana. Snällt av honom! Han verkar gilla A-hinder som enda balanshinder i sina snooker-banor. Det passar Epic perfekt. Så tacksam för att han hanterar A-hinder som om det vore en tunnel, typ. Inga ansatser eller avslut är för svåra. Jag önskar att jag kunde känna på samma sätt med Bud. Han har mycket svårare att hantera svåra ansatser och jag måste verkligen tänka mig för.

När jag gick den här banan räknade jag med att slutsekvensen (2-7) skulle ta knappt 22 sekunder. Det visade sig stämma riktigt bra! 21,5 tog det andra gången. 22,2 första gången när jag klantade mig 6A-6B.

Jag är ju alltid sugen på att ta 3 x 7 poäng i öppningssekvensen, men jag tror också att Lee försöker göra banor där det inte är möjligt. Om det hade varit uttagning hade jag absolut valt 7+6+7. Men jag ville verkligen testa att ta tre sjuor, så vi började där. Missade precis tiden (han var på A-hindret när den gick ut), men om jag hade satt slutsekvensen så som jag hade tänkt mig hade det gått. Jag fegade ut efter oxern och fick bakombyta muren vilket ledde till att han sög på fel tunnelingång och tappade lite tid.

Andra gången testade jag mitt förstahandsval för uttagningen – 7+6+7. Med Bud hade jag nog fått ta första röda hindret från baksidan för att få en bättre linje till A-hindret. Jag hade inte vågat skicka honom i den vinkeln som Epic klarar utan att blinka. Tror att vi hade klarat tiden utan problem ändå, men önskar verkligen att jag inte behövde fundera på det.

Tyvärr halkade Epic konstigt (i skarven?) på väg till #2 i slutsekvensen och hade kanske fått en vägran på hinder två på grund av det? Men i övrigt flöt det på bra och vi klarade tiden utan problem. Så härligt också att Epic har kommit tillbaka efter skada och river så lite! Inte ett enda hinder på hela kvällen.

Det ska bli så roligt med uttagning om några veckor. Oavsett hur det går så är det så roligt att köra games-klasser.

Hundra procent av allt som är bra

Publicerat av
Svara

Min målsättning när jag tränar hundarna är att få hundra procent av allt som är bra. Vad menar jag med det? Ofta tänker man kanske på egenskaper och färdigheter som varandras motsatser, där man försöker hitta en balans mellan dem. Till exempel:

  • Aktivitet och passivitet
  • Eftertänksamhet och explosivitet
  • Frivilliga beteenden och signalkontroll/stadga
  • Självständighet och följsamhet

Istället för att tänka på de här sakerna som motsatsförhållanden är min målsättning att hunden ska vara jätteduktig på alla delarna, och att det ska vara tydligt för hunden när jag förväntar mig vad. Hunden blir inte dålig på stadga eller signalkontroll av att lätt kunna erbjuda frivilliga beteenden. Den är antingen inte tillräckligt tränad på de förstnämnda färdigheterna, eller så har du inte varit tydlig nog med när du förväntar dig vad.

Självständighet och följsamhet på agilitybanan är ett annat område där jag vill ha 100% av båda delarna. Generellt tycker jag faktiskt att mina hundar är väldigt duktiga på både självständighet och följsamhet – de tar väldigt sällan fel hinder och jag kan samtidigt låta dem jobba väldigt självständigt medan jag springer åt ett annat håll.

Anledningen till det tror jag är att jag varken tränar självständighet eller följsamhet som koncept – alltså att man till exempel generellt uppmuntrar hunden för att den söker framåt och tar hinder, eller att man generellt uppmuntrar hunden för att den söker sig mot föraren och tar kontakt. Istället lär jag hunden att alltid vara uppmärksam på mina signaler, men att samtidigt alltid slutföra de uppgifter jag ber honom om på ett väldigt självständigt sätt.

Den stora nyckeln för att uppnå hundra procent av allt som är bra är tydlighet. Dels måste du själv veta vad du förväntar dig i varje situation, dels måste du vara tydlig med vad du belönar så att hunden förstår vad du förväntar dig. När är det lönsamt att erbjuda beteenden utan att vänta på kommando? När är det jätteviktigt att man väntar tills man får besked? När ska man vara helt stilla? När får man bryta stadgan? När är det rätt att ta en tunnel som ligger 20 meter bort? När är det rätt att springa förbi alla hinder man ser och bara följa matte?

Ganska orelaterat kommer här två lopp från när vi tävlade i lördags. Först Buds vinstlopp tidigt på morgonen:

Men roligast i lördags var att jag äntligen vågade tävla med Epic igen efter hans korsbandsskada i början av februari. Det gick så bra och Epic var så glad! Här är vår disk i andra loppet. Vi nollade det tredje, men det här var nog mitt favoritlopp med honom. Att vi diskade oss i början var helt mitt fel – jag borde ha insett att det som funkar för Bud inte alltid gör det för Epic, speciellt inte när vi inte är riktigt samkörda än.

Om du vill bli bättre på att få 100% av allt som är bra så startar våra vinterkurser på lördag!

Kolla in Vinterlydnad Online om du är intresserad av tävlingslydnad, och Vinteragility Online om agility är din grej. Passar för alla nivåer och alla förutsättningar för vinterträning.

Dags att planera vinterns agilityträning

Publicerat av
3

Jag är hemma igen efter fyra fantastiska dagar på VM i agility. För första gången arrangerade Sverige VM och jag var med och kommenterade tävlingarna på livestreamen. Det var otroligt roligt och det tekniska fungerade så sjukt imponerande bra. Det finns inget bättre än att jobba med riktiga proffs – tack Sportsground. Proffsiga var också de svenska arrangörerna som lyckades fixa det bästa VM jag har varit på. Allt var så genomtänkt och stämningen var så trevlig för oss volontärer trots att många arrangörer var stressade och trötta. Om du inte redan har sett livestreamen så kommer det snart att finnas möjlighet att köpa den billigt i efterhand här. Missa inte chansen att se agility i världsklass – och höra mig kommentera det. Jag jobbade i hälften av klasserna och de andra klasserna kommenterades av duktiga Sofie och Emma.

Tonje och jag redo att kommentera largelagfinalen.

När man har suttit och tittat på agility i världsklass på utmanande banor så blir man så klart väldigt inspirererad till egen träning. Man inser hur viktigt det är med ”enkla” saker som att hunden stannar kvar i starten och tar rätt sida av hopphinder, och motiveras att träna självständiga kontaktfält och avancerade slalomingångar och -utgångar. Det är också motiverande att se hur man kan lösa banor på olika sätt beroende på vilken typ av handler man är. Vi har sett enormt imponerande självständighet hos blixtsnabba hundar med förare som inte själva är så atletiska. Att hunden lyssnar på verbala signaler och slutför sina uppgifter självständigt gör att föraren kan ligga före trots att hunden är mycket snabbare än handlern.

Titta till exempel på det ryska large-laget som totalägde agilitybanan på fredagen:

Vintern är den perfekta tiden att ta tag i detaljer som du vill ska vara bättre till nästa säsong. Det fina med nyinlärning är att du inte behöver stora ytor eller mycket utrustning – du kan göra så himla mycket med bara ett hopphinder eller helt utan hinder. I vinter startar jag för tredje året i rad Vinteragility Online. I den här kursen får du massor med övningar på olika teman, tips om periodisering för agilityhunden och individuell hjälp med att lägga upp en träningsplan som passar just dig, din hund och era förutsättningar. Den här kursen innehåller verkligen allt som du kan tänka dig inom agility – med fokus på sådant som passar bra att göra på liten yta med eller utan agilityhinder beroende på vad du har tillgång till.

Kursen innehåller övningar på teman som:

  • Signalkontroll verbala signaler – Gör din hund mer självständig på dina verbala signaler. Hinderdiskriminering, svängar, baksidor, threadlar och mycket mer.
  • Kontaktfält – Öka fart, förståelse, självständighet och kontroll på stoppade kontaktfält –även utan tillgång till kontaktfältshinder!
  • Gungbräda – öka självförtroende, fart och självständighet på gungbrädan.
  • Running contacts – Förberedande övningar för dig som vill börja med running i vår, eller svängträning/proofing på liten yta för dig som redan är igång.
  • Starter – Börja året med en hund som verkligen vill och kan stanna kvar i starten utan att röra en tass
  • Balansövningar – Öka hundens kärnmuskulatur och balans till nästa säsong
  • Hoppstyrka – Snabbare, starkare och mer kraftfull hund över hinder
  • Självständighet – Spara tid på banan genom att göra hunden mer självständig
  • Självkontroll – Lyssnar din hund på dig i alla lägen på banan? Jobba med hundens självkontroll och respons på dina signaler.

Varje lektion innehåller också en övning du kan göra med ett hopphinder, och en kombination du kan köra när du har tillgång till bra underlag och flera hinder. Det är ingen nödvändighet att köra de här övningarna, du kan välja att vila hunden helt från hoppande och ändå ha mängder med uppgifter att jobba med under tre månader. Självklart blir det nya kombinationer jämfört med tidigare år, och en hel del nya övningar i tillägg till de som tidigare har varit med.

Läs mer och anmäl dig här

Vad står på din träningslista för vintern?

Kort tunnel – Årets bästa köp

Publicerat av
2

I somras köpte jag som sagt en tunnel som bara är en meter lång. Det kändes lite som ett år för sent, eftersom Spy faktiskt till slut lärde sig att tunnlar inte äter hundar och kunde springa igenom tunnlar i alla längder. Jag har dock upplevt behov av en kort tunnel när jag håller kurs, speciellt för vissa typer av hundar som antingen är väldigt osäkra, eller lätt blir frustrerade och klistriga på föraren. Jag förväntade mig nog inte att jag skulle använda tunneln så mycket, men tyckte att den var bra att ha.

Med facit i hand har jag använt tunneln mycket mer än vad jag trodde att jag skulle göra, både med elevhundar och med egna hundar. Jag tycker att den korta tunneln har många fördelar när man tränar. Man kan få in många repetitioner på kort tid och på liten yta utan att det blir så mycket springande. Det är lättare att fokusera på precis det man vill jobba på, till exempel kommandoinlärning, svängar eller diskrimineringsövningar. Belöningen kommer snabbare till hunden och jag kan vara kvar på samma plats. Det är lättare att lära in tighta svängar ut ur tunneln på en riktigt kort tunnel och lättare att träna på att hunden ska fästa på tunneln utan att störas av min rörelse.

Med en kort tunnel är det mycket enklare att jobba med shejping och frivilliga beteenden, någonting som mina senaste hundar har lärt mig vikten av. Jag har ju länge jobbat jättemycket med frivilliga beteenden, men i agilityn har jag låtit mig påverkas lite mycket av vad andra gör och använt mer lockande och visande. Det funkar på många hundar, men sämre på andra (till exempel på Bud, som lätt blir frustrerad och klistrig). Att gå tillbaka till mer frivilliga beteenden i början av inlärningen känns rätt för mig och stämmer bättre överens med hur jag tränar andra saker. Jag har därför ändrat en del saker i mina grundhandlingskurser för att det ska passa fler hundar och ge en stadigare grund.

Här är en film från min nya grundhandlingskurs (den går på fannygott.com just nu) där jag visar hur man kan påbörja träningen, lägga på kommando och börja jobba med olika utmaningar på den korta tunneln.

Här är en film från några träningspass den senaste veckan, där jag har använt den korta tunneln för att träna olika färdigheter. I det första klippet tränar Spy på att skilja mellan ”Gå!” – full fart rakt fram efter tunneln (med hjälp av belöningsmaskin här) och ”Spyspyspy” – tight sväng tillbaka till mig. I det andra klippet tränar jag på att Bud ska höra skillnad på ”genom” och ”slalom” (kanske onödigt lika kommandon tyvärr). Kort tunnel och kort slalom gör att vi kan fokusera på det viktiga – att skilja på kommandon – utan att slita ut honom i onödan.

Jag önskar verkligen att fler klubbar och träningscenter hade investerat i en kort tunnel för nybörjarkurser och liknande. En kort tunnel är inte dyr i jämförelse med de längre varianterna, min kostade 70 euro har jag för mig. Jag köpte den från agility-tunnel.de på European Open. De var också på Gåsahoppet och kanske dyker upp på VM i Sverige om några veckor? Min tunnel är i bra kvalitet och ”full grip” vilket innebär att hundarna får bra grepp om tunneln för tighta svängar och liknande.

Vad är ditt bästa hundrelaterade köp i år? Eller har du kanske tillverkat något själv? När det gäller DIY-projekt ligger Cecilias target som sitter fast i marken högt på min lista. Den kanske jag skriver om en annan dag. 

Lär din hund ett hoppkommando

Publicerat av
Svara

Äntligen börjar det lugna ner sig efter många resor och aktiviteter under sommaren, även om jag fortfarande har en del resor kvar. Jag precis hem från en liten Norge-turné där Bud och jag höll kurs i Tromsø och sedan tävlade i Fredrikstad. I Fredrikstad kvalade vi både till final och vann agilityklass 3 med cert och norskt agilitychampionat. I finalen gick han tyvärr ur slalom. Imorgon reser jag till Stavanger för att hålla kurs i helgen. Men när vi är hemma försöker jag bland annat fixa lite filmer – både till onlinekurser och till min YouTube-kanal.

Här kommer min första riktiga instruktionsvideo. Den handlar om hur man kan lära hunden ett hoppkommando till agility, och varför det är bra att ha ett sådant. Filmen är på engelska, men man kan klicka fram textning där det står CC längst ner, så att man lätt kan hänga med på vad jag säger.

I veckan gjorde jag också en liten film som visar några av de färdigheter som vi tränar på kursen Agilityhandling Grundkurs, eller på engelska ”Agility Handling Foundations Online”. I höst blir det ingen onlinevariant av den här kursen på svenska, men på fannygott.com börjar precis samma kurs (med lite uppdaterat material) på engelska. Häng gärna med där! Det blir ett härligt gäng från olika länder i världen som går kursen.

Om du hellre vill gå kursen som en endagskurs i Kungsör Hundarena så har du chansen den 25 november. Läs mer och anmäl dig här.

Det kommer att komma fler instruktionsvideos och liknande, jag ska försöka göra YouTube-kontot mer levande i fortsättningen. Skriv en kommentar här och berätta vad du skulle vela se en film om!

SM-guld till Bud!

Publicerat av
1

Guld-Sabina och min guldhund Bud

SM var fantastiskt roligt och spännande på många sätt. Squid presterade generellt bra, men hade lite slalomproblem. Hon kvalade till individuell final och kom 9:a med fem fel (slalomingång). Hon hoppade fint och rev inte ett enda hinder på hela helgen. Jag är väldigt nöjd med hennes uppladdning inför mästerskapet, men inser att vi måste träna slalom. Det är tydligen färskvara trots att man är nästan 10 år gammal…

Foto: Sara Helén

Bud och jag fick inte till det individuellt. I agilityloppet, som var det första vi körde under helgen, rev han första hindret och kändes sedan helt ur kontroll. Jag tror att vi diskade oss tre gånger och rev tre hinder. Det kändes lite trötstlöst, för jag hade känslan på banvandringen att banan borde vara enkel att lösa för oss. Min främsta teori är att han blir så störd av att riva första hindret att han tappar huvudet lite. I hopploppet blev det också disk, först gick han ur slalom och sedan tog han ett hinder från fel håll. Det där med att ta hinder åt fel håll är något som händer alldeles för ofta på tävling. På träning är han jättebra på ”ut”, det vill säga att han ska gå runt hindret och ta det bakifrån. På tävling är det som att han bara stänger öronen och anstränger sig för att ta hindret framifrån. Det här måste vi komma åt! Så någon individuell final blev det inte för Bud i hans första SM. Däremot gick det strålande i laget.

Min goda vän Sabina tävlar i laget Hejjaklacken ihop med andra goda vänner från Kumla och Örebro. 2017 blev de årets lag och de vann också en lagklass på förra årets SM. Sabinas hund Adna tog silver på SM förra året och var med i landslaget när vi åkte till EO ihop förra året. I våras skedde en hemsk olycka, där Sabina plötsligt förlorade sin fina vän och fantastiska tävlingskamrat. Sabina frågade om hon fick låna Bud som ersättare för Adna i laget. Bud har tävlat med Sabina några gånger och de trivs ihop. Självklart sa jag ja! Dessutom fick Squid hoppa in i ett annat lag som stand in för Sabinas andra hund Persie, som är hemma med valpar.

I laget skötte sig Bud utmärkt! Det blev en miss i hopploppet som ledde till disk, men laget låg placerat som fyra efter ett av två lopp och hade goda chanser på medalj. Agilityklassen blev en riktig rysare. Bud gick ut sist i laget och två hundar hade kommit runt medan en var diskad. Om Bud gick runt skulle det leda till en bra placering, men blev han diskad skulle laget också bli diskat eftersom man måste räkna tre resultat. Bud startade jättebra, men den sneda ansatsen till balansbommen ledde till att han trillade av på mitten. Här uppstod förvirring mellan Sabina och den italienska domaren. Var det vägran eller fem fel? Skulle hon ta om hindret eller köra vidare? Fel val skulle leda till disk. Sabina fick inget besked och körde efter en stunds diskussion vidare. Domaren gick sedan till överdomaren och sekretariatet och bestämde ihop med dem att Bud skulle få omlopp om Sabina ville.

Omloppet var så enormt spännande. Sabina och Bud gick ut sist av alla. Om de lyckades att inte diska sig hägrade medaljer. Och ett nollat lopp skulle räcka till guld! Sabina måste ha nerver av stål, för loppet blev lika bra som det första, och Bud lyckades hålla sig kvar på balansbommen. De avgjorde lagfinalen med ett nollat lopp och bästa tiden i klassen med stor marginal. Vilken fantastisk prestation! Och vilken glädje för Sabina och hela laget att få hedra fantastiska Adna med ett guld.

Att vända tävlingsfel till bra träning

Publicerat av
Svara

Efter landslagsuttagningarna för en knapp månad sedan har det blivit några vanliga tävlingar för Bud. Sista helgen i maj var vi i Forsakar i Skåne och tävlade. Åtta lopp på en helg, fina omgivningar och härligt sällskap gjorde resan värd. Jag passade också på att ta Epic på rehabbesök i Göteborg på väg ner. Eftersom Squid höglöpte fick hon stanna hemma, så att det inte blev jobbigt för killarna att bo i bilen. På sommarhalvåret tar jag gärna den stora bilen till tävlingar, sätter in en säng och bor där med hundarna på natten. Sover så gott i bilen och älskar att ha säng att dra sig tillbaka till under långa tävlingsdagar.

Bud och jag gjorde många bra saker, men lyckades inte nolla ett enda av de åtta loppen. Vi hade bäst flyt i agilityloppen. På lördag morgon – tidig banvandring och tidigt startnummer – kände jag verkligen av förkylningen som jag drog på mig efter landslagsuttagningen och klarade inte av att springa fort. Duktiga Bud går att distanshandla och vi klarade allt det svåra och lyckades diska oss på sista hindret när jag klämde i med ett ”gå” precis när han gick in i sista tunneln. Det kommandot är han duktig på, så han sprang full fart rakt fram in i en tunnel istället för att ta hoppet som var sista hindret… Han försökte till och med bromsa när jag började ropa på honom, men på det hala gräset kunde han inte vända i tid utan vände inne i tunneln. Så duktig hund, så klantig handler!

På söndagen var det en riktigt rolig och svår agilitybana som jag var peppad på att fixa. Tyvärr fick vi en konstig slalomvägran på hinder tre, men klarade resten av banan på ett bra sätt. Eftersom banan skördade många offer fick vi årets första SM-pinne trots fem fel.

I flera av de andra loppen där något gick fel passade jag på att utnyttja tävlingssituationen till bra träning. Lopp som inte är nollade behöver inte vara misslyckade. Istället kan man se det som en möjlighet att träna i tävlingssituation. Jag brukar försöka komma ihåg att stoppa en liten leksak i fickan, så att jag kan ta fram den och belöna om vi behöver ta om något, eller om jag bara vill uppmuntra något extra bra under loppet. Det är tillåtet enligt reglerna att ha belöningar i fickan, så länge de inte syns eller hörs. Det är också okej att ta fram en leksak under loppet. Man blir så klart diskad om man gör det under pågående tävlingslopp, men om man redan har fått fel kanske det inte spelar någon roll. Det man däremot inte får göra är att ta fram godis på plan. Tanken där är att det kan störa hundar som kommer senare om man råkar tappa smulor eller liknande. Spara alltså godiset tills du är utanför planen.

I två agilitylopp under helgen passade jag på att belöna gungbrädan. Bud har en väldigt fin gunga, men det är lätt att tappa kontrollen över startsignalen när man tävlar. På landslagsuttagningen gjorde han grymt snabba och snygga gungor, men ingen av oss väntade direkt på startsignal innan vi fortsatte vidare. Egentligen vill jag alltid ha kontroll över hans beteende på gungan, så att det är min signal som startar honom. I Forsakar var han en stjärna på första försöket, och fick belöning för det två gånger på plan. I det första loppet under helgen (inte filmat) fick vi en rivning. Då tog jag upp bommen, tog om sekvensen och gav honom leksaken när han klarade hoppet utan att riva. I ett annat lopp tog han en extra oxer och jag valde att belöna honom för ett fint slalom istället för att köra klart banan. Här kommer en film med lite hoppklipp på lopp där jag belönade istället för att köra klart.

Igår var vi i Strängnäs och tävlade två agilitylopp och ett hopplopp. Bud var superduktig och vann två av tre lopp. I det tredje loppet fick vi ett litet återfall på gungan. Snygg gunga, men varken jag eller han väntade på ett stopp på gungan och han satt i fel tunnel innan jag hann blinka.

Snygg stil, men tyvärr lockade tunneln till höger i bild lite mycket… Foto: Idha Granath

Ett steg närmare lösningen på tidiga avstamp?

Publicerat av
Svara

Ett av de svåraste agilityproblemen att lösa är hundar som har problem att hitta rätt avstampspunkt när de hoppar. Det är ett relativt vanligt problem, som har fått namnet ”Early Takeoff Sydrome” (ETS) på engelska. Typiska symptom är att hunden tar av för tidigt på hopphinder – speciellt på raka linjer med längre avstånd, att hunden lägger in extra steg på väg mot avstamp (”taxerande”) och/eller att hunden på grund av felaktig avstampspunkt ibland kraschar i hinderbommen. Ofta börjar hundarna med en korrekt hoppteknik, för att bli sämre och sämre med tiden.

Förmodligen finns det olika orsaker till det här syndromet, och det har undersökts ganska noga. Här kan man till exempel läsa en genomgång som är flera år gammal, skriven av Linda Mecklenburg i USA. Ärftlighet diskuteras ofta i USA, där man menar att problemet är vanligare i vissa hundfamiljer och -raser. Den vanligaste teorin är att hundar med det här problemet har problem med synen, att de till exempel är närsynta. Närsynthet är inte någonting som man kan upptäcka när man ögonlyser hunden.

Idag publicerade en nederländsk agilityförare historien om sin border collie med ETS. Den har fått hjälp av en veterinär och fått glasögon. Glasögonen hjälper hunden att korrigera synfelet, och hoppandet är bättre. Liknande resultat har man fått med korrigernde linser på hundar i USA. Tyvärr får föraren inte tävla med sin hund med glasögon, något jag är säker på att man inte hade fått dispens för i Sverige heller. Så förmodligen kommer vi att få fortsätta att se hundar som kraschar hinder i onödan även i framtiden.

Nybliven agilitydomare

Publicerat av
4

I förra veckan arrangerade min klubb Kumla BK en inofficiell kvällstävling i agility där jag examinerades som agilitydomare. Det gick bra, så nu får jag börja döma officiellt! Så här såg banorna ut. De skulle vara klass 2-nivå och jag tyckte att de fungerade bra för alla storleksklasser!

Att vara agilitydomare handlar väldigt mycket om att konstruera och bygga banor. Visst gäller det att döma korrekt också, men bankonstruktion är nog den viktigaste uppgiften. Det är också den roligaste, tycker jag. Jag har alltid gillat att göra banor till kurser, träningar och klubbtävlingar. Utmaningen ligger i att göra banorna flytiga, roliga, säkra, lagom svåra och helst också inspirerande.

När man ska rita banor till tävling måste man tänka på lite fler saker än när man gör träningsbanor. Man måste till exempel tänka på att man ska kunna döma så bra och rättvist som möjligt. Man ska hinna se alla kontaktfält och tunnelingångar och få en bra vinkel att döma slalom, långhopp och mur i, till exempel. Det ska också gå rimligt snabbt att ta sig från punkten man är på när ett ekipage går i mål och till punkten man vill vara på när man startar nästa tävlande. Och självklart får man inte vara i vägen för föraren eller hunden när man dömer.

Man ska också tänka på att tävlingen ska kunna flyta på bra – det ska gå snabbt för tävlande att komma till start och det ska vara lätt för tidtagaren att hamna i linje för både start- och målhinder.

Som tävlande i agility tycker jag också att domarens banläggning är en av de absolut viktigaste faktorerna som gör det roligt att tävla. På en bra bana blir man upprymd och inspirerad oavsett om man klarar av banan eller inte. Jag minns till exempel känslan av eufori under Norwegian Open i höstas, där vi fick springa på flera helt fantastiska banor under helgen.

Min målsättning som domare är att kunna göra sådana fantastiska, inspirerande och utmanande banor som det är roligt att tävla på, samtidigt som de uppmuntrar till vidareutveckling i hundträning och handling. Vi kanske ses på någon av mina banor i framtiden!