Running contacts

Publicerat av
4

Jag har knappt tränat running contacts i år. Dels har jag tyckt att det är svårt, dels har det kännts både roligare och mer spännande med nosduttarna. Men nu får jag kanske kapitulera och faktiskt träna lite running igen. Shejpa har nämnligen överraskat oss alla idag. Det började med att Justine la ut filmer på running contacts-träning igår. Hennes Preston hade en snygg balansbom som jag såg i Kanada och nu har hon börjat träna om Riot också. Jag tittade runt lite på YouTube och tittade på lite olika hundar (många som har dokumenterat sin träning på film) och tittade på min egen film från april. Hade en massa funderingar, så jag mailade Justine och vi diskuterad ikväll. Det visade sig att Justine hade mailat Silvia Trkman och visat henne min film, så jag kunde definitivt få proffshjälp via msn 😀 Silvia menade att hon hade belönat alla Shejpas försök, men gett jackpot för de bästa. Eftersom hon inte hoppar så borde alla belönas… Silvia menar också att det är lätt att tappa fart om man är för petig med placeringen av tassarna.

Jag körde ett pass med running contacts (det andra sedan filmandet i april, körde ett pass i maj också som var apdåligt) idag på eftermiddagen och det var ungefär som det på filmen. Om hon träffar brädan rätt i första steget så blir sista kanonbra. Träffar hon sämre i första steget blir det sista inte lika bra. Men Silvia menade att alla var bra nog, så det är ju fint. Redan innan jag hörde Silvias resonemang hade jag bestämt mig för att bara sätta upp plankan i en vinkel och se vad Shejpa skulle göra. Ikväll satte vi upp den på bordet (det som trappan sitter fast i, typ large-höjd) och körde mot Nina som godbitskål. Det var häftigt, för Shejpa hade riktigt hög lyckandeprocent enligt mina gamla kriterier (tassar precis på slutet av brädan) och var nästan 100% med Silvias kriterier (spring, inte hoppa).  Visst sprang hon inte lika snabbt som när hon springer på marken (hon kan ju inte ta lika mycket sats heller), men det här ska bli väldigt intressant att jobba vidare med. Tänk, ibland är lösningen på träningsproblem att öka kriterierna 😀 Ska försöka filma träningen imorgon…

Nya kurser

Publicerat av
2

Nu har jag uppdaterat kurssidorna och det går bra att anmäla sig till höstens kurser. Vi har många spännande kurser att erbjuda i sommar och höst. Grundkurser, agility foundations, agility fortsättning, tävlingslydnad, valpkurs och burlekskurs. Burlekskursen går över en dag i juli och är ett resultat av ett önskemål jag fick i helgen. Jag hoppas att den blir av, det kan bli kul 🙂 Valpkurs har jag inte haft på nästan ett år och jag börjar bli så sugen på att jobba med valpar. Har ett helt gäng med nya övningar som jag gärna vill lära ut!

Klicka här för uppdaterad kursplan

Agera leker burlekar

Härlig sommar med havsbad

Publicerat av
Svara

Vilken härlig dag! Det är väldigt varmt här just nu och man känner sig inte supermotiverad för träning mitt på dagen. Istället tog vi med oss Pi, Agera och Missy till havet. Vi hittade en fantastisk vik med långgrund sandbotten där vi kunde bada, leka och simma ihop med hundarna. Pi simmade några gånger, men ville helst bottna och titta på måsarna. Missy och Agera låg i och simmade i minst en halvtimma utan paus. De var rejält trötta efter den lekstunden. Vi torkade på klipporna och njöt av solen, men Missy och Agera var snabbt redo för en ny simtur.

På kvällen hjälpte vi till på klass I-II träning med Follo Brukshundklubb. Missy och Pi fick köra sitt i grupp och platsliggning med främmande hundar. Missy klarade en dold platsliggning utan problem. Missy fick träna dumruta och sitten strulade under framlänges marsch, så jag fick plocka fram den frivilligt och jobba en del med den. Det märkes att det behövdes. Hon var inte direkt klockren på att upprepa sitten när jag gick baklänges och det var nog där skon klämde med tanke på problemen i dumrutan. Pi tränade lydnadsapportering med Nina och var kanonduktig. Missy fick visa inlärning av fjärrdirigering och sedan försökte jag och Nina få fram frivilliga växlingar mellan sitt och ligg hos Pi. Det gick tillslut.

Shejpa fick ett pass med inkallningar och sitt i skogen imorse. Hon var väldigt duktig. Sent på kvällen var det svalt och skönt och vi körde kontaktfält, lite dubbelbox och slalom. Fullt ös, men lite okoncentration. Jag tror att hon drömde om färsk fårskit på planen. Vi avslutade med 4 + 3 minuter simning i bassängen. Jag ökar tiden hon simmar långsammare än vad vi gör med de andra hundarna. Shejpa simmar så snabbt och blir så mycket snabbare trött än de mer långsamma simmarna.

Idag fick jag beskedet att vår agilitybana är färdigtillverkad. Nu är frågan hur lång tid det tar att frakta hit den. Spännande!

Hund vs. delfin

Publicerat av
5

Ken Ramirez var en väldigt sympatisk föreläsare. Vi blev förtjusta i hans sätt att kombinera teori och vetenskap med känsla och kärlek till djuren. Ken har jobbat en hel del med hundar (till exempel många räddningshundar), men har ändå först och främst erfarenhet av exotiska djur av olika slag. Ken är chef för träningen av djuren på en djurpark och det var intressant att höra hur han resonerar kring det jobbet och hur det skiljer sig från hundägares syn på hundar. Kathy pratade också en del om hur de jobbade med delfiner som skulle göra svåra uppgifter på öppet hav. Hennes beskrivning av hur de jobbade med inkallningar och liknande med delfinerna var också intressant att jämföra med hur vi jobbar med hundar. Jag tror att vi beter oss annorlunda mot hundar jämfört med andra djur av två anledningar:

1) För att vi kan. Hundar är avlade för att följa människan och de lämnar oss sällan oavsett vad vi gör mot dem. Hundar är också avlade för att vara snälla mot människor och besvarar sällan mänsklig aggression. Med djur som inte är domesticerade finns ofta inte den här möjligheten. En delfin som ska jobba i öppet hav kan lämna dig när han vill. Om du arbetar med obehag i träningen kommer din delfin inte att jobba för dig längre, utan skaffa sin egen mat och flytta ut till havs igen. Andra djurarter är så skygga eller aggressiva att obehag i träningen är uteslutet av de anledningarna. Jag har väldigt svårt att tro att det skulle gå att träna en varg med ”vargmetoden”…
2) För att vi förmänskligar hundar och gör dem till moraliska aktörer. Hundar har många moraliska skyldigheter i vår mänskliga värld. De ska inte bita, de ska vara stilla när vi klipper klorna, de får skylla sig själva om de gör fel i träningen, de ska vara snälla, de ska utföra order ”för att jag säger det”. Ingen skulle få för sig att tycka att det är onödigt att träna djurparksdjur till att klara hantering och veterinärvård. Ingen tycker att det är fånigt att en apa tycker om att ta blodprov, eller att elefanten frivilligt genomgår pedikyr. Men hundar, de ska faktiskt bara acceptera kloklippning (även om hela familjen måste hålla fast djuret) och veterinärbesök. För ”allt kan faktiskt inte vara trevligt här i världen”. Och de ska lyda oss ”för att vi säger så” (försök säga det till en valross), eller för att de älskar oss så mycket.
Till slut handlar det väl ändå om ett personligt val. Vi har avlat fram hundar som vi kan behandla ganska respektlöst. Hundar som faktiskt stannar kvar hos oss även om vi blir obehagliga, som ”älskar” oss oavsett hur orättvisa vi är. Vi har möjligheten att behandla våra hundar på ett sätt som man inte kan behandla andra djur. Frågan är om vi väljer att göra det, eller om vi väljer att faktiskt ta på oss ansvaret själva. Ansvaret för att hunden faktiskt är trygg och glad när vi gör alla de där sakerna som ”hundar bara måste göra” (komma på inkallning, klippa klorna, gå till veterinären, gå in i buren etc.).

Om jag har ett val mellan att göra ”måsten” trevliga och spännande eller ”något obehagligt man bara gör utan att protestera” för mina hundar, så väljer jag absolut det första. Dessutom har jag upptäckt att vi vinner på det allihopa. Det är nämnligen mycket trevligare att göra kloklippningen till ett kul träningspass eller en massagestund än till en brottningsmatch.

Concept training med Ken Ramirez

Publicerat av
7

Concept Training – Taking You and Your Animal to New Levels

Det här var en inspirerande föreläsning om konceptträning. Konceptträning handlar om att få hunden att förstå olika koncept som generaliseras till nya situationer, istället för att lära in enskilda beteenden och signaler. Exempel på konceptträning är:

  • Modifierande signaler: Höger och vänster; Upp eller ner; Stor eller liten;
  • ”Match to sample”: Visa hunden ett föremål och be hunden hämta det som ser likadant ut från en hög med föremål.
  • ”Space conceptualization”: Tex: Blindhundar som lär sig hur stor en rullstol är och anpassar vägen till det.
  • Härmning: Djur som lär sig att härma andra djur och som även härmar helt nya beteenden efter bästa förmåga.

Även om härmning kanske är det mest fascinerande konceptet så var det modifierande signaler som intresserade mig mest och också det som större delen av föredraget handlade om rent praktiskt. För mig är modifierande signaler intressanta rent praktiskt, eftersom det annars blir så många signaler för våra tricks. När hundarna kan göra samma beteende på två sidor (lyfta vänster bakben, lyfta höger bakben etc.) blir det ju helt plötsligt dubbelt så många signaler om man inte har modifierande signaler som ”höger” och ”vänster”. Tanken med en modifierande signal är att den inte bara fungerar i ett sammanhang (som agilityhunden som har lärt sig en tight vänster- eller högersväng på signal), utan kan användas i helt nya situationer ihop med nya signaler. Man kan också lära hunden andra modifierande signaler (som över/under, stor/liten, upp/ner, rund/fyrkantig etc.) och till slut kombinera dem.

Innan man börjar träningen är det viktigt att man bestämmer sig för en syntax – i vilken ordning signalerna kommer att ges i framtiden. Ken rekommenderade den här ordningen: Substantiv (ex. boll) – modifierande signal (ex. stor), verb (ex. apport). Ken skiljer också på ”interna” modifierande signaler, som höger/vänster och ”externa” modifierande signaler som stor/liten. De interna är enklare eftersom de är objektiva och konstanta. De externa är svårare eftersom de är subjektiva och varierande. Handbollen är stor i förhållande till tennisbollen, men liten i förhållande till fotbollen. Ken rekommenderade att man börjar med interna modifierande signaler, till exempel höger/vänster. När hunden har lärt sig 3-4 modifierare går träningen snabbare och enklare med nya koncept.

Ken var noga med att poängtera att det här är träning för avancerade tränare och hundar. Det är viktigt att ha en solid grund med shaping och en kreativ hund. Han rekommenderade frishaping och lekar som ”101 saker man kan göra med en box”.

Mitt projekt blir att lära Pi höger och vänster som koncept. Jag tror att jag ska börja med targets eller något annat enkelt beteende som är tydligt höger och vänster. Min målsättning är bland annat att hon ska kunna:

– Lyfta höger respektive vänster framtass
– Lyfta höger respektive vänster baktass
– Targeting till höger och vänster
– Apportering åt höger och vänster
– Nudda höger/vänster baktass med nosen
– Ingångar på höger och vänster sida

Jag ser fram emot att sätta igång med träningen! Ken använde en del hjälp i början. Jag får se hur jag gör. Ett annat problem jag har är att jag inte har kommando för de här olika beteendena, och det är ju självklart att man kan lägga en signal på targeting och apportering utan att ha vänster/höger, men hur gör man med att lyfta en baktass? Hur lägger man en signal på det och får hunden att förstå att det gäller båda baktassarna? Spännande utmaningar 🙂 Jag ska försöka skriva mer imorgon kväll. Nu ska jag ta ut hundarna och stupa i säng. Imorgon hämtar vi en ny (fast begagnad) bil! Spännande, men ungefär hela dagen går åt till det. Hoppas att det inte blir riktigt lika varmt som det var idag.

Motbetingning som problemlösning

Publicerat av
6

I helgen har vi varit på seminarium med Ken Ramirez och Kathy Sdao. Ken har vi hört mycket gott om från vänner och Kathy lyssnade vi på i höstas när hon var här ihop med Bob Bailey. Helgen har varit väldigt inspirerande och trevlig och jag tänkte att jag skulle ge en kort sammanfattning av mina favoritföreläsningar under helgen för er som inte kunde vara med:

Kathy Sdao – ”Cujo meets Pavlov! Using Classical Conditioning to Treat Dog-Dog Aggression”
På lördag förmiddag pratade Kathy om hur hon använder motbetingning för att lösa problem med hundaggression (speciellt hundar som är arga i kopplet). För mig innebar den här föreläsningen både inspiration och några aha-upplevelser. Ofta använder vi ju en typ av klassisk betingning när vi försöker lösa problem. För border colliesarna har motbetingning haft snabb och bra effekt på biljagande – ett beteende som vi vet att de flesta vallhundsvalpar börjar med och därför lär vi hundarna att bil = belöning redan från första dagen de kommer hem. Men i andra situationer har jag inte fått samma snabba resultat och ibland också upplevt att fel beteende har blivit förstärkt. Efter Kathys föreläsning inser jag dock att motbetingning kräver lite mer planering och insats än vad jag har lagt ner vid de tillfällena. Här kommer några av de viktigaste punkterna för en lyckad motbetingning:

  • Det här kanske verkar givet, men här har jag slarvat: Använd någonting som hunden verkligen tycker om! I de flesta fall är det riktigt god mat som är det bästa alternativet, men det kan också vara lek eller massage.
  • Se till att du får rätt ordning på olika stimuli. För att motbetingning ska ske måste det hunden upplever som trevligt (maten) komma efter att han får syn på det som skapar otrevliga känslor (till exempel en annan hund). Det ska absolut inte komma före (och det är nog en ganska vanlig syn med hundägare som får syn på en annan hund innan hunden och då börjar fippla med godispåsen för att ”avleda”) och inte heller samtidigt som. Optimalt är om maten dyker upp ungefär en sekund efter att hunden har fått syn på den andra hunden.
  • Använd bara den här supergoda maten till din motbetingning. Gå inte runt och belöna hunden för kontakt eller fotgående eller för att han inte jagar bilar med samma mat som du motbetingar. Helst kanske du bör undvika att belöna annat över huvud taget under motbetingningspassen. Ha gärna en medhjälpare som kan komma med en hund medan du till exempel sitter på en parkbänk ihop med din hund.
  • Se till att hunden får den supergoda maten varje gång han ser en annan hund. Utan undantag.
  • De första associationerna är de viktigaste. Planera dem väl.
  • Låt det gärna gå en stund mellan repetitionerna. Sitt på parkbänken och ta det lugnt och låt det bli en tydlig paus mellan repetitionerna, så att du ser till att det blir rätt association. Låt inte repetitionerna bli rytmiska, ta olika långa pauser. Motbetingningspass ska vara ganska tråkiga…

Härlig agilitydag!

Publicerat av
Svara

Igår hade vi en solig, varm och härlig dag med agilityträning ihop med Karine (med Fenris och Lassie), Therese (med Enya), Lene (med Susi) och Nina (med Agera).

Vi byggde först upp starten på den här banan (inspirerade av Mijas blogg. Även Mette hade tydligen tränat på den igår :D)

Vi körde bara till hinder nummer sju (Har inte så mycket mer hinder än… Sjuan byttes ut mot ett vanligt hopp). Banan är intressant för att folk hittar en massa serpentiner som jag är väldigt tveksam till. Det handlar naturligtvis delvis om hur man bygger banan och om hur hunden hoppar. Vi satte i alla fall upp våra hundar för en rak linje 1-2 och det klarade de helt klart. Shejpa och Lassie fick problem och ville gå runt tvåan, medan Missy och Fenris löste det busenkelt. Det får bli träning på hopp i svårare vinklar för Shejpa i veckan! Vi gjorde en LOP vid 3. Jag var nyfiken på om hundarna tog 3-4 som en rak linje också, men jag tycker att det är ett gränsfall. Missy försökte studsa 3-4, men hade lite problem med att hålla både bommarna uppe då. I övrigt hoppade hon starten ganska bra, hade flera försök utan en enda rivning. Shejpa hade som sagt svårt för linjen 1-2, men i övrigt var hon grym. Jag tränar alldeles för lite slalom med mina hundar, men de fixade det här bra. Vår slalomingång låg typ två meter längre ner än på skissen och Missy fick anstränga sig för att hitta rätt ingång. Kanske hade jag behövt en threadle där. 5-6-7 är i alla fall en solklar serpentin och den klarade Shejpa enkelt. Missy hade lite problem med att få med sig sista porten i slalom (oberoende av vad jag gjorde egentligen) och hade också stora problem med att hålla bommarna uppe i serpentinen. Hon har ungefär 98% rivningar på mittenhindret i en serpentin. De 2% som lyckas är med utlagd leksak så att jag får mindre betydelse. Resten av banan har jag inte fått chans att köra, men jag tycker nog att både 8-9 och 10-11 ser ut som raka linjer och jag hade nog valt en annan lösning än serpentiner där.

Therese och Enya började med slalominlärning på agilitykurs i förra veckan. I måndags (andra träningspasset) la vi till den andra porten på 3 meters avstånd och idag (tredje dagen) kunde vi flytta ihop portarna och börja minska vinkeln på portarna. Enya är eftertänksam och duktig och överraskade oss alla med att ha blivit en stjärna på att komma tillbaka med leksaker. Det ska bli spännande att se Enya i fortsatt slalomträning, under nästa träningsdag tror jag att vi har fyra pinnar på rak linje. Tyvärr är Agera fortfarande skadad, även om hon har slutat halta och verkar må bra så har vi inte vågat köra någon agility med henne ännu. Jag hoppas att vi kan sätta igång på måndag, men det får Nina avgöra.

Pi skadade ögat igår kväll och har tid hos veterinären idag. Hon tog en genväg genom brännässlorna när hon apporterade och fick brännässla i ögat. Det verkade göra väldigt ont och hon kisar fortfarande gärna med det onda ögat även om hon har slutat klia i det. Stackars lilla setter.