Träning på Skui och funderingar kring running contacts

Idag var jag och Shejpa med på agilityträning på Skui. Det tar en dryg timma att åka dit och de tränar på tider då jag ofta jobbar, så det var nästan 13 månader sedan sist, men det är alltid trevligt. Jag hade hinder att lämna tillbaka efter helgens kurs för NKKU, så det var bara att sätta sig i bilen och åka dit.

Solveig hade med sig en bana som både kunde gås som agility och hopp. Jag och Shejpa valde hoppbanan och körde den tävlingsmässigt. Shejpa gick bra. Okej tempo, bra linjer och självständighet och inga frågetecken. Däremot missade hon slalomingången som var en helt vanlig rakt på-ingång i högerhandling. Hon gick in i andra porten. Vi behöver träna mer slalom i banor och kombinationer. Första gången Shejpa var ute fick hon bara köra banan en gång. Andra gången bestämde jag mig för att köra fram till slalom (fyra första hinderna) för att belöna en bra slalom. Nu blev ingången bra, men hon gick ur för tidigt. Och det gjorde hon en massa efter det, ville inte ta den sista porten alls. Vi behöver verkligen träna slalom.

Hemma har vi tränat kontaktfält. Dels jobbar vi på nosduttar när jag är före och springer förbi. Någonting som jag inte har prioriterat tidigare, men som verkligen behöver tränas nu. Jag har lagt dit target igen för att få upp lyckandeprocenten. Vi har också kört en del running contacts. Jag har satt brädan mot bordet, kanske dryga hälften av tävlingshöjd. Provade först att kasta leksak, men det blev lite för krånligt, så jag kom på att jag kan skicka henne mot en bur istället. Det fungerar perfekt när jag tränar ensam! Det är som att ha en avståndsbelöning som inte belönar om det blir fel och dessutom blir det lättare för henne att hantera utebliven belöning eftersom hon i alla fall kan springa in i buren. Jag fick lite fler fel när jag skickade till buren jämfört med när vi körde med mänsklig skål. Vi ligger kanske på 80% lyckade repetitioner. Jag är inte säker på att de resterande 20% är hopp, snarare handlar det om var hon sätter tassarna. Vi blir kvar på den här nivån en stund, tills jag ser ännu mer förståelse, sedan ökar jag höjden med hjälp av lastpallar.

Jag har en liten fundering när det gäller running contacts och kriterier. Det verkar på många som att det enda kriteriet är  vinkeln. Det verkar också (utifrån filmer på nätet) som att de flesta håller sig i exakt samma position när de tränar. Själv försöker jag att alltid ändra någon faktor. Vilken sida jag är på, om jag startar framför eller bakom hunden, om jag står stilla eller springer för livet, om jag lockar med godbitar, om medhjälparen ropar på hunden, om jag hetsar upp hunden innan jag släpper henne etc. Det verkar som att det ofta är de faktorerna som gör det lättare eller svårare. Om jag får många misstag på en viss vinkel är sällan lösningen att minska vinkeln, snarare att ändra någonting i min position. Om hunden lyckas många gånger på rad ser jag till att öka utmaningen. I all annan agilityträning är ju folk (förhoppningsvis) noga med att variera sin position så att hunden inte blir beroende av den. Varför ser man så sällan det när det gäller running contacts?

Regn och rusk

Idag fortsatte agilitykursen, nu mestadels i spöregn. Tråkigt, men samtidigt lite uppfriskande och säkert väldigt bra för planen som börjar se rätt gul ut efter all sol i maj. Shejpa fick visa lite kontaktfältsträning imorse hon gjorde bra nosduttar utan target när jag startade henne från toppen av trappan och hon hade 100% perfekta träffar när jag körde running contacts med plankan mot bordet. Jag får nog bara ha lite tålamod med det där och inte förvänta mig perfekt balansbom på en vecka bara för att vi har haft en del flyt. Jag ska bygga på bordet med lastpallar och gradvis jobba mig upp på tävlingsvinkel.

Efter kursen var det uppehåll och jag tog ut mina hundar för att köra lite agility. Jag hade med mig filmkameran för att kunna skicka lite film på galna Missy till Justine, men det gjorde nog att jag blev lite ostrukturerad och dåligt planerad i träningen. Helt plötsligt var alla kombinationer jag hade satt upp till kursdeltagarna som bortblåsta ur mitt huvud… Missy var förvånansvärt cool och var inte alls lika illa som vanligt. Jag skickade filmen till Justine, som menade att det inte var konstigt att hon river en massa om vi inte har jobbat oss vidare med mer avancerade hoppteknikövningar än de grundläggande. Visst kanske det är så och det ger mig framför allt nytt hopp, men samtidigt är det ju väldigt få som faktiskt tränar hoppteknik och deras hundar river ändå inte speciellt mycket. Det kanske bara är svårare med en hund som ger allt och samtidigt är väldigt känslig för min kropp. Jag fick några spännande hoppteknikövningar av Justine som jag ska börja köra imorgon. Hon har ju rätt i att det finns mycket mer att göra, jag kan bara så lite själv.

Shejpa fick också köra ett kort pass. Med både henne och Missy började jag med en fartcirkel på sex hopphinder och en böjd tunnel. Både igår och idag har jag fokuserat på fart med Shejpa, för jag tycker att hon går långsamt. Döm om min förvåning när jag tog tid på båda hundarna när jag tittade på filmen och insåg att Shejpa var snabbast. Det går inte ihop för mig.

Missy har fått köra en del lydnad de senaste dagarna också. Vi ska tävla på midsommarafton. Alla moment går egentligen riktigt fint när vi tränar hemma. Rutan är lite skakig, men hon hamnar rätt för det allra mesta. Resten går som på räls. Men så var det ju det där med tävlingsträning som jag verkligen försummar och borde satsa så mycket mer på. På fredag hoppas jag i alla fall att vi kommer igenom tävlingen med bra attityd. Thomas åker till Bergen imorgon, så jag blir ensam resten av månaden. Det är tråkigt, men jag ska ju åka en sväng till Göteborg/Uddevalla runt nästa helg, så tiden går nog rätt snabbt.

Agilitykurs

I helgen håller jag handlingskurs i agility för ett trevligt gäng tjejer från NKKU. Jag bara älskar att bygga kombinationer (blev väldigt sugen på att bli agilitydomare någon gång…) och egentligen borde jag kanske ha byggt både kortare och enklare. Men jag gillar att utmana och få folk att se vad de behöver träna mer på. Här kommer några av dagens kombinationer:

LOP 3, threadle 11-12

Bakombyteskombinationen:
Bakombyte vid 3, 4, 9, 10, 13, 14, 15
Threadlearm 12-13

Bakombyten in i slalom:
LOP 3, bakombyte 7, serp 7-8-9 (vi hade egentligen bara 8 pinnar i slalom här), bakombyte 14, bakombyte 15

Serpentinkombinationen:
LOP med serpentin på baksidan av tunneln, serp 4-5-6, bakombyte 7, serp 7-8-9, serp 10-11-12

Hajlydnad och kontaktfältsträning

Det regnar och åskar ute, så jag skjuter upp träningen jag hade planerat med motiveringen att jag inte vill ha en blixt i huvudet. Jag är ganska trött, var uppe tidigt i morse och körde Thomas och Pavlov till flygplatsen. De är i Finland nu och håller kurs ihop med Anna. Jag vill förresten passa på att gratulera Anna. Hon debuterade i lydnad med Arvid i tisdags och fick ihop imponerande 187,5 poäng. För mig som lärde känna Arvid för två år sedan, är det här helt fantastiskt. När jag träffade Anna och Arvid första gången hade Arvid bara vallat får och sprang och gömde sig när Anna tog fram träningsgrejerna. Första gången Arvid vad med på tränarutbildningen (andra helgen) blev det inte mycket gjort. Han blev rädd för lite allt möjligt och hade svårt att slappna av och fokusera på träningen. När det sedan var dags för fjärde helgen fick vi se en helt annan hund som jobbade minst lika bra som de andra hundarna i gruppen. Anna har gjort ett fantastiskt jobb med Arvid och jag ser fram emot att se dem tävla i högre klasser snart (och så håller vi tummarna för att han får vara frisk nu)! Hajlydnad fick en ny innebörd helt plötsligt.

När jag hade kört Thomas till flygplatsen körde jag till Skui och tränade med Karine. Huvudfokus blev på balanshinder. Missy och Shejpa fick köra nosduttar på både balansbom och gungbräda. Båda var rätt bra på gungan, med Shejpa kunde jag gå snabbt fram trots att hon nästan aldrig har varit på gungbrädan. Jag använde targeten för att hjälpa henne och höll upp brädan i luften. Hon fick stå längst fram på gungbrädan och på ”klara – färdiga – tryck!” fick hon skynda sig ner i targetposition medan gungbrädan föll mot marken. Missy fick göra samma sak och var duktig på att hamna i position med nosen på target, men blev lite skrämd när gungan slog i marken och ville lämna den med bakdelen. Vi körde lite gungterapi istället och kampade på gungan medan Karine rörde på den.

Shejpa fick köra både nosduttar och running contacts på balansbommen. Nosduttarna var rätt okej, men hon var lite oengagerad och blev snabbt trött. Hon är bra på det tekniska, men jag måste få henne att tycka att det är ännu roligare. Running contacts var rätt kassa om jag släppte henne från toppen av hindret, bättre om jag startade henne längre ner. Som tur var blev det bättre med tiden, men inte tillräckligt bra för att det ska kännas hela bra att träna så mycket på balansbommen. Jobbigt. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra övergången från plankan till hindret, jag får försöka hitta någon konstruktion där jag gradvis kan höja balansbommen tror jag. Jag trodde att Premierbommen var ställbar i höjd, men det såg inte ut så på den jag tittade på idag…

Nu ser det ut som att regnet har gett upp, så jag ska ta en sväng på planen med Pi och Missy och träna lydnad.

@#%§€%#”@

Måndag och tisdag var jag och Missy i Boden och höll kurs för ett duktigt och trevligt gäng! Bodens brukshundklubb var riktigt imponerande, med fin klubbstuga och stora planer. Tänk om det fanns mer sådant i Norge. Efter fyra dagar med kurs och mycket resande var jag väldigt trött när jag klev på planet mot Stockholm. I Stockholm var tanken att jag skulle byta till ett plan mot Oslo, men när jag kom dit fanns inte min flight med på några skärmar. Efter att ha stått i kö en stund fick jag reda på att de hade ändrat tiden på mitt flyg och att jag hade missat det planet. Och det gick inga fler flyg med det bolaget igår kväll. Jag provade med SAS också och var beredd på att köpa en svindyr businessbiljett bara för att få komma hem. Men i sista stund fick jag reda på att jag inte fick med mig hunden på planet, så då var det helt plötsligt omöjligt att komma hem den kvällen.

Nu var jag trött, hungrig och kissnödig (kom inte ens in på toa med den stora buren och all packningen). Försökte få tag på lite vänner i Stockholm, men få svarade. Försökte ta in på hotell, men fick till svar att det kanske fanns något ledigt rum i Uppsala om jag hade tur. Alla hotell i närheten var fullbelagda. Till slut fick jag tag på Mija och kunde ta en taxi hem till henne i Solna. Där fick jag mat och sömn och såg sista halvlek av fotbollen. Thomas fick bokat ett flyg som gick morgonen efter. Väl på flygplatsen imorse höll vi på att missa det flyget också, incheckningsköerna var superlånga och rörde sig knappt en milimeter på en halvtimma. Som tur var fick jag checkat in i sista sekund (lämnade Missy ungefär en kvart innan planet gick) och kom hem mitt på dagen. Resten av dagen har jag mest ägnat åt att sova, men imorgon får det bli ändring och mer träning för hundarna!

I Eskilstuna

Jag och Missy är i Eskilstuna och håller kurs. Vi flög från Oslo till Arlanda igår och Missy var jätteduktig. Hon stod i lång och trång incheckningskö, blev klappad av flygplatspersonal och åt godbitar i buren. Jag är jätteglad över att jag har lyckats göra ett så bra jobb med värdeladdandet av buren så att hon faktiskt entusiastiskt leker burlekar i samma bur som hon precis har flygit i. Där var vi inte i höstas. Jag har med kycklinghalsar och fårskinnsbungee, det hjälper på humöret när hon är trött, varm och lite orolig. Idag har hon fått visa kamplek, burlekar, omvänt lockande, backande m.m. Det är ett jättetrevligt gäng med tre supertrevliga dobbisar, en charmig strävhårig vorsteh, en söt dvärgpudel och två glada golden. Det är varmt, men vi har chans att vara i skuggan, vilket hjälper massor. Jag och Missy gick en promenad efter kursen och gick lite vilse i skogen, så det blev långt. Jag ser fram emot morgondagen då vi ska jobba ännu mer med shejping.

Lite ledsamt är det eftersom Nina åker hem imorgon. Vi har haft det så bra med Nina som har hjälpt oss med hundar, träning och kurser på ett alldeles fantastiskt sätt. Jag hoppas att hon och Agera kommer tillbaka snart. Det kommer att bli en tråkig månad för mig, eftersom Nina åker hem och Thomas åker till Bergen. Jag blir ensam med hundarna och nu fick jag också reda på att det dröjer hela två veckor innan jag får min agilitybana 🙁

Thomas helgetips

1) Tren hunden din fysisk!
Nå i sommervarmen passer det perfekt med svømming. Husk at svømming er veldig effektiv trening, så det holder lenge med ca 3 minutter til å begynne med. På åpne vann og med hunder som ligger dårlig i vannet er det smart med svømmevest. Selv trener jeg hundene daglig i svømmebassenget i hagen. Et basseng på ca 5 m i diameter og ca 1 meter dypt koster ikke all verden og er en utmerket investering i styrke, kondisjon og nedkjøling. Pax har lagt på seg 2 kg! og man kan tydelig se økning i muskelmassen etter at vi begynte svømmetreningen for ca 1 mnd siden. I tillegg sykler vi annen hver dag, men vær forsiktig i varmen. Vi har ikke reist ut før etter kl 23 de siste gangene.

2) Klikkertren din hund!
Les Silvia Trkmans treningstips, bli inspirert og gå ut og tren.
”Don’t ask them for a favour to work with you. Make them ask you for a favour to work with them.”
Les også Maria Yttermyrs velskrevne innlegg.
Og så går du ut med hunden og omsetter teori til praksis!

3) Og så litt underholdning til slutt:

Ett till försök

Man ska smida medan järnet är varmt heter det ju. Nu när jag har både smart hund med flyt och två medhjälpare så körde jag dagens tredje pass. Shejpa var kanonduktig. Och snabb! Tror dock att plankan både är för instabil och för smal, för hon tappade balansen flera gånger och jag tror att flera avhopp kom av det. Annars verkade hon väldigt säker och hade härligt tryck!

En till running contacts-film

Vi körde ett pass till idag och körde på skarpare vinkel än sist. Jag började med att starta henne ungefär halvvägs upp på plankan. Hon verkade lite osäker och fick inte helt till det sista steget. Jag blev osäker på mina kriterier (det är skitsvårt med de halvbra). Hårda kriterier har ju kanske fått oss dit vi är nu, men man vill ju inte förlora farten heller. Efter en stund lät jag henne springa hela plankan. Det var lite svårt rent praktiskt. Thomas fick hålla både Shejpa och plankan uppe i luften. Här fick hon upp lite fart och verkade ha lättare att träffa rätt. Hon missade en gång när jag var före henne och en gång när hon kom på att Nina hade korv istället för torrfoder (hon springer till Nina som sitter 5 meter bortanför plankan med mat). Det här ska bli spännande att fortsätta med. Jag älskar att skillnaden blir så tydlig jämfört med när hon springer på plankan på marken.