Fina Twiggy

Twiggy, min 11-åriga border collie som numera bor hos mina föräldrar, var på besök i helgen. Hon hade det härligt med bad i havet, massor med uppmärksamhet och bäst av allt – en agilitybana på gården! Twiggy har inte kört agility på flera år på grund av skador, men jag kunde inte låta bli att låta henne ta några hinder i lugnt tempo. Hon blev så glad! Twiggy är Pavlovs och Missys moster, så vi tog några bilder för att dokumentera släkten också 🙂

Idag har det varit ännu varmare och jag sov faktiskt bort större delen av förmiddagen. Innan dess hann vi träna pyttelite i värmen. Missy fick gå lite fot och göra en vittringsapportering. På eftermiddagen åkte vi till IKEA och köpte en ny säng och sedan var vi på bio för första gången på år och dag. Mysigt! Jag hoppas på lite svalare väder under resten av veckan, det hade varit skönt att orka träna lite.

Tropisk sommar

Det har varit extremt varmt i helgen, så det har inte blivit så mycket hundträning. Mamma, pappa och Twiggy har varit här och vi har ätit gott, badat i havet (åh, vad man önskar att man kunde ha med kameran ut i vattnet…) ihop med hundarna, läst skönlitteratur i skuggan och planerat bröllop. Ikväll blev det i alla fall lite agilityträning (ja, jag borde egentligen träna lydnad, men…). Missy fick köra lite balansbom igen. Det känns bra. Hon är ruggigt medveten om vad som ska göras, något som gör att knepiga vinklar efter hindret inte blir något stort problem, i alla fall inte när hon springer mot en utlagd belöning. Det känns som att hon börjar få upp rytmen och flytet i springandet och ser mer avslappnad ut. Hon är dock fortfarande inte helt trygg och det händer att hon tappar balansen korta stunder när hon springer i full fart, något som gör att hon liksom måste rädda situationen och blir orytmisk. Så här såg det ut ikväll. I början av filmen belönar jag själv och i slutet belönar Nina.

Shejpa fick köra lite olika grejer som vi prioriterar just nu. Lite balansbom i kombination med kastad belöning, sug in i slalom och full fart i slalom trots att jag stannar. Samling och tight sväng runt ett hopphinder och att springa balansbom trots att belöningen finns i en vinkel av från kontaktfältet. Allt gick bra. Belöningen var hela kycklinghalsar och valbiff, så hon var motiverad i alla fall 🙂

Sol og sommer

Takk for alle fine kommentarer i forbindelse med tapet av Pia. Det setter jeg stor pris på. Men nå er det på tide å se fremover og kose seg med de hundene vi har hjemme. Sommeren er her for fullt og det er veldig varmt, så fysisk trening består fortsatt mest av svømming og nattlige sykkelturer. Pi har vært interessert i vann og på ingen måte engstelig, men hadde ikke svømt på egenhånd før nå. De to siste dagene har jeg tatt henne ut i bassenget og blitt med uti selv. Nå hopper hun opp på kanten og vil i selv og har oppdaget en ny hobby:). Forhåpentligvis roer hun seg ned litt og får bedre svømmeteknikk med litt rutine, men jeg er glad for at hun også kan få et godt grunnlag med svømmetrening frem til september.

Bildet er tatt av Mette.

N S LCH Kimuras World War III ”Pia” 15.08.97-24.07.08

Pia sovnet stille inn idag og slipper dermed å plages mer av kreften som hadde satt seg i beinvevet i bekkenet. Hun fikk først malignt melanom i en tå som ble amputert for i 2006 og fikk mot alle odds 2,5 år til som sprek og frisk gammel dame. Nå kom kreften derimot tilbake og hun fikk slippe før hun ble altfor dårlig. Det er alltid en veldig trist og tung avgjørelse, men samtidig er det en del av ansvaret som hviler på menneskene når vi anskaffer husdyr.

Her kommer noen bilder til minne om den flotte rottweileren som alltid har stilt opp og gjort sitt beste i lydighetsringen. Hun har lært meg masse om  klikkertrening til lydighet, spor og rundering, og ikke minst hvor effektiv positiv forsterkning er i treningen av hunder med masse integritet.

Spesielt godt husker jeg sesongen 2005 der Pia lærte meg at bra hundetrening gir resultater, uansett alle dumheter og slurv som vi har gjort i tidligere trening. På to stevner i løpet av en uke ble hun norsk og svensk lydighetschampion og klubbmester i rottweilerklubben i eliteklassen.

Tusen takk for 11 fine år!

Missy springer balansbom

Jag tyckte att Shejpa lärde sig running contacts snabbt, men Missy tar nog något slags pris. Vi började träna i förrgår kväll och ikväll har hon sprungit en hel balansbom med väldigt hög träffprocent. Jag är helt fascinerad. Om det går så här snabbt att lära kontaktfält är det ju snart ingen sport längre. Naturligtvis har vi massor av jobb kvar tills det är färdigt, men jag har aldrig hört talas om något liknande. Vanligtvis säger man ju att RC tar sååå lång tid, men jag tror att det har mer med metoderna att göra faktiskt… Den som lever får se. Vi är ju nybörjare på det här.

Kurser för Justine Davenport

Vi har gått kurs för Justine Davenport under fyra dagar här hemma på gården. Det har varit jättekul och lärorikt och jag tror att alla kursdeltagare var väldigt nöjda med Justine både som pedagog, handler och hundtränare. På lördagen började vi med torrhandling och lite one-jump. Jag körde växelvis med både Pi och Missy. Thomas tränade med Pavlov och Nina var med med Agera. Jag måste verkligen jobba mer med cirkelarbete på Missy, det är ett ständigt försummat område. Även om hon går rätt bra när vi tränar, så tappar hon lätt fattningen så fort hon tänker för mycket agility och blir jätteupphetsad. På söndagen körde vi dubbelbox och lite enklare kombinationer. Då gick jag med Missy på förmiddagen. Hon var faktiskt riktigt duktig! På eftermiddagen fick Shejpa köra och det gick rätt bra.

På söndagskvällen började Shejpa löpa och på måndagen, när det var bakombytesdag, så var hon inte riktigt sig själv. Hon låg och sov längst in i sin öppna bur hela dagen, något hon inte brukar ha ro till annars. Hon verkade trött och nosig, men blev bättre på eftermiddagen, då vi fick till några riktigt snygga kombinationer. På tisdagen körde vi banor och då körde jag också bara med Shejpa. Hon var på betydligt bättre humör och gick snabbare. På eftermiddagen körde vi tre banor med balanshinder och Shejpa fick prova på a-hinder och balansbom i bana. A-hindret är inga problem och balansbommen gick strålande så länge banan fortsatte framåt efter kontaktfältet. Vi har jobbat en del med vinklar efter balansbommen i veckan och det är bara ett jobb som måste göras, precis som att höja plankan och lägga på förarens rörelser. Jag har inte helt lust att köra henne rakt fram jättelänge, utan vill lära henne det här på ett medvetet sätt.

Annars var väl den största upptäckten under kursen att jag inte har varit bra nog på att förstärka driv in mot positional cue. Mina starter blir lätt både långsamma om hon måste ta en linje bort från mig, och med vida svängar eftersom hon inte samlar ihop sig innan hon hoppar hindret där svängen kommer. Jag har aldrig tänkt på att bara förstärka att hunden driver till mig när jag står i position för framförbyte (antingen i starten eller medan man springer och bromsar in för bytet). Jag har bara belönat efter framförbytet, när hunden svarar på armbytet. Men man vill ju egentligen att hunden börjar samla ihop sig för att hoppa kort innan armbytet kommer, så det är ju egentligen väldigt logiskt. Nu har vi absolut något att träna på!

Justine och Missy blev väldigt bra vänner och tränade i flera timmar varje dag. Hopp, handling, slalom etc. Jättekul för Missy och det gav mig inspiration att jobba vidare.


Justine och Missy


Balansbom i bana


A-hinder i bana.


Justine kollar in Ted


Shejpa

Pis ruta

Nu har vi kommit så pass långt med rutaträningen att jag ser resultat och vågar skriva några ord om det. Min målsättning har varit att få snabba resultat och det har vi verkligen fått. Vi har nästan en färdig klass II-ruta med extremt liten insats. Pi är ingen hund man tragglar med, speciellt inte när det gäller den här typen av moment som innebär att springa bort från matte utan att egentligen springa bort 😀 Allt som allt har vi kanske kört 6-7 träningspass och jag är väldigt nöjd med framgången. Jag ska försöka att inte lockas av färdigt moment allt för fort, utan jobba lite mer på att öka hennes förståelse för olika vinklar, avstånd och störningar. Vi får väl satsa på elitklass i alla fall…

Till metoden. Den var inte färdig i huvudet när jag började och det har varit lite trial and error, men jag har hittat ett sätt som tycks funka för oss. Jag utgick ifrån entusiasmen vi har i burlekarna  – driva in i buren, hålla positionen och lösa ut på ”fri”.  Konceptet är lätt att överföra till nya situationer och att springa och ställa sig i en ram av pvc-rör med stor entusiasm gick på nolltid. När hon förstod den nya leken satte jag koner på hörnen och fortsatte leka. Skickade från olika avstånd och flyttade rutan ofta. Gick tillbaka och körde flera snabba repetitioner på nära håll för att hålla kvar det höga värdet.


Rutan under den inledande delen av träningen

I början av veckan experimenterade jag med lite olika sätt att ta bort ramen. Jag provade bland annat att bara ta bort ramen och gradvis göra rutan större. Det funkade bra på liten ruta, men när rutan blev stor sökte hon sig till konerna och försökte sig på diverse cirkuskonster på dem. Det som istället funkade bättre, var att låta ramen ligga kvar i rutan som jag ganska snabbt förstorade till 3×3 meter. Nästa steg blev att gradvis göra ramen mer och mer osynlig. Det har jag gjort på två sätt. Dels genom att ta bort sidor på ramen, så att jag bara har 3, 2 och till slut 1 sida. Dels genom att lägga gräs på och framför ramen, så att den knappt syns på avstånd. I slutet av dagens träningspass tog vi bort sista delen av ramen (framkanten) och låt bara gräshögen ligga kvar. Vi hade fina skick ut till rutan, men hon stannade inte själv i mitten (vilket är min målsättning, snabba, säkra resultat, kanske inte lika flashigt, men säkert…) så imorgon tror jag att jag ska lägga tillbaka hela ramen och ta bort sidorna i motsatt ordning, så att bakkanten ligger kvar till slut. Får se om det hjälper på förståelsen om var man ska stanna.


En sida med gräs på


Stannar bakom framdelen på ramen


Ramen är borta och kvar är endst en sträng med rivet gräs

Jag är övertygad om att jag inte hade fått så här snabba resultat om jag hade kört med en musmatta, men jag kan inte riktigt förklara varför. Det ska bli roligt att jobba vidare och se om det blir så bra som det ser ut nu. Det är dags att börja utmana hennes förståelse av momentet. Vi har bara tränat 6-7 korta pass under två veckor, så jag kanske inte ska ropa hej allt för tidigt, men jag vet att många är nyfikna och jag börjar tro på att metoden kanske passar fler än oss. Trodde inte att den skulle bli standard här hemma, men jag tror att den börjar bli en favorit! Vad tror ni?


Söt setter 🙂