Nu har vi kommit så pass långt med rutaträningen att jag ser resultat och vågar skriva några ord om det. Min målsättning har varit att få snabba resultat och det har vi verkligen fått. Vi har nästan en färdig klass II-ruta med extremt liten insats. Pi är ingen hund man tragglar med, speciellt inte när det gäller den här typen av moment som innebär att springa bort från matte utan att egentligen springa bort 😀 Allt som allt har vi kanske kört 6-7 träningspass och jag är väldigt nöjd med framgången. Jag ska försöka att inte lockas av färdigt moment allt för fort, utan jobba lite mer på att öka hennes förståelse för olika vinklar, avstånd och störningar. Vi får väl satsa på elitklass i alla fall…
Till metoden. Den var inte färdig i huvudet när jag började och det har varit lite trial and error, men jag har hittat ett sätt som tycks funka för oss. Jag utgick ifrån entusiasmen vi har i burlekarna – driva in i buren, hålla positionen och lösa ut på ”fri”. Konceptet är lätt att överföra till nya situationer och att springa och ställa sig i en ram av pvc-rör med stor entusiasm gick på nolltid. När hon förstod den nya leken satte jag koner på hörnen och fortsatte leka. Skickade från olika avstånd och flyttade rutan ofta. Gick tillbaka och körde flera snabba repetitioner på nära håll för att hålla kvar det höga värdet.
Rutan under den inledande delen av träningen
I början av veckan experimenterade jag med lite olika sätt att ta bort ramen. Jag provade bland annat att bara ta bort ramen och gradvis göra rutan större. Det funkade bra på liten ruta, men när rutan blev stor sökte hon sig till konerna och försökte sig på diverse cirkuskonster på dem. Det som istället funkade bättre, var att låta ramen ligga kvar i rutan som jag ganska snabbt förstorade till 3×3 meter. Nästa steg blev att gradvis göra ramen mer och mer osynlig. Det har jag gjort på två sätt. Dels genom att ta bort sidor på ramen, så att jag bara har 3, 2 och till slut 1 sida. Dels genom att lägga gräs på och framför ramen, så att den knappt syns på avstånd. I slutet av dagens träningspass tog vi bort sista delen av ramen (framkanten) och låt bara gräshögen ligga kvar. Vi hade fina skick ut till rutan, men hon stannade inte själv i mitten (vilket är min målsättning, snabba, säkra resultat, kanske inte lika flashigt, men säkert…) så imorgon tror jag att jag ska lägga tillbaka hela ramen och ta bort sidorna i motsatt ordning, så att bakkanten ligger kvar till slut. Får se om det hjälper på förståelsen om var man ska stanna.
En sida med gräs på
Stannar bakom framdelen på ramen
Ramen är borta och kvar är endst en sträng med rivet gräs
Jag är övertygad om att jag inte hade fått så här snabba resultat om jag hade kört med en musmatta, men jag kan inte riktigt förklara varför. Det ska bli roligt att jobba vidare och se om det blir så bra som det ser ut nu. Det är dags att börja utmana hennes förståelse av momentet. Vi har bara tränat 6-7 korta pass under två veckor, så jag kanske inte ska ropa hej allt för tidigt, men jag vet att många är nyfikna och jag börjar tro på att metoden kanske passar fler än oss. Trodde inte att den skulle bli standard här hemma, men jag tror att den börjar bli en favorit! Vad tror ni?
Söt setter 🙂