Nya tag!

Det är härligt att vara hemma hos hundarna igen. Vi har tränat mycket idag. I förmiddags åkte vi till Dröbak och träffade Therese för att träna på en ny sorts balanshinder. Missy och Shejpa har ju bara kört på balansbommen hemma tidigare. Jag blev rätt förvånad över att de inte verkade ha några problem alls med en annan balansbom. Inte ens Missy som jag trodde skulle bli lite osäker. De sprang riktigt fint båda två och hade hög lyckandeprocent. Shejpa fick träna gungbräda också, det börjar se riktigt fint ut! Hon gör fortfarande inte hela gungbrädan. Jag sätter upp den mot ett hopphinder, så att det går att hoppa upp på kontaktfältet från marken. Och så får hon ibland bara starta från marken, landa på kontaktfältet eller strax ovanför och glida ner i position och börja nosdutta. Ibland startar jag henne längre bak på gungan (innan mitten) och låter henne springa till slutpositionen. Försöker hela tiden se till att framtassarna lämnar hindret innan gungan slår i marken. Hon har fin viktförskjutning och börjar bli duktig. Har lite svårt att inte glida av om jag springer förbi, men jag har prioriterat sändandet framåt.

Hemma har vi kört lite inomhusträning. Missy har lärt sig att hoppa upp i min famn och båda hundarna har kört ett shejpingpass på balansbollen. Ute har jag kört hoppteknik och introducerat Shejpa till långhoppet både med shejping och i en hoppteknikövning. Har också introducerat en rundningspinne för svängar av balansbommen med Shejpa. Justine hade testat det med Preston och det såg fint ut, så jag ska ge det en chans. Första passet funkade bra, med pinne där svängde hon jättefint. Grejen är ju bara att den ska fasas ut också…  Missy fick jobba lite med rund tunnel. Försökte variera mellan tre olika signaler – Tyst förare = spring rakt efter tunneln, förare som ropar = sväng direkt ut ur tunneln, förare gör bakombyte + ropar = sväng (åt rätt håll) ut ur tunneln. Missy var bra på den första, rätt dålig på den andra och värdelös på den tredje. Där behöver vi jobba. Hon läste inte alls mina bakombyten och ropningar, utan svängde åt fel håll. Testade inte med Shejpa, men jag ska göra det. Hon är nog mycket bättre än Missy, men jag insåg i Kanada hur värdefullt det är med en hund som svänger direkt ut ur tunnlar är man ropar.

Socialisering?

Nu sitter jag i London och väntar på att få flyga hem till Norge, Thomas och hundarna. Jag saknar dem. Har dragit på mig en jobbig förkylning, vi får hoppas att den går över strax. I helgen ska jag till Trondheim och ha agilityhandlingskurs, det ser jag verkligen fram emot. Agilityhandling är något av det roligaste att hålla kurs i och något jag kommer prioritera när det gäller externa kurser nästa år.

Någonting som har slagit mig när jag har pratat med utländska vänner och när jag har hållt eller gått kurs utomlands, är att vi måste vara grymt dåliga på att socialisera våra hundar i Skandinavien. Man hör ofta svenskar säga att ”hunden behöver minsan ingen flock förrutom den egna” och det är inte ovanligt att man lägger sin egen hund och motar bort mötande hundar med våld om så krävs (även om de bara är glada, det handlar om någon slags princip). Jag har själv haft det förhållningssättet, varför ska mina hundar springa runt och hälsa på alla hundar de ser? Ska man verkligen ha lekstunder på kurs?

Tyvärr verkar det vara så att vår skandinaviska inställning skapar hundaggressiva hundar. Om det inte är så att vår avel skiljer sig enormt från England eller Nordamerika. I England och Kanada har man till exempel en inhägnad för rastning på agilitytävlingar. Där springer alla hundar lösa och leker eller bara skrotar när de rastas under tävlingen. Kan ni tänka er det i Sverige? Knappast. Det här gäller naturligtvis inte alla skandinaviska hundar, en del är väl oförstörbara, eller så går de på hunddagis eller liknande och får massor av bra erfarenheter. Men vi tycks ha en enormt högre grad av hundaggressivitet än andra länder och jag är övertygad om att det handlar om socialisering. Jag tror också att vanliga hundägare i storstäderna är bättre på det här än vi aktiva hundägare. Med nästa valp blir det nog en del turer till Oslos parker för socialisering med vanliga, jäkla hundar som inte har blivit förstörda av överbeskyddande hundförare…

Snart på väg hem

Dags att packa och åka hem från Edmonton för den här gången. Jag har haft två dagar med lydnadsträning, en valpdag och en dag med agilityhandling. Folk verkar jättenöjda och jag har haft det trevligt. Tyvärr har jag blivit förkyld och har ont i halsen (dessutom fick jag ont i halsen av att prata så mycket de första dagarna, det är tydligt att engelskan anstränger andra delar av rösten än vad jag är van vid). Det blir kanske jobbigt att flyga hem ikväll. Jag hoppas att planet inte är helt fullt, men det är nog att hoppas på förmycket. Jag har i alla fall fått mina iced cappucinos, chili ost och annat gott som man saknar hemma. Däremot var det lätt surrealistiskt när de började spela Basshunder på radion :S

Jag saknar hundarna och är motiverad att träna när jag kommer hem. Nu kommer vi prioritera agilityn, men jag tänkte också att Shejpa ska få börja träna lite lydnad. Hon hade varit en väldigt häftig lydnadshund. I övrigt tror jag att jag ska prioritera gungbrädan, svängar av balansbommen, hoppteknik, slalom i kombinationer och långhopp.

Det blir mer och mer tydligt att det går osanna rykten om oss, någonting som man nog får räkna med när man är så pass offentliga som vi är. Samtidigt blir det ju inte mer kul för det, speciellt inte när det ibland handlar om rykten som tycks vara uppdiktade med syfte att skada oss och vår verksamhet. Andra tycks mer handla om felaktiga slutsatser. Tänkte bara påminna er om att inte lita på andrahandsinformation och att ni gärna kan maila oss och fråga om ni hör ett konstigt rykte. Det är förmodligen inte sant.

Fine dager i fjellet

Så var endelig båndtvangen over og diverse treningsterreng åpnet. Mens Fanny er bortreist har jeg kost meg i fjellet med hundene. Jeg fikk kvitteringen på at systematisk fysisk trening i hele sommer hjelper. Vi var noen timer i fjellet på torsdag morgen og senere på dagen testet jeg å kjøre med 4-spann foran sykkelen drøye 1,5 mil. Pax gikk strålende og hadde flere komplette fuglearbeid med reis og fin apport av utlagt fugl. Ingen tegn til trøtthet eller såre poter, bortsett fra noen småsår mellom tærne av de tette mattene med musøre (fjellmo).

To dager gikk vi sammen med Øyvind og Stubb. Strihårene imponerte med sin viltfinnerevne og totale ro under oppfluktene. Fredag vant Stubb 2-1, mens på lørdag kom Pax sterkt tilbake med 3-0 i stand med reis.

Pi gikk et ungdommelig søk med god kontakt. Hun brød seg ikke om makker, men var ganske oppmerksom hvilken retning jeg hadde tenkt meg og lot seg iblant distrahere av småfugl. Hun er nok fortsatt litt umoden, for selv om rypene trykket bra, så ble det ingen selvstendige stander, men gjentatt støkk. Hun har jo begrenset erfaring med rype, så jeg er helt sikker på at vi får noen flotte situasjoner under jakten. Tålmodighet er greit å ha iblant. Positivt var det uansett at hun holder god kontakt og er lydig på støkk. Pi fikk også vist at hun sekunderer, og hun fikk være med på Pax sine situasjoner.

Noen bilder lånt av Øyvind/Lise:

I Edmonton + rutatankar

Gårdagen ägnades åt 16 timmars resande. Det kändes inte så långt faktiskt, jag börjar bli van vid långa flygresor över Atlanten och tiden bara flyger iväg på planet. Man sover, äter och läser och vips, så är man framme. Jag bytte plan både på Heathrow och i Calgary. Som tur är har jag ledigt idag och fick sovmorgon och kan ta det lugnt. Vi har tränat lite running contacts med Justines hundar och ikväll ska jag följa med när Justine håller kurs. Imorgon och på torsdag ska jag hålla kurs i tävlingslydnad. Det ska bli riktigt spännande. Nordamerikansk lydnad är väldigt annorlunda mot vår lydnad, framför allt i inställningen till träning och hundarnas attityd. Precision (raka sättanden) är allt här, medan fart och attityd inte är prioriterat. Det hoppas jag kunna ändra på. Dessutom använder ”alla” stryphalsband eller stackel på hundarna i lydnaden. Här är en video på en framgångsrik lydnadshund i Amerika. Det ska bli spännande imorgon i alla fall.

Tänkte också skriva några rader om att träna rutan. Jag skrev ju i juli om min rutaträning med Pi. Det har tyvärr inte blivit någon mer träning med henne, jag har haft fullt upp med de andra och just nu fokuserar husse och Pi på höstens jakt och jaktprov. Jag tror att jag ska satsa på att träna lydnad med henne mer i vinter, när inomhusträningen startar igen. Däremot testade jag en snabbvariant av metoden på Missy inför NM. Det var jättenyttigt för henne och jag ska backa tillbaka lite och köra det mer noga och genomfört. Med väldigt lite träning blev i alla fall rutan väldigt mycket bättre och förrutom att jag inte lyckades ställa henne (hon la sig direkt) under NM, så hade hon massor med sug mot rutan och bättre stopp än någonsin förrut. Jag är jättenöjd och kommer att använda samma metod när jag får valp. Testa gärna själva!

NM-finalen

Idag är jag om möjligt ännu tröttare än igår, så det blir ingen lång blogg. Vårt första NM-final blev en trevlig upplevelse. Tyvärr la sig Missy ner när det var fem sekunder kvar av sitt i grupp. Resten av programmet gick strålande bra. Vi hade några missar, bland annat provade jag att säga ”stå” i rutan, men fick direkt ligg i alla fall. Största missen var kanske att Missy tjuvstartade på det avslutande uppsittet i fjärrdirigeringen, det har aldrig hänt förut. Hennes attityd var jättebra och hon verkade ha kul i ringen, även om man ser tydligt på filmen att hon är berörd av miljön (kolla öronen och munnen). Stort grattis till vår klubbkamrat Trond Brustad med jaktgolden Doubleuse Cloudberry (”Bajas”) som vann NM i år! Vilken energi! Imorgon bitti åker jag till Kanada för att hålla kurser. Återkommer om en dryg vecka 🙂

Hmm… var ju så trött att jag glömde skriva poäng och placering. Jag har för mig att vi fick ihop 237,5 poäng (hård bedömning…) och vi hamnade på 12:e plats.


Vinnarna

Och så lite film från dagen:

Missy i NM-final

Vi har inte direkt haft den mest aktiva uppladdningen inför NM-kvalet idag, det har mest blivit agility (när vi inte har varit bortresta och inte tränat alls). Som tur var lyckades vi i alla fall äntligen hålla ihop och låta bli att nolla någonting. Både rutan och vittringsapporteringen gick riktigt bra. Istället strulade moment som egentligen ska funka. Hon missade sitten i dumrutan och la sig på ”stå” i inkallningen. Inkallningen var generellt präglad av osäkerhet. Hon går verkligen ner sig i sådana här miljöer och tycker att det är jobbigt med alla hundar, trots att hon har funkat så bra hemma i veckan med alla hundar runt sig. Vi kom på 10:e plats och de 15 bästa går till final imorgon. Det hade jag inte räknat med och jag vet inte riktigt hur vi ska förbereda oss. Lite träning får det bli ikväll i alla fall. Jag hoppas att hon klarar av öppningscermoni och liknande. Helst hade jag velat slippa det, men det blir väl så mycket tjafs om man tar med en prickig eller spräcklig hund istället för en border collie 😀

Det här innebär också att vi äntligen tog vårt förstapris i elitklass. Poängen blev inte strålande, beroende både på väldigt hård bedömning i vissa moment (tror inte att de har tior här egentligen) och naturligtvis beroende på de två sexorna. 9 på rutan (undrar vad de drog en enhet för, kanske tempo till konen?) var den största segern! Vi får bara ha det kul imorgon och hoppas på att vi lyckas försvara vår tiondeplats. Dumt att NM i lydnad och agility går samtidigt igår, jag hade velat se agilityfinalerna. Kanske återkommer senare med lite film och mer text. Nu ska jag dricka lite öl och klappa Missy.

Allmän lycka

Ah. Gud vilken härlig dag vi har haft! Jag tycker så mycket om mina hundar! Missy har varit jätteduktig på lydnad och till och med ställt sig skitsnyggt i rutan (okej, med en hjälpbom men i alla fall). Hon har haft kanonbra attityd och gjort allt fint. Trots det känner vi oss inte helt förberedda inför imorgon. Det var till exempel länge sedan vi gjorde sitt i grupp och platsliggning. Det finns dock hopp och vi ska försöka göra vårt bästa och ha det kul imorgon. Jag hoppas också på att få med mig en del agility och börjar ångra att jag inte anmälde Shejpa i hoppklass, för det hade varit kul om det inte krockade med lydnaden. Missy har också kört lite agility idag och har varit duktig.

Shejpa har tränat massor idag. Hon har varit så taggad och härlig att träna med och visat massor med agilityglädje. Vi har börjat träna gungbrädan igen och det har verkligen gått bra. Ska kanske filma lite träning imorgon om jag hinner. Thomas hjälpte oss med mer träning på att svänga från balansbommen och hon var riktigt duktig. Jag har också kört raka balansbommar, men satt hinderstöd ut mot sidorna för att skapa förväntan på sväng (det brukar störa henne). Det gick bra. Hennes balansbommar har helt generellt varit väldigt bra idag och jag börjar känna mig optimistik. Det där med running contacts är verkligen fram och tillbaka känslomässigt. Så fort man får hopp så börjar man tänka att det aldrig kommer att funka, men så lossnar det och så blir man optimistisk igen. Synd att jag åker till Kanada på måndag och inte kan träna hundarna på ytterligare en dryg vecka.

Har kört lite handling med båda hundarna och fokuserade på att kunna komma in i framförbytesposition i god tid, bromsa in med bra timing och få hundarna att ta tightast möjliga väg in i svängen. Det har verkligen varit en aha-grej den här sommaren med först Justine och nu Laura, hur man kan använda nedbromsningen för att skapa bra svängar, inte bara i extrema svängar, utan också in i vanliga framförbyten. När min timing blir bra och hundarna får lära sig konceptet, så blir det helt enkelt kanonbra. Gud så kul det är med agility och gud så fina hundar jag har!