Fredag på VM

Det är så kul att vara på VM och titta på agility. Idag har det bara varit laglopp. Alla storleksklasserna körde först hopplopp och sedan var det final för de stora hundarna med ett agilitylopp. I hopploppet för stora hundar hade enormt många problem med slalomen. Dels ingångarna, men framför allt flög majoriteren av hundarna ur sista porten och fick göra om. Fler hade problem med banan än vad vi hade räknat med. Norge gick ut först och fick inte till det alls, tre diskningar. Kanada startade som tredje lag, men Encore rev tre hinder och missade slalomingången. Spirit hade en vägran. Sverige var också i början någonstans och gick ganska bra, fem hinderfel var tror jag, och tidsfel. Alla hundar förrutom ett par fick tidsfel. Bäst var Marcus Topps från USA med Juice. Bästa lag var Brasilien. Här kommer en film på det svenska laget:

Bland smallhundarna gick många runt felfritt och Åsa med sheltien Erik från Sverige gjorde ett riktigt bra lopp! Mediumhundarna hade en riktigt klurig bana och många diskade sig på den. Bästa tid tror jag att Silas Boogk med den rakade sheltien Caja hade, men de hade en rivning på muren. Får nog lägga Caja som mediumfavorit inför det individuella. Silas blev ju känd för sina blindbyten förra året, men med sheltien gjorde han bara ett. Blindbyten har det annars varit enormt gott om idag. Förra året var det en hel del blindbyten och jag förvånades över att det inte gick fel. I år är det enormt många blindbyten och nu blir det också rejält fel riktigt ofta. Massor med diskade hundar på grund av att hundarna antingen inte läser blindbytena, eller för att hundarna blindbyter på egen hand. Blindbyten som ger helknäppa vägar och blindbyten med dålig timing som får hundar att hoppa rakt in i hinderstöd… En nackdel med blindbytena är ju att föraren tar blicken från hunden och då kan verkligen vad som helst hända… I Norge är blindbyten en enorm trend just nu, men det gick inte jättebra på VM. Här är en liten video med dels några riktigt väl utförda blindbyten och dels några som inte fungerar så bra.

Sjukaste detaljen på VM är att USA, England och Danmark tydligen har fått egna rum i källaren (alla andra lag får en pytteyta mellan kravallstaket i en korridor till uppstallning) på grund av terroristhotet 😮

Susan och Encore

Snabbaste agilityloppet idag! Tyvärr fem fel på a-hindret (enligt Susan det första de någonsin har missat), men modigt att springa för serpentinen! Encore har svårt att hålla sig cool inne i hallen där hundarna måste stå och vänta i många minuter medan andra springer, utan att man får träna, leka eller engagera sig i dem. Det gick ju bättre nu på eftermiddagen än på förmiddagen där hon fick med sig tre rivningar, så jag hoppas att formen håller i sig och att Encore klarar av att hålla huvudet kallt imorgon och på söndag!

Film från VM-träningen

Idag har vi suttit från 8-16 och tittat på träningen dagen innan VM börjar. Alla lag får ca. en kvart (beroende på hur många som är med i landslaget) att träna på banan dagen innan. Det är alltid intressant att titta på hur folk tränar, inte bara hur det ser ut när de tävlar. Det var dock inte speciellt många överraskningar idag, framför allt på kontaktfältsfronten var det tråkigt. Vi räknade till fyra running contacts på balansbommen hos de stora hundarna. Betydligt fler hos de små. Även hos hundarna som hade stoppade kontaktfält var det nog över hälften som inte verkade ha någon självständighet alls. Sverige kändes lite trötta och tråkiga, det kändes inte som att det fanns så mycket energi i varken hundar eller människor, speciellt inte när man hade sett till exempel Tyskland innan. Norge överraskade däremot med ett lag som ser riktigt bra ut, speciellt de stora och små hundarna. Där fanns det betydligt mer tryck. Blindbytena har inte slagit igenom så stort som jag trodde, det är fortfarande Tyskland som är blindbyteskungar, med Norge som utmanare 😛

Under dagen har vi skaffat oss några favoriter. I small är det tveklöst den ryska sheltien Adrenalina. Jag var störtförtjust i den redan förra året och oj, så det går! Lite stora svängar kanske, men jag hoppas verkligen att de får till det i helgen. I medium tyckte jag att den blåa border collien från England såg riktigt läcker ut. Den tror jag har vinstchans. Bland de stora hundarna var det ett ekipage som vi tyckte var helt outstanding – Susan Garrett med Encore. Nya, supersnabba (running) kontaktfält, bra tryck och tighta svängar. Den hunden ser så enormt genomtränad ut i jämförelse med de flesta andra som är både talangfulla och snabba, men inte riktigt har samma finess.

Jag fick filmat en del idag, tyvärr tog batteriet i kameran slut efter Kanada, så varken Norge eller Ryssland (tex.) är med på filmen…

Äntligen hemma

Då var vi äntligen hemma igen efter två veckor på resande fot. Efter jakt i Kirkenes åkte vi söderut och bodde två nätter hos Anna, Krille och fluffhundarna (två helmorbröder och två halvmorbröder till min valp +  en randig, holländsk tant). Under helgen höll vi en trevlig tävlingslydnadskurs i Uppsala för ett duktigt gäng. Pi fick hjälpa till med alla demonstrationerna och det var kul att träna med henne igen. Hon är så himla charmig. Vi får väl försöka ta oss igenom klass II också någon gång, tänkte träna henne lite mer intensivt i vinter. Vi kom hem ett par timmar innan kvällens kurser igår. Det var så härligt att träffa hundarna igen! Shejpa har lite semester eftersom hon har lite ont i ryggen (tur att jag är borta så mycket ändå) och har bara fått gå promenader idag.

Missy har fått stilla min agilityabstinens. Jag har verkligen längtat efter att få komma igång med agilityn igen. Missy har tränat lite slalom med Karine medan jag var borta och det såg riktigt bra ut. Jag fick henne inte att misslyckas en enda gång. Annars har vi mest jobbat på balansbommen. Har som målsättning att bli klar med kontaktfältshindrena innan december. Missys balansbom är verkligen sjukt snabb nu. Jag ska försöka filma imorgon om jag får igång kameran, för jag är nyfiken på tiden. På en raksträcka känns det som att hon borde vara under sekunden nu, men det är kanske lite väl optimistiskt. Mest jobbar vi på att svänga av balansbommen. Det går framåt i alla fall, hon blir inte störd av tanken på att svänga som Shejpa kan bli, kanske för att hon inte tänker på det, utmaningen är snarare att tighta in svängen utan att få sämre träffar.

Imorgon åker jag till Finland för agility-VM. Tyvärr har jag ingenstans att bo första natten, så det kan bli spännande… Alla hotell verkar fullbokade (om man inte vill ha en svit för närmare 4000 kronor/natten) mellan onsdag och torsdag. Typiskt. Det löser sig säkert på plats. Annars får jag väl bara hålla mig vaken 😀

Squid 6 dagar

Som många av er redan vet är det snart dags med tillökning. En fluffig border collie ska få flytta hem till oss. Självklart kommer jag inte kunna hålla mig ifrån agility, lydnad m.m, men största anledningen att det blir valp från just den här kombinationen är att jag hoppas på en talangfull, cool och öppen vallhund att tävla med. Mamma heter Emenems Fly och pappa heter Llanfarian Jim.

Hanen omgiven av två av tikarna

Blir det tik nummer 1?

Eller tik 2?

Eller är det kanske tik 3 som är klokast?

Hela gänget, med tik 2 överst.

Slalomtanke…

Shejpa har missat tre slalomingångar i helgen och hon brukar aldrig missa slalom. Trodde att det hade med mig att göra, men så kom jag på att alla tre har varit i vänsterhandling och efter en tunnel. Jag kanske aldrig har tränat slalom efter en tunnel?  Det kanske är dags att göra det 😀