Höstläsning i webshoppen

Nu har vi två nya varor i webshoppen för dig som är sugen på inspiration och höstläsning. Dels finns äntligen Hundtränaren att beställa för dig som bor i Norge. Hundtränaren innehåller 12 kapitel – ett för varje månad under 2009. Varje kapitel är skrivet av en duktig klickertränare och innehållet är riktigt spännande. För varje månad finns det också en dagboksdel, så boken fungerar som en kalender där du kan planera nästa år och skriva om din träning.

Jag och Thomas har författat ett kapitel om självkontroll. Andra författare är bland andra Eva Bodfält, Maria Hagström, Maria Yttermyr, Marie Fogelqvist, Emelie Johnson-Vegh och Eva Bertilsson. Om du är svensk kan du köpa boken genom skaparen Lina via länken ovan. Om du bor i Norge kan du köpa den genom oss här.

Den andra nyheten är Susan Garretts foundationhäfte. Det här häftet tycker vi är det bästa du kan läsa av Susan Garrett. Det innehåller enormt mycket information om den grundläggande agilityträningen och om hundträning generellt. Även om du inte håller på med agility kan du få många goda tips. Här kommer ett axplock av innehållet i häftet på 112 sidor:

– Reward Guidelines
– Clicker Training Development
– Planning Your Shaping
– Training Built Upon Success
– Crate Games
– The Verbal Release
– Driven Restrained Recalls
– ItsYerChoice
– Early Puppy Training
– Transferring Value
– Baby Steps: Jump Foundation
– Updated 2×2 Weaving
– Contact Training Summarized
– Say Yes to Contact Success
– Success With One Jump Skills
– Lurers Anonymous
– Rewarding or Food Luring
– 12 Quick Fix Myths about Motivation
– Motivational Games/Motivational Tools
– How To Make Your Dog Run Fast Parts 1-5
– But It’s Not a Border Collie
– Record Keeping for Shaping
– Record Keeping for Agility
– Front Cross Success
– Handling Tips
– Greg Derrett’s System of Handling
– Executing Arm Changes
– Understadning the Dog’s Path
– Training Reminders to Live By

Som du ser är det här häftet nästan allt du behöver för att få en motiverad, snabb och shapingklok hund. Dessutom innehåller den massor av information om slalominlärning, kontaktfält och handling.

Just nu ligger också två lådor med nya leksaker från Kanada i vår hall. Tyvärr får vi inte öppna dem ännu för tullen (Är inte det konstigt? Att man får hem lådor med grejer som man inte får öppna?), men när vi gör det (förmodligen i början på nästa vecka, eftersom vi är i Bergen onsdag och torsdag och sedan åker till Sörmland fredag-söndag) så kommer det massor med nya leksaker i webshoppen, bland annat våra enormt populära fårskinnsleksaker och nya Bottle Crunchers.

En helg i vallningens tecken

Då är jag äntligen hemma efter en helg i Sörmland. Den här gången har jag faktiskt inte jobbat alls, utan passat på att ta en road trip på en ledig helg. Jag har bott hos snälla Anna och Krille som gör sitt bästa för att göra mig till en riktig vallhundsnörd och ge mig lätt prestationsångest. På lördagen åkte vi först och hälsade på valparna (som ni kan se bilder på i förra inlägget). Solen sken och valparna lekte med sin mamma i en tom fårhage. Squid var väldigt intresserad av fårskit. Valparna verkar supersociala och mysiga. Squid fick hänga med mig i famnen och titta på när mamma Fly vallade lite. Det tyckte hon inte var så kul och pep en del. Efter valptitten åkte jag med och tittade på när Anna och Krille tränade med Fog, Keep och Fonzie.


Snygga Fog. Den här färgen tror vi att Squid får som vuxen.

På söndagen blev det vallning igen, den här gången för Fog, Keep och Arvid. De var jätteduktiga och speciellt imponerad blir man ju av Keep som bara är 7 månader men redan vallar så lugnt och behärskat! Fog och Fonzie är helbröder till Squids mamma Fly och Keep och Arvid är halvbröder med dem (alla har samma mamma, ”Fan”, Moel Somolli). Fog är också en hund som imponerar med sitt djupa lugn runt djur och kloka beslut i kniviga situationer. Arvid fick valla för första gången på länge efter en operation och var väldigt duktig han med. Jag hoppas att han får vara frisk och tävla en massa nästa år.


Krille och Fog delar


Lille kloke Keep the Sheep

Efter vallning och lunch åkte vi till en klubb och tränade agility. Det var lerigt som tusan, men hundarna var duktiga. Både Shejpa och Missy hade väldigt bra kontaktfält på balansbommen och Shejpa fick köra hela gungan. Jag kunde skicka henne från flera meters håll och stå stilla, medan hon gjorde snabba och nästan perfekta gungbrädor på kommando. Häftigt! Det enda som saknas är lite viktförskjutning… På kvällen vågade jag mig på att vissla lite (ja, det var en hel vallpipekör i köket i Södertorpet) och tro det eller ej, men jag tror att jag fick kläm på de flesta kommandon. I alla fall någon enstaka gång 😀 Hundarna här hemma har vant sig vid mitt falska gnisslande och jag när en förhoppning om att kanske kunna använda visselpipan i vallning någon gång det här århundradet.


Arvid visar hur sura baggar ska tas


Emenems Arvid

Idag har jag varit hos Maria Hagström och tränat lydnad med Pi och Missy. De var duktiga båda två. Maria konstaterade väl mest att jag borde träna mer lydnad och gav goda tips om vad jag bör slipa på med Missy för att domarna inte ska kunna dra någonting. Jag kommer inte att tävla med Pi på fredag. Dels vill jag väldigt gärna köra upp till Sörmland så fort som möjligt, för vi ska vara observatörer på vallhundskurs hela helgen (förrutom att vi också ska hämta valp!) och dels känns inte Pi helt klar. Jag har inte fått tränat på en vecka, det har varit snöigt och äckligt och jag tappade lite lusten. Hon var duktig idag, men vi är inte klara med dold platsliggning och rutan känns inte stabil i nya miljöer ännu. Dessutom vet man ju inte hur vädret blir, det är kanske både kallt och blött en fredagskväll i november och förutsättningarna blir inte de bästa med elljus. Jag tror att vi satsar på en inomhustävling i vinter istället, då får kanske Missy tävla också om jag kommer igång med träningen…


Och så en bonusbild på sötaste Squid som redan kan tricks 😛

Valparna!


Mamma Fly med Lazie


Squid i underläge


Brorsan Leon


Mamma Fly leker på egen hand


Squid och Luna


Lazie


Luna


Den trehövdade hunden  – Squid, Lazie och Leon


Fly kampar med Leon och Squid vill vara med


Squid och Leon


Squid har redan fått smak för fårskit…


Lazie och Squid


Luna och Squid


Lazie


Lazie och Squid

Tricks och agilityträning

Det har varit en fin dag med hundarna. Vi har väl inte varit så jättemycket utomhus, men det har blivit en del träning ändå. Med Pi och Missy har jag tränat tricks flera gånger idag. Pi har jobbat med signalkontroll. Vi jobbade vidare med att ”gömma sig” med tassen över nosen och jag satte också kommando på att nudda baktassen med nosen. Det gick bra, fram tills jag försökte få henne att göra båda sakerna på kommando i samma pass. Då blev hon väldigt förvirrad, det var nog lite tidigt. Med Missy har jag jobbat med att shejpa fram att hon ska vända sig om och stå helt rakt framför mig med rumpan mot mig. Det lossnade till slut och hon hittar positionen fint. Nu ska jag försöka lära henne att hålla den positionen när jag rör mig…

Missy var med på grundkurs i agility idag och jag demonstrerade inlärning av slalom med 2×2-metoden. Missy har inte lärt sig slalom med den metoden, så hon fick gå igenom alla steg lite snabbt. Det slog mig nästan direkt att det verkligen var någonting hon behövde. Jag har ju tänkt träna om båda hundarna med 2×2, men har inte riktigt kommit mig för det eftersom de ändå har rätt bra slalom. Men nu insåg jag hur himla smart och nyttigt det är och jag ska nog lägga några pass på att träna om båda hundarna. Shejpa för suget in i ingångarna och Missy för att hon ska lära sig att verkligen tänka och bromsa in.

På kvällen åkte jag och Shejpa till inomhusträning i ridhus med Follo. Vi körde en ganska enkel bana och Shejpa var väldigt duktig i första passet. Hon har verkligen blivit så mycket bättre på att verkligen jobba för kamplek. Snart tror jag att hon glömmer bort att hon vill ha godbitar helt och hållet. Det hjälpte verkligen med en period av inga godbitar och sedan strikt regim. Inga godbitar utan riktigt engagemang i träning med lek. Andra gången det var vår tur var Shejpa helt galen. Jag har aldrig sett henne så. Jag kampade lite med kopplet innan jag satte henne på startlinjen och när jag vände henne tillbaka mot starten så flög hon dit och hämtade kopplet och ville kampa med det 😀 Sedan flög hon runt på banan och ignorerade armbyten och drog på hinder något enormt. Inte jättebra kanske, men samtidigt lite häftigt. Det har tagit lång tid att över huvud taget få henne att se tjusningen med agility och nu betedde hon sig som en normal jaktcocker. Galen och svårstyrd 😀 Det var lite coolt. Hon hade jättebra tryck och fick inga godbitar alls under det träningspasset innan vi var klara.

När vi kom hem körde vi ett pass på gungbrädan som fortfarande står i vardagsrummet. Nu var jag generös med kycklinghalsarna. Shejpa var jätteduktig och körde hela hindret flera gånger (man får starta i arbetsrummet för att få lite fart). Det får bli några pass till inne, sedan flyttar jag ut gungan och kör nose touches i leran istället…

Maria Hagström kommer tillbaka

Vi har bjudit in Maria Hagström igen och hon kommer hålla tävlings-/brukslydnadskurs för oss i månadsskiftet jan/feb. Vi kommer att vara inne i ett ridhus i Vestby (bara några minuter härifrån). Jag ser fram emot att vara med den här gången! Platserna tog slut snabbt sist, så anmäl dig så fort du kan. Mer information finns på kurssidan (klicka på ”kurser”) ovan.

Äcklig snö

Igår var det soligt och härligt och Karine var här och tränade agility med oss. Jag tränade med Shejpa, som mest fick jobba med lek och torrhandling. Leken var riktigt bra, torrhandlingen är jag inte helt nöjd med. Hon gör inga stora fel, det är mest att det inte känns som att det är det viktigaste i världen för henne att svänga riktigt tight. Vi avslutade med en fartcirkel med balansbom. Bara jättefina kontaktfält och bra fart. Missy fick ett kort lydnadspass som var oplanerat och inte blev så bra. Hon är så het just nu! Jag fick inget vettigt gjort, vet inte riktigt hur vi ska komma igång efter den här långa lydnadspausen.

När vi vaknade imorse var det snö ute. Fy! Vi tog en promenad med Pax, Pi, Missy och Shejpa och hundarna tyckte att det var härligt att springa i snön. Pi blir helt plötsligt kamouflagefärgad 😀 Annars har det inte varit så lockande att gå ut idag. På eftermiddagen kom det ännu mer snö, men nu har det övergått i regn. Thomas är iväg och köper vinterdäck till den lilla bilen, en bra idé med tanke på att jag tänkte köra långt i helgen när jag äntligen är ledig. En tur till Sörmland blir det. Jag ska bo hos Anna och Krille och förhoppningsvis få se en del vallning. Och så måste jag ju naturligtvis hälsa på valparna igen. På väg hem tänkte jag ta en privattimma hos Maria Hagström med Pi. Kanske Missy får vara med på ett hörn också.

Vi har tränat en del inomhus idag. Jag har börjat (bättre sent än aldrig) att lägga kommando på lite tricks som hundarna har kunnat länge. Pi har fått kommando på att lägga tassen över nosen (ståendes) och Shejpa har fått kommando på att nudda höften med nosen. Jag kom längst med Pi, för med Shejpa tog jag det andra passet till att shejpa fram en lugnare attityd. En av de värsta sakerna med att lägga kommando på tricks är ju att man måste ha en jäkla fantasi för att komma på någon fyndig signal. Det blev ”Gömma dig” för Pi och ”höften” för Shejpa. Inte så väldigt catchy. Det var i alla fall väldigt tydligt på Pi att förståelsen började komma så fort jag började fokusera på att hon skulle vänta på kommando. Det ska bli kul att se om jag kan få ordentlig ordförståelse på några tricks…

Nu hoppas jag att snön smälter snart och att vi får vindstilla, varma och soliga dagar… Vinden har hållt på att driva mig till vansinne, när jag kom hem från Stockholm låg alla hinder, inklusive balansbom, omkullblåsta på planen. Det ser ju ut som en krigsson. Ikväll ska vi på bio, det händer inte så ofta och det ska bli mysigt.

Fremadsendingsfilm

Her kommer en film fra fremadsendingstreningen med Pavlov. Han begynner å fatte poenget med å gå i passgang. Og vi har såvidt begynt å strekke tiden. Iblant går det litt fort, men jeg må lære meg å se overgangen fra pass (bra) til pass med svevefase (ikke bra). Lett å se på filmen, men ikke like lett når man går bak der. Når hunden kommer et stykke foran deg, så blir også kastet og belønningsplasseringen dårligere. Det gjør at han snur seg bakover på klikket og så frem igjen. Iblant blir kastet bra, iblant ikke helt. I starten er det best å kaste først (lydløst!) og klikke like før godbiten dukker opp mellom øra på hunden. Fin timingsøvelse!!

Dagens Bob sitat

fant jeg i Ninnies blogg:

”You’ve got to be willing to push for performance. Let the animal work to it’s limit to show how much it’s willing to give. Probably more than you think. By rewarding to often the trainer often gets in the way of learning. In the long run an animals performance very seldom exceeds expectation. To get more, you need to expect more”

Vakkert, vakkert!

Helgen i Stockholm

Pi och jag är hemma igen efter en trevlig helg i Stockholm. Vi har varit hos Eva Bodfäldt och haft kurs, nivån var ungefär grundkursnivå, med inriktning mot tävlingslydnad. Nästan alla hundar var under ett år gamla. Det var ett riktigt trevligt gäng och vi hade massor med intressanta diskussioner. Det var enormt skönt att hålla till inomhus. Burlekarna var nytt för alla, tror jag, men mottogs öppet och glatt. Flera burmotståndare blev omvända under lördagen och bestämde sig för att gå hem och köpa en bur. I övrigt jobbade vi med mycket shejping, omvänt lockande, frisignal, klossen och apporteringsgrunder.

Pi var ute på sin andra flygresa och hon verkar tycka att det är helt okej att åka flygplan. Hon är så enormt nyfiken på allt när vi är ute på nya platser. Hon var en duktig demonstrationshund och charmar de flesta när hon är med på kurs. I helgen har hon nog trivts extra bra, för Eva förstod sig verkligen på hur man kommer överens med en setter. Pi fick sitta på huvudet och hångla, undersöka innehållet i kylskåpet och imorse var hon och Eva ute och gick ett par kilometer i skogen innan jag gick ur sängen. Så gör man en liten setter lycklig. Trots att Pi alltid har varit lite lillgammal, märker man att hon fortfarande är bäbis. Hon får riktiga valpryck på kvällarna efter en intensiv kursdag, springer runt och leker och busar med grejer hon hittar inne. I lördags vaknade jag tidigt på morgonen av att hon låg och smakade på Nya Testamentet i hotellsängen… Hon var säkert bara nyfiken på hur biblar smakar…

Efter kursen igår åkte Eva och jag och hälsade på valparna igen. De är nu sex veckor och börjar bli ”riktiga” hundar. Nu var det dags för mig att definitivt välja valp. Det var ju inte så svårt egentligen, jag bestämde mig nog redan förra veckan. Vi testade lite lek och omvänt lockande med alla tikvalparna. Squid lekte bäst, men var helt ointresserad av att jobba för godbitarna, medan en av systrarna verkade kunna hålla på i evigheter för att gnaga fram en godbit ur näven. Det visade sig att Squid hade ägnat dagen åt att stjäla mat från de andra valparna, så hon var mätt 😀 Alla valparna verkar jättesociala och trevliga, precis som sin mamma. Vill gärna komma och pussas innan man börjar leka.

Enligt uppfödaren var Squid mer oberörd i nya miljöer än den andra tiken jag funderade på. Den andra tiken (Nummer ett, som numera heter Luna) var lite mindre, kvickare i rörelserna och kanske lite mer ”vallig” i sättet. Hon blir nog kanonfin, men jag är nöjd med mitt val. Jag vill gärna ha en lite rejäl, orädd och kampglad tik! Att hon får vackra färger är naturligtvis också ett plus 😀 Hon är döpt till Emenems Lunachick (det är en L-kull). Nu har jag bara två långa veckor kvar innan hon får komma hem, men det blir nog en tur till Hölö och valparna nästa helg också. 50 mil enkel resa är väl ingenting?


Squid och Lazie

Idag har jag varit och hälsat på en störtskön border terrier-tik i Göteborg som förhoppningsvis flyttar till Thomas syster i Bergen inom en snar framtid. En cool och snäll liten tjej som springer blixtsnabbt på agilitybanan och skriker som en riktig terrier när hon ska få jobba. Det var nästan så att jag ville ta med henne hem själv…

Fremadsendingsdagen

Den siste uken har jeg og Pavlov tatt tak i fremadsendingen. Den første utfordringen er selvsagt å gå sakte (skritt/pass) over lengre strekninger. Vi startet med å stå stille foran meg (front mot front), deretter har jeg gått bak han og klikket og kastet belønning fremover når han fokuserer fremover. Det gikk ganske fort. Deretter begynte jeg å shape frem gåingen, bokstavelig talt steg for steg. I begynnelsen var han så dyktig på å stå at det satt litt langt inne, men det kom seg fort. Vi har jo kjørt litt gå foran i line med bånd på tidligere.  Nå begynner han å gå straks jeg går bak han. Det har blitt ganske mye feiling for trav når jeg strekker tiden, men det kom seg i løpet av dagens økt. Nå kunne han gå mellom 10 og 15 skritt. For å strekke tiden mellom belønningene uten å få tempoøkning har jeg gjort flere saker.

1) Kommandert stå når han går fint, gått opp til han for å belønne. Han snur iblant på hodet når jeg sier stå, det er ikke helt bra. Skulle jo ønske han sto stille med hele kroppen og blikket i fartsretningen.
2) Jeg har fortsatt å gå mot han etter  at han har fått belønning og  belønnet på nytt når han fortsetter å gå. Dermed bryter vi den rutinen med at jeg stiller seg opp foran meg før vi begynner å gå og det blir lettere å få mer lengde på det. En annen forkunnskap til dette er at vi har shapet han til å snu seg og begynne å gå fra at han står stille vendt mot meg. Dette er ikke helt lett, det er fort gjort å både få for høyt tempo og skev start, men det hjelper på forståelsen og ikke minst bra når jeg skal sette sammen tempovekslingen fra galopp til sakte.
3) Jeg har også testet hva som skjer om jeg bare fortsetter når han begynner å trave. Det er ikke noe jeg vil fortsette med i fare for at det bygger seg inn i kjeden, men de gangene han har begynt å trave og så gått ned i skritt igjen, har jeg belønnet det. Tanken var å forklare han at det handler om gangart, ikke bare om retning.

En annen utfordring er at han skrår litt ut til venstre. Er det noen andre måter å løse det på enn å være konsekvent med å avbryte? Om jeg går rett bak han, så er det lettere. Om jeg har han ved min venstre side, har han lettere for å skli ut. I tillegg er selvfølgelig belønningsplasseringen veldig viktig her, både for retning, men også for tempo. Det blir nok lettere å unngå trav om jeg kaster på han, ikke foran, slik at han må øke tempo etter klikket for å fange godbiten.

Vi kjørte også noen fremadsendinger til target på ca 12 meter. Etter 2-3 forsøk så tok jeg bort target og han kunne finne igjen punktet med ca+/- 1 meter. Vi får jo se om 12 meter er passelig. Han kommer nok til å bli litt ettertenksom i galoppen ut, så det blir nok ikke den mest eksplosive utgangen, men jeg foretrekker det foran galopp hele veien:)

Innkallingen mens jeg går mot han blir nok ikke noe større problem, han er ikke den mest følsomme border collien.

Når det gjelder lydighetslydigheten, så har vi begynt å lære inn sending til kjegle for alvor. Jeg har testet eliteruta noen ganger og han kan jo springe rett frem på kommando og stå, men nå vil jeg lære han en oppgave ute ved kjeglen, nemlig å stå helt stille på baksiden med kjegla mellom bena. Jeg varierte mellom å belønne med sende til ruta og belønne med godbiter i posisjon. Fri-signalet er veldig bra å ha her, sånn at hunden står stødig. Det hele minner jo ganske mye om burlekene, så treningen blir veldig enkel. Spring ut til et nytt punkt og hold posisjonen til ”fri”.  Han hadde ganske lett for å skille mellom å gå sakte og fremadsending til kjegle.

Vi har også tatt opp igjen apportering med dirigering. Vi startet med litt trening på å reagere på håndtegn. Jeg gir tegnet (sammen med ”fri”, ellers ble han stående) og kastet ballen ut til rett side når han snur på hodet i rett retning. Deretter la jeg ut 3 skåler i konkurransemessig avstand og la godbit i den første og latet som om jeg ladet de andre to. Så stilte jeg han opp foran skålene med front mot meg og ga håndtegn sammen med værsågod. Det gikk veldig bra og var 100% på høyre og venstre. Etter noen rep. la jeg en apport i midten og han viste ingen interesse for denne. Bra:) Jeg kommer nok til å legge vekt på dirigeringen uten apporter en stund, men det er bra at han kan ignorere den midterste apporten fra starten. Han er flink til å ta håndtegnene. Jeg tenkte også å trene inn at han bare får se på den første apporten som legges ut og deretter ta kontakt med meg gjennom å belønne han for å se på den første og øke tiden før belønning når han selv tar kontakt etter at den første er lagt ut.
Neste utfordring blir å sende ut til kjegle når det ligger apporter foran, det får vi kjøre når han er skikkelig bra på atferden ved kjegla og når jeg får kjørt med medhjelper.

Forrige uke har vi kjørt en del mannekeng og det virker som om stimuluskontrollen sitter bra. Jeg har som regel belønnet hvert delmoment, men likevel kjørt øvelsen i rett rekkefølge. Dette er nok en øvelse som er veldig grei å baklengskjede for å få sikkerhet i øvelsen.

Vi har også kjørt litt mer shaping av forskjellige triks. Jeg opplever at det er veldig nyttig for å utvikle seg selv og hunden i shaping, hunden lærer å veksle mellom ulike atferder, de lærer å ta informasjon fra klikket når det gjelder små bevegelser og de for bra kroppskontroll. Pavlov kan sitte bamse, men sitter med frambena veldig lavt. Det har ikke vært noe særlig bevegelse å fange mens han sitter der. Derfor tenkte jeg å lære han å bevege labbene på en annen måte. Først testa jeg med target, først flatt på bakken og så lenger opp. Men med en gang targeten kommer i vertikal stilling, så forsøker han seg med nesedytter i stedet. Derfor har vi eksperimentert med andre fremgangsmåter. Jeg shapet frem å rulle rundt og å ligge stille på siden og på ryggen. Mens han lå på siden fikk jeg frem en gravebevegelse og tenkte å bruke den mens han sitter bamse. Da han kunne strekke ut den ene labben fremover mens ha lå på siden, ville jeg ha i gang begge labbene. Det gikk ganske fort. Så testa jeg mens han satt bamse og nå fikk jeg bevegelse i frambena! Det er artig å se hva ulike hunder har lett for å tilby og eksperimentere litt i shapingen. Hvis ikke treningen går fremover, så er det alltid en annen vei til samme bevegelse.