Jag skrev ju häromdagen om att jag har börjat jobba med Missys och Shejpas balansbommar igen, med fokus på att faktiskt få bra svängar efter balansen och utförande helt oberoende av min kropp. Jag sa också att jag skulle ta bort Shejpas svängpinne mer gradvis den här gången, men så blev det inte. Jag fokuserade på kriterier och tog fram bästa belöningen (råa kycklinghalsar) och fick väldigt snabbt ett fint beteende. Hon blev helt självständig och klarade alla typer av svängar och handling. Enda nackdelen är väl att farten på nedfarten gick ner när jag placerar mig långt bak, men det kan man väl leva med. Farten kommer säkert mer när hon blir säkrare och inte behöver tänka så mycket. Här är en film från idag:
Få inspirasjon til spor og feltsøk
Nå har vi fått inn Nosarbete – en bok om spår & uppletande av Maria Hagstöm. Kos deg i vinter med å lese og legg en plan for vårens sportrening.
Boken Nosarbete – en bok om spår och uppletande är en vägledning för den som vill lägga en god grund för hundens spår och uppletande och hur man kommer vidare i sin träning för att sist och slutligen få bra resultat på tävling.
En god grund är a och o för Maria i all hennes träning vilket hon också vill förmedla med sin bok och därför uppmanar hon alla, även om de kommit en bit i sin träning, att läsa just kapitlet om grunden.
– Jag vill att läsaren ska få en komplett bild av det tankesätt som präglar mitt sätt träna hund, säger Maria.
Bilder på Squid, 10 veckor
Duktig valp x 2
Igår satt vi i bilen i över 60 mil för att titta på ett fint hus någonstans i Sverige. Den som ändå hade mer pengar… När vi kom hem på kvällen åkte vi direkt till ett nytt ridhus nära där vi bor. Snälla Ingerid har fixat inomhusträning på onsdagar och det var riktigt, riktigt bra. Vi är ett litet gäng och alla som tränar där är våra vänner och elever, så träningen blir bra och individuellt upplagd. Jag var så trött att jag inte orkade träna Shejpa eller Missy, men jag hade med mig Squid in i hallen och fick riktigt bra träning. Vi gjorde många jaktinkallningar och blandade dem med inkallning ifrån lek med andra hundar. Cirkelarbetet börjar bli jättefint, vi har verkligen fått ett genombrott där med flyt och fart. I helgen reagerade hon ju väldigt på hundar som sprang agility, men idag var det lätt att få henne att fokusera på annat istället. I pauserna fick hon sitta med mig och få godis när hon vände blicken mot de springande hundarna. Snart var hon knappt intresserad av att se på dem.
Bild från helgen när vi vilade efter en heldag på utställning
Jag jobbade också lite med att sitta stilla och fokusera framåt. Kvarsittandet fungerar jättebra, men det är värre med att få henne att ta leksaken på kommando. Hon är så himla mjuk att hon direkt tror att hon inte får ta leksaken om jag har stoppat henne en gång. Man märker liksom inte att hon är mjuk annars, eftersom hon är så framåt och orädd, men jag måste verkligen tänka mig för i träningen. ”Oj” slinker liksom lätt ur mig när det blir fel och då rättar hon till sig igen, men blir osäker på om hon faktiskt får gå fram sedan. Jag vill hellre ha en hund som tjuvstartar ibland än en som inte vågar starta. Alltså måste jag tänka på hur jag bryter (med väldigt glad ton) och hur jag tar bort belöningar (låta en medhjälpare plocka upp dem hellre än att jag gör det). Jag är i alla fall jätte, jättenöjd med henne och hur fint hon jobbar och fokuserar i en hall full av hundar som tränar agility.
Och sedan somnade vi
Idag tog vi en tur till en liten skola i Vestby där en av våra elever är lärare. Squid fick hälsa på barnen och sedan tränade vi lite på barnstörningar. Jag har sett henne reagera med jakt-/lekbeteende på springande, skrikande barn tidigare, så jag lät barnen springa i en cirkel runt oss och skrika medan jag belönade kontakt och fint koppelgående. Det var inga problem, förrutom två barn som trillade i leran och blev smutsiga, och efter en stund fick barnen sätta sig ner och hälsa på henne igen innan vi gjorde om det. Det verkar, hittils, som att det är väldigt lätt att vända saker hon blir ”galen” av (agilityhundar, springande barn) till fokus på mig och lugn. Jag planerar att ta en till sväng förbi skolan inom den närmsta veckan och låta barnen leka rädda genom att springa iväg och skrika när hon hälsar på dem – och sedan belöna för att hon direkt tar kontakt med mig när de springer iväg. Jag hade naturligtvis gått mycket mer försiktigt fram med en osäker hund, men Squid verkar inte bli osäker av något…
Valpträning
Det har varit en ganska lugn dag för lilla Squid. Inomhus har vi börjat jobba lite mer med klossen. Hon kommer nu fint in på högersidan med kloss och vänstersidan är på gång också. Ett par träningspass till, så är vi nog klara för att börja jobba med finliret, att alltid välja rätt position vid min sida. Vi har också börjat jobba med att sätta fyra tassar i en skål. Jag gjorde det lite svårt för oss och började med en ganska liten skål, vattenskålen i köket. Egentligen är det ju enklare att börja med något som är enkelt att kliva i med fyra tassar utan att de behöver tänka så mycket på kroppskontroll. Men jag hittade inget sådant och lite utmaningar är ju alltid bra. Vi fick i tre tassar idag och jag ser fina tendenser, så det ska nog gå att få till inom kort.
Utomhus har hon fått göra sin första ”sök”-övning. Nina med Maximus var här och Squid fick springa frivilligt mellan två figuranter (Thomas och Nina) och leka. Det köpte hon blixtsnabbt 🙂 Jag vet inte riktigt när det är läge att börja med lite nosövningar, söka föremål och folk med näsan. Hon verkar ju inte direkt ha någon supernäsa just nu, men jag kan ju testa att lägga ner ett föremål och gå med henne i motvind och se om hon registrerar något. Skulle hon inte göra det är ju ingen skada skedd… Ute gjorde vi också lite cirkelarbete och det börjar kännas lite mer stabilt. Inga blindbyten alls idag. Inkallningen har jag tyvärr mest använt, den fungerar så kanonbra att det är lätt att överanvända den… Imorgon får det bli många jaktinkallningar!
I övrigt har hon varit ensam i vardagsrummet ihop med Pi. Det har hon varit förrut och det brukar gå bra. Hon är ganska lätt att lämna, så länge hon är trött och avslappnad. Hon har också stått i hundgård ihop med Pi medan vi tränade nere på planen. Det var inga problem det heller, jag tror at hon hade fullt upp med att undersöka hundgården och leka med Pi. Pi och Squid är goda vänner och utmaningen när man har så många unga hundar är att se till att det inte blir för mycket bus inne. Oftast funkar det bra. Hon var med oss på en promenad med Pax och Pavlov imorse och jag såg de första tendenserna till vallning, när hon sänkte huvudet och smög på Pavlov under några steg. Hon gjorde det inte mer än några steg, men snart blir det nog mer och då får vi styra upp promenaderna lite mer.
Svängar av balansbommen…
Idag har det varit fint väder och jag har fått tränat en del. Missy fick ett pass med balansbommar på eftermiddagen när Nina var här och tränade med oss. Har beslutat mig för att ta tag i det där med svängandet av bommen på båda hundarna, var lite skeptisk ett tag eftersom beteendet blev sämre när jag jobbade mycket med svängande, och för att de flesta andra som tränar running inte verkar lägga någon tid på det och accepterar stora svängar efter hindret (se bara på hur det såg ut på VM för de med running…). Min största anledning till att träna running är dock inte att ta lättaste vägen, snarare att lära mig så mycket som möjligt om det eftersom jag är övertygad om att det är framtiden. Så nu ska vi ta tag i svängandet igen, springa snyggt med förväntan på belöning framåt kunde ju Missy redan efter en veckas träning, så varför traggla vidare på något som är enkelt?
Med Missy har jag hittat en metod som verkar funka bra, en musmatta på slutet av bommen som får henne att fokusera mer på var hon sätter tassarna. Jag kräver inget speciellt beteende på musmattan, hon behöver inte ens träffa den. Det enda jag tittar efter är riktigt låga träffar (under sista stegpinnen) med tassarna. Musmattan hjälpte till att få upp lyckandeprocenten och jag kunde utmana henne rätt mycket. Tror inte heller att det blir så svårt att ta bort den senare, hon är inte speciellt fokuserad på den. Det här är ingen metod jag hade rekommenderat alla som håller på med running contacts (och vi vet ju inte ens om den funkar ännu), utan något jag trodde skulle passa just Missy.
Shejpa fick också jobba med svängarna, men för henne tog jag fram kycklinghalsar som jag belönade med hos mig, samtidigt som jag var strikt med kriterierna. Jag satte också tillbaka pinnen vid hörnet på nedfarten, eftersom det tycktes funka bra sist. Den här gången ska jag dock fasa ut pinnen lite mer systematiskt. I övrigt var Shejpa riktigt kul att träna och köra agility med idag. En väldig fart och super hindersug. Hon höglöper nu och är kanske på lite bättre humör än vad hon var i helgen. Hoppas att hon kan vara så här när vi ska på kurs för Greg Derrett om några veckor! Jag tar med mig Missy som reservhund om det blir för mycket för Shejpa, Missy lägger i alla fall aldrig in en lägre växel på agilitybanan 😀
Ett annat vinterprojekt är att lära om slalomen på båda hundarna med Susan Garretts 2×2-metod. Mina hundar är tränade med ”vanlig” shaping och jag ser brister i inlärningen. Det är ju lite pinsamt att Pavlov (som är tränad med 2×2, men är mycket mindre erfaren än mina hundar) är så mycket bättre på slalom än Shejpa och Missy… Jag tycker att mina hundar har rätt bra slalom, men på tävling är ju slalomfel mer regel än undantag och de gånger jag har demonstrerat 2×2-metoden på kurs med Missy har jag sett direkt att hon hade haft väldigt mycket nytta av det! Imorgon släpper Susan en e-bok om 2×2-metoden på sin hemsida (www.clickerdogs.com). Jag har fått smygläsa den och den är så bra att man blir helt glad! Den ska enligt uppgift vara rätt billig att ladda hem, men kommer bara finnas där under en kort period (fram tills DVD:n släpps den 10 december). Passa på att köpa den, ni kommer inte att ångra er!
Valpkurs – andra samlingen
Igår kväll hade vi andra praktiska samlingen på valpkursen. Under dagen var vädret blåsigt med lite snö, men det blev mycket bättre på kvällen och det blev riktigt trevligt att vara utomhus. Det var kul att se hur mycket Squid har utvecklats sedan förra veckan, hon jobbade jättefint hela tiden. Det här jobbade vi och de andra valparna med ikväll:
Burlekar
Alla valparna går villigt in i buren och de andra fick i läxa att lägga på omvänt lockande och frisignal för att lära valparna att de ska hålla sig inne i buren oavsett störningar (med dörren öppen) och komma ut på ”fri”. Squid kan redan det, så jag jobbade med att sträcka tiden hon kan stanna i en öppen bur under hela kursen, när vi inte tränade på annat. För första gången stängde jag burdörren när hon försökte gå ut innan ”fri”. Då ville hon inte komma ut på ”fri” heller sedan. Hon är nog en ganska mjuk liten hund. Jag vill ju gärna kunna stänga dörren om hon försöker gå ut utan tillåtelse, men jag vill inte att det ska vara obehagligt för henne. Alltså fick vi starta ett motbetingningsprojekt. När hon är inne i buren och är duktig, stänger jag dörren och släpper godbitar genom gallret. Att dörren stängs leder till trevliga saker. Förhoppningsvis räcker det med lite sådant för att hon ska tycka att det är okej att få dörren i ansiktet 🙂
Omvänt lockande
De andra valparna började med omvänt lockande och målsättningen var att valparna skulle sitta stilla medan föraren lockar med godbitar. Squid börjar bli riktigt duktig på att sitta kvar. Jag kan vända ryggen till henne och stå stilla, springa ifrån henne, kasta leksaker runt henne och berömma henne vilt. Eftersom vi ska på hoppteknikkurs om några veckor är det viktigt att hon kan sitta stilla och fokusera framåt trots att jag är en bit bort, så det jobbade vi en del med. Hon får sätta sig frivilligt, jag går iväg, kastar en leksak några meter framför henne och går ut parallellt med leksaken i sidled. När hon sitter stilla och fokuserar på leksaken varierar jag mellan att gå tillbaka och belöna och att skicka henne till leksaken. Målsättningen inför hoppteknikkursen är att hon ska kunna göra utgångsställning på båda sidor, sitta stilla medan jag går iväg och lägger ut leksaken och sedan springa raka vägen till leksaken mellan hinderstöd.
Inkallningar
Valparna började med inkallningsövningar i förra veckan och nu gick vi vidare med de valpar som klarade av det. Squid började med ett par jaktinkallningar från Thomas. Jag belönar med kamplek hos mig. Sedan gav jag henne tillåtelse att gå och hälsa på en annan valp, medan jag smög iväg. När hon var upptagen med den andra valpen kallade jag på henne och hon kom som ett skott. Vi gjorde om det en gång till och avslutade sedan med ytterligare en jaktinkallning, där jag gjorde ett framförbyte innan hon fick belöningen.
Halsbandsleken
Ett vanligt problem på valpkurs är att valparna börjar leka katt och råtta med sina ägare. De hoppar undan när ägaren försöker lyfta upp dem, ta dem i bilen eller hålla i halsbandet. Att alltid kunna få tag på hunden kan vara en billig livförsäkring, dessutom vill vi gärna bygga värde för grepp i halsbandet eftersom vi använder den manövern för att hindra förstärknig för oönskade beteenden (när valparna blir äldre glider vi ner handen till halsbandet och tar dem tillbaka om de springer före oss när vi går i koppel). Principen är egentligen samma som leken jag lekte med burdörren. Ta i halsbandet – ge en godbit. Ta i halsbandet – bjud in till lek. Ta i halsbandet – låt hunden springa och hälsa. Greppet i halsbandet ska vara positivt laddat. Helst vill vi se att valpen spetsar öronen och ser förväntansfull ut när vi gör det. Jag belönar också hunden för att följa med när jag drar i halsbandet. Jag vill att valpen följer med frivilligt, utan att bli släpad.
Gå fint i koppel
Vi började också jobba med att gå fint i koppel. Med Squid har jag jobbat medvetet med det sedan första gången jag fäste ett koppel i halsbandet. Det är alltid mycket svårare när man får äldre valpar på kurs, som redan har lärt sig ovanor i koppel. En annan fördel med de riktigt små valparna är att de ofta inte har kommit på att man kan springa före och man får många möjligheter att belöna rätt beteende. Har valpen svårt att hänga med vid sidan kan man gärna börja med en följsamhetsövning där man går baklänges och belönar kontakt och riktning mot föraren. Jag föredrar att jobba i ett lugnt tempo där valpen gärna får skritta. Skulle den lilla valpen gå förbi mig byter jag bara riktning och börjar om på nytt.
Video från helgen
Här kommer Shejpas lopp från helgen och lite klipp på Squid inne i hallen. Jag är van vid att se mig själv på film, men när det gäller agility är det värre, jag inser ju att det finns så många saker jag kan göra bättre och snyggare på banan. Suck. Men, så här såg det i alla fall ut:
Susan bloggar :o
Jag trodde nog att helvetet skulle frysa till is innan den här dagen kom, men ibland blir man rejält överraskad! Susan Garrett har börjat blogga. Om hon hinner fortsätta med det blir jag nog ännu mer överraskad, men jag glädjer mig så länge det varar…
På tal om Susan Garrett, så kommer snart den mycket efterlängtade DVD:n om 2×2-slalom. Det verkar också som att hon håller på med något slags nätprojekt på samma tema. Här kommer en liten teaser:
Hva er det du egentlig forsterker?
Justine Davenport skrev et veldig interessant blogginnlegg. Det er nok slett ikke uvanlig at vi belønner hunden for det som er enkelt, men når hundens mislykkes når det blir vanskeligere, går vi tilbake og belønner hunden for det som er enklere. Er det ikke det man har lært? ”Går dårlig, senk kriteriene?”
Men hva er det egentlig vi lærer hunden da? I enkle situasjoner så gjør hunden rett, når situasjonen endrer seg (det blir vanskeligere) og hunden gjør feil, går vi tilbake til det enkle og belønner. Likevel forventer vi at hunden skal kunne utføre atferden i vanskelige situasjoner.
Får vi ikke fremgang i treningen, må vi analysere hundens atferd, hvilken situasjon hunden utfører atferden og hvilke konsekvenser atferden får. Om belønningene virkelig er bra nok (hunden virkelig tjener på å gjøre rett), får vi også tenke over hva det koster å gjøre feil? Kan det hende at det å gjøre feil fører til en snarvei til neste belønning? Dette gjelder i stor grad ”billige” atferder som hunden har lett for å utføre (feks bjeffe på andre hunder som springer agility, dra i båndet etc), men også når vi jobber med utholdenhetstrening. Har du satt et kriterium, så skal hunden oppfylle kriteriet før den får sin belønning. Lærer vi hunden å gjøre rett så lenge det er enkelt, men gi opp eller gjøre feil når det blir vanskelig gjennom å belønne for det som er enkelt igjen, er det kanskje ikke så rart om vi ikke kommer videre? Husk Bob Baileys kloke ord.
Et praktisk eksempel kan være når vi strekker tiden på fellesdekken. Etter 30 sekunder blir hunden urolig. Vi går tilbake og legger hunden på nytt og belønner for at den la seg ned raskt. Og så lurer vi på hvorfor vi ikke får hunden til å ligge 30 sekunder…
Eller når vi vil lære hunden forskjellen på stå, sitt og ligg under marsj. Hver for seg fungerer det bra. Men når vi kjører hele mannekengen (sv: dumruta) så fungerer ikke sitten. I hvilken situasjon er det da vi belønner hunden for å sette seg under marsj? Har hunden lært å sette seg etter å ha gått fot, gjort stå under marsj og så gjøre sitt under marsj uten belønninger underveis?
Eller om vi kjører Susan Garretts 2×2-metode for slalåm. Hva lærer hunden om vi går tilbake til å belønne de lette inngangene etter at hunden har mislykkes med de vanskelige?