Kurs för Maria Hagström

Igår kom Maria Hagström hit för fyra dagar med kurs. Maria började redan igår kväll med ett föredrag om hur man kan bli en bättre tävlingsförare. Det var väldigt intressant och gav mycket inspiration. För egen del har jag kanske mest nytta av att ha konkreta målsättningar på lång, medellång och kort sikt. De långsiktiga målsättningarna är det inte så illa ställt med i år, men det är värre med målsättningar på medellång och kort sikt. En annan viktig sak som jag tror att man ofta glömmer, speciellt i agilityn, är att ha tävlingslika ritualer även på träning. I lydnaden är det lättare att tänka på det, eftersom det är mer viktigt på sätt och vis, men för en hund som Shejpa kan det absolut göra en stor skillnad för tävingsutförandet, tror jag. Hur ofta värmer man till exempel upp i koppel, för att sedan ta av kopplet på startlinjen? Uppvärmningsrutiner för agility som också fungerar på tävling tror jag är viktigt att testa ofta på träning också.

Idag har Maria haft tävlingslydnadskurs för oss i ridhuset i Svartedal. Det har varit kallt som tusan och tyvärr har min dag blivit lite förstörd av att jag har blivit dålig. Jag vet inte riktigt vad som är fel, kanske influensa? Känner mig konstig och yr och som om jag hade elektrisitet i hela kroppen när jag rör mig. Att sitta stilla i kylan i flera timmar gör inte att man mår bättre. Idag körde jag i alla fall med Missy och mycket fokus har gått åt till att få henne att hitta rätt attityd. Vi började med fritt följ, ett moment som egentligen är rätt bra, men som just nu förstörs av att hon vill alldeles för mycket. Vi fick jobba med passiva belöningar (omvänt lockande och koncentration i halter) och att bryta för dålig prestation. Det där med att bryta med god timing är så svårt, tycker jag! Jag måste träna massor på det, men om jag inte börjar göra det så blir jag ju inte heller bättre på det. Missy har ett så pass bra fritt följ att falla tillbaka på att jag tror att det kan bli väldigt tydligt för henne om jag bryter henne för till exempel studsande med bra timing, varje gång. En risk är ju annars att man fastnar i en hög förstärkningsfrekvens för att hålla hunden lugn och koncentrerad, men det gör kanske tyvärr att man får ännu större problem på lång sikt, när hunden faktiskt ska gå i många minuter utan belöning på tävling.

Nästa pass gick vi vidare med fler småtråkiga saker. Vändningar, halter och utgångsställningar är också en detalj som vi får neddrag för hos en hård domare. Vi fick en del tips på hur vi kan jobba med det, även där är attityden en av huvudnycklarna. Ju hetare hon blir, destå mer slarvar hon. Vi jobbade också med att hon fick komma bakifrån in i utgångsställning och hitta rätt position. Där blev det ganska ofta rätt, men inte alltid. När hon blir jätteduktig på det ska jag utmana henne med att ändra vinkeln. Till slut jobbade vi med signalkontrollen. Det var verkligen inte bra när jag gick framlänges, men riktigt bra när jag gick baklänges (till min stora förvåning). Maria tyckte att jag skulle strunta i att få perfekt signalkontroll (eller i alla fall jobba med det separat, men inte låta det hindra mig från lydnadstävlande) och istället lära in rutiner och kedjor som hjälper henne att välja rätt position i lydnadsmomenten. Vi får väl försöka med det, nu känner jag att jag inte kommer speciellt mycket framåt med den där signalkontrollen…

Nu är det skönt att vara inne i värmen igen, ska laga lite mat och ta det lugnt. Hoppas att jag mår bättre imorgon så att jag får ut mer av kursen.

Fina balansbommar i ridhuset

Idag hade vi vår tisdagstimma i ridhuset, det var Karine, Therese, Cathrine och jag. Vi var väldigt duktiga och strukturerade och fick till massor med bra träning trots att vi bara hade 60 minuter på oss att få ut hinder, träna, och få tillbaka alla hinder på sin plats igen. Vi hade burarna med in i ridhuset och körde 30-sekunderspass. Enormt effektivt! Med Shepa fokuserade jag helt på balansbommar, eftersom det uppenbarligen fungerade väldigt dåligt i förra veckan, både på tisdag, torsdag och sedan under andra agilityloppet på tävlingen. Men det tycktes ha hjälpt att hon fått lite regelbunden träning igen, för idag var det inte alls några större problem. Hon var duktig och fixade många svårigheter och jag lyckades också hitta utmaningar där träffarna blev högre och vi fick jobba med att förtydliga kriteriet. Kändes jättebra! Shejpa var snabb och superfokuserad under hela träningen och jag gav mig lite innan de andra för att hålla attityden uppe.

Shejpa har över huvud taget förändrat sig mycket under den senaste tiden. Hon har blivit en mycket mer behaglig och härlig hund att leva med. Till och med Thomas har börjat ösa beröm över henne och tycker att hon är trevlig och duktig, kors i taket! Hennes överdrivna, lätt tvångsmässiga sidor har absolut tonats ner. Hon har blivit mer social med både människor och hundar och allt handlar inte om henne längre. Det är nog svårt att förklara för er som inte har träffat henne, men det är en stor skillnad! Jag hoppas att det här håller i sig, för det är väldigt mycket lättare att leva med och älska den här versionen av Shejpa.

Justine Davenport kommer tillbaka

Äntligen har jag fått bekräftat datum för när Justine kommer tillbaka. Justine var här förra året och höll handlingskurser och det var enormt uppskattat. Jag har aldrig fått så många positiva kommentarer efter en kurs med en extern instruktör. Justine kör Greg Derretts handlingssystem och förklarar det på ett pedagogiskt och tålmodigt sätt. Hon tillhör den nordamerikanska eliten och har tävlat VM med två shelties de senaste åren. Med sin sheltie Chase har hon vunnit ett individuellt agilitylopp på VM. Nu har hon också unga, lovande hundar som jag ser fram emot att se på VM i år! Justine tränar för Greg flera gånger per år och har utvecklat sin hundträning hos Susan Garrett i Kanada. Hon tränar också ofta hoppteknik för Susan Salo och kan ge bra tips om hoppteknik.

Planen är som följer:

Handlingsläger 18-21 augusti

Clinic om Running Contacts (ihop med mig) den 22 augusti

(På söndagen är det tävling i Hønefoss och Justine har lovat att tävla med Missy)

Mer info finns här

Grattis till Astrid och Siri!

Man blir glad av egna framgångar, men allra gladast blir man när det går bra för vänner och elever. Idag var det lydnadstävlingar i Flatebyhallen, och debut i klass I för våra duktiga münsterländerekipage, Astrid med Blink och Siri med Tobbi. De är några av våra mest trogna elever. Inte nog med att hundarna är lydiga på jakt, nu har de också visat vad de går för på lydnadsplanen! Astrid och Blink var först ut och gjorde ett väldigt bra program. Glädje, samarbete och fantastiskt fina moment. Jag var ringsekreterare i klass I-ringen och jag såg inget ställande under gång som var så vackert som Blinks! Tyvärr hade de två små missförstånd kring om Blink skulle sitta kvar eller följa med, vilket drog ner två betyg till 7-7,5. Slutresultatet blev i alla fall 171 poäng. Vilken debut!

Mot slutet av tävlingsdagen var det dags för Siri och Tobbi. De satte en av mycket få 10:r på fria följet och fick ihop hela fem 10:r under tävlingen. Allt flöt på och slutresultatet blev 187 poäng. Det räckte hela vägen till vinst i startfältet med ungefär 40 hundar. Kul att se en fågelhund slå border collies och brukshundar på lydnadsplanen! Det som imponerade mest med Blink och Tobbi var nog inte att de gjorde det de skulle, utan att de gjorde det med glädje och stil! Nu är siktet inställt på klass II och jag är övertygad om att det går bra där också!

Storslam i Flatebyhallen!

Shejpa har verkligen varit i god form idag. Vi har tävlat i Flatebyhallen, en fin hall med konstgräs. Domare var Jan Egil Eide och han hade gjort trevliga banor. Första loppet var hoppklass och Shejpa kändes riktigt, riktigt snabb. Svängarna kändes därmed enorma, men det borde jag ju inte klaga på när hon faktiskt springer snabbt! Hon snubblade i platta tunneln och kom ut som en kraschlandad anka. Då blev jag tvungen att följa med henne närmare nästa hinder, med ett dåligt placerat framförbyte som följd. Annars gick det fint och vi vann klassen på noll fel!

Nästa lopp var ett laglopp som blev lite konstigt. Jag testade en sak i slalomen som jag var osäker på om vi skulle fixa. Det gjorde vi inte. Sedan drog jag på för mycket mot en tunnel där jag skulle byta bakom, vilket fick till följd att hon vände i tunneln och fick en vägran när jag bytte bakom. Tillslut missade hon balansbommen helt när vi kom ut ur platta tunneln och vi fick en vägran och fick göra om. Kontaktfältet var jättefint! Jag tror kanske att jag hade lite dåligt fokus på lagloppet, men det kändes väldigt bra att ha ett agilitylopp till, där jag kunde rätta till mina misstag.

Agilityloppet blev jättebra! Inga direkta missar, bra fart och inga fel. Kontaktfältet på balansbommen var verkligen med minsta möjliga marginal. Men efter träningen i torsdags var jag ju beredd på det. Det blir bättre när vi får chans att träna lite mer på det. Gungbrädorna har varit fina idag, om än inte perfekta. A-hindret sitter alltid, så det var inga problem. Vi vann klassen (20 startande) med över 8 sekunders marginal till näst bästa tid!

Nu är vi uppflyttade till klass II i båda hopp och agility. Shejpa har tagit pinne i varje lopp under de tre senaste tävlingarna. Innan dess gjorde vi en tävling med nästan bara disk, det var debuten på OODK, men efter det har det bara gått bättre och bättre! Jag ser verkligen fram emot att tävla med Shejpa i år och det ska bli kul med lite mer utmanande banor i klass II, det passar oss jättebra. Nästa tävling är Moelv om två veckor, två veckor efter det ska Karine ta med Shejpa till Bö och tävla med henne och veckan efter det är det tävling i Tönsberg. Sedan borde vi väl vara klara för klass III, önsketänker jag 😀

Missy fick också ett lopp, men tyvärr blev det alldeles för stressigt då det krockade med Shejpas agilitylopp och jag fick en egen banvandring på typ 30 sekunder och sedan sprang jag och letade efter Siri som hade värmt upp Missy, slängde av täcke och halsband på startlinjen och körde 😀 Hade planerat ett bakombyte i slalom, men det glömde jag och då blev det omöjligt att ta sig i mål. Missy var fin och hoppade bra. Sjukt snabb som vanligt och banan var lite för snabb för att jag skulle kunna hinna med. Ser fram emot att tävla med Missy till våren och att kunna ta mig tid att köra henne ordentligt också. Hon hade kul på sina 30 sekunder på agilitybanan i alla fall 😀

Nya threadleteorier från högsta ort

Jag har pratat lite med Justine som precis kommit hem från soliga Florida och kurs för Greg, Laura och Susan. I Gregs grupp hade de diskuterat när man ska använda en threadle och när man inte ska göra det. Definitionen på när det är okej att använda en threadle tycks ändra sig hela tiden. När videon ”Great Dog, Shame About the Handler” kom så användes threadle armen flitigt – för att tighta in svängar, för att dra hunden av fällor etc. Senare fick vi lära oss att en threadle definieras utifrån vad hunden ser vid landning och det var mycket fokus på så kallade aktiva linjer. Jag gillar att utvecklingen går framåt, för de nyaste teorierna passar mig väldigt bra rent teoretiskt. De gör också att det blir färre threadlar i praktiken, vilket i sin tur för med sig att både förare och hund kan röra sig snabbare runt banan (det är ju svårare att springa fort samtidigt som man gör en threadle, jämfört med om man bara springer och vrider kroppen åt det håll hunden ska).

Threadle: Två armbyten mellan hinder som skapar en S-formad linje i hundens väg (mer eller mindre, ibland vrider sig bara hundens huvud). 

När man funderar över huruvida man ska använda en threadle eller inte, blir frågan numera: ”Kan jag få hunden att utföra det här på bara en axelrotation, utan att skapa inkonsekvens i min handling?”. Om svaret är nej, bör man använda en threadle. Inkonsekvens i handlingen är till exempel om samma (eller väldigt liknande) axelrotation både kan innebära att hunden ska gå runt ett hinder och ta det från baksidan, och innebära att hunden ska ta hindret från framsidan. Då behöver man förtydliga det ena alternativet med en threadle. Annars kommer man skapa frågetecken hos hunden, och förmodligen också sämre självständighet.

Det som var helt nytt för mig av det Justine sa, var någonting som känns väldigt bra och väldigt självklart när man väl tänker över det. Nämnligen att man inte behöver en threadle för att dra hunden av mittenhindret i ett ”pinwheel” om det är på en rak linje och man använder en axelrotation för att ta hunden av det. En hund som tar hindret rakt fram ignorerar blindbyteslinjens ändring. Förr var det här alltid en solklar threadle, eftersom man tog hunden förbi en aktiv linje (hinder + vägranslinje).

Jag tror inte att det här blev helt förståeligt för er som inte är insatta i Greg Derretts handlingssystem. Men jag hoppas att ni andra förstår i alla fall 😀

Snö och slask…

Det är inte jättemotiverande att träna just nu, underlaget på planen är snö och slask och det är svårt att få till lydnads- eller agilityträning. Dessutom har jag mycket jobb att göra framför datorn, riktigt tråkigt. Gud vad jag längtar efter sommar, med grönt gräs, sol, värme och ljusa kvällar. Jag är verkligen ingen vintermänniska!

Squid har inte fått så mycket träning. Jag tror att folk kanske inbillar sig att jag tränar hund hela tiden, men det är långt ifrån sant. Jag borde träna mycket mer om jag ska nå de mål jag har satt upp. I söndags körde vi som sagt lite sökträning med Squid och så fick hon ett pass med signalkontroll på kvällen i köket. I måndags pillade vi kanske med något hemma, jag kommer inte ihpg. I tisdags hade vi teorikväll på grundkurs och Squid var med. Hon fick visa ett pass med signalkontrollsträning. Igår blev det en koppelpromenad med Squid där Missy sprang lös och vi jobbade på att gå fint i kopplet och inte bry oss om hunden som sprang runt. På kvällen höll jag föredrag och Squid var med. Idag har Squid varit hos veterinären och fått en rabiesspruta. Och så har hon fått några pass med träning i köket. Vi har jobbat med signalkontroll (jag har lagt kommando på ”backa” och växlar nu mellan fyra beteenden på kommando), utgångsställningar och nostargeting till luktdiskriminering. Hon fryser nosen mot post it-lapp på köksluckorna och har nog börjat använda näsan lite för att hitta den.

På lördag är det agilitytävling och det är frustrerande att inte kunna träna så mycket som man hade velat. Missy hade behövt köra mycket dubbelbox innan tävlingen för att hoppa bra och hålla huvudet kallt. Båda hundarna hade haft gott av hoppteknikövningar. Shejpa hade behövt slipa på kontaktfälten. Men när träningsplanen bara är snö och slask så blir det ingenting av med det. Det får gå som det går. Ikväll var det i alla fall träning i ridhuset och jag hade med Shejpa. Jag fick till kanonbra träning ihop med Karin och Marianne där vi körde hundarna i trettiosekunderspass. Det var perfekt för Shejpa som var totalt fokuserad och snabb under hela träningen. Jag borde aldrig köra pass som är längre än ett tävlingslopp i agility! Allt funkade jättebra, förrutom kontaktfälten på balansbommen. Jag vet inte vad som är fel riktigt, hon la in steg som inte har funnits där förrut och träffade konstigt. Det blev väl lite bättre, men jag känner mig inte alls trygg på dem inför tävlingen. Jag blir lite orolig att hon kanske har ont någonstans, men jag såg inga sådana tendenser någon annan stans och a-hindret såg bra ut. Kanske är det bara det att hon bara har tränat balansbom två gånger under en och en halv månad? Det är ju färskvara på sätt och vis, speciellt så här tidigt i karriären. Det konstiga var att hon missade de raka, snabba, men var bättre på de där hon var tvungen att tänka och svänga tight. Jag får bara hoppas att det går över tills på lördag. Gungbrädorna såg i alla fall jättefina ut, slalomen satt som den skulle, farten var topp och samarbetet kanonbra.

Shejping med Shejpa

Idag är det hittils bara Shejpa som har haft det roligt. Vi var på inomhusträning i ridhuset och tränade agility. Rätt bra attityd och bra fart, men jag lyckades inte hålla träningpassen korta nog. Nästa vecka får det bli en kombination och sedan paus direkt. Väl hemma satte jag valpen på dagis (skoj i hundgården ihop med Pax och Pi) och tränade tricks med Shejpa. Jag är verkligen dålig på att träna tricks med henne jämfört med hur mycket jag har gjort med de andra hundarna. Det är lite pinsamt och jag har bestämt mig för att det ska bli ändring på den saken! Idag filmade jag lite gamla tricks som vi plockade fram ur repertoaren. Handståendet har jag liksom inte gjort någonting med på jättelänge, eftersom jag inte tror att jag lärde in det så bra som jag hade kunnat göra. Men jag tror att jag ska försöka ta tag i det igen, det kan ju knappast bli sämre i alla fall.

Sedan tränade vi på et nytt trick, att lyfta en framtass och hålla den stilla. Filmade hela andra passet och la ut det (första passet gick mest ut på att få henne att förstå att det var tassen som skulle lyftas). Jag fokuserade på att få henne att hålla tassen uppe istället för att ta ner den direkt, och på att få höga lyft. Intressant träningspass, tycker jag. Jag borde naturligtvis ha brutit av med lek flera gånger under passet, det är alldeles för länge för att koncentrera sig på att lära nytt utan break. Här tycker jag i alla fall att det är tydligt hur lugna kriterier (håll tassen stilla) skapar lugn i hunden. Jag väljer nästan alltid passiva beteenden när jag tränar tricks med Shejpa, hon är galen nog som det är…

Artonde januari

Just när man började få hopp om att kunna träna en del utomhus, började det snöa. Det har kommit minst två decimeter och det snöar fortfarane. Vilken besvikelse! Vi hann i alla fall träna en del i helgen innan snön kom. Ingvil och Grethe var här och vi turades om att hjälpa varandra både igår och idag (fast idag fick vi bryta efter lunch för att gästerna skulle lyckas ta sig hem i snön).

Igår började jag med Pi. Hon är härlig att träna! Härligt fokus och attityd i fria följet trots att vi inte har tränat det på länge. Hennes uthållighet är det verkligen inget fel på. Läggande under gång var fint och en apportering fungerade bra. Sedan körde vi rutan, som är största problemmomentet i klass II. Hon är helt enkelt inte säker nog på uppgiften (speciellt inte när det var typ tre månader sedan vi gjorde det sist…) och började med att apportera en kon. Vi skulle behöva träna ofta och mycket och bygga lika mycket värde för rutan som hon har för buren eller för en apport.

Shejpa fick ett kort pass som gick kanonbra! Har oroat mig lite för hennes fart och motivation, men idag var den på topp! Vi tränade på 270-graderssvängar och piffade upp det med burlekar.

Squid fick påbörja lite sökträning, dels springa mellan två figuranter och leka med dem (på planen), dels hennes första vindövningar där hon fick springa fritt och få vittring av figurant under kamouflagenät. Det tyckte hon var kul och spännande. Hon kan absolut bli bättre på att leka med figuranterna, jag tror att mat hade fungerat bättre i dagsläget, men jag ser ingen poäng i att vänja henne vid det. Det ställer krav på att figuranterna verkligen kan leka, men jag tror också att det kommer bli helt annorlunda när hon blir äldre. Nu håller hon dessutom på att byta tänder, vilket gör leken lite sämre. Idag fick hon i princip samma övningar, bara lite svårare, och jag var jättenöjd med resultatet. På sista vindövningen sprang hon en liten omväg, upp på en hög med korrugerad plåt och gled ner på andra sidan. Kanske en önskan om att bli ruinsökhund? 😀

Jag hade dåligt samvete för Missy, som inte fick göra något kul igår (förrutom lite inomhusträning sent på kvällen), så jag tog med henne ut på joggingrunda i morse och sedan fick hon träna som första hund och fick ett ganska långt pass. Det mesta funkar bra, det är bara det att hon är lite för het för att jag ska känna mig riktigt glad. Och så är det en del detaljer vi måste fixa med… konskicken, placeringen i rutan, ett omtag på vittringspinnen, signalkontrollen i dumrutan, sättandena i fjärren… Jag ser fram emot kurs med Maria Hagström! Behöver absolut en hel del inspiration för att komma vidare, och det brukar jag få av Maria! Det ska också bli kul att få Maria att titta på Squid och få tips om hur vi ska gå vidare med lydnaden.

Nu har alla hundarna fått var sin fryst kalkonhals, så de är upptagna en stund och har det mysigt. Nej, vänta, Shejpa är naturligtvis klar med sin, hon hade nog slagit världsrekord om det fanns ett sådant.

Helgkurs i agilityhandling

Fira den norska nationaldagen hos oss i Son med att lära dig eller slipa på dina kunskaper inom Greg Derretts handlingssystem. Jag har satt upp en helgkurs i handling den 16-17 maj. Kursen är mestadels praktisk, men börjar med en genomgång av systemet. Hunden bör vara van vid hoppkombinationer, men behöver inte kunna kontaktfältshinder eller slalom. Vid behov delar vi upp kursen i grupper efter kunskapsnivå. Det går också bra att vara observatör på kursen.

Läs mer här