Snö och sol

Jag erkänner villigt att jag avskyr snö. Mer deprimerande väder finns knappast. Jag är verkligen ingen vintermänniska och drömmer om sommaren, eller i alla fall en sådan februari som vi hade förra året, med plusgrader, barmark och sol. Nu har det i alla fall kommit en massa snö här den senaste veckan och om man ska ha snö, då ska man ha en dag som den här, med strålande sol och snötyngda granar. Planen är plogad och underlaget är så fint att jag tror att jag kan köra ett slalompass med Shejpa på det. Missy har redan fått ett lydnadspass och är nu ute på skidtur ihop med Thomas, Karine, Pax, Pi och Pavlov. Medan jag tävlade i helgen var Thomas ute och åkte skidor med dem och Missy hade varit jätteduktig. Jag är hemma med de som inte drar, Shejpa och Squid. De har fått leka i snön och är trötta och nöjda nu.

 

Vad har hänt med öronen! De var så här fina för en knapp månad sedan, sen började hon tappa tänder och då tappade hon öronen också. Jag hoppas att det fortfarande finns hopp för ståöron (Missys stod inte helt förrän hon var över halvåret)

 

Ihop med morbror Fog i mitten på januari 

Agilitytävlingar i Moelv

Vi är hemma igen från tävlingarna i Moelv (och hemma låg det enorma mängder snö som kommit under helgen). Jag är hungrig och trött, så den här bloggen blir kanske inte helt sammanhängande. Jag är jättenöjd med helgen, vilken superhund Shejpa har blivit! Hon har förändrat sig jättemycket de senaste månaderna och jag trodde faktiskt aldrig att hon skulle bli en så behaglig hund. Snällare och enklare hund än Shejpa kan man nog inte ha med sig på tävling. Hon är lika fräsch klockan sju på kvällen som tidigt på morgonen. Shejpa är verkligen inte en uthållig hund, hemligheten ligger snarare i att hon verkligen slappnar av och sover mellan loppen. Att andra hundar kör agility rör henne inte i ryggen, hon är helt avslappnad fram till det är dags för henne att starta. Jag märker också att hon börjar tycka att det är riktigt roligt att köra agility på tävling. För varje start var hon mer och mer förväntansfull. Innan sista loppet började hon spontant kampa med sitt koppel när vi stod och väntade på vår tur. Det trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva… Under själva loppen har jag haft känslan av att hon verkligen gör sitt allra bästa. Jag hoppas verkligen att den här känslan håller i sig 🙂

Lördag:
Agilityklass II – DISK. Shejpa hoppade över en port i slalom och jag märkte det inte. Hade som mål att få till en bra gunga med nosduttar och det lyckades vi med.

Hoppklass II – 0 fel och vinst. Inte direkt det bästa loppet, men vi kom runt.

Öppen hoppklass – 0 fel och vinst. Det här var nog det bästa loppet vi gjorde i helgen och jag blev jätteglad över att vi lyckades vinna när vi mötte klass III-ekipage och landslagsdeltagare. Fick till några riktigt fina bakombyten på rad som jag tror hade stor del i vinsten. På slutet svängde Shejpa fel väg ut ur en tunnel som jag bytte bakom. Vi förlorade nog någon sekund eller två där och jag trodde att vi skulle vara långt ifrån prispallen eftersom ganska många var felfria.

Söndag
Agilityklass II – 0 fel och 2:a plac. Passagen tunnel – slalom – gunga var det som oroade mig här. Shejpa visade på förra tävlingen att hon inte förstår den typen av slalomingångar och jag har inte hunnit träna på det. Fick rädda situationen med en ful threadle som vi tappade massa tid på. Fick dåligt med fart till gungan och när Shejpa inte hamnade i 2 på 2 av när gungan slog i marken, så fattade hon inte hur hon skulle komma i position för att nosdutta. Det tog 8 sekunder innan jag kunde släppa henne… Resten av banan gick bra och vi kom felfritt i mål. Vi blev tvåa i klassen (endast 1,5 sekund efter vinnaren, trots pausen på gungan).

Hoppklass II – 10 fel och 5:e plac. Vägran på tunneln i början av banan. Shejpa vände och kom ut igen när jag inte bytte bakom efter att ha skickat in henne. Jag hade ett litet brott i koncentrationen just där, men samtidigt är det någonting vi behöver träna på, är hon inne i en tunnel så ska hon inte vända och komma ut, oavsett vad jag gör. Vi fick också en rivning efter slalom. Annars var det en kul bana och Shejpa var snabbast av alla small- och mediumhundar trots strulet vid tunneln.

Här kommer film på tre av loppen (de andra fick jag inte filmat). Varken det bästa (öppen hopp) eller det sämsta (disk i agilityklass) är med, så det får väl ses som ett genomsnitt:

Sammanfattningsvis är jag jättenöjd med Shejpa. Vi har samarbetat så bra den här helgen! Jag är så glad att jag har ett handlingssystem som jag trivs med som gör att min duktiga hund kan springa snabbt och svänga tight. Men så klart, när man kommer hem så tänker man mest på allt man behöver jobba på. Och det är en hel del…

  • Slalom. Behöver jobba på svåra slalomingångar som känns ”flickiga”. Jag är alldeles för feg på träning med att göra saker som jag tycker känns som en flick, trots att det är helt ”lagligt” i systemet. På tävling dyker ofta situationerna upp och då sitter man där med skägget i brevlådan. Behöver också generellt jobba med mer sug in i slalom och högre fart i slalom. Jag vill ha vår nu!
  • Gungbräda. Ett försummat kapitel. Bara att träna mera.
  • Starter. Mer fart i starterna.
  • Tunnlar. Jobba på att hon slutför hindret oavsett vad jag råkar göra.

Ridhusträning med tävlingstänk

Idag tränade Shejpa och jag en timma i ridhuset ihop med Karine och Therese. Jag bad Karine sätta upp en kombination och det enda kriteriet var att det skulle vara hinder både före och efter balansbommen. Jag bestämde mig för att göra det ganska tävlingsmässigt, lite som att köra en kedja i början av ett träningspass. Jag hade på henne kopplet helt fram till startlinjen och körde hela kombinationen innan jag belönade. Det blev lite tävlingskänsla och det var nyttigt! Vi gick felfritt runt på första försöket och kontaktfältet var bra.

Nästa runda fick Karine köra med Shejpa (eftersom de ska tävla ihop om ett par veckor) och Shejpa var med på det också. Det var bara Karine som inte var helt vaken idag 😀 Till slut vände jag på kombinationen och ändrade några små detaljer. Fick en 180-graderssväng av balansbommen som gick kanonbra. Andra vändan belönade jag efter den svängen och till slut avslutade vi med hopp, tunnel, balansbom och hopp rakt fram för att hålla kvar framåtsuget. Jag har tränat så mycket svängar av balansbommen att hon ofta vill svänga in framför mig istället för att hålla linjen rakt fram om jag hamnar bakom.


Handling vita nummer: Inkallning vid 3, framförbyte 3-4, threadle 4-5, bakombyte 5, serpentin 8-9-10, framförbyte 11-12 och 12-13.

Handling svarta nummer: Inkallning vid 3, framförbyte 3-4, framförbyte 4-5, serpentin 6-7-8, framförbyte 10-11, framförbyte 11-12 (hade eventuellt gått att göra en serpentin 10-11-12, men det testade jag inte).

Förbättringspotential

Under kursen med Maria hittade vi flera saker som vi måste bli bättre på att lägga vikt på under våra kurser. Det känns jättekul att komma igång med första praktiska samling med nya tävlingslydnadskursen ikväll, när man är full av inspiration och tankar. Här kommer några saker som vi ska bli bättre på:

  • Bygga värde för stadga. Det är väl ett generellt problem hos många klickerhundar att de ser mycket mer värde i aktivitet än i passivitet. Vi är helt enkelt för dåliga på att låta hunden erbjuda passiva beteenden i träning. Med Squid känner jag att jag har en bra balans, men stackars Missy hade nog ingen aning om vad det innebar att hålla en position i den åldern.Klickertränare är numera duktiga på att använda sig av omvänt lockande och störningar när de tränar passiva beteenden, men omvänt lockande blir lätt till en hjälp. Ett kvarsittande med en massa störningar och omvänt lockande blir i princip ett aktivt beteende, trots att hunden rent fysiskt är stilla. För många hundar är den största störningen att matte eller husse står helt stilla. Det är viktigt att veta om att omvänt lockande är en stor hjälp för hunden som måste bort så fort som möjligt. Störningar som läggs in efter den första fasen med omvänt lockande ska vara oförutsägbara, utmanande och inte allt för frekventa (det är svårare att hantera en störning efter 2 minuters total passivitet, än att göra det om det slängs störningar på hunden hela tiden).Ett annat problem med stadgan som jag tror att många klickertränare har, är att hunden är beroende av belöningar för att vara stilla. Så fort hunden har fått en godbit är han med på leken, men kan han inta positionen frivilligt och hålla den i 20 sekunder utan några godbitar? Den där första godbiten blir också till en hjälp som gör att hunden bara känner trygghet i att stanna kvar om han får den.
  • Lämna sidan. När vi tränar belönar vi enormt mycket fokus på oss och väldigt lite fokus framåt. Det blir ett problem om man vill shejpa in rutan till exempel. Jag vet att Eva och Emelie har nämnt samma sak någon gång – klickertränare kan ha enormt svårt att shejpa hunden loss från sidan. Eftersom jag kör agility och burlekar med mina hundar har de ofta inte problem med den saken, de är vana vid att sikta framåt och söka sig ut utan att vända sig om för att kolla in mig. Om man inte har sådana beteenden på sin repertoar kan det vara en god idé att jobba med den typen av beteenden.Maria använder targeting (en stor targetmatta som hunden inte behöver leta efter, typ bilmatta) för att lära hunden det här konceptet. Hon använder inte targeten till själva inlärningen av rutan, utan mest för att lära hunden konceptet med att lämna sidan och söka sig utåt. Eftersom jag inte använder musmatta i träningen är det någonting som mina yngre hundar inte har provat på. Det ska det bli ändring på, det skadar ju aldrig att köra det också, trots att mina hundar kör både agility och burlekar. Musmattan är ju ändå mer diskret än bur eller agilityhinder.
  • Uthållighetsträning. Också någonting som jag inte direkt tänker på med mina hundar, har inte problem med att få dem att jobba länge utan belöning. Det beror nog på flera saker. Dels tycker jag att all shaping vi gör får hundarna att förstå konceptet med uthållighet bättre. Dels beror det nog på att jag gärna vill framåt i träningen och pushar på för uthållighet. En tredje faktor är att jag inte är rädd för att det ska bli fel, det gör ju inget! Däremot kan jag absolut bli flitigare när det gäller tävlingsträning och kedjor. Bara för att hundarna inte ger upp när de får jobba länge utan belöning, innebär inte att det inte dyker upp andra problem när jag gör det.Idag tänkte jag börja träningspasset med att gå fot in på planen med Squid och sedan köra stå under marsch baklänges. Det gick åt skogen! Jag hade inte värmt upp, så hon var inte beredd på ställandet och reagerade inte på kommandot. Men det gör ju inget! Vi bröt och tränade annat istället. Visst blev det fel, men jag fick i alla fall tränat lite uthållighet och framför allt – jag fick viktig information om vad Squid egentligen kan. Det står helt klart att hon inte kan ställande under gång baklänges om vi inte har värmt upp och dessutom gått en längre sträcka fot innan. Bra att veta, då kan jag träna mot att hon ska klara det nästa gång!Det här är i alla fall någonting vi måste pusha mer på när vi håller kurs. Det är viktigt att få folk att våga uthållighetsträna och testa sina beteenden i kedjor. Det här tror jag verkligen är det största problemet för folk som klickertränar. Man vill belöna så mycket hela tiden och man vill inte att hunden ska göra fel. En del är rent av livrädda för att ge ett kommando som hunden inte lyssnar på. Då kommer man inte vidare!

Jag fick testat vår nyplogade plan idag med Missy och Squid. Squid och jag började som sagt med en misslyckad kedja och gick sedan över till att träna fritt följ. Gick rätt bra, men kanske inte lika bra som igår. Jag var lite ostrukturerad i huvudet tror jag. Sedan plockade jag fram ställanden på avstånd och belönade dem med godbit kastad bakom henne. Började använda kommando och fick till jättefina ställanden på avstånd, även när hon kom i gallopp mot mig. Så nu har vi börjat träningen på inkallning med stå och det känns jättebra! Hoppståt blev verkligen effektfullt i rörelse mot mig!

Missy fick mest träna på fritt följ. Jag fick fram en bra attityd och det känns som att vi är flera mil från attityden vi hade innan kursen. Lugnt och fint. Ibland går hon upp lite i varv men jag kan snabbt få tillbaka henne igen. Det blev lite träning på dumrutan och även om hon stod första gången jag kommenderade ”sitt” så känns det att hon lyssnar bättre när hon är lugnare. Jag ska ta fasta på Marias rekommendation och strunta lite i att få perfekt signalkontroll och hellre jobba med hela sammanhanget: Först stå, sedan sitt, till slut ligg. Testade också en fjärr som såg väldigt bra ut på avstånd, förrutom att hon helt har tappat läggandet från stå efter mycket träning på stå-sitt. Vi körde ett lugnt pass med stå-sitt i köket i morse och äntligen fick jag fram precis den rörelsen (eller icke-rörelsen) jag vill ha! Det här känns kanonbra!

”Tävlingsdebut” för Squid

Nu är man trött efter fyra dagar med lydnadkurs! Det har verkligen varit kanonbra för inspiration och motivation. Inte nog med att jag har fått aha-upplevelser i lydnaden, en del ljus har som sagt faktiskt gått upp om agilityträning också. Squid har skött sig alldeles utmärkt under kursen. Jag kunde inte vara mer nöjd. Hon ligger snällt i sin öppna bur medan andra hundar jobbar och hennes matte engagerar sig i annat. Flera av våra medkursare har varit snälla och kommit förbi med sina hundar och slängt godbitar in i buren. Inte en enda gång har hon visat humör mot en annan hund, bara glada svansviftningar. I träning är hon väldigt fokuserad och lätt att ha att göra med. Jag inser att hon kan en massa, trots att det känns som att vi tränar alldeles för lite.

I uppgift till idag hade vi att bestämma oss för en kedja att köra tävlingsmässigt. Här insåg jag vikten av att faktiskt bli färdig med en del moment, så att man kan börja köra kedjor och tävlingsträning. Med lilla Squid fick det bli något enkelt – sitt kvar medan jag gick fem meter bort och tillbaka och sedan ett stå under baklänges marsch där jag bröt och belönade för bra kvarstannande. Det här blev ”debuten” i tävlingsträningssammanhang. Squid var duktig och höll rätt bra fokus och gjorde det jag bad henne om.

Sedan delade vi upp oss i två grupper och körde inmarscher på planen. Det var jättefin träning för Squid! Vi körde också lite baklängesfot med kommendering – jätteenkelt med vanlig kommendering, men väldigt svårt när Erika böjade kommendera oss på bäbisspråk 😀 Att köra kedjor och tävlingsträning gör att man upptäcker brister och luckor i hundens utveckling. En sak som blev väldigt tydlig när vi körde inmarscherna, är att jag inte har tränat någon stadga i utgångsställning. Utan sittkommando eller belöningar blev hon osäker och började erbjuda annat. En annan sak är som sagt att få ihop lite hela moment så att vi kan köra mer kedjor. Man är ju sugen på att börja med rutan, fjärren m.m, men det kan vara smart att inte bara ha små bitar utan helhet.

På eftermiddagen bestämde jag mig för att ta tag i fria följet. Det har inte blivit så mycket tränat på det. Jag började ju i julas när jag la ut video på inlärningen, men sedan dess har vi haft rätt dåligt med möjligheter till träning utomhus och det har mest blivit pill på utgångsställningar och vändningar. På ett kort träningspass fick vi fria följet att se riktigt fint ut! Jämför gärna fria följet under träningen på inmarscher med det träningspass där vi tränar fritt följ. En stor skillnad!


Film på Squid från dagen och lite bonusfilm på Shejpas balansbommar

Imorgon ska planen plogas, så jag hoppas att vi slipper mer snö på ett tag och att underlaget är bra nog till en massa lydnadsträning med både Missy och Squid! Shejpa och Missy fick var sitt agilitypass idag på lunchen. Shejpa körde balansbommar (se slutet av filmen) och Missy fick träna på att sitta stilla och ta det lugnt runt agilityhinder. Och så fick hon också träna lite kontaktfält när hon var lugn och fin. Vi har långt kvar innan hon har bra attityd i agilityn, men kanske tar det inte så lång tid att få till det i lydnaden, där handlar det nog mest om finjusteringar. Om två veckor ska vi träffa Maria igen, eftersom vi ska gå hennes ”elitsatsning”. Då hoppas jag på att kunna visa upp en Missy med lugn attityd och riktigt bra fritt följ!

Lunchagility

Jag passar på att utnyttja luncherna till agilityträning. Shejpa fick några balansbommar idag och hon var jätteduktig 🙂 Det var svårt att få henne att göra fel idag:

Med Missy har jag jobbat med att ändra hennes attityd. Jag har mer och mer insett att det är attityden som ställer till med problem i lydnaden. Alla problem vi har tycks lösa sig automatiskt när hon har en lugnare attityd. Fria följet blir bra, halter och utgångsställningar blir raka, stadgan blir bättre och det blir mindre rörelse i fjärrdirigeringen. Istället för att fokusera på detaljerna där ska jag fokusera på hennes attityd. I agilityn har jag insett att det nog handlar om samma sak. Allt det vi har problem med: rivningar, att hålla sig kvar i slalom, att korta in sig och svänga tight, att sitta helt stilla i starten, att träffa rätt på balansbommen varje gång. Alla de sakerna tror jag hade löst sig om hon bara kunde tagga ner några steg. Vår agilityträning har därför fått en helt annan prägel de senaste dagarna. Det är tråkigt, men nödvändigt. Mycket sitta stilla, omvänt lockande och passiva godbitbelöningar. Här är en film på våra lunchpass. Jag har klippt bort det tråkigaste, så ni kan ju tänka er dubbelt så långt med bara sitta stilla också:

Belöna för att du vill eller belöna för att du måste?

En sak som Maria har satt ord på under de här dagarna, som vi själva har tänkt länge, men kanske inte har formulerat så bra, handlar om hur man ska jobba för att få hunden fokuserad under träningen. Maria menar att man bör basera sig på hög förstärkningskvalitet för att få hunden att vilja söka upp föraren igen och vela jobba för att få tillbaka den fina belöningen på nytt, snarare än att hålla en hög förstärkningsfrekvens för att få hunden att hålla fokus. Jag tror att det här är en jätteviktig poäng. Jag och Thomas brukar kalla det ”belöna för att du vill, inte för att du måste”. Om du måste belöna hunden hela tiden under träning för att han inte ska lämna dig, bör du se över dina belöningsritualer och se till att hunden verkligen längtar tillbaka till belöningen. Ser hunden glad ut under belöningen? Går det kortare tid innan hunden söker din kontakt nästa gång? Vill hunden verkligen ha (och jobba för) belöningen, eller accepterar han den bara för att den är gratis?

Squids första lydnadskurs

Idag var det Squids tur att gå kurs för Maria Hagström. Det var en ny och ganska annorlunda grupp idag jämfört med igår. Hundar på många olika nivåer med många olika typer av problem. Squid har jobbat jättebra hela dagen. Jag är verkligen stolt över min lilla valp, hon kan koncentrera sig och jobba lika bra som de vuxna hundarna. Första passet körde vi störningsträning i fotgående (baklänges) och sitt. Hon var jätteduktig på att inte låta sig luras av varken människor eller andra hundar. Sedan körde vi ett pass med samma sak i par och Squid fick bland annat sina första sittanden i grupp (1 meter från främmande hund som viftade på svansen och tittade på henne). Det gick kanonbra. Vi jobbade också lite med stadga i stå.

På eftermiddagen fick Maria välja tema åt oss och då jobbade vi på signalkontroll, men med signaler som inte är så ”viktiga”. Jag jobbade med ”ta den” och att hon bara skulle ta leksaken på den signalen. Proofade också genom att stå med ryggen mot henne m.m. Fick fram väldigt fin och passiv attityd i den övningen och jag kunde lägga in lite andra signaler, som ”sitt” och få en bra reaktion. Squid har varit trevlig mot alla hundar och accepterat att hundar i princip sträcker in nosen i hennes bur. Hon har legat i öppen bur nästan hela dagen och hon var rejält trött på slutet. Jag är jättenöjd med henne idag och hon har imponerat mig med härlig arbetsattityd och koncentration. Imorgon har vi i uppgift att köra en tävlingsmässig kedja. Det ska bli kul och jag tror att vi kommer lyckas riktigt bra (även om det inte direkt blir tävlingsmoment vi kör).

Ta det lugnt Musen!

Andra dagen med Maria Hagström och idag mår jag faktiskt mycket bättre! Gårdagens krasslighet är som bortblåst och jag har haft mycket energi. Vi började dagen med att göra en tävlingsmässig kedja. Med Missy bestämde jag mig för att göra ett kort fritt följ, inkallning med stå och ligg och sedan transporten till nästa moment (rutan). Jag började uppvärmningen med att friska upp inkallningen, men ägnade större delen av tiden åt att få henne i rätt sinnesstämning för fritt följ. Mycket omvänt lockande i halterna och lugn och ro. Jag fick fram en jättebra attityd under uppvärmningen, men så fort vi kom in i ridhallen och det blev tävlingsmässigt, så gick hon upp ett hack i aktivitetsnivå. Fria följet var mycket bättre än igår, men hon behöver vara ännu lugnare. I inkallningen tjuvstartade hon från stå, så jag gjorde om. Den blev inte jättebra, men okej. Efter inkallningen fick hon sin vanliga låsning där hon bara tänker på konen, så det var där jag hade lagt belöningen för att kunna belöna att hon söker upp mig och går en bra transport. Det var trögt, men jag fick till slut till bra fotgående mot konen och kunde belöna.

I nästa pass fick vi värma upp hundarna igen och jobba med inmarsch på plan och att starta upp fria följet. Nu kändes Missy helt underbar under uppvärmningen och jag insåg att mina problem med snea sättanden nästan helt är beroende på för hög aktivitetsnivå. När attityden var rätt blev också halterna och utgångsställningarna perfekta. Väldigt skönt att veta! Inne på planen gick hon återigen upp i aktivitetsnivå (och de snea högerhalterna kom tillbaka), men hon var lugnare än under det tidigare passet. De här två passen med tävlingsträning var jättenyttiga och det är enormt viktigt för oss att göra mycket av den typen av träning om vi ska få till det på tävling. Det är ju som Maria säger, väldigt dumt att behöva göra alla misstag på tävling istället för att få fram dem under träning och fixa dem. Och om man inte kör långa sekvenser och tävlingsmässig träning utan belöningar, så får man förmodligen inte fram de fel som poppar upp på tävling. Dessutom vet jag hur enormt stor skillnad det blir på Missys tävlingsprestation om vi kör mycket tävlingsträning, det var väldigt tydligt i somras när vi körde en liten drive med det inför NM.

Sista passet blev mer slipande på detaljer. Jag ville kolla på fjärrdirigeringstekniken och apporteringarna. Min egen slutsats kring fjärren är nog att det också handlar väldigt mycket om aktivitetsnivå. Om jag kan få henne lugn och stadig där så löser det sig nog väldigt lätt. Hon har ju rätt bra teknik i grunden. Apporeringarna var generellt bra idag. Jag ska tänka på att träna med väldigt lätta apporter för att undvika omtag när de dyker upp på tävling. Marias slutord till oss var som vanligt: ni måste bara träna! Och tänka på attityden. Och se till att det blir tydligare för hunden när det blir fel… Det har jag lite svårt för, det där med att hitta bra sätt att ”fela” hundarna på. Ska absolut börja experimentera mer med det.

På lunchen satte jag upp balansbommen, en tunnel och ett hopphinder och körde kontaktfält med både Shejpa och Missy. Shejpa var duktig 🙂 Visst blir det fel ibland och höga träffar, men det är ju så det ska vara. Den dagen jag inte kan hitta en utmaning som får henne att misslyckas har jag nog fått för dålig fantasi. Den taskiga tekniken från förra veckan är helt borta, nu är det utmaningar som kan få henne att slarva lite, men även de är tydliga träffar på kontaktfälten, bara inte tillräckligt djupa. Missy var också rätt duktig, hon har ju knappt sett en balansbom på flera månader. Ser fram emot våren, så att jag kan träna lite ordentligt med henne! Just nu blir det prioritet på Shejpa när vi har begränsad tillgång till agilityträning. Shejpa ska tävla agility redan nästa helg igen. När det gäller Missys agility så fick jag lite aha-upplevelser idag. Egentligen borde jag nog tänka precis likadant i agilityn som i lydnaden. Få ner aktivitetsnivån och få en lugnare sinnesstämning. Träna mycket passiva beteenden (starter…) och belöna i passivitet. Ta korta pass och se till att skillnaden mellan rätt och fel blir större. Jag har en tendens att bara köra, köra, köra med Missy eftersom hon kan och vill. Speciellt idag var vi nog båda så glada över att få köra balansbommar igen att det blev alldeles för intensivt och högvarvat.

Imorgon är det Squids tur att gå kurs! Det ska bli jättekul att få tips på vad vi ska fokusera på framåt. Vi tränade lite inne i teorilokalen idag när kylan inne i ridhuset blev outhärdlig. Jag fick fram frivilliga ställanden och ställanden på kommando på avstånd. Det satt långt inne! Hon har liksom fått för sig att stå bara funkar vid min vänstra sida. Nu har det förhoppningsvis lossnat lite och hon kunde göra det både frivilligt och på kommando på några meters avstånd. Dags att börja fundera över vad jag vill träna på för Maria i helgen. Det mesta flyter ju på bra med lilla damen, men jag tror att jag är sugen på att få tips på tidig störningträning. Det ska bli en rolig helg. Ny grupp med hundar (en hel del unga hundar, kul!) och förmodligen massor av nya tips!