… til Maria Hagström og Ylle som tok sølv under SM i lydighet idag! En stor prestasjon med en ung hund.
Slik ser dermed pallen ut:
1. Berit Sjöberg og Nico
2. Maria Hagström og Ylle
3. Lillemor Edström og Krollie
Grattis også til Elin med Spike som debuterte i lydighet kl 1 med opprykk i Arendal på lørdag. Bra jobba!
Idag har det varit ännu varmare (27 °C), men till min stora glädje har Shejpa varit snabb och taggad i alla tre loppen. Tyvärr räcker inte tiderna till att slåss i den absoluta toppen, det känns som att vi förlorar 3-4 sekunder i varje lopp på hopphöjden. Jag tycker verkligen synd om alla små largehundar som måste hoppa 65 centimeter höga hopp hemma! En glad överraskning var i alla fall att vi tog oss till steeplechasefinalen som går imorgon. Vi kom femma i det nollade loppet igår. Inte dåligt alls faktiskt. Förhoppningsvis blir banan lite knixigare i finalen och då kan vi kanske tjäna in lite tid på det. Mest är jag bara jätteglad över att vi har fart och action trots värmen! Det lovar gott inför sommarens tävlande.
Justine och Riot
Första loppet idag var agilityklass. Shejpa gjorde det bra, men missade slalomingången (180 grader efter balansbommen). Ganska bra tid för att ha en vägran. Andra loppet var gamblers. Vi försökte oss på gamblen, men misslyckades, jag har verkligen ingen verbal styrning på Shejpa, inte ens rakt fram. Fick ihop en hel del poäng innan dess, så det var helt okej. Gjorde alla balanshinder två gånger och det var bra träning inför morgondagens agilitylopp 🙂 Sista loppet var hoppklass (utan slalom). Banan var väldigt enkel, så många nollade och självklart blir det extra svårt för oss att slåss om topplaceringar när det bara är höga hopp genom hela banan. Vi var i alla fall också nollade och 11 sekunder under idealtiden (de är väl tilltagna här). Jag har inte sett några resultatlistor, så jag vet inte hur det har gått för andra. Man tävlar dessutom i tre olika grupper och rör sig runt tre banor under dagen. Därför ser man inte alla hundar i sin klass. Idag har vi i alla fall tagit 214 poäng. Det krävs 350 för att man ska kvala till nationals och det bör vi ju klara med tre lopp imorgon. Inte för att vi ska åka på nationals, men det är ju kul att kvala i alla fall.
Idag var första dagen på tävlingen. Regionals börjar egentligen imorgon, idag var det bara två steeplechase-lopp som kvalificerar till söndagens final (har inte riktigt förstått hur många som går vidare och det har inte heller kommit upp några resultatlistor). Steeplechase är en klass med flytiga, snabba banor. Det är som hoppklass, fast med a-hinder. Antingen ska man ta slalom två gånger, eller a-hindret två gånger. Idag körde vi två lopp, ett med två passeringar över a-hindret och ett med två slalompasseringar. Storleksklasserna är annorlunda här, vilket innebär att Shejpa är ett par centimeter över gränsen och måste hoppa 22″ (55 cm). Det innebär också att vi tävlar i den största klassen, med en massa border collies. I första klassen var hon lite ovan vid höjden och rev de två första hoppen, annars felfri. I den andra klassen var vi felfria, men några sekunder efter de snabbaste. Det känns tråkigt att vi inte kan vara med och slåss i toppen när hon faktiskt springer på riktigt bra i värmen. Men, vi får se det som en utmaning. En dag ska vi kunna slå border colliesarna trots att hindren är höga. Kanske blir det lättare redan imorgon när banorna blir mer tekniska. Man fick också köra en uppvärmningsrunda på balanshindren som kommer användas imorgon (och fick belöna med leksak i ringen). Körde lite balansbommar och gungbräda. Båda delarna är lite annorlunda mot hemma, så det var bra att vi fick göra det. Hon blir lite förvirrad när varken balansbom eller gunga har stegpinnar. Nu är det dags att sova och så tar vi nya tag imorgon när det ska bli ännu varmare…
Nå har vi endelig fått inn en ny ladning med håndlagede kvalitetsleker fra Kanada. Vi gjentok suksessen og har små Sheep skin pocket tugs som ble revet bort på få dager sist:
Vi har også fått inn flere storselgere som har vært utsolgt, Fårskinn med ball:
samt 2-ball pocket:
Vi har også fått inn små K9 Cooler kjøledekken i 14″ (ca 35 cm fra manke til halerot) til de minste hundene.
Velkommen til shop.klickerklok.se!
Fremadsending til ruta er en øvelse som mange sliter med. Det finnes veldig mange ulike løsninger og metoder for å lære hunden ruta. Uansett hvilken metode man velger, så mener jeg at det er viktig å tenke på hva som egentlig blir hundens signal for å springe ut. Det er nok mange som lærer hunden bare å springe til en matte, springe til det punktet der den fikk belønning sist eller springe på den linja forrige ball ble kastet. Synet av 4 kjegler bør etter min mening bli det som gir hunden informasjon om retningen den skal springe for å få belønning.
Det pleier ikke å ta mange repetisjoner før hunden blir hoppende glad når du tar fram musematta. Det bør ikke ta særlig lenger tid før du ser at hunden tenner på synet av ruta på liknende måte. Det er enkelt å ta testen: Sett ut ruta før du henter hunden. Gå med hunden i langt bånd mot ruta og se selv frem og ut. Hva gjør hunden? Ignorerer den ruta som om den ikke fantes, eller trekker den i båndet og ser lengselsfullt mot den? Jeg mistenker at alt for mange hunder ikke tenner til på synet av ruta, men når musematta kommer fram så forstår hunden hva den skal gjøre.
Hvordan skal vi starte for at hunden skal henge seg opp i rett signal?
Med mine to nyeste lydighetshunder, Pavlov og Pogue, har jeg trent inn å springe full fart fra meg ut i ingenting. Dette kan man gjerne starte med ute på tur. Hva gjør de fleste hunder ute på tur? Jo, de springer i forveien ut fra oss og snur seg for å spørre om ikke vi kommer snart. Her har man mange muligheter til å forsterke både det å springe ut og det å stoppe. Med Pavlov varierte jeg mellom å kaste ball over hodet hans mens han sprang utover (OBS! hunden skal ikke snu seg og se etter kastbevegelsen eller ballen) og å kaste ballen til han når han vendte opp mot meg. Jeg satte kommando på begge deler, og fra nå av fikk han bare belønning for å snu seg hvis jeg hadde kommandert stå. Han skjønte raskt at han måtte fortsette fremover til ståkommando kom, eller at det kom en ball over hodet i fartsretningen.
Dette kan man også trene inn på appellbanen. Lær hunden å springe full fart til en stor target, feks. en baderomsmatte eller bilmatte på 20-30 meters avstand. Det er bra at matta er stor, så hunden ikke trenger å bremse for å titte etter den. Ikke bry deg om presisjonstramp her, det viktigste er at hunden springer full fart ut fra deg. Kast belønningen utover og lek gjerne ute ved targeten. Å klikke når hunden tramper, la hunden springe tilbake til deg for å hente belønningen slik at targeten blir en rundingsbøye er latmannstrening og fører ikke med seg noe godt i lydighetstreningen. Avhengig av hva hunden gjør, varier mellom å belønne farten ut og at hunden tramper og snur seg. For de aller fleste hundene ville jeg lagt 80% av belønningene på fart ut før hunden faktisk tramper. Det er altfor mange hunder som tror at fremadsening handler om å vende opp og se på fører istedet for å ruse full fart utover.
Når hunden kan springe ut til target på 20-30 meters avstand, kjører du targetoverføring, dvs at hunden kan gjøre akkurat det samme uten target. Har du vært flink med belønningsplassering fremover, har belønnet samme atferd ute på tur og trent inn en rutine der du lader hunden i halsbåndet før du slipper for å skape fart og motivasjon, pleier det ikke være vanskelig å ta bort targeten.
Nå har hunden gode forkunnskaper som gjør rutatreningen lettere. Nå trenger du nemlig ingen targetmatte i ruta, det eneste signalet hunden kan se er de fire kjeglene. Samtidig reduserer du sjansen for at hunden bryr seg om kjeglene om den er flink til å springe rett fram i stor fart. Start så nære ruta at du tror at hunden kan lykkes med å springe fra deg, mellom kjeglene og at du kan kaste en belønning over hundens hode mens den fortsatt har blikket i fartsretningen. Pass på så du ikke belønner at hunden sikter på kjeglene eller at den snur seg og titter etter armen/ballen. La hunden heller ikke gå rundt og rundt og lete etter korrekt posisjon. Kall eller lokk hunden tilbake og gjenta øvelsen. Her er det en fordel om hunden fra shaping er vant til å endre strategi om belønningen uteblir istedet for å gi opp. Om hunden på egenhånd finner ut hva som lønner seg uten at vi legger til hjelp med en gang eller senker kriteriene, så gir det bedre forståelse for øvelsen. Men: skulle hunden ikke komme på rett spor etter noen få forsøk, så har vi sannsynligvis gått for fort frem eller rett og slett gjort det litt for vanskelig. Da ville jeg legge tilbake en target i ruta, gå nærmere, repetere forkunnskapene litt mer, eller rett og slett gi hunden en pause og prøve igjen når den er frisk og opplagt.
Hittil har hunden egentlig bare lært å springe full fart fra deg på en linje der det tilfeldigvis står 4 kjegler som viser retningen. Det er første forsøket som forteller deg om hunden har begynt å rette seg etter kjeglene. Etter det kan det hende at hunden bare springer på den linja belønningene pleier å komme. I begynnelsen gjør ikke det så mye, men sørg for å flytte ruta eller endre belønningslinja, så synet av kjeglene blir eneste fellesnevneren.
Å bare lære hunden å springe rett fram gjennom ruta til du sier stå er kanskje helt ok i klasse 2 (Sverige) der ruta bare 10 meter fra deg, men høyere opp i klassene synes jeg det er tryggere å lære hunden å finne midten av ruta selv. Klikker du eller sier stå og belønner når hunden befinner seg i midten, finner mange hunder ut dette på egenhånd. Det er snarere et problem at hunden snur seg for tidlig, så husk på balansen mellom belønning for å springe og for å snu seg. Tren gjerne på at hunden skal finne midten selv på kort avstand, sånn at du kan se hva hunden gjør.
Husk på å trene at du står i 90 graders vinkel i forhold til ruta (som i eliteklassen) tidlig, ikke bare rett ut fra din side. Når du trener på dette kan du med fordel variere din egen posisjon så mye som mulig, se en annen retning, sett deg ned, ligg på magen, ha handa på hodet eller i lomma, ha en synlig belønning fremme osv osv. Lær hunden at det handler om kjeglenes posisjon, ikke om din egen.
En ganske utfordrende øvelse er at du bare flytter 2 kjegler, enten til siden eller lenger ut. Nå kan ikke hunden springe tilbake til det punktet den fikk belønning sist, men må ta informasjon fra kjeglenes posisjon for å finne midten. La hunden erfare at det ikke blir belønning om den gjør feil og gi den noen nye sjanser, men gjør det litt lettere for den hvis det ikke fungerer. Husk at dette er en ganske avansert øvelse, men den gir god forståelse for oppgaven.
Varier mellom å kjøre lange fremadsendinger på 22-30 meter og gjør øvelser som øker hundens forståelse på nære hold.
Her kommer en film som illustrerer noe av det jeg har skrevet. Pavlov kan hele øvelsen, mens Pogue er helt i nyinnlæringsfasen. Til Pogues første øvelser med kjegle satte jeg opp en rute med 3-4 kjegler på hver side for å gjøre ruta mer synlig og midten mer tydelig. På filmen har jeg tatt bort de ekstra kjeglene i fartsretningen for å unngå at han lærer å stille seg rett bak en kjegle eller sikte på en kjegle på vei ut. Bob Bailey har helt rett når han sier. ”Video recording is the greatest invention since the secondary reinforcer.” For uten film hadde jeg ikke visst at jeg klikker en liten halvmeter for tidlig. På siste repetisjon begynner Pogue å miste tempo, men går lenger inn i ruta etter at jeg feilet han en gang. Helst skulle jeg også sett at jeg kaster ballen slik at jeg unngår den snurren han gjør når han hører klikket. Jeg flytter ruta både til sidene og lenger frem mellom alle Pavlovs repetisjoner på slutten av filmen.
Uansett hvilke(n) metode(r) man velger å bruke når man trener inn ruta, så skal man ha fremgang ganske raskt. Går det ikke fremover på 3 påfølgende økter, endre din plan. Går det bakover på 2 påfølgende økter, endre din plan. Man trenger ikke forkaste hele metoden, men man kan låne litt fra en annen metode eller bare gjøre noen små justeringer i måten du bruker metoden på. Utfordringen er uansett å gjøre oppgaven så tydelig og konkret for hunden at det funker på første forsøket på nye ruter som hunden ikke har sett blitt plassert ut.
Jag är inte speciellt duktig på att blogga just nu. Det känns aldrig som att jag har något tillräckligt intressant att skriva om. Dessutom är det väldigt hektiskt just nu och kommer nog fortsätta så hela sommaren. Just nu befinner Shejpa och jag oss 650 mil och 8 tidzoner ifrån resten av flocken. Vi är i Edmonton, Kanada hos vår vän Justine för att hålla kurs och tävla. Flygresan i söndags var lång, men gick bra. Shejpa är alltid lika trevlig att resa med: avslappnad, glad och lättsam. Igår tog vi det mest lugnt, en joggingtur och sedan fick Shejpa en professionell massage. Idag har vi gått på långpromenad i skogen och hört prärievargen skälla. Ikväll ska jag hålla någon slags shapingkurs i fem timmar, för 20 deltagare, utomhus. Det kan bli en utmaning. Imorgon ska jag hålla handlingskurs på dubbelboxnivå, det ska bli kul.
På torsdag kör vi 5 timmar söderut, till Lethbridge nära gränsen till USA. Där ska vi tävla på de ”Regionals”, där man samlar poäng för att kvalificera sig till de kanadensiska mästerskapen i augusti. Det ska bli kul, men det verkar som att det blir väldigt varmt. Dessutom ska Shejpa hoppa 55 cm (22″), vilket är lite tufft för henne, men det blir en bra erfarenhet i alla fall och väldigt kul att se hur det går till på tävling här 🙂 Det blir steeplechase (ingår inte i regionals, men har en egen final på söndagen), agilityklass, hoppklass (utan slalom) och gamblers (ingen risk att vi vinner där…).
I nästa vecka ska jag ha två dagar med mer avancerad handling här i Edmonton och sedan åker vi hem igen på torsdag. På fredag kommer vi hem och sedan börjar flera veckor med läger och kurser på hemmaplan, innan vi åker iväg för att tävla i ett par veckor 😀 Jag börjar längta till hösten faktiskt, då vi kanske hinner ta det lite lugnt och njuta i det nya huset. Så om jag inte bloggar så mycket så vet ni varför. Det ryktas dock att Thomas är på gång med ett inlägg om inlärning av rutan, det ser jag fram emot!
Nu har de slagit till igen (det finns nog ingen som får grattis så ofta i den här bloggen)! Astrid och hennes kleiner münsterländer Blink går från klarhet till klarhet.
Förra helgen tävlade de lydnadsklass II och tog förstapris med god marginal
Den här helgen var det apportprov i öppenklass som stod på schemat och visst tog de hem ett förstapris där också!
Helgen har varit jättevarm och ganska jobbig för både hundar och människor. Trots solskyddsfaktor 40 hela helgen så kliar det i huden så här på kvällen. Shejpa var definitivt påverkad av värmen, hennes tider var inte alls i närheten av vad hon kan göra inomhus på vintern. Samtidigt är jag nöjd med hur mina förberedelser fungerade, jag tyckte att jag fick henne att prestera betydligt bättre än vad jag hade fruktat. I bilen hade hon det ganska svalt och skönt med öppna dörrar och reflekterande dukar. Inför lopp satte jag på henne ett blött reflekterande täcke och sprayade henne med vatten under hela uppvärmningen. Det var tidvis svårt att hitta skugga, men det gick att lösa genom att be Shejpa lägga sig under lastbilarna medan vi väntade på vår tur. När det sedan var ett par hundar kvar fick hon komma fram och göra tricks och kampa med kopplet.
Fredagen började med öppen hoppklass. Shejpa var riktigt okoncentrerad under de 5 första hindren och fick 15 fel (rivning första hoppet, vägran tunnel, vägran slalom). Sedan kom hon igång och till min förvåning räckte det till en 7:e plats (av 22) och kvalificering till söndagens final. 15 ekipage blev diskade… Nästa klass var en öppen agilityklass och Shejpa gick mycket snabbare och bättre. Tyvärr diskad genom att hon tog fel hinder.
På lördagen började vi med öppen agilityklass. Det här var nog helgens bästa lopp. Shejpa var snabb, gjorde inga missar och hade jättefina kontaktfält. Tyvärr glömde jag bort banan och visade fel hinder. Passade på att avsluta med gungbrädan och sedan rakt ut till belöning. Nästa klass var hoppklass II. Fick slalomfel. Karine påstår att jag överhandlar slalom och ser helt livrädd ut. Det kan nog stämma. Agilityklassen sist på dagen gick inte jättesnabbt, men stabilt och bra kontaktfält. Tyvärr rev hon tredje hindret och det blev ingen pinne där heller. Jag stod över öppen hoppklass eftersom vi redan var kvalificerade till finalen. Lagklasserna slapp vi också vara med på i helgen.
Idag började vi med hoppklass II och fortsatte på 5 fel-trenden. Shejpa var lite okoncentrerad i börja av loppet och gick vid sidan av en tunnel (faktiskt för att hälsa på någon man som satt utanför ringbandet, helkonstigt). Resten gick bra, men vad hjälper det. Nästa klass var hoppfinalen och det var jättekul att vara med där. Alla andra tävlingar har uppehåll och alla tittar på finalerna. Här är det också speaker som håller stämningen uppe (något som tyvärr inte finns till vanliga tävlingar i Norge). Det var 14 mediumhundar i final och vi gick ut först. Jag försökte tagga upp Shejpa så gott det gick och försökte köra offensivt. Farten var inte på topp och jag klantade till mig i en sväng som blev stor dessutom. Men felfria var vi! Nästa ekipage var träningskompisen Karine och Lassie. De slog också till med ett felfritt lopp och slog oss på tid. Nu var det spännande att titta på de resterande 12 ekipagen. Bara en hund (Caesar med Beate Harms) lyckades slå sig in framför oss och vi blev trea. Sista klassen var agilityklass II och här blev det äntligen ett felfritt lopp och en pinne! Härligt att få avsluta helgen (som i övrigt ofta bar känslan av stolpe ut) med en uppflyttning till agilityklass III!
Grattis också till Bodil med Ted som kom tvåa i hoppklass III idag. Och till Kim med Bambi som vann agilityklass I och tog pinne.
Shejpas kompis Mattias gjorde en kanoninsats som handler till Ted under ”barn med hund”
Stilstudie av Ted
Det blir inte jättemycket skrivet här om vad vi tränar på om dagarna. Kanske framför allt för att det är allt möjligt. Med Squid blir det en salig blandning av bruks (vindövningar med föremål framför allt), lydnad och agility. Hon börjar bli riktigt duktig på det mesta. När det är agility på gång tycks hon konstigt nog lägga in en extra växel. Cirkelarbete tar verkligen fram den galna blicken hos henne och nosduttarna är ganska maniska. Shejpa har tränat en del på slalom och kontaktfält och med Missy jobbar jag speciellt med störningssäkerhet i fria följet, hoppapporten och fjärren. Vi har också tränat lite ruta. Jag har också kommit igång med att jogga igen, flera gånger i veckan har det blivit under de senaste tre veckorna och det märks redan stor skillnad. Idag körde vi ett hoppteknikpass med Pogue, Shejpa och Squid. Inför tävlingen imorgon (för Shejpa) satte jag upp en distance grid med en stor oxer på snedden som sista hinder. Det löste hon skitsnyggt! Pogue jobbade på basic grid och Squid fick hoppa över ett hopphinder med ”spindel”. Det är jättekul att se valparna jobba med sina kroppar och komma på hur de ska göra. Squid har fortfarande inte provat på bend work, så det blir nog nästa gång.Nu ser vi fram emot tävling i helgen. Vi börjar redan imorgon med två öppenklasser. Förhoppningarna inför helgen är att ta oss till hoppfinalen på söndag och att ta ett par pinnar under helgen. Så får vi se hur vi lyckas hantera värmen.
I helgen ska Shejpa och jag tävla agility på Oslo Hundeshow. Det blir många lopp under helgen, eftersom det är både vanliga klasser och öppenklasser. På fredag är det två öppenklasser, lördagen är det hoppklass, agilityklass och två öppenklasser. Söndag är det hoppklass, agilityklass och eventuell öppenklass-final. Dessutom är det lagklass lördag och söndag. Jag vet inte om vi är tänkta i laget, så vi får väl se. Det känns som att det blir lite mycket med lag också, men vi måste kanske. Enligt prognosen ska det bli 25 grader på lördag. Och 28 grader på söndag. Med sol naturligtvis. Det blir spännande. Shejpa är ju inte världens mest lättmotiverade agilityhund i utgångspunkten och med många lopp i stekande sol kan det bli svårt att få henne att hålla ihop. Egentligen ser jag positivt på saken. Med tanke på viktigare tävlingar i sommar (European Open till exempel) så har jag hoppats på att det skulle bli riktigt varmt i maj och juni. Det verkar som att vi får en bra chans att träna på det redan i helgen. När det gäller värmekänsliga hundar så är min erfarenhet i alla fall att det bästa sättet att lösa det på är att träna mycket i värmen. Jag glömmer aldrig den veckan jag var på lydnadsläger med Twiggy i stekande sol. Hon blev faktiskt solbränd på tungan! Innan dess hade hon kunnat bli påverkad om det var väldigt varmt under en tävlingsdag. Efter den veckan märkte jag aldrig något sådant. Det verkar också som att unga hundar blir mer påverkade av värmen generellt. Jag försöker i alla fall att utsätta hundarna för träning i värmen, naturligtvis under korta och fartfyllda pass där de har den attityd jag vill ha.På tävling får man naturligtvis göra så gott man kan för att hålla hunden fräsch inför loppen. Utmaningen, tycker jag, ligger i att få musklerna uppvärmda utan att hunden tappar stinget. Min plan för helgen ser ut så här:
Så får vi utvärdera den planen efter helgen och se om vi kan ändra på något. Tips och idéer om det här med värme mottages tacksamt!