Squid har återhämtat sig bra efter magdramatiken tidigare i veckan. Hon kom hem mitt på dagen i onsdags och var pigg och glad, men väldigt hungrig och törstig. Vi köpte med oss torrfoder (sådant där dyrt specialfoder som ska vara bra för magen) som hon ska få i många små portioner, utan att äta för mycket på en gång. Det blir ungefär en deciliter varannan timma under dagen, och det ger ju många möjligheter till lugn inomhusträning. Planen för veckan var stadga, så det får vi jobbat en hel del med. Vi har också jobbat en del med förkunskaper för bakombyten, genom bakombyten på sittande hund. Det är inte speciellt svårt att lära hunden att vrida huvudet när man går bakom ryggen på dem, svårigheten ligger i att få signalkontroll. För när hunden börjar förstå leken, är det lätt att de vrider huvudet bort från föraren innan bakombytet. Det enda som ska signalera ett bakombyte är att jag korsar hundens linje, inte att jag kommer nära, viftar med armarna eller något annat. Att träna med sittande hund är perfekt inomhusträning och kan, som ni ser, gärna göras framför tv:n.
Stackars Squid började kräkas igår och har varken fått behålla mat eller vatten. I natt var hon uppe och kräktes flera gånger, jag hittade säkert sju-åtta pölar på nedervåningen när jag gick upp i morse. På morgonen idag visade Squid att hon hade vädigt ont i magen och hon såg också ut att tappa balansen när hon låg ner. Då var det bara att åka till veterinären akut. Vi tog blodprover som inte visade annat än att hon var väldigt uttorkad. Squid blev inlagd med dropp och ska stanna tills imorgon. Vi pratade med veterinären vid 19-tiden och då var Squid piggare och visade inte smärta. Hon var också väääldigt hungrig och ikväll skulle hon få lite, lite mat. Jag saknar henne massor och hoppas att hon har det bra hos veterinären. Det är verkligen tomt utan henne här hemma.
I helgen hade vi en foundationkurs i agility med nio väldigt duktiga och ambitiösa ekipage. Det var väldigt roligt och jag blev jättesugen på att träna mer agility med Squid. Vi hade bland annat vårt andra slalompass någonsin under kursen. Det är väl dags att träna mer än tre minuter slalom i månaden. Nu har vi till och med fått hem 6 stycken jättefina slalomportar gjorda för 2×2-träning. Pogue och Squid ska bli slalomspecialister i vår! Idag fick Shejpa följa med till ridhuset och träna, när inte Squid kunde vara med. Vi lekte och körde torrhandling. Det var mycket behövligt och någonting vi ska göra till en vana…
En sak som vi tränade på under några pass under kursen var rutan. Med Squid väntade jag ganska länge med att börja träna rutan, eftersom jag ville se till att hon hade bra grundkunskaper på plats först. Första träningspasset var under kurs med Maria Hagström i november. Sedan dess har det blivit några pass när vi har haft möjlighet (det blir ju inte så mycket utomhusträning i det här vädret), kanske drygt 5 stycken. Jag är väldigt positivt överraskad över hur snabbt det har gått att få en riktigt bra förståelse för momentet.
Jag har shejpat det utan hjälper, genom att först bara lära henne att springa rakt fram bort ifrån mig. Sedan gjorde jag samma sak, fast med rutan framför oss. Hon har fått belöning kastad över huvudet när hon är i rutan. Jag började alltså med en normalstor ruta på 5-15 meters avstånd. Tack vare hennes grundkunskaper blev det en väldigt hög lyckandeprocent och aldrig något problem med snurr i rutan, tidiga stopp eller intresse för konerna. Har flyttat rutan ofta och ändrat avståndet från rutan för varje repetition. I början hade hon naturligtvis ingen aning om att hon sprang mellan fyra koner, men under kursen idag såg jag verkligen att hon spanar in rutan direkt på avstånd och hittar in i den även om det inte innebär att springa rakt ut ifrån mig (hon sprang iväg till rutan en gång när vi tränade något annat och då fick hon liksom springa i en båge för att ta rätt linje).
Nu när hon har bra förståelse för att springa igenom rutan, började vi träna lite mer på att hon ska få förståelse för mitten av rutan. Jag vill gärna att hon själv tar ansvar för att hamna rätt i rutan, jag litar inte helt på att jag klarar av att kommendera ”stå” på rätt punkt varje gång. Så idag varierade vi mellan vanliga skick från långt håll, och att stå nära och belöna henne för att hon rör sig runt i mitten av rutan. Jag vill inte börja med det här steget förrän hunden har bra sug ut till rutan och mycket förväntan framåt. Det är mycket vanligare att färska hundar börjar stanna för tidigt, än tvärt om.
Vi har haft två kanondagar med Maria Hagström i konstgräshallen i Karlskoga. Vi är ett gäng på sex personer som har tränat för Maria två dagar i månaden under vintern. För vår del har det verkligen hänt mycket sedan första träffen i november. Squid har varit svårengagerad och framför allt haft svårt för uthållighet och koncentration. Det har inte funkat att köra längre sekvenser och träningen har stått lite stilla. På detaljnivå kan hon massor och det ser riktigt fint ut, men vi har inte fått till någon helhet tidigare. Innan jul kollade jag till och med upp henne hos veterinären och tog diverse blodprover för att utesluta sjukdom. Men nu börjar det verkligen hända saker! Kanske är det som man alltid hoppas på, att de blir vuxnare och klokare och duktigare efter första löpet? Nu har vi både snygga detaljer och någon slags helhet. Hon klarar av att engagera sig längre stunder och vi kunde köra några sekvenser under kursen där hon höll ihop bra. Jag börjar fundera på om man kanske kan börja titta i tävlingskalendern ändå…
Här kommer en liten film på två sekvenser som vi tränade tävlingsmässigt idag. En del av det är från sista passet idag, så hon var lite trött, men hon höll ihop!
Tack Maria, Carro, Siv, Lina, Elin och Thomas för en grym kurs! Och just det – idag fick vi hem stora bilen från verkstaden. Den funkar efter batteribyte!
Vi är mitt uppe i kurs med Maria Hagström, andra kursdagen börjar om en halvtimma. Som tur är har vi kunnat hyra AH-hallen i Karlskoga och får därmed plusgrader och konstgräs till träningen. Perfekt! Jag hoppas att jag kan återkomma ikväll med lite film och nya idéer i bloggen. Tills dess tänkte jag tipsa om lite kurser som ni kanske har missat:
Den 20-21 februari kommer Vappu Alatalo hit och håller kurs i hoppteknik. Framför allt bjuder jag in henne eftersom jag vill jobba med mina egna hundar och komma vidare med små detaljer som jag tycker kan bli bättre på tävlingsbanorna (Shejpa) eller i grunderna (Squid). Men självklart finns det plats för några till, så skynda er att anmäla er om ni också vill jobba med hoppteknik en helg. Det finns så mycket mer att lära både oss och hundarna! Läs mer om kursen här.
I början av sommaren har jag planerat in ett valpläger. Den 8-10 juni är du välkommen om du har en valp eller unghund (upp till 12 månader) och vill få hjälp att utveckla din valp till en trevlig träningskamrat och familjemedlem. Vi jobbar med belöningsutveckling, grundträning och vardagslydnad, men framför allt försöker vi att se varje individs speciella behov och komma med förslag på vad du behöver jobba på med just din valp, för att du ska få den hund du vill ha i träning och vardag. Läs mer om kursen här.
Och om du har valp och inte vill vänta till sommaren så har bästa Anna i Stallarholmen planerat in en kanonkurs för blivande stjärnor i vår. Investera i kurs för din valp, det kommer du aldrig att ångra! Valptiden kommer tyvärr aldrig tillbaka. Läs mer om Annas kurs här.
Jag sitter på tåget på väg hem från Göteborg, där Shejpa och jag har tävlat agility på My Dog. Det har varit en rolig och välorganiserad tävling och jag gillade verkligen banorna som kändes utmanande på ett bra sätt. För Shejpa var det ett jättelyft att få tävla på en bättre matta, hon kunde ta i och tycke att det var kul. Tyvärr blev det inga jättebra resultat för oss, tre diskningar och ett fel med en vägran. Men jag är mycket mer nöjd efter den här helgen än vad jag var efter våra fyra nollade lopp i Kista, hellre fort och fel än sakta men säkert.
Första loppet på lördagen var en hoppklass som var knepigare än vad den såg ut. Shejpa halkade mellan hinder 1-2 och rev nummer två. Då tappade jag fokus och vi diskade oss senare i banan. Jag var väldigt arg på mig själv för att jag safeade slalomingången istället för att satsa på den bästa lösningen, när vi ändå redan hade fel. Dessutom så var det nog min försiktighet som orsakade disken, för jag kom för långt efter efter slalom. Agilityklassen kändes jättelång och man fick verkligen anstränga sig för att banan skulle sätta sig i autopiloten innan man gick in. Samma tunnel tre gånger är som upplagt för problem. För vår del började dock problemen tidigare, Shejpa ignorerade en threadle och tog fel tunnelingång. Jag är väldigt nöjd med hur jag laddade upp och genomförde banan, speciellt med spurten på slutet, som jag faktiskt inte hade trott att jag skulle hinna.
På söndagen började vi med agilityklass. Shejpa klarade en slalomingång jag trodde att vi skulle ha svårt för och vi hade bra flyt fram tills a-hindret, som hon sprang förbi och diskade sig genom att ta nästa hopp. Så här i efterhand så inser jag ju att det var mitt fel helt och hållet. Jag hade inte trott att hon skulle vara så duktig på att läsa mina axlar, men hon hade ju helt rätt! Om jag skulle göra om banan hade jag gjort ett bakombyte på a-hindret istället, för att slippa stå och vänta vid a-hindret efter framförbytet. Jag hade för bråttom mot serpentinposition vid nästa hopp efter framförbytet, och drog på så sätt henne av a-hindret. Hoppklassen gick bra, men vi fick en snurr innan slalom, som gav en vägran. Jag förstår att vi fick vägran, men det kändes lite surt att nästan hälften av startfältet gjorde liknande snurrar utan att få vägran. Vår tid hade nämnligen räckt till en andraplats efter Martina och Troya och därmed cert och championat… Jag hade kunnat safea slalomingången igen, men jag bestämde mig för att sluta med sådant och välja de bästa handlingsvalen istället. Vi får helt enkelt träna mer slalom.
Att vi inte lyckades fullt ut den här helgen var lättare att skita i när det gick bra för våra vänner. Barbro och Alize vann hoppklassen på lördagen och Martina med Troya tog hand om båda förstaplatserna på söndagen. Grattis!
Det nya året har börjat ganska aktivt. I helgen var Squids uppfödare Mikaela här, tillsammans med våra vänner Anna och Krille. De hade med fem border collies (varav fyra släktingar till Squid) som var sugna på lite vallning. Vi lastade fåren på transport och körde till ridhuset där vi tränade några timmar i kylan både på lördag och söndag. Fåren var väldigt coola och vi tog bort några lite surare tackor och fick en kanongrupp att träna på. Vår lilla bagge är himla snäll och lugn, så han fick vara med. Squid och jag fick massor av bra tips och bra träning. Nu vill jag bara ha vår, så att vi kan träna utomhus också. Just nu är det lite för mycket snö i träningshagen.
Tyvärr gick vår lilla bil sönder på väg hem från ridhuset i lördags. Lite dålig timing, eftersom den stora bilen inte startar heller… Så att ta sig till agilitytävlingarna i Kistamässan var inte det lättaste. Som tur var skulle ju våra gäster österut, så jag och Shejpa kunde lifta med Mikaela till Hölö och sedan få skjuts till Liljeholmen på måndag morgon. Därifrån tog vi tunnelbana och pendeltåg ut till Kista. Resultatmässigt var det inte vår bästa helg. Shejpa halkade mycket på mattan och kändes okoncentrerad i vissa lopp. När jag väl fick till en bra uppvärmning och fick fart på henne, så kändes det som att hon blev straffad för det, genom att hon halkade i svängarna. Vi nollade alla fyra loppen, men placerade oss bara hyfsat i agilityklassen på måndagen, där det blev en 3:e-plats. Bäst med tävlingen var alla snälla människor som gjorde att vi klarade oss utan bil. Tack Mikaela, Cecilia, Håkan, Mija och Barbro! Vad skulle man göra utan vänner? Vi kom hem utan problem, men vi har fortfarande ingen fungerande bil hemma. Thomas har spänt Pax och Pi framför en spark när han har haft ärenden att göra i Fjugesta, men det blir lite svårt att ta sig till Göteborg på det sättet. Så vi får se om vi kommer oss till MyDog i helgen eller inte, förhoppningsvis gör vi det, det mesta brukar ju ordna sig.
Fullt så ille er det ikke, men nå tilbyr han halsing ganske lett og kan også halse når vi trener på feks avstandskommandering hvis han er litt het. Jeg har valgt å fokusere på flyten og at han kan halse flere ganger etter hverandre uten å tenke alt for mye på hva han gjør med labbene. Så nå hadde jeg lyst til å teste en metode for å få han til å holde forbeina stille ved å ha hunden på balanseballen. Jeg har prøvd dette for 3-4 uker siden, men da klarte han ikke å få fram noen lyd på ballen. Idag gikk det ganske lett. Når jeg ser på filmen ser jeg minst 2 ganger der jeg klikker akkurat i det han løfter en labb. Men forøvrig så klarer han å holde seg ganske stille. Film er ganske genialt for å justere kriteriene og treningsopplegget. Jeg har også tenkt å skaffe en amerikansk fotball som han kan stå på med forlabbene mens han halser (som Maria og Ylle har gjort), men har ikke kommet så langt. For de som har halsmelding (skallmarkering) i skogen kan det være smart å trene på balanseball, for jeg har figget for hunder som har litt problemer med å halse når de samtidig må balansere på en fjellknaus eller på annet ustødig underlag.
Vår artikel om apportering är väldigt populär och många använder metoden för att få till en riktigt snygg och säker apportering till lydnad- och bruks. Artikeln skrevs för flera år sedan och är fortfarande bra, men även vinnande koncept måste utvecklas. Vi har inte ändrat på några större saker sedan vi skrev artikeln, men jag känner ändå att det finns ett behov av att uppdatera den. Framför allt är det grundträningen vi har blivit bättre på. Vår filosofi i nästan all inlärning är att se till att hunden kan utföra beteendet näst intill perfekt innan vi plockar in det i det sammanhang det till slut ska användas i. På så sätt behöver vi aldrig belöna hunden för slarvigt fotgående, snurr i rutan, sneda sättanden eller slarv med apporten, samtidigt som vi kan hålla en hög försärkningsfrekvens under hela inlärningen.
Det här är kanske extra viktigt när det handlar om apporteringen. Tyvärr träffar vi många hundar som tycker att apportbocken är jätteäcklig – även klickertränade hundar. Det är lätt att man lägger press på hunden utan att tänka på det och därmed skapa en tråkig attityd kring apportbockar. Genom att se till att attityden är precis så häftig som du vill ha den, innan du introducerar apporten, så kan du undvika sådana dyrköpta misstag. Man kan naturligtvis ha olika målsättningar för sin apporteringsträning, men för egen del vill jag att hunden ska ha en riktigt häftig attityd kring apporter. De ska huggas så fort som möjligt och hållas stenhårt oavsett störningar, tills hunden får ”tack”-kommandot. Och oavsett vilka störningar hunden utsätts för, så ska hunden utstråla självförtroende och glädje. Jag är väldigt nöjd med Missys apporteringar, så när jag tränar Squid är det här ett av mina första mål. Squid har ju inte haft riktigt samma klipp och tryck som Missy i träningen, men som ni ser på videon är det på god väg!
En bra apportering bygger på en bra kamplek, i alla fall för mig. Om hunden griper leksaker direkt, håller emot och lägger vikten bakåt, har man vunnit mycket inför apporteringsträningen. Jag lägger gärna extra tid på att utveckla kampleken istället för att sätta igång med apporteringsträning för tidigt. Som jag har skrivit i bloggen tidigare, jobbar jag också med en del lekapportering också, där valpen får plocka upp leksaker och trycka dem i min hand. Det hänger inte direkt ihop med den formella apporteringen, men jag tror att det hjälper genom att valpen får röra sig med saker i munnen och genom att valpen lär sig att alltid skynda sig tillbaka till mig när hon griper någonting. Jag brukar vänta med att introducera apportbocken tills valpen har fått sina vuxentänder, innan dess jobbar vi med förkunskaper.
Den viktigaste förberedande apporteringsträningen jag gör, handlar om att shejpa hunden till att dra i föremål som jag håller fram. I början använder jag mjuka, lätta föremål (om jag inte har en kampgalen piraya som kanske behöver något tråkigare för att inte gå i taket) och går sedan vidare till andra typer av föremål (plaströr, teskedar, pennor, handskar, kedjor, koppel… allt man kan dra i). Det här är inte kamplek, jag är passiv och hunden är aktiv. Det är alltid hunden som söker upp föremålet, aldrig jag som stoppar in det i munnen på hunden. I början är det okej att hunden står upp och kanske rycker lite när hon drar. Senare börjar jag kräva att hunden sätter sig ner för att jag ska presentera föremålet. Och att hon sitter stilla medan hon håller och lägger vikten bakåt. När hunden håller ett lugnt och stabilt grepp i apporten börjar jag släppa korta, korta stunder. I början släpper jag kanske bara med en hand, eller minskar på trycket lite. Till slut kan jag ta bort båda händerna en halv sekund. Jag avslutar alltid med att ta ett ordentligt tag igen och kontrollera greppet, innan jag säger ”tack” och belönar. Målsättningen är att hunden ska hålla lika hårt när jag tar bort händerna, som när jag håller i föremålet. Därför vill man inte gå för fort fram och inte heller bli förutsägbar. Jag kompletterar också med omvänt lockande och andra självkontrollövningar.
När man har kommit en bit på väg med den här träningen, bör omtag och tugg vara någonting som händer väldigt, väldigt sällan. Det gör att man kan (och bör, tycker jag) göra en stor affär av det när det händer. Du är ju nära och kan reagera snabbt med perfekt timing. Ryck bort föremålet och uttryck din stora förvåning och förskräckelse (eller spring ett ärovarv med den fina grejen på egen hand). Låt inte hunden få en ny chans direkt, spela lite teater och låt hunden sedan tigga tillbaka föremålet för en ny chans. Förutsättningen för att det här ska funka är naturligtvis att du har hunnit bygga värde för föremålet och träningen.
Så, sammanfattningsvis:
Lägg en bra grund med kamplek och lekapporteringar
Träna korta, fartfyllda pass med mycket lek
Shejpa hunden till att dra i föremål du presenterar
Låt alltid hunden gripa föremålet, tryck det aldrig mot hunden
Låt hunden sätta sig för att få dig att presentera föremålet (när hunden kan dra)
Se till att hunden hela tiden jobbar för belöning, det får inte bli kamp med föremålet för kampens skull
Belöna för ett lugnt, men tungt drag. Du ska känna att hunden lägger vikten bakåt trots att den sitter
Släpp föremålet kort, kort i början. Ta tag igen och belöna om hunden håller kvar
Öka tiden hunden får hålla på egen hand
Använd omvänt lockande för att öka förståelsen (kan göras på alla steg)
Testa under rörelse
Testa med alla möjliga typer av föremål
Utvärdera hela tiden hundens attityd. Hunden ska verkligen vilja ha föremålet!
Hunden får bara släppa på klick eller ”tack”, inte på andra ljud eller kommandon (självklart väljer du släppkommando själv…)
Här är ett pass med apporteringsträning med Squid. Ni får stå ut med att det mest är lek – så är det 🙂
