Pogue kl 2 i Fagersta

Under sterkt press ble jeg i desember overtalt til å melde på Pogue til lydighetskonkurranse kl 2 i Fagersta. Spørsmålet var om vi skulle rekke å bli klare i tide.

De siste to ukene visste jeg at vi ikke skulle bli helt ferdige med alt, blant annet innkallingen med stå og ruta som langt ifra var stabile. Men Pogue har bra utholdenhet og har konkurransetrent tilstrekkelig til å trives i konkurransesituasjonen. Og det mener jeg er det aller viktigste: at hunden får en positiv opplevelse i lydighetsringen.

Pogue presterte akkurat så bra som jeg har trent han. Det han kunne gikk bra, og det som ikke var ferdig, var ikke ferdig. Jeg er veldig fornøyd med Pogues innsats og det var hyggelig at mange som la merke til den lille glade hunden. Han er en skikkelig lykkepille:) Jeg er også veldig fornøyd med å ha nådd målsetningen om opprykk til klasse 3 slik at vi nå kan konsentrere oss om bruksen i vår og sommer + kose oss med nye øvelser.

Her kommer film med karakterer og kommentarer (tusen takk til Fredrik som filmet).Jeg får også passe på å gratulere Simen og Oliver med seier og opprykk til kl 2 i Bergen og Siv og Kry med seier og førstepremie under elitedebuten på Sørlandsappellen. Jeg gleder meg til fortsettelsen med begge to!

Torrhandling och slalominlärning

Idag har vi varit i AH-hallen i Karlskoga och tränat. Underbart att kunna träna inomhus ibland. Den här månaden fokuserar jag på två saker med Squid och Shejpa – torrhandling och hoppteknik. Framför allt blir det torrhandling, jag försöker få till 1-2 pass om dagen. Shejpa behöver verkligen en uppfräschning för att inte glida ut i sidled på cirklarna. Squid tycker att torrhandling är det häftigaste som finns (okej, efter vallning) och behöver lära sig att behärska sin entusiasm lite. Hon är väldigt duktig (men har gett mig ett fett blåmärke på ena låret när hon blev lite för entusiastisk). Den stora utmaningen just nu blir att få henne att släppa fort iväg på spikraka linjer när jag springer rakt fram, men att aldrig glida ut och iväg på cirklarna. Här är en liten video på Squid från dagens träningspass i hallen:

Vi har också kört några få pass med 2×2-slalom den senaste månaden. Idag i hallen passade jag på att köra 2 x 3 minuter och så här såg det ut:

Tigging

Veldig morsomt at det er så mange som er interessert i shaping og at det ble så mye diskusjon omkring emnet.
Når jeg leser alle kommentarene, så er det en ting som slår meg: Folk gjør alt så mye vanskeligere enn det det er! Selvsagt vil vi ikke at hunden er for het, for frustrert eller for passiv. Men når treneren bruker så mye energi på å være redd for hva hunden tenker og føler, så tror jeg at man glemmer bort hele poenget med shaping. Det kommer sjelden noe konstruktivt ut av å gå inn i hodet på hunden (bortsett fra litt trivelig sladder på lørdagskvelden kanskje). Bruker man for mye energi på å være redd for at hunden har uønskede følelser, så er det lett å ubevisst forsterke atferder vi ikke vil ha ved å hjelpe hunden, flytte på seg, senke kriteriene etc. Observer hundens atferd og forsterk det du liker istedet.

Tenk på shaping som tigging. Gjør det enkelt. Slutt med å tigge om atferder fra hunden. Lær hunden å tigge. Det er noe av det beste man kan lære hunden. Når hunden har blitt skikkelig flink til å tigge, kan du lære den å tigge på rett måte for å få det den vil. Lær den å tigge aktivt og passivt. Lær den å tigge lenge. Lær den å virkelig anstrenge seg. Sett tiggingen i system. Og vips har du en hund som jobber beinhardt om å få jobbe for deg, istedet for at du ber hunden om å jobbe.  Jeg har aldri hørt om noen som har mislyktes med å lære en hund å tigge.

Mina shapingtankar

Det har varit enormt intressant att läsa allas tankar om shaping. Tack för att ni hjälper till att göra bloggen levande! Det är väl dags för mig att skriva några rader, men det är naturligtvis inte så att jag (eller någon annan) har något facit i den här frågan. Jag tror i alla fall inte att shaping bara passar för en viss hundtyp. Här hemma har vi alla typer och alla tränas med shaping. En del har varit lättare än andra att träna, men så är det ju oavsett metod. Det är naturligtvis inte så att shaping är ”finare” än någon annan metod (som bygger på positiv förstärkning). Hur man väljer att träna sin hund är upp till var och ens tycke och smak. Oavsett hur man väljer, tycker jag att man ska akta sig för kategoriska uttalanden som : ”Shaping gör min hund så stressad” eller ”min hund gillar inte att tänka själv”. Hundar är naturligtvis födda med en viss personlighet, men vi kan påverka deras utveckling otroligt mycket. På samma sätt som vi försöker stärka upp hundens svaga sidor på andra sätt (belöningsutveckling, miljöträning, hanteringsträning etc.), tycker jag att vi bör försöka forma fram den hund vi vill ha i träning också.

Som många har varit inne på, handlar det naturligtvis om vad man har lust att lägga sin tid på. En del hundtränare tycks ständigt leta efter minsta motståndets väg – om hunden inte vill leka får han godis istället, om hunden inte vill komma tillbaka med bollar så kör man på godis istället, om hunden blir passiv under shaping får han hjälp direkt. En sådan tränare kanske tycker att han gör det enkelt för sig själv (till skillnad från oss stackare som ”krånglar till allt”), men kommer ohjälpligt att bli shejpad av sin hund. Det leder oftast till att hunden utvecklar sina starka sidor ännu mer och inte får chans att utveckla de svagare sidorna. När folk frågar mig hur jag har tålamod med shaping, brukar jag fundera över hur folk har tålamod att visa och leda hunden genom hela livet. Shaping kräver kanske lite tålamod i några minuter i början, men tar igen det mångfalt senare. Eh shapingklok hund har så enormt mycket bättre förutsättningar för att lära sig mer avancerade saker fort.

Champions in any field make a habit of doing things others find boring or uncomfortable

Men det största problemet jag ser i kommentarerna, är själva inställningen till vad hunden ska göra. Här är ett exempel: ”Jag har hört om vissa hundar som “stänger av” så pass mkt att de så fort de förväntas ta ett eget insiativ”. Nyckelordet här är förväntas. Sluta förvänta er någonting alls av hundarna, så går det säkert mycket bättre. Alla hundar tar egna initiativ, hela tiden. De står, sitter, ligger, nosar, dricker, äter, kissar, kliar sig, vrider på huvudet, går runt, gäspar, morrar, skäller, spetsar öronen, viftar på svansen… Om ett av de här beteendena börjar producera en åtråvärd belöning, kommer beteendet att öka i frekvens. Voila! – Hunden bjuder beteenden.

Shaping handlar om att sluta försöka påverka hunden och istället börja observera hunden för att hitta beteenden att förstärka

Om du har en hund som lätt blir orolig eller låg, bör du absolut inte sätta dig ner och stirra på hunden och förvänta dig att hunden ska bjuda på beteenden. Medan jag skrev det här, kom den 30:e kommentaren på förra inlägget, och den slog huvudet på spiken, tycker jag:

Jessica säger:
”Jag trodde länge att min osäkra unghund inte kunde shapas. Hon gjorde ju inget, och såg bara än mer osäker ut och gick till sist och la sig. Inte bra. Men så provade jag att under några pass klicka för alla rörelser, oavsett vad hon gjorde, så länge hon gjorde något alls. Och helt plötsligt var det som att hon fattade. Nu ser man verkligen hur stolt hon blir och hur självförtroendet växer. “Kolla matte, kolla på mig! Är inte DETTA värt ett klick, så säg”.

För alla er som har osäkra, deppiga shapinghundar, testa det här ikväll: Gör i ordning en skål med riktigt gott hundgodis, stäng bort de andra hundarna (om du har flera), sätt på tv:n och se på någonting som är intressant nog för att du ska ha tålamod, men inte så intressant att du glömmer bort att ha hunden i ögonvrån. Välj själv om du vill använda klicker eller inte (beroende på din hunds tidigare erfarenheter och attityd till klickern). Se på ditt tv-program. Belöna alla rörelser din hund gör genom att (klicka och) kasta en godbit till hunden. ALLA rörelser. Skulle hunden hänga upp sig i bara en rörelse, kan du välja att inte belöna den längre, utan vänta på något annat. Se gärna till att hunden måste röra sig för att få tag på godbiten (om hunden har lagt sig, kasta godbiten så att hunden måste resa sig för att få tag på den). Om hunden lägger sig ner och sover – låt den. Någon gång blir han törstig, trött, kissnödig eller vill byta ställning. Skulle det inte hända så mycket ikväll kan du ställa din godisskål i kylen och prova igen imorgon. Om du har en hund som blir ”stressad” av klickern eller av shaping, skulle jag göra samma sak, fast tvärt om. Sätt dig i soffan, klicka och belöna alla lugna beteenden. Ignorera hunden om den gör allt på en gång, piper, skäller, krafsar etc.

Som sagt. Det finns inget facit. Det är inte heller så att shaping är finare än något annat. Däremot är jag övertygad om att det finns en massa hundar som hade kunnat tycka om och vara duktiga på shaping om de bara fick rätt träning. Det finns massor mer att skriva om det här ämnet och jag får nog återkomma mer fler tankar, speciellt om ni fortsätter diskussionen!

Om du vill lära dig mer om shaping och hur du kan jobba med det i praktiken, finns det fortfarande några platser kvar på vår shapingkurs den 6-7 mars. Läs mer här.

Passar shaping för alla hundar?

Ja, det är frågan jag tänkte att ni skulle få fundera över och svara på. Finns det hundar som man inte kan shejpa? Eller hundar där det är ett dåligt alternativ? Skriv dina tankar i kommentarsfältet, så återkommer jag med mina funderingar när jag har fått tillräckligt många intressanta svar. 🙂

Dagens plan

Ännu en härlig, men kall vinterdag. Anna och Krille har varit här med lille Flynn, snart 10 veckor. Shejpa och Squid fick turas om att agera lektanter åt valpen medan människorna åt brownies. Flynn var verkligen söt (På ett helt annat sätt än Squid när hon var valp, hon såg ut som en väldigt söt köttbulle.), som en liten terrier. Det ska bli spännande att se vad det blir av honom. Titta in på Annas blogg om du vill ha tips på vad man kan göra med sin valp. Hon både bloggar och lägger ut filmer på underverket. Om två veckor är det Krilles tur att skaffa valp, så nu är de på väg för att välja ut en hane på Kronvallarens kennel (R-kullen). Om någon någon gång har tyckt att vi är galna, så finns det alltså de som kanske är värre…

Dagens plan är att gå ut och träna lite agility med Squid (torrhandling, följt av ett pass med 2×2-slalom) och sedan ta ut fåren en sväng och valla. Sedan blir det nog promenad i solen. Här på gården får vi inte så mycket solsken på vintern, träden skuggar. Vi börjar äntligen få sol på delar av planen och på uthuset, så det går åt rätt håll i alla fall. Det är lite tråkigt att inte få någon sol på sig när man ser att det är en strålande dag. När solen har gått ner ikväll, tänkte jag se på lite vallhundsfilm. Jag har hittat en underbar programserie som visar reportage från mästerskap på de brittiska öarna. Fantastiskt intressant och väldigt lärorikt. Se här.

Mycket vallning i kylan

Jag lovade ju att blogga oftare, men nu har det varit lite dåligt på den fronten. Det handlar väl egentligen mest om att jag inte har så mycket att skriva om just nu. I helgen var jag och Shejpa på Klubbarps Hundklubb i Mantorp och höll kurs. På lördagen var det shaping och på söndagen var temat tävlingslydnad. Det var jättetrevligt, men kallt! I början på veckan fick vi planen här hemma plogad, vilket skapade helt nya träningsmöjligheter. Framför allt har det blivit mycket vallning i veckan, det har nog blivit två pass om dagen. Senare i veckan kom det nästan en decimeter snö till, men planen funkar fortfarande att valla på.

Fåren tröttnade på all snö och började rymma ut på planen när den hade blivit plogad. En gång tog de också en promenad ner mot Kälkesta, så att Thomas fick åka och leta efter dem med bilen. När det ligger så mycket snö i hagen, kliver de lätt över staketet om de vill. Så Thomas har byggt ett fort runt fårhuset, en liten hage av grindar. Där har de hållt sig än så länge (och Squid får jobba på att valla i lite trånga utrymmen också), som tur är. Baggen vi skaffade för nästan två månader sedan tycks först nu ha insett att han bor ihop med åtta brudar, så här blir det kanske väldigt sena lamm.

Annars har det blivit en hel del inomhusträning hemma. Vi har också varit i ridhuset några gånger i veckan. Thomas och Pogue slipar på klass II-momenten och jag har haft med mig Shejpa och kört torrhandling och lite slalomträning. Jag har lite nya idéer om slalomträningen som det ska bli kul att jobba vidare med. Agility är verkligen en omständlig sport. Medan Thomas tränar lydnad i ridhuset i en timma, tränar jag i kanske tio minuter. Resten av tiden går åt till uppvärmning, släpande av hinder och nedvarvning.

Idag var det -22 grader ute när jag gick upp. En riktigt kall dag. Det hade varit svårt att ta sig ut, om det inte hade varit för att vi fick besök av Marlene och hennes huskies. Squid fick ett till pass med 2×2-slalom (så nu har hon nog fått totalt 10 minuters slalomträning på två månader, dags att börja träna mer regelbundet…) och ett pass där hon fick leka med figurant och träna lite lydnad. Dessutom har vi vallt två pass idag också. Det var jättekul att ha Marlene här och få lite input från någon som aldrig har hållt på med vallning. Lite utifrånperspektiv är alltid bra!

Här är en liten film på vallning med Squid från igår. Det börjar kännas bättre och bättre, men det är frustrerande att vara nybörjare och inte ha riktig koll på vad man gör. Ser fram emot att få lite hjälp i februari, så att jag vet att vi är på väg år rätt håll.