Lederskapsøvelser for klikkertrenere?

Ganske ofte får vi spørsmål om hva man skal gjøre hvis hunden velger bort våre belønninger og ikke engasjerer seg i treningen. Det kan være den matglade hunden som elsker å leke, men hvis den har fått ferten av kjøttbollene i lomma, så vil den ikke leke mer. Det kan være lydighetshunden som kommer inn i ringen og bare stirrer på ruta, og ikke klarer å gå fot med kontakt. Eller det kan være jakthunden som ikke klarer å gå fot eller apportere en tørket fugl når det er fullt av ferske rypespor. Eller det kan være hunden som ikke vil ta godbiter når det er andre hunder rundt den. Eller unghunden som er kjempeflink innendørs, men ser ut til å ha glemt at føreren finnes når den kommer utenfor døra. Med fantasien til hjelp kan lista gjøres uendelig lang.

Hovedmålet mitt for all trening helt fra valpestadiet at hunden alltid skal engasjere seg i den aktivitet som jeg tar initiativ til. I begynnelsen handler det mye om belønningsutvikling, altså å få hunden til å elske å engasjere seg i lek med gjenstander og ulike typer av godbitbelønninger sammen med meg.
Jeg begynner på steder der jeg vet det fungerer, og trener på ulike steder der jeg vil at hunden skal prestere i fremtiden. I første omgang handler det om at hunden skal ha det gøy og være engasjert, og jeg forsterker intensitet i leken ved å for eksempel la hunden vinne når den tar i litt ekstra når vi leker og jeg tar selv ansvar for å avslutte leken mens hunden er som mest intensiv og før den går lei. Men ganske snart legger jeg opp øvelser der hunden helst vil velge bort min aktivitet framfor noe annet (feks den vil spise godbiter, hilse på folk/hunder, jakte etc istedet for å leke med meg).

De første utfordringene kan være at valpen fortsatt henger fast i filla selv om jeg lokker med godbiter foran nesa dens. De fleste valper spytter ut filla når de ser godbiten. Da gjelder det å være litt sta og lære hunden at den aldri oppnår det den vil om den ikke engasjerer seg i det jeg vil. Jeg tar godbiten bak ryggen og gjør det som må til for å få valpen engasjert i lek igjen. Så prøver jeg på nytt og gjentar prosedyren hvis valpen skulle la seg lure på nytt. Når valpen leker like engasjert mens jeg lokker med godbiter som uten, sier jeg ”takk” og bytter filla mot en godbit. På denne måten slår jeg to fluer i en smekk: Hunden lærer seg å slippe på kommando, og den lærer seg å holde fast uansett hva som skjer til jeg sier slipp.

Det er sjelden at hunden ”plutselig ikke er til å kjenne igjen og mister lysten til å trene”. I de fleste tilfeller er det eieren som ikke har lagt merke til små tendenser der hunden velger å begynne å snuse, slippe leken eller bry seg om andre hunder i treningen. Det er mye lettere å bygge opp hundens ”arbeidsmoral” om du tar tak i alle små tendenser til ”orker ikke, gidder ikke” med en gang de oppstår.

  • Ha fokus på fullt engasjement under all trening!
  • Gi hunden et valg, men styr konsekvensene av hundens valg. Velger hunden ”rett” og engasjerer seg i det jeg vil, så kan den få gjøre det den selv vil som belønning.
  • Bestem deg for at hunden aldri i livet skal få gjøre noe annet enn det du vil.
  • Men husk å legge opp treningen slik at du verken lokker eller tvinger hunden tilbake, det er den beste måten å gjøre hunden lat, bortskjemt og drepe motivasjonen. Bare avbryt, gjerne på en leken måte og med et smil om munnen, og la hunden oppleve at ”feil” valg fører den lenger unna det den ville.

Har du allerede et problem, så kan det være lurt å finne akkurat det punktet der det slutter å fungere. For eksempel kan det være at hunden jobber fint på asfalten, men bare snuser på gresset. Eller at den jobber leker bra innendørs, men med en gang du kommer over dørterskelen, så er alt engasjement borte etc. Få hunden engasjert i for eksempel lek, eller med å gå fot med kontakt på rett side av grensen der det fungerer. Så krysser du grensen, men avbryter og rygger umiddelbart tilbake til andre siden hvis hunden skulle bryte kriteriet ditt (for eksempel sette nesa i bakken eller slippe leken). Så prøver du på nytt til hunden lykkes.

Dette ”lær å fortjene”-systemet blir fort en livsstil og gjør det enklere å få hunden til å bli åpen for dine forslag også i krevende miljøer. Dette prinsippet bruker jeg i all trening og i alle situasjoner, helst i planlagte situasjoner i begynnelsen før du oppdager at hunden sier ”nei takk” til trening.

Dette og mye annet er tema under sommerens Grunnkurs for fuglehunder 24.-25. juli.

Aktiv vecka

Vi har fullt upp just nu. I helgen hade vi första helgsamlingen med våra nya tränarelever, ett riktigt härligt gäng som redan har kommit långt i sin utveckling som hundtränare. Första helgen har vi jobbat mycket med shaping och lek i olika former. Det ska bli jättekul att träffa dem i maj igen, då är temat signalkontroll. Idag har jag varit ledig, med undantag för en timmas agilityträning i ridhuset med Shejpa och Squid. Thomas och Pogue har tränat markeringar med fastrulle på skaren och jag tror att de är väl förberedda inför den kommande söksäsongen. Imorgon och på onsdag har vi kurs med Maria Hagström i AH-hallen. Själv har jag knappt tränat lydnad sedan Maria höll kurs för oss sist, det har varit vallning och agility för hela slanten, så Thomas och jag delar på en plats och jag tror att han får träna mest. Till helgen blir det första samlingen på agilitytränarutbildningen, med både nya och gamla elever. Det ser jag verkligen fram emot!

Agilityträningen med båda hundarna går jättebra. Jag tränar planerat, strukturerat och långsiktigt, och det har verkligen haft effekt. Med Shejpa prioriterar jag slalom, gungbräda och tryck i svängar. Idag satte jag upp en start som liknande lördagens hopptrea i Rättvik, där jag egentligen bara kallar in, står på samma punkt och vrider på axlarna. Sådana starter passar ofta Shejpa dåligt, men målsättningen inför sommaren är att det ska bli en styrka istället för en svaghet. Jag har jobbat med hoppteknikövningar som jag trodde skulle öka kunskap och lust i sådana situationer, och idag fick jag kvitto på att träningen är på väg åt rätt håll – hon var helt grym! Squid jobbar mest med hoppteknik och slalom i ridhuset. Hemma pillar vi på kontaktfälten. Tyvärr är planen omöjlig att träna på nu, så vi får väl vänta tills våren kommer med att bli klara med våra running contacts. Gundbrädan har jag satt upp i uthuset, så förhoppningsvis kan båda hundarna träna där i veckan. Slalomträningen har vi äntligen kommit igång med på riktigt. Igår fick vi till tre pass och idag har vi kört två. Vi kör på två portar och har gradvis börjat räta upp dem, så idag började hon verkligen svänga för första gången. Jag har prioriterat ingångarna och har tidigt börjat lägga in skick från ”fel” sida och bakombyten. Idag verkade det som att vi också hittade rätt i hoppteknikträningen, efter tips från Vappu i förra veckan.

Foto: Julia PetterssonEn jättefin bild som vår praktikant Julia tog i förra veckan

Fler får!

Nu är Thomas och Squid ett steg närmare deras dröm om en stor fårgård och heltidsjobb som bönder. I morse hämtade vi fem nya tackor, födda i juli på Lekeberga gård. De är blandningsfår med mest suffolk i (+ dorset och pälsfår). De är himla små och söta. När de hade fått stå och mumsa hö och upptäcka sitt nya hem i några timmar, premiärvallade vi i solen. Jag var lite nervös att de skulle vara för springiga och galna för oss, de är ju inte direkt vallade på tidigare. Men det gick jättebra! Squid var så cool och höll huvudet kallt hela tiden. Kul!

Nya får

Nya får

Nya får

Om bloggen

Med så många läsare som den här bloggen har, är det ofrånkomligt att man kommer stöta på människor som av olika anledningar vill skada dig, ditt företag eller helt enkelt bara bråka. Att lära sig att hantera den typen av konflikter är något av det svåraste med mitt yrke. Det är inte lätt att förhålla sig till att folk som jag över huvud taget inte känner har åsikter om min person, mina hundar eller min träning. Jag är inte intresserad av att bråka, jag är inte den konfliktsökande typen. Jag tycker om att diskutera, men bara om diskussionen bottnar i en ömsesidig respekt.

I bloggen skriver jag det jag känner för. Jag skriver inte om allt jag tränar på eller allt jag gör, och jag har inte heller någon sådan skyldighet. För mig är det också självklart att inte skriva illa om någon annan, och att ge folk i min närhet rätt till sitt privatliv. Som egen företagare kan jag välja att visa respekt för människor och att må bra själv, framför att hänga ut andra eller gå in i destruktiva diskussioner på internet. Om det påverkar mitt företag negativt (vilket jag faktiskt inte tror) så får det vara så. Jag prioriterar att jag ska orka göra det här på lång sikt, att mina vänner mår bra och att mina kunder är nöjda. Jag kan tyvärr inte göra alla på internet nöjda också.

Om det är någon som fortfarande har frågor om det här, är ni välkomna att ringa mig. Jag finns på 0585-10131 eller 0704-163608.

The Decisive Moment

Jag har läst en väldigt underhållande populärvetenskaplig bok som heter ”The Decisive Moment”. Den handlar om hur den mänskliga hjärnan tar beslut om både stort och smått, ur flera olika perspektiv. Bland annat tar den upp hur signalsubstansen dopamin (belöningshormonet) påverkar vårt beteende och vad som får hjärnan att producera en ”dopaminkick”.  Mycket intressant forskning som förmodligen även kan appliceras i hundträning. Jag tycker att många saker som man har upplevt i träningen, men inte riktigt har kunnat förklara, kan förstås i ljuset av det kapitlet. Till exempel är det chansen att uppnå belöning som skapar den största dopminkicken, inte belöningen i sig. Om det inte är en helt oväntad belöning i en ny situation, för då producerar hjärnan dopamin som aldrig förr.

En intressant sak i boken, är att den hävdar att vi lär oss mest av våra misstag. Ett citat lyder till exempel så här: “He knows that self-criticism is the secret to self-improvement; negative feedback is the best kind.” Klickertränare hävdar gärna att ”trial and error” är en felaktig tanke och att det är lyckandena vi lär oss av. Egentligen tycker jag att båda tankarna är konstiga. Det måste ju vara kontrasten mellan lyckanden och misstag som gör att vi lär oss. Eller? Vad tror ni?

Rättvik dag 2 och måndagsträning

Dag två i Rättvik blev ganska lyckad, trots två diskningar. Diskningarna kom eftersom Shejpa gick in i andra porten i slalom i båda loppen. I det första loppet tog jag om hindret och körde sedan snabbaste vägen i mål, eftersom hon hade så bra fart och engagemang. Hon fick massor med lek och sedan lunch i bilen. Till andra loppet kom jag lite sent in i ridhuset och hann inte ladda upp som till de andra loppen under helgen. Hon var lite mindre taggad än i loppet innan, men helt fokuserad. När hon missade slalomingången tog jag om från två hinder innan slalom och körde klart banan. Jättesurt att vi fortfarande får de där slalomfelen, men det är bara att gå hem och träna. Huvudsaken är att hon höll fokus helt och fullt. Det var också kul att det gick så bra för flera av våra vänner. Barbro som vi åkte och bodde med tog en andraplats och en tredjeplats i agilityklass med sin Alizé. Mija gjorde flera jättefina lopp med Rasken, men tyvärr hade hon otur i agilityklasserna, med en rivning och ett uppfartsfel. Med Råttan tog hon i alla fall en efterlängtad SM-pinne i agilityklass. Grattis! På söndagen stannade vi kvar till klass I eftersom Barbro skulle starta med Carmen. Jag tittade mest på large, och där gjorde Elin med Älva ett jättesnyggt lopp i agilityklass, som räckte till seger. Grattis!

Jag är jätteinspirerad och motiverad för träning just nu. Jag har blivit duktig på att utvärdera alla träningspass och tävlingslopp skriftligt och planera veckans träning, så att jag tränar på det jag behöver och förbättrar det jag inte är nöjd med. Jag har också satt upp långsiktiga mål inför SM med Shejpa, som vi kommer att jobba med under våren. Igår fick Shejpa mest vila, men hon fick några jättekorta kontaktfältspass inomhus, där hon var jätteduktig! Squid fick jobba på running contacts. Det börjar bli jättebra. Det verkar som att det där med att svänga av balansbommen och samtidigt träffa kontaktfältet fint är enkelt för henne. Däremot kan hon ha svårare att trycka på riktigt bra framåt om jag är bakom. Det har nog delvis med hennes personlighet att göra och delvis beror det nog på att jag har tränat henne lite annorlunda än de andra. Vi tränade också på nosduttar för gungbrädan. Vi tränar på gungbrädan ungefär en gång i veckan, i AH-hallen, och jobbar hemma i trappan eller på planka på de detaljer som behöver bli bättre. Igår avslutade vi dagen med ett pass med cirkelarbete och torrhandling på planen. Hon är så engagerad och taggad när vi kör torrhandling att det är jättekul (så länge man inte blir biten i benet…) och nu verkar hon ha fattat skillnaden mellan rakt fram och cirklar, så att de kan kombineras i samma pass utan att man får problem. Idag har vi nya planer, bland annat hoppteknik i ridhuset för båda hundarna. Först ska Squid och jag ut och försöka få riktigt mycket tryck framåt över balansbommen.

Rättvik dag 1

Tidigt imorse gick Shejpa och jag upp för att åka till Rättvik och tävla agility. Barbro hämtade upp oss vid 6 och så körde vi norrut. Under veckan har jag jobbat med Shejpas fokus och inte släppt igenom något nosande eller flamsande. Jag har insett att jag måste begränsa hennes valmöjligheter (Eller snarare: Ge fel val en tydligare konsekvens) om hon ska lyckas fokusera helt och fullt på uppgiften. Så det var med spänning jag åkte på tävling idag. Träningen den senaste veckan har gått väldigt bra och snabbt framåt, men samtidigt är ju fem dagar ganska lite för att ändra ett beteende. Jag var också inställd på att inte över huvud taget fokusera på resultat, bara på träningen.

I hopploppet tappade Shejpa fokus ganska snabbt och satte nosen till marken. Jag lyfte upp henne och avbröt loppet utan att hon fick gå i mål och få belöning (för första gången i hennes karriär). Det var en ganska knixig start, en sådan där som lätt får henne att tappa sugen. Absolut någonting jag ska sätta upp som hoppteknikövning hemma. I andra loppet (agilityklass) började banan med hopp – a-hinder – hopp på en rak linje – något som passar henne mycket bättre i dagsläget. Hon sprang på bra, men missade en tunnel efter halva loppet. Jag tror att näsan var inblandad i det beslutet, men jag hann inte reagera förrän hon var tillbaka med fullt fokus igen. Jag satte henne innan nästa hinder och vi körde klart loppet i full fart. Disk så klart, men mycket bättre attityd och efter lite lek sprang vi ihop till hennes mat som var gömd på strategisk plats i ridhuset. Det blir spännande att se vad som händer imorgon!

Fårklippning

Idag har våra får äntligen kommit ur de tjocka pälsarna och blivit hälften så stora. Modiga Thomas vågade sig på att klippa ett får, med noggrann coaching från den tålmodiga klipparen Magnus.

Squid och Gert
Flirtande orangea hundar

Fårklippning
Thomas klipper

Fårklippning
Mycket koncentrerat…

Fårklippning
Nästan klar…

Fårklippning
Coaching

Innan solen gick ner körde jag ett litet genrep med Shejpa inför helgens tävlingar i Rättvik. Igår fick hon vila och idag tränade vi i någon minut. Jag tog ut henne ur buren och hon gick rätt i leksaken. Så gick vi in i koppel, satte henne på startlinjen och körde hopp-hopp-hopp-balansbom-”fel” tunnelingång-balansbom-hopp-hopp-hopp och sedan lekte vi lite och sprang till garaget och åt kycklinghalsar (ja, bara hon då…). Fullt fokus under hela passet, så jag är jättenöjd. På tävlingen i helgen ska jag bara fokusera på det och inte fortsätta om jag tappar henne under loppet.

Gå sakte-film og grattis

Siste oppdatering av gå foran i line & delmomenttrening til fremadsendingen. Endelig begynner cockeren å forstå at det er skritt som gjelder. Bra at han forsterker fars holde på kriteriene-atferd, det kan behøves. Nå er det bare å doble avstanden han går mellom belønningene og sette på kommando…

Må også passe på å gratulere Siv & Kry med strålende elitedebut i Tønsberg i konkurranse med Norgeseliten, Bodil & Ted med seier i AG3 i Voss og Astrid og kleiner münsterlender Blink som gikk til finalen i sin første VK-start på fuglehundprøve høyfjell vinter. Meget sterkt jobba alle 3!

Squid vallar

Det blev en liten film från dagens vallning med Squid. Fick skäll av coachen för att tempot är för högt. Svårt det där. Jag var en dålig tränare i fårhagen idag. Jag som har varit så duktig på att utvärdera alla andra träningspass skriftligt och planera i förväg, men i vallningen så bara kör man lite. Det får bli ändring där! Största problemet är väl att man famlar lite i mörkret. Ser fram emot vårens kurser och träningar.

Squid vallar from Fanny Gott on Vimeo.