Lekutvikling

Å leke med valpen er en av de viktigste investeringene for fremtidig trening. For meg er det viktig å kunne leke med hunden på flere ulike måter. Det gir meg et stort repertoar av belønninger å variere mellom, jeg opplever at leken gir større engasjement, fart og entusiasme i treningen og at det blir lettere å holde på hundens fokus når jeg har bygget opp morsomme lekrutiner. De ulike typene av lek er også gode forkunnskaper for mange lydighetsøvelser som gjør fremtidig trening mye enklere.

Win har hittil fått leke på følgende måter:

  • Å jage en leke i et langt snøre
  • Å drive inn i og hugge tak i en leke jeg holder i handa
  • Å holde leken med et fast grep og dra med vekt på bakparten
  • Å plukke opp en ball fra bakken, og på signal slippe den for å jage i fatt en ny leke
  • Å kunne leke drakamp mens jeg lokker med godbiter foran nesa hennes
  • Å kunne slippe på ”takk” for å få sette igang leken igjen eller å bytte mot godbit

Samtidig som jeg blir kjent med valpen mens vi prøver ut ulike måter å leke på, så lærer jeg meg også hvilke belønninger som hun liker best og hvilke leker som hun syns er vanskeligere. I likhet med storesøster Squid lærte hun seg veldig fort å slippe på takk. Derfor kommer jeg ikke til å forsterke slippen så mye, og kanskje kommer jeg til å la henne få lov til å være litt ”ulydig” når jeg sier takk for å bygge opp intensiteten i leken mer.
Iblant kan hun stoppe opp og smyge på leken om jeg står stille når jeg vil at hun skal drive inn i den og hugge den. Dette er noe jeg ikke ønsker og legger derfor opp øvelser der hun kan lykkes med å hugge den i full fart og får vinne den som belønning.

De viktigste lekforkunnskapene for apporteringen er:

  • Å kunne legge vekten bakover under drakamp.
  • Å kunne dra i en ”død” gjenstand, altså ta tak i en gjenstand jeg holder helt stille og dra bakover.
  • Å kunne plukke opp en leke fra bakken og avlevere i handa, m.a.o. å komme tilbake med leker.

Lenge før hunden kan alle forkunnskaper for å lære seg en formell apportering, så er det en stor fordel å forsterke disse delene under lek. Med å forsterke mener jeg her ikke bare godbitbelønning, men at hunden får vinne leken eller få kjenne seg sterk og kunne dra meg med seg bortover, eller at hunden får leke på en annen måte som den liker ennå bedre enn å dra bakover, f.eks. at jeg leker mer aktivt, at hunden får jage en leke eller at jeg kaster en ny leke. Det gjelder å smyge inn trening i leken og forsterke atferder du liker uten at leken blir til lydighetstrening.

Her kommer en film med Missy som viser hvordan man kan få frem en god og sikker apportering gjennom lek:

Mer om lekutvikling og apportering kan du lære deg på vårt 1-dagers Apporteringskurs søndag 24. oktober.

Inbjudan till vallhundskurs

Den 15-17 november arrangerar vi vallhundskurs för Jo Agnar Hansen på Lekeberga Gård i Fjugesta. Preliminära tider är 8-16 måndag-onsdag.

Priset är 4000 kr inkl moms och då ingår förutom kursen också lunch och två gånger fika per dag, samt ett föredrag en av kvällarna.

Boende går att boka på Lekeberga gård.

För bindande anmälan, skicka mail till thomas@klickerklok.se med följande innehåll:
Namn, adress, telefon och e-post
Kort presentation av hunden, hundens ålder, (tävlings-)erfarenhet och vad du vill att Jo Agnar ska hjälpa dig med (max 10 rader).

1:a pris IK1!

Nu är jag hemma igen efter en härlig helg. Vädret har varit alldeles underbart, det var till och med en fröjd att köra hem och titta på alla vackra höstfärger i solen. Nu är jag jättetrött och orkar inte skriva så väldigt mycket mer än att vi faktiskt klarade att ta ett 1:a pris idag! Vi gjorde en lite bättre utgång och ett bättre malterserkors och fick ihop 5 poäng mer än igår. Vi kom på 5:e plats med 85 poäng.

Epic har haft en väldigt rolig helg på tävlingsplatsen och hemma hos Elin. Han har blivit så förtjust i folk och hundar att han pep när vi mötte folk på rastningen på väg hem. Insåg att jag har glömt att påbörja hans ”gå-å-hälsa”-träning. Det får bli ett projekt för veckan som kommer 🙂

Epic-uppdatering och IK1

I helgen är Squid och Epic på road trip till Borås där Squid och jag tävlar vallning. Det var Epics första långresa och det går bra. Han skrek i bilen första biten, men blev lugn ganska snart och skrek sedan bara när jag pratade i telefon (mycket charmigt…). Vår lilla bil är på verkstad, så jag har en hyrbil som vi har försökt göra om till hundbil med nedfällda säten, presenningar och burar. Skönt att köra en hel och ren bil i alla fall. Epic tyckte att det var väldigt roligt att vara med på tävling. Det var flera andra valpar där att leka med, snälla hanhundar som ville ta hand om liten valp och många människor att pussas med. Det var några valpar på nästan tre månader där och Epic var dubbelt så bred och nästan lika hög. Han är definitivt större än Squid i samma ålder, för när jag försökte ha Epic i bärsjalen som Squid åkte runt i i den åldern fick han inte plats alls…

Jag är toknöjd med Epic än så länge! Han är så skön på alla sätt och vis. Han har samma otroligt glada och utåtriktade sätt som Squid hade i den åldern (och fortfarande har). Han ser ut som att han till och med hälsar på möbler och andra döda ting. Han är helt matgalen, värst i kullen. Han leker nästan som en vuxen hund och det fungerar jättebra att leka med två föremål och alltid få honom att byta och leka med den jag presenterar när han vinner den första. Vi har tränat lite småsaker, mest cirkelarbete – det är så lätt att bara gå ut och leka och blanda in lite cirkelarbete. När vi har sällskap av någon passar jag på att träna jaktinkallningar så mycket det går. Han har fått prova på ett pass till med hoppteknik, tränat lite burlekar, lite backande, lite klossträning och nosduttar bland annat. Jag känner att jag ska fokusera en del på shaping under nästa vecka, han är inte blixtsnabb på det området. En annan sak jag måste ta tag i är att han ska kunna vara ensam utan att låta, och att han ska kunna titta på när andra leker och tränar utan att låta. Det går bra att lämna honom ensam om han är sömnig, men om han är pigg så börjar han låta så fort jag kommer ur synhåll. Även om det är tråkigt ska jag ta tag i det direkt.

Squid har alltså tävlat vallning idag. Vi har startat IK1 två gånger. Första gången stannade hon väldigt kort i utgången och gjorde upptaget mot klockan 3 istället för mot mig. Sedan blev det en massa spring och jag bröt. I andra racet stannade hon också kort, men tog kommandon och gjorde till slut ett perfekt upptag. Vi fick 15/20 på utgången och 10/10 på upptaget. Framdrivningen kändes väldigt bra, fick väl fåren lite av linjen precis innan de var framme hos mig (17/20). Fösningen gick helt okej (17/20) och drivningen med (9/10). I den andra klassen var det sedan malteserkors istället för fålla och delning, eftersom fåren var så svårdelade i den första klassen. Det tackar vi verkligen för! In i malteserkorset gick fåren utan problem, men sedan såg de sin chans att sticka och flög ut och iväg i världens fart. Fick stopp på dem, men efter det försöker de bara sticka i alla lägen, så vi tappade 7 poäng innan vi fick de igenom sista delen. Fick bara 12/20 på malterserkorset. Totalt blev det 80 poäng, i alla fall ett personbästa. Vi tar nya tag imorgon och försöker samla ihop minst 5 poäng till, så att vi kan ta ett förstapris!


Malteserkorset

Agility-VM 2010

Då var jag hemma igen från Agility-VM i Rieden, Tyskland. Det är fjärde året i rad som jag åker och tittar på VM och det är alltid en av årets absoluta höjdpunkter. Förutom all inspirerande agility får man också möjlighet att se delar av Europa som man aldrig hade sett annars. Jag längtar redan till nästa år i Frankrike. Jag hade bästa resesällskapet ihop med Mija, och vi delade hyrbil med nya, trevliga bekantskaper från Spanien.

Höjdpunkterna under helgen var naturligtvis svenska large-lagets VM-guld, en otroligt stark prestation! Dels var det guldet individuellt i small, där min vän Jessica Martin från Kanada vann med sin fantastiska sheltie Dice. Jessica verkar ha nerver av stål och det är uppenbart hur mycket förarens nerver spelar in i de här sammanhangen. Jessica ledde efter det inledande hopploppet och klarade av att gå in sist i finalen och sätta en snygg nolla. Otroligt nog gick det till på samma sätt i medium och large – lördagens vinnare blev också söndagens guldmedaljörer. Ännu mer otroligt är det att både Natasha (medium) och Lisa (large) vann guld förra året också. Vilken otrolig jämnhet och förmåga att vara bäst när det gäller!

Här kommer lite video från söndagens finaler. Först ut är dubbla världsmästaren (2009 och 2010) Lisa Frick med Hoss:

Vinnaren av agilityklassen, Susan Garrett med Feature:

Tvåan i agilityklassen, Greg Derrett med Detox:

Top 4 i mediumfinalen:

Top 2 i smallfinalen + en norska Hilde med Vaya och svenske Rickard med Lova:

Fler videos finns på vår YouTube-kanal

Individuelle løp Agility World Championships 2010

Et utvalg feilfrie ekvipasjer individuelt hopp stor:

Lisa & Hoss, Anja & Pray, Susan & Encore, Silvia & Bu, Silas & Back og Daisy & Solar

De norske ekvipasjene hopp stor:

Anja & Dean, Geir & Bårdie Nam Nam og Jan-Egil & Cirkus

Svenske ekvipasjene i stor:


Veronica Bache & Excel, Jenny Damm & Ina og Malin Elfström & Swift

Agility-VM

Her kommer noen blanda filmer fra agility-VM:


Kjetil & Cesar, Ingrid & Tulla, Morten & Quick, Bea & Soda, Silvia & La og Natascha & Dizzy.

Hilde & Vaya


Silvia & Bus lagløp. En av de beste løpene med fantastiske løpende kontaktfelt, men dessverre 1 riv.


3 svenske ekvipasjer liten

Har dessverre ikke noen film av det svenske laget i stor, men GRATULERER så mye med gullet!

Dagens träning och kurs

Idag har vi haft riktigt härligt väder, till skillnad från helgens regn och rusk. Jag fick till lite träning med Shejpa och Squid innan vi åkte till veterinären för besiktning, vaccination och chippning av valparna. Med Shejpa jobbar jag mest på A3-projekten och glädjande nog känns det som att hennes svängar har blivit mycket bättre av träningen jag har gjort, även utan verbalt kommando. Idag fick hon börja med lite hoppteknik på samma tema, set point med bend. Även där tyckte jag att hon gjorde ett bättre jobb än förväntat. Slalomen är däremot lite samma visa hela tiden. Hon klarar alla handlingsutmaningar, men störs ut om jag till exempel slänger mig ner på marken eller skriker ”bra!” och stannar. Jag tror att jag dels får träna mer, dels att jag ska försöka sätta upp mer tävlingslika situationer och se om handlingsutmaningarna fungerar lika bra då, för det tror jag inte. Hon har ju alltid varit duktig på att jag till exempel springer rakt ut i sidled – förutom på tävling…

På kvällen höll jag andra praktiska samlingen på vår hoppteknikkurs. Så himla roligt att se vilken utveckling som har skett på bara en vecka! Det är verkligen hur kul som helst att få hålla en hoppteknikkurs där man får se hundarna regelbundet under flera veckor. Jag är övertygad om att det blir väldigt mycket bättre än om man har en helgkurs. Är så glad över att det fanns tillräckligt med intresse i närområdet för en sådan kurs. Väldigt intressanta hundar med olika utmaningar, och engagerade förare. Jag ser fram emot fortsättningen.


Epic och husse

Epic var duktig hos veterinären, fast typiskt nog var naturligtvis stora tuffa killen den som tyckte att det var äckligast att bli chippad (de andra var i princip helt tysta, Epic skrek som en stucken gris). Han väger ungefär 5,7 kilo nu, störst i kullen. Efter hoppteknik-kursen fick valparna umgås lite med snälla border terriern Dennis som är en riktig valpfarbror. Lugn, tålmodig och tycker om valpar. I kväll har vi tränat i några minuter. Epic är väldigt rolig att träna, väldigt showig. Vi har tränat på frivilligt sitt och fri-signal. På två minuter hinner vi inte med så många repetitioner eftersom det blir mycket lek också, men han var väldigt duktig och sitter fint tills han hör fri-signalen. Vi tränade också lite backande, men då showade han mest och provade en massa roliga beteenden istället för att backa. Några belöningar fick jag in i alla fall. Det är tråkigt att jag ska åka ifrån honom, men samtidigt ska det bli så roligt med VM. Det är verkligen en av årets höjdpunkter!