Valpläger

Publicerat av
6

Det  har varit en intensiv period för oss den senaste tiden. Förra helgen höll jag agilitygrundkurs här hemma. Säsongens första kurs i ridhus. På lördagen startade Thomas och Jen på vallhundsprov och blev godkända. Måndag till onsdag arrangerade vi vallhundskurs för Jo Agnar Hansen på Lekeberga gård. Det blev otroligt lyckat. En duktig och pedagogisk instruktör, trevliga deltagare, fantastisk mat, fina fält och perfekta får. Nu får vi bara hoppas att den här vintern blir lite bättre än förra, så att vi får möjlighet att träna mycket innan nästa tävlingssäsong sätter igång. Just nu ser det inte så lovande ut, för mycket snö för att träna redan i slutet på november, men vi får hoppas att det inte ligger kvar så länge.

Jen, nu godkänd vallhund och en riktigt trevlig hund att valla med

I torsdags hade jag tänkt att jag skulle få gjort all agility- och valpträning som jag inte hade hunnit med tidigare i veckan. Istället låg jag däckad i soffan och sov bort nästan hela dagen. Det var nog i och för sig tur, för det krävdes nya krafter på fredagen. På fredag morgon dök det upp tio valpar ihop med sina mattar för tre dagar med valpläger. Vi startade med valpläger i somras och jag var lite osäker på hur bra det skulle fungera på vintern, men det är ju inte så mycket att göra åt det – valparna är ju små nu och inte i sommar. Som tur var hade jag inte behövt oroa mig, det blev väldigt lyckat. Vi varvade teoripass i brasvärmen hemma med träning i ridhuset och shapingpass inomhus.

Valplägret blir lite som en blandning av en grundkurs för tävlingshunden och en valpkurs. Vi går igenom en massa nyttiga övningar för att göra valparna väl förberedda för en tävlingskarriär. Vi tittar på lekutveckling, träningsläge, shaping, apporteringsgrunder, stadga, fotgående, framåtsändningar och liknande. Men framför allt försöker vi att se vad varje valp behöver. Vilka sidor behöver stärkas och vilka problem behöver lösas? Vi jobbar inte bara med tävlingsträning, utan löser också vardagsproblem innan de har hunnit bli stora problem. Det är absolut en av mina favoritkurser att hålla. Varje gång har vi dessutom fått en fantastisk grupp av engagerade och öppensinnade valpägare. Tröttheten som jag kände på fredagsmorgonen försvann snabbt, det var en kurs som gav mer energi än vad den tog.

Våra egna valpar fick också fin träning under helgen. De fick visa olika saker och träna på att slappna av trots att andra valpar tränade. Extra roligt var det att våra valpars bror, Hero, var med på kursen. Han gav ett väldigt trevligt intryck och hann med att leka med sina syskon, tända på fåren och umgås med våra vuxna hundar på morgnar och kvällar.

Ska du skaffa valp i vinter? Nästa valpläger blir den 15-17 mars. Missa inte det!

Gå fint i kopplet

Publicerat av
6

Idag tänkte jag skriva lite om varför det är viktigt att träna genomtänkt redan från början med en valp. Små valpar gör väldigt mycket rätt – de drar inte i kopplet, de kommer när man ropar och de sticker inte iväg så långt.  Det är lätt att råka skjuta upp de tråkiga sakerna till en annan gång. Men så kommer en dag då valpen inte längre uppför sig så exemplariskt. Med Epic kändes det som att vi hade en liten vändpunkt idag, då han stack in till fåren och tjuvvallade under rastning på gården. Nästa rastning blev i koppel och det var inte heller så enkelt, lillkillen ville gärna dra i kopplet för att komma närmare fåren.

Idag blev alltså dagen då jag fick ta tag i koppelgåendet på allvar för första gången. Men som tur är har jag lagt en grund som gör att träningen blir lättare. Trots att valparna kan gå lösa hur mycket de vill här hemma, har jag tvingat mig själv att träna på att gå i koppel under den första månaden. Jag vill att valpen går nära min sida och jag tränar på både höger och vänster sida, men valpen får inte byta sida själv. När jag börjar träna koppelgående med en valp håller jag kopplet runt handleden på handen längst bort från hunden och en näve godbitar i samma hand. Jag plockar en godbit i taget från den handen med handen närmast hunden och belönar jätteofta, nästan varje steg i början. Om valpen går ifrån mig byter jag håll och börjar om när den kommer upp vid sidan igen. Det blir inga långa koppelpromenader, i koppel tränar vi och annars får valpen gå lös. Jag har tur som bor på ett ställe där valparna kan springa lösa, så att koppelpromenader alltid innebär träning. Naturligtvis har allt cirkelarbete vi har tränat också hjälpt till att skapa värde för min sida.

Men valpen blir äldre och en dag lullar den inte bara iväg i kopplet, utan drar iväg för att komma fram till något spännande. Om valpen då har en stadig grund med mycket belöning för rätt beteende, går jag in i nästa fas av koppelträningen. Det fick Epic erfara idag. Vi gick förbi fåren i koppel och han fick belöning i rätt position vid min vänstra sida. När han drog iväg mot fåren, gled jag vänsterhanden längs kopplet ner till halsbandet. Det är viktigt att reagera snabbt, helst innan kopplet hinner sträckas. Med ett lugnt grepp i halsbandet, ledde jag honom tillbaka till min sida. När jag släppte sprang han framåt igen och proceduren upprepades några gånger. Till slut stannade han kvar vid sidan och fick godis. Vi gick igen och han misslyckades några gånger, men blev duktigare och duktigare hela tiden. Han lärde sig snabbt att det inte lönar sig att dra i kopplet.

För att använda den här metoden tycker jag att det är viktigt att hunden först har en bra förståelse och värde för att gå vid sidan. Det måste finnas ett beteende att falla tillbaka på. Det är också viktigt att hunden inte upplever greppet i halsbandet som obehagligt. Därför har jag också lagt in träning på halsbandsgreppet under den första månaden med Epic. Ibland när vi har gått promenad i koppel har jag glidit ner handen till halsbandet, tagit ett grepp och belönat. Jag har också tränat på halsbandsgreppet utan koppel, att jag kan sträcka mig efter honom, fånga honom och belöna. Många valpar lär sig snabbt att undvika våra händer, eftersom det leder till tråkiga saker. Att valpen lätt låter sig fångas i halsbandet kan faktiskt vara livsavgörande i en akut situation.

Moralen i den här historian är alltså: Träna på tråkiga saker som koppelgående tidigt, trots att valpen är duktig på det just då. När valpen blir äldre och börjar hitta på bus, är det en stor fördel att det finns ett väl inlärt beteende att falla tillbaka på.

Om feilmeldinger og en dyktig brukscocker

Publicerat av
9

Jeg har hatt problemer i runderingen med feilmeldinger og har jobbet med ulike løsninger på dette problemet som jeg tenkte jeg skulle dele med meg her. Like før konkurransedebuten i mai kom Pogue på at han kunne ta bittet etter noen meter og fortsette å søke med den i munnen. Er man cocker så er man bare lykkelig når man har noe å bære på…

Vi har kjørt følgende tiltak for å løse det:

1) Først kjørte vi mye direkte belønning for at han skulle ”glemme” fastbittet og bli skikkelig optimistisk på belønningen. Til å begynne med heiste jeg opp bittet slik at han ikke kunne ta det, men jeg foretrekker trening der hunden faktisk kan velge. Dette gir meg også ekte svar på hva hunden har lært, istedet for å ”lure” den. Jeg testet at han fortsatt kunne melde både med fastbitt og løsbitt innimellom, ca 5% av repetisjonene.

2) Vi har kjørt noen økter med figurantene nærme midtlinja slik at jeg kunne se de. Vi varierte mellom direkte belønning, løsbitt og fastbitt avhengig av hvor raskt han tok bittet i forrige repetisjon. Helst vil jeg at han kommer fram til figuranten, sjekker om det blir belønning med en gang og deretter tar fastbittet. Hvis hunden tar bittet veldig raskt eller ennå verre tar det på avstand, blir det mer direkte belønning. Figuranten kan med fordel vente passivt 1-3 sekunder før belønningen starter for å belønne at hunden avventer uten å melde med hunder som er veldig raske med å ta bittet.

3) I blant har figurantene belønnet litt først med noen godbiter før de igjen blir passive og har latt hunden ta fastbittet. Dette har ikke påvirket meldingen negativt og han hadde tydelig forståelse for at passiv figurant betyr at han skal ta bittet.

4) Etter noen økter med mye direkte belønning har jeg lagt inn gradvis flere tomslag. Jeg tror at hunden ikke kan meldingen ordentlig så lenge det er funn på alle slag. Selv om den kan ta bittet når den finner figurant, så betyr det ikke automatisk at den kan la være å ta bittet på tomslag. Rett og slett stimuluskontroll. Jeg har baklengskjedet meldingen, dvs at hunden rett og slett jobber for å få belønningen hos figuranten og bare kommer inn med bittet til meg for å få lov til å påvise og aldri får belønning fra meg for å komme inn med bittet. Derimot kan han få en stor belønning hos meg når han kommer inn uten bittet.

Jeg har kombinert dette med 2) men med figurantene langt ute. Jeg har også lagt opp denne treningen så konkurransemessig som mulig og testet han i ulike situasjoner som f.eks. tomslag på første slag, tomslag etter å ha kjørt melding med fastbitt, tomslag etter melding med fastbitt der han ikke har fått belønning hos figuranten, men transportert den konkurransemessig inn til midtlinja osv. Jeg har aldri latt han ta fastbittet to ganger etter hverandre, men heller kjørt direkte belønning etter en melding.

Punkt 1-4 har hatt god effekt og han sluttet å feilmelde ”bare for at bittet er der”. Likevel ville jeg ta meg god tid før neste konkurranse for å være på den sikre siden. Vi gikk en konkurranse til for 1 måned siden og da kunne han gå 5 tomslag uten å feilmelde, men dessverre misset vi en figurant.

Etter konkurransen kom imidlertid problemet tilbake i en mildere form, nå kunne han melde på tomme ”seter” der hunden før hadde hatt en figurant. Det minnet meg om at man ikke skal tro at hunden virkelig kan det godt nok etter at man har presset grensene av hva hunden klarer. Det nye problemet er lettere å jobbe med og nå kjørte vi to nye strategier:

5) Vi satte opp 3 kasser eller tildekte komposthager med ca 5 meter avstand mellom dem. Jeg plasserte en figurant i den ene og kjørte med løsbitt. Kassen var delvis åpen slik at han måtte gå inn for å hente det. Så flyttet jeg figuranten mellom kassene. Dette løste Pogue fint og sjekket de tomme kassene uten å melde og kontrollerte nøye om det var en figurant der før han meldte. En gang tok han fastbittet når han hadde kontrollert at det var figurant der, men ikke fant åpningen inn. Dette syns jeg er helt ok.

6) Jeg har latt Pogue gå med fastbittet på seg store deler av døgnet så lenge han var under tilsyn. Spesielt i situasjoner der han girer seg opp, feks om jeg kommer inn i rommet eller når det er foringstid, kunne han ta bittet. Da tok jeg bittet ut og han fikk sitte i valpehagen sammen med Win som ”straff”.

Pogue og jeg har idag konkurrert i appellklass rundering på vestkysten der gubbene er gode og brukskonkurransene er velarrangerte. Nå fikk vi se om tiltakene har vært effektive.

Konkurransen begynte med runderingen om morgenen. Vi hadde trukket start nr 2 og Pogue fikk springe litt løs og jeg kastet ball litt ball med han sånn at han kunne få ut litt overskuddsenergi. (Risken for feilmelding har vært størst på første slaget når han er litt ekstra ivrig.)
Det var en fin løype som var litt kupert, med et underlag som var lett å springe på. Dagens dommere Ove Järvholm og Sverker Lindblad. Jeg begynte å sende til høyre og han gjorde et stort slag. Jeg hadde is i magen, sto stille ved starten, hold kjeft og lot han jobbe. Han kom tilbake inn til midtlinja drøyt 30 meter lenger framme og jeg kalte inn og sendte ut igjen til venstre hjørne. Første funn på venstre side, bra melding og skikkelig sug på påvisningen (baklengskjeding av meldingen is da shit!). Bra transport inn og neste slag på høyre side, nytt funn med bra påvisning. Poeng 9,5-10. Trekk for litt stort første slag. Raskt og effektivt og ingen feilmeldinger.

Deretter var det lydighet. Også her gjorde han alt bra, men jeg sto over gå foran i line fordi jeg har vært lat og ikke giddet å gjøre den ferdig for konkurranse. Derimot skulle jeg ønske ennå mer trykk og fart i konkurransemessige situasjoner, så det får vi prioritere framover.
Etter lydigheten var det fellesdekk og budføring. Full pott på begge deler. Sum spesialen 88,25 av 90, totalt 283,25 av 320 (uten gå foran i line, koeff 2). Opprykk og seier, dyktig cocker! Takk til runderingsgjengen på ÖBK som følger alle norske instruksjoner til punkt og prikke, kaster ball og mater supercockeren med Vom og hundemat i skogen!

Idag var Pogue bra på alt og viktigst av alt så gjorde han alt rett samme dag. Jeg var fornøyd med vår opplading og våre rutiner før programmets ulike deler, men har også fått noen nye ideer til forbedring.

Nå blir det Pogues favorittøvelse, nemlig kryp, skuddtrening og fart fart fart som står på programmet. Og å utvikle runderingen videre med flere tomslag. Men jeg må minne meg selv om at jeg aldri må tro at feilmeldingsproblemet er helt borte hos en apporterende hund som tidligere har hatt problemer. Jeg skal gjøre mitt beste for å fortsette å forebygge og skal prøve å være smartere enn en cocker. Lettere sagt enn gjort…

Att tackla att göra fel

Publicerat av
12

Jag fick nya Canis i brevlådan här om dagen och läste en intressant artikel av Morten om hur klickerhundar lär sig att hantera fel i träningen. Åsa har också skrivit en bra blogg om samma ämne. Jag tänkte skriva ner lite lösa tankar som jag har om ämnet, som jag tycker är ganska komplext att förklara i text. Framför allt tänkte jag diskutera kring vad man gör när hunden gör fel. Jag håller med om det mesta som står i artikeln, men tänkte presentera mina tankar.

I artikeln presenteras tre olika sätt att hantera när hunden gör fel. Man kan hålla tillbaka klicket, stå helt lugnt och vänta tills hunden självständigt erbjuder beteendet igen innan man klickar och belönar. Man kan hålla tillbaka klicket och dessutom köra en time out (en period där hunden inte längre har möjlighet att uppnå belöning) innan hunden åter får försöka utföra hela beteendet. Den får endast belöning om den gör allt perfekt vid första försöket. Den tredje varianten är att hålla tillbaka klicket, och därefter hjälpa hunden att göra rätt genom att visa hunden, flytta på sig eller göra det lite lättare för hunden på andra sätt.

Jag tycker att alla tre varianterna har sin plats i träningen, alternativ tre mindre ofta än de andra (eftersom hjälp som regel är förstärkande och dessutom skapar en passiv hund). Alternativ ett blir ofta naturligt i starten av träningen, när man shejpar fram nya beteenden. Hunden lär sig att en utebliven belöning inte är någon stor sak och att det bara är att försöka igen och igen tills belöningen kommer. Under tiden bygger du massor med värde för rätt beteende. Det här är ett riktigt bra val, så länge man hela tiden ser att träningen går framåt och hunden blir duktigare. I all träning är utvärdering väldigt viktig, om du inte får framgång måste någonting ändras. Det är långt ifrån säkert att det är felrutinen som behöver förändras om det inte går som du har tänkt, ofta handlar det om andra saker.

Den andra varianten av felhantering bygger på att hunden får en liten time out när det blir fel. En time out är en tidsperiod där hunden inte har chans till belöning. Ordet time out har fått en ganska negativ klang (man tänker sig kanske att hunden får sitta i skamvrån) men det är inte några utvisningar jag pratar om här. För att en time out ska ha en bra effekt måste det finnas en stark förstärkningshistoria – hunden ska både kunna och vilja utföra beteendet. För att nå dit måste man nästan ha en period av alternativ ett, där hunden spontant utför beteendet igen efter en misslyckad repetition. Det är också viktigt att man lyckas skapa den känsla man vill ha hos hunden i time outen. I de flesta fall vill man väcka en känsla av jävlar anamma – ”det där ska du minsann inte lura mig till igen!”, men absolut inte en känsla av uppgivenhet eller besvikelse.

En sak som har blivit mer och mer tydlig för mig är att hundträning handlar om att skapa rätt känsla. Alla konsekvenser (belöning och straff) är kopplade till en känsla, men de känslorna har nyanser. Att hitta rätt känsla i både belöning och eventuella straff är till stor del nyckeln till framgångsrik hundträning. En belöning är aldrig någonting mer än känslan den skapar. På samma sätt gäller det att hitta rätt känsla i en time out. Om time outen skapar en känsla av uppgivenhet eller besvikelse så har man inte hittat rätt. För en del hundar kommer rätt känsla automatiskt, med andra hundar måste man jobba fram den känslan. Precis som när det gäller belöningar. En del hundar har automatiskt lyckliga och glada känslor när du kastar en leksak, med andra hundar måste du jobba hårt för att odla den känslan. Och en sak är säker – om man inte har rätt känsla i belöningen, lär man inte hitta rätt känsla i time outen.

Att ha en hund som kan hantera time outer på ett bra sätt är en stor tillgång i träningen. Därför tycker jag att det är värt att jobba för att hitta rätt känsla när man felar hunden. Squid är en hund som har lärt mig mycket om det. Hon blev lätt passiv och uppgiven om hon fick någon typ av time out (men hade inga problem med att försöka igen om hon bara inte fick belöning). Till viss del hängde det ihop med känslan för belöningarna, men också med ett generellt personlighetsdrag.

För att kunna använda en time out effektivt behövs:

  • Rätt känsla i belöningen
  • En hund som både kan och vill upprepa beteendet (en hög lyckandeprocent)
  • En hund som spontant upprepar beteendet (gärna med högre intensitet) om belöningen uteblir
  • Rätt känsla i time outen

Exempel på time outer jag använder

  • Om hunden blir lös i greppet om apporten stjäl jag apporten från hunden och låter hunden tigga för att få tillbaka den. Det här börjar jag med relativt tidigt i träningen, men den goda grundträningen gör att jag sällan behöver göra det många gånger. Hunden känner också igen ritualen från lek, där jag kan stjäla leksaken från hunden och ha den för mig själv tills hunden tigger för att få den tillbaka igen.
  • I störningsträning med en erfaren hund. Det gäller framför allt olika typer av stadgepositioner – fotgående, sitt/ligg/stå, nosduttar etc. I början får hunden gärna titta på störningen och får belöning när han engagerar sig i beteendet igen. Med valpar och unga hundar går jag bara ifrån dem om de tappar fokus under fotgående, och belönar så fort de tar kontakt igen. När de blir mer erfarna kan jag ta dem ur positionen om de gör fel och låta dem göra om hela beteendet på nytt med samma störning.
  • Utgångsställning. Under en kort period kan hunden få rätta in sig själv om han hamnar fel i utgångsställning eller halt. Jag försöker framför allt att gå igenom den fasen medan hunden fortfarande jobbar stående vid sidan. Det ger ofta hunden en bra känsla av vilken punkt som är rätt. Lite senare i träningen, när jag lägger på sitt vid sidan, låter jag för det mesta hunden göra om hela beteendet för att få belöningen. Det finns två anledningar till det. Det ena är att hunden lätt gör en vana av att sätta sig snett och sedan rätt sig in. Det andra är att jag vill att hunden ska känna sig säker på att det är rätt om jag står helt stilla och inte bekräftar hunden när han sitter vid sidan, annars riskerar man att hunden börjar prova lite olika varianter om det tar för lång tid innan belöningen. Det här är mina erfarenheter, som alltid måste man utvärdera träningen. Om hunden stadigt blir bättre trots att man inte avbryter OCH om hunden är stensäker på att det är rätt när han väl sitter rätt – då behövs ingen time out.

Det finns massor mer att skriva om ämnet, men nu måste jag ut i solen och mata får och träna hund! Kom gärna med era tankar i kommentarsfältet!

<3 Solsken

Publicerat av
Svara

Efter flera dagar med regn och blåst är det underbart att solen hälsar på idag. Det känns ofta som att Epic inte kan så mycket i jämförelse med mina tidigare valpar. Kanske beror det på att den mesta av vår träning ser ut så här:  Lek, cirkelarbete och inkallningar. Och mer lek. Kanske lite lek på ett kontaktfält. Och mer lek. Det är nästan tur att det är mörkt och kallt på kvällarna, så att man stannar inne och tränar lite tricks, kroppskontroll och stadga. Det är visserligen klokt att lägga massor med tid på leken, och jag borde ha gjort det mycket mer med tidigare valpar. Samtidigt verkar Epic ha mycket i sig naturligt, så han kanske skulle lägga mer tid på stadga och kroppskontroll. Det är lätt att träna på det man är bra på, eller på det som den förra hunden var dålig på…

Epic leker

Tränar cirkelarbete

Flygande leksaksbyte

Jaktinkallning från Cecilia

Världens mysigaste valpkurs

Publicerat av
Svara

Vad snabbt det blev höst! Nu får man verkligen tänka sig för och utnyttja dygnets ljusa timmar till hundträning. Det är svårt att vänja sig vid att det blir mörkt vid halv fem, och värre ska det bli. Vi har visserligen elljus på planen, men det är definitivt trevligare att träna i dagsljus. Idag har det dessutom regnat hela eftermiddagen och kvällen. Jag är glad att vi hann träna hoppteknik med valparna + Jen när det fortfarande var uppehåll. En gång i veckan får valparna studsa över lite bumps och de tycker att det är så roligt! Jen har tyvärr inte fått träna så mycket annat än vallning under det halvår hon har bott här. Men hon tyckte också att det var roligt att hoppa lite och verkar inte ha några problem med det.

Kicki och Rookie jobbar på shaping och kroppskontroll

Ikväll var jag väldigt glad över att vi kunde vara inne på valpkursen. Vi har en liten och mysig valpkurs där Thomas och jag kan träna våra valpar också. Om det är dåligt väder får vi plats i vinterträdgården och jobbar på shaping, hantering och kroppskontroll. Valparna får fantastiskt fin träning på att slappna av när andra tränar i närheten och på att fokusera under träning trots att det finns andra valpar i närheten. Jag är så glad över vår lilla grupp och den fina träning våra valpar får. Som tur är fungerar det bra att både vara instruktör och hålla koll på sin egen lille valp – han är riktigt snäll och slappnar av bra för det mesta.

Kamilla och Wira slappnar av och tittar på när Rookie tränar

Över huvud taget tycker jag att valparna är väldigt snälla. Det är inga problem att ha två stycken i samma hus och de är enkla att ha att göra med på alla sätt. Epic har kissat inne en gång sedan han var 8 veckor. Han kan vara ensam i sin valphage i flera timmar om jag är ute och håller kurs. Han sover mycket, men är väldigt vaken när det är dags för träning. En mönstervalp på de flesta sätt! Utmaningen med Epic att han är otroligt utåtriktad. Han älskar andra hundar och människor och kan absolut få för sig att springa långt iväg för att hälsa. Ett lyxproblem, tycker jag, men absolut någonting vi kommer att få jobba med. Han har också börjat skälla en del i valphagen hemma om de andra hundarna springer runt i vardagsrummet. Det har börjat de senaste dagarna och det är absolut dags att ta tag i det nu! Jag har låtit det hända några gånger för mycket.

Framgångsfaktorer

Publicerat av
9

Squid och jag har gått kurs i vallning för Bobby Dalziel, en av världens mest framgångsrika vallhundsförare. Träningen skiljer sig naturligtvis väldigt mycket från lydnad, agility, bruks och annat vi sysslar med. Det är dock väldigt intressant att identifiera framgångsfaktorer – sådant som faktiskt är precis likt oavsett vilken gren hundtränare är framgångsrika i. Under kursen lade jag märke till tre saker som jag är övertygad om är karaktäristiskt för vinnande hundtränare:

  • Ta tag i problemen första gången du ser dem. Det här tror jag är jätteviktigt, och någonting som jag lägger mycket vikt vid – speciellt i vardagen. Notera felen direkt och bestäm dig för att de inte ska bli en vana. Det kan handla om att hunden inte kommer på inkallning, att den skäller på en annan hund, att den tuggar på apportbocken eller ignorerar en handlingssignal i agilityn. För egen del upplever jag att det delvis handlar om en inställning, delvis är det också beroende av erfarenhet. Med Squid, som egentligen är min första vallhund, har jag inte alltid sett felen och framför allt har jag inte alltid vetat vad jag ska göra åt dem. Samma sak har jag upplevt i både till vardags och i lydnads- och agilityträning med tidigare hundar. Ju mer erfarenhet jag får, desto enklare är det att notera oönskade beteenden och ta tag i dem direkt. Då blir de sällan ett problem.
  • Överträna inför tävling. Om hunden ska hämta får på 200 meters avstånd på tävling – se till att den kan hämta på 400 meter på träning. Om hunden ska driva får i 100 meter – se till att den kan driva får 200 meter bort när du tränar. Samma sak gäller naturligtvis i annan träning, och duktiga tävlingsförare brukar vara noga med det. Uppgifterna på tävling ska kännas lätta, det är så många faktorer som gör det svårt ändå.
  • Sudda ut gränserna mellan tävling och träning. Ha samma kriterier på tävling som på träning. Sök upp tävlingsmässiga situationer och visa för hunden att det är samma sak. Bobby sa att han till exempel kunde be att få en flock får utställd när tävlingen var slut, för att rätta till misstag som hunden hade gjort under tävlingsdagen. Eller att han åkte till granngården och bad dem köra en hund innan han gick ut och tränade, så att hunden skulle tro att det var tävling. Hundarna lär sig snabbt skillnaden mellan tävling och träning, det gäller att göra träningen tävlingslik och tävlandet träningslikt – oavsett vilken gren man sysslar med.

Agilityträning med valp

Publicerat av
2

Squid har haft fullt upp med vallning idag, både hemma och på bortaplan. Det är husse som ska tävla med henne vidare i höst, för jag är upptagen alla helger då det är tävling. Squid känns bra, men hon kräver en del, så jag hoppas att husse klarar av att hålla tungan rätt i mun. Vi ska gå ganska mycket vallhundskurs under den kommande månaden. Först tre dagar för Bobby Dalziel i nästa vecka, sedan ska Thomas gå en dag för Derek Scrimgeour och till slut ska vi gå för Jo Agnar Hansen (finns fortfarande platser kvar, hör av er till oss om ni vill vara med). Shejpas svans ser bättre ut, kanske kan hon få träna något pass innan helgen.

Epic har varit på valpkurs igen idag. Han var riktigt duktig, men kunde ha lekt lite bättre vissa stunder. Jag tror att han var väldigt sugen på köttbullarna. Idag började vi utomhus och körde burlekar, följsamhet, inkallning och halsbandsgrepp. Sedan gick vi in och satte oss på golvet med valparna. Några tränade avslappning medan några tränade. Sedan bytte vi. När kursen var slut fick valparna gå en liten promenad och leka med varandra.

Jag och Epic försöker träna lite varje dag. Det blir inte så många minuter, men vi hinner ganska mycket. Idag tänkte jag berätta om några saker som vi tränar på i agilityväg:

Torrhandling: Redan innan valparna var 8 veckor började jag träna lite torrhandling med Epic. Träningen syftar till att lära honom att förstå mina handlingssignaler på marken, innan vi börjar med hinder. Det är också viktigt att han tycker att det är jätteroligt – handlingen ska ju vara viktigare för honom än alla lockande tunnelingångar, balansbommar och hopphinder på agilitybanan. Mest springer jag cirklar med honom i yttervarv där han ska hålla sig nära mitt ben. Han förstår det bra och tycker att det är roligt. Jag belönar mycket med lek. Jag har också fört in framförbyten och de köper han bra. I förra veckan gjorde vi lite cirkelarbete med honom på insidan, det är en förkunskap för bakombyten. Det tyckte han var lite svårare, så det får vi fortsätta med. All koppelträning blir på sätt och vis också handlingsträning. Han lär sig att vara följsam, inte byta sida bakom ryggen och att stanna vid min sida när jag stannar. Jag går lika mycket med honom på båda sidorna. Jag har också kombinerat inkallningar med cirkelarbete och det fungerar bra.

Hoppteknik: Epic får ett kort hoppteknikpass en gång i veckan. Han hoppar naturligtvis inte över några bommar, istället använder vi de små bumpsen (avsågade hängrännor i plast). Den här veckan fick han först göra en basic grid med 3 fot mellan de fem bumpsen, sedan en progressive grid, där avståndet mellan bumpsen ökar med en halv fot för varje mellanrum, från 3 fot till 4,5 fot.  Han är duktig! En riktig naturbegåvning än så länge.

Nosduttar: Vi har tränat en del nosduttar som vi ska använda till kontaktfälten senare. Hittils har vi bara jobbat på att han ska trycka nosen hårt in i min hand utan att titta på belöningen. Det var lite svårt att få honom att verkligen trycka hårt och inte bara nudda handen, men nu är vi på rätt väg och jag har börjat bli ganska kräsen med vad jag belönar.

Lek på kontaktfältet: Till gungbrädan vill jag att han ska kunna springa i fart över den och gripa en leksak i änden. När han griper den ska han lägga vikten bakåt och kampa med framtassarna på marken och baktassarna på hindret. Vi har kört ett pass där jag shejpade upp honom på kontaktfältet och sedan kampade med honom i position. Han var förvånansvärt duktig på att gripa, hålla fast och viktförskjuta, men gled lätt av i sidled. När han glider av tar leken slut och han får klättra upp igen för att vi ska börja om på nytt.

Sov på saken!

Publicerat av
6

Här går dagarna snabbt utan att det blir något bloggat. Vi har en ganska intensiv period just nu. I förra veckan hade vi shapingkurs i två dagar, sedan tränarutbildning på helgen. Idag och imorgon har vi bara kurs på kvällen (hoppteknik och valpkurs), men på onsdag och torsdag har vi signalkontroll-kurs hela dagarna. Sedan förra tisdagen har vi haft sällskap här hemma av Cecilia och hennes hundar Udo, Cartman och Ninja. Väldigt trevligt!

Shapingkursen var rolig, deltagarna fick verkligen slita. Själv påbörjade jag lite mer shapingträning med Epic och försökte lära honom att lyfta framtassarna under den andra dagen. Vi fick en viss framgång, men den stora förändringen kom inte förrän senare på kvällen, när han hade fått sova på saken. Då kunde han plötsligt både sitta och stå och vifta med framtassarna. Jag tror att deltagarna upplevde liknande saker. När man kämpar på med ett beteende intensivt under en kursdag så kan det ibland kännas trögt. När man sedan låter hunden få en längre paus, sova på saken, så upptäcker man att det har hänt mycket mer än vad man tror. Det var samma sak för Squid, jag började lära henne att rulla runt, och efter en längre paus kunde hon senare på kvällen bjuda beteendet flera gånger på rad. Underskatta inte pausernas betydelse!

Vår tränarelev Sandra har bloggat om liknande erfarenheter. Jag vet i alla fall att det finns forskning på inlärning och problemlösning hos människor, kopplat till sömn. Här kommer några exempel hämtade ur tidningar:

Sov på saken så löser det sig – Sydsvenskan
Bra att sova på saken – Vetenskapsradion
Sov på saken – det fungerar – Rapport
Let Me Sleep On It: Creative Problem Solving Enhanced By REM Sleep – Science Daily
Sleep and Learning – SfN

Sova är någonting som Epic är bra på. Både han och Win är otroligt enkla valpar att ha. Tur det, när man har två. Epic har kissat inne en gång på tre veckor. Han sover mycket och kan slappna av trots att det händer saker runt omkring. När det är dags för träning är det ofta full fart. Han älskar folk och hundar och har en väldigt glad attityd till allt. Han har fått två ståöron och det verkar också som att han har två testiklar i pungen nu. Syrran har varken testiklar eller ståöron (fast det senare ser ut att komma), men är söt som socker ändå.

Squid tränar både vallning och agility för fullt. Shejpa däremot, stackaren, har troligen fått vattensvans och har ont, så hon får inte träna någonting alls. Hon har fått tid hos veterinären imorgon, ofta brukar ju kortison hjälpa, men det behöver vi få recept på. När våra hundar har haft vattensvans tidigare har det ofta gått över efter något dygn, men nu har Shejpa haft ont sedan i fredag och hon har problem med att sitta, bajsa och blir grinig mot de andra hundarna. Jag tycker väldigt synd om henne, och så passar det ju väldigt dåligt när vi har sista helgen på A3-utbildningen i helgen och jag borde filma våra projekt.

Valpkurs

Publicerat av
3

Ikväll hade vi första praktiska tillfället på vår valpkurs. Vi är en liten grupp och både Epic och Win får vara med. Idag började vi med att leka med alla valparna ute samtidigt. Alla valparna lekte bra och ägnade sig åt sina förare istället för de andra valparna. Sedan gjorde vi jaktinkallningar, där en person håller valpen medan föraren springer iväg, stannar och ropar på valpen. Alla valparna var duktiga på det också – förutom Epic som några gånger tyckte att det var roligare att springa fram till en gullig cockerflicka istället för att leka med mig. Han är väldigt utåtriktad…

När valparna pausar är de i sina burar med öppen eller stängd dörr. Jag varierade lite, öppen dörr kräver ju mer koncentration och högre förstärkningsfrekvens, det blir liksom träning det också på den här nivån. Men nyttig träning, så vi gjorde det en del. Han blir duktigare och duktigare på burlekar. Efter inkallningarna tränade vi på att leka lite mer, och att ta undan leksaken och låta hunden tigga den tillbaka. Epic fick tigga genom cirkelarbete. Vi började också lära valparna ”gå-å-hälsa”-signalen, lät dem få godis när en främmande vuxen hund kom fram till buren (för att förebygga burvaktande) och tränade på att gå fint i kopplet.

Det är jättenyttigt och roligt att ha valpkurs och det blev uppenbart vad vi behöver träna på – att leka trots störningar och att bara låta honom springa fram till folk och hundar på signal. Win var för övrigt en riktig stjärna, inget bus där inte…