Det här blogginlägget handlar om någonting som jag har funderat på ganska länge, men jag har hittils inte hittat rätt ord för att skriva ner det. Jag tyckte att det blev lite tydligare när jag tittade på den här filmen av Susan Garrett (den är ganska lång, men du behöver bara se från 1:45 – till ca. 5:00 för att se vad jag pratar om).

Många hundtränare är duktiga på att träna nya beteenden, de har genomtänka planer och bra timing. De förstår de vetenskapliga principerna kring inlärning och kan applicera dem praktiskt. Trots det blir resultatet ofta inte jättebra ändå. Hunden kanske kan alla moment, men orkar inte vara engagerad under ett helt tävlingsprogram. Den kanske har jättebra förståelse för agilitygrunderna, men springer inte så fort den kan. Den kanske älskar agility, men blir alldeles för het och galen på banan. Ett annat exempel är hunden som kan många nyttiga beteenden, men som blir alldeles blockerad av saker i vardagen och så är kunskaperna som bortblåsta.

Hundträning är så mycket mer än att bara lära hunden olika färdigheter. Jag skulle vilja påstå att hundträning handlar enormt mycket om känslor. När vi tränar hunden måste vi hitta rätt känsla och associera den med den uppgift eller situation vi presenterar för hunden. Om vi inte har hittat rätt känsla från början, så spelar det inte så stor roll hur mycket vi tränar – resultatet blir ändå inte som vi har tänkt oss. I grunden kan man säga att det finns känslor som ”bra” och ”dåligt”, där ”bra” är associerat med belöning och ”dåligt” är associerat med straff (till exempel utebliven belöning). Det är på något sätt grunden för hur vi tänker oss att inlärning fungerar. En ”bra” känsla (när man får belöning) leder till att ett beteende upprepas oftare och blir starkare.

Problemet är att många stannar där och inte inser att det finns många fler nyanser än så. Det är inte säkert att samma ”bra”-känsla är optimal på agilityplan som när man ska göra en fjärrdirigering i lydnaden. Det är inte säkert att godbiten som hunden tycker är god är den belöning som skapar den optimala känslan i alla lägen. Det är inte heller säkert att alla träningsmetoder lyckas föra över känslan från belöningen till uppgiften på ett optimalt sätt.

Ännu svårare blir det när det handlar om känslor på ”dåligt”-skalan. Här ingår till exempel de känslor som väcks vid utebliven belöning, när vi tar bort en belöning eller när vi tar bort möjligheten att tjäna en belöning (till exempel när vi bryter hunden i ett moment och gör om). Att hitta rätt känsla här kan vara jättesvårt. Vi vill ju sällan att hunden ska tappa självförtroende, bli passiv eller långsam. Snarare vill vi att de här felritualerna ska skapa en känsla av jävlar anamma, en lust att försöka igen och en skärpning av koncentrationen. Får vi alltid det? Vi kanske behöver olika felritualer som skapar olika känslor, beroende på om vi vill att hunden ska springa snabbare på nästa inkallning, eller om vi vill att hunden ska vara tyst och koncentrerad i fria följet.

Sammanfattningsvis så skulle jag vilja påstå att hundträning till stor del handlar om känslor. Utan rätt känsla blir resultatet inte bra. Det handlar om att hitta rätt känsla i alla delar av träningen och att föra över den känslan till de beteenden och situationer vi sätter hunden i. De konsekvenser vi ger beteenden inte är mycket mer än den känsla de väcker. Belöningar är inte en sak, utan en ritual som väcker olika typer av känslor. Fundera alltid över känslan först och beteendet sedan.

Den glada nyheten är att den här insikten ger oss mycket större möjligheter att nå fantastiska resultat även med hundar som inte är lättmotiverade av naturen, hundar som har svårt att hantera ”fel”-känskor och hundar som blir för mycket.

Om du är intresserad av att höra mig utveckla de här tankarna så kommer jag att hålla en kurs om belöningsutveckling i Karlstad på söndag. Det finns åhörarplatser kvar och det kostar bara 200:- att komma och titta på. Läs mer här.

Det finns mycket mer att skriva om på det här ämnet. Kommentera gärna och kom med egna funderingar, så blir det lättare för mig att spinna vidare på samma tema i bloggen.