Träning med Tweet

Vi har haft stora problem med hemsidan under de senaste veckorna, men nu verkar det fungera delvis. Sommaren är alltid en hektisk tid för oss med kurser, läger, tävlingar och mycket besök. Den här sommaren är det ännu värre, med fjorton valpar i huset. Just nu går det i och för sig ganska bra, Jens åtta valpar är tre veckor gamla och har inte börjat göra så mycket väsen av sig. Squids fem valpar är en vecka gamla och är inte så mycket jobb för någon annan än Squid (däremot gör de en del väsen av sig, en rätt ljudlig kull, precis som vår första). Dessutom har vi haft besök av goda vänner som har varit en ovärderlig hjälp under sommaren. Därför har jag börjat få lite tid och ork till valp nummer fjorton. Hon heter Tweet och är en fyra månader gammal border collie. Hon kom till oss från Wales för en dryg vecka sedan och planen var egentligen att en god vän skulle ta hand om henne fram tills våra valpar var leveransklara. Nu fungerade det inte riktigt med den äldre hunden i det hemmet, så Tweet fick komma tillbaka efter några dagar. Hon är en fantastiskt rolig hund, så det är egentligen bara trevligt att ha henne här, men det kräver naturligtvis en del.

Jag börjar ju bli ganska van vid att ha valpar i huset och har kommit fram till ganska bra rutiner. Hemligheterna för att orka med en bitande, busande, kissande och hoppande valp (som inte lärt sig någonting under de första fyra månaderna) är tid, lust och flexibilitet. Tid och lust behöver man för att göra något konstruktivt av den enorma energi valpen lyckas få ur sig under de vakna timmarna. När jag har små valpar försöker jag att ge dem meningsfulla och roliga aktiviteter när de är vakna. Det handlar oftast om träning, socialisering och miljöträning. När valpen är pigg som tusan och redo för att hoppa i soffan, riva ner kökshanddukarna och tugga på mattan så tränar vi istället. Ibland har man varken tid eller ork, som när jag gick upp i morse och behövde några timmar för att vakna, medan valpen högg i mina bara vader så fort hon fick chansen. Då försöker jag att hantera situationen istället, och ger henne något annat att göra. Idag fick hon en kong som jag hade smetat baconost i. Det höll henne upptagen en bra stund. Tyvärr påverkade det dagens träning, för när jag väl var redo att träna så var hon lite trött. Det hade alltså varit smartare med lite mer självkontroll (från min sida) och ett träningspass direkt på morgonen istället.

Flexibilitet behöver man alltså för att kunna utnyttja tiden på bästa sätt. Göra aktiviteter med valpen när den är pigg, passa på att jobba/träna de andra hundarna/göra allt annat man ska hinna med på en dag medan valpen sover. Just nu sover hon alltså gott på vardagsrumsgolvet och har gjort så i en dryg timma. Hon är väldigt duktig på att slappna av när hon väl blir trött, men jag har haft valpar som har svårt att sova när det är mycket liv och rörelse i huset. För de valparna rekommenderar jag ett avgränsat område, en valphage, där de kan somna och sova i lugn och ro. Jag är övertygad om att valpar behöver sova massor och jag gör allt jag kan för att de ska sova så mycket som möjligt under en dag.

Jag tänkte försöka filma lite träning av en helt färsk valp som inte kan någonting. Här kommer vårt första pass där jag jobbar med att hon ska komma tillbaka med leksaker, någonting jag prioriterar starkt i den grundläggande träningen:
 

SM 2011

Jag har samlat tid och inspiration för att skriva ett blogginlägg om SM, men det har inte riktigt hänt. I måndags blev Epic akut förgiftad och fick tillbringa dagen hos veterinären. Han hade ätit upp sitt fästinghalsband och fick kramper och ryckningar i benen och dreglade. Det var riktigt obehagligt och skrämmande innan vi förstod vad som hade hänt, att han saknade fästinghalsbandet upptäckte vi först i undersökningsrummet hos veterinären. Efter några timmar hos veterinären, kräkning, dropp och kol var han som vanligt på kvällen men han har fått ta det ganska lugnt i veckan för säkerhets skull. Igår och idag har vi hållit agilitykurs och flyttat får till nytt bete. Just nu har vi massor av trevligt folk hemma från när och fjärran samtidigt som vi väntar på att Jen ska valpa. Temperaturen har sjunkit rejält och är på väg upp. Om allt går efter planen (men så är det väl aldrig när det gäller valpningar) så borde hon valpa i natt. Jag tror dock att hon håller sig en stund still. Imorgon är tanken att vi ska åka på vallhundskurs för Derek Scrimgeour, men om Jen tänker valpa strax så kommer vi kanske lite sent dit.

Till SM då. Jag var riktigt omotiverad och uppgiven veckorna innan SM. Tyckte inte att vi presterade jämnt på tävlingarna vi var på. Visserligen fick vi en vinst, men de andra loppen kändes verkligen inte bra. För att motivera mig själv tänkte jag att jag i alla fall skulle satsa på att göra en bra laginsats och inte göra bort laget. På SM gjorde Shejpa dock en utmärkt insats och jag borde kanske tänka att hon faktiskt presterar riktigt bra när det verkligen gäller. Hittills har hon inte svikit mig när det är mästerskap eller annat viktigt. På landslagsuttagningarna gjorde hon ett bra jobb och på SM var jag väldigt nöjd med henne (både i år och förra året). Vi började i alla fall med ett individuellt hopplopp. Allting stämde som jag hade planerat det och vi fick bra vägar, tiden hade räckt till en femteplats men tyvärr fick vi en rivning som placerade oss på plats 25 istället.

Andra loppet på lördagen var lagloppet, för övrigt mitt första laglopp någonsin. Murphys Lag har lyckades ju snabbt kvala till SM medan Shejpa var skadad/löpte och vi har inte fått möjlighet att tävla med helt lag innan SM. Jag var sist ut i laget. Håkan och Max fick 15 fel (två uppfartsfel – hur ofta händer det i medium?), Dionne och Stacy diskade sig och Linda och Buffy 5 fel. Jag gick ut ganska säker på att vi skulle sätta banan bra, men Shejpa gjorde sin enda attitydsmiss under helgen och vägrade på slalom. Laget kom i mål på 25 fel och det kändes ju inte väldigt upplyftande. Jag blev förvånad när jag hörde att vi ändå låg på femte plats.

På söndagen började vi med lagfinalerna klockan 7.00. Det var lite svårt att hitta SM-känslan så tidigt på morgonen. Inget lag hade gått runt båda loppen utan att diska sig innan vi gick in. Max fick en rivning, Stacy fick en rivning, Buffy fick en rivning. Trots att alla hade fått fel så var i alla fall hela laget igenom innan det var min tur. Shejpa och jag nollade, så laget fick 10 fel i klassen och totalt 35 fel i båda klasserna. Efter vårt lopp var det bara att titta på de andra lagen och vänta… Lag efter lag diskade sig. Plötsligt hade vi brons! Silver! Sista laget gick ut och oj! De diskade sig också! Plötsligt var vi det enda laget som gått runt utan disk i två klasser och guldet var vårat! Oväntat, roligt och lite konstigt.

Vi avslutade SM med vårt individuella agilitylopp. Jag var hungrig, blöt och trött och trodde nog inte riktigt att Shejpa skulle vara med. Shejpa gjorde dock allting perfekt. Själv var jag för trött för att hinna med en serpentin och fick göra en volt för att få henne till rätt sida om ett hinder. Jag är ganska besviken på mig själv för att jag inte klarade av att vara skärpt och pigg i kropp och huvud. Till nästa år måste jag förbereda mig bättre och se till att ha någon med mig på SM som kan hjälpa mig att prestera på topp. Jag måste lita på att Shejpa kommer att göra sitt jobb och förbereda mig själv bättre både fysiskt och mentalt. Vi kom 12:a totalt med vår rivning (bäst på 5 fel). Utan rivningen hade tiden räckt till en fjärdeplats, men jag är ganska säker på att jag hade skärpt mig mer i agilityloppet om vi hade varit felfria i hopploppet, men det irriterar mig väldigt att det är så. Jag ville ju prestera bra i agilityloppet också!

Generellt är jag väldigt nöjd med SM:et. Jag lyckades med min målsättning – att göra en bra laginsats. Shejpa var underbar hela SM, men min insats kunde ha varit bättre i sista loppet. Jäkla rivning!

Bilder från SM av Lovisa Kallerhult – 4fota.se. Tack!

Shapingkurs i Østfold

Det här är en kurs för alla er som vill bli bättre på shaping! Shaping är en grundsten i vår träning, oavsett om vi tränar agility, lydnad, bruks eller bara vill lära in tricks för kroppskontroll och nöje. Vi är övertygade om att shaping är den snabbaste, mest effektiva och roligaste inlärningstekniken som finns. Med hjälp av shaping kan du lära din hund i princip vad som helst. Under kursen blir det mycket praktiskt arbete med egen hund och möjligheter att själv välja inriktning på shapingen. Den här kursen passar både dig som har höga tävlingsambitioner och för dig som bara vill utvecklas och ha kul ihop med din hund.

Fördelar med shaping:
Det är kul!
Hunden lär sig att hantera frustration och utebliven belöning
Tidig uthållighetsträning
Skapar stor kroppsmedvetenhet hos hunden
Lär hunden att själv ta ansvar för att tjäna belöningar
Det går snabbare på lång sikt
Nästan obegränsade möjligheter

Datum: 13-14 augusti
Mer information och anmälan:
Carola Brusevold, Raade Hund.

Frövi och Bro-Håbo

Nu har jag landat hemma igen efter en innehållsrik tävlingshelg. I lördags var vi i Frövi och tävlade agility med cockrarna (Squid har gått in i sin mammaledighet och fick stanna hemma). Det blev en lång dag som började med klass 3. Vi började med agilityklassen och det var en ganska enkel bana. Shejpa gjorde det jag bad henne om och vann klassen med över två sekunder. Det var väldigt skönt att få sätta en nolla efter den dåliga känslan i Dala-Floda förra veckan. Hoppbanan var klurigare, men kändes som att den passade oss bra. Tyvärr var inte Shejpa riktigt på humör och vi diskade oss på hinder tre och sedan gick hon inte direkt in i slalom. Jag skickade henne på slalom igen och belönade direkt efteråt. Upp som en sol – ner som en pannkaka. Det känns inte riktigt som att vi har hittat formen efter operationen. 🙁 Här kommer i alla fall en film på vinstloppet:

Thomas och Pogue startade klass 1 på eftermiddagen och gjorde väldigt fina lopp, tyvärr blev det två disk på grund av småsaker (hoppade mellan däcket och ramen i agilityklassen och missade ett hopphinder i hoppklassen), men det ser väldigt bra ut inför framtiden! Om de bara får lite mer rutin så kommer det att bli hur bra som helst!

Vi åkte direkt från Frövi till Solna där vi firade Mija och Raskens hoppchampionat med en riktigt trevlig grillfest. Det var tur att Bro-Håbo hade den goda smaken att inte starta dagens tävling förrän vid 10. Bro-Håbo arrangerade bara officiell agilityklass 3 idag (och sedan exakt samma bana som en inofficiell agilityklass). Vi fick startnummer ett och Shejpa fick stå bunden utanför plan medan jag gick banan, det gick hon nog igång lite på. Även i det här loppet diskade vi oss på hinder tre, men känslan var i alla fall roligare. Shejpa var alldeles tokig och tog tunnlar hon inte skulle ta och blindbytte på mig till däcket. Hon brukar verkligen aldrig hitta på sådant bus på banan, så jag tyckte att hennes glädje var alldeles underbar. Jag får dock fundera över båda de här två diskarna där hon helt enkelt har ignorerat armbyte eller inbromsning och fortsatt rakt fram. Extra roligt var att vår lagkamrat Håkan med jaktcockern Max vann agilityklass 3 i Bro-Håbo. Både Stacy och Buffy (våra andra lagkamrater) har gjort fina nollade lopp i Bro-Håbo i helgen, så det lovar gott inför SM. Nu är det väl mest Shejpa och jag som ska skärpa oss lite.

Handlingskurs i Tromsø

Jag är i Tromsø i helgen och håller andra helgen på en agilityhandlingsutbildning med riktigt ambitiösa och duktiga deltagare. Jag hinner inte blogga så mycket, för jag har det så trevligt 🙂 Idag tänkte jag dela med mig av två dubbelboxövningar som vi gjorde som uppvärmning på morgonen idag.

Här satte vi hundarna snett mot första hindret, så att de fick en rak linje till baksidan av 3. Alltså hunden på höger 1-2-3. Sedan gjorde vi en serpentin 3-4. Framförbyte 6-7 och sedan testade vi både framförbyte 8-9 och bakombyte 9-10 (i olika rundor, så klart).

Här började vi med den enkla varianten: Hunden på höger 1-3. Threadle 3-4. Serpentin 6-7-8. De modiga gjorde en serpentin 9-10-11 (och det gick utmärkt!), de andra gjorde framförbyte 9-10 och framförbyte 10-11. I nästa omgång fick deltagarna bara göra bakombyten och threadlar, nu blev det mycket fotarbete att hålla reda på! Vi startade med hundarna på vänster sida, bakombytte 2-3, threadle 3-4, bakombyte 6-7, threadle + bakombyte 7-8, bakombyte 9-10, threadle 10-11.

Agilitytävlingar i Dala-Floda

Idag har vi varit i Dala-Floda och tävlat agility. Det var roligt att för en gångs skull få ha med Thomas, som idag debuterade med Pogue. Vi packade in hela flocken i den stora bilen igår kväll och åkte upp till snälla Sofia i Gagnef som lät oss sova hos henne med alla hundarna. Dagen började med klass 1. Thomas och Pogue var först ut i hoppklass 1. Det var en ganska enkel och flytig bana, perfekt för debut! Thomas tog det lugnt och hjälpte Pogue ganska mycket och det fungerade, de nollade sitt första tävlingslopp och kom 2:a med pinne! Agilityklass 1 var svår, jag brukar inte direkt prata om ”fällor” i agility, men i den här banan fanns det faktiskt gott om dem för de oerfarna hundarna. I medium var det bara tre hundar av 25 som inte blev diskade och ingen av dem var felfria. Pogue gjorde en jättefin insats (vackra running contacts!), men tog balansbommen ett par gånger för mycket för domarens smak…

Squid tävlade i large på samma bana. Hon är ju lite mer genomtränad och föll inte i några fällor. Vid ett ställe glömde jag min plan och hon gled iväg mot A-hindret istället för att springa mot gungan. Jag lyckades som tur var vända henne i tid och vi nollade loppet och vann klassen. På upploppet hände en läskig grej – Squid kraschade i däcket så att hela hindret flyttade sig. Jag var jätteförvånad, Squid hoppar bra och däcket stod på en raksträcka utan några uppenbara svårigheter. På videon ser man också att hoppet är bra, men att hon helt plötsligt ångrar sig och sträcker ut en framtass som fastnar på fel sida av däcket. Under hela dagen såg vi hundar i olika storleksklasser som kraschade i däcket. Gungan, däcket och hoppet på upploppet stod likadant under alla klasser. Jag tänkte först att det kanske var motljuset som ställde till det, men även i klass 3 på eftermiddagen (när solen kom snett bakifrån) var det många hundar som hade problem. Det kan verkligen bli obehagligt när hundarna fastnar i däcket så här, jag hoppas att vi får delbara däck i framtiden.

I hopp 2 gick det riktigt bra de första 11 hindren. Sedan kom däcket och Squid kastade sig på något sätt mellan däcket och ramen, uppenbart skrämd av vad som hände i loppet innan. Jag körde bara vidare och det blev en disk. Väldigt tråkigt att det loppet skulle bli förstört av däck-kraschen också. Jag är så otroligt nöjd med Squid idag! Hon har uppfört sig strålande innan sina lopp, suttit helt stilla och väldigt avslappnat i starterna och varit alldeles underbar inne på banan. De senaste veckorna har vi bara tränat running contacts (och ganska mycket av dem), men ändå stannar hon perfekt på både balansbom och a-hinder när jag ber henne. Allra bäst kändes det att hon var så lyhörd för mina svängsignaler, det är underbart när man känner att hon reagerar på olika nivåer av inbromsning och får helt perfekt sväng i just den situationen. Så kändes hon när vi började tävla lite inofficiellt i slutet av förra sommaren. Under vintern fick hon mer fart och de fina svängarna var det lite sådär med. Nu verkar hon ha både fart och fina svängar, härligt!

Shejpa avslutade dagen med två jättedåliga lopp i klass 3. De glömmer vi och kommer starkt tillbaka nästa helg. Idag är jag glad för att Squid blev uppflyttad till agilityklass 2 innan hennes mammaledighet. Nu ska jag packa inför helgens Tromsø-resa.

Pogue uppflyttad till högre klass sök

Eftersom mannen i huset är väldigt dålig på att blogga så kommer här en rapport från mig, trots att jag inte ens var på tävlingen. Thomas och Pogue debuterade i lägre klass sök igår på Örebro BK. Tävlingen började med en nolla på budföringen, Pogue ville absolut kolla in lite högt gräs där en kråka hade suttit innan han sprang till mottagaren. På andra försöket gjorde han det snyggt, men då var det liksom redan för sent.

Efter budföringen följde lydnaden och där gjorde Pogue verkligen en stark insats. 10-10 på platsliggning med skott, 8-9 på linförigheten, 7,5-7 på framförgåendet (som Thomas egentligen hade tänkt stå över, men jag fick honom att testa), 10-10 på läggande under gång, 10-10 på inkallningen, 10-9,5 på krypet, 10-10 på apporteringen (!) och 9,5-9 på hoppet.

Söket var sist och Pogue gjorde en fin insats här också. Han var lite osäker på att ta rullen vid den heldolda figuranden och behövde några skick innan han bestämde sig för att markera den. Han fick 8,5-9 på söket och uppflyttningen var i hamn.

Totalt 509 poäng, uppflyttning och placering 1 av 6. Nu ska Pogue satsa på agility ett tag, debuten närmar sig.

Träningshelg

Så härligt med en ledig helg och en bra träningskompis! Hundarna ligger nöjda utsträckta på golvet efter att ha fått flera träningspass idag. Både igår och idag har Lux och Squid tränat en del running contacts. Jag har inte riktigt kommit igång med träningen i år, men nu känns det som att vi är på gång. Det har varit svårt med Squids running contacts, i perioder har de varit jättebra, men oftast har hon haft ett rörelsemönster som visserligen är klockrent springande, men där framtassarna träffar precis ovanför kontaktfältet och baktassarna sätter i max en centimeter efter kontaktfältet (på marken). Ofta när hon gör det så träffar hon kontaktfältet med någon tass, men det är svårt att se och naturligtvis också svårt att bedöma för en domare. Därför har jag nu felat det rörelsemönstret och belönat tydligare träffar. Det verkar hjälpa när man får tränat lite regelbundet.

Vilken stil med baktassarna! Här träffar hon i alla fall väldigt bra med baktassarna mitt på kontaktfältet precis efter att bilden är tagen.

Ytterligare en suddig bild, men i alla fall en tydlig träff

Igår fick Squid köra lite handling och idag har vi tränat slalom. Det känns riktigt bra. Vi får se hur länge det går att träna innan hon blir för tjock och tung. Jag lät Karine bestämma vad jag skulle träna med Epic, så att jag tränar nyttiga saker istället för roliga. Han har fått köra mycket gunga-lekar och nosduttar, lite cirkelarbete och lite hoppteknik. De tråkiga men nyttiga sakerna går verkligen framåt när vi jobbar hårt på det! Shejpa har fått jobba på fart i starter och a-hinder. Hon var också duktig!

Valplägret

Har en lugn dag med trevligt sällskap och agilityträning och laddar batterierna efter en intensiv vecka. Först en helg med agilitytränarutbildning och sedan tre dagar med valpläger. Valplägret blev lyckat som vanligt. Vi hade en grupp på sex valpar av varierande ras och ålder. En papillon, en cavalier, en berger (face race), en kelpie, en riesen och en tollare. Den yngsta valpen var 13 veckor och den äldsta var 11 månader. Som ni kunde se i tisdags så jobbade vi en hel del med lekutveckling och samarbete kring leksaker. Att tidigt bygga mycket värde för att komma tillbaka med leksaken och vilja leka med oss istället för på egen hand gör framtida träning mycket enklare. Vi pratade och jobbade också mycket med shaping under lägret och tog tag i små och stora problem hos valparna. Nästa valpläger är i augusti och det finns några få platser kvar där. Här kommer några bilder på valparna, tyvärr fastnade varken tollaren Ask eller bergern Lille Bengt på bild.

Kelpievalpen Sting (Här kan du läsa matte Madelens blogg om valplägret)

Riesen Edvin

Mest entusiastisk i kamplek var cavailieren Nelly

Söta och häftiga pappisen Judith

Squid övervakar valpträningen

Idag och resten av helgen är Karine här med Lux och vi tränar agility mellan (och ibland tyvärr under) regnskurarna. Jag har äntligen en ledig helg och ska bara ta det lugnt och träna egna hundar. Med Epic jobbar jag hårt för att komma igång med gunga-träningen, vi kör gunga-lekar och nosduttar. Squid får köra handling och running contacts. Shejpa ska få träna hoppteknik och lite kontaktfält. I onsdags hade jag med mig Shejpa på SM-träning, men var tyvärr inte helt i form själv. Shejpa gjorde dock det mesta rätt och var rolig att köra.

Lekar för lekutveckling

Idag har vi startat valpläger och första dagen pratar och jobbar vi mycket med belöningsutveckling. Jag skrev ihop ett litet papper med lekar som vi gör för att få valpen att samarbeta kring leksaker på ett bra sätt. Det här ersätter inte på något sätt den vanliga lekutvecklingen där vi jobbar på att få valpen att tycka att lek är det bästa och häftigaste som finns, det handlar istället om lekar som vi gör i samband med den vanliga leken för att valpen ska lära sig att samarbeta med oss kring leksakerna. Den här texten är tänkt att fungera som ett komplement till en muntlig genomgång och demonstration med hund, därför är den lite kortfattad, men jag tänkte att den kanske kan vara till hjälp för någon i alla fall, så jag lägger ut den här.

 

Snabba gripanden från handen
Låt valpen vänta (sittandes framför dig, i buren, eller hos medhjälpare) medan du tar fram leksaken. Håll lekaken med två händer framför dig eller med en hand vid din vänstra sida. Ge signal (“ta den!”/“ja!”/”varsågod!”) och låt valpen springa till leksaken. Ge beröm och låt valpen vinna om han griper direkt. Om han är långsam kan du stjäla leksaken och reta honom med den. Fel-ritualen ska göra att valpen vill gripa snabbare nästa gång, om du inte får fram den känslan måste du ändra något i träningen (till exempel genom att skapa högre värde för leksaken, låta valpen vinna oftare, låta valpen vinna trots att du stjäl leksaken, bli mer lekfull själv etc.). Var generös i början, men öka gradvis kriterierna så att valpen bara vinner om han är riktigt snabb.

Viktförskjutning i kamplek
Låt valpen vinna när han kampar på ett sätt som du gillar. Vinst förstärker beteenden i kampleken. Beröm gärna valpen när han vinner. Titta efter: rak rygglinje, sänkt bakdel, baktassarna in under magen, kraften riktad rakt bakåt.

Byta leksak
Lär valpen att byta leksak på signal. Själv använder jag klick eller “ja!” som byt-signal. Ha två likvärdiga leksaker i händerna och sätt igång valpen i lek med den ena. Efter en kort stund blir du passiv med den leksaken och börjar leka med den andra. Beröm valpen när han byter leksak. När bytesleken fungerar okej lägger du på klick eller “ja!” innan du blir passiv och låter valpen byta. I fortsättningen låter du bara valpen byta leksak på signal. När han blir duktig kan du låta valpen vinna den första leksaken innan du bjuder in till nästa.

Gripa-vända
Kasta ut en leksak medan du håller valpen i halsbandet (om valpen gärna springer iväg med leksaker på egen hand väljer du en ganska tråkig leksak och eventuellt en plats som inte inbjuder till ärevarv). Skicka hunden till leksaken. Klicka precis när valpen griper och spring jublande åt andra hållet där du bjuder in till en ny leksak. Strunta i om valpen tar med sig den första leksaken, du vill lära honom att gripande betyder att han ska slänga sig runt och springa till dig. Med en hund med stort ägandebegär kan man göra det här mycket och länge och nästan få dem att avbryta innan gripandet. Med en hund som har mindre föremålsintresse kan man ganska snart börja variera punkten för klicket – ibland i gripandet, ibland någonstans på väg in med leksaken.

Handtarget
Som en sista finish lär vi hunden att trycka leksaken in i handen på oss. Först lär vi in en nosdutt i handen utan leksak. Sedan kedjar vi ihop med att hålla ett föremål i munnen. Med en del hundar går det väldigt lätt, med andra får man kämpa lite mer innan man får till det. Ett tips kan vara att under en period klicka för att hunden springer med leksaken mot oss och sedan låta hunden göra en nosdutt i handen (trots att han har spottat ut leksaken) för att sedan få godbiten.