Jaha. Så här bra gick loppen i Kumla. Åtta lopp, ingen nolla. Bara att bryta ihop, träna mer och komma igen till nästa säsong…
Stort grattis till Cecilia och Udo som äntligen blev uppflyttade till hopp 3! Och till Anna och Fonzie som tog pinne i agility 1!
Det har varit en väldigt härlig dag på agilitytävling idag. Solen sken och arrangemanget flöt på bra. Kul med tävling på hemmaplan! Idag var det klass 1 och jag körde två gånger agilityklass 1 med Pogue. Det ville sig inte riktigt. I första loppet glömde han att bromsa i slalom och missade andra porten. I andra loppet glömde han att bromsa på gungbrädan och lämnade den alldeles för tidigt. Sedan glömde han att bromsa på A-hindret och publiken drog efter andan när han flög över toppen, gjorde något skate-inspirerat trick och sedan landade på kontaktfältet.
Jag tog några bilder, men det var lite för mycket blandning av sol och skugga för att det skulle bli riktigt bra. Mest gillar jag bilder som visar när något går lite fel, eller något annorlunda. De här var dagens favoriter:
Missförstånd
Speciell stil på gungan
För ett år sedan var Epic knappt leveransklar, men vi hade börjat träna lite smått. Mitt mest uttalade mål med Epic var att han skulle flyga tillbaka till mig med alla leksaker han fick i munnen – sugen på att kampa mer. Jag började träna honom så smått redan när han var fem veckor och har fortsatt under hela hans uppväxt. Jag har haft en genomtänkt strategi för all lek och jag har aldrig någonsin låtit honom att springa iväg på egen hand med leksaker. Resultatet? Fantastiskt! Han är så otroligt lätt att träna eftersom kamplek med mig är det bästa han vet. Han nästan trycker leksaken upp i ansiktet på mig för att jag ska dra emot lite till. Han verkar nästan helt ointresserad av att ha leksaker på egen hand, de får ett värde ihop med mig. På ett sätt känns det lite som att jag har haft tur – den där målmedvetna träningen sammanföll nog bara med den perfekta hunden. Beteendet känns ju så naturligt, helt utan motstånd…
Men så kom jag att tänka på Squid. Lilla Squid som var så trött och oengagerad i träning under det första dryga året. Det var svårt att bygga värde för saker, svårt att få fart på henne, omöjligt att få uthållighet. Mitt uttalade mål med henne var att oavsett vad som hände så skulle hon älska två saker – cirkelarbete och nosduttar. Vad tror ni hände? Hon var jättesvår att träna i allt förutom cirkelarbete och nosduttar. Hon bara älskade cirkelarbete och nosduttar och har alltid lagt hela sin själ i de två beteendena. Trots att resten av träningen gick ganska trögt under lång tid. Var det också bara tur, eller en slump? Jag börjar tvivla. Vad tror ni?
Det är regnigt och tråkigt ute den här veckan, men det hindrar oss inte från att träna. Squid har fått jobba på svagheterna från helgen. Hennes slalom var ju katastrofdålig efter det långa uppehållet, men det verkar ha gått lätt att fixa. En sak jag verkligen gillar med 2×2-metoden är möjligheten att gå tillbaka och öppna första porten för att förtydliga för hunden vad det är vi är ute efter. Det fungerade helt strålande på Squid och nu visar hon både självförtroende och säkerhet i ingångarna. Vi har också tränat lite på kontaktfält. Under de senaste veckorna har vi experimenterat en del med running, men på tävling vill jag ha nosduttar just nu. Jag körde nosduttar i banor i Tromsø, men det blev bara dåligt (jag tror att hon tyckte att det var riktigt otrevligt att nosdutta i det vassa gruset). Så hemma har vi bara gått tillbaka lite och kört enkla uppgifter med superbelöning och även här fått tillbaka glädjen, självförtroendet och säkerheten. Det ska bli roligt att tävla på söndag!
Epic tränar mycket kontaktfält just nu, idag har han faktiskt hunnit med både nosduttar, running contacts och uppfarter. Igår såg hans running contacts ut så här:
Nosduttarna har jag inte på film, men det går framåt. Jag har tidigare haft lite problem med att få honom riktigt engagerad i nosduttar när han ska göra dem i trappan, men har nu kommit på ett sätt som gör honom väldigt engagerad samtidigt som han blir mer avslappnad i agilityträningen över huvud taget. Jag blandar nosduttar i trappan med vår running contacts-träning. Det är nämnligen väldigt lätt att en hund som Epic blir stel och okontaktbar när det handlar om att rusa i full fart genom en tunnel och över en balansbom om och om igen.
Jag är väldigt noga med att mina hundar håller sig avslappnade och öppna i agilityträningen. Man kan testa det på olika sätt – Kommer de direkt och gör engagerade nosduttar om jag sträcker fram handen? Gör de avslappnade utgångsställningar på båda sidor? Sitter de helt stilla och balanserat i starten? Kan de ta kontakt med mig och gå fot mellan övningar? En period handlade större delen av vår running-träning om att han skulle bjuda mig olika typer av frivilliga beteenden för att få lov att sticka in i tunneln. Nu är han mycket mer avslappnad och öppen i huvudet. Dessutom kan jag ju använda running-träningen för att öka engagemanget för uppgifter som han har haft svårt att verkligen gilla – som nosduttar på target i trappan. Nu går vi till trappan mellan repetitionerna och så får han bjuda på nosduttar, riktigt fina och engagerade sådana. När han gör det får han sin leksak och sedan kör vi ett varv genom tunneln och över balansen och tränar running. Perfekt! Det är 3 i 1 – värde för nosduttar, öppen atittyd på agilityplan och träning på running contacts. En fin balans i träningen.
Uppfarterna då. När vi tränar running har jag lagt en bump innan balansbommen för att han ska träffa uppfältet så bra som möjligt. Jag vill ju inte repetera skräp. För det mesta blir det bra, men jag tror inte att han lär sig jättemycket på lång sikt. Därför har jag också börjat träna uppfarter separat. Idag hade vi första passet och jag tror att videon talar för sig själv ganska bra:
Jag sitter på flyget på väg hem från sista helgen med Tromsø-gänget (för i år, i alla fall). Squid har fått följa med den här gången och vi har passat på att träna lite inför tävling nästa helg. Squid känns otroligt fin och stark trots att det inte är länge sedan hennes valpar flyttade. Jag är så glad att vi är ingång med träning igen. Handlingsmässigt känns hon över förväntan, det stora problemet är att hon verkar ha glömt bort slalom under den långa pausen. I våras jobbade jag mycket med ingångarna i slalom och var äntligen nöjd, men nu efter uppehållet verkar hon riktigt förvirrad. Träningsfokus den här veckan får ligga på det. Jag får göra som i våras och öppna upp ingångsporten och träna systematiskt. Förhoppningsvis kommer hon snabbt på det igen, hon kunde det ju våras.
Hon verkar hetsa upp sig över agility lättare nu än när vi tog paus, flera steg tillbaka med andra ord. Det räckte att folk sprang lite på banvandringen, eller att en hund gick kopplad över agilityplanen för att hon skulle börja skrika och skälla (Ja, hon är extrem och har varit det sedan hon var 8 veckor. Tycker ändå att jag kan hantera det ganska bra och hon har faktiskt aldrig sagt ett ljud på tävling). Jag lät henne göra det några gånger för att kunna träna på starter i upphetsat läge. Hon lugnar ner sig väldigt fort och sitter jättefint i starten. Bra starter (balanserad kropp, avslappnad attityd, helt stilla till fri-kommando) är verkligen en förutsättning för bra lopp. En liten svank i ryggen eller ett framtungt sittande och risken för rivningar ökar markant.
Sist vi tävlade kraschade ju Squid i däcket och jag har varit lite orolig för att hon fortfarande skulle vara osäker på det hindret. Hon hoppar för det mesta bra, men har en liten osäkerhet som gör att hon kan lägga in något extra steg inför däcket. En gång i helgen slog hon i det i hoppet och då vägrade hon nästa gång. Kanske ska åka till klubben och köra lite hoppteknik med däcket i veckan.
För Squid har en av helgens höjdpunkter varit att leka med sin dotter Mist, 10 veckor. Jag trodde att Squid kanske skulle vara lite sur på henne, men det var tvärt om. De har lekt, och lekt, och lekt. Squid var kanske mest barnslig av de två. Så gulligt!
Squid genom däcket
Lek i vacker natur
Micke, Mist och Squid
I helgen ska jag hålla sista helgen av fyra av en agilityhandlingskurs i Tromsø. Det är ganska sorgligt att kursen lider mot sitt slut, för det har varit otroligt roligt och trevligt. Speciellt roligt har det varit att det har gått så bra för deltagarna. Nollor, pinnar och cert har bara trillat in.
Tromsø-gänget
Nu presenterar jag samma upplägg här hemma under våren 2012. Passa på att toppa formen inför sommarens tävlingar!
Den här kursen passar för ekipage på tävlingsnivå som vill handla enligt Greg Derretts handlingssystem. Kursen fokuserar framför allt på förarens handlingsfärdigheter – att analysera banor, välja rätt handling, timing och utförande av olika handlingssignaler etc.
Eftersom jag älskar hundträning blir det också många tips om och övningar för hur man kan träna hunden till bättre förståelse, fart och förmåga.
Kursen hålls i Fjugesta utanför Örebro. På vinterhalvåret är vi i ridhus.
Tid: 10-17 lördag, 9-16 söndag.
Jag hoppas att ni står ut med lite oordning på hemsidan en stund. Den ska genomgå en total makeover inom kort.
Tills dess kan ni titta in på min engelska hemsida, som redan har fått en uppfräschning. Där lanserar jag också en stor nyhet – en grundkurs online! Nu finns det äntligen chans för alla er som bor en bit bort att gå kurs regelbundet.
Titta in här för mer information.
Söta valparna Seven och Sarek <3
Idag har cockrarna och jag varit och tävlat i Karlstad. Jag kom till tävlingsplatsen lite för sent och fick med mig en halv minut av banvandringen i hopp 1. Det räckte dock, för Pogue gjorde ett stabilt och fint lopp och vann klassen med över 6 sekunder. Nu är han uppflyttad till hoppklass 2!
I agilityklassen gick han jättefint, men tyckte att a-hindret skulle tas en gång mer än vad domaren hade tänkt sig. Han var jätterolig att köra idag, han har lagt in en till växel på tävling och känns mer stabil över huvud taget. Det känns som att han gör så fina saker trots väldigt lite träning. Han har en massa potential, så egentligen borde han tränas mer och bättre. Får nog tjata på husse om det.
Shejpa tävlade igår också. Då var vi i Väsby och tog en tredjeplats och SM-pinne i agilityklass 3. Hoppklassen diskade vi typiskt nog. Idag regnade det fruktansvärt under agilityklass 3, så jag strök Shejpa och laddade inför hopploppet. I hopploppet lyckades vi ta oss runt i lervällingen och äntligen sätta en nolla efter en hel sommar med olika saker som strulat i hopploppen. Men naturligtvis var det många nollor och vår tid räckte bara till sjätteplats. Det var fem pinnar… Tur att man fick byta ut Pogues rosett mot en chokladkaka att tröstäta på väg hem.
Det har varit en hektisk sommar med massor att göra. Den yngsta valpkullen åkte i helgen och livet går tillbaka till lite mer normalt. Tyvärr har bloggen och hemsidan fått alldeles för lite uppmärksamhet under sommaren. Vi har haft problem med webhotellet och kan inte uppdatera hemsidan som vi vill och en period var hemsidan helt nere. Jag ska försöka tjata och klaga idag och se om vi får igång det igen. Den här perioden i början av hösten är alltid lite trevlig, tycker jag. Det blir lite lugnare och man hinner ta tag i projekt som har fått stå tillbaka under sommaren och på något sätt känns det som en nystart.
Underbara valpar
Vi har haft ganska mycket otur med hundarna i år. Det började i vintras med att Pogue fick tonsillit och missade ett par tävlingar medan han behandlades. Sedan var det Shejpa som svalde en strumpa och fick opereras och blev borta från träning och tävling i nästan en månad. I juni tuggade Epic i sig sitt fästinghalsband och blev förgiftad och dagen innan midsommar tillbringade vi hos veterinären för att Jen behövde hjälp att föda sina valpar. I augusti bröt Squids son Bolt lårbenet vid 5 veckors ålder och fick opereras och hållas under specialuppsikt fram tills leverans nu i helgen. Jen har inte riktigt varit sig själv sedan valparna flyttade. Så fort hon har arbetat med fåren så har hon blivit halt och enormt stel. Idag var vi hos veterinären och fick bekräftat det vi redan misstänkte – anaplasmos. Så nu blir det antibiotikabehandling, strukna tävlingar och bara att hoppas att hon blir frisk och slipper eländet i framtiden.
Stackars Bolt med det opererade bakbenet
Lärare är Fanny Gott og Thomas Stokke. Vi har också haft turen att få med oss tre av landets mest populära instruktörer, som kommer att hålla var sin temadag: Eva Bodfäldt, Kenth Svartberg och Maria Brandel (f.d. Hagström).
Ansökan:
skickas till fanny@klickerklok.se innan 28 oktober och ska innehålla:
Kontaktupplysningar:
Namn
Adress
Telefon och mail
Ålder
Pris: SEK 25.000,- betalas i helhet innan kursstart.
Samma stil som Pogue