Shejpa kastrerad

Publicerat av
1

I måndags kastrerades Shejpa. Det är någonting som jag har tänkt på i många år, men som aldrig har blivit av. Det har alltid kommit någon tävling eller något löp i vägen, eller så har det inte funnits pengar. Det är verkligen inte billigt att kastrera en tik och det visade sig dessutom att vår veterinär var dyrare än de flesta. Det blev ändå där vi gjorde operationen, jag vill inte lämna bort min hund till främlingar som jag inte vet något om för en så stor operation.


Shejpa precis hemkommen från veterinären i måndags

Den främsta anledningen till kastreringen är att Shejpa löper så ofta, var fjärde till femte månad ungefär. Om någon annan tik löper här hemma så kan man ge sig tusan på att Shejpa hänger på. Nu ändras ju förmodligen agilityreglerna till årsskiftet, så att man får tävla med löptik i Sverige också. På så sätt kan man ju säga att jag har lite dålig timing, men missade tävlingar är inte huvudargumentet för kastrering. Snarare så tror jag inte att det är nyttigt med ständigt hormonpåslag. En tik som löper så ofta får aldrig återhämta sig och risken för till exempel livmoderinflammation ökar betraktligt.


Piggare Shejpa igår

Jag hoppas också att kastreringen ska göra att Shejpa blir lite jämnare i humöret, lite mer lekfull och lite mindre vass mot de andra tikarna hemma. Det är bieffekter jag har hört bekanta tala om när de har kastrerat sina tikar, men det är mest bara en liten förhoppning.

Rasspecialen i Vårgårda

Publicerat av
1

I lördags var Shejpa och jag med på Rasspecialen i Vårgårda. Rasspecialen är en tävling dit de tre bästa hundarna i varje ras (enligt Årets Agiltyhundlista 2010) är kvalade. Förra året kallades tävlingen ANAM och Shejpa och jag vann mediumklassen. Under tävlingen startar alla hundar i två kvallopp. De tio bästa hundarna efter två kvalrundor går till final, men det får bara vara en hund av varje ras i finalen (förutsatt att det finns tio raser som gått runt två rundor). Alltså gäller det dels att vara bland de 10 bästa och dels att vara bäst i rasen. Själv hade jag nog föredragit att tävla i lag ihop med mina raskamrater, istället för att behöva hoppas på att de ska få fel. Tävlingen är rolig i alla fall och konstgräshallen i Vårgårda är fantstiskt fin!

Shejpa var riktigt fin och första banan passade oss. Det var en enkel och flytig agilityklass där man vann mycket på running contacts. Shejpa tyckte att det var roligt och flög fram. Tyvärr fick vi en rivning. Vår tid var bäst av alla mediumhundars och det var inte många hundar som slog den, oavsett storleksklass. Tyvärr fick vi också en rivning (på första hindret) i hoppklassen och därmed blev det en rivning för mycket för att nå finalen (vi blev bästa cocker spaniel efter att Håkan och Max oturligt diskat sig i hopploppet, de låg på tredje plats efter agilityklassen). Grattis till Christina och Pippi (staff) som vann medium i år!

Från Vårgårda åkte jag vidare till Trelleborg där Jen och jag tävlade IK1 (vallning). Det slutade med ett förstapris! Läs mer om det på forthewin.se. Idag har jag lämnat Shejpa hos veterinären för kastrering. Det är något jag har tänkt på i flera år, men det har alltid kommit något i vägen. Det ska bli skönt både för henne och resten av flocken att slippa löp var fjärde till femte månad.

Kurs i Running Contacts

Publicerat av
2

I början av året presenterar jag en kurs i running contacts, eftersom det är många som frågar efter det. Det blir två söndagar med en månad mellan träffarna. På så sätt hinner deltagarna komma igång med träning på egen hand och får sedan uppföljning när de har kommit en bit på vägen. Om man vill kan man också välja att lägga till internetcoachning. Då följer jag utvecklingen via video och kommer med feedback varje vecka.

Läs mer här.

Dagens kombinationer

Publicerat av
4

På onsdagskvällar har jag handlingskurs för ett härligt gäng. Ikväll har vi kört de här kombinationerna, lite inspirerat av söndagens agilityklass 3 i Rättvik. När jag får tid ska jag köra dem med mina hundar också.

Rättvik och Epics slalom

Publicerat av
2

Shejpa och jag var i Rättvik och tävlade agility i helgen. Det var länge sedan vi tävlade och det var riktigt skoj med stå stora startfält och en så välorganiserad tävling. Det var tidiga morgnar (banvandring lördag 6.10) och sena eftermiddagar (åkte hemåt vid 18 på söndagen), men det var det absolut värt.

Vår insats i helgen har varit okej. Vi har tävlat både individuellt och i lag och har väl gjort vår starkaste insats i lagloppen. Vi gjorde tre av fyra nollor i lagloppen (men tyvärr blev det bara pinne till laget i det loppet där vi hade fem fel). Individuellt lyckades vi bara med en nolla, som tur var i ett hopplopp – nu har vi äntligen vår första SM-pinne i hoppklass! Annars var det lite småsaker som hände. I lördagens agilitylopp rev Shejpa de två första hindren, i söndagens agilityklass diskade vi oss på hinder två när hon hoppade över hörnet på långhoppet innan hon kom till mig och i hoppklassen som vi verkligen behövde nolla gick hon finfint tills hon bestämde sig för att det var dags att springa till belöningen i förtid…

Väl hemma igen sent på söndag kväll kunde jag inte låta bli att gå ut och träna lite med Epic som hade haft en tråkig helg. Jag är så glad och tacksam över det milda, torra vädret vi har. Att kunna gå ut vid midnatt i november och svettas på agilityplanen är underbart. Epic fick vila större delen av förra veckan, så nu var vi båda väldigt sugna igen. Jag testade 12 pinnar slalom, någonting han provade lite grann innan han fick en längre paus. Det gick kanonbra och jag blir alltid lika fascinerad över vad de lär sig när de vilar. Epic har väldigt mycket kvar att lära i slalomväg, men jag tycker att det här är ett ganska bra resultat för att vara hans första månad (där jag dessutom har varit bortrest ungefär halva månaden och dessutom satsat mer på kontaktfälten än slalom):

Epic tränar

Publicerat av
3

Äntligen återförenad med Epic och Shejpa igen efter en vecka på tu man hand med Squid. Epic och jag jobbar på med träningen. Det är otroligt mycket som ska bli klart på de där månaderna mellan att kroppen har blivit ”vuxen” och att det är dags för tävlingsdebut. Samtidigt är man ju rädd att träna för mycket och överanstränga kroppen. Den här veckan har det inte blivit så mycket slalomträning, så där är vi kvar på samma nivå som innan jag åkte till Belgien. Vi har jobbat på lite hoppteknik, någon dubbelboxövning och så kontaktfält. Hans nosduttar är hyfsade, så där borde jag bara gå vidare. Jag har tagit bort targeten någon gång, men borde lägga fokus på det, samtidigt som jag borde göra mer nosduttande på gungan. Han har provat lite olika gungalekar utan problem, men borde göra mer. Våra running contacts kändes hopplöst dåliga i början av veckan. Jag hade höjt dem till en höjd där han inte längre kunde ta tre steg utan att hamna för högt och där han inte hade en tanke på att ta fyra steg. Följaktligen missade han nästan vart enda kontaktfält. Lösningen blev att hoppa upp på full höjd istället. Jag började med att han fick komma i sväng upp på balansen, så att han inte kunde ta tre steg. Idag försökte jag med rak ansats och han lyckades ta fyra fina steg och träffa kontaktfältet flera gånger. Det känns som att vi är på rätt väg.

Här är en liten film från dagen:

Svensk grundkurs online

Publicerat av
1

Under hösten har jag startat upp en webb-baserad grundkurs på min engelska sida. Kursen känns som en succé och formatet passar både mig och deltagarna. En del hörde av sig till mig och beklagade att kursen hölls på engelska, eftersom de kände att de skulle få ut mer av en kurs på svenska. Nu ger jag också er som inte är så bra på engelska, och er som inte kom med på den första kursen, en chans att få undervisning online.

Mer information och anmälan finns här.

Greg-kurs i Belgien och Epics slalomträning

Publicerat av
1

Jag är ute på resa igen. Efter en knapp vecka hemma åkte Squid och jag till Belgien för att gå agilitykurs för Greg Derrett. Vi har blivit väldigt väl omhändertagna här och det har absolut varit värt resan. Det har varit lite svårt att ta sig till och från Arlanda eftersom min bil gick sönder och står på verkstad. Att åka tåg med en jättestor flygbur är verkligen inte enkelt. Som tur är verkar hemresan äntligen ha löst sig. Skönt! Tur att man har bra vänner och släktingar som ställer upp.

Det känns inte riktigt som att Squid och jag är riktigt samkörda och vältränade efter hennes mammaledighet, så det här var ett alldeles utmärkt tillfälle att få se alla svagheterna, så att vi vet vad vi ska fokusera på i träningen. Att köra kombinationer och banor på träning handlar mycket om det – att se var bristerna ligger så att man kan träna på dem. Precis som när man kör kedjor i lydnaden. Fokus för mig på en sådan här kurs ligger till 90% på träning, inte handling. Handlingen kan jag rätt bra, både i teori och praktik. Det gäller bara att få hunden att reagera perfekt på alla signaler också.

Ännu bättre är det att vi får gå kurs för Greg igen redan i december (då i Malmö). Det innebär att jag har en tidsplan när det handlar om förbättringar och att jag verkligen får en chans att utvärdera hur bra träningen har fungerat och diskutera nya lösningar med Greg. Det ska också bli otroligt roligt att få gå handlingskurs med Epic för första gången!

Epic tränade ganska intensivt under förra veckan, när jag var hemma. Vi körde bland annat flera pass med slalom. Jag tycker att det är jätteroligt med slalominlärning och har väntat på att Epic ska bli tillräckligt gammal för att klara av den påfrestande slalomrörelsen fysiskt. Här är två filmer från vår träning. Först första dagen han gick fyra pinnar på en rak linje och sedan första dagen han gick sex pinnar på en rak linje:


 

Pogue 1NKL på jaktprøve

Publicerat av
6

En tidlig torsdag i oktober kjørte Pogue og jeg til Norrtälje for å debutere på jaktprøve. Jaktprøve for spaniel foregår som praktisk jakt; hundene skal søke opp og støkke vilt, som en av to skyttere skal felle dersom avstand og sikkerhet tillater det. Til slutt prøves hundene også i arbeidet etter skuddet, nemlig apportering. Jeg har startet på mange jaktprøver med stående hund, og jaktet med spaniel, men spanielprøve var ganske nytt. Derfor var det ganske spennende å høre hva en dommer skulle si om vårt jaktlige samspill.

Pogue hadde et ganske sent startnummer, så vi fikk gå en god stund i partiet før det ble vår tur. Pogue syntes det var veldig spennende med fløyting, oppflukter og skudd, men roet seg fort ned og la seg til og med ned for å hvile mens vi ventet på vår tur. Det var nesten så jeg ikke trodde at han skulle være klar for jakt da det ble vår tur. Men den gang ei, da jeg koblet løs og ba han om å søke, så gikk han med stor fart og avsøkte tett spanielterreng med høy intensitet. Det er ikke uvanlig at hundene lærer seg én atferd på prøve og en annen på trening/jakt, så derfor førte jeg han litt kortere enn han kunne ha gått med tanke på fremtidige prøver og jakt. En spaniel som går utenfor haglehold er nemlig ikke noe særlig å ha med seg på jakt. Pogue lød alle signaler, og jeg snudde han nok bort fra en og annen fasan som lå gjemt. Men vi fikk gå lenge, og til slutt støkket han ei rugde i granskogen. Sikten var litt dårlig, så det ble ingen felling. I slike tilfeller prøves hundene i kastapport av en fugl som har blitt felt tidligere under prøven. Det hadde begynt å bli varmt i været og Pogue begynte å bli sliten av hard jakting i tett terreng. Men han gjorde et bra apportarbeid og ble premiert med 1. premie i nybegynnerklassen. Jeg er veldig fornøyd med denne samarbeidsvillige og kloke hunden som stiller opp med logrende hale på alle aktiviteter. Nå er han premiert i 4 ulike grener; jakt, rundering, agility og lydighet.

Bilde fra trening tidligere i høst.

Agility-VM 2011 – Dag 1

Publicerat av
2

Nu har jag varit i Frankrike i ett drygt dygn. Kom fram till CDG igår kväll, svor och svettades på tåg och metro och hittade till slut Mija och Moa som visade mig till hotellet (där de inte hade rum till mig, men hade bokat på ett annat hotell på andra sidan vägen). På väg till hotellet såg jag också Eiffeltornet. Då kan vi bocka av det från listan. Vi åt en sen middag på uteservering och sedan stupade jag i säng på hotellet. Klockan ringde 5.50 och vi startade strax därefter resan mot Liévin och VM i agility. Från taxin genom Paris hann jag se ytterligare landmärken och tycker att jag har gjort en bra speedsightseeing. Jag var grymt imponerad av det jag såg av Paris, men vet inte om jag hade orkat med någon längre tid där. Metron var hemsk, människorna inte speciellt trevliga och priserna hutlösa.

Väl på arenan var det inte mycket trevligare. Knappt någon pratar engelska, de har massor av konstiga regler och det går inte att få information om ens så enkla saker som i vilken ordning klasserna går imorgon. Tyvärr inget internet där heller. På plusssidan var arenan ny och fräsch, men lite liten. Det kommer att bli trångt på söndag! Idag var det träning för alla länder och vi hann se det mesta. Missade tyvärr både USA och England på morgonen, men kom lagom för att se det svenska laget träna. De såg riktigt bra ut och träningen kändes välorganiserad. Det är lätt att träningarna på VM blir kaotiska, med hundar som krockar och inte så genomtänkt träning. En favorit idag var absolut Japan, som hade en välorganiserad träning och var de som belönade hundarna absolut mest. Jag blev också helt kär i Italiens smallhundar – jättesnabba, häftiga terriers.

Det är lite svårt att få information om något här nere, men nu har vi äntligen fått tag på internet och inser att de har ändrat ordningen på klasserna sedan tidigare år. Imorgon börjar det med de individuella hoppklasserna. Det blir spännande!