Idag har vi fortsatt Squids träning på vittringsapportering. Jag har bestämt mig för att gå fort framåt, men hela tiden hålla koll på utvecklingen så att jag kan justera träningen om det behövs. I dag tränade vi på gräs, vilket krävde ännu mer nosarbete än plattorna vi var på igår. Jag började lägga till vittringsapporter utan min doft på. Målsättningen på kort sikt är att hon ska ignorera dem och bara leta efter det som luktar som jag. Här är större delen av dagens pass:
Träningen blev lite oflytig eftersom det blev så svårt för henne att hitta den lilla stickan i gräset när hon inte riktigt hade sökområdet definierat. Jag flyttade oss ganska snabbt till raden av pinnar, med tanken att den skulle definiera sökområdet, men det blev ganska mycket utsvävningar ändå (har klippt bort några sådana på filmen). Det gjorde också att Squid blev ganska trött och jag tror att plockandet av vittringspinnen på slutet hel enkelt hade med trötthet att göra. Hon ser inte så skärpt ut i det klippet. Jag måste också bestämma mig för vad jag ska göra om hon griper en pinne. Jag lutar åt att på det här stadiet inte göra någonting, utan vänta tills hon släpper den och markerar rätt. Samma sak om hon felaktigt fryser på en vittringspinne. Jag tror att jag börjar där och sedan får jag se hur det fungerar. Blir det mycket felmarkeringar måste jag naturligtvis ändra något i träningen för att undvika det.
Inför nästa pass ska jag prioritera att få ner söktiderna. Jag gillar idén om att låta raden med pinnar definiera sökområdet, men jag måste hitta ett sätt att förklara det för Squid utan att hon spiller en massa tid på att leta på andra ställen. Jag funderar på att testa på plattorna igen och se hur det fungerar. Om det leder till att hon hittar snabbare utan att använda ögonen så är det absolut en bra idé. Om jag dessutom lägger pinnarna mot en vägg och håller mig själv på andra sidan så borde det avgränsa sökområdet lite bättre.
Det är snart ett år sedan Squid tävlade lydnadsklass II och tog ett förstapris. Sedan dess har det i ärlighetens namn inte blivit så mycket lydnadsträning för vår del. Men det vore ju väldigt tråkigt att inte ta tillvara alla fina saker hon kan och det långsiktiga målet är att hon ska bli lydnadschampion. Squid har egentligen alla förutsättningar att bli en bra lydnadshund. Jag är nöjd med de grunder hon har, med undantag för att fria följet nog alltid kommer att få vara lite för entusiastiskt, och hon har både tryck och koncentration.
Det moment vi ligger mest efter med är vittringsapporteringen. Jag har börjat träna luktdiskriminering med henne i omgångar, men det har sällan blivit mer än ett eller ett par pass innan jag har glömt bort det och börjat träna på annat. Så här såg det till exempel ut för ett drygt år sedan. Jag är faktiskt inte säker på om vi över huvud taget har tränat momentet sedan dess.
För att komma igång lite så har jag för det första bestämt mig för att testa en ny variant av metoden, för det andra har jag bestämt mig för att filma träningen och blogga om det för ökad motivation. Den nya varianten är egentligen ganska mycket samma sak som med post it-lapparna, men förmodligen enklare för folk att förstå och genomföra. Den går ut på att Squid med nosen söker upp en bit tändsticka med min lukt på och markerar den genom att frysa nosen mot den. Det viktiga på det här steget är att hon använder nosen och inte ögonen för att hitta träbiten. Det här är andra passet, jag körde ett igår medan jag väntade på att grillen skulle bli varm. Eftersom Squid är duktig på nosfrys sedan tidigare och förstår att sätta på näsan så kan vi nog gå vidare i nästa pass och lägga till lite störningar.
Den här våren blir det mycket agilitytävlingar för min del. Jag hade också hoppats att det skulle bli en del vallhundstävlingar, men det mesta jag har anmält till har tyvärr blivit inställt. Att tävla med fyra hundar kräver en hel del. Nu är det ju inte alla klasser på alla tävlingar, under helgens tävlingar i Tranås hade jag till exempel bara med mig tre hundar och körde fem lopp om dagen, eftersom det inte var klass 1. Jag upplever flera problem med tävlandet som har med mig själv att göra. Jag känner mig sömnig, trött, seg i kroppen, hungrig, stressad… Jag blir sliten av att ständigt vara i rörelse och har dåligt med ork kvar på eftermiddagen. Nästa gång jag tävlar ska jag försöka ha med en stegräknare för att se hur mycket man egentligen går på en sådan helg. Det är en ständig kedja av att värma upp och gå ner hundar. Ofta värmer jag upp den ena samtidigt som jag går av den andra. Och så ska man ju gå banan och springa lopp också.
Maten är mitt andra problem. När man ska prestera på topp behöver man så klart så bra mat som möjligt. Tyvärr är det dock så att det är just på tävlingshelger som man äter sämst. I vanliga fall äter jag bra mat med få kolhydrater som ger ett stabilt blodsockervärde. Jag blir varken supermätt eller superhungrig och står mig länge på maten. På tävling blir det plötsligt värre. Mackor till frukost, en hamburgare från grillen, en kexchoklad i kiosken… Utan rätt frukost faller allt. Och rätt frukost förutsätter ett boende där man har möjlighet att laga mat själv. När man åker ensam och tävlar med flera hundar blir effekten plötsligt mycket större, för man har inte tid att äta så fort hungern sätter in. I Tranås i helgen klarade jag mig bättre. Jag kunde sova hemma fredag-lördag och äta en ordentlig frukost innan jag körde iväg. Sedan hade jag med mig mackor gjorda på Thomas fantastiska LCHF-bröd som gjorde att jag stod mig hela dagen. Och jag har sällan kännt mig på pigg och fräsch på tävling!
Shejpa var också pigg och fräsch i Tranås. På lördagen vann vi agilityklass 3 och kom 7:a i hoppklass 3. Shejpa har nu lika många SM-pinnar i hoppklass inför SM 2013 som hon tog under hela förra kvalperioden. Livet är konstigt ibland.
Någon assistent som servar med mat, värmer upp hundar och har allmän koll på startnummer och banvandringar lär jag inte få, så det gäller att försöka planera så bra som möjligt. Maten är verkligen ett problem, speciellt på sommaren när man kanske bor spartanskt och har svårt både med tillagningsmöjligheter och kyla. För att orka med att gå i 8 timmar om dagen måste jag nog öka både kondition och styrka, så nu är det dags att sätta på sig joggingskorna igen. Förra sommaren kunde jag sova i bilen under tävlingarna. Jag ställde helt enkelt in en säng i vår stora bil och lät den stå där. Det var perfekt att vakna på tävlingsplatsen utan att behöva resa på morgonen. Ännu bättre var det att kunna gå och lägga sig en stund under tävlingsdagen, eller när tröttheten satte in under långa resor. Det blir nog svårt i år. För det första gick vår stora bil sönder i söndags kväll och det är mycket tveksamt om det är värt att reparera den. För det andra är det svårt att få plats med både säng och fyra hundar. Förra året hade jag max två cockrar med mig.
Hur gör du för att orka långa, intensiva tävlingsdagar?
Kan du tipsa om low-carb-mat som fungerar på tävling och verkligen mättar?
Jag får börja med att be om ursäkt för att det är så dåligt med uppdateringar i bloggen. Just nu känns det som att livet går i dubbelt tempo och vi har så mycket att göra hela tiden. Tiden vid datorn lägger vi till stor del på våra online-kurser, där vi har många duktiga och ambitiösa deltagare som ställer frågor och visar filmer. Jag har också satt igång en online-kurs i avancerad agilityhandling, så att jag kan hålla kontakten med elever som bor långt bort. Den började nyligen och om du är intresserad av att vara observatör på den så kan du kontakta mig via mail. Jag har också fått önskemål om en online-kurs i handling på mer grundläggande nivå, och det är möjligt att det kommer en sådan lite senare i vår.
Vi har varit och tävlat lite mer agility. I påsk var vi på Gåsahoppet och hade det väldigt trevligt ihop med Cecilia och Bodil. Det blev väl inte så många resultat, en femteplats var till tjejerna. Shejpa 5:a i agilityklass 3 och Squid 5:a i hoppklass 3 (som för övrigt vanns av Bodil med Ted!). Det klart att 5:a av 102 ekipage (varav många i internationell toppklass) inte är så illa, det är vi stolta över.
Nu i helgen var vi på tävling på Njudungs BK utanför Vetlanda. På lördagen var det alla klasser, vilket innebar att jag körde åtta lopp på en dag. Det var inte helt enkelt, speciellt inte när man är ensam, äter skräpmat och har lätt sömnbrist. Det var bara Epic som verkligen fick till det med en nolla i agilityklass 1 och pinne. Shejpa och Squid rev i hoppklass 3, annars var det helt okej lopp. På söndagen var det bara klass 2 och 3 och jag körde bara Shejpa och Squid. Squid rev i hopp 3 igen, men Shejpa kom runt felfritt och kom 5/70 (26 hindernollor i klassen) Skönt att ta första SM-pinnen i hoppklass!
Jag är lite frustrerad över att det har blivit så få resultat, men det är bara att träna mer! De senaste veckorna har det mest blivit vallning, eftersom Epic snart ska debutera i IK1 och Jen i IK2. Vi har också haft en underbar valpkull som flyttade hemifrån för en vecka sedan. Jag märker att många träningssaker verkligen är färskvara. För Squid gör träningen under veckan innan tävling stor skillnad. I Njudung i helgen hoppade hon inte alls bra, hon tappar viktförskjutning och samling snabbt om man inte underhåller det. Varken raksträckor eller svängar kändes balanserade. Det får bli skärpning inför Tranås-tävlingen i helgen!
Ta chansen att få din hund undersökt av Skandinaviens bästa rehabiliteringsveterinär. Laxmi B Melwani kommer till oss lördagen den 14 april. Hon tar emot hundar från klockan 16. Om du bokar tid för undersökning får du också en gratis plats på föreläsning om hur du kan ta hand om din arbetande hund på bästa sätt och undvika skador. Föredraget är klockan 14-16.
Laxmi jobbar i Norge och vi har haft mycket samarbete med henne genom åren. Det finns ingen vi litar på lika mycket med våra hundar och vi är glada att hon vill komma till oss igen. Laxmi är veterinär med två års efterutbildning i rehabilitering från University of Tennessee.
Skicka ett mail til thomas@klickerklok.se för mer info och tidsbokning.
Äntligen börjar kvällarna bli ljusa och planen är torr och fin. Jag har planerat in tre agilitykurser med olika teman på vardagskvällar under april och maj. Kurserna är på 2 x 3 timmar (18-21 båda dagarna)
Running Contacts – 18 april och 9 maj. Running contacts är det snabbaste sättet för hunden att ta sig över balansbom och a-hinder. Hunden stannar aldrig på kontaktfältet, utan lär sig att springa över hindret och placera tassarna på kontaktfälten. Träningen är fartfylld och glädjen och farten smittar ofta över på resten av agilitybanan också. Till den här kursen kan du också välja internetcoachning. Läs mer här.
Hoppteknik – 30 april och 14 maj. Hopphinder i olika former är de absolut vanligaste hindren på agilitybanan, samtidigt är det dem som vi ofta lägger minst tid på att träna. Hoppteknikträning kan göra att din hund river färre hinder, men fördelarna med att jobba med hoppteknik är mycket mer än så. Genom hoppteknikövningarna lär sig hunden bland annat att hoppa på ett effektivt och skonsamt sätt, att svänga tight, att bedöma avstånd och lägga in korrekt antal steg mellan hinder. Hoppteknikträningen ger hunden självförtroende och kraft i steget. Läs mer här.
Agilityhandling– 7 och 28 maj. Den här kursen passar för dig som har kommit igång med agilityträningen och vill lära dig mer om hur man visar hunden runt banan på ett effektivt sätt. Kursen utgår ifrån Greg Derretts handlingssystem. Hunden bör vara på tävlingsnivå (men du behöver inte ha färdiga balanshinder, för de är inte med) för att du ska få ut så mycket som möjligt av kursen. På kursen jobbar vi för att få hög fart och snäva svängar. Vi går igenom framförbyten, bakombyten, serpentiner och threadlar. Läs mer här.
I slutet av april har jag också en handlingskurs i Oslo. Om du vill vara med på den finns det platser kvar. Du kan läsa mer om den här
I helgen är Shejpa, Squid, Epic och jag på Gotland och tävlar agility. Jag har mått ganska dåligt i veckan efter kraschen i Rättvik, så jag var inställd på att det kanske inte skulle gå att köra alla lopp här – men jag ville så gärna åka. Det har gått över förväntan att köra både bil och agility. Lite huvudvärk och illamående ibland, men inte alls så mycket som jag trott. Helgen har verkligen bjudit på både glädje och frustration. Det blir så många lopp att hålla reda på att jag tror att jag redovisar dem hund för hund.
Shejpa behöver två SM-pinnar i hoppklass om det ska bli något SM individuellt i år. Det går verkligen troll i hoppklasser med henne, och det har fortsatt i helgen. Igår gjorde hon ett jättebra hopplopp, men fick en skitvägran på en tunnel. Idag missade hon slalomingången. I agilityklass har det gått lite bättre. Shejpa vann agilityklass 3 igår och gjorde ett riktigt fint lopp idag, men missade någon port i slalom som var näst sista hinder. Igår fick jag tyvärr inte filmat något, men agilityloppet från idag finns med på filmen från idag nedan. Shejpa har varit på gott humör i helgen och sprungit snabbt! Som vanligt förlorar vi mycket på slalomstrul. 🙁
Squid har faktiskt varit helgens stjärna. Igår vann hon både hoppklass 3 och agilityklass 2. Vinst i hoppklassen innebar också Squids första cert! Det var ett lopp utan några större missar, där vissa svängar blev jättebra och andra lite yvigare. I agilityklassen kändes hon väldigt lugn och sansad, gjorde perfekta kontaktfält och svängde fint. Vi tog andra pinnen i agilityklass 2. Full pott för Squid igår med andra ord!
Idag har hon också varit duktig, men inte riktigt lika bra. I agilityklass 2 slarvade hon med kontaktfälten igen (jag hade ju egentligen planerat att belöna kontaktfält tre tävlingsstarter på rad, men valde att köra hela banan igår och blev väl övermodig när det funkade perfekt) och jag tog om balansbommen och belönade den när det blev rätt. Jag vill verkligen inte hamna i situationen att behöva ta om dåliga kontaktfält igen, så nu är det träning som gäller och mer belöning på tävling när det blir rätt på första försöket.
I hoppklass 3 idag gick hon riktigt fint – hade snabbast tid av alla i mål. Tyvärr rev hon två hinder. Båda i samma typ av situation – där jag skickar på baksidan av ett hinder och sedan gör en serpentin. Något att träna mer på! I Rättvik förra helgen hade vi fruktansvärt stora svängar ut ur tunnlar. Det var någonting som vi tränade på i måndags när jag gick kurs för Veronica Bache. Egentligen gjorde vi inte så mycket mer än att faktiskt börja träna det. Jag valde att använda samma ord som jag använder för tighta svängar på hopphinder och belönade svängar några gånger. Idag fungerade det riktigt bra! Jag tycker att Squid fick bra svängar ur alla tunnlar.
Squid har varit väldigt lugn och duktig hela helgen! Jag tycker att jag hanterar henne bättre och bättre, och för varje gång jag lyckas hålla henne i bubblan ihop med mig innan och efter loppen så blir det lättare och mer avslappnat. Skönt att känna att det går åt rätt håll och blir bättre och bättre för varje lopp.
Epic har inte fått några resultat i helgen. Igår rev han en del i hoppklassen, vilket störde mig massor. Sedan diskade han sig efter ett hinder i agilityklassen, eftersom han tog tunneln som låg under balansen istället för att gå på balansen. Det är något som han har haft problem med på träning tidigare också, men jag trodde inte att vi skulle råka ut för det i klass 1… Vi körde vidare och jag belönade nosduttar på gungbrädan. Idag rev han igen i agilityklass, och jag belönade gungbrädan. Och i hoppklass blev slalomingången (klockan 3-4) för svår och han orkade inte ta andra porten när han kom i full fart. När jag väl fick tagit om slalom lämnade han tidigt mot en lockande tunnel. Vi gjorde om två gånger innan det blev rätt och jag belönade.
Jag tycker att det var ganska svåra klass 1-banor i helgen. En del saker som man inte hade förväntat sig att se (tunnel under balansbom och a-hinder, klockan 3-slalomingång) och en del handling med rätt svåra linjer. Bra att få inspiration till saker vi måste träna på. Det märks att Epic fortfarande är väldigt ung och orutinerad. Rivningarna förbryllar mig. Visserligen har han rivit en del tidigare, men det har känts mer stabilt än så här i det senaste. Jag får göra en ordentlig utvärdering av hans hoppande i veckan – sätta upp lite olika situationer och se hur det ser ut. Kanske är det så enkelt som att de enfärgade, vita pinnarna syntes dåligt mot ridhusbotten för en orutinerad hund? I Rättvik var pinnarna två-färgade och hemma syns också bommarna bra. Klart är i alla fall att vi har massor att träna på. Det är tur att vi har gott om tid på oss.
Squids två vinstlopp från igår:
Två fina lopp från idag som tyvärr inte räckte hela vägen fram:
Det var lite deppigt att köra sex lopp idag utan att lyckas i något. Men samtidigt får man se varje misslyckat lopp som en chans att dels lära sig något nytt man behöver träna på och dels att belöna någonting som behöver belönas mer. Epic har fått belöning inne på banan i tre lopp av fyra under helgen. Två gungbrädor och en slalom. Squid har fått belöning för kontaktfält på balansbommen. Shejpa har fått belöning för slalom. Ingenting att vara speciellt missnöjd med. Med mer träning blir det bra.
Jag vill tipsa om Silver Shade Mesh, som vi använder för att hålla våra hundar svala om de sitter i bilen eller väntar på sin tur på träning eller tävling. Materialet reflekterar solens strålar, samtidigt som det släpper igenom vinden. Resultatet blir svalare än i skuggan. I bilen blir det svalt och skönt om man öppnar sidodörrarna/fönstren och bakluckan och täcker över med dukarna. Dessutom räddar dukarna oss under sommaren och håller sovrummet svalt. Öppna fönster och dukar på utsidan gör att vi inte blir kokta. De stora dukarna är ca 1,8 x 3 meter (perfekt till sidorna på ett partytält) och de mindre är ca 1,8 x 2,1.
Vi har också täcken i samma material som gör att hundarna blir lite svalare under uppvärmning inför träning och tävling, eller om de måste vistas i solen när det är varmt. Om man doppar täcket i vatten blir det ännu svalare.
Vill du köpa dukar eller täcken inför sommarsäsongen kan du titta in här.
I helgen var jag i Rättvik och tävlade för första gången med fyra hundar (Shejpa i klass 3, Squid i klass 2+3, Pogue i klass 1+2 och Epic i klass 1). Roligt, men lite stressigt ibland. Jag hade inte klarat mig utan snälla vänner som ställde upp med hundhållande och liknande. Det känns lite jobbigt. Resultatmässigt kändes det illa under lördagen, men blev bättre på söndag.
Lördagen började med klass 2. Squid har två pinnar kvar i agilityklass 2, men jag har bestämt mig för att inte ta dem förrän kontaktfälten känns klockrena. Hennes kontaktfält på balansbommen har förstört tre lopp tidigare i år och nu måste jag se till att de fungerar perfekt så att jag slipper störas av det. Vi fick till några bra träningspass ihop med Karine och Catrine i veckan, och planen var att belöna kontaktfältet på tävling. Eftersom balansbommen var näst sista hinder gjorde jag en egen bana istället och körde balansen som nummer tre. Squid kändes lugn och fin inför starten och klarade av att samla sig hyfsat vid hinder två. Jag fick belönat kontaktfältet, även om jag tror att hon tjuvstartade och lämnade innan klicket första gången. Det får bli ett par tävlingar till med träning i ringen 🙂
Pogue startade hoppklass 2 gånger två. I första loppet fick han en vägran på slalom och hoppade sedan mellan däcket och ramen på upploppet. I andra loppet var vi felfria fram tills upploppet där jag sprang för att hinna visa honom däcket efter platta tunneln. Pogue kom in framför mina fötter efter tunneln, jag ramlade handlöst och slog huvudet i ramen till däcket:
Jag fick ett sår i huvudet och fick hjälp att ta mig till akuten i Mora, där de limmade ihop såret. Jag har också ett stort blåmärke på ena kinden och en liten skada på ett pekfinger. Resten av lördagen mådde jag sådär, men hade inga problem med att köra mina tre resterande lopp (även om inget av dem gick strålande). Jag la mig tidigt och sov gott. På söndagen mådde jag alldeles utmärkt och kände mig pigg och fräsch. Det blev en lång dag och när jag körde hem kände jag mig trött och illamående på slutet. Tänkte att det inte var så konstigt med tanke på att jag förmodligen var väldigt trött efter helgen. Igår, måndag, vaknade jag också pigg och glad och satte mig i bilen för att gå kurs för Veronica Bache i Kungsör. Kursen gick bra och både hundarna och jag kände oss på topp. När jag var klar med kursandet kom dock illamåendet över mig igen och jag mådde inte alls bra. Lyckade köra hem och tillbringade resten av kvällen i soffan utan att ens orka sitta vid datorn. Har nu sovit i nästan 12 timmar och mår bättre, men ska ta det lugnt en längre stund och hoppas att jag snart är återställd.
Tillbaka till tävlandet: Shejpa och jag fick inte till det i något lopp på lördagen. Hon var över allt i agilityloppet och i hopploppet fick hon flera vägran av någon anledning. Squid rev andra hindret i hopp 3 och hoppade sedan mellan däcket och ramen på upploppet så att hon blev diskad. Squid kändes inte riktigt i balans inför loppet, jag råkade tappa koncentrationen på henne en kort stund och då hann hon se hunden innan gå i mål och blev galen.
På söndagen gick det bättre. Jag bestämde mig för att hålla stenkoll på Squid inför vårt lopp, att inte tappa fokus på henne för att vara artig mot inroparen eller någon annan. Det fungerade. Hon kändes riktigt avslappnad när vi gick in och satt fint i starten och samlade sig bra i de första svängarna. Sedan tappade vi massor av tid på att hon var supervid ut ur två raka tunnlar (tur att vi började träna på snäva svängar ur tunnlar på kurs för Veronica igår) och att hon nästan stannade i ett framförbyte där hon skulle till andra sidan av ett hinder. Inte alls snyggt. Felfria var vi i alla fall fram till däcket, där hon återigen valde att hoppa vid sidan av och blev diskad när hon tog sista hindret.
Shejpa gjorde en bra, men lite yvig insats i agilityklass 3. Tyvärr fick vi en rivning (som var mitt fel), men jag var nöjd med både slalom och balansbom. Det var inte så många nollor i klassen, så Shejpa fick en SM-pinne (som vi inte behöver) med 5 fel. I hoppklass 3 lyckades vi faktiskt nolla. Jag hade dock ingen större förhoppning om SM-pinne, eftersom det var en bana som inte riktigt passade Shejpa (många snäva svängar i starten) och eftersom det kändes som att många nollade. Döm om min förvåning när jag insåg att vi hade blivit 3:a med SM-pinne. Då var det bara två SM-pinnar kvar att ta i hoppklass…
När klass 3 var slut byggdes det om till klass 1 och det var dags för Epics debut. Vi började med agilityklass och där drog vi på oss en del fel. Först handlade jag lite klantigt till slalom och det verkar som att Epic halkar lite och går in fel. Sedan kom vi till gungbrädan där han plötsligt flyger av åt sidan och börjar nosdutta på nummerskylten när jag säger ”tryck”. Väldigt gulligt! Han gör om hindret och nosduttar fint på marken. Sedan får vi en vägran på ett hopp (och här borde vi väl tekniskt sett ha varit diskade, men resultatlistan säger 15 fel). Banan avslutas på bästa möjliga sätt med balansbom och ett hopp nästan rakt fram. Epic gör ett fint kontaktfält!
När det är dags för Epics hoppklass krockar den nästan med Pogues agilityklass 1. Jag får hjälp att hålla Pogue medan jag kör med Epic. Hoppklassen är väldigt enkel och det handlar mest om att springa och undvika rivningar. Det klarar vi och går i mål nollade, ett lopp som räcker till 4:e plats och pinne. Jag sätter undan Epic och tar Pogue som verkar ha taggat en massa på att se mig köra med Epic. Pogue gör ett riktigt snyggt lopp och vinner agilityklass 1 med flera sekunder. Det var riktigt häftigt att köra honom och jag får nog se till att vi tränar lite mer ihop, så att vi kan bli ett bra team även i de högre klasserna.
Det räcker inte med fysisk förmåga och en tidig, tydlig signal. Hunden måste också tycka att det lönar sig att svänga riktigt snävt. Det kräver helt klart mer energi från hunden att svänga snävt än att hoppa flackt. När hunden hoppar långt kan han utnyttja farten han redan har och behöver inte anstränga sig så mycket. En del hundar tycks ha lätt att samla sig och svänga tight, och hittar snabbt värde i de snäva svängarna. Andra hundar måste alltid påminnas om nyttan och värdet med samling och sväng.
Några saker att fundera på:
Vad tycker hunden är mest värdefullt? Dina belöningar eller att springa fort mot agilityhinder? Hunden som upplever full fart in i en tunnel som mer förstärkande än en belöning från dig kommer att ha svårt att se värdet i en tight sväng.
Hur ofta belönar du hunden för bra svängar? Lika ofta som du belönar kontaktfält?
Hur placerar du belöningen? Kan olika belöningstyper och belöningsplaceringar ge olika resultat?
Vill din hund helst springa nära dig, eller på en stor cirkel runt dig? Många hundar (speciellt border collies) reagerar på vår rörelse med att springa på en båge iväg från oss (likt en vallhund runt fåren). Den här medfödda viljan kan vi behöva motverka genom att belöna hunden för att springa nära oss – till exempel genom cirkelarbete med hög kvalitet på belöningarna.
Vad händer när hunden blir upphetsad? Är värdet för svängarna så högt att hunden fortfarande klarar av att samla sig och svänga snävt? Det här är Squids stora problem på tävling…
