Har haft en rolig vecka med två agilitykurser. Först var jag i Oslo och höll handlingskurs för ett gäng elever som jag har jobbat med en hel del tidigare. Väldigt trevligt, kul att se framstegen och kul att träffa Squids valpar som bor i Oslo. Mina hundar fick också köra en del agility och vi fick med oss nya saker att träna på hem. I måndags fick hundarna en genomgång hos rehabveterinär Laxmi och de var välmusklade och fit for fight. Härligt!
Epic i tight sväng runt hopphinder. I bakgrunden ser ni några av de mängder av dagis-/skolbarn som sprang runt agilitybanan. Mer störning för förarna än för hundarna. (Foto: Catrine Bjerch)
I fredags fyllde Squid 4 år. Tänk vad mycket vi har hunnit med på så kort tid – agility, vallning, lydnad, valpkull… Nu får hon väl räknas som medelålders och jag ser fram emot att verkligen tävla med henne framöver. Bäst orangea hunden!
Foto: Catrine Bjerch
I helgen har jag haft grundkurs i agilityhandling. Vi var en liten grupp och hade massor av tid till att sätta ihop hoppteknik och handling. Det är verkligen en kurs som är rolig att hålla. Lika rolig är den online, där vi har ett stort gäng som skickar in videofilmer och frågor varje dag. Online har vi också tävlingslydnadskurs, där det är dags för lektionen om vittringsapportering imorgon. Hoppas på många filmer från våra duktiga lydnadselever i veckan. Det är skönt med höst! Lagom väder, lagom uppbokat i kalendern och roliga saker att se fram emot. Men jag ser inte fram emot vintern. Hoppas verkligen att den blir lika mild och snöfri som förra året.
I somras var Jessica Martin här och höll agilitykurs för oss. Vi var många som var väldigt nöjda med kursen och som gärna ville fortsätta träna för Jess. Vi bestämde oss därför för att arrangera en online-kurs, där vi kommer att jobba på handling och hundträning med fokus på handlingssignaler. Det ska bli jättekul! Eftersom Jessica kommer från Kanada så blir kursen naturligtvis på engelska. Du hittar den på fannygott.com, där du också kan anmäla dig direkt. Vi startar den 26 september och jag hoppas att många vill vara med!
En av de största utmaningarna jag har med Epic är rivningar på hopphinder. Vi har missat pinne i många fina lopp för att en bom har trillat (och det tycks som att det händer oftare när allt annat är felfritt). Rivningar är ett problem vi delar med många unga, snabba border collies. Det klart att marginalerna blir mindre när man springer så fort man kan, samtidigt som man ska försöka hoppa.
Rivningar är ofta ett frustrerande problem, eftersom det kan vara svårt att förstå vad de beror på, och ännu svårare att veta vad man ska göra åt det. Det är ju lättare att gå hem och skapa en träningsplan om hunden missar ett kontaktfält, eller går ut ur slalom för tidigt. Lösningen blir ofta att föraren försöker straffa bort rivningarna, genom att till exempel lägga hunden ner när den river. Det är en lösning som säkert fungerar till en viss grad, många hundar river mindre efter sådan träning, och jag tror att det är väldigt vanligt på toppnivå.
Själv är jag inte så sugen på en sådan lösning. För det första är jag övertygad om att det tar fart och självförtroende från hunden. Vi lär inte hunden något nytt om hur han ska använda sin kropp, så hans lösning blir som regel att springa lite långsammare, lägga in extra steg och hoppa högre än nödvändigt. Jag är fascinerad av tanken på att få ut hela min hunds kapacitet, och det tror jag inte att jag får om jag straffar istället för att utveckla våra kunskaper.
För det andra är jag ödmjuk inför att det är en svår uppgift för hunden, och att det kan finnas många olika faktorer som gör att han river. Den vanligaste orsaken till rivningar är kanske dålig handling. Om hunden får besked om vart han ska i fel tid, eller får kontraorder när han är mitt över hindret, är det inte så konstigt att han inte kan hoppa bra. En annan orsak kan vara att han halkar, är stel eller har ont, har för dåliga muskler eller blir bländad av solen. Många resonerar som så att eftersom vi själva inte kan vara perfekta, så måste vi se till att hunden kompenserar för våra misstag genom att alltid vara perfekt själv (dvs. inte riva trots att vi gör fel). Jag är inte bekväm med tanken på att lägga över allt ansvar på min hund. Agility är en teamsport och det är min uppgift att ge hunden rätt information i rätt tid. Om jag tvingas att utveckla min handling, istället för att skylla på hunden när han river, kommer jag nog också närmare min målsättning om att få ut hela hans kapacitet. (Självklart är min målsättning att hunden ska hantera störningar från handlingen också, men det är någonting vi tränar på istället för att bara kräva att hunden ska klara det).
För det trejde tycker jag att det är väldigt spännande att lära min hund och mig nya saker. Jag tror att det jag lär mig i processen kommer att vara till enorm nytta för mina egna hundar och alla de ekipage jag har på kurs. Det är en otroligt spännande och lärorik process, även om det också är frustrerande ibland. Jag tycker att jag har lärt mig mycket under de senaste månaderna genom de kurser jag har gått för Vappu Alatalo och Jessica Martin. De har satt igång tanke- och träningsprocesser som har tagit oss många steg framåt. För en vecka sedan påbörjade jag också en kurs med fokus på hoppande online. Instruktör där är Mary Lou Hanlon. Hittils verkar den väldigt lovande, med feedback på alla delar av hoppandet – både hundens hoppteknik och bristerna i min handling.
Jag har också ökat på och systematiserat fysträningen av hundarna. Styrketräning i skogen, träning för kärnmuskulaturen på balansboll och kroppskontroll-/styrkeövningar i form av tricks och liknande.
Här är lite film på Epic ifrån gårdagens klas 2-tävling på Danderyd-Täby BK. Jag är väldigt nöjd med utveckligen i hans hoppande. Typiskt nog rev han näst sista hindret i det enda loppet där allt annat gick bra, han missbedömde helt enkelt avståndet och tog av för tidigt istället för att lägga in ett extra steg mellan tunneln och hoppet. Sedan rev han inget mer, men vi hade lite slalomstrul i två lopp och disk i det sista. Det var lite speciella banor, där man till exemempel skulle ta samma hinder fram och tillbaka, men också trevliga passager med en blandning av fina linjer och lite svårare handling.
Stackars Epic! Sent igår kväll, när han lekte och myste med ett märgben, fastnade benet plötsligt runt underkäken på honon, bakom hörntänderna. Vi försökte hjälpa honom loss, men det verkade helt omöjligt. Klockan var mycket, och vi ringde två jourveterinärer, båda en dryg timma bort. Den första hade inga bra verktyg, och den andra hade först ett kejsarsnitt, så då hade vi fått åka och lämna in honom på kliniken mitt i natten. Som tur var verkade Epic ta det hela ganska lugnt och gick och la sig. Benet tryckte inte mot mjukdelar och han verkade inte få panik. Vi bestämde, i samråd med veterinär, att låta honom sova hemma över natten och sedan åka till veterinären på morgonen.
Jag sov på soffan bredvid Epic hela natten och han var hur lugn som helst. När jag väckte honom verkade han lite irriterad över benet och började lirka med det. Medan jag försökte få upp Thomas och göra oss i ordning för veterinärbesök, lyckades Epic på något sätt få loss benet på egen hand. Vilken lättnad! Är så glad att vi slipper söva honom och såga loss benet.
Squid och har faktiskt kommit igång med lite lydnadsträning igen. Vi pillar med små detaljer och jag försöker få till något kort lydnadspass innan vi tränar agility. Det brukar också bli en del lydnad när vi väntar på vår tur på agilitytävling. Stå, sitt och ligg under marsch, vändningar på stället och fjärrdirigeringsrörelser kan man se oss syssla med innan det är vår tur att gå in i ringen. Hon klarar det väldigt bra, trots att hon ofta är väldigt upphetsad.
För det allra mesta är jag väldigt nöjd med precisionen i hennes arbete, och jag hoppas på att vi kan bli klara för lydnadsklass III någon gång. Eftersom vi satsar mest på agilityn har jag inte bråttom, jag tycker att det är ganska rogivande att pyssla med detaljer utan att behöva tänka på att det tar tid att få moment färdiga. Samtidigt tror jag att hon har en ganska bra grund när det gäller kedjor, uthållighet och tävlingsträning, men det är absolut en bit som vi måste ta tag i mer om vi ska tävla igen.
Igår testade vi att börja jobba med apportering med dirigering för första gången. Eller mer specifikt – själva dirigeringen. Squid har aldrig gjort något sådant förut, men hon har lärt sig att runda pinnar. Det kändes som att hon förstod konceptet väldigt fort, och i nästa pass kan jag tänka mig att lägga till en pinne i mitten också, kanske lite längre ut än de andra. Om det fungerar bra tänker jag gradvis flytta pinnarna på sidan ut till tävlingsmässigt avstånd. Det är roligt när goda förkunskaper gör svåra saker väldigt lätta 🙂
Imorgon startar agilityhandling grund online. Det går fortfarande att anmäla sig! Så här ser kursplanen ut för de 6 lektioner som kursen innehåller:
Tankar kring belöning och belöningsplacering i agility.
Ett signalsystem för agilityhandling
Målsättning för agilityhandlingen
Handling utan hinder
Söka hinder
Söka vägranslinjen
Raka linjer
Tre typer av hopp. Hur signalerar vi raksträckor, vanliga svängar och tighta svängar? Vilket beteende vill vi ha från hunden? Hur ska hunden hoppa? Hur lär vi hunden att utföra beteendena? Vilka verbala signaler kan man använda, och hur lär man in dem?
Framförbyten i olika former. Diagonala framförbyten, decel-framförbyten, ”tvingade” framförbyten, inkallning med framförbyte. Placering, fotarbete, timing.
Bakombyten. Hur lär vi hunden bakombyten? Hur utför man ett bakombyte? Hur lär man hunden att skilja mellan flacka och tighta bakombyten?
Tunnlar. Hur signalerar vi rakt fram, lätt sväng och tight sväng ut ur tunnlar? Vi tränar dessutom på lite mer utmanande tunnelsituationer och på att inte ta tunneln om vi inte visar på den.
Serpentiner, threadlar och kombinationer av flera kunskaper. Vad, när och hur med serpentiner och threadlar? Vi sätter också upp en lite längre kombination och kombinerar flera handlingsmanövrar.
Självklart kommer jag att ge er personliga läxor och uppgifter om någonting blir för lätt eller för svårt, eller om ni har någon speciell del som ni får problem med.
Äntligen är hösten här. Jag trodde aldrig att jag skulle säga så, jag som älskar ljusa sommarkvällar och allt som händer på sommaren. Men den här sommaren har varit väldigt hektisk, och det är väldigt skönt att komma in i någon slags vardag igen. Dessutom är september en väldigt trevlig månad, enda problemet är att vintern kommer närmare.
I helgen var det agilitytävling på Örebro BK. Det var en otroligt trevlig och välarrangerad tävling, och vi hade väldig tur med vädret. Närheten hem gjorde det hela superbra, jag fick sovmorgon både lördag och söndag. Jag känner mig också ganska nöjd med prestationerna i helgen. Squid tog sitt andra hoppcert, Shejpa nollade äntligen en agilityklass och tog SM-pinne och vann med nästan en sekund! Vi var också nära i hoppklassen på söndagen, en snöplig rivning ifrån andraplats. Epic var största stjärnan. På lördagen var det klass 1 + 3, så då fick han bara ett hopplopp, eftersom han tävlar i agilityklass 2. Det vann han och blev uppflyttad till hoppklass 2. Dagen efter debuterade han i hoppklass 2 och vann igen och tog sin första pinne i tvåan. Agilityloppet gick inte lika bra, han rev hinder 1 + 3 och sedan kunde han bara inte låta bli tunneln under balansbommen, så vi hann med 10 fel och en disk innan hinder 4… Han är ganska bra på att ta balansen på kommando trots tunnelstörning hemma, men han får absolut mer tunnelsug på tävling.
Här är Epics debutlopp i hoppklass 2:
(Även här ser man hans tunnelsug, när jag får skrika på honom för att få honom i rätt tunnel innan upploppet)
Även om det kanske verkar lite dött här i bloggen (jag ska försöka ändra på det), så händer det mycket på hemsidan. Vi har en tävlingslydnadskurs online igång, där vi just nu jobbar med bland annat rutan, apportering och hopp. Imorgon startar agilityhandling grund online, en kurs som jag verkligen ser fram emot! Det går fortfarande att anmäla sig till den kursen om man vill ha tips på hur du kan göra din handling tydlig för hunden, så att han alltid vänder åt rätt håll, följer dina anvisningar och anpassar sina hopp efter vart ni ska härnäst.
Har du funderat på att gå en onlinekurs, men tvekar för att du inte vet hur det fungerar? Jag har försökt svara på de vanligaste frågorna i den här lilla texten. Om du fortfarande undrar över något får du väldigt gärna kommentera här, eller på sidan.
Igår, precis när vi avslutade tre dagars härligt valpläger, dök det upp tre lastpallar med mängder av böcker. Utseendemässigt motsvarar boken alla våra förväntningar. Vår grafiska formgivare Lina har verkligen gjort ett strålande jobb!
Vi har redan skickat böcker till alla som förhandsbeställt, och de som beställt från Sverige tidigare i veckan bör få boken i brevlådan redan idag. Det var ganska hektiskt att försöka få iväg alla böckerna innan posten stängde klockan 18, så jag ber om ursäkt för slarvig handstil och brist på personliga hälsningar.
Nu går det i alla fall att beställa boken och få leverans nästföljande vardag. Vi gör vårt bästa för att få iväg alla beställningar så fort det är möjligt.
Shaping är en träningsmetod som baseras på belöningar och hundens egna initiativ. Det ger en hundvänlig, snabb och effektiv inlärning. Detta är en bok för dig som är intresserad av hundträning och inlärning, oavsett om det gäller aktivering eller träning för tävling.
Hur utvecklar jag riktigt bra belöningar?
Hur får jag min hund att ta egna initiativ i träningen
Hur mycket kan jag kräva av min hund för att den ska få belöning?
Hur lär jag in avancerade beteenden utan att locka och visa hunden?
Hur lär jag in kommandoord?
Alla dessa frågor och många fler, får du lättfattade och konkreta svar på i den här boken. Författarnas träningsfilosofi bygger på att all träning ska vara positiv, glädjefylld och frustrationsfri. Genom mycket lek, goda förkunskaper, korta och väl genomtänkta träningspass, och genom bra utvärdering, gör de shapingen både enkel och rolig.
Foto: Catrine Bjerch
