Då är hundarna och jag installerade på hotellet i Cavaso del Tomba där vi ska bo över helgen. Imorgon ska jag ha några privatlektioner och i helgen håller jag lydnadskurs. Jag tänkte berätta lite om resan, dels för er som efterlyst det, dels för jag är säker på att jag inte är den enda som googlat ”bila med hund till Italien” eller liknande. Kanske kan någon i framtiden bli hjälpt av min lilla reseberättelse.
På tisdag förmiddag packade jag bilen, med god hjälp av Thomas. Till min stora förvåning hade jag massor med plats kvar när allt var packat. Det kändes verkligen som att jag hade glömt mycket. När man ska vara borta så länge så känns det verkligen som att man inte vill glömma något viktigt. Även om man kan köpa mycket i efterhand så är vissa saker inte så lätta att ersätta. Hittils har jag dock inte kommit på några stora saker jag glömt. Ipren och salt. Det glömde jag typiskt nog igen när jag var i lokala mataffären för att handla lite.
På tisdag eftermiddag, vid fyra, åkte vi mot Trelleborg. Färjan till Rostock skulle inte gå förrän 0:45, och man behöver vara där en timma tidigare, så vi hade väldigt gott om tid. Det kändes skönt eftersom det snöat mycket hemma under dagen, och såg ut att bli snö och vind i söder också. Efter en tankningspaus i Skillingaryd kom det mycket riktigt en del snö, och det gick inte att köra fort. När vi kom in i Skåne blev det bättre igen, och med ett stopp till för mat i Lomma så kom vi till Trelleborg i god tid så att jag kunde rasta hundarna.
I Trelleborg blåste det våldsamt. Nästan så att man kände sig sjösjuk i bilen, och fick hålla sig fast när man rastade hundarna. Blev ganska orolig för hur överresan skulle gå. Hundarna fick följa med i hytten, och vi la oss direkt för att sova när vi kommit ombord. Det tog en stund innan jag kom till ro, men sedan sov jag gott hela resan. Jag tror inte att jag är så känslig för sjögång, kan minnas flera gånger när andra mått betydligt sämre än jag. Hundarna sov också snällt och gott.
Färjan kom till Rostock 6:45. Det innebär att det inte blev mer än fem timmars sömn. Själva tanken var att jag inte skulle behöva ta in på något hotell eller vandrarhem om jag kunde sova på färjan. En bra tanke, och det höll visserligen, men med bara fem timmars sömn fick jag stanna längs Autobahn två gånger för att sova i sätet. Inte jättekul. Det var kallt (-8) och lite snöigt i norra Tyskland. Att köra på motorväg hela tiden var väldigt trevligt. Har hört så många negativa kommentarer från andra om Autobahn, men än så länge förstår jag ingenting av dem. Det var effektivt, flytigt och avslappnande. Lyssnade på podcaster och ljudbok. Guidades av GPS, men mest var det ju rakt fram. Lyckades dock missa första gången jag skulle byta motorväg och fick vända.
När det började skymma närmade vi oss Österrike, och fick stanna på en bensinstation för att köpa en så kallad vignette som man sätter på vindrutan för att få lov att köra på motorvägarna där. Det gick enkelt. När vi kom in i Österrike var det mörkt, och det var så klart lite tråkigt att inte få uppleva alperna i dagsljus. Man var mest fokuserad på vägen och bilen framför. Det är säkert väldigt vackert om dagen… Så kom vi in i Italien. Där fick man betala mer klassisk vägtull – ta en biljett när man kör på motorvägen, betala den när man kör av. Hundarna verkade ha det bra bak i bilen. Jag tog ut dem vid varje stopp, men det blev inga långa promenader.
Natten skulle vi tillbringa hos bekanta i Malosco, för att inte behöva köra riktigt hela vägen på en gång. Jag körde efter GPS, och insåg att jag var på väg upp för ett berg. När vi var många hundra meter ovanför resten av världen blev jag rätt osäker på om jag var rätt och om jag verkligen skulle köra hela vägen upp på den lilla serpentinvägen. Försökte kolla med hjälp av mobilen, men hade ingen mottagning. Bara att köra vidare. Kom till toppen (1363 meter) och började köra ner på andra sidan av berget. Efter tio minuter lyckades jag (nu med lite hjälp av telefonen, eftersom GPSen visade en väg som inte fanns) hitta mitt boende. Jag var väldigt, väldigt glad för att vägarna var torra och fina över hela berget.
Vi fick mat, en skön säng och mys med bland annat åttaveckorsvalpar. Mina värdar pratar inte så mycket engelska, men vi förstår varandra ganska bra ändå med en blandning av engelska, tyska och italienska. När jag vaknade på morgonen hade det börjat snöa rejält, så jag fick åka tidigare än beräknat för att inte bli fast på berget. Trots att det snöade nästan hela vägen hit så gick det väldigt bra att köra. Ibland gick det långsamt bakom någon lastbil som sniglade sig genom hårnålskurvor, men bråttom hade jag ju inte. Det var bara sita kvarten som snöfallet övergick i regn, och här i Cavaso del Tomba regnar det massor. Det ska det göra resten av helgen också. Lite tråkigt, men jag lever på hoppet om att prognosen för Bari, dit jag ska i nästa vecka, stämmer. 14 grader och sol är precis vad jag behöver just nu!
Hundarna har sovit djupt på hotellrummet ikväll. Jag trodde att de skulle vara väldigt pigga efter resan, men de verkar faktiskt ganska trötta och drömmer mycket. De hade säkert ställt upp på allt jag bett dem om, men jag har dragit på mig en rejäl förkylning som bara blivit värre under dagen. Vi tog en promenad i regnet på eftermiddagen, där vi utforskade omgivningarna lite, men i övrigt har det varit horisontalläge för oss alla tre. Håll tummarna för att jag mår bättre imorgon!
Hade gärna lagt in fler bilder här, men jag har så segt internet att det tyvärr inte går. Hoppas på bättre lycka vid nästa uppdatering.
Jag lovar att hålla er uppdaterade om hur det går med träningen. Jag hoppas också på att få filmat en del. Framför allt tänkte jag filma en hel del bonusfilmer till vår månadslånga intensivkurs i fotgående som börjar imorgon. Jag har en liten lista på saker som jag vill göra med Squid – få bättre stegförflyttningar, öka förståelsen för perfekt position i alla ingångar oavsett störningar, jämn rytm i språngmarsch och koncentrationsövningar där hon inte får ta blicken från mig oavsett var som händer. Ser fram emot att både träna och dela med kursdeltagarna!
