Hopp inför vintern

Som sagt – vintern är inte min favoritårstid. Och den här veckan har verkligen inte varit upplyftande. Först snö och is, och så på det en förkylning som gjort att jag inte orkat göra någonting med hundarna (samtidigt som Thomas varit och hållit kurs i Norge).

Det som verkligen har fått mig peppad på vintern är jobbet med min nya onlinekurs Vinteragility. Samtidigt som jag lägger upp kursen och övningarna så faller planen för mina egna hundar på plats. Jag har funderat kring periodisering av agilityträningen (till den grad att det blev en hel bonuslektion) – alltså, hur vi kan lägga upp agilityträningen i perioder under året för att maximera prestation och återhämtning. För mina hundar ser planen väldigt grovt ut så här. Det blir ganska lugnt i 6 veckor, med skogspromenader, färdighetsträning och träning på grundstyrka. Sedan fortsätter vi med 6 veckor hårdare styrketräning, för in färdigheterna i mer agilitylika situationer och drillar handling. Sista perioden innan agilitysäsongen sätter igång på riktigt går vi över på mer explosivitet och fart, samtidigt som vi ökar på agilityträningen och kör mer banor och kombinationer.

Nu vill jag bli frisk så att vi kan komma igång!

VintergängÅtta av hundarna på skogspromenad i början av veckan

Miljöträning för Bud

Soliga helgdagar är härliga – men det innebär också att det är folk ute överallt där man vill gå med hundarna. Förbi vår gård kommer gärna stavgångare, folk som är ute med hunden och en massa hästar (med vagn, med sulky, med ryttare eller helt enkelt lösa). I skogen hittar man också folk och djur. Det kan vara lite svårt att kombinera med ett stort gäng lösa border collies som gärna springer i full fart, så jag brukar undvika de där härliga lösa promenaderna där hundarna bara får släppa loss när jag vet att det är stor risk för många möten.

Istället har jag utnyttjar soliga helgeftermiddagar och tagit med mig Bud ut i världen för miljöträning. Igår var vi i centrum och tittade på folk, hundar och fordon. Vi tränade balans på en staty och fick sällskap av ett gäng barn som också ville klättra.

Screen Shot 2015-11-15 at 16.08.34 pm

Idag åkte vi till elljusspåret och gick en promenad där jag hoppades på många möten. Det blev perfekt! Ett joggande par med en skällig hund, en stor bouvier i koppel, två stora hundar som sprang förbi två gånger bredvid en cykel, en cyklande barnfamilj och en joggare. Bud fick gå i 15 meter lina så att han var lös men under kontroll. Vi tränade lite avståndssitt och inkallning och lekte genom att kasta leksak ut i skogen som han fick leta upp om han satt stilla. Han betedde sig faktiskt helt exemplariskt – hundmöten är inga problem. Jag kunde till och med be honom vänta så att jag kunde fotografera medan två hundar sprang förbi bredvid en cykel:

Screen Shot 2015-11-15 at 16.08.57 pm

Lite balansträning blev det också när vi hittade några perfekta björkstammar att träna på:

Screen Shot 2015-11-15 at 16.09.10 pmPå kvällarna har vi sysslat med lite tricks och lydnad inomhus. Kolla in mitt Instagramkonto om du vill se några klipp från det.

Unghundsträning – prioriteringar

En vän och valpköpare, som har Buds bror, skrev en tänkvärd fråga på Facebook som jag tänkte svara på lite längre här. Hon uttryckte att hon kände sig splittrad, då hon gillar att träna många olika hundsporter och är nyfiken och gärna testar nya grenar. Samtidigt tycker hon att det är svårt att få tid och ork till allt, och att det kanske är bättre att satsa på en eller två saker för att kunna göra det seriöst. Jag tror att det är många som känner igen sig i de här tankarna, och jag tror också att vi är många som någonstans – medvetet eller omedvetet – väljer och väljer bort för att kunna hålla fokus och få tid till träningen. Det finns naturligtvis inget rätt eller fel när det handlar om hur man prioriterar, men jag tänkte delge mina tankar.

Bud

Min grundtanke med en valp eller ung hund är att bygga en stabil och bred bas. Jag försöker att titta på hunden som helhet och fokuserar mer på att få fram den hund jag vill ha om ett par år, än att fort lära in moment och bli tävlingsklar i någon gren. För egen del innebär det att jag lägger mycket tid på saker som är generella oavsett vilken gren jag väljer att satsa på. Jag tror att en bred bas och goda grunder faktiskt sparar tid i slutändan, eftersom hunden blir så mycket enklare att träna och tävla med i framtiden.

Många saker är lika oavsett vilken gren man vill satsa på – belöningsutveckling, kroppskontroll, träningsfärdigheter (upprepa för att få belöning, försöka bättre med bra attityd om man inte får belöning etc.), stadga, självkontroll, signalkontroll, vardagslydnad, miljöträning, avslappning etc. Med Bud kan jag inte påstå att jag har kommit igång med speciellt gren-specifik träning i något förutom vallning.

Jag har naturligtvis funderat en del på vad jag ska göra med Bud i framtiden. Det är lätt att fastna i egna fördomar om hunden – vad man tror att han passar till. Men om man bara går på vad hunden har talang för (eller undviker det man tror att hunden har svårt för) gör ju också att man riskerar att förstärka de dragen genom att inte utveckla andra sidor hos hunden.

Jag gillar att grunda alla hundar i lydnad. Dels finns det många nyttiga och roliga beteenden att jobba på där, som man har nytta av vad man än vill göra. Dels känns det bra att kunna ta upp lydnadsträningen vid senare tillfälle om man vill – till exempel om hunden (eller jag!) skulle bli skadad och inte klarar av belastningen som agility innebär. Med Shejpa grundade jag inte direkt någon lydnad, och det ångrade jag. När hon var äldre och jag ville sätta igång med lydnaden så blev steget på något sätt för långt eftersom hon inte ens kunde det grundläggande. Då bestämde jag mig för att inte göra det misstaget igen – alla ska grundas i lydnad.

Squid är ju mer än grundad i lydnad, även om det aldrig har varit speciellt prioriterat så har hon ju ett par förstapris i elitklass och har jättefina moment. Med pojkarna har det blivit lite mer halvdant även om ambitionen har funnits där. Epic och jag tränar fortfarande lite lydnad, men med fokus på mondioring eftersom vi fuskar lite med bitarbete. Wilco har inte kommit speciellt långt. Jag tycker att det är roligt att grunda lydnadsdetaljer med valparna, men så har det inte blivit speciellt mycket mer. När jag tänker på saken så tror jag att jag vill ha som målsättning att både Wilco och Bud ska starta lydnadsklass 1. Jag tror att det är bra med en sådan målsättning för att verkligen vara gott igång med lydnadsträningens alla delar (inte bara snygga fjärrförflyttningar).

Det var länge sedan jag höll på med bruks. Squid och jag tränade lite sök när hon var ung, men det var på den tiden då hon var väldigt svårmotiverad, så det gick trögt och tog lite för mycket tid som jag inte hade. Jag tycker att få saker slår söket när det gäller att bygga självförtroende hos unghundar, så det vore verkligen någonting som hade varit positivt för Bud. Jag har ingen förhoppning om att jag ska ha tid att satsa på sökträning, även om det är väldigt roligt, men jag tror att det är någonting värt att satsa några dagar på.

Epic fotgåendeUng Epic på lydnadsträning

Agility då? Det är kanske det jag lägger minst tid på med valparna. Även om mycket av det jag gör naturligtvis är med tanke på agility. Jag tränar lite grundläggande ”torrhandling” – att lära valpen att följa min kropp utan hinder. Jag tränar nosduttar i handen som kan bli till ett kontaktfältsbeteende. Jag jobbar på kroppskontroll och styrka för att hunden ska ha så lätt som möjligt för att göra rätt när vi väl börjar med hinder. Jag vill också att han ska vara duktig på att höra vad jag säger även när han springer fort och är väldigt upphetsad, så vi fokuserar mycket på signalkontroll (även om det just nu ser mest ut som tricks/lydnad).

Hur tänker du kring prioriteringar med unga hundar? Hur tänker du med din vuxna hund?

Vinteragility

Idag har vi haft ytterligare en solig och skön dag. Tyvärr orkar inte solstrålarna riktigt över träden och ner på vår gård på vintern, men det gick bra att träna både lydnad och agility ändå. Annat var det för fem år sedan – då fick vi ordentligt med snö den här veckan. Jag hoppas att snön kan hålla sig till några veckor i december den här vintern.

Det kan vara svårt att hitta motivation och inspiration till att hålla igång träningen under vintern. Vissa har tillgång till inomhushallar, men här är det långt till närmaste och både dyrt och tidskrävande med agilityträning inomhus. Det gäller att planera så att den träning man får på bra underlag blir optimal. Som tur är finns det mycket man kan träna på utan tillgång till agilityhinder eller konstgräs.

110214-1

Jag tycker att vintern är en ganska spännande period träningsmässigt. Det är nu man kan fundera över vad man behöver bli bättre på till nästa säsong, påbörja nya projekt och reparera beteenden som kanske blivit lite sämre under året. Jag vill gärna ge mina hundar en period av vila från ren agilityträning (blir ofta i samband med att jag reser bort i några veckor för att hålla kurs utomlands), samtidigt som jag vill ge dem lite extra styrketräning så att de kommer tillbaka starkare och snabbare näst säsongen börjar.

Idag har jag satt mig ner och skrivit ner vad jag tycker att mina tre tävlingshundar ska bli bättre på. Vad får vi fel på lite för ofta? I vilka situationer vågar jag inte lita på att den mest offensiva lösningen blir bra, utan säkrar upp istället? Var tappar vi tid? Jag behöver nog fundera lite mer, men listan är påbörjad. När jag vet vad jag vill förbättra, börjar jag fundera på vilka grunder jag kan lägga utan tillgång till agilityhinder. Hur kan jag öka hundens förståelse i den träning jag gör inne i köket, eller på gårdsplan? Kan jag träna något under skogspromenaderna? Jag funderar också på vad jag kan göra med ett eller två hopphinder på liten yta, medan det fortfarande är okej underlag ute.

Är du också intresserad av att göra den här vintern rolig och utvecklande? Häng med på min onlinekurs som handlar om just det här – att hålla igång träningen, utvecklas och ha roligt även när det är kallt, mörkt och halt ute.

Klicka här för mer information och anmälan

Lydnadspepp

Nu är det verkligen mörkt och ruggigt ute. Vintern känns nära, även om vi fortfarande kan njuta av dagar som den här, då solen skiner (under de få timmar den är uppe) och temperaturen är behaglig. Thomas och jag tog en lång promenad med alla tolv hundarna på myren uppe i skogen, och njöt av solskenet.

Screen Shot 2015-11-10 at 22.03.09 pm11 av 12 hundar – Kat gick som vanligt hos sin husse istället för att leka med de andra

Efter lite vallning hemma blev det snabbt mörkt. Tur att vi har elljus på plan! Squid och jag är riktigt sugna på att satsa på lydnaden nu. Vi var på kurs för Maren Teien i fredags och testade lite av de nya momenten som kommer i elitklass från 2017. Tidigare har jag tänkt att det kanske är dags att lägga ner lydnadskarriären då, men nu är jag mer peppad på att faktiskt satsa på lydnaden. Squid är alldeles fantastisk. Hon kan så himla mycket, har så otroligt fina moment, och är så rolig att träna. Jag blir lite stressad när jag inser att hon är sju år och lydnaden aldrig har varit speciellt prioriterad. Förhoppningsvis har hon många år kvar på tävlingsbanorna och nu tänker jag faktiskt satsa en del! Första steget blir att försöka tävla någon gång i månaden, så att vi håller igång. Det är ju lite dåligt med lydnadstävlingar så här års, men jag ska försöka hitta någon innan året är slut. Squid har inte tävlat sedan i april, och då var det inte ens jag som var förare.

Squid i MotalaSquid fångar (eller kräks upp?) en boll på kurs för Maren Teien i Motala. Foto: Daniel Eidenskog

Tänkte återkomma med tankar kring de nya momenten, och hur vi tränar på dem. Vi har ju också en del att jobba på i befintligt lydnadsprogram. Är det någon som är sugen på en lydnadsdejt?

Første jakten med Alot

SV Alot er nå 8 måneder og har vært med som ”praktikant” på både skogsfugl- og rypejakt. Hun har utviklet seg fint, begynt å jakte bevisst og jaktlysten begynner å våkne mer og mer. Jeg liker å lære hunden de grunnleggende tingene som avstandssitt, innkalling og apportering før jeg tar de med på jakt. I tillegg er det en fordel at hunden tar fast stand, noe som Alot gjør på tamfugl (med tamfugl mener jeg både due og rapphøns/fasan). Samtidig er det litt annerledes å ta stand for vill fugl (rype og skogsfugl) fordi disse artene oppfører seg annerledes. Blant annet er terrenget og dermed vindforholdene mindre forutsigbare i skogen og på fjellet og fuglene kan være mer sky sånn at hunden må ta stand på lenger avstand. Derfor overdriver jeg ikke treningen på rapphøns, men lærer hunden den grunnleggende lydigheten og lar den deretter skaffe seg verdifull erfaring i skog og fjell.

Nivået på lydigheten og jaktlyst utvikler seg ofte i etapper, men min ambisjon er å holde en god balanse mellom disse under unghundens oppvekst. Hvis man trener mye lydighet i fjellet eller skogen (tørrtrener innkalling og sitt) kan du hemme hunden i søket sitt sånn at den ikke slipper seg helt løs. Derfor sier jeg minst mulig til hunden i fjell og skog før den virkelig søker bevisst og fart og søksbredde er på plass.

En ting jeg har gjort annerledes i treningen sammenlignet med mine tidligere fuglehunder, er å lære henne å sette seg i skuddet. I den perfekte verden så skyter du på sitt, enten at hunden setter seg selv når fuglen går eller at setter seg på kommando eller fløyte. Er du på jakt med unghund, så er det ikke alltid slik virkeligheten ser ut. Da er det suverent om hunden setter seg i skuddet. Dette har være det beste jeg har lært henne – hun satte seg ned på alle skudd! Det gjør at jeg kan konsentrere meg om jakta og at hunden fikser sin del av oppgaven selv.

Å lære inn at skudd betyr sitt gikk utrolig fort. Da hun var yngre valp klappet jeg i hendene istedet for å skyte inntil jeg var sikker på at hun ikke skulle bli skremt av skuddet. Her kommer en liten film av innlæringen:

Som alltid går jeg opp til hunden og tar fysisk kontakt med den før jeg løser den ut for å enten utrede eller apportere. Jeg bryter atferdskjeden etter sitten for å unngå for sterke forventninger om apportering, og jeg begrenser antallet apporter før forventningen blir for stor.

Alot fikk apportere noen fugler, derav noen i situasjoner der hun selv var involvert, og iblant fikk hun gjøre rene apportsøk. Jeg har lært henne å komme tilbake og levere i min hånd, hvilket hun håndterte helt utmerket.

Alot1500929

Avlevering til handa

Alot150930

En avgjørende ting for å lykkes enten med grunndressuren for fuglehunder eller med hverdagslydigheten, er at hunden lærer å engasjere seg i én atferd av gangen og gjøre denne ordentlig, og ikke bytte atferd på eget initiativ før jeg gir beskjed om det. Min klare oppfatning er at hunder gjør det vi har lært dem så lenge vi har forklart hva vi vil på en tydelig måte.

Alt dette, inkludert å plukke opp og levere i handa og avstandssitt kan du lære om på onlinekurset Samarbeid og kontroll som starter den 19. oktober. Uansett om du har fuglehund eller andre raser og ønsker å få et bedre samarbeid og bedre kontroll i hverdagen eller konkurranseringen så passer dette kurset perfekt. Klikk på lenken for å lese mer.

Squid 7 år!

Min fina vän Squid fyller 7 år idag! Tänk var fort tiden går. Squid beter sig inte som en dag över 3, fast det klart – lite klok har hon allt blivit. På vägen har hon blivit dubbel agilitychampion och godkänd vallhund. Hon har bara ett förstapris kvar till lydnadschampionatet, men det beror inte på bristande talang, utan på bristande matte som inte riktigt har haft engagemang för så mycket tävlingsträning som krävs för att lyckas med lydnaden. Så klart måste vi ta det där lydnadschampionatet! Egentligen borde vi ta så mycket mer, för Squid är GRYM! Det är bara jag som sätter gränserna.

Idag har allt handlat om Squid:

Screen Shot 2015-09-14 at 21.12.12 pm Screen Shot 2015-09-14 at 21.11.51 pm

Skogspromenad med kantarell-plock

Screen Shot 2015-09-14 at 21.11.24 pm

Agilityträning med tunnelfokus (because BIRTHDAY!)Screen Shot 2015-09-14 at 21.11.01 pm Screen Shot 2015-09-14 at 21.10.38 pmVallning (Squid brukar inte få valla – det är inte hennes starka sida. Men på födelsedagen är det andra regler som gäller.

 

Bud tränar på agilitytävling

Här är en (lite för lång) film på Bud och mig när vi tränar under agilitytävlingar i Tidaholm (där Squid vann hoppklass 3!). Han är verkligen jätteduktig på att inte bry sig om alla hundar och människor som rör sig runt omkring. Har dock klippt bort när han biter mig i benet, blindbyter och stjäl leksaken – vill du se det får du följa oss på Instagram (@fannyftw). Frågor om träningen? Ställ dem i kommentarsfältet.

Vad gör Bud?

Bud är 8 månader nu och vi tar det ganska lugnt. Jag tycker väldigt mycket om honom, och han har många fina kvaliteter. Tanken är väl mest att köra agility med honom, men jag tycker att många grunder är lika för lydnad och agility, så inga dörrar är stängda för framtida lydnadsträning. Bud är väldig olik Wilco fysiskt – liten och stadig istället för långbent och smal. Efter normala border collie-aktiviteter som vallning, bad, träning och att springa med de andra hundarna är hans stora passion i livet gummi. Leksaker i gummi är bäst! Tyvärr tycker han också att det är gott att äta gummi, så inga leksaker lever speciellt länge om han får ha dem inne…

Bud 7 månader

En egenskap som han delar med pappa och storebror är att han kan ta det lugnt när andra springer och tränar. Han har varit med på en del tävlingar och kan ligga helt avslappnat vid sidan av, eller träna ihop med mig och vara fokuserad på det. När jag tränar de andra hundarna kan han ofta vara med och ligga stilla om vi håller oss ganska nära honom. I träning är han entusiastisk och älskar både lek och mat. I vardagen är han väldigt okomplicerad och tar det lugnt inomhus.

Det finns också en del utmaningar att jobba på. Eftersom han är så förtjust i belöningarna kan han ha lite svårt att släppa belöningstanken, speciellt när vi jobbar med leksaker. När det gäller kamplek vill han gärna hugga först och tänka sedan… Han kan också tappa fokus ganska snabbt. Wilco var mer en lugn valp som orkade tänka länge även om han kanske inte alltid tog i till max. Bud är mer explosiv men med sämre uthållighet. Det är någonting jag måste ta hänsyn till i träningen, och tänka på att träna korta pass och lägga upp träningen så att det är lätt att vara engagerad även om man inte får hugga leksak hela tiden…

Bud 7 månader

Vad gör vi då? Jag tycker om att ta det lugnt med valpen och har inte bråttom. Det innebär inte att jag tycker att man inte ska träna och göra mycket med valpar och unghundar, det handlar snarare om vad man gör. Agilityhinder står långt ner på prioriteringslistan. I träningen fokuserar jag egentligen mest på de här sakerna:

  • Att han ska lära sig att använda sin kropp på ett bra sätt, och bygga rätt muskler för framtiden.
  • Att han ska ”lära att lära” på ett bra sätt, så att våra framtida träningspass blir så effektiva som möjligt. Det handlar om belöningshantering, fokus, självkontroll, att hantera utebliven belöning och tänka själv.
  • Att han ska lyssna på och skilja mellan kommandon.
  • Grundläggande agilityhandling (utan hinder) och beteenden för framtida hinderinlärning.
  • Att han ska vara en trevlig och lydig familjehund som är lätt att ha med sig i vardagen, i skogen, på resa, på träning och tävling.

Flera av punkterna jobbar jag med parallellt. De övningar jag väljer ut är ofta sådana som både tränar kropp och huvud. När jag har ett bra beteende lägger jag kommando på det och försöker att jobba på att han ska lyssna och göra rätt. Här är några exempel på vad vi jobbar på just nu:

  • Skiften mellan stå/sitt/ligg med låsta tassar (fjärrdirigering är en av mina favorit fys-övningar!)
  • Att gå lugnt och kontrollerat runt till exempel ett träd. I början jobbade vi på plan mark, nu utnyttjar jag gärna lite ojämn eller sluttande mark i skogen så att han måste anstränga sig mer för att hålla en fin cirkel.
  • Cirkelarbete (att följa mig på både höger och vänster sida när jag springer cirklar). Här lägger jag gärna in belöningsstörningar, till exempel att vifta med leksaken på andra sidan av kroppen, så att han måste visa självkontroll och tänka efter.
  • Fotposition på både höger och vänster sida. Svängar och stegförflyttningar.
  • Inkallningar
  • Stadga i stå/sitt/ligg och att bara röra sig på fri-signal.
  • Snurrar åt höger och vänster
  • Att accelerera till utlagd leksak på verbal och fysisk signal (och att inte springa och stjäla leksaker utan signal!)
  • Att stanna på station när andra tränar
  • Nosduttar i handen med belöningsstörning
  • Kamplek på änden av gungbrädan (med fokus på viktförskjutning och att hålla sig kvar med baktassarna på brädan). Jag har höjt några centimeter så att det blir lite ljud och rörelse.
  • Att gå i skritt i ojämn terräng i skogen

Det är säkert mycket mer vi gör som jag inte kommer på just nu, men det här är en liten lista i alla fall 🙂 Ska se om jag kan få till en liten film på lite av det vi gör till nästa vecka.

Bud, Epic och Wilco

Bud, pappa Epic och storebror Wilco

Vinster till Wilco och Squid

Hundarna och jag har varit ute på en härlig road trip i södra Sverige. Vi började med agilitytävlingar i Kungsbacka. Mina föräldrar bor i närheten, så det blev perfekt att kunna tävla alla tre hundarna på förmiddagen och sedan umgås med familjen på eftermiddagarna. Det var lite stressigt att köra två hundar i klass 3, samtidigt som jag skulle köra Wilco i klass 1, men tack vare att parkeringen var nära och inroparna flexibla gick det bra. Wilco gick helt okej. I ett hopplopp var han bara en rivning från nollan. I agilityklasserna sprang han förbi balansbommen på första försöket båda dagarna. Han hade också lite slalomstrul i några klasser. Epic gick fint, men rev i alla lopp. Squid gick jättefint! Hon nollade båda agilityklasserna (tredje agilitynollan på rad!) och kom 1:a på lördagen och 3:a på söndagen. I hoppklassen på lördagen hade hon en rivning, men snabbast tid. På söndagen missade hon något förvånande slalomingången genom att gå runt första pinnen istället för att gå in mellan pinne ett och två. Här kommer film på tre av Squids lopp:

Från Västkusten åkte vi vidare till Birgitta utanför Nybro, där vi hade härliga dagar med agilityträning, promenader och hundbad. Torsdag och fredag blev det vallning hela dagarna, och på lördag och söndag åkte vi på klass 1-tävlingar i Skåne. På lördagen kändes Wilco trött och bitvis ofokuserad. Han var nog trött efter veckan! På söndagen tog vi sovmorgon och fick sedan till två bra lopp. I agilityloppet satte han både slalom och balansbom på första försöket, men fick en vägran på gungan. Hoppbanan var enkel och fartig och vi fick till vår första nolla, vår första pinne och vår första seger!

Efter ett besök hos hundarnas sjukgymnast utanför Göreborg i måndags är vi nu hemma och ska ta det lugnt i några dagar innan vi åker på agilitytävlingar i Falköping i helgen.