Första inomhusträningen

Nu har vi varit på första träningen med Follo BK i inomhushallen. Perfekt underlag (konstgräs) och en glad hund gjorde det till ett nöje. Missy verkade inte det minsta störd av varken hundar eller människor och var på toppenhumör. Hon viftade till och med på svansen när folk eller hundar kom nära. När jag kom in i hallen började jag leka med henne direkt och sedan blev det lite fritt följ. Efter bara några minuter var det dags för sitt i grupp och platsliggning. Missy verkade inte alls bry sig om de andra hundarna, inte ens när grannen spatserade bort till henne när vi ställde upp. Både sitten och platsen gick bra och hon hade inga som helst tendenser till tjuvstart på andras kommandon.

Sedan blev det mer fritt följ, dumruta, fjärrdirigering och ruta. Fick första felet i dumrutan på jättelänge (hon stod istället för att sätta sig), fjärren var kanonbra och in i rutan sprang hon lite snett när jag skickade från konen. Får nog nöta mer på sändande till ruta från kon. Skickar jag rakt in i rutan är det inga problem. Vi fick hjälp med kommendering på apportering med dirigering. Hon var inte så uppmärksam på tävlingsledaren som hon borde vara. Vänsterapporten tog hon på en ren dirigering, men högerapporten missade hon första gången. Det här är också ett moment som behöver nötas och det är jättebra att få göra det på en ny plats med lite tävlingsmässigt upplägg!

Första inomhusträningen

Nu har vi varit på första träningen med Follo BK i inomhushallen. Perfekt underlag (konstgräs) och en glad hund gjorde det till ett nöje. Missy verkade inte det minsta störd av varken hundar eller människor och var på toppenhumör. Hon viftade till och med på svansen när folk eller hundar kom nära. När jag kom in i hallen började jag leka med henne direkt och sedan blev det lite fritt följ. Efter bara några minuter var det dags för sitt i grupp och platsliggning. Missy verkade inte alls bry sig om de andra hundarna, inte ens när grannen spatserade bort till henne när vi ställde upp. Både sitten och platsen gick bra och hon hade inga som helst tendenser till tjuvstart på andras kommandon.

Sedan blev det mer fritt följ, dumruta, fjärrdirigering och ruta. Fick första felet i dumrutan på jättelänge (hon stod istället för att sätta sig), fjärren var kanonbra och in i rutan sprang hon lite snett när jag skickade från konen. Får nog nöta mer på sändande till ruta från kon. Skickar jag rakt in i rutan är det inga problem. Vi fick hjälp med kommendering på apportering med dirigering. Hon var inte så uppmärksam på tävlingsledaren som hon borde vara. Vänsterapporten tog hon på en ren dirigering, men högerapporten missade hon första gången. Det här är också ett moment som behöver nötas och det är jättebra att få göra det på en ny plats med lite tävlingsmässigt upplägg!

Första inomhusträningen

Nu har vi varit på första träningen med Follo BK i inomhushallen. Perfekt underlag (konstgräs) och en glad hund gjorde det till ett nöje. Missy verkade inte det minsta störd av varken hundar eller människor och var på toppenhumör. Hon viftade till och med på svansen när folk eller hundar kom nära. När jag kom in i hallen började jag leka med henne direkt och sedan blev det lite fritt följ. Efter bara några minuter var det dags för sitt i grupp och platsliggning. Missy verkade inte alls bry sig om de andra hundarna, inte ens när grannen spatserade bort till henne när vi ställde upp. Både sitten och platsen gick bra och hon hade inga som helst tendenser till tjuvstart på andras kommandon.

Sedan blev det mer fritt följ, dumruta, fjärrdirigering och ruta. Fick första felet i dumrutan på jättelänge (hon stod istället för att sätta sig), fjärren var kanonbra och in i rutan sprang hon lite snett när jag skickade från konen. Får nog nöta mer på sändande till ruta från kon. Skickar jag rakt in i rutan är det inga problem. Vi fick hjälp med kommendering på apportering med dirigering. Hon var inte så uppmärksam på tävlingsledaren som hon borde vara. Vänsterapporten tog hon på en ren dirigering, men högerapporten missade hon första gången. Det här är också ett moment som behöver nötas och det är jättebra att få göra det på en ny plats med lite tävlingsmässigt upplägg!

Fröken Pi

Jag har varit dålig på att blogga om härliga fröken Pi! Igår passade Therese henne eftersom jag var bortrest och Thomas var upptagen hela dagen. Hon hade charmat hela familjen och uppfört sig jättebra. Idag var hon med på avslutning på valpkurs. När vi avslutar en valpkurs går vi ut i en ny miljö där det händer lite saker (utanför ett köpcenter). Pi gick lös fot upp till köpcentrat ihop med de andra hundarna. Där satte jag på ett koppel eftersom det var en del traffik. Hon hade inga problem med att gå fot hela tiden, men verkar ha kommit i någon slags spökålder och kikade en del på olika saker. Vi tränade på passering av andra hundar och människor (inga problem) och jag såg till att hon fick hälsa på diverse olika barn. Vi hittade en lastpall med tunna brädor som vi gjorde balansövningar på och tränade på att gå i en metalltrappa.

Tillbaka på kliniken sov hon en stund medan vi avslutade kursen och sedan tränade vi lite inomhus. Vi jobbar mycket på stimuluskontroll. Det är egentligen fyra beteenden som jag försöker växla mellan på kommando. Sitt och ligg börjar bli riktigt bra, även om det blir något fel ibland. ”Fot” (utgångsställning) och ”backa” börjar jag blanda in så smått och även det går fint. Sedan hittade vi en kul repknut och lekte en massa (så mycket att den tredje hörntanden hade trillat ut när vi kom hem och tittade i munnen). Jag jobbade på fokus på leksak till agilitystarterna. Jag ber henne sitta, går ifrån, kastar ut en leksak framför henne medan jag står ett par meter vid sidan av. När hon fokuserar på leksaken istället för på mig, säger jag ”ta den!” och låter henne hämta leksaken till mig och så leker vi. Körde också lite lek-”tack”-”sitt”-”ta den”-lek-sitt…etc. Och så busade vi massor och hon fick jaga ikapp mig när hon hade fått vinna leksaken.

Isolasjon

Debatten om treningsmetoder tar stadig nye veier. Folk beskylder hverandre gjensidig for å være dyremishandlere. Noen påstår at ”ekstreme positivister” kaller de som rykker i bånd eller tar i nakken for dyremishandlere, mens på den andre siden finnes de som kaller ”myke trenere” for dyremishandlere for ”hvis man ikke tør å ta sin hund mens den fortsatt er valp, så må den dresseres med strøm når den blir ulydig som voksen”.
Slike unyanserte påstander er ikke noe jeg selv kaster bort tiden min på, men jeg vil ta opp en annen interessant side ved debatten, nemlig bruken av isolasjon som metode. Det nyeste påfunnet er at de som ikke tør å ta sin hund heller bruker isolasjon som et verktøy i treningen. Påstanden er at myke trenere isolerer hunden den tiden den ikke trenes for at den skal jobbe bedre. Slike påstander rammet også Susan Garrett for noen år siden etter en underlig tolkning av hennes bok ”Ruff Love”. I debatter om hundebur dukker slike tolkninger opp igjen i ulike varianter. De som har lest boken og gått kurs for damen vet at tiltakene i boken bygger opp et godt forhold mellom hund og eier gjennom at hunden får flere belønninger for rett atferd, mer kvalitetstid sammen med eier og blir aktivisert mer enn tidligere.

Personlig kjenner jeg ingen klikkertrenere som isolerer hundene sine for å få de til å prestere bedre. De eneste gangene jeg har hørt slike råd er fra enkelte jakt- og gjeterhundfolk. Det et ganske utbredt råd å holde hunden i hundegård. Begrunnelsene er ulike, alt fra at hunden skal bli lettere deprivert for sosial kontakt slik at man slipper å bruke andre belønninger, at hunder alltid bør være ute i friluft for å trives, til at det er bra for lederskapet fordi det blir lettere å være konsekvent den tiden du er sammen med hunden. Bur anbefales som et ledd i tilvenning til å være alene hjemme, for å fremskynde renslighetstreningen, å beskytte inventaret mor hunden, men ikke minst for å beskytte valpen mot elektriske ledninger og annet som kan skade den. Her brukes bur eller hundegård ikke som en straff, men for å forebygge at uønsket atferd oppstår.

Vi får huske på at klisjeen om at hunder er ulike fortsatt er like gyldig. Noen hunder trenger hjelp til å roe seg ned eller trenger å beskyttes mot omgivelsene. Andre, gjerne mindre aktive hunder, er veldig enkle å holde i huset som valper og unghunder.

 Et annet poeng som er verd å nevne er vrangforestillingen om at bruk av time out for å redusere uønsket atferd baserer seg på isolasjon. Tolkningen av begrepet ”time out” har tatt de utroligste veier. For meg er en time out en pause i treningen der hunden hindres tilgang til flere belønninger (uansett om belønningen er mat, oppmerksomhet eller andre aktiviteter som virker forsterkende). Jeg bruker bare time out på hunder som har lært hva de skal gjøre ved hjelp av mange belønninger. Jeg varierer bruken av time out og lader opp time out-situasjonene med belønninger for å unngå uønskede bivirkninger. Feks så venner jeg hunden til å bli holdt i halsbåndet slik at den ikke bli redd og trekker seg unna når jeg raskt avbryter uønsket atferd, jeg venner den til å være i bur og jeg lærer feks hundene å legge seg ved hjelp av belønninger før jeg evt bruker dette som time out. Hele tiden får jeg evaluere effekten av time outen (det skal faktisk bli mindre av den uønskede atferden!) og se opp for uønskede bivirkninger (hunden skal ikke bli redd eller skremt, men prøve hardere neste gang og ikke gi opp eller tape intensitet under trening). Generelt jeg legger lista slik at det blir minst 4 belønninger for rett atferd før evt neste time out.

Selv  lever jeg veldig tett sammen med mine hunder og har dem rundt meg hele tiden. Valpene og unghundene vennes til å ligge i bur iblant. Dette er kanskje heller ikke noen optimal løsning, kanskje hundene hadde hatt det like bra i en hundegård? Likevel så tror jeg at hunder trives med å være sammen med sine mennesker (selv om de kanskje helst skulle slippe å ha meg der iblant ;).

Husdyrhold vil alltid begrense dyrets utfoldelse til en viss grad. På den ene siden gir husdyrhold trygghet, beskyttelse fra farer i naturen, sult og kulde, men samtidig så begrenser vi dyrenes atferdsrepertoar. Selv om det kanskje er hardt å innrømme for mange, så er det til syvende og sist for vår egen del at vi avler frem og holder tamhund til jakt, selskap eller arbeid. Skal hundene være tilpasset til et menneskesamfunn, så er det ikke mulig å la de leve ut alle sine motivasjoner til en hver tid. Betyr det automatisk at deres velferd reduseres? Diskusjonen koker ned til at dyr har visse atferdsbehov som må tilfredsstilles. Hvor grensene går for hva som er akseptabelt kan gjerne debatteres. Skåner vi hunden for farer og unødvendige konflikter eller gjør vi det bare lettvindt for oss selv?

Jeg ønsker alle jegere skitt jakt og en god debatt til de som sitter hjemme foran datamaskinen. Selv så reiser jeg til fjells en uke nå.

Herlig solfylt helg!

Endelig en helg hjemme med litt tid til alle hundene! Jeg har riktignok jobbet litt, men har hatt trivelig besøk og hatt tid til overs til litt hundetrening. Pavlov har kjørt noen økter med fastbittmelding på ulike figuranter i ulike positurer. Nå begynner han å ta bittet mer selvstendig, så nå jobber vi med å variere figurantenes stilling før vi kan sette det sammen med søket i skogen. Han er fortsatt litt avhengig av hvordan figurantene sitter med hendene, men det begynner å løsne nå. Vi kjørte også en økt lydighet med fokus på lineføring og gå foran i line. Vi har også jobbet med overganger mellom øvelsene, der jeg har kjørt ulike hele øvelser og lagt belønningene på fri ved foten mellom øvelsene.

 

Pi er fortsatt en helt fantastisk valp å jobbe med. Innkallinger fra lek med andre valper, spontane sitter i kast av fugl og de første apportene med fugl går så det suser. Ingen andre valper jeg har hatt lærer så fort, konsentrerer seg så bra og samarbeider så fint som henne. Nå gleder jeg meg til bare til hun våkner i fugl slik at vi kan kjøre på for alvor!

Pax har idag fått en lang sykkeltur og er i storform. Vi kom nettopp hjem fra noen flotte dager med trening på fugl på Saxhytte gård. Selv om jeg iblant kjørte altfor lange slipp, hadde han jevn og fin intensitet i søket og var bunnsolid i fuglesituasjonene.

Pia har mest vært med på tur og posert på bilder.

Svorske jakt- og brukshunder

Jeg må si at jeg er en av mange fornøyde fuglehundeiere i Norge. Å eie en stående fuglehund i Norge er ikke noe oppsiktsvekkende eller spesielt. I vårt naboland i øst derimot er det slettes ikke like vanlig med stående fuglehunder, kanskje med unntak av Nordsverige. Mangelen på fjellterreng og vilttettheten i lavlandet gjør at fuglehund ofte er synonymt med en apportør selv om det også finnes en del spaniels. Setterne som finnes er ofte store røde utstillingshunder med masse pels. I visse miljøer er det et visst hysteri omkring stående fuglehunder. Man ansees for å være temmelig spesiell og den velkjente påstanden at ”jakthunder er sååå utrolig spesielle og helt annerledes enn alle andre hunder og må derfor trenes deretter” er utbredt. Derfor er det ganske behagelig å være fuglehundeier i Norge der folk har en temmelig avslappet holdning til det hele og ikke bruker så mye tid og krefter på å stikke nesen sin borti andres hundehold.

Derimot er det noe helt annet å eie en bruksavlet hund i Norge. Har man en schäfer eller malinois fra brukslinjer uten å være politimann, blir man sett på som en særing som har skaffet seg ut grusomt, ekstremt, barneetende monster bare for å skille seg ut fra mengden. For alle ”vet” jo at slike hunder er farlige og er heeelt forskjellig enn alle andre hunderaser. I Sverige, der SBK har lange tradisjoner, er situasjonen den motsatte. Å ha en schäfer er ikke særlig oppsiktsvekkende og selvsagt er det bruksschäfer dersom man vil ha en stabil og sunn hund.

Det skal ikke være lett å være hundeeier  Og kanskje ikke Norge og Sverige er så like som mange skulle tro…

Selvsagt generaliserer jeg grovt og baserer meg kun på mine egne erfaringer med landene, miljøene og rasegruppene. Men hvem gjør ikke det?

Våge utfordre

Det blir så tydelig for meg hvor lett vi har for å undervurdere hundenes kapasitet og stagnere i treningen nå som  jeg har begynt å trene en ny valp. Pi-geni har gjort det helt klart for meg at engelsk setter må være blant de smarteste hunderasene. Pelle har nok rett når han sier at setteren lurte oss godt da den fikk oss til å tro at den er dum. Gang på gang blir jeg overrasket over hvor effektivt det er med bra trening.
For meg er bra trening:
1) At vi lar hunden bruke hodet sitt. Tenk over hva du forsøker å lære hunden for hver repetisjon. Hvilken atferd forsterkes/straffes? Evaluer effekten av det du gjør. Hunden har verken bedt om å bo hos deg, om å gå fot på tur eller om å bli din nye prøvehund. Hva tjener hunden på å gjøre rett? Eller ”Make it worthwhile for the animal to play our silly little games” som Bob Bailey sier.
2) Gi hunden et valg!  Denne henger sammen med første punkt. La hunden bruke hodet. Det er helt ok at hunden velger feil iblant. Styr konsekvensene istedet for å styre hunden.
3) Susan har en fin modell som hjelper oss med å sette gode kriterier. I starten skal det være veldig lett å gjøre rett, men ikke helt umulig å gjøre feil. På det midterste stadiet er det omtrent like lett å velge rett som å gjøre feil, og på det siste stadiet er det svært lett å velge feil, og temmelig vanskelig å gjøre rett. Likevel er sannsynligheten stor for at hunden lykkes fordi vi har forberedt den godt.  Hvor lett er det ikke å stagnere på trinn 1 og deretter rive seg i håret eller bli forbanna når ikke hunden funker på nivå 3??
4) For å komme til trinn 3 så må vi våge å utfordre hunden. Og gjør det tidlig! Ha tro på at hunden kan! Ikke la treningen bli forutsigbar, men varier deg så mye som mulig. Det er ikke de store variasjonene, men de små som endres for hver repetisjon som gir hunden forståelsen.
5) Ha en plan B. Hva gjør du om det blir feil? Hvordan kan du styre konsekvensene av hundens valg? Hva koster det å gjøre feil?