Premiär för nya bloggen

Publicerat av
8

Det är svinkallt ute och jag håller på att jobba med nya hemsidan. Finns väl ingen poäng i att hålla liv i den gamla bloggen. Nu flyttar vi hit! Jag sitter parkerad framför datorn nästan hela dagen, men har tagit ett lydnadspass med Pi idag. Jag måste hålla igång det. Det är så typiskt att man kommer igång jättebra och utvecklingen går i enorm fart och så saktar det bara ner. Jag har inte tränat mycket lydnad med Pi i november och det är ju jättedumt. Tur att hon är både snäll och duktig, jag tror nog att planen om lydnadstävling i vår ska hålla.

Idag fokuserade jag på fritt följ till en början. Det gäller att få upp attityden redan från första steget. En liten utmaning att jobba med vardagsfot och tävlingsfot parallellt. Missy har inget vardagsfot och Shejpa har inget tävlingsfot, men nu ska vi ha både och. Inga problem på lång sikt, men om man inte tränar lydnad så slår vardagsfoten (där vi belönar henne för att gå i skritt så långt bak som möjligt) igenom.  Det gick bra idag i alla fall och med lite intensivträning nu så blir det nog snyggt.  Sedan jobbade jag med ligg från halt. Hon var kanonduktig. Lade sig ner på kommando, jag kunde gå ifrån och stå en stund och sedan gå tillbaka och sätta upp henne. Lite snabbare läggande kunde man kanske önska, men det kommer nog.

Till slut jobbade vi med stå. Jag har faktiskt inte tränat stå med henne över huvud taget, så det är hög tid. Tycker att stå är ett svårt koncept. Sitt och ligg är så mycket mer konkreta. Jag tror att jag ska jobba en del med stå från sitt och ligg tidigt för att få mer förståelse. Idag började jag med att klicka för att hon stod. Stadgan är inga problem, det konceptet förstår hon eftersom hon har gjort det i så många andra positioner, så hon kan stå jättefint och länge och vänta på ”fri”, även om jag springer ifrån henne. Provade också lite stå under marsch baklänges. Det var svårare, men fick till några fina. Ska försöka utveckla ståendet.

Plan för kommande vecka:

  • Fritt följ
  • Stå i olika former (från sitt och ligg, under marsch, lägga på kommando)
  • Formell hållaträning med apportbock

Och så en söt bild, i brist på något nytt

Connect

Publicerat av
Svara

Thomas är hemma idag och då är det extra lätt att ta sig ut och träna. Shejpa fick ett agilitypass och Missy fick lugn lydnad med en fleecesko på den onda tassen. Båda passen kändes fantastiskt bra och jag fick tränat mycket på min svaghet. Jag har svårt att hålla full fokus på hunden hela tiden när jag tränar. Antingen flyter jag bort i andra tankar, eller funderar på vart jag ska härnäst. I agilityn är det enormt viktigt med ”connection”, jag vet inte vad jag skulle kalla det på svenska. Greg pratar om att man aldrig ska ta ögonen från hunden, men Susan tar det steget längre och säger att du ska behålla ”connection” med hunden hela tiden. Att du ska kunna läsa hundens ögon och se vad den tänker. Även i lydnaden tycker jag att något liknande är viktigt. Även om jag inte kan se hunden i ögonen hela tiden, så måste jag mentalt vara i samma steg som hunden. Inte före, inte efter. I fria följet gör det en enorm skillnad, speciellt när jag kombinerar det med att röra mig lugnt och koncentrerat. I agilityn är det nog min stora svaghet som handler. Jag har bråttom, jag ser hunden i ögonvrån, men håller inte kontakten. Funderar på att sätta upp en stor skylt på planen ”CONNECT!”. Idag var jag i alla fall duktig på det och träningen blev därefter.

Missy fick köra fritt följ (strålande när jag klarade av att både fokusera och röra mig rätt). Sedan en dumruta som var kanonbra. Enda missen var kanske att hon satt med ena tassen uppdragen under hela sitten. Hon flyttade den i alla fall inte. Sedan körde vi en fjärr med nio förflyttningar på 20 meters avstånd som var helt perfekt. Jag hällde ut 15 vittringspinnar på planen och tränade sök med markering. Hon var kanonduktig. Lugn och systematisk även om jag lät henne springa till pinnarna. När jag försökte skicka henne från min sida (istället för att stå vid pinnarna och kalla in som jag har gjort tidigare i veckan) gjorde hon ett väldigt fint sök, men apporterade rätt pinne korrekt istället för att markera. Inget större problem när det blev perfekt, men sedan gick jag tillbaka till att stå vid pinnarna, eftersom jag misstänkte att hon skulle börja plocka i dem. Det gjorde hon inte. Vi avslutade med långa sittanden, lite mer fjärr och att sitta stilla när jag kastar apport. Det var rätt kul med lugn träning, jag kom i en bättre modus, tror jag.

Besvikelser

Publicerat av
Svara

Igår när vi tränade bröt Missy en klo. Vi fick av den lösa biten och hon är bandagerad. Hon verkar inte ha direkt ont, men jag tror inte att hon fixar inkallning med ställande på fruset underlag imorgon. Alltså måste vi stanna hemma från KM och träna på lugna saker istället. Så himla tråkigt, Missy gick jättebra på träningen igår. Hoppas att hon läker snart så att vi kan köra hårt igen.

Den andra besvikelsen är att Åsa Löfberg, som skulle hålla kurs för oss i helgen, har blivit sjuk och kan inte komma.

Jaja. Man får se det från den ljusa sidan. Jag slipper köra 50 mil på novembervägar imorgon och jag får den första helt lediga helgen sedan… ja… vet inte när.

Edit: Besvikelse nummer tre – det snöar . Kan det bli mer deperimerande? Tanken på en ledig helg försvann också snart. På måndag ska nya hemsidan lanseras, så jag borde ha fullt upp med den hela helgen…

Jag har i alla fall fått en massa tävlingsmotivation. Vet inte egentligen varför jag inte har tävlat lydnad i höst, har haft så fullt upp med allt annat. Men nu blev jag sugen. Det är ju bara att anmäla och träna!

Kurs för Maria Hagström

Publicerat av
Svara

Då är vi hemma igen efter en hektisk helg. Vi åkte öster ut i fredags och hamnade i snöväder när vi hade passerat Örebro. Vi hälsade på min lillebror som har flyttat till Eskilstuna och sedan kom vi till Anna och Krille i Stallarholmen för en sen middag. Härligt med deras inhägnade tomt där hundarna kan få rasa av sig efter en lång dag i bilen. På lördagsmorgonen åkte vi på vinterhala vägar mot Köping där vi skulle gå kurs för Maria Hagström. Under helgen fick vi till tre pass med hundarna. Jag nämnde tävlingsträning som min prioritet för helgen, så vi började lördagsmorgonen med att köra igenom gamla klass II (eftersom den på många sätt är lik KM:et på onsdag).

Missy var het och lite för studsig i fria följet. Läggande under gång gick bra. Inkallning med ställande gick väldigt bra med tanke på att hon inte har gjort det tävlingsmässigt (utan target) sedan augusti. Naturligtvis kan ställandet bli bättre och framför allt måste jag bli bättre på att säga kommandot i god tid. Jag var sen den här gången, mycket på grund av att jag inte ville ställa henne om jag såg tendenser till nedsaktande. Ställandet var fint, men nu blev hon nog lite osäker av att det inte kom belöning och gick mot mig när jag kom tillbaka. Apporten blev också helkonstig. Hon gjorde en bra apportering, men släppte apporten vid mina fötter. Det har aldrig hänt förrut och jag blev helt paranoid, för så gjorde Twiggy med en apport på varje tävling under sitt sista tävlingsår. Hoppet var bra, jag belönade sittet på andra sidan. Fjärren var fin, men hon lyfte armbågarna när jag var på väg tillbaka. Det var helt tydligt hur viktigt det är med tävlingsträning. Missy har inte jobbat med uthållighet på länge och då kommer verkligen svagheterna fram när man kör många moment efter varandra med väldigt få belöningar (med låg kvalitet).

I andra passet (söndag) fokuserade jag på fritt följ. Fick bra tips av gruppen om hur jag ska gå (lugnare) och det kändes bra. Missy är så het nu att jag måste akta mig för studs och orytm i hennes steg. Jag måste också bli bättre på att ta det lugnt i halterna och se till att hon alltid sitter helt ner innan jag rör mig igen. Framför allt tror jag att det är träning som gäller. Få upp flytet i fria följet igen – det är verkligen färskvara. Dessutom måste jag bli bättre på att träna på våra svagheter, istället för att bara göra sådant som känns bra…

Tredje passet började vi med en dirigeringsapport eftersom förhållandena var svåra (fläckvis snö). Missy visade att hon verkligen hade fattat vad momentet gick ut på. Hon stirrade på tävlingsledaren medan hon lade ner den första apporten och sedan vände hon blicken mot mig när de två andra lades ut. Hon var helt fokuserad på apporten, så första konskicket blev inte perfekt. Bra tempo, men något för långt åt vänster. Kallade tillbaka och försökte skicka om flera gånger, men då blev hon bara osäker och smygig. När jag väl skickade henne på vänsterapporten gick hon en lite för stor sväng åt vänster (hon hade kanske hunnit glömma var apporten låg och såg den inte i snön). Hon hittade apporten och apporterade bra. Sedan jobbade vi med vittrringsapportering resten av passet. Det var extra positivt eftersom Maria H har lärt in momentet med exakt samma metod som vi använder! Hon menade att det var helt naturligt att man fick ”bakslag” i form av att hunden provsmakade fel pinnar när man började lägga in apporteringen och att jag bara skulle jobba mig igenom det genom att stå nära pinnarna och bryta så fort det blev fel. Jag körde bara på nosmarkering, men fick någon provsmakning i alla fall. Ett annat bra tips var att öka hundens avstånd till pinnarna medan man själv står nära – så att man kan få in tempot utan att själv få sämre översikt över vad hunden gör. Framför allt behöver Missy bli lugnare och mer systematisk i söket innan jag lägger på apporteringen igen. Hon blir lite stressad av att inte hitta direkt. Planen är att köra många markeringsövningar och att kanske köra på riktigt många pinnar så att hon får lära sig att världen inte går under om hon inte hittar direkt… Jag blev jättemotiverad att sätta igång med vittringsapporteringen igen. Det är inte metoden det är fel på, jag har bara inte jobbat mig igenom den ordentligt!

Vi åkte vi lunch igår för att hinna med lite spanielträning hos Pelle på vägen hem, så vi missade sista eftermiddagen. Det var jättekul att gå kurs för Maria och vi blev väldigt sugna på att bjuda in henne till Norge igen. Hon tränar på många sätt väldigt likt oss, men har samtidigt mycket nya idéer att komma med. Alla ni som bor i den delen av Sverige borde verkligen träna för Maria då och då! Nu är det dags för mig att gå ut och träna lite lydnad, så att vi är väl förberedda inför onsdagen…

Förberedelser inför KM

Publicerat av
Svara

Jag och Missy är anmälda till KM i lydnad på GMBK som går om en vecka (det är väl heeelt normalt att köra 50 mil en onsdagskväll för att försvara sin titel?) så vi borde ligga i hårdträning. Igår blev det ett rejält pass. Momenten på KM är från klass I och II, så det blir lite uppfräschning av hopp-sitt-hopp, stå och ligg under marsch, inkallning med stå etc. Det mesta funkade bra när jag körde igenom det igår. Inkallning med stå måste jag dock ta tag i ordentligt. Platsliggning får vi köra en del och sedan ska vi tävlingsträna! I helgen ska vi på kurs för Maria Hagström, tror att jag ska prioritera tävlingsträning då. När vi tränade igår körde jag en del fritt följ med avståndsbelöning. Det var ett tag sedan och det fungerade inte klockrent (i alla fall inte när avståndsbelöningen var en boll). Det tror jag är nyttigt att få ordning på, så det ska vi också prioritera!

Idag har jag inte hunnit träna Missy alls 🙁 Vi åkte iväg med fågelhundarna imorse och tränade på fasan ute i Trögstad. De var kanonduktiga alla tre, även om det bara var Shejpa som hittade fågel. Sedan var vi på möte och kom hem lagom till kurserna… Imorgon lovar jag att träna mer lydnad med Missy. Får ju se till att försvara KM-titeln på allvar nästa onsdag!

Jag har världens bästa…

Publicerat av
Svara

…sambo som tar hand om mig när jag är trött, tar ut mina hundar, lagar mat och dyker upp med en varm kopp choklad precis när jag tänkte att det hade varit väldigt gott med något varmt att dricka framför datorn.

…mamma som har köpt en jättefin vinterjacka och en varm dunväst till mig. Jackan höll måttet i Tromsø och idag tog jag av skaljackan och hade fleecejackan under regnstället. Kanon!

…kursdeltagare som kommer med glatt humör i novemberregnet och mörkret, har gjort sina läxor och jobbat jättebra med hundarna sedan förra veckan!

Trött efter Tromsö-helg

Publicerat av
Svara

Idag har jag varit jättetrött. Det är som vanligt på måndagar, men lite värre än vanligt. Flyget landade 21.30 igår, men vi var tvungna att åka och lämna tillbaka den andra bilen, så vi var inte hemma förrän vid tvåtiden på natten. I helgen har jag och Missy varit i Tromsø och haft kurs i tävlingslydnad. Missy tycktes klara flygresan mycket bättre den här gången. Hon var full av energi på lördagen och verkade generellt mer avslappnad. Härligt. Vi bodde hemma hos Mailin med Lyng och hade det jättetrevligt.

Vi hade en ganska stor grupp med blandade nivåer. Som vanligt när jag har med hund och visar blir jag medveten om vad jag behöver jobba mer med med Missy. Det är en av de stora fördelarna med att hålla kurs (förrutom alla trevliga kursdeltagare man får träffa!). Jag tror att jag också börjar bli bättre på att ta tag i svagheterna och verkligen attackera dem så fort jag ser dem. Det är så lätt att notera men acceptera och inte ta tag i sådant som man inte är riktigt nöjd med. Sedan sist har jag jobbat en hel del med Missys stadga, men jag märker att vi har långt kvar även om det var mycket bättre den här helgen. Inkallning med stå måste jag också ta tag i. Jag var ambitiös med den i september när jag var i Göteborg, men sedan dess har jag inte fått någon regelbundenhet i träningen och mest gjort det när vi håller kurs. Nu har det verkligen tjorvat ihop sig med stimuluskontrollen. Antingen stannar hon utan kommando, eller så springer hon rakt över när jag ger kommando… Det är dags att ta tag i det nu! Vittringsapporteringen är också ett sorgligt kapitel som jag borde fixa snart. Vet inte när jag tränade det sist.

Training reminders

Publicerat av
Svara

Idag har jag suttit inne och pillat med hemsida nästan hela dagen. Hundarna är inte så nöjda. Gick upp tidigt och tränade lite med Pi, Shejpa och ett gäng duvor innan Thomas åkte till skolan, men Missy har inte gjort någonting förrutom att kela i nya hundsängen och tigga makaroner av husse. Eftersom jag inte har något intressant att skriva om träning, så tänkte jag dela med mig av en favoritlänk:

Training Reminders

Frågor och svar

Publicerat av
Svara

Jag har varit jättedålig på att svara på frågor som har kommit upp i meddelandena, men nu gör jag ett försök på att svara på flera på en gång. Vet inte om det är så bra svar. Många handlar om hoppteknik och där är jag verkligen ingen expert…

En fråga angående spindeln. Kan man inte bara ställa ett till hinder med korta pinnar i kryss framför hopphindret? Eller vad är tanken med att spindeln ser ut just som den gör?

Jag är verkligen ingen expert på hoppteknik. Det är helt nytt för mig och jag känner mig ofta frustrerad över att jag famlar i blindo och får förlita mig på det jag tror att jag ser och det som de som kan det här säger till mig. När det gäller hoppteknik bygger jag min träning på Susan Salos metoder. Jag har sett hundar som hoppar otroligt bra som är tränade med de metoderna och eftersom jag har en del kontakt med Susan Garrett (som har använt metoderna i flera år och ofta jobbar ihop med S. Salo) så kan jag också få feedback den vägen.

I julinumret av Clean Run finns en artikel som heter ”Using the V-bounce Apparatus for Set Point Work” av Susan Salo som handlar om ”spindeln”. Poängen med spindeln är att lära hunden att organisera kroppen i upphoppet. Att lägga vikten bakåt, sänka huvudet, hålla bakbenen parallella och hoppa i en fin båge. Det handlar alltså inte om att få hunden att hoppa på mitten av hindret (det kan jag inte se varför man skulle vilja lära hunden). Som jag har förstått det, är det visuella intrycket väldigt viktigt och jag tror inte att det fungerar med bara ett hopphinder med bommarna i kors. Susan Garrett sa till mig att jag med Shejpa kunde köra med ett lägre hinder (4 inches), 4′ från en låg oxer, men att jag inte skulle få samma effekt som med spindeln eftersom jag inte får med viktförskjutningen.

Vad är ”Jump grids”?

Den grundläggande griden är fem hopphinder på låg höjd, med ett avstånd mellan hindren som hunden kan studsa. Hunden jobbar självständigt mot en target (godbitskål, leksak eller target) medan jag antingen står parallellt med hunden och skickar framåt, eller parallellt med targeten och kallar in. Grundläggande jump grids beskrivs av Susan Salo i senaste numret (oktober) av Clean Run. Artikeln heter ”Foundation Work for Jumping”

Vad är fördelen med pickandet jämfört med ett frysbeteende (nose touches)?

Jag ser flera fördelar med ”pickandet”

  • Jag tror att det är lättare att bygga upp full fart mot ett aktivt beteende jämfört med ett passivt. Istället för ”hur ska jag få hunden att stanna på kontaktfältet?” tänker jag ”hur ska jag få hunden att springa så fort som möjligt mot sitt kontaktfältsbeteende”
  • Den viktigaste delen är att hunden sänker huvudet mot marken samtidigt som tassarna slår i marken (samtidigt som hon lägger vikten bakåt). Genom att ha ett aktivt beteende får jag tränat på själva sänkandet mot marken om och om igen… Nästan flera gånger i sekunden… Jämfört med en hund som är tränad med frys får min hund betydligt fler belöningar för att smälla nosen ner i marken.
  • Det tar längre tid att träna och alltså tvingas man att jobba med det grundläggande mycket mer noggrant än när man jobbar med det lättare frysbeteendet innan man för över det på hinder – samtidigt som man hela tiden utmanar hunden och gör det svårare. Jag tror att det är viktigt att inte ha för bråttom att få över det på hinder. För att det ska hålla i längden måste det ligga massor med värde i själva beteendet.


Från vilken kennel kommer Pi?
Sørbølfjellets (u. Sørbølfjellets Orthia e. Giddes B Foppa)

Härligt träningspass

Publicerat av
Svara

Nu är jag äntligen hemkommen efter en helg i Sverige. Jag har hållt tävlingslydnadskurs för Vinna hundcenter. Det har varit jättetrevligt och vädret var riktigt hyfsat. Speciellt kul var det att se fem aussie-tikar från samma kull (kennel Kreivi’s). De var jättetrevliga och verkar vara fina arbetshundar. Det är sällan jag träffar aussies som jag gillar. Mina tre tjejer fick naturligtvis hjälpa till en hel del med att demonstrera inlärning av olika färdigheter. Pi var jättekul att jobba med och var på härligt humör. Missy var mest galen och jag insåg att jag verkligen måste ta tag i hennes stadga. Hon trampar, kryper, tjuvstartar… Igår åkte jag inte direkt hem, det var för dåligt väder med hård vind och regn i mörkret. Jag åkte hem till föräldrarna istället och fick middag och god sömn. När jag kom hem idag insåg jag att jag inte hade hemnyckel och fick vänta på Thomas som var i skolan.


Vinna backar

Först blev jag riktigt sur när jag inte kom hem. Jag var trött och hade massor att göra. Men det var inte mycket att göra, så jag började med att köra hoppteknik i spindeln med både Shejpa och Missy. Sedan tog jag med mig Missy och gick en promenad i skogen och över åkrarna. Vi kom tillbaka till planen och körde ett lydnadspass där jag fokuserade på stadga i stå, sitt, ligg och utgångsställning. Det gick faktiskt kanonbra! Det var som att hon fattade att jag faktiskt hade bestämt mig för att ta tag i våra problem. Jag jobbade mycket med slumpmässiga kommandon när hon var löst runt mig. Det behöver hon också bli bättre på – att verkligen lyssna på kommandon. Kastade leksak in mellan tassarna på henne som hon inte fick ta förrän jag gav signal. Försökte verkligen göra kasten oförutsägbara och hårda, men hon höll positionen bra. Gjorde några längre sittanden, men avslutade alltid med att kasta in leksaken mellan framtassarna på henne (jag må vara dålig på att kasta hårt, men jag är rätt bra på att pricka rätt…). Jobbade med att gå ifrån henne i ligg också, för där har hon haft en tendens till kryp när vi har kört mycket inkallning och mycket kryp. Nu rörde hon bara en framtass en gång, annars låg hon bra.


Pi har blivit 5 månader!

Jag kunde inte låta bli att gå till agilitybanan och köra lite. Fokuserade mycket på kvarsittandet i starten. Satte henne, gick ifrån, kastade leksak in mellan framtassarna och varierade mellan att säga ”ta den!” och att starta henne över hinder. Ibland kastade jag också leksaken bakom henne. En gång startade hon på vanligt manér och rev första hindret (smallhöjd) och tog mitt byte (i en lead out pivot) alldeles för sent. Jag gjorde bara om. Sedan hände något! Hon började hoppa bra! Tänka sig för. Svänga tight. Trampa rätt. Det var så häftigt! Jag har inte sett henne göra så på nästan ett år. Det ver en helt annan känsla! Jag avslutade ganska snabbt (vi hade tränat länge), men kunde inte låta bli att gå upp till huset och köra lite mer spindel, nu till leksak istället för till godbit. Gick kanonbra över låg oxer. Eftertänksam och balanserad. Nu börjar jag få hopp om hennes agility!


Mirakelmaskinen?

Ikväll åker vi förmodligen på inomhusträning igen. Börjar två nya kurser innan dess. Det ska bli spännande!