Effektiv träning

Nu är det verkligen för kallt för att träna. Igår var jag riktigt duktig och tränade två pass utomhus med Shejpa och Pi, men det slutade med att jag blev så kall om händerna att jag helt plötsligt blev illamående och kände att jag höll på att svimma. Fick ropa på Thomas som hjälpte mig in… Fram tills dess gick träningen verkligen kanonbra. Jag insåg att jag nog får träna lite mer lydnad med Pi om det ska bli en till artikel. Vi tog lite bilder till artikeln på förmiddagen, men då var hon lite okoncentrerad och tog sig ett par race över planen. Jag blev irriterad på hennes attityd (men visade det naturligtvis inte för henne) och irritation är motivation, så jag planerade och tog med mig både Pi och Shejpa ut på planen ihop med en bur.

Pi fick börja med att sitta i buren medan jag tränade ett kort pass med Shejpa. Shejpa fick köra fyrapinnarsslalom från ett hopphinder i nittio graders vinkel. Hon tog andra porten flera gånger och nu är jag ännu mer sugen på att köra 2×2-slalom med hundarna. När jag tränade ihop med Eva i söndags fattade jag äntligen varför 2×2-slalomen ger bättre ingångar än vanlig shaping. Hunden blir tidigt introducerad till konceptet ”ta den första porten av flera”. Annars var Shejpa superhärlig. Hon hänger sig fast i kampleksaken, släpper ibland inte på ”tack” och hugger efter leksaken utan inbjudan när hon väl har släppt. Det är svårt att tänka sig att hon nästan aldrig kampade utomhus för ett knappt år sedan. Det är också intressant när folk påstår att man inte kan lära hundar att leka och att det bara blir ett extra moment. Shejpa visar motsatsen. Det är väldigt bekvämt att bara låta henne hänga fast i leksaken när man pratar med folk eller bygger om kombinationer.

När Pi fick komma ut och träna fick Shejpa hoppa in i buren och stanna där med öppen dörr. Jag var mer fokuserad under det här träningspasset och hade en plan. Pi visade sig från sin bästa sida och lekte kanonbra. Hon försökte inte ens springa ärovarv när hon fick vinna eller springa till leksaken, hon kom rakt in till mig varje gång. Hennes lägganden har blivit mycket bättre av vår fartträning med leksak inomhus och hon jobbade fokuserat och ganska intensivt. Det blev ett par korta pass för båda hundarna och de jobbade kanonbra. Att ha med buren ut och byta hund ofta skärpte nog både mitt och hundarnas fokus. Jag är glad att jag har jobbat med burlekar med båda hundarna och att de entusiastiskt springer in i buren så fort de får chansen (det blir lite trångt ibland när båda hundarna vill in samtidigt…) och trivs med att vänta där. Enda nackdelen är att man får kånka ner buren till planen och att man får ha lite fokus på hunden som väntar också. Men det blir nog fler sådana träningspass så fort det blir lite varmare ute…



Pi har börjat kampa riktigt bra också!

Pi er i gang!

Pi og jeg har akkurat kommet hjem fra vårt første jaktkurs. Og for et trivelig kurs og for en trivelig hund å jobbe med! Hun er rake motsetningen til Pax, ikke at Pax ikke er fin å jobbe med (han fikk også komme ut og hadde to komplette fuglearbeid på noen få minutter), men det er virkelig kontraster mellom en vorsteherhann og en settertispe. Der vorsteheren er rett på sak som en traktor eller rallybil og man bare kan kjøre på, er setteren som et finstemt instrument eller en formel 1-bil. Man må tenke, planlegge og være mer fintfølende selv. Vi var ganske godt forberedt og bremsene var installert, så i første omgang var hovedkriteriet å jobbe med en skikkelig reis. Som vanlig i god hundetrening er det veldig effektivt å jobbe med et kriterium av gangen. Utover kurset fikk hun bedre selvtillit og da løsnet det. Nå bremsene ble satt på prøve! Hun er en dame med et sterkt standinstinkt og tegner til å bli en hund med jaktlyst så det monner. I tiden fremover skal vi derfor fortsette med å utvikle lydigheten. Jeg gleder meg til å jobbe videre med denne herlige hunden.


Pi i aksjon. Ikke rart mange blir hekta på å slippe løs hunden og se hva som skjer…

En annen hund jeg likte godt var Øyvinds strihår Stubb som på mange måter minner om Pax da han var i samme alder. Hans evne til samarbeid , kontakt og lydighet selv i meget fristende situasjoner var morsomt å se. Det er vanskelig å ikke forelske seg i hunder med skjegg og en herlig positiv innstilling til livet.

Takk til Pelle, Lise, Øyvind, Bendik og Mette for hyggelige dager og flotte opplevelser for både unghundene og tobente.


Pi bygger opp selvtilliten


Welshen Pippis første fuglekontakter


Strihår Stubb i aksjon


Første standen


Der gikk fuglen!


”Sitt?” Ja, selvfølgelig husker han hva det betyr!


Ny stand


Djerv reis


Vi sto på helt til det ble mørkt. Stubb fortsatt rolig.


Pelle og Triton

Interessert i fuglehundkurs?
Det er noen få ledige plasser igjen ved vårens fuglehundkurs på Saxhytte Gård. Vi tilbyr også grunnkurs for fuglehunder på Lysaker. Se vår kursside for mer informasjon.

One Jump and Two-legged-tricks

Nu är husse och hans hundar hemma igen. Jag och tjejerna har haft det ganska trevligt ensamma hemma i två dagar. Det blir lugnt och skönt i huset och hundarna trivs nog med det också. Dagarna är så korta nu (och jag har tagit sovmorgon och missat hälften av dagsljuset) att man får passa på att promenera och träna mitt på dagen. Båda hundarna har fått köra en del one jump-övningar och hoppteknik i spindeln. De här dagarna har vi jobbat på:

– Armbyte. Jag sätter hunden och kastar ut en leksak. Ställer mig några meter till sidan och halvvägs till leksaken. Ger hunden frikommando och låter antingen hunden springa och ta leksaken (då springer jag också framåt) eller gör ett framförbyte när hunden är på väg mot mig. Om jag byter arm får hunden komma in till mig och få belöning istället.

– Serpentinproofing. Liknande övning som den ovan, fast jag ställer mig i serpentinposition på andra sidan ett hopphinder de gånger jag byter arm. Hunden får byta linje, komma över hopphindret och sedan sticka till leksaken när jag byter arm på nytt. För att göra det extra svårt körde jag några direkt-till-leksaken med mig på andra sidan hindret först.

– Serpentiner och threadles med ett hopphinder. I serpentinerna har jag framförallt jobbat med att kunna springa runt hinderstödet medan hunden tar serpentinhindret.

– Skillnad på ”hopp” och ”check”. Det här har jag bara kört med Shejpa hittils. På kommandot ”hopp” ska hon hoppa långt och fortsätta framåt (belöningen kommer flygande över huvudet på henne) och på kommandot ”check-check-check” (jag har jättedålig fantasi och har kommit på att det är lika bra att sno engelska kommandon) ska hon korta ner hoppet och svänga tight runt hinderstödet (belöning är kamplek hos mig).

Inomhus har vi kört lite nose touches och shejping av våra bakbenstrick. Missy har blivit så duktig på att lyfta höger bakben jättehögt, så nu tog jag tag i vänsterbenet istället. Shejpa har fått jobba vidare på att stå på händerna. Fick husse att ta några bilder när han kom hem, de ser ju för roliga ut 🙂 Missy tyckte att hon minsann kunde göra ett two-legged-trick om Shejpa kunde det, fast det är ingenting jag har tränat på direkt…

Missy lyfter på bakbenet


Nu ska vi bara lära oss att hålla balansen också…

Kurstips

Jag blev kvar hemma när Thomas åkte till Sverige för att träna Pi. Min förkylning blev bara värre och dessutom har jag massor att göra hemma innan jul. Idag skiner solen, så jag har varit ute i frosten och promenerat och tränat hundarna istället för att göra sådant jag borde göra. I söndags träffade vi Eva och Tizla i Munkedal och tränade lite agility i ridhus. Shejpa fick köra hoppklass-bana och det var intressant att se vad som funkar och vad som behöver tränas mer på. Jag har planen ganska klar för mig och det är kul med agility just nu! Lydnaden är svårare att motivera sig för. Missy tävlade i ridhus i lördags, men visade både osäkerhet (sitt i grupp, dumruta) och orutin (ruta, apportering med dirigering). Jag tror att hon hade det ganska kul i alla fall och 10:or på inkallning med stå och ligg och fjärrdirigering känns inte helt fel. Jag vet att jag tidigare varit irriterad på folk som ger upp när de kommer till elit eller tar ett lydnadschampionat. Jag är nämligen helt övertygad om att de flesta hade kunnat höja sig många nivåer och ta sig till SM och liknande om de bara orkade träna ett år till. Nu står jag där själv på sätt och vis. Ung, orutinerad och lite otrygg hund som behöver mer träning och mer rutin. Ett år till så är hon strålande bra – för hon har både fart och precision. Men så ska man orka träna också och träna på det som går dåligt och inte på det som går bra… Jag önskar mig inspiration i julklapp.

Inspiration hoppas jag i alla fall på att få i mars, när Susan Garrett kommer till Sverige igen. Om du inte har anmält dig än så är det hög tid. Surfa in på www.carpemomentum.nu och anmäl dig idag! Förrutom att Susan är en otroligt duktig hundtränare så har Eva och Emelie lyckats få henne att prata om riktigt intressanta teman. Kursen som heter ”Relationship Building and Motivational Games” är nog den jag tror blir allra bäst. En kurs som alla som funderar över eller har åsikter om Ruff Love borde gå på, en kurs för alla som vill ha mer engagemang och driv i sin hund, en kurs för alla som vill ha både kontroll och glädje. Det här blir bra!

Vi har platser kvar på kurserna i Göteborg i mellandagarna. Den 27-28 december är det grundkurs för tävlingshunden. Den passar för dig som har en ung hund som du vill komma igång och träna med och för dig som kanske har börjat träna mot tävling, men känner att det brister i grunderna. På kursen jobbar vi bland annat med belöningar, attityd, shejping, fokus och stadga. Det blir en liten grupp och alla får individuell vägledning och fokus på egna önskemål. Det är inte lägre nivå på den här kursen än på tävlingslydnadskursen, skillnaden ligger i vad vi fokuserar på i träningen.

Den 29-30 december är det tävlingslydnadskurs. Den kursen passar för dig som tävlar eller vill tävla i lydnad. Vi går igenom inlärning av grundfärdigheter och moment och träningen blir individanpassad. Även här blir det en liten grupp och vi anpassar oss efter deltagarnas önskemål. Vi tar också upp tävlingsträning/uthållighetsträning och baklängedkedjning. Båda kurserna går på GMBK (Sisjön) i Mölndal. Anmälan till fanny@klickerklok.se – skriv vilken kurs du vill gå, ditt namn, adress, telefonnummer, hundnamn, ras, ålder och om du har några speciella önskemål eller kommentarer.

Pavlovs lydighetsdebut

På lördag debuterte Pavlov i lydighet på Alingsås BKs stevne. Det var et godt arrangert stevne i ridehus med fint underlag. Det var over 20 deltakere i kl.1 og vi trakk startnummer 7. Fellesdekken gikk fint, selv om det var noe nervöst å se den unge rottweilerhannen ved siden av ligge urolig og sette blikket i min hund. Pavlov enset iaf ingenting rundt seg og lå stabilt og konsentrert. I de to neste gruppene var det et par hunder som reiste seg i hver, så jeg var glad for at det ikke skjedde i min gruppe selv om vi hadde forberedt oss på dette. Ingen av hundene som reiste seg viste interesse for de andre hundene og såpass syns jeg man bör ha trent de gjenliggende hundene til å tåle. Men dersom hunder reiser seg og viser interesse for andre, syns jeg at konkurranseleder/förer bör gripe inn direkte.

En ting vi må trene mer på er innmarsjer. Derfor valgte jeg å ikke ha han ved foten da vi gikk inn, men gikk bare frem til punktet og stilte opp. I övelsene og mellom övelsene holdt han stort sett konsentrasjonen og gikk avslappet og fint. Et svakt punkt er når vi leverer fra oss apporten og skal gå til hoppet, han henger seg opp i apporten og kan ikke slippe den helt mentalt. Nå i konkurransesituasjonen mistet han fokus etter apporten og jeg måtte jobbe litt for å få tilbake fokus. Nåvel, alt i alt sitter jeg igjen med en god fölelse og er fornöyd med gjennomföringen. Totalt fikk vi 191 poeng og vant klassen med fölgende karakterer:

Fellesdekk: 10
Tannvisning: 9
Lineföring: 9,5
Dekk under marsj: 9
Innkalling: 10
Stå under marsj: 10
Apport:10
Hopp over hinder:8 (slo i, trolig med halen)
Helhet: 10

Nytt om Laura-kurserna

Grundkursen för Laura Derrett är nu fulltecknad med deltagare med hund. Jag har valt att ta in färre deltagare än vad Laura hade som max för att säkra kvaliteten. Det blir åtta deltagare med hund + jag. Det går att sätta upp sig på väntelista om någon skulle hoppa av och det går att vara med som observatör. På den andra kursen (med förkunskapskrav) finns det platser kvar. Alla kan gå den som deltagare utan hund (utan förkunskapskrav).

Ni som har anmält er ska ha fått en bekräftelse på mail. I vår kommer vi att skicka ut information och faktura i posten. Avgiften ska betalas i juni.

Andra spännande kurser nästa år hittar ni på www.carpemomentum.nu  (bla. Susan Garrett i mars och hoppteknikkurs i februari)

Veckans träning

Måndagen gick i ett med flyg hem, snabbsova, jobb, inomhusträning och jobb vid datorn alldeles för sent på natten. Vaknade igår med riktigt ont i halsen och har inte helt varit i form. Lydnadstävling på lördag, så jag kan ju inte komma undan tränandet. Jag har en känsla av att fröken duracellkanin på speed behöver jobbas ganska mycket i veckan för att vara i balans på tävlingen. Samling klockan 7.45 hör jag rykten om. Låter ju helt otroligt jobbigt, men man kan ju hoppas på att hunden är morgontrött. Inomhusträningen i måndags gick rätt hyfsat. Körde mest fritt följ för det behöver vi verkligen få lite mer flyt på inför tävlingen. Hon var väldigt osäker och kanske lite för het på sitt i grupp och platsliggning, verkade inte bekväm med de andra hundarna över huvud taget.  Igår kändes hon betydligt lugnare när vi tränade. Det  hjälpte nog med ordentlig träning på måndagen och förmodligen var hon extra het efter att jag hade varit borta hela helgen och hon hade bott med sin husse som hade låtit henne tokspringa. Idag blev det ett träningspass till och hon känns faktiskt riktigt samlad. Jag märker att hon blir extra speedad så fort hon får en leksak eller får göra ett springmoment, så jag försöker vara noga med att samla ihop med fritt följ efter varje energikick. Momenten tycks i alla fall funka helt okej just nu, men som vanligt önskar man att man fick träna mer inför varje tävling. Nu tänker jag inte vänta längre, för det gör bara att jag tränar mindre, ska försöka hinna med att tävla lite mer regelbundet i framtiden, men det är inte lätt när alla helger nästan är fullbokade.

Pi fick ett träningspass med lydnad utomhus idag. Fritt följ, ställande under baklänges marsch, läggande och uppsitt från utgångsställning och korta platsliggningar. Kändes fin, men jag tränar henne alldeles för lite. Hon hade ett jättesnyggt läggande från utgångsställning, så kanske min liggträning med massa lek inomhus har gett resultat! Provade också att köra inkallningen som en kedja, det gick bra, men jag upptäckte att hon inte är van vid att bli lämnad i sitt från utgångsställning.

Shejpa körde lite agility igår. Värmde upp med hoppteknikövningar i spindeln och jobbade sedan på samma övning som jag körde med Missy i förra veckan – 270-graderssväng där jag lade på en serpentin när svängen funkade. Shejpa behöver nog jobba mer med serpentiner, de känns inte helt klockrena och jag har verkligen inte tränat mycket på dem. Svängen kändes bra i alla fall. Fokuserade mycket på starterna eftersom jag har slarvat med det ett tag och bara låtit henne starta fritt.

Anmäl till Laura Derrett!

Jag är ledsen, men Laura ändrade datumen som jag tidigare sa att ni skulle boka in. Nya datum är 11-14 augusti.

Kurs 1 – Dubbelbox (+ lite serpentiner och threadles)
11-12 augusti (4 h måndag och 7 h tisdag). Den här kursen passar för dig som inte tidigare har gått handlingskurs för Greg Derrett, Laura Derrett eller Susan Garrett. Du bör ha tävlingsintresse och hunden ska självständigt kunna hantera hopphinder och tunnlar. På kursen går Laura igenom grunderna i Greg Derretts handlingssystem i teori och praktik.
Pris med hund: 3000 NOK
Utan hund: 1700 NOK
Kurs 2 – För de mer erfarna
13-14 augusti (7 h onsdag och 4 h torsdag). Den här kursen riktar sig till dig som tidigare har gått kurs för Greg, Laura eller Susan och vill uppdatera dina kunskaper och utvecklas vidare. Vi kommer att prioritera de som aktivt försöker att använda Gregs handlingssystem i sin agilityträning. I andra hand kommer de som går kurs 1 dagarna innan. Vi tar endast i specialfall in förare som inte tidigare har jobbat med Greg, Laura eller Susan. Alla är naturligtvis välkomna som observatörer utan hund, oavsett förkunskaper.
Pris med hund: 3000 NOK
Pris utan hund: 1700 NOK

Anmälan till fanny@klickerklok.se

Förslag på boende: www.vestbyhyttepark.no

Välkomna!

Lynda, Laura och Spirit
Laura instruerar Lynda Orton-Hill med Spirit i Kanada 2007

Agilitykurs i Stockholm

Jag är hemma igen efter en helg i Stockholm. Shejpa och jag flög dit i fredags och kom hem i morse. Vi har hållt en foundationkurs i agility på SBK:s Stockholmsavdelning. Det var jättekul att äntligen få åka iväg och hålla agilitykurs, som regel brukar folk bjuda in mig för att hålla tävlingslydnad. Att lära ut agilitygrunder till riktigt ambitiösa och kunskapsrika deltagare är jättekul och jag ser fram emot fler sådana uppdrag i framtiden. När det gäller grundträningen var det framför allt tre saker som folk tycktes ha missat i träningen och som kan vara bra för alla som håller på med agility att tänka på:

Lek: Det här är generellt och gäller inte bara agilityhundar. Att ha en välfungerande lekbelöning gör saker så mycket enklare! Om hunden inte tar lek i vissa situationer, inte kommer tillbaka med leksaker eller kampar på ett sätt som inte är hälsosamt så kommer föraren att undvika leken i många situationer. Att kunna kasta en leksak och snabbt få tillbaka den tycker jag är a och o när man jobbar med till exempel värdebyggande för olika hinder. Dessutom ger kamplek på rätt sätt bra gymnastik och bygger fina vanor inför viktförskjutning inför hopp, slalom och kontaktfält. Läs mer om hur man kan bygga upp bra lekrutiner med en valp i senaste numret av Canis (artikeln handlar om lydnadsträning för valpar och är skriven av undertecknad)

Bygga värde för hinder: Grunden i min agilityträning handlar till stor del om att bygga värde för hinder. Genom att bygga värde för hindrena i sig, får man hundar som håller blicken på rätt ställe (på linjen!) och kan arbeta självständigt både framåt och åt sidan, oberoende av förarens tempo. ”Värde” är ett lite oprecist begrepp, men jag skulle förklara det som en kombination av operant (bra saker händer om man söker sig mot och över hinder) och klassisk (hunden blir glad och taggad av hinder) inlärning. Värde bygger man genom att låta hunden jobba självständigt (utan att föraren springer med, hejar och ropar)  och belöna riktigt bra för det självständiga arbetet. Många hundar på kursen hade bra tempo på banan, men tempot och hindersuget var hela tiden beroende av att föraren sprang med. Det är lätt att skapa en agilityhund som tänder på förarens aktivitet och tempo snarare än på hinder och handling och jag tror inte att det är optimalt. På hinder som slalom och balansbom blir det ännu mer tydligt om man har lagt sitt värde på fel saker. Springer hunden lika snabbt genom slalom eller över balansen om föraren inte springer med? Ett annat misstag är att bygga en massa värde för att springa mot utlagda belöningar (leksak, godbitskål), tyvärr tycks inte det bygga värde för så mycket annat än att springa mot just belöningen. Sluta förhandsbetala och börja skapa riktigt värde för hinder istället.

Förståelse för handlingssystem: Del två av värdebyggnadsprojektet blir att bygga värde och förståelse för vanliga mönster på banan, till exempel 180- och 270-graderssvängar. Det förvånade mig att se att duktiga och framgångsrika hundar inte hade en aning om hur man hanterar sådana svängar. Ska man bli teoretisk kan man säga att allt handlar om hundens förståelse för aktiva linjer, men så teoretisk behöver man inte vara. Lär hunden att hålla sig på utsidan av 180- och 270-graderssvängar och låt aldrig hunden komma mellan hindren utan en threadle-arm. Det här är inte handling, det är ren hundträning som gör att handlingen blir så mycket enklare. Det är väldigt svårt att placera sina framförbyten och serpentiner på rätt plats om man måste trycka ut hunden med kroppen i alla svängar.

Det var lite tankar efter helgens kurs. Tack till stockholmsgänget som bjöd in mig, jag hoppas att vi ses igen! Shejpa har skött sig fint i helgen och flygresan har gått bra. Hon fick träna nose touches inne i terminalen på Arlanda och gjorde det superfint (vad mina medresenärer tänkte om det hela vågar jag dock inte ens tänka på). Missy var tokig och galet glad när jag kom hem och kvällens inomhusträning blev just det… tokig och galet glad. Det tog en bra stund innan hon kom ner på jorden.