Agilitytävling och hemmaträning

Igår var vi och hjälpte till på agilitytävling som vår hemmaklubb, Follo BK, arrangerade. Tävlingarna gick i Flatebyhallen, en stor, fin hall med konstgräs som underlag. Jag var mest hinderfixare/tidtagare och kunde se många hundar. Generellt tyckte jag att nivån var något bättre än förra året. En del hundar som såg lite out-of-control ut förra året har börjat få upp flytet och jag såg några snabba och kontanta kontaktfält (dock av typen där skuldror och rygg ser ut att ta en del stryk). Sedan är det ju en massa som inte ser riktigt lika bra ut. Speciellt illa är det att många hundar startar med uppenbara fysiska problem. Många hundar hoppar riktigt illa och det är tragiskt att varken ägare, domare eller träningskamrater gör något åt det. Jag hoppas att folk som ser mina hundar berättar för mig direkt om de tycker att hundarna rör sig konstigt eller hoppar dåligt (med dåligt menar jag kanske inte rent tekniskt dåligt, utan hundar som har uppenbara problem med att ta sig över hinder och taxerar massor för att sedan slänga sig över). Det är ett tecken på att något är fel och att hunden borde vara hos en duktig veterinär/fysioterapeut istället för på agilitybanan. Tyvärr tror jag inte att folk hade uppskattat mina välmenande råd, så jag höll tyst. Speciellt illa är det att se hundar som redan hoppar taskigt krascha med ett hinder, få uppenbart ont, men uppmuntras att fortsätta banan ut av föraren. Det ser inte heller stiligt ut när man tävlar med hundar som är så feta att till och med en utställningsdomare hade kommenterat det. Det är väldigt sällan jag kommenterar vad andra gör i min blogg, men det gör så ont i mig att se de här hundarna på agilitybanan och jag hoppas att jag kan ge någon en tankeställare.

Idag har vi varit lediga och jag har tränat en del. Missy och jag var ute och joggade imorse och en stund senare tränade vi lydnad. Jag fokuserade på fria följet (det enda moment där jag har lyckats prestera någon slags plan än så länge), ståendet i dumrutan och sitt i grupp. Fria följet känns verkligen fladdrigt just nu, men mitt nya, långsiktiga fokus hjälpte och jag tycker att det blev mycket bättre till slut. Jag jobbade mest på starter med konstant huvudposition. När det gäller ståendet började jag med att bryta ner det till enklast möjliga. Jag jobbade med frivilliga ställanden framför mig och då var utmaningen att få henne att hålla positionen fram till frisignalen. Det fungerade rätt bra efter några repetitioner och jag körde några ”riktiga” ställanden under marsch också. Använde leksak för att kvalitetssäkra stå, vilket delvis blir en störning (när leksaken kommer flygande under/över/precis framför henne) men också en hjälp (det blir lättare att stå stilla när det ligger en leksak precis under henne). Sittandet tränade jag på under 30 respektive 60 sekunder med synlig förare. Inga problem. Vi avslutade träningspasset med att jobba lite med bakombyten och pushar i fyrapinnars-slalom. Äntligen är det torrt väder och planen går att använda igen.

Shejpa fick också träna slalom idag. Vi gick en promenad i skogen först och tog sedan ett pass med slalom. Vi jobbade också på bakombyten och pushar och det gick hyfsat. Vi har en bit kvar innan vi klarar de värsta vinklarna. Båda hundarna är väldigt känsliga för min handling och tycker att det är svårt att fortsätta slalom när det känns handlingsmässigt fel för dem. Jag har bestämt mig för några få saker som jag ska träna på under veckan innan vi åker till Florida:

  • Slalom (bakombyten och flyt på 12 pinnar)
  • Spindeln (ska flytta in den så att vi kan köra hoppteknik i vardagsrummet)
  • Nose touches
  • Fartcirklar

Båda hundarna + Pavlov har tränat nose touches ikväll. Missy var duktig, jag borde träna mer med henne för jag tror att det går mycket snabbare att få det bra med henne än med Shejpa. Shejpa var också duktig, men gör en del konstiga saker (drar åt vänster tex.) som jag inte blir helt klok på. Jobbade lite med att kampa i 2o2o-position, Shejpa var duktigare än Pavlov!

Imorgon ska jag fortsätta jobba med mina målsättningar och planer. Måste få ner den på papper och faktiskt sätta upp det någonstans där jag ser det. Det räcker inte att jag kände inspiration idag, det ska räcka hela året.

Om vilja, mål och lycka

”The difference between a successful person and others is not a lack of strength, not a lack of knowledge, but rather in a lack of will.”
Vince Lombardi

Att framgång helt och hållet är beroende av vilja har blivit otroligt uppenbart för mig det senaste. Jag har både upplevt hur lätt det är att ändra på vanor och nå nya mål om man bara vill och hur svårt det är att få till någonting om inte viljan finns där. Tyvärr har den insikten också gjort mig ganska uppgiven och initiativlös. För vad gör man om inte viljan finns där? När man inser att det inte är fel på självdiciplinen. Dålig självdiciplin kan man ju alltid fixa, men vilja? Hur kan man vilja något man inte vill? Det är precis så jag har upplevt det de senaste veckorna. Att tävlingsframgångar inte är så viktiga. Att det är roligare att undervisa, träna och lära mer. Att tävlandet mest känns som ett jobbigt krav.

De här tankarna har plågat mig, har gjort att allt har kännts hopplöst. För innerst inne vill jag nog vilja. Det hade varit lätt att bara strunta i det, säga som andra att det tar så mycket tid att vara instruktör att man inte hinner/orkar med att träna sina egna hundar. Istället för att erkänna att jag nog bara inte vågar vilja. Jag är rädd för att misslyckas, rädd för att vilja vinna och bli förlöjligad (oavsett om det går bra eller dåligt). För ibland är det nästan inte fint att vinna om det visar sig att man faktiskt har tränat mer än andra också…

Så när jag insett att jag lägger en massa tid på att ha småångest över min bristande vilja och att det förlamar all träning och allt som är kul med hundarna, så bestämde jag mig för att lägga den tiden på att vilja istället. För viljan är faktiskt, till skillnad från vad jag trodde förrut, viljestyrd. Jag kan välja att sätta upp mål, ständigt påminna mig om målen och jobba mot dem. Jag kan välja att tapetsera väggarna med påminnelser om vart jag är på väg, så att jag inte hinner tänka att jag inte vill. Och jag kan välja att bara erkänna att jag är rädd och sedan tänka att det enda jag kommer att ångra är om jag inte vågar.

Jag tror att jag behöver jobba en massa med min mentala inställning. Jag har alltid tänkt att jag har så bra tävlingsnerver, och det har jag säkert, men det är en massa saker som händer före och efter tävling som förmodligen inte är lika bra. Jag har också varit stolt över att jag är en så bra förlorare, att jag kan skratta och slappna av direkt efter ett misslyckande. Men är det verkligen så bra? Jag insåg idag att det kanske bara beror på att jag inte vågar hoppas på något annat än misslyckande, att jag är inställd på misslyckandet och lägger tid på att förbereda mig på hur himla fint jag ska hantera misslyckandet. Det är så himla konstigt, jag har inte insett det här förrut, för jag har en väldigt bra inställning också. Varje gång innan jag går in på planen så tänker jag bara positiva tankar, jag tror alltid att det kommer att gå jättebra. Men det är någonting som inte har kännts rätt och nu har jag lyckats identifiera en del negativa tankar som bara finns där, mycket mer abstrakta och svåra att få grepp om.

Jag tror att jag måste jobba mycket med min mentala inställning, men nu när jag har identifierat problemen så känner jag i alla fall vilja att ta tag i dem. Inte så mycket för tävlandet eller vinnandets skull, utan för att jag ska få ett gladare, lyckligare år. Jag är övertygad om att jag blir lyckligare av att gå ut och ställa mig i regnet och traggla rutan och vittringsapportering och verkligen vilja någonting, än av att sitta inne och deppa över att jag inte vill det jag egentligen vill. Jag ska försöka hitta litteratur som kan hjälpa mig att komma på bättre tankar och orka satsa. Mycket handlar ju bara om hårt arbete, det hjälper inte med en bra inställning om man inte är beredd att faktiskt jobba och slita för att nå sina mål också.

Imorgon ska jag försöka formulera målsättningar lite klarare (fast det är jag verkligen livrädd för att göra offentligt eftersom jag upplever att jag alltid misslyckas med att nå målsättningar som jag upplever som realistiska innan) och sätta upp en tydlig träningsplan. Både målsättning och plan ska få en central del i mitt liv och ska inte bara finnas i mitt huvud, utan synliga på platser runt om i huset och med krav om ikryssning och liknande för att se att jag faktiskt gör det jag planerar.

”The reason most people never reach their goals is that they don’t define them, or ever seriously consider them as believable or achievable. Winners can tell you where they are going, what they plan to do along the way, and who will be sharing the adventure with them.”
Denis Watley

TAGteach i skolan

Torun är inte bara en av våra duktiga tränarelever, hon är rektor också. Nu har hon infört TAGteach i skolan och idag var det ett reportage om det i tidningen Aftenposten. Läs här

Thomas sitter på nattåget mot Bergen (ska planera sin masteruppsats på Fjellanger hundskola) och jag åker till Kirkenes (kolla upp det på en karta svenskar, det är låååångt!) för en endagarskurs tidigt imorgon bitti. Vi har alltså lyckats dubbelboka oss, men snälla Therese ställer upp och passar hundarna under det dryga dygn som jag är borta. Får hoppas att de är snälla mot henne.

2007 i bilder

MyDog 2007
Januari började med ett besök på MyDog. Blev inga bra bilder därifrån.
Pavlov rehab
Pavlov skadade ett knä och fick rehabsimma och ta det lugnt i flera veckor.
Huset i Son
Vi flyttade ut till Son i början på februari
Pax på kurs
Shejpa och Pax var med på jaktkurs i Hällefors hos Pelle i februari
Inflyttningsfest
Inflyttningsfest i början på mars
Missys första agilitytävling
Missy startar på sin första agilitytävling (disk!)
Vallhundskurs för Derek Scrimgeour
Vallhundskurs för Derek Scrimgeour i slutet på marsJonas Gustafsson
En väldigt kall och blåsig kurs för Jonas Gustafsson i aprilSusan-kurs
Vi går kurser för Susan Garrett i påskveckan. Här tränar Shejpa hoppteknik
Foto: Mette BjörneMissy lydnad
Missy tar förstapris i lydnadsklass III i början på maj
Evakurs
Eva Bertilsson håller agilitykurs hos oss i juni och det är kokhett väder

Susan och Fanny

Fanny och Shejpa åker till Susan Garrett i
Kanada och tränar i två veckor i juli. Här vid Niagarafallen.
Pi!
När Fanny kommer hem från Kanada har husse hämtat en ny familjemedlem
Sölen
Bruksvecka på Sølen med Canis i augusti
Limpan växer
Limpan växer – här i september
 

VM i agility i september
 

Pax tar förstapris i öppen klass på jaktprov i oktober
 

Firade jul hemma ihop med våra familjer
 

Mindre smickrande bild från Fannys födelsedagsfirande i december (ihop med bröderna)

Mot Florida!

Under resan till Bergen försökte jag och Shejpa undersöka hur mycket kul man kan ha på en flygplats. Förrutom det uppenbara – hälsa på människor (helst små människor, hälsar Shejpa) och läsa böcker (mest matte som tycker att det är kul iofs, men Shejpa ser inte ut att ha något emot en tupplur på golvet) så undersökte vi hur mycket träning man kan få ut i en så tråkig miljö. Vi har upptäckt att avstängda bagageinlämningsrullband är jättebra när man ska träna kontaktfält. Lagom höjd och lagom med störningar. När man flyger med hund måste man ju också ha med en bur och när man har tränat crate games blir träningsmöjligheterna genast enorma. Buren är ju ett medtagbart hinder som man kan träna handling, starter, framåtsändande etc. på. Det roade vi oss med på Gardermoen i fredags när vi hade lite för mycket tid över.

Att utveckla flygplatshobbies är en bra grej, för idag har vi nämnligen bokat flygbiljetter för resa till Florida, Shejpa och jag. Det har varit en del kämpande för att hitta en bra lösning för att flyga dit med hunden. Continental Airlines, som flyger från Oslo till USA, ville till exempel ha 7 000 NOK för att ta Shejpa till USA – enkel resa! 😮 Nu har vi i alla fall bokat (med ett annat flygbolag!) och är klara och ser fram emot att upptäcka vilka träningsmöjligheter Newark erbjuder mellan flighterna. Visst är det nervöst att flyga med hund, tänk om några papper helt plötsligt inte är i ordning, tänk om planet blir försenat och man missar anslutningen… Men det brukar gå bra och det är skönt att ha en hund som är så trygg i sig själv och ser allt som ett äventyr.

Nu är det ju inte flygresan som är huvudpoängen med resan. Nej, vi ska gå kurser och träna för Susan Garrett. Så här ser programmet ut:

1 februari – Advances in Dog Training
The seminar is an opportunity for anyone interested in any aspect of dog training to hear it from one of the world’s best. This exciting program will review fundamental principles of dog training and work on improving your mechanics as a trainer. Susan will show you how to apply learning theory into your everyday dog training. Understanding why your dog does what he does will help you work through training challenges facing you in any area of competitive dog training. Learn how to teach your dogs both control for stationary positions (like contacts and sit stays) and incredible motivation so you will have a dog that WANTS to work at any skill you want to work on. This workshop is a combination of lecture, demo and some work with your dog. Included will be games such as; It’s Yer Choice Game and Susan’s very popular “Crate Games”. These 2 games form the foundation of Susan’s Say Yes Dog Training program which has helped many dogs become National or World Champions.

2-3 februari – Foundation Skills for Agility
Say Yes Dog Training Foundation skills create understanding that results in amazing; contacts, weave poles & jumping skills in the dog. Covered during these two days are: some brand new Rear End Awareness Games; to give the dog balance and the ability to weight shift for jumping, contacts and weave entries, targeting skills; for great contacts, 2×2 weave training, seesaw games & more!

4 februari – Masters Handling 1: Rear Cross Day
An entire day focusing on your execution of rear cross over jump, in tunnels & on weave poles. Often times handlers using conflicting body cues will create confusion in their dogs when trying to discriminate between rear cross and post turns. Fast paced rear cross drills will demonstrate how your body cues before and after a rear cross can affect not only the degree of turn you produce from the dog but also how your dog understands your other body cues you use around a course.

6 februari – Double Box Day
Susan Garrett has worked with Greg Derrett for at least 10 days a year over the last 7 years, during this time Susan has won multiple National Agility Championships, 2 World Championships as well as winning the ESPN Great Outdoor Games. Who better to teach you a handling system then someone who has had so much success executing it. Double box day will walk you through Greg’s foundation exercises to help you understand how your position as a handler and a the consistency of the handling system you choose will benefit your dog over their career. Come prepared to work as this fast paced day will run you through many handling drills.

7 februari – One Jump Workshop
This session has been a popular one wherever Susan has presented it all over the world! This workshop will show you how to make use of only ONE jump to teach your dog agility handling fundamentals including: Serpentines, threadles, front cross, rear cross, tight turns, start line excellence, distance work and more. Everyone has the ability to tote around one jump; after this session you can use that one jump to create an unbelievable understanding handling skills for your dog.

9 februari – Tricks to Build Body Awareness
This is a session that guarantees a lot of belly laughs as you are learning. Susan’s dogs have long been famous for their fabulous tricks. All of the tricks Susan will teach you in this session are designed to help your dog become more aware of his body and how to move it, extend it or stretch it. . Things like “Downward Facing Dog” or “Puppy in a Basket”. as well as many many others. These behaviours are not only fun but also very functional in helping your agility dog learn to use his body better. Open to puppies and dogs of any age.

11 februari – Masters Handling 2 – Cueing Turns and Driving Lines
The second in the Master Handling Series this workshop will focus the handlers body position and motion as being pertinent in the dogs understanding of his path. The goal of handling should be to create a dog that drives his current line without the time wasting behaviour of checking in with his handler. The handlers appropriate use of body cues such as deceleration will be examined as a way to enable the dog to predict his next obstacle in your handling path.

Nu hoppas jag bara att allt går så som jag har tänkt det och att vi kommer hem den 13/1 – med nya kunskaper, solbränna och inspiration. Jag behöver lite påfyll inför årets tränarutbildningar, agilityläger m.m. Utöver kurserna hoppas jag på att kunna ta lite privatlektioner också.

Coola Shejpa

Jag och Shejpa har precis kommit hem efter kurs i Bergen i helgen. Vi flög dit i fredags och blev gott mottagna av Bodil med familj. Vi började med en privatlektion på agilitybanan innan vi åkte hem till Bodil och åt middag. Sedan var det grundkurs för tävlingshundar under helgen. Vi hade det jättetrevligt och deltagarna var både duktiga, positiva och trevliga. Shejpa är ett rent nöje att ha med sig på resa. Hon är trygg överallt och slappnar av hur snabbt som helst – oavsett om det är på kurs, på flygplatsen eller i ett nytt hem. Hon är snäll mot alla (idag fick hon hälsa på flera barn på flygplatsen, och barn – det är något alldeles speciellt hälsar hon), men bryr sig inte överdrivet mycket om varken människor eller hundar. Hon går snällt vid min sida och visar upp sin galna sida när vi demonstrerar olika övningar. Jag får nog lära henne lite lydnad också så att jag kan ha med henne på tävlingslydnadskurs i framtiden.

Missy har varit med husse i fjällen igen. Hon har fått sova i sängen, dra husse på skidor ihop med Pavlov och gå promenad i lössnön ihop med Pax. Härligt att hon fick en massa aktivitet och uppmärksamhet trots att jag var borta. Nu ska jag sova så att jag orkar svara på mail, fixa med en spännande resa och träna lite hund imorgon. Hoppas att Gregs nya DVD ligger i brevlådan någon gång under veckan. Jag beställde den innan jul och är väldigt sugen på att se den! Vädret är kasst, snö och regn om vartannat, så det blir kanske inte så mycket utomhusträning i veckan.

Lydnadsträning med Pi

Det är verkligen inget roligt väder just nu. I helgen kom det en massa snö och idag har det regnat på den. Det blir blött! Träning utomhus blir det med andra ord inte så mycket av, vi har promenerat i snön istället. Bra träning både för matte och tjejerna. Det har blivit lite inomhusträning för Shejpa, vi har tagit nya tag med våra nose touches. Har försökt köra på massor av olika underlag och försökt få henne att stå rakt och inte för långt fram med framtassarna när vi inte har target. Vi har haft en liten paus i träningen eftersom jag kände att vi inte riktigt kom framåt, men nu känns det bra igen! Egentligen känns det jättebra, det som behövs nu är verkligen generalisering och det får man inte genom att träna hemma hela dagarna.

Idag och igår hade vi kursstarter. Grundkurs för tävlingshunden och tävlingslydnadskurs. Nästan bara gamla kända ansikten på kurs. Det är jättekul att så många av våra gamla kunder kommer tillbaka gång på gång. Nu får vi bara bli lite bättre på marknadsföring så att vi får in lite nya människor också. Efter kursen idag tränade jag lydnad med Pi igen. Hon är verkligen dödssöt att träna med och det kändes som att hon hade lärt sig en hel del i måndags. Fritt följ kändes bra (inser att jag kanske borde träna det mer med koppel på, det är ju trots allt linförighet i klass I och vi har nästan aldrig tränat det). Jag kan inte helt bestämma mig för vilken position jag vill ha från henne. Just nu lutar jag åt att köpa en lite mer engagerad position, längre fram än vad jag hade släppt en ung border collie. Pi är ju trots allt en annan typ av hund och behöver nog mer attityd för att orka koncentrera sig över längre tid.

Vi jobbade med vårt ställande under gång. Just nu är vi på nivån där jag jobbar med det frivilligt under marsch baklänges. Ställandet är helt okej, men jag behöver mer engagemang när hon följer efter mig för att det ska bli ett riktigt pangstopp.  Jag varierade mellan att belöna attityd i följandet och att belöna stopp och fick gradvis bättre resultat. Efter ett tips på klickerforum tänkte jag att jag också skulle testa omvänt lockande som en del av inlärningen. Ta med riktigt gott godis och locka henne med mig med hjälp av det, men inte klicka och belöna förän hon börjar backa undan.

Vi körde lite platsliggning och det var tydligt att hon har blivit mer stadig i både utgångsställning och i liggande sedan träningen i måndags. Hon låg lugnt plats i 20-30 sekunder och det är bara att träna på. Skönt med en hund som ligger lugnt och stilla utan speciellt mycket ansträngning. Det enda jag får se upp med är att hon har en tendens att lägga sig tillrätta efter en stund. Vi avslutade med att baklängeskedja spring mot mig + utgångsställning. Pi har haft lite svårt att komma i utgångsställning när jag har kallat in henne från sittande om avståndet blir lite längre. Idag började jag med att repetera utgångsställningar och sedan lät jag henne springa frivilligt från Thomas på gradvis längre avstånd. Det fungerade kanonbra och Limpan såg ut att ha kul!

Trekkhundgutta

I helgen hadde jeg fri og reiste til fjells med alle hundene. Store mengder snø førte til tungt ski- og sledeføre og forholdene gjorde det helt uaktuelt å lete etter ryper med Pi. Istedet ble det turer på ski og med sleden. På lørdagen satte vi Missy, Pavlov og Pax inn i et 6-spann for et kort tur. På søndagen kjørte vi med 9 hunder. Pavlov var ankerhund og jobbet som en helt hele veien. Pax startet midt i, men når lederhuskyen ble altfor opptatt av tispa bak, fikk Pax gå som leder istedet. Pax har gått i spann noen få ganger, mens for Pavlov var det første gangen. Gutta jobba hardt hele veien og jeg er veldig fornøyd med dem. Pavlov fikk til og med tilbud om paring 😉 Jeg lova Lise å ikke legge ut bilder av Kompis med slak bakline, men noen bilder fra helgen kommer her:

Bra grunntrening og fokus på attityde

Jeg fikk nettopp SchäferHoppet, bladet for interesseforeningen Svensk Bruksschäfer, hjem i postkassa. Det var gledelig å lese en reportasje om utviklingen i skyddstreningen de siste åra.

”Jag tycker at de figgar jag haft förmånen att träna med i sommar är bättre på att utnyttja hundens förmåga at klura ut hur saker ska gå till för att den ska nå sitt mål (om man vil krångla till det kan man kalla det operant inlärning med hjälp av positiv förstärkning). … Väldigt kul tycker jag. Särskilt att väldigt mycket av de negativa förstärkningarna och framför allt figurantputs är borta och att det funderas innan det används.”

Det jeg satte aller mest pris på var erkjennelsen av at nøye planlagt trening med fokus på kontroll og hundens attityde kan spare hund og fører for en masse unødvendige og nedbrytende konflikter. Dette bildet kjenner jeg godt igjen fra en annen type hundetrening jeg brenner for der hundene ofte er veldig gira og fulle av sterke lyster…

”Mest påtagligt är det kanske i lydnaden på skyddsplanen. På mina tre läger påpekades väldigt mycket vikten av ordning och reda från början och att hunden inte får utdelning av att stressa eller ta egna initiativ vid fel tilfälle. Håller man på detta, stenhårt, så undviker man den elendiga våldsspiral som en del skyddsekvipage hamnar i.”

Jeg kunne ikke sagt det bedre selv!