När kan man börja träna running contacts?

Publicerat av
Svara

Jag får ofta frågan om hur gammal hunden ska vara när man börjar träna running contacts. Jag brukar svara att det beror på. Det beror på hunden och det beror på hur man vill träna.

Det första jag funderar på är fysisk mognad. Har hunden god kroppskontroll i full fart? Rör sig hunden kontrollerat och moget? Vad händer om hunden trillar av balansbommen i full fart? Det sliter förmodligen inte så mycket på en ung hunds kropp att bara springa rakt fram i full fart, men det kan vara svårt att få till ett bra rörelsemönster om hunden är väldigt omogen i kroppen. Utan kroppskontroll minskar chansen för bra repetitioner, och risken för att något går fel ökar. Så länge man tränar på låg höjd är det kanske inte så farligt, men med höjd ökar risken. Jag skulle inte börja med träning på balansbom förrän jag tycker att hunden har en vuxen hunds kropp.

Nästa sak jag funderar på är mental mognad. Jag tycker att running contacts-träning kräver ganska mycket av hundarna. Jag vill gärna kunna skicka hunden mot en belöning och sedan inte belöna om det blir fel. För att det ska fungera bra måste hunden ha lärt sig att hantera utebliven belöning och vilja prova igen med god attityd. Man kan naturligtvis anpassa träningen för en ung hund, genom att till exempel belöna alla försök, men ge jackpot för de bästa, men jag vill hellre jobba med grunder tills jag känner att hunden är redo för lite svårare uppgifter.

Shejpa i Ulricehamn

Shejpa – lärde sig running contacts när hon var 2, men har varit enormt stabil och är fortfarande framgångsrik. Hon fyller 10 i nästa vecka och är kvalad till European Open i sommar. 

Hos mina hundar tycker jag att det har varit ganska tydligt att de som varit äldre när jag påbörjat träningen lärt sig mycket snabbare än de som varit yngre. De har förstått snabbt och jag har kunnat öka kriterierna ofta. De har också sprungit jämnare och bättre på alla steg i träningen. Senaste hunden jag tränat – Wilco – var 17 månader ungefär när vi påbörjade träningen. Han var långbent och omogen både fysiskt och mentalt väldigt länge, och jag tyckte egentligen att han fortfarande var ganska barnslig när vi satte igång. Hade det inte gått så väldigt lätt och fint när vi väl började hade jag nog pausat och väntat lite till. Bud är 15 månader imorgon, och jag känner att det verkligen kommer att dröja innan jag gör något med honom, trots att han har varit fysiskt mogen ganska länge. Däremot jobbar vi med grunder, och det är i hur han hanterar dem som jag avgör när det blir dags att ge sig på balansbommen.

Vad kan man göra för grunder innan man börjar träna hunden på planka och/eller balansbom? Det här gör jag:

  • Olika kroppskontroll-övningar där hunden blir stark, medveten om sin kropp och duktig på att använda både fram- och baktassar.
  • Shapingövningar där hunden lär sig att klick betyder ”Bra! Gör om det” och att det inte är farligt att inte få belöning – då är det bara att försöka på nytt och kanske ändra något.
  • Hoppteknikövningar där hunden lär sig att anpassa sitt steg beroende på målet – korta och länga steget men samtidigt behålla rytm och balans.
  • Springa-fort-övningar där hunden lär sig att springa i full fart mot ett mål (ofta en belöning) med olika störningar. Här lär jag också hunden att jag ibland kan avbryta när hunden är på väg mot belöningen. Jag kan kalla in, sätta hunden eller bara säga ”oj!” (om hunden till exempel springer utan att ha fått lov) och få hunden tillbaka för en ny repetition.
  • Targetövningar där hunden lär sig att träffa en target på marken i full fart.

Vår Running Contacts-kurs online startade igår, men det går fortfarande bra att anmäla sig om man vill vara med! Vi anpassar oss till varje ekipage och hittar lösningar som passar just din hund. 

Klicka här för mer info och anmälan 

Hoppteknik

Publicerat av
8

Hoppteknik har blivit väldigt populärt och bloggar och sociala medier är fulla av klipp på hundar som gör olika hoppteknikövningar. Jag har egentligen som regel att inte uttala mig negativt om hur andra tränar, och det är inte heller meningen med det här blogginlägget. Jag vill gärna hjälpa till så att fler hundar får träna hoppteknik – men på ett uppbyggande och effektivt sätt. Tyvärr blir jag ofta illa till mods när jag ser hoppteknik-klipp på nätet, eftersom hundarna jobbar på ett sätt som helt motverkar de målsättningar jag har med träningen. I det här blogginlägget tänkte jag försöka ge lite tips och råd som gör att du kan anpassa din hoppteknikträning så att hunden får en chans att jobba på ett skonsamt och uppbyggande sätt istället för att slita på kroppen och självförtroendet. Jag hoppas verkligen inte att någon tar illa upp. Jag tycker själv att jag börjar få ett bra grepp om vad jag vill få ut av hoppteknikträningen (och hur/varför) efter 9 år med träning av både egna och andras hundar och ett nästan ohälsosamt intresse för att titta på hur hundar hoppar och rör sig.

Vad är hoppteknik?

Hoppteknik är för mig ett samlingsbegrepp för en mängd av övningar som kan ha väldigt många olika syften. Innan man sätter igång med en övning är det viktigt att tänka igenom vad det är man vill lära in eller utveckla hos hunden. En övning som är perfekt för en hund kan vara mindre lämpad för en annan. Det kan bero på att hundarna är på väldigt olika nivå, men också på att man kanske behöver utveckla helt olika sidor hos två olika hundar. I det jag kallar hoppteknik ingår till exempel olika övningar som:

  • Hjälper hunden med mekaniken i ett effektivt och skonsamt hopp där ryggen är stark, stabil och flexibel på rätt sätt. Där bakbenen är ”motorn” som ger hunden kraft över hindret och landningen är så mjuk och effektiv som möjligt för att spara på både kropp och tid på banan.
  • Hjälper hunden att hitta självförtroende och effektivitet i vägen mellan hinder, för att ta bort extra steg och osäkerhet som kan göra att hunden blir långsam eller ineffektiv.
  • Hjälper hunden att hitta explosivitet och snabbt fotarbete
  • Stärker hundens hoppmuskler och bygger kraft och fart
  • Låter hunden återhämta sig från ansträngning eller komma tillbaka från skada på ett mjukt och avslappnande sätt
  • Ger hunden mentala utmaningar och skapar eftertänksamhet
  • Lär hunden att växla mellan full utsträckning och full samling
  • Introducerar nya hinder eller utmaningar för hunden

Jag skulle kunna fortsätta och dela upp det ännu mer och hitta ännu fler användningsområden och delar som jag tränar genom ”hoppteknikövningar”. Poängen är att olika övningar (och hur man varierar samma övning) kan träna väldigt olika saker och vara lämpligt för olika hundar. Att bara träna ”hoppteknik” kan vara meningslöst eller kontraproduktivt om man inte förstår vad man tränar och varför.

Grunden måste finnas

För att få positiva effekter av hoppteknikträningen måste man börja med grunden. En bra jämförelse tycker jag är styrketräning för människor. Styrketräning har mängder med positiva effekter på prestation, hälsa och välmående. Att låta muskler jobba med hög belastning under kort tid är jättebra för både atleter och stillasittande pensionärer. Samtidigt förstår alla att det är jätteviktigt att lyfta tunga vikter med god form och en stark kärnmuskulatur. Om ryggen böjer sig för vikten och muskler i mage och rygg inte klarar av att stabilisera ryggraden riskerar man både skador och att man inte får den effekt av träningen som man hade tänkt sig. Det handlar både om ren styrka i kärnmuskulaturen och om kunskap om vad som är rätt form och förmåga att utföra rörelsen med låg belastning innan vikten ökar.

För en hund som ska hoppa gäller precis samma princip. Det är inte skadligt för hunden att hoppa högt och tungt om han använder rätt muskler, skjuter ifrån med kraften från bakbenen, klarar av att stabilisera ryggen och landar med minimal belastning på fronten. Vissa hundar är naturbegåvningar, men de allra flesta hundar (och speciellt de som redan har problem med hoppandet och därför ordineras ”hoppteknikträning”) behöver tid för att utveckla de här färdigheterna innan höjden (vikten) ökas och vi lägger till andra svårigheter som tar fokus från uppgiften och kräver att tekniken är automatiserad för att det ska bli bra. Om man tränar hoppteknik och hela tiden låter hunden jobba på ett sätt som inte är bra, så blir hunden förmodligen bara bättre på att hoppa på ett dåligt sätt och stärker fel muskler.

Här kommer två exempel på svåra, tunga hoppteknik-övningar som främst är till för att bygga styrka under vintersäsongen. Var lite osäker på om jag skulle visa dem, för – Don’t try this at home! Om hunden inte redan har en mycket bra hoppteknik (och du har förmåga att utvärdera den) kommer det göra mycket mer skada än nytta. De här övningarna lär inte hunden att hoppa – de utmanar och bygger muskler på hundar som både är naturligt begåvade och har tränat i flera år.

Epic visar kraft och full kontroll på höga hinder i tungt underlag. Det ser varken jobbigt eller svårt ut, och ryggen är stark och mjuk i alla lägen.

King visar också grym kontroll på höga hinder. I den här övningen finns ingen fart som hjälper hunden att komma över hindren – hunden måste utnyttja ”motorn” i bakdelen och samtidigt behålla full kontroll till nästa hopp. 

Kärnmuskulaturen behöver ofta tränas upp med andra övningar än ren hoppteknik. Personligen utvecklar jag framför allt styrka i rygg och höfter genom att se till att hunden kan stå på fyra ben med god form och aktivering i kärnmuskulaturen. Därifrån går jag vidare till kontrollerade skiften mellan stå-sitt och stå-ligg. Jag tycker också att jag får god effekt av skritt-träning i kuperad terräng. Om hunden inte har en välutvecklad kärnmuskulatur kan det vara svårt att få till bra hoppteknik, speciellt för hundar med lite längre ryggar.

Ett bra hopp

Viktförskjutning och landning jobbar jag framför allt på med ett hopphinder. Den första och viktigaste hoppteknikövningen jag gör med hundar är den vi kallar för ”set point”, där hunden i lugn och ro får lära sig om viktförskjutning, kraft, form och balans. Alla anpassningar jag gör i den här övningen handlar om att uppmuntra hunden att använda bakbenen som en fjäder som skapar kraft, slappna av i front och rygg och hoppa med god form som möjliggör en skonsam och effektiv landning. Alla delar hänger ihop – utan viktförskjutningen där bakbenen trycker ifrån får man varken bra form över hindret eller en bra landning. Det finns ingen poäng i att lägga på höjd på hoppet innan hunden har hittat tekniken. Höjd utan teknik kommer bara att tvinga hunden till ännu sämre teknik och potentiellt göra hunden osäker och spänd inför hoppande i alla lägen.

Bud, 12 månader, hoppar 45 cm för första gången. För att vara nybörjare gör han det här riktigt bra, eftersom jag har lagt förhållandena till rätta för ett korrekt hopp. 

Det som hjälper Bud att hoppa bra i den här övningen är:

  • Han sitter rakt, balanserat och fokuserat i starten.
  • Han sitter nära så att han inte behöver fundera på hur han ska sätta tassarna – behöver bara kliva in i mellanrummet och ta av.
  • V-ställda bommar som startpunkt ökar viktförskjutningen.
  • En djup oxer ökar viktförskjutningen och uppmuntrar en god form där ryggen sträcker ut sig utan att svanka.
  • En extra snedställd bom inne i oxern ger honom mer att titta på och ökar viktförskjutningen.
  • En utlagd belöning på marken ger honom lågt fokus och motivation framåt.
  • Stillastående matte ger honom arbetsro och fokus.

Låt oss titta på stillbilder på hoppet för att analysera de olika delarna i ett bra hopp:

Screen Shot 2016-02-15 at 13.02.24 pm

Huvudet är lågt och frambenen är avslappnade när hunden kliver in i övningen.

Screen Shot 2016-02-15 at 13.03.39 pm

Hundens bakben kommer in under kroppen för avstamp. Huvudet höjs något, men rycks inte upp och nacke och rygg ser fortfarande avslappnad ut. Frambenen är kvar på marken tills bakbenen får chans att skapa kraft.

Screen Shot 2016-02-15 at 13.04.30 pm

Bakbenen trycks ihop så att de kan fungera som fjädrar som skjuter hunden över hindret. Frambenen lyfts bara upp under kroppen, men skapar ingen direkt kraft. Rygglinjen är rak och huvudet i samma linje.

Screen Shot 2016-02-15 at 13.05.25 pm

Bakbenen är maximalt utsträckta och hunden kan slappna av över hindret i en lätt böjd linje. Huvudet är lågt och benen är samlade.

Screen Shot 2016-02-15 at 13.06.04 pm

Bakbenen lyfts upp över hindret och är redo att skjuta ifrån i landningen. Rygglinjen är fortfarande mjuk och rak (men lätt böjd) och fokus är framåt/nedåt.

Screen Shot 2016-02-15 at 13.06.58 pm

Huvudet är lågt, frambenen absorberar landningen genom att fjädra och bakbenen kommer in under kroppen för att skjuta ifrån igen (inte världens mest balanserade landning eftersom han bara behöver gå till leksaken efter det här, men tillräckligt bra för att illustrera min poäng).

Sammanfattning

Jag hoppas att det här blogginlägget kan hjälpa till att skapa lite mer förståelse för ”hoppteknik” (som är så mycket…), vikten av grundstyrka, mekaniken i ett bra hopp och vilka förhållanden som kan lägga tillrätta för ett bra hopp. Det finns enormt mycket att skriva om ämnet. Från och med Januari 2019 kan du gå onlinekurs för mig genom en grupp på Facebook. Fördelen med onlinekurs är att man verkligen kan titta på och förstå detaljerna med hjälp av stillbilder och slow motion-film. I onlinekursen hjälper jag dig också att anpassa övningarna så att de passar så bra som möjligt till just din hund.

Jag hjälper också gärna till med snabba utvärderingar i mån av tid. Tagga mig på Facebook eller Instagram (@fannyftw) i en kort(!) film där din hund hoppar, så ger jag några snabba tips på vad du kan göra för att förbättra övningen om jag har tid (helt gratis). Vill så gärna se fler hundar hoppa effektivt och bra istället för att få känslan av ”gym fail”…

Specialsök som aktivering – Onlinekurs

Publicerat av
1

Vi är jätteglada att kunna presentera en ny onlinekurs i samarbete med Jessica Mann från Motiverade Hundar.

Specialsök som aktivering är en jättespännande kurs för dig som vill lära dig mer om hur man kan använda hundens fantastiska nos till nytta och nöje. Nosarbete är fantastisk aktivering för alla typer av hundar, samtidigt som det bygger både självförtroende, koncentration och samarbetsförmåga.

En onlinekurs är perfekt för att få kontinuerlig hjälp och feedback på den träning du gör hemma. Du behöver inte resa eller passa tider, istället kan du träna när du vill och få hjälp med det som just du behöver när du behöver det. Jessica ger dig tydliga instruktioner om hur du kommer igång med träningen och stöttar dig genom hela processen.

Gippppp

Att kunna kasta en leksak…

Publicerat av
Svara

När jag tränar en valp eller unghund så fokuserar jag inte främst på att lära in lydnadsmoment eller agilityhinder, utan på att utveckla vårt träningssamarbete så att träningen går så effektivt som möjligt under resten av hundens liv. Som jag skrev i förra blogginlägget är jag inte så mycket för genvägar och snabba lösningar – i alla fall inte sådana som leder till att jag kommer vara tvungen att fortsätta att kompensera för våra brister i samarbete under många år framöver. Jag tar mycket hellre tag i problemen och lägger upp enklare övningar där vi tränar på det som är svårt på ett gradvis och roligt sätt.

En sådan sak som jag prioriterar är att kunna kasta en leksak till hunden framåt, utan att hunden vänder sig om och tittar på mig eller leksaken. Det kan vara jättesvårt om man har en hund som är lite fixerad vid belöningarna (jag tittar på dig Bud!), men det blir så himla mycket enklare att träna så många saker när det här fungerar. I så många olika övningar vill jag kunna kasta en leksak bakifrån och ha en hund som fortsätter att springa framåt tills belöningen dyker upp framför näsan på honom.

Till exempel:

  • Sändande till rutan
  • Sändande till kon (och i de nya reglerna – sändande till ”ingenting” rakt fram)
  • Slalominlärning
  • Inlärning av springande tasstarget (där hunden trampar på en target och fortsätter framåt)
  • Running contacts
  • Självständighet och framåtsändande i agility
  • Framförgående/framåtsändande i brukslydnaden

Pogue

Hur tränar man upp hundens förmåga att inte störas ut av att vi kastar belöningen? Börja enkelt, var noggrann. Ge hunden upplevelsen av att det enda som funkar är att fokusera framåt – då dyker belöningarna magiskt upp. Jobba på korta avstånd i början – korta avstånd innebär mindre tid för hunden att hinna titta bakåt, och lättare för oss att kasta med precision.

Försök kasta rakt över hundens huvud. Om hunden startar på vänster sidan kan det vara en fördel att kasta med vänster hand för att linjen ska bli helt rak över hunden. Svårt att kasta med vänster hand? Starta hunden på höger sida! Låt hunden ha ett mål att röra sig mot, till exempel en target. Men fokusera inte på targetbeteendet, utan på att få belöningen att dyka upp framför hundens näsa när han rör sig bortåt.

Jobba med fokus framåt i shaping-övningar. Kan hunden hålla nosen mot en target på väggen medan du rör dig (och belöningarna) runt bakom? Kan hunden stå stilla med fokus framåt medan du rör på armarna och fejkar kast? Om hunden är väldigt fokuserad på leksaker kan du börja med att kasta godis.

Jag upplever att kravet på precision i kastet minskar när hunden förstår att den bara ska springa och inte fundera så mycket på var belöningen kommer. Jag försöker naturligtvis att kasta så rakt och bra som möjligt, men hundarna bli väldigt förlåtande när det gäller dåliga kast (något som verkligen inte gäller för hundar som inte förstår grejen).

Det här med kast ja… Finns det något mer frustrerande än att känna att den egna kasttekniken är den begränsande faktorn i träningen? Det där med bollkastning var en ständig frustration för mig när jag började träna hund. Jag tiggde och bad min gympalärare på gymnasiet att lära mig kasta bättre (men fick bara stå och titta på när killarna i klassen skulle ”visa”). Efter 20 år med hundträning börjar det faktiskt kännas rätt bra. Jag kastar fortfarande inte speciellt hårt, snabbt och långt, men precisionen på lite kortare avstånd (upp mot 20 meter) har faktiskt blivit grymt bra. Jag som var en sådan hopplös kastare har verkligen blivit bättre.

Man blir bättre av att träna. Vill du inte trötta ut hunden medan du tränar är det bara att träna på egen hand. Sätt upp mål (koppel, hink, kon… vad som helst!) och träna på att pricka. Träna med olika leksaker och även med godis. Du kommer att upptäcka vilka leksaker som passar bäst för vilka kast, så att du kan anpassa efter övning. Tänk också på att det inte bara är var leksaken landar som är viktig – hur kastet ser ut spelar också roll för hundens beteende. Höga kast med vevande armar ökar dramatiskt risken för att hunden ska titta tillbaka på dig och leksaken och upptäcka kastet medan föremålet fortfarande är i luften. Det är väldigt sällan du vill att hunden ska springa studsande med ögonen upp i skyn, så försök att hålla kasten låga och effektiva.

Den här typen av förkunskaper är en av de saker vi fokuserar på i vår Grundkurs Online som startar den 1 mars. Kursen fungerar oavsett om du startar med en ny valp eller vill gå tillbaka och förbättra den här typen av färdigheter med en tävlingshund. 

Vi startar också Tävlingslydnadskurs Online den 1 mars. För dig som vill jobba på inlärning av moment, kedjor, helhetsträning, störningsträning och allt som har med tävlingslydnad att göra. 

Utmaningar med Bud

Publicerat av
6

Att träna med Bud är så himla roligt! Det är också svårt och utmanande. Jämfört med andra hundar i hans ålder kan han nästan ingenting. Många jämnåriga har sprungit långa agilitykombinationer i flera månader. Jag har tävlat lydnadsklass med en engelsk setter som var yngre än honom. Jag har inte bråttom med valpar och unghundar och försöker att inte jämföra mig med någon annan. Jag vet vad jag tycker är viktigt i träningen och fokuserar på det. Det är samarbetet vi kommer att ha under de kommande, förhoppningsvis många, åren som är det viktiga. Att träningen kan flyta på utan störande element, att jag inte behöver anpassa träningen en massa efter hundens svagheter, att jag har en hund som verkligen förstår och tycker om det vi gör. Att lära in färdigheter är egentligen en väldigt enkel sak när tränings-samarbetet fungerar, och det är aldrig värt att offra det samarbetet för en färdighet.

Bud är en lugn och mysig hund i vardagen och han är duktig på att titta på när andra jobbar och springer utan att hetsa upp sig. När vi tränar själva blir han dock lätt hetsig. Han är snabb, explosiv och mycket förtjust i både leksaker och godis. Idag när vi tränade fick jag verkligen en känsla av att han påminner om en del terriers jag har haft på kurs. Jag brukar älska att se dem jobba och det är kanske därför jag tycker att det är så roligt med Bud.

Om man jobbar med shaping och lugnare övningar med mycket godis kan Bud hålla sig lugn. Han blir inte frustrerad av att behöva tänka själv och prova olika beteenden. Där fungerar vårt samarbete riktigt bra, och det är till den känslan jag går tillbaka när vi stöter på problem i andra övningar. Mer godis, mer tänka själv, mindre kommandon.

När vi jobbar med mer lek och högre intensitet, i kombination med kommandon, kroppsspråk och fart så kan det bli fel om han inte är helt, helt säker på vad han ska göra. Då början han skrik-skälla och blir märkbart frustrerad. Är han trött blir det ännu värre. Jag har aldrig haft en hund med ljudproblematik, men alltid tänkt att jag borde få det någon gång så att man får erfarenhet av det (men också tänkt att det måste vara det tråkigaste problem man kan ha).

Jag hade nog lite otur med Bud, för jag tänkte att jag skulle göra som ”alla” andra och använda lite mer lockande i inlärning av vissa beteenden – bara för att testa. Ett sådant beteende var att runda föremål – en viktig förkunskap för både lydnad och agility. Och jag tänkte också att jag kunde lägga på kommando ganska tidigt eftersom jag ändå visade vad han skulle göra. Stort misstag! Det hade säkert fungerat med de flesta andra hundar, men inte med Bud. Att ta honom i halsbandet för att rikta honom rätt, säga ”sväng-sväng-sväng” och visa honom runt en stolpe ledde till en totalt galen hund som bara skällde och skrek.

Jag slutade naturligvis fort med hjälperna och kommandona, men känslan satt i. Vi har jobbat lugnt och metodiskt för att få till rundning av föremål frivilligt, att sätta kommando på det väldigt lugnt och tyst, att lägga på min rörelse och mitt kroppsspråk (man behöver ju liksom det till agility), att kunna hålla honom i halsbandet innan jag skickar etc. Det har tagit tid, men det börjar lossna!

Parallellt har vi jobbat med andra saker som har varit betydligt enklare – shaping av till exempel positioner och postionsskiften (sitt/ligg/stå), självkontroll (enklare, men inte enkelt när man är besatt av leksaker), stadga, hoppteknik, targeting etc. I sådana övningar har han inget ljud (om jag inte gör det för svårt och han är trött när jag ger kommandon, då kan han börja skälla väldigt upprört). Därför blir det ganska enkelt att träna honom på ett sätt så att det blir minimalt med skall och skrik, samtidigt som han får förtroende för mig som samarbetspartner och inte blir frustrerad. Det är faktiskt ganska tacksamt med en hund som tydligt berättar när man är en dålig tränare. Då kan man göra någonting åt det direkt, istället för att ljuden kommer när beteenden sätts ihop till kedjor eller efter några år på tävlingsbanan.

Jag tror att många ljudande hundar gör det av samma anledning som Bud. De vill så mycket och tycker så mycket om sina belöningar, men vi går lite för fort fram och bygger in frustration i vissa beteenden. Frustrationen associeras lätt med kommandon och det är ofta precis när vi (eller tävlingsledaren) ger kommandon som ljuden dyker upp. Jag ser det lite på Wilco som kan skälla till när jag ser kommando om ”ut” eller ”sväng” på agilitybanan. Det finns ju hundar som har andra typer av ljudproblematik också, till exempel de som ”läcker” små-pip hela tiden. Det måste vara mycket svårare att träna på!

Idag var vi i Väsby-hallen och tränade och Bud fick sitt kanske tredje träningspass på hopphinder (undantaget hoppteknik). Är riktigt glad över att jag fick till 4 helt tysta minuter (man ser dock en del terrier-tendenser när han hoppar efter leksaken…)

Vad har du för erfarenheter av hundar som låter? Finns det andra tecken på frustration som inte är så ljudliga?

Fannys jaktprovsdebut

Publicerat av
Svara

I lördags blev det äntligen dags för min jaktprovsdebut, efter 10 år med jaktcockrar. Thomas skulle till Norge och hålla kurs och ville gärna att Kat skulle få vara med på säsongens sista jaktprov, som dessutom skulle arrangeras som parsläppsprov. Kat hade 4 förstapris och 3 CK sedan tidigare under säsongen, men behöver CK på parsläppsprov, samt en vinst för att bli jaktchampion. Jag tänkte att det var värt ett försök.

Kat-kärlek

Dagen innan provet tog jag med Kat ut i skogen vid huset och testade lite sök, visselsignaler och dirigering. Det gick ganska bra. På provdagen fick vi sällskap av snälla Åsa som åkte med från Örebro och var moraliskt stöd. Väl på plats visade det sig att ena domaren var sjuk, så det blev enkelsläpp istället för parsläpp. Vi hade startnummer 4.

Första hunden gick i sök länge utan att komma i fågel och publiken var långt efter och såg ingenting. Hund nummer två gick i en annan terräng och fick snabbt fågel på vingarna, som apporterades (dock inte korrekt, så den åkte ut). Hund nummer tre gick ännu kortare och gjorde en korrekt apport – och plötsligt var det vår tur. Fick be domaren att vara väldigt tydlig med instruktionerna eftersom jag aldrig gjort det här förut. Satte igång Kat i sök inne i buskaget och kom sedan ut längs kanten. Plötsligt gick det upp en fasan någon meter ifrån henne och jag visslade stopp. Hon var stadig och fasanen sköts över ett öppet område där hon kunde markera. Hon apporterade fint och fick efter det gå i sök en liten stund till. Sedan fick vi koppla och gå tillbaka till publiken för att vänta på vårt andra släpp.

Av de återstående 6 hundarna gjorde några fina släpp utan att få till apport, ett par åkte ut på att de inte hittade apporter och någon knallapporterade. Sedan började andra släppet med de som inte hade åkt ut i första. Två springrar innan oss såg ut att göra jättefina arbeten. Sedan fick vi gå i närheten av ett område där vi sett säkert 40 fasaner slå sig ner. Det tog inte lång tid innan Kat stötte en fasan inne i buskaget. Den flög långt ut över det öppna fältet där den blev skjuten. Vi fick gå fot en lång sträcka för att komma till platsen för apport, så hon hade inte en chans att markera ens riktningen. Jag fick försöka dirigera henne fram på fältet, över en stig och in i skogen där fasanen skulle ligga framför en sten. Hon kom snabbt ut i rätt område, men fick jobba länge för att hitta fasanen. Jag var väldigt förvånad att vi lyckades få in den, det var verkligen hennes förtjänst. Hon visste precis vad vi höll på med och lyssnade på alla mina signaler samtidigt som hon jobbade självständigt. Efter apporten fick vi gå i sök en stund, och sedan var vi klara.

Kat apportKat apporterar till nervös matte

Hunden efter oss åkte ut eftersom den inte stannade tillräckligt snabbt när den stötte upp några fasaner. Sista hunden, en cocker, fick ett långt släpp för att få visa apport. När alla var klara fick vi äntligen resultatet. Av 10 hundar var det 4 som fick pris och CK. Jag var säker på att vi skulle komma fyra. Men först räknade de upp en springer. Sedan en springer till. Kat och jag kom 2:a och fick fin kritik! Cockern som gick sist vann och blev champion.

Det var roligt att gå på jaktprov med Kat! Hon är så otroligt följsam och lydig, samtidigt som hon verkligen gör sitt jobb i fin stil. Söket och apporteringarna skötte hon på egen hand, samtidigt som hon hela tiden var uppmärksam på var jag var och signalerna jag gav. Riktigt häftigt med en hund som är så komplett och som hjälper en nybörjare som mig att komma igenom ett jaktprov trots en del taktiska missar. Och så har hon ju en duktig tränare också, så jag ska kanske inte ge Kat all cred för resultatet. Min egen insats var nog på sin höjd godkänd.

Introkurs i mondioring 16-17 januari

Publicerat av
2

För en vecka sedan var Epic och jag i Halmstad på introkurs i mondioring för Siv Svendsen och Jesper Borgryd. Jätteroligt att åka iväg på kurs med Epic. Oftast är det ju Squid som får gå lydnads-relaterade kurser.

Vad är mondioring?
Mondioring är en skyddsgren som skapats för att vara internationell och samla många länder under ett gemensamt skyddsprogram för att kunna tävla mot varandra. Man tog det bästa från olika länders skyddsgrenar och kom överens om ett regelverk i slutet på 80-talet. Förutom skydd innehåller ett program också lydnadsmoment och hopp, och man gör alla moment och delar i en följd (lydnad – hopp – skydd).

Skyddet skiljer sig från det vi är vana vid i Sverige genom att figuranterna har på sig heldräkt, och hunden kan bita nästan var som helst på kroppen. Hur hunden biter spelar ingen roll, det viktiga är att hunden biter snabbt utan att bli lurad av figuranten, och att han sitter kvar tills föraren säger till.

Lydnaden bygger på funktion snarare än perfektion, svårigheten ligger i störningar och att planen och programmet aldrig är sig likt. Varje tävling har ett tema och tävlingsplanen är full av föremål (som oftast har något med temat att göra) och personer (domare, speaker, skrivare, figuranter etc.). Hoppen är höga och långa!

I den enklaste klassen (cat1) går det mesta ut på lydnad. Momenten som ingår är fritt följ, kvarstannande (föraren ur synhåll, hunden utsätts för störningar), framåtsändande (rakt fram mot ingenting och sedan inkallning), fjärrdirigering (stå, sitt och ligg på endast verbala signaler – föraren kan vara placerad i olika positioner och delvis gömd), apportering (olika föremål varje gång) och matvägran (hunden ska inte ta mat som presenteras på olika fantasifulla sätt).

Kursen
Kursens upplägg var att vi gick igenom momenten i första klassen i mondioring, och tränade på de olika delarna. Det var mest mallar med på kursen, ett par holländska herdehundar, en terv och en beauceron. När sporten blir officiell i Sverige kommer den med största sannolikhet att enbart vara öppen för bruksraser, precis som svenskskydd och IPO. Om Epic och jag ska tävla får vi alltså ändå åka utomlands, vilket har varit planen från början.

Några pass ägnades åt bitarbete. Jättekul att jobba med en erfaren figurant istället för vårt vanliga hemmapillande. Epic gick igång direkt och tyckte att det var väldigt roligt! Här är ett litet klipp från mitt instagramkonto:

Resten av passen ägnades åt att gå igenom lydnadsmomenten. Det var roligt att få lite struktur på det, och nu känner jag att jag har en plan för alla momenten och vi har haft flera träningspass i veckan med fin framgång. Vi tränar bland annat på att få mer förståelse för fotgåendet (han har fint fotgående, men vi har inte tränat det så mycket på senare år, så han kan falla ut om det blir för långt), att sitta/ligga kvar med svår störning (Astrid låtsades att hon hade en liten hund i famnen 😀 ), att springa rakt fram till nästan osynlig target vid väggen trots störning av hinder och koner, att apportera vad som helst (framför allt leksaker, eftersom det blir svårast att hålla fast och inte ta omtag om han tror att det är en leksak), att lyssna på stå/sitt/ligg utan handtecken och med mig i olika positioner etc.

Vidare!
I början av mars kommer Epic följa med mig till USA. Där blir det mycket träning på bitarbete när vi inte håller kurs! Anledningen till att vi håller på med mondioring är till stor del att flera mina elever i USA satsar på den sporten. Att träna den med Epic gör att jag får mer insikt i deras träning och inspiration till roliga övningar. En annan anledning till att Epic får göra det är att det känns som att det är en sport som verkligen passar honom. Han är stabil, social och har massor med kamplust. Han är duktig på självkontroll, men träningen sporrar mig verkligen att ta det till nya nivåer. Att han inte tycker att det är något problem att flyga över Atlanten hjälper ju också.

Planen är att någon gång komma ut och tävla cat1 och bli uppflyttade. Jag vet inte om jag kommer att satsa högre än så, det får bli en senare fråga. Vi har ju många andra saker att träna och tävla!

Härlig inomhusträning

Publicerat av
3

När det är -20 ute är det underbart att ha bokat tre timmar i en uppvärmd inomhushall! Det går åt en halv förmögenhet i hallhyra och dieselpengar varje vinter, men det känns verkligen värt det. Vi har ju tyvärr ingen hall på nära håll. Lervikshallen i Karlskoga är närmast och det tar 45 minuter att komma dit.

Tre timmar går väldigt snabbt när man har fyra mycket arbetsglada hundar och härligt flow i träningen. Det är konstigt att man sällan får riktigt samma kvalitet och flyt i träningen under den delen av året då man kan träna precis utanför huset. Jag tror att jag sällan tränar i tre timmar sammanhängande under sommarhalvåret.

Jag är så glad att mina fyra kan vara tysta och lugna när jag tränar dem en och en. Det gör att jag kan vara väldigt effektiv och inte behöva lägga extra tid på att byta hund, eller irritera mig på att någon skäller och låter. Jag tycker att det är väldigt jobbigt med hundar som låter, så det är viktigt för mig att de kan vara tysta.

Lervik 19 januari

De här fyra hundarna är så himla roliga att träna! De är väldigt olika varandra, trots nära släktskap (Epic och Squid är halvsyskon och Bud och Wilco är halvsyskon med Epic som pappa). Samtidigt är de också lika varandra, eftersom jag har tränat dem till att fungera så som jag trivs med att träna.

Jag ser ingen motsättning mellan att anpassa sig till individen och samtidigt forma alla i nästan samma mall. ”Mallen” är ett långsiktigt mål medan individanpassningen händer på vägen dit. Som tränare gillar jag inte att ta genvägar. Utvecklingen får ta den tid den tar, och svagheterna blir ofta till styrkor i framtiden. Efter dagens träningspass inser jag att jag faktiskt måste bli bättre på att ta tillvara hundarnas styrkor istället för att bara fokusera på svagheterna. Wilco hade till exempel fantastiskt lätt för signalkontroll som valp, men jag har inte utvecklat det så mycket som jag borde så han ligger nästan sist i gänget på den fronten (vilket vi tog tag i idag!).

Alla hundarna fick jobba på hoppteknik/hoppstyrka i ett eller två pass. I övrigt fokuserade vi på individuella saker:

  • Squid jobbade på lydnad. Ett pass med rutan där jag fokuserar på att hon ska fortsätta igenom rutan och sätta tassarna i väggen, så att hon inte saktar in eller stannar för tidigt i inomhuslokaler där rutan är nära väggen. Hon har ett väldigt stabilt stopp som inte verkar bli sämre av mycket spring genom rutan.

    I nästa pass jobbade vi på fotgående. Jag satte ut koner som till zätat, men gick mest fot. Fotgåendet är det jag tycker är allra tråkigast att träna med Squid. Hon är alldeles för entusiastisk (en svaghet hon hade som valp som vändes till en motsatt svaghet med träning…) och träningen går helt enkelt bara ut på att lugna ner henne. Ganska tråkigt, och det känns aldrig som att det blir klart.

    Sista lydnadspasset ägnades åt fjärrdirigering. Squids fjärrdirigering är faktiskt skitbra, så jag funderade på hur jag kunde göra det svårare när jag inte hade någon medhjälpare som kunde lägga på störningar och kommendering. Jag hittade faktiskt en jättebra utmaning! Om jag lägger godis precis framför henne tycker hon att det är jättesvårt att röra sig fram. Från ligg vill hon hellre sätta sig upp (bakåt) än att ställa sig upp (framåt). Från sitt har hon svårt att göra ett tillräckligt långt ställande, utan hoppar mest upp med framtassarna kvar på nästan samma ställe. Det blev mycket bättre under träningspasset och jag var väldigt nöjd med att ha hittat ett ”hål” i vår träning.

  • Epic jobbade på mondioring-lydnad. Ett pass med framåtsändande mot ”ingenting” (fast vi använde en liten target precis vid väggen) med störning av koner på plan. Ett pass med apportering av lite olika föremål. Ett pass med signalkontroll där jag blandade positioner (stå-sitt-ligg) på avstånd med olika belöningssignaler (belöning hos mig/belöning bakom/”fri”) för att han skulle få tänka extra mycket. Jag tänkte också på att variera min position. Sista passet tränade vi fotgående.
  • Wilco fick gå tillbaka till en del grunder. Vi jobbade mycket på stadga och signalkontroll. Det var det där med styrkorna som jag kanske inte har varit så duktig på att ta tillvara på…
  • Bud och jag jobbar väldigt lugnt och metodiskt med agilitygrunder på olika sätt. Många av grunderna är samma som till lydnaden, men jag har inte jobbat så specifikt med lydnad med honom än. Han är så otroligt spännande att träna eftersom han är en typ som jag aldrig har haft tidigare. Jag började skriva lite om hans egenheter, men insåg att det får bli ett eget blogginlägg någon gång – annars blir det här alldeles för långt. Det är i alla fall skitkul och lärorikt att träna honom!

 

Kats høst

Publicerat av
Svara

I høst har Kat startet seks ganger i vinnerklasse (”segrarklass”) på jaktprøve for spaniel. Jaktprøver for spaniel i åpen klasse (”öppen klass”) og vinnerklasse er alltid praktisk jakt der hunden skal søke opp og støte vilt som felles av prøvens skyttere. Jaktlyst, fart, stil og viltfinnerevne er viktige. I tillegg skal hunden være rolig i oppflukt og apportere felt vilt til førerens hand med mykt grep.
I vinnerklasse kan de fire beste hundene som er av championkvalitet plasseres der vinneren får cert og de tre øvrige plasserte hundene får CK.

katorreKat som unghund apporterer orre på skogsfugljakt

Av Kats seks starter gikk hun til første premie i kvalitet fire ganger, og ble hun plassert med CK tre ganger. Alle gangene følte jeg at det gikk helt greit, hun gjorde jobben som en god spaniel skal. Men jeg vet at vi kan ennå bedre. Når jeg får vist frem et søk med flyt der jeg kan føre henne helt tyst i samtlige slipp som jeg vet at hun kan, så blir vi farlige. Det får bli neste høst. Man skal jo også ha litt flyt når det gjelder å få slipp i optimale terrengavsnitt med fugl, samt at det blir felt fugl.

Jeg har lagt ut noen av prøvekritikkene på Kats side på forthewin.se.