Goda nyheter för alla som tycker att det har varit för lite lydnad i bloggen det senaste. Efter privatlektion med Maria Hagström är jag superinspirerad och det har blivit mycket träning för Missy i veckan. Idag damp det dessutom ner två PM till lydnadstävlingar i brevlådan, så nu brinner det i knutarna. Massor av saker att pilla med fram tills vi träffar Maria igen i nästa vecka och sedan är det bara några dagar kvar innan det är dags för tävling. Egentligen är det kanske alldeles för tidigt med tanke på hur lite vi har tränat det senaste, men ibland behöver man lite eld i baken. Dessutom tycker jag faktiskt att träningen går riktigt bra just nu. Helt plötsligt kommer vi vidare med saker där vi har stått stilla tidigare, saker som jag kanske inte har tränat så mycket på för att de känns svåra. Missy känns balanserad och helt rätt i intensitet just nu, vilket också hjälper till på den goda känslan.
Det är många saker att jobba på i elitlydnaden, det är kanske det värsta. Det är svårt att se till att man inte glömmer bort någon del. Och det är nog så, som Maria sa, att en del moment bara måste nötas och underhållas för att de inte ska försvinna. Speciellt kanske ett moment som rutan, där vi har strul och felinlärning i grunden. Jag har liksom hoppats på någon snabb lösning där man inte behöver underhålla så mycket, men det är nog bara att träna mycket och ofta. Det har ju funkat tidigare, vi fick ju bra betyg på rutan på NM när jag verkligen hade tränat mycket på rutan innan. Jag har i alla fall fått lite nya idéer av Maria som jag håller på att testa nu. Vi jobbar också intensivt med konen, så det är många beteenden som inbegriper koner för Missy att hålla reda på just nu: Att ställa sig rakt bakom konen, att springa rakt igenom rutan och att gå in i rutan från nära håll och röra sig runt i mitten. Hon håller isär det förvånansvärt bra, jag har inte upplevt någon ihopblandning alls, trots att vi går från det ena till det andra.
Jag har också tagit tag i Missys kanske största hang-ups, att stå stilla och att skilja mellan stå, sitt och ligg under marsch. Det har verkligen lossnat direkt. Ståendet är speciellt förvånande. Hon står faktiskt väldigt fint frivilligt nu. Stå, sitt och ligg under marsch är knepigt. Missy har aldrig varit speciellt bra på signaler, men när jag testade att låta henne följa mig baklänges och kommendera stå/sitt/ligg om vartannat så var hon faktiskt långt bättre än förväntat. Jag borde absolut föra statistik på det där och se om hon blir bättre. Jag tycker att det är intressant med signalkontroll just nu och jag känner mig betydligt mer säker på att jobba med det nu än vad jag gjorde för två år sedan (när vi slet med signalkontroll på stå och ligg inför klass I). Här hade jag och Maria lite olika tankar kring vad man gör när det blir fel. Ska man göra det enklare och se till att nästa blir lyckad, eller ska man absolut inte göra det enklare? Jag har en absolut känsla för det senare, det är dösvårt att få signalkontroll om man gör det enkelt för hunden. Så fort de har en chans att läsa av något annat än våra ord så köper de den chansen och skiter i vad vi säger. Det blir rätt, men hunden har fortfarande inte lärt sig något om verbala signaler. Alltså försöker jag hela tiden göra det svårt och oförutsägbart. Det verkar funka. Svårare blev det när jag började belöna med lek. Det är nog därför vi har haft sådana problem med stå och ligg under marsch. Jag har belönat med snabb lek för snabba ställanden och lägganden och när Missy förväntar sig det så har hon väldigt svårt att lyssna på kommandon utan chansar hellre. Idag började jag alltså köra samma signalövning fast med lek. Betydligt svårare.
Samma sak gjorde jag med vittringsapporteringen. Missy har gjort så mycket rätt att det var dags att öka pulsen lite. Då kom det några små misstag (plock i fel pinne), men jag fick brutit direkt och gjort om och gjort rätt. Vittringen börjar kännas riktigt fin, men det är som med allt annat läge att träna i nya miljöer. Tur att jag lämnar Norge på fredag och tvingas att byta miljö…
