Grattis Missy – 4 år!
18
Att bli tränad av en cocker…
När Shejpa var valp var hennes naturliga reaktion alltid att springa bort från mig när hon fick något i munnen. Med tiden blev hon riktigt duktig på att komma tillbaka med både leksaker och apporter och retrieverfolket brukar ge henne beröm för hennes vackra avlämningar. De senaste veckorna har det dock hänt någonting. Vändorna med leksakerna har blivit större och större och igår nådde det sin kulmen när hon inte ens ville komma tillbaka och byta tråkiga leksaker mot kycklinghalsar. Det var då jag insåg att jag måste ha förstärkt det här beteendet på något sätt. För det är inte så att hon väljer att springa med leksaker framför att äta kycklinghalsar. Det måste vara någon annan form av förstärkning inblandat, och när jag tänker på saken är jag ju medveten om att jag har försökt mig på några handbollsmålvaktsräddningar, ropat upprepade gånger och till och med någon gång mutat till mig leksaken. Sådant där är enormt lätt att göra, man vill liksom inte ägna sig åt att få tillbaka leksaker, man vill springa agility och träna på mer konstruktiva saker. Ofta gör den inställningen att man har problemet kvar i flera år, eller att man väljer att aldrig släppa leksaken till hunden under träning.
Hur lång tid tog det att lösa när jag väl insåg vad som hade hänt? Fem minuter. Inte mer. Sedan kunde jag inte få henne att lämna mig med leksaken. Lösningen var väldigt enkel och väldigt effektiv. Jag la upp en enkel övning, att plocka leksaken från marken vid mina fötter och lämna i min hand. Men springa bort-beteendet var så vältränat att hon valde att sticka med leksaken vid varje chans. Istället för att ropa, ge henne uppmärksamhet och försöka fånga henne, gick jag helt enkelt till Pax som låg och vilade vid planen, och stoppade i honom kycklinghalsar. Shejpas ärovarv med leksaken kom ganska snabbt av sig, men när hon kom för att se om hon också kunde få mat fick hon gå i buren en liten stund medan Pax åt lite till. Hon upprepade misstaget en gång till med samma resultat. Sedan fick hon en ny chans och den här gången kom hon tillbaka med leksaken och fick kycklinghalsar själv. Efter några lyckade repetitioner utmanade jag henne genom att kasta leksaken mitt i en agilitykombinatio och hon kom rakt till mig! När jag verkligen utmanade henne fick jag något mer misstag, till Pax stora glädje, men strax kunde jag inte få henne att lämna mig hur mycket jag än försökte. Det ska bli intressant att se vad hon gör idag, jag ska i alla fall se till att jag har med mig en annan hund ut.
Har guldfiskar minne? Ja!
De hårar inte, skäller inte och tar nästan ingen plats. Kanske är det här framtiden för oss träningsnördar:
Jag försökte visserligen träna min guldfisk Gunilla för många år sedan, utan någon direkt framgång…
Hoppteknik trots rörelse
Vi har haft ytterligare en fantastisk dag med sol och värme. Jag och Nina tog en promenad i förmiddags med Pavlov och Missy och sedan fick hundarna bada i poolen. Thomas och jag åkte en sväng in till stan och hälsade på Bim, en människovalp på sex veckor som hans bror har skaffat sig. Vi kom hem lagom till kurs och Shejpa fick följa med ner på planen och demonstrera olika övningar på agilitykurs. Det var första samlingen och vi tränade på cirkelarbete, bakdelskontroll på kloss, nosduttar, söka hopphinder och lite hoppteknik. Shejpa var rätt galen efter en tråkig dag, men skötte sig fint. Tror att jag ska sätta upp någon liten kombination till henne imorgon och försöka lägga lite mer energi på att komma vidare med nosduttarna. Jag känner att jag liksom är tillbaka till att belöna alla försök och att jag måste ta mig vidare lite nu. Hon är grymt bra utan target när jag står nära, men nu måste jag liksom ut på avstånd och få lite mer variationer. Jag får nog också lita på att det riktiga trycket kommer när hon blir mer säker, så har det varit på alla andra nivåer där vi har haft svårigheter (från hand till target, från target till utan target etc.).
Jag tog ut Missy på kvällen (visst är det skönt när man kan träna i dagsljus klockan 22!) och tränade en del. Vi började med några hopp i spindeln. Hon gjorde det skitsnyggt, så jag la till lite upphetsning (”klara… färdiga…” och ett steg framåt när jag gav fri-signalen). Då rev hon två gånger på rad, eftersom hon bara slängde sig framåt. Tredje och fjärde gången lyckades hon samla sig. Det var intressant, jag tror absolut att det är dags att lägga på lite mer rörelse i hoppteknikövningarna för Missys del, det är då hon får problem. Vi jobbade också på att hoppa tight över ett hinder, något som sakta men säkert går framåt. Även här får hon problem så fort min rörelse blir för stor eller farten blir för hög. Vårt cirkelarbete börjar faktiskt se riktigt bra ut och hon klarar av mer och mer fart utan att flanka eller lämna sidan. Vi gjorde också lite nosduttar och signalkontroll på stå, sitt och ligg under marsch. Hon var duktig idag 🙂 Avslutade med sitt och plats i några minuter var. Har upptäckt att Missy är väldigt lättlurad efter några minuter och hon kommer glatt till mig om jag ropar ”bra” eller ”tiden är ute” efter att ha legat plats en stund. Det måste vi jobba på!
Här kommer lite snygga bilder som Malin tog i helgen. Hoppas att hon inte har något emot att jag inte kunde låta bli att lägga ut dem.
Helgens grundkurs för tävlinghundar
I helgen har vi haft grundkurs här hemma i strålande solsken. Vi hade en liten, men väldigt ambitiös och trevlig grupp bestående av en flat, en labbe, en strävhårig vorsteh, en grosser münsterländer och en irländsk setter. Tre av deltagarna åkte ändå från stockholmsområdet och en kom från de norska fjällen. Grundkurserna är ofta väldigt intressanta att hålla, nivån på deltagarna brukar vara hög. Det brukar vara så att de mest ambitiösa helst går grundkurs, även om de är mer än väl kvalificerade för mer avancerade kurser. Den här gången hade vi till exempel två elever som går Canis klickertränarutbildning just nu.
På lördagen fokuserade vi först på belöningshantering. I första hand tittar vi på att hundarna vill leka kamplek och att de har rätt teknik. För att förstärka bra teknik (viktförskjutning, kampa rakt bakåt, gå istället för hoppa, rak rygglinje etc.) låter vi hunden vinna när vi ser det vi vill ha. Vi tittade också på att hundarna kunde växla mellan godbitar och leksaker och att de kunde släppa leksaken på signal och vänta på signal innan de tog leksaken igen (Har ni förresten sett Susan Garretts nya video på YouTube, på det här temat?). Om leken fungerade bra kvalitetssäkrade vi den genom att locka med någonting som hunden hellre ville ha. Alla hundarna lekte bra när vi lockade med godbitar, värre var det med pipleksaker. När vi kvalitetssäkrar leken vill vi inte bara att hunden ska dra i leksaken, vi vill se att hunden klarar av att släppa störningen helt, utan att slänga blickar mot störningen. För labben Freddie var utmaningen att jobba för godbitar utan att snegla mot bollen. Alla hundarna hade någonting att jobba vidare med hemma efter den här lektionen.
På eftermiddagen gick vi igenom burlekar, stadgepositioner, frisignal och omvänt lockande. Deltagarna fick själva välja vilken av delarna de ville jobba mer på. Flera jobbade med burlekarna och innan vi skiljdes åt igår försökte jag påminna om att om de bara ska träna en sak när de kommer hem, så bör det vara burlekarna. Jag tycker att det är svårt att förklara varför burlekarna är så viktiga, jag vet bara att det är den enskilt viktigaste framgångsfaktorn för mina och andras hundar som inte är födda till arbetsnarkomaner.
Söndagen ägnades åt shaping och fokus låg på att göra passen effektiva och hålla hundar och förare engagerade och fokuserade hela dagen. Det var häftigt att se hur hundarna blev bättre och bättre under dagen, trots att det var söndag eftermiddag och varmt! Shapingutmaningarna handlade om kroppskontroll (backande, kloss, balansleksaker) och apporteringsgrunder (lekapport och fast drag i döda föremål), men framför allt försökte vi jobba med förarnas förmåga att hålla passen korta, lägga in lekpauser, inte hjälpa hundarna och få till effektiva övergångar. När förarna är svettiga och trötta efter 3 minuters träningspass vet man att det är bra!
Tack Tina, Malin, Sophie, Øyvind, Lise, Alise och Nina för en trevlig helg!
Vi har också fått upp poolen och hundarna har invigt den. Tyvärr läcker den, så vi får tömma ut 14 000 liter vatten igen och försöka lappa ihop den.
Bilder från helgen finns här
Söta Pi i vårsolen
Vi jobbar med hopptekniken… det behövs.
Ännu sötare…
Avlæring av apportering
Alle lurer på hvordan man skal lære hunden å apportere eller øke hundens driv, fart og motivasjon i øvelsen. Jeg har derimot brukt de siste treningene til å forsøke å avlære Pavlov å apportere. Jeg har ikke lykkes ennå…
Pavlov er nemlig den typen hund som elsker apporter. Da han var 10 uker gammel og vi øvde på å plukke opp sporpinner i gresset, plukket han fint to ganger, reagerte på klikket og byttet med enten saftige godbiter eller lek med fille. Tredje gangen derimot titta han på meg da han hørte klikket og deretter stakk han full frat i motsatt retning. Riktignok har vi ikke dette problemet lenger, men det sier litt om hans forhold til gjenstander generelt. Apporter er ofte morsommere enn vanlige belønninger.
I klasse 1 måtte jeg jobbe litt for å få han til å slutte å tenke på apporten etter at den øvelsen var ferdig og vi skulle videre til hoppet. I klasse 2 skal vi til og med kaste apporten og deretter gjøre to nye øvelser før belønnningen kommer helt til slutt. Bortsett fra at Pavlov har problemer med å slippe apporten mentalt etter at øvelsen er ferdig, så griper han apportene med alldeles for mye vekt på forparten.
For å løse to problemer i ett, kom jeg på min nye plan: Jeg skal forsøke å avlære apporten. (”Avlære” – hva er det for et ord egentlig? Hvor kommer det ifra? Kan man virkelig ”avlære” noe? Vel, vi kan øke og minske sannsynligheten for atferder, men vi kan ikke skrive om eller slette historien. ”Avlære” er altså et veldig dumt ord.) Uansett, målsetningen med min nye plan er altså å få Pavlov til å slutte å apportere. Ikke helt da, men litt. Når vi shaper atferder i bevegelse, så gjelder det å passe seg for å klikke på akkurat samme punkt flere ganger etter hverandre. Da er det lett å få en hund som stopper opp i bevegelsen og lurer på om ikke den kan få en belønning for det. Dette er hva jeg er ute etter. Jeg la ned apporten på kort avstand (1/2 meter). Når han startet for å ta den, klikket jeg og bød inn til belønning hos meg. Som oftest bråsnur han og tar belønningen hos meg, men innimellom må han bare fortsette fremover og ta meg seg apporten inn til meg. Særlig når vi øker avstanden. I begynnelsen klikket jeg når han akkurat hadde startet, men etter hvert kunne jeg klikke og avbryte apporteringen like før han skulle til å gripe. Nå fikk jeg en hund som bremser opp like før opptaket og legger vekten bakover. Og jeg har fått en hund som så småningom synes at kamplek iblant er morsommere enn å apportere:)
Noen gamle bilder. Iblant er leker bedre enn apporter.
Men hva om jeg ikke klikker da? Jo, da kommer han fint inn til siden og holder fast til jeg sier ”takk”;)
Tävlat
Näe, det blev inget bra med tävlandet den här gången heller och jag känner mig ganska rejält trött på lydnadstävlande. Tur att jag har anmält till två tävlingar till i maj, annars hade jag nog gett upp nu. Dagens tävling var i Moss och det regnade. Vi var 9 deltagare i elitklass och det delades ut ett förstapris (till en duktig terv). Missy hade helt okej attityd och koncentration under tävlingen.
Sitt i grupp – 9 (Flyttar en tass när jag går ifrån)
Platsliggning – 0 (Reser sig så fort jag går utom synhåll. Jag har inte tränat platsliggning på 1,5 år, men jag trodde att det var säkert. Vi nollade momentet när vi tävlade i ridhus sist också, så tydligen är säkerheten och tryggheten borta)
Fritt följ – 9 (Bra, svårt att få höga betyg på det här momentet i Norge)
Dumruta – 6 (Lägger sig på ”sitt”. Hon har ställt sig på ”sitt” innan tävlingen, så jag tog nog i lite mycket med kommandot…)
Inkallning – 8,5
Ruta – 7 (Dk till kon pga missförstånd. Perfekt rutskick, perfekt ställande på kommando – men jag kommenderar stå alldeles för tidigt! Får dirigera om och hon gör rätt hela tiden. Härligt! Klantmatte…)
Apportering med dirigering – 9,5
Hoppapport – 7 (Hittar inte apporten direkt, slår i hindret på tillbakavägen)
Vittring – 0 (Fint, systematiskt sök, men fel pinne :()
Fjärr – 9
Shejpa HD-A!
Bättre sent än aldrig. Shejpa är HD röntgad och idag kom resultatet: Fria höftleder (grad A)! Inte för att jag trodde något annat när jag såg plåtarna, de såg jättefina ut, men det är härligt att ha det på papper.
Dagens agility
Missy har fått träna ett pass med nose touches. Det blev en liten film. På slutet fokuserade jag på att hon ska hålla tassarna stilla även om godbitarna råkar studsa bort från henne. Det gick ganska bra, jag får se till att rigga situationer och träna på det istället för att vara för sen och missa det när det händer oplanerat. Tekniken såg i alla fall fin ut idag och hon verkade mycket säkrare på uppgiften.
Missy körde också lite dubbelbox. Ibland kände jag mig jätteuppgiven, ibland kändes det riktigt bra. Jag får riktigt dåligt samvete över att köra kombinationer med Missy, det känns som att frossa i choklad eller något annat onyttigt. Väldigt svårt att sluta och man vet att det egentligen inte är bra. Jag borde prioritera torrhandling och one jump och om jag ändå tänker köra kombinationer med henne borde jag planera träningspasset noga innan jag går ut och kör. Jag körde också lite med Pavlov och det var bara kul. Han är så eftertänksam och lugn i agilityn att det är ett nöje att träna med honom. Känner jag honom rätt kommer farten inte vara något problem längre fram, men han kommer kanske ha lättare att vara avslappnad när han springer.
Shejpa fick köra nose touches, vilket gick bra helt utan target, jag var dock ganska nära och gjorde inget speciellt utmanande, så det är där vi har att göra nu. Få in fart och olika handlingspositioner i träningen. När Nina kommer hit ska hon få hjälpa mig att belöna också, så att inte godbitarna alltid kommer från mig. Sedan ska trappan baklängeskedjas och när vi är klara med det har kanske våra balanshinder kommit 🙂
Shejpa fick också två pass i dubbelboxen. Det på förmiddagen var bra, det på kvällen var ännu bättre! Hon sprang så snabbt igenom svängarna hon tidigare har tappat fart i, och hon klarade samtidigt av att svänga tightare än förrut! Härligt! Dessutom använde jag väldigt lite godbitar under det sista träningspasset. Hon hängde sig i kampleksaken och tyckte att den var kul att jobba för.