Vi har haft en ganska intensiv tävlingshelg. Med många hundar och många grenar är det ofta ett pusslande för att få tid till allt. I år har vi hittills tävlat i lydnad (elitklass), agility (alla klasser + SM och WAO), jaktprov för stående fågelhundar (unghundsklass + norskt derby), jaktprov för spaniel (segrarklass) och vallning (alla klasser på får).
Den här helgen började med IK2 (högsta tävlingsklassen) i vallning i fredags. Thomas och Sarek hade startnummer 4, så vi fick gå upp tidigt (04:45) för att köra till Krylbo utanför Avesta. Epic och jag startade strax innan lunchpausen som nummer 15. Vi fastnade båda i delningen, som var svår med märkta djur som inte flyttade sig så mycket för människor, men var väldigt nöjda med mycket av det som hände innan. Själv var jag speciellt nöjd med bra flyt i drivningen, där vi fick 26 av 30 poäng.
Squid matchar löven i den sista kvällssolen på väg till Ulricehamn
På lördagen gick Thomas upp tidigt igen, och åkte med Bud till Åtvidaberg där det var dags för vallhundsprov. Bud blev godkänd vallhund! Att det blev Thomas som gick med Bud var en del av ”pusslandet”. Själv tog jag sovmorgon för att vara redo för en sen kväll på agilitytävling. Thomas och jag möttes nästan någonstans vid Motala när jag var på väg till Ulricehamn och han var på väg hem. Agilitytävlingen började vid 16.30 och var klar någon gång vid 23. Då hade Squid och Epic fått köra fyra lopp var. Det blev en lyckad tävling där Epic nollade första loppet och Squid de tre sista. I de loppen vi inte nollade var det någon rivning som ställde till det. Det var en jättetrevlig tävling i klubbens nya, stora hall med fint konstgräs.
Duktig godkänd vallhund tycker att vi borde ge honom mer uppmärksamhet än valparna
På söndagen, några timmar efter att jag kommit hem från tävlingen, åkte Thomas till Strängnäs med Kat för spanieljaktprov. Tyvärr blev det inget pris den här gången, Kat tog några steg för mycket när hon försökte markera en apport. Det är inte lätt att vara kortbent i en högväxt åker. En del hundar lär sig att stå på bakbenen för att markera, vi får kanske träna bakbensstyrka och balans 😀
Nu väntar en lugn vecka, i alla fall för mig. Thomas förbereder långresa till Norges västkust. Till helgen tänkte jag kanske åka och titta på en intressant vallhundstävling om jag kan få valpvakt. Hemma finns nämligen fem små systrar till Bud som blir sju veckor gamla imorgon.
Äntligen har vi fått en inomhushall på rimligt avstånd hemifrån. Hackvads Hundhall öppnade i höst och det innebär att det blir agilitykurser i vinter!
Jag kommer att köra kurs på onsdagskvällar klockan 18-20 under november och december. Det blir en kurs för klass 1-2 som fokuserar på fart, flyt, självständighet och grunder. Den andra kursen är för klass 2-3 och fokuserar på avancerad handling, analys och utmaningar för dig som har kommit längre.
Handingskurs klass 1-2
Handlingskurs för dig som tränar på grundläggande nivå och vill få bättre flyt, fart och säkerhet på agilitybanan. Två intensiva timmar i Hackvads Hundhall fyra gånger under november och december.
Vi kombinerar handlingsträning för föraren med smarta hundträningstips för mer fart och självständighet, grundträning och bananalys.
23 november 18-20
7 december 18-20
21 december 18-20
28 december 18-20
Pris deltagare med hund: 1600 SEK (inklusive hallhyra)
Handlingskurs klass 2-3
Handlingskurs för dig som tränar på avancerad nivå och vill få utmaningar för både dig och hunden. Två intensiva timmar i Hackvads Hundhall fyra gånger under november och december.
Vi kombinerar finjustering av din handling med smarta hundträningstips, bananalys och tidtagning av olika handlingsalternativ och vägval.
2 november 18-20
16 november 18-20
30 november 18-20
14 december 18-20
Pris deltagare med hund: 1600 SEK (inklusive hallhyra)
Förra helgen tillbringade jag i Zaragoza, Spanien, för att se på VM i agility. Det är mitt sjunde VM som åskådare och jag tycker alltid att det är lika roligt att titta på. Med tanke på att det var en del strul med livestreamen är jag glad att jag var på plats. Visserligen kan det vara väldigt bekvämt att se tävlingarna hemifrån, men stämningen och spänningen måste upplevas på plats! Zaragoza var också en ganska perfekt stad att uppleva VM i. Vädret var härligt, maten var god och prisvärd och allt låg inom lagom avstånd.
VM i agility är ett stort arrangemang! 42 länder skickar hundar, och de flesta ställer upp med fulla lag. Få hundsporter kan skryta med sådan mångfald av länder – Kina, Japan, Venezuela, Brasilien, Argentina, Uruguay, Costa Rica, Chile, Sydafrika, USA, Kanada, plus de flesta länder i Europa. Man tävlar både i lag och individuellt. Varje land får skicka lag bestående av fyra hundar i small, medium respektive large. Individuellt får 9 hundar tävla från varje land. De flesta skickar tre i varje storleksklass, men en del väljer att tävla med fler hundar i någon storleksklass och färre i de andra. Både lag och individuellt avgörs i två lopp – hoppklass först och sedan agilityklass. Resultaten läggs ihop. En hund som tävlar både lag och individuellt kör alltså fyra lopp totalt.
Förutom att heja på det svenska landslaget var jag framför allt på plats för att heja på min goda vän, elev och valpköpare Mari med Squids dotter For The Win Mist som debuterade i VM-sammanhang i det norska landslaget, både i lag och individuellt. De är ett fantastiskt team som har alla möjligheter att lyckas. De startade tävlingarna med en nolla, och det norska laget låg bra till inför fredagens lagfinal med noll fel. Även svenskarna lyckades bra i de första lagloppen, både small- och medumlagen tog medalj i hopploppet och låg riktigt bra till inför finalerna. Svenska mediumlaget var de enda som klarade av att hålla ihop i finalloppet också, och de tog silver! Här är en film från finalen i large. Det är Susan Garrett med Swagger från Kanada som visar att man kommer långt med god hundträning även om man inte kan springa så fort själv:
Dags för de individuella loppen! Har nog sällan varit så nervös, rörd och glad som när Mari och Mist kom in i ringen. De gjorde ett kanonlopp som hade tagit dem till 8 plats (precis före årets världsmästare) om det inte varit för en tråkig rivning. Svenska laget råkade tyvärr också ut för rivningar – både Jenny och Lilli och Tobias och Ross fick en rivning var, men kanontider. Jouni och Neela nollade! Här är en film på Mari och Mist:
Vann hoppklassen individuellt i large gjorde Tysklands Daniel Schröder med Gin, framför Tereza Kralova med Say från Tjeckien. Här kan man se dem sida vid sida:
Finalen i large blev väldigt speciell. Banan var svår! Bara 12 hundar lyckades nolla den, jämfört med 61 nollor i hoppklassen. Många var upprörda över att banan var onödigt svår och tog bort spänningen. Själv tyckte jag att det var otroligt spännande och framför allt inspirerande. För första gången under VM blev jag verkligen sugen på att åka hem och träna och tävla. Visst kan det vara tråkigt med många diskar och fel, men det roliga med den här banan var att diskar och fel dök upp på så många olika ställen. Och så det allra roligaste – att se de som verkligen fick till det! Skillnaden mellan de som inte hade en aning om hur de skulle lösa banan, och de som gick in och verkligen ägde den! Där måste jag verkligen nämna Jenny Damm med Lilli från Sverige. Fantastiskt lopp, trots en vägran på näst sista hindret.
VM vanns av Anne Lenz från Tyskland. Hon låg på åttonde plats efter hopploppet och gjorde en riktigt bra insats på finalbanan!
Här är ettan (Anne och Chi) och silvermedaljören Romina och Wish från Argentina sida vid sida. Det är intressant att se hur jämna de är trots olika handlingsval, och hur running contacts blir väldigt utslagsgivande på slutet:
I medium gick segern återigen till Martina Klimesova med mudin Kikki. Ett otroligt team som alltid är med i toppen.
I hopploppet var Silvia Trkman med supersnabba pyrren Le bara en hundradel från Martina och Kikki tidsmässigt, men fick tyvärr en rivning:
Small var väldigt spännande att titta på. I hopploppet satte norskan Eli Beate Saether och hennes unga (svenska) sheltie ett kanonlopp och kom på andra plats! I finalen gjorde de ett otroligt lopp, och hade tagit guldet om det inte vore för en försmädlig rivning. Guldet gick till vinnaren från hopploppet – Tobias Wüst från Tyskland med den mycket meriterade sheltien Peanut. Här är Eli Beate och Zeldas alla lopp från VM:
Nästa år går VM i Tjeckien, på samma plats där vi var 2012. Det var det bästa VM jag har varit på hittills, så det blir förmodligen ännu bättre 2017! 2018 går VM i Sverige! Det är första gången och det ska bli otroligt roligt och spännande. Förbered er på semester i Kristianstad!
Igår blev Squid 8 år! Tiden går allt för fort. Squid är ofta den barnsligaste hunden vi har, trots att hon är äldst i huset. Öppnar dörrar, stjäl mat, råkar ut för ”explosioner” i bilburen om någon annan har för roligt utanför. I år har hon haft ett riktigt fint tävlingsår, trots att hon i omgångar har varit stel och halt och fått vila från tävlande. Vi har uteslutit större fel, och hon brukar bli superfräsch efter en behandling på Hundverkstan, så jag hoppas att hon får hålla sig skadefri och pigg länge till.
I januari vann Squid uttagningen för det svenska WAO-laget i 650-klassen, och games-tävlingarna på söndagen. I februari tog vi ett ryck med lydnaden och tog lydnadschampionatet. Fick tyvärr stryka henne från landslagsuttagningarna i april eftersom hon inte var fräsch i kroppen, och hon hann inte riktigt komma i form inför WAO i maj även om grundorsaken var borta. Hon kämpade på på de höga hindren i England och tog sig till final i både Biathlon och Pentathlon. Dessutom blev det lagbrons för Sverige! I juni tävlade vi agility-SM individuellt och hade en bra känsla, men tyvärr några rivningar och en olycklig halkning inför ett hinder. Det var väldigt blött och regnigt när vi sprang!
I juli och augusti gjorde vi första vanliga agilitytävlingarna på den nya kvalperioden och blev snabbt klara i agilityklass (med råge). I hoppklass har det blivit många lopp med en rivning och placering precis utanför pinnplats. Squid känns stabil, följsam och jätterolig att springa med. Senast vi tävlade, i Tidaholm, nollade hon tre av fyra lopp (i det fjärde och sista rev hon). Nu hoppas jag att hon håller sig fräsch för några roliga inomhustävlingar under årets sista tre månader.
Squid är en jätterolig hund att träna med! Hon är snabb, engagerad, lättbelönad och duktig på att prova igen om det blir fel. Men så har det faktiskt inte alltid varit. När Squid var ung var hon egentligen motsatsen. Det var jättesvårt att få fart i moment, hon blev ledsen och passiv om man ville göra om någonting för att det blev fel. Hon lekte gärna, men tappade intensiteten så fort man tog bort leksaken. Jag fick inte till någon uthållighet alls i lydnaden och hade svårt med engagemanget. När jag började med agility var hon inte speciellt engagerad i det heller, utan behandlade det som vilket lydnadsmoment som helst. När Squid var drygt ett år gammal kollade jag till och med upp henne hos veterinären för att vara säker på att det inte var något fel på henne.
Under Squids andra år la jag lydnaden på hyllan och fokuserade på agilityn. Det kändes som att vi inte kom så mycket längre med lydnaden. Detaljerna var kanon, men jag fick inte till någon uthållighet. Under det året utvecklades Squid mycket och när hon var 2,5 år var det enkelt att tävla både lydnadsklass I och II. Agilityn började vi också tävla i den vevan, och hon tog sig ganska snabbt upp i klass 3 trots paus för valpkull. Idag märker man ärligt talat ingenting till hennes unga jag. Squid har massor av fart och engagemang, är väldigt lätt att belöna, kan prova hur många gånger som helst utan att bli nedstämd och blir sällan trött. Jag tror att det är en kombination av mognad och målinriktad träning.
Jag tror inte att det är speciellt ovanligt med border collies som är lite trögstartade och mognar sent träningsmässigt. Jag möter ganska många sådana. Ofta finns det en bild av att alla border collies alldeles automatiskt är outtröttliga arbetsmaskiner oavsett vad man hittar på. Det är inte sant.
I september blir det lite roliga agilitykurser igen. Några här på plats i Fjugesta, och en onlinekurs. Vi börjar med onlinekursen, som jag verkligen ser fram emot och tror att många kan ha stor nytta av:
Grundkurs Agilityhandling Online
Den här kursen startar den 12 september och passar för dig som vill lära din hund snabb, säker och självständig förståelse för din handling. Det spelar ingen roll om du startar med en helt färsk unghund eller om du vill öka förståelsen och lära in nya färdigheter hos din tävlingshund.
Vi kombinerar verbala signaler med effektiv handling som gör att du kan ligga före hunden så mycket som möjligt och visa vägen på ett effektivt sätt oavsett hur snabb du själv är. Träningen är rolig för hunden och vi jobbar med belöningar och förståelse för att få hunden att springa så fort han bara kan. Efter den här kursen har du verktyg för att klara av vilken bana som helst.
Vi ses den 14 september för att nörda i olika sätt att få hunden att komma in mellan hinder och ta nästa hinder från ”fel” håll. Kursen fokuseras delvis på förarens förståelse (när ska man använda en threadle eller en japan?), rörelser och timing, men minst lika mycket på att hunden ska förstå uppgiften och utföra den självständigt så att föraren kan röra sig framåt i full fart medan hunden hoppar hindren.
Söndag den 18 september kör vi en heldag med grundträning i handling för agilityhunden. Kursen passar både för unghundar (från 6 månader) som ska lära sig olika handlingssignaler, och för mer erfarna hundar som behöver mer självständighet, tydlighet och förståelse. Vi jobbar med 1-3 hopphinder och tunnel.
Framförbyten, blindbyten och bakombyten är på sätt och vis stommen i agilityhandling. Men när ska man använda vilket byte? Hur ska de utföras? Och hur tränar vi hunden till att förstå dem på bästa sätt och vara så självständig att vi kan placera oss i rätt position för olika byten?
Den här kursen passar för hundar på alla nivåer. Vi anpassar övningarna efter ekipagets förkunskaper och förutsättningar. Hunden bör vara över 6 månader gammal och kunna hopphinder och tunnlar. Vi ses mellan 18-21 den 19 september.
Den 1 augusti startar nya omgångar av våra populära onlinekurser i hoppteknik respektive running contacts.
Hoppteknik, styrka och kroppskontroll är kursen för dig som vill göra din hund snabbare, starkare, säkrare och mer självsäker på agilitybanan, samtidigt som du förebygger skador och slitage. Du får många övningar, och obegränsat med snabb och personlig feedback i 14 veckor.
Running contacts är en av de roligaste sakerna som finns att träna. Beroendeframkallande helt enkelt! De senaste har jag bland annat ägnat åt att lära unge Bud att springa på balansbommen, och vi har haft så mycket kul ihop. Min metod är individanpassad och bygger på stark förståelse ihop med ett avslappnad och naturligt rörelsemönster med fart och fokus framåt. Kursen håller på i 16 veckor och du får obegränsat med personlig feedback på filmer och frågor.
Det blir några kurser här i Fjugesta i sommar! Klicka på rubrikerna så kommer du till kurssidan där du kan läsa mer och anmäla dig. Hoppas att vi ses i sommar!
En heldagarskurs med fokus på handling och att hunden ska förstå dina signaler. Kursen passar både för unghundar (från 6 månader) som ska lära sig olika handlingssignaler, och för mer erfarna hundar som behöver mer självständighet, tydlighet och förståelse. Vi jobbar med 1-3 hopphinder och tunnel.
Se till att hålla hunden balanserad och stark mellan sommarens agilitytävlingar, eller introducera unghunden för hoppande på ett klokt sätt. Under den här heldagskursen går vi igenom grundläggande hoppteknikövningar och anpassar övningarna så att de passar så bra som möjligt för de deltagande hundarna. Om du redan har varit med på hoppteknikkurs med mig kan den här dagen fungera som fortsättning.
Kursen fokuseras delvis på förarens förståelse (när ska man använda en threadle eller en japan?), rörelser och timing, men minst lika mycket på att hunden ska förstå uppgiften och utföra den självständigt så att föraren kan röra sig framåt i full fart medan hunden hoppar hindren.
Vi jobbar systematiskt på den nivå du är – allt från grundträning till tävlingsträning. Fokus ligger på apportering för tävlingslydnad, men vi anpassar efter varje ekipage, så det går också att träna på apportering av andra föremål till till exempel uppletande eller mondioring.
Bud och jag har i veckan satt igång slalominlärningen på riktigt. Han är nu 17 månader och känns mogen för utmaningen. Träningen är himla rolig och det är kul att klura på vad som ska bli nästa steg. Det allra första träningspasset gjorde vi i januari, bara för att testa när jag såg två pinnar stå i Väsbyhallen:
Efter det har vi inte direkt tränat, men i förra veckan körde jag några pass på två respektive fyra pinnar som inte finns på film. Fokus var på att han skulle hitta ingången självständigt från alla möjliga vinklar.
Den här veckan har vi kört med 12 pinnar i en allé. I början utan några störningar och med kastad belöning:
Tredje dagen (idag) har jag kört två pass med fokus på att han ska stanna kvar i slalom trots att han får belöningen hos mig och jag kanske stannar upp, låter, eller viftar med leksaken:
CHASER: UNLOCKING THE GENIUS OF THE DOG WHO KNOWS A THOUSAND WORDS
Dr. John W. Pilley Jr. Ph.D & Hilary Hinzmann
Hunden som förstår över tusen ord
Många hundintresserade har nog hört talas om Chaser, hunden som kan över 1000 ord. Den här boken är historien om Chaser, hennes ägare John Pilley, och träningen som resulterade i en helt ny syn på vad hundar kan lära sig. Boken ger insyn i Chasers uppfostran och träning, såväl som vetenskapliga processer och vad som händer när en hund blir världskändis över en natt.
Dr. John Pilley är en pensionerad psykologiprofessor från South Carolina i USA, med ett stort hjärta för hundar. Kärleken till hunden är en röd tråd genom hela boken. Det är ingen tvivel om att Chaser, trots att hon är ett viktigt psyokolgiskt experiment, i första hand alltid är en älskad familjehund. Familjen Pilley har en hund i taget och lägger ner ändlöst med energi i hundens uppfostran, träning och välmående.
Innan resultaten från Chasers träning publicerades i vetenskapliga tidskrifter var forskarvärlden mycket skeptisk till att hundar kunde lära sig det hon gjort. Man trodde inte att hundar kunde lära sig så många ord, och man trodde inte heller att hundar kunde lära sig mer abstrakta ordgrupper, som “bollar”, “frisbees” eller “gräs”, eller att hundar kunde koppla ihop substantiv (“boll”) med verb (“hämta”). Chaser har också bevisat att hundar kan lära sig nya ord genom uteslutningsmetoden. Om man lägger ett främmande föremål bland kände föremål och säger ett för Chaser okänt ord, drar hon slutsatsen att det är det främmande föremålet som är associerat med det nya ordet – och kommer ihåg det i senare träningspass. Chasers träning har lett till många nya insikter om hundars kapacitet för inlärning och verbal förståelse.
Chaser kom till familjen 2004. Hon är en border collie från vallande linjer. I boken poängteras att alla hundar har stor kapacitet för inlärning, men att border collien förmodligen är i en klass för sig. Eftersom forskarvärlden låg långt efter verkligheten i förståelse för hundens kapacitet, vände sig John Pilley till människor som arbetade med border collies som vallhundar för råd och hjälp. Hos vallhundsförare fanns det ingen tvivel om border colliens kapacitet till förståelse av avancerade koncept och verbala instruktioner.
Eftersom ingen tidigare under dokumenterade förhållanden hade lärt en hund vad Dr. Pilley ville lära Chaser, var det inte till vetenskapen utan till hundtränare med praktisk erfarenhet som han fick vända sig. I kombination med Pilleys stora kunskaper om psykologi och hans enorma uthållighet och engagemang, blev resultatet fantastiskt. Jag tycker att det är intressant med tanke på hur många hundtränare förkastar praktiska erfarenheter till fördel för “forskning”. Sanningen är nog att den forskning som finns om inlärning hos hund, och framför allt – relation mellan hund och människa – endast skrapar på ytan.
All Chasers träning bygger på lek och repetition. Chaser framstår som en mycket föremålsfixerad border collie. Den maniska sida som många upplever som ett störande (ibland nästan sjukligt) element hos border collien verkar här ha varit nyckeln. Det verkar inte som att John Pilley har använt godbitar i någon speciellt stor utsträckning – leken är nyckeln till all inlärning. Pilley kallar skämtsamt leksakerna för “Chasers får”, och drar många paralleller mellan en vallhunds arbete och träningen med leksaker och ord. Det är någonting som delvis förvånar mig som både tränar vallning och andra hundsporter. För mig är det en sådan oändlig skillnad att jag har svårt att dra starka paralleller.
Chaser har också hört mycket mänskligt språk från en tidig ålder. Hon har tränats under 4-5 timmar per dag med lek och verbala instruktioner. Precis som hos människor kan man tänka sig att det är under valptiden som vi grundlägger en djupare förståelse för verbalt språk.
Chasers uppfostran byggde till stor del på belöningar (lek) och att kontrollera miljön. När hon som valp plötsligt satte av efter en bil för att valla/jaga den, funderade John Pilley och hans familj länge på hur de skulle lösa problemet, så att hunden aldrig skulle hamna i en livsfarlig situation igen. Det beslutades att de skulle lära in ett “nej”, som associerades med obehag i form av ett ryck i en lina när hon intresserade sig för bilar. Det intressanta med det här beslutet är hur länge familjen funderade och planerade innan de bestämde sig för att använda obehag i Chasers uppfostran.
Chaser lärde sig “nej” och slutade jaga bilar. En väldigt intressant detalj är att “nej” efterhand förlorade sin association med obehag och blev ett neutralt inslag i kommunikationen med hunden, där tränaren kunde använda “nej” under vanliga träningspass för att snabbt styra hunden av fel spår (utan vanliga negativa bieffekter av obehag).
För mig är naturligtvis hundträningen, relationen med hunden och skärningspunkten mellan praktiska erfarenheter och vad som är vetenskapligt bevisat det intressanta med boken. Det är också intressant att läsa om hur en vetenskaplig process går till och vad som krävs för att bli publicerad i rätt tidskrifter och få medialt genomslag. Stora delar av boken handlar om Chasers kändisskap och resor till TV-inspelningar och liknande. De tycker jag lätt blir långtråkiga, även om det också där finns guldkorn som visar på Chasers förmåga och hennes relation till ägaren och familjen. Även de partier i boken som handlar om tidigare hundar i familjen Pilley fyller sin funktion, eftersom det ger mer insikt i vilka erfarenheter och utmaningar som kom innan Chaser.
För mig var boken på många sätt omvälvande och mycket tänkvärd. Även om den inte på något sätt handlar direkt om agility eller lydnad så ger den många tankar och idéer om allt ifrån inlärning av verbala signaler till vikten av relation och repetition i umgänge och träning. Det är helt klart en bok jag rekommenderar till den som är intresserad av hundträning och hundars förmåga.
Dags att presentera nytillskottet i flocken – Fidget! Hon är en jaktcockervalp på 12 veckor som har bott här i drygt två veckor (men det känns faktiskt som mycket längre). Fidget kommer från samma uppfödare som Shejpa, och vi hämtade henne faktiskt samma dag som Shejpa fyllde 10. I stamtavlan heter hon Meryl FTW och hon har en bror och en syster – alla svarta.
Fidget ska precis som Kat bli husses jakthund. Hon har börjat träna på lite valpsaker som att sitta stilla och vänta på fri-signal, följsamhet, belöningar, inkallning och självkontroll. Hon har glidit in i flocken på ett fint sätt och är enkel att ha att göra med. Trygg, tyst och följsam. Tycker om att vara med, men kan lätt vara ensam om man behöver lämna henne. Tycker att det är viktigt med sömn och går och lägger sig när hon är trött (men det är viktigt att man har något mjukt att sova på!).
Thomas dokumenterar Fidgets träning i vår nya onlinekurs med fokus på valpträning. Den startade i förra veckan, men tanken är att man ska kunna hoppa på när man vill och jobba i sin egen takt. Du kan alltså anmäla dig samma vecka som du får hem din valp, och jobba med en lektion i taget tills du har uppnått målen.
Bild lånad från 
