Emenems Jake
Squid (Emenems Lunachick)
Arga leken
Emenems Fog
Emenems Arvid
Emenems Zoe
Emenems Fonzie
Vallhundsbilder
6
Författararkiv: Fanny
Squid vallar!
Då var vi hemma igen efter en helg i Sörmland (och många timmar i bilen). Squid har fått träffa får för första gången och både hon och matte tyckte att det var jättekul! Själv tycker jag att det är lite frustrerande att vara nybörjare och inte helt kunna utvärdera vad man ser. En annan sak som var sjukt frustrerande var min kondition. Ska jag fortsätta valla med en skenande köttbulle (Annas fina beskrivning i hennes blogg) så får jag nog sätta igång att jogga imorgon! Fy så trött jag blev! Jag är i alla fall kanonnöjd med Squid. Hon visade många saker som jag verkligen tycker om. Dels var hon helt orädd och verkade ha hur kul som helst. Självförtroendet var på topp och hon koncentrerade sig hela tiden. Jag som trodde att hon skulle äta bajs… Samtidigt som hon hade störtkul med fåren, så var hon faktiskt medveten om att jag var där och balanserade upp fåren mot mig, drev dem mot mig och kom på inkallning när jag bad henne. Jag trodde att hon skulle vara rätt galen när hon fick se får under tredje och fjärde passet, men hon gick fot med mig och tittade knappt på fåren förrän jag sa att vi skulle valla. Och då var det full fart direkt. Mysvalp!
Och så coachens ord om den lilla köttbullen:
Lilla Squid såg fåren för första gången och jag kan säga att jag gillade verkligen vad jag såg där! En mycket självsäker valp, orädd och vågade gå in nära och möta djuren och han kom snabbt igång att balansera upp dem mot Fanny också. Jag gillar de som är PÅ men på ett klokt och frimodigt sätt och det tyckte jag Squid hade i massor, tror det blir en mycket framåt och trevlig hund som ändå vill samarbeta och lyssna. Verkar öppen för förslag och som sagt mycket säker på sig själv för att vara så liten och första gången. Squid fick två träningspass och andra gången såg hon ännu bättre ut. Uthållig dessutom, tror passen blev ca 15 minuter vardera och hon tappade inte fokus eller gnista trots det.
Söndagen åkte vi och släppte Squid på Mickis får först, ett jättefint pass som tyvärr min videokamera inte alls ville filma.. Kameran beslutade sig just denna helg för att börja krångla, jag får ideligen upp felmeddelanden som tjatar om att den behöver service… kanske 8 års slit och släng börjar ta ut sin rätt? Sedan åkte vi till Anneli och henes får var för snabba och vilda för bra valpträning men oj så Squid tände till och kämpade för att försöka hinna med dem! Som en skenande köttbulle! Kloka tankar och jag såg två fina tendenser till att reglera sin båge själv. Det där kommer att bli bra!
Tack Anna, Krille och Mickis för en trevlig helg! Vi hälsade också på Squids kusiner, M-kullen, som är precis en månad gamla. Jättesöta valpar med härligt temperament och vacker teckning. Det finns nog fortfarande en hanvalp kvar om någon är intresserad.
Om negativt straff
Jag upptäckte intressanta inlägg och diskussioner i Marias och Ann-Louises bloggar. Det handlar om känslor och klickerträning. Om hur ett dåligt humör och irritation under ytan kan få hunden att uppleva träningen som obehaglig, även om den är ”belöningsbaserad”. Eftersom jag fortfarande känner att jag kanske var en aning negativ i mitt inlägg igår så vill jag verkligen ta upp det här ämnet. Ann-Louise framställer skillnaden mellan klickertränare som att gränsen går mellan de som använder sig av mycket time-outer och negativt straff, och mellan de som bygger på glädje och samarbete. Maria är mer inne på tanken att det faktiskt är vår känsla som är det viktigaste. Jag tror att vi ibland ses som de ”diktatoriska” klickertränare som Ann-Louise pratar om i en kommentar under sitt eget inlägg. Istället för att snöa in på alla aspekter i den här diskussionen (jag hade gärna skrivit om uttrycket ”din hund är en reflektion av dina färdigheter som tränare” eller om kontroll vs. frihet, men det hade nog blivit för långt) så tänkte jag diskutera lite kring användandet av negativt straff och time-outer.
Negativt straff är när vi tar bort någonting hunden vill ha, för att få mindre av ett beteende. Exempel: Hunden reser sig från ligg när jag är på väg att ge den en godbit. Godbiten försvinner ner i fickan igen. En time-out är en form av negativt straff där hunden fråntas möjligheten att utföra förstärkande beteenden (istället för att ta bort en fysisk sak, tar vi bort möjligheten att uppnå den saken). Exempel: Hunden försöker stjäla en macka från bordet och hunden tas ut på ett annat rum under en kort stund innan den får en ny chans att uppföra sig.
Negativt straff och time-outer är effektiva! Men för att kunna utnyttja dem måste det också finnas en grund av träningsglädje, belöningskvalitet och samarbete. Om inte hunden vill ha belöningen, blir den ju inte direkt påverkad av att den försvinner. Om hunden upplever träningen som tråkig eller obehaglig, hjälper det knappast att vi ger den en time-out från den. En annan viktig del är känslan vi har i träningen. Hur är din egen attityd när du använder dig av negativt straff? Jag använder negativt straff i min träning, mycket och gärna. Det är en del av leken vi leker ihop. När jag tränar mina hundar tänker jag ofta på lekar, spel och sport. Lagom utmanande, fantastiskt roligt, man vinner inte alltid men man har alltid kul och det är bara ett spel.
Själv är jag en sådan där människa som faktiskt älskar att tävla oavsett om jag vinner eller inte. Som älskar frågesporter och tyckte att skolgymnastiken bara var rolig om det fanns något att vinna, trots att jag inte var speciellt duktig. Alla människor är inte sådana, och inte alla hundar heller. En del människor tycker att det är jobbigt att behöva prestera eller att riskera förlust. En del hundar är sådana också. De tycks ta utebliven belöning och negativt straff personligt och vill inte vara med och spela om de inte vinner hela tiden. Både Missy och Squid har haft sådana sidor som valpar. Om de förlorar vill de helst inte vara med och spela längre. Om bollen försvinner när man reser sig, så är det kanske bäst att aldrig resa sig igen. Den känslan måste ändras och det måste vara första prioritet. Det är lätt att få en hund att inte göra någonting med hjälp av negativt straff (stäng burdörren varje gång hunden försöker gå ut så kommer den nog ge upp ganska snart, men utan de andra bitarna får du aldrig burlekar med fart och passion!)
När vi använder negativt straff vill vi att hunden ska ha känslan av en lek. Det ska vara skoj, utmanande och avslappnat. En belöning som försvinner ska få hunden att bita ihop och försöka hårdare, inte göra hunden ledsen eller besvärad. Har man fått en valp som tycker att utebliven belöning är jobbigt, så får man jobba för att ändra den känslan. Visa hunden att det bara är en lek, att det lönar sig att fortsätta försöka. Folk ser mina hundar och säger ”Men, oj, den bara fortsätter ju i all evighet om den inte får belöning, det skulle aldrig min hund göra”. Men det handlar inte om personlighet eller ras. Pi, engelsk setter, är nog den som hanterar utebliven belöning allra bäst och kan jobba eftertänksamt och länge för att få den. Jag tror absolut att det hänger ihop med att hon inte har några problem alls med uthållighet i fritt följ.
Nu känner jag att jag babblar, men jag vill gärna ge er en bild av hur jag ser framför mig bra träning. Det är inte elakt med höga kriterier, låg förstärkningsfrekvens, negativt straff eller utebliven belöning. Det handlar om den egna känslan och att lyckas överföra den till hunden. Känslan av att det inte är personligt, det är ett spel. Känslan av att man kan skratta även åt misstagen. Men om du tar hundens misslyckanden personligt, om du inte kan skratta åt hundens missta, då är det mycket möjligt att din hund får samma känsla. Fokus på att hunden alltid ska lyckas gör lätt att man blir besviken när det går fel. Fokus på att utmana hunden och att hunden faktiskt lär sig av att göra fel också, gör att det är lätt att skratta när hunden begår misstag. Visste ni förresten att Susan Garrett ofta sjunger när hon tränar sin hund? 😛 Det är lätt att få för sig att folk är superstrikta och superambitiösa och så missa allt det roliga.
Jag tycker att time-outer är befogade också. Idag har jag och Squid gått en trevlig promenad ihop med Missy. Koppel och gentle leader på. Massor med godbitar i fickorna. Att lämna positionen vid sidan eller börja valla Missy, leder till en kort time out. En kort paus där blicken vänds tillbaka mot mig och vi samlar ihop oss igen. Det handlar inte om att jag är ett kontrollfreak som vill att hunden aldrig tittar bort från mig. Det handlar om att se till att ett beteende som jag absolut inte vill ha, inte blir förstärkt. För varje time out – minst 10 belöningar. Jag vet hur mycket framtida konflikter jag kan undvika genom att ta tag i problemet nu och jag vet att min hund kommer att få mycket mer frihet som vuxen genom att jag inte låter henne ha all frihet i värlen nu. Frihet är någonting man förtjänar. Om jag hade barn hade jag inte låtit dem leka i trafiken eller vara ute hela nätterna, inte förrän de var äldre och visade att de kunde ta ansvar och välja rätt beteende. Samma sak gäller för valpar, både för deras egen säkerhet och för att de ska få en chans att lära sig vilka val som är önskvärda. Men även i en sådan vardagssituation, är det en lek. Jag skrattar, belönar, ger utmaningar, ber Missy springa förbi en gång till för att se om Squid gör ett bättre val den här gången. Belönar mer. Jag är inte irriterad, inte arg, inte besviken. Vad annat kan man förvänta sig av en border collie-valp?
- Utveckla bra belöningar! Utan dem kommer hunden inte påverkas av negativt straff och inte vela anstränga sig för att göra rätt när belöningarna uteblir.
- Skratta mycket när du tränar hund! Ibland på kurs får vi nästan kittla folk för att de ska få rätt känsla.
- Avbryt träningen om du känner dig irriterad. Eller ännu bättre: Försök vända känslan. Ansträng dig för att träna bra även om du har haft en dålig dag på jobbet. Tänk på något kul din hund har gjort. Lek med hunden. Gör något enkelt och försök vända irritationen till motivation.
- Ge inte din hund mer frihet än vad hon klarar av. Men om du måste begränsa hundens frihet, sätt igång direkt och lägg en plan för hur hon ska kunna få tillbaka den så fort som möjligt!
- Erfarna hundmänniskor har ofta ett hum om vad som växer bort av sig självt och vad som inte gör det. Är du osäker, ta det säkra före det osäkra och förebygg direkt! Det skadar faktiskt inte att lära hunden att man bara får springa fram till andra hundar på kommando till exempel.
- Använd inte bur, gentle leader, tag i halsbandet etc. till time-out utan att först ha byggt upp en positiv association till de situationerna. Burlekar, träningspass, kamplek och utfodring med gentle leader på och collar grab-game (ta i halsbandet – belöna, ta i halsbandet – belöna).
- Om du vill att din hund ska se träningen som en lek måste du också göra det.
Positive is not permissive
Klickertränare menar ofta att de inte går in i huvudet på hunden. Jag tror inte att det är riktigt sant. Jag tror att klickertränare ibland går in lite väl mycket i huvudet på hunden och ursäktar många beteenden som traditionella tränare hade avfärdat som ”dumheter” och korrigerat. Vad gör man till exempel när lilla valpen visar resursförsvar, vallar bilar, jagar skator, skäller på hunden som man möter på promenaden, eller när valpen skäller på saker i mörkret? Ofta tror jag att folk avfärdar det som ”spökålder” eller så kanske man tycker att det är lite gulligt. Vissa gånger kanske man verkligen upplever beteendet som ett problem, men försöker att undvika situationen för att vinna tid. Oavsett vilken metod eller strategi man använder, så tror jag att det viktigaste är att göra någonting åt det! Direkt. Det är mycket lättare att avstyra eventuella oönskade beteenden så fort man ser tendensern, än att vänta tills det blir ett stort problem. Självklart för alla naturligtvis, men det är sällan jag möter hundtränare som faktiskt gör det. Oavsett om det handlar om folk som försöker undvika och avleda, eller hundägare som halvhjärtat säger ”nej” och rycker i kopplet.
Det behöver naturligtvis inte handla om stora problembeteenden heller, det kan handla om sådant som att springa iväg med leksaken, inte komma på inkallning in från trädgården, hoppa på köksbänken etc. Men tendensen jag ser är att folk framför allt undviker att ta tag i de beteenden som faktiskt kan utveckla sig till riktiga problembeteenden. Ofta tror jag att det beror på att folk går in i huvudet på hunden och klassar det som rädsla, osäkerhet eller valpighet.
Jag försöker att klassa beteenden som önskade och oönskade. Önskade beteenden vill jag förstärka och få mer av, och jag vill se till att hunden inte blir förstärkt för oönskade beteenden. Det spelar ingen roll om hunden skäller på andra hundar för att den är rädd. Beteendet är oönskat i alla fall och det finns andra sätt att hantera sin rädsla (som förmodligen också kan göra hunden mindre rädd på sikt). En del problem kan man förutse, till exempel kommer de flesta border collie-valpar visa intresse för att valla bilar, andra hundar eller cyklar. Då finns ju alla förutsättningar i världen för att förstärka bra beteenden innan problemen uppstår. Ofta ser jag folk syssla med motbetingning (presentera något trevligt när hunden ser någonting som den vanligtvis reagerar negativt på). Det är en jättebra metod, men den måste genomföras systematiskt! Att bara stoppa i hunden godbitar när den börjar reagera på någonting räknar jag inte som god motbetingning. Det är snarare avledning eller i värsta fall belöning för fel beteende.
Min egen valp, 16 veckor gammal, är fantastiskt snäll och trevlig, men ingen valp är perfekt och mitt jobb som hundägare är att förstärka de sidor jag gillar och se till att de sidorna jag inte gillar, inte får utveckla sig. Här kommer listan över saker som vi behöver ta tag i, direkt:
– Resursförsvar. Hon vaktar godbitar och sin plats från andra hundar. Jag märker det inte så mycket hemma, men med främmande hundar. Det här blir prioritet ett när vi tränar ihop med andra. Strategi: Låta folk med hundar gå förbi buren och lägga ner godbitar. Låta folk med hundar komma fram och ge henne godbitar utanför buren. Låta folk med hundar komma nära när vi tränar. Använda gentle leader i situationer där hon eventuellt kan tänkas visa resursförsvar för att se till att beteendet avbryts direkt.
– Vallar de andra hundarna. Vallinstinkterna har vaknat och Shejpa är favoritobjektet att valla. Det är inte okej att hon vallar andra hundar. Få hundar uppskattar att bli stirrade på av en border collie och det ökar risken för konflikter i flocken. Dessutom blir det lätt en mani. Strategi: Promenader med matte på egen hand. Promenader ihop med de andra hundarna i koppel (och gentle leader). Massor med belöning för att fokusera på mig/avslappnad beteende. Ingen mer rastning lös ihop med Shejpa. I helgen ska hon dessutom få träffa får för första gången. Kanske går det upp ett ljus kring vad man vallar och vad man inte vallar, men jag tvivlar på att det har någon större effekt på vallbeteende hemma.
– Ignorerar inkallning. Tidigare har inkallningen varit bombsäker, idag har hon ignorerat inkallning två gånger. Dels när hon hittade spännande fågelben på promenad, dels när hon var upptagen med att äta bajs (uäck!) i trädgården under rastning. Strategi: Mer inkallningsträning, mindre lullande på promenader. Hon börjar bli mer självständig och jag får lägga energi på att göra promenaderna mer interaktiva och mindre av en upptäcksfärd på egen hand. Träna apportering av mat och inkallning med störning när jag har medhjälpare. Ingen rastning på egen hand i trädgården, inkallningsträning in genom dörren under rastning.
– Skällande på farliga saker. Senaste veckan har hon börjat skälla på lite olika saker. Det kan vara någonting som hon tror sig se i mörkret, eller en människa som dyker upp tvärt på gårdsplanen. Sådant skällande avbryts direkt genom att jag hämtar henne och ber henne syssla med något annat. Det beror säkert på åldern, men jag vill inte att sådant beteende repeteras.
Det här blev en lite negativ blogg känner jag. Squid är faktiskt helt grymt fin och alla de här sakerna hade jag förväntat mig. Poängen jag ville få fram är att man kan ta tag i saker direkt, första gången det händer, eller så kan man vänta och se vad som händer och då blir det ofta värre. Jag ser många hundar av aktiv ras som gör utfall mot andra hundar i vardagen eller under träning. Det kan handla om resursförsvar, osäkerhet eller missriktad glädje, men i de flesta fallen tror jag att problemen har uppstått eftersom beteendet har fått lov att utföras (och därmed förstärkas). Klickerträning behöver inte innebära fri uppfostran.
Här kommer några söta, tokiga bilder på Squid från idag 🙂
Klickerklok på Facebook
Gå med i vår nya Facebook-grupp. Var inte blyg! Skriv frågor i forumet, lägg till bilder på din hund eller ladda upp en film på din träning.
Förhoppningsvis kan vi använda gruppen som forum, för att hålla kontakt med elever och vänner och för att snabbt få ut info om nya kurser och andra uppdateringar. Alla är välkomna, även ni som inte har gått kurs för oss!
Sjätte januari
Idag har det varit lite mildare och det var riktigt skönt. Till exempel kunde jag ta ett lydnadspass här hemma sent på kvällen utan att frysa ihjäl. Det var riktigt behagligt. Missy var faktiskt också riktigt behaglig, vi tränade fritt följ, stå/sitt/ligg under marsch, hoppapport, vittring och fjärr. Det där med signalkontrollen är verkligen inte lätt. Idag försökte jag göra det ganska enkelt och jag får väl kanske göra så en stund för att få henne mer säker. Jag tror helt enkelt att det går lite för snabbt i huvudet på henne när hon hör ett kommando. Problemet kommer väl av att hon fick alldeles för lite träning på att skilja mellan kommandon som ung, i kombination med ett hett temperament. Och att vi har så mycket problem just nu beror väl dels på att jag utmanar henne och dels på att vi knappt tränat lydnad på hela hösten. Vittringen däremot, fungerar bra trots att vi inte har tränat den på jättelänge. Körde några korta vittringsapporteringar idag för att jag verkligen skulle kunna se vad hon gjorde. Hon plockade rätt, men jag gillade inte systematiken i söket. Hon går till pinnen längst till vänster (som i det här fallet var rätt pinne), men doppar inte ner näsan, utan springer förbi alla pinnarna tills hon kommer längst till höger. Sedan söker hon sig systematiskt tillbaka mot vänster. Jag provade att ställa mig så att pinnarna låg på en rak linje bort från mig, men hon gjorde samma sak då. Experimenterade med att lägga en godbit innan första pinnen för att få stopp på henne och det fungerade ganska bra.
Tidigare idag var vi i ridhuset och tränade agility. Shejpa har inte tränat på länge och jag hoppades på att hon skulle ha bra fart och engagemang. Det hade hon inte, det var sådär mellanbra. Jag borde ha planerat passet lite bättre och har en del saker som jag ska förbättra till nästa vecka. Vi körde en del balansbommar och de var i alla fall jättebra, trots att hon inte sett en balansbom sedan Greg-kursen för en månad sedan. Det verkar som att kontaktfältsbeteendet har blivit riktigt stabilt och det är kul. Eftersom attityden inte var på topp blev det en kort träning för Shejpa. Hon ska bli stabilt skitsnabb i vår och då måste jag jobba hårt med det som prio 1. Det finns egentligen inte så mycket annat att klaga på med Shejpa (kanske gungbrädan då…) för hon är vältränad, har skitsnygga kontaktfält, tighta svängar och läser min handling jättebra. Jag behöver inte pilla med sådant. Fullt ös hela tiden är det som gäller nu!
Missy fick ett pass med dubbelbox som kändes riktigt bra. Hon har börjat svänga riktigt tight och snyggt på decel. Jag blir lika förvånad varje gång hon gör det, det har liksom varit en lång process som ibland känts lite hopplös. Sedan tog vi ett pass med kontaktfält på balansbommen som också var riktigt bra, mycket högre procent lyckade repetitioner på svåra svängar och jag tror knappt hon missade ett enda kontaktfält. Det jag främst jobbar på är att skicka henne framåt medan jag står stilla och så få en tight sväng av kontaktfältet tillbaka till mig. Kriteriet är någon tass under sista stegpinnen. Det kommer sig! Sista passet körde vi 2×2-slalom och det gick också fint, så idag är jag riktigt nöjd med Musen.
Squid har haft en ganska lugn dag. Vi tog en promenad på egen hand i skogen och tränade lite inkallning och balansövningar. Lite koppelgående fick vi också tränat på väg tillbaka. Jag försökte lägga hennes leksak i vind så att hon skulle få göra en vindmarkering och så apportera, men hon är inte så väldigt intresserad av föremål än, så det gick inte. Hon leker väldigt gärna ihop med mig, men att springa till leksaker som ligger på marken är inte fullt lika intressant. Jag ska prova med en boll eller valpdummy senare i veckan, det tror jag blir enklare. Inne har vi tränat lite allt möjligt, men framför allt har jag börjat träna på att lägga sig och ligga stilla och jag har börjat lägga kommando på läggandet. Tränar vi allt för mycket kryp utan att träna på att ligga kvar kan jag nog få problem…
Föreläsning med Maria Hagström!
Bli en bättre tävlingsförare
Vad behövs egentligen för att lyckas riktigt bra när det är dags för tävling? Det handlar mycket om att förbereda sig själv och hunden på bästa sätt genom rätt träning och planering för både hund och förare. Många olika faktorer spelar in och bli medveten om just dessa gör att man förbättrar sina möjligheter att nå upp till sin maximala kapacitet på tävling. Detta föredrag är för alla som tävlar eller är intresserade av att börja tävla.
Onsdag 28 januari klockan 18-21
Pris 300 NOK
Plats blir i Follo-området, olika beroende på deltagarantal.
Anmäl dig här
Maria Hagström är en enormt framgångsrik tävlingsförare som tävlar i lydnad och bruks. I år har hennes två år unga working kelpie Ylle tävlat SM i både lydnad och spår, samt representerat Sverige på Nordiska Mästerskapen i lydnad. Maria har massa intressanta tankar när det gäller träning och framför allt träning för tävling!
Bor du längre österut vill du kanske kolla in det här. Jag håller ett föredrag om shaping och tricks för Maria i mars.
Stoppa mördandet!
Det är sällan jag skriver om någonting som inte har med hund att göra här. Men nu är det krissituation och vi kan inte stillasittande titta på när barnen i Gaza bombas ihjäl utan möjlighet att fly. Månadens hjälte är den norska läkaren Mads Gilbert som jobbar dag och natt för att försöka lappa ihop skadade civila i Gaza. Lyssna på vad han har att säga om kriget:
The ultimate tragedy is not the oppression and cruelty by the bad people but the silence over that by the good people.
Martin Luther King, Jr
Squids mindre charmiga sidor
Solskenet fortsätter, det är härligt! Squid fick träna på att vara ensam medan jag promenerade med Shejpa och Missy idag. Det klarade hon galant, trots att jag först var en sväng till affären utan valp och sedan plockade ut Missy ur samma rum som Squid var. Jag hörde inte ett knyst från henne. Sedan kom Nina med Maximus och vi tränade i solskenet. Jag hade med Missy och Squid ut och tränade dem växelvis. Squid är riktigt duktig på att ligga och titta på när jag tränar Missy, både i öppen och stängd bur. Härligt att hon redan kan vara med som en av de vuxna hundarna, det gör ju livet mycket enklare! Missy är lite frustrerande att träna lydnad med just nu. Het som ett skenande ånglok. Dessutom tränar vi mycket på det som är svårast just nu och det är naturligtvis frustrerande. Denna jäkla signalkontroll. Det kändes väl ganska bra, tills jag började utmana henne genom att ändra mitt kroppspråk. Det känns verkligen hopplöst ibland, jag tror till och med att valpen är duktigare på att skilja mellan sitt och stå. Vi gjorde några vittringsapporteringar för första gången på jättelänge och det gick i alla fall hyfsat! Ett felplock i mittenrepetitionen, men så gjorde hon rätt direkt efter det. Inte illa för att vara första gången på många månader, när hon är så het och vi kör helt moment direkt.
Squids första pass blev bara lek, nosduttar i handen och cirkelarbete eftersom jag håller på att vänja henne vid gentle leadern (nosgrimma) och hon behövde enkla, fartfyllda övningar för att inte tänka på den. Sedan körde vi lite fotgående med ganska svåra störningar av Nina och Maximus. Det var svårt och det behöver vi jobba mer på. Hon ville framför allt fram till Maximus bur och fjäska. Fria följet ser i alla fall väldigt fint ut 🙂
På kvällen hade vi valpkurs och jag bestämde mig för att vara inne eftersom det är så himla kallt på kvällarna. Vi satt på golvet och hade det mysigt på vårt härliga, fluffiga fårskinn och de andra valparna var spridda runt om i rummet. Vi jobbade med avslappning, hantering och shaping. Squid fick visa flera av tricken hon kan, men då var hon rätt trött. Hon var duktig på allt, men hon vidade ett fruktansvärt fult resursförsvar. Det har jag sett tidigare och jag förbannar mig själv för att jag inte har tagit tag i det tidigare. Det är ju så lätt att ändra hennes beteende om man bara gör det i tid. Jag är glad att jag i alla fall hade påbörjat tillvänjningen till gentle leader (även om jag naturligtvis borde ha gjort det tidigare), för den kom till god användning när hon fick sina små utbrott på stackars Ki. Med lite jobb blev det mycket bättre, men vi behöver träning på det här, helt klart. Hon vaktar sina godbitar och hon var även sur när de främmande valparna kom inklampandes i hennes hus och hon var kopplad. Hon är väldigt ödmjuk mot vuxna hundar, men mycket tuffare mot valpar i hennes egen ålder. Jag ser inte av resursförsvaret här hemma med våra hundar.
Tillvänjningen till gentle leader påbörjade jag eftersom hon kommer gå mer i koppel på promenad. Hon börjar valla de andra hundarna så pass ofta nu att jag inte vill låta henne fortsätta springa lös hela tiden. Gentle leadern gör det möjligt att bryta hundens fokus på vallobjekten utan att man behöver gå i fysisk fight med hunden. På samma sätt fungerar den väldigt bra i situationer som den med resursförsvaret. Försöker man bryta en arg hund genom att dra dem tillbaka i halsbandet kommer man bara aktivera motståndsreflexen och få ännu mer intensitet (det finns ju en anledning till att man hetsar skyddshundar i sele). Med gentle leadern kan man lätt bryta beteendet och vända bort hundens blick. En gentle leader gör helt enkelt att hunden får färre belöningar för oönskat beteende, och fler belöningar för rätt beteende!
Flygplatsbesök
Solskenet håller i sig och idag var jag ute på en härlig promenad med alla hundarna. Annars är det mest valpen som har fått träning. Vi har jobbat vidare på sitt vackert och kryp och båda delarna börjar se riktigt fina ut! Vi har också påbörjat lite framförgående hemma i köket. Det är väldigt kul att träna henne nu, allt går så väldigt snabbt. En shapingklok hund är fantastisk att träna med, alla borde få uppleva den känslan av ”flow”.
Om en dryg vecka ska jag flyga till Bergen för tränarutbildning. Thomas är redan där. Det blir Squids första flygresa i lastrummet och det är såklart lite nervöst, även om jag bara har goda erfarenheter av att flyga med hundar (och det har blivit en del resor de senaste två åren). Resan till Bergen är ju kort och bra att börja med och vi flyger från Rygge, en lite mindre flygplats närmare oss (jämfört med Gardermoen). Squid och jag var där ikväll för att förbereda oss lite. Själva miljön var inga problem, hon har ju varit på flygplatser förr och hon blir bara glad av att se allt folk. Det är härligt att se att hon förstår kommandot ”gå och hälsa”. Om någon kommer mot oss tar hon kontakt med mig och på signal springer hon fram för att hälsa. Vi tränade lite lydnad och tricks och hon har inga problem att koncentrera sig i ny miljö.
Jag fick också frågan om det var en sheltie av en sheltieägare som blev väldigt förvånad när jag sa nej 😀 Jag hade med flygburen och vi lekte burlekar med buren på bagagevagnen, tränade på att åka bur på vagnen med öppen dörr och på att jag lyfte buren av och på vagnen. Största problemet, som jag ser det, är att hon inte är så väldigt ensamhetstränad. Hon är ju med mig mest hela dagarna och ensam är hon väl mest i bilen ibland. Jag satte mig ner på en bänk och lät henne slappna av i buren och så tog jag mig några vändor bort till kiosken. Jag vet inte ens om hon märkte att jag var borta, lugn var hon i alla fall. Jag har också passat på att ensamhetsträna lite hemma. När vi kom hem ikväll och hon var trött efter alla intryck, så lämnade jag henne i hallen i flygburen. Hon pep lite först, men kom till ro och sov en stund innan jag hämtade henne och rastade henne.
Efter flygplatsbesöket åkte vi hem till Ingerid med Storm och Orkan. Snälla Ingerid sydde om Shejpas Back on Track-täcke så att hon äntligen kan röra sig i det. Superbra täcken, men kass passform på vissa hundar (Missys sitter jättebra, men Shejpas halkade ner på frambenen så att hon inte kunde röra dem ordentligt). Shejpa har varit riktigt ledsen när hon får på sig täcket och det var så roligt att se henne när hon fick på sig det omgjorda täcket. Hon fick ett riktigt glädjeryck och rullade sig i soffan med cockervrål. Jag tror faktiskt att hon blev riktigt glad av det, häftigt att se 🙂 Squid lekte med Orkan (en ung, gul schipperke) och hade väldigt roligt.